Peter Kullgren

Fru talman! Jag vet som sagt att vildsvin orsakar problem, och det är därför regeringen har vidtagit de åtgärder som jag har nämnt i den här debatten. Jag tycker också att det visar på att regeringen har en strategi och att vi samordnar insatser när det gäller vildsvin.

Efter att antalet vildsvin i Sverige har sjunkit under ett antal år tycks stammen nu vara på väg upp igen. Det kan bero på helt naturliga saker som grödor, tillgången till foder och så vidare. Att vildsvinen ökar i antal syns tragiskt nog också i antalet trafikolyckor med vildsvin.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Av den anledningen är det oerhört viktigt och centralt att markägare och jägare nu tar sitt ansvar för att öka avskjutningen. I Sverige är det enligt huvudregeln i jaktlagen fastighetsägaren som har jakträtt på den mark som tillhör fastigheten. Motiverade och aktiva jägare är en förutsättning för en väl fungerande viltförvaltning.

Självklart är det centralt att människor på landsbygden, oavsett om det gäller vildsvin, varg eller andra saker, ska kunna känna sig trygga även om man bor där det är lite mer glesbefolkat. Det är bland annat därför som jag har jobbat och kommer att fortsätta att jobba för att den svenska vildsvinsstammen ska minska.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Fru talman! Jag tackar interpellanten för diskussionen. Jag tror att det är viktigt också att belysa problemen och tydliggöra ansvaret.

I den här kammaren har vi exempelvis ansvar för regelverket kring jakten. Vi har stödsystem, möjligtvis. Vi kan skriva om förordningar och uppmana till olika ageranden och så vidare, men till syvende och sist är det markägaren som äger viltet på sin mark. Markägaren kan i det här fallet också vara en kommun. Hamnar en kommun i extraordinära situationer kan kommunen föra en dialog med länsstyrelsen om vad man kan tillåtas att göra i det specifika fallet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Vi har tack och lov relativt nyligen blivit friskförklarade från afrikansk svinpest i Fagerstatrakten. Där var det såklart ganska mycket extraordinära åtgärder under jakten på de vildsvin som kunde vara smittade och sprida smitta i det området. Det är klart att det beroende på situation finns olika verktyg som man kan ta till om det skenar i väg.

Jag kanske pratade om frysarna mer utifrån att jag tror att en grund i det här på riktigt är att man ökar incitamenten för jakten. Att man har avsättning för det man har fällt är en sak, men det handlar också om regelverket runt omkring, att man har de tekniska hjälpmedlen och i extrema situationer också naturligtvis, balanserat mot ren jaktetik, behöver ha ytterligare tekniska hjälpmedel för att jaga det här ibland mycket skadegörande viltet.

Grunden är som sagt att fler vildsvin måste skjutas och att vildsvinsstammen är för stor i dag.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Jag är fullt medveten om problemen som vildsvinen kan orsaka, inte minst när populationen blir väldigt stor regionalt och lokalt, och vilken påverkan de kan ha på samhällen - exempelvis på personliga gräsmattor och lekplatser, som nämns. Men det blir kanske än större ekonomisk påverkan totalt sett för jordbrukare, som kan få hela sina skördar förstörda om trycket är för högt.

I grunden är det så att markägare har jakträtten på sina marker. Man har därigenom ett stort ansvar som markägare. Men det är klart att även jägarkåren har ett ansvar, som man också ofta är väldigt villig att ta.

Historiskt sett är vildsvinen en relativt ny viltart i Sverige. Det är klart att det har funnits vildsvin ganska länge nu, men i många delar av landet och i stora delar av jägarkåren är man inte särskilt van att jaga vildsvin. Det är också ett vilt som är ganska svårt att jaga. Det är många gånger aktivt efter mörkrets inbrott, inte sällan på nätterna. Det gör det extra utmanande.

Staten har, genom inte bara den här regeringen utan även tidigare regeringar, lättat på regelverket kring hur man får bedriva jakt på vildsvin. Exempelvis får man ha belysning på vapnen och belysta åtlar. Det är väldigt generösa jakttider på vildsvin; i princip får de jagas året runt. Fredade av jaktetiska skäl är dock såklart kultingförande suggor och så vidare. Det finns alltså väldigt mycket redan nu. Delar av jägarkåren tycker att det är nog; man månar om balansen i jaktetiken. Detta är någonting som vi måste värdera.

Nu hänvisar Denis Begic till det som ska ta längst tid. De mest konkreta åtgärderna, som har möjlighet att påverka snabbast, ligger betydligt närmare i tiden. Vi har remitterat en promemoria som föreslår utökad möjlighet till skyddsjakt på eget initiativ, så att man exempelvis kan jaga längre ifrån den åkermark där man vill skydda sin gröda. Vi har också tittat på fler tekniska hjälpmedel för att lokalisera vildsvin. Jag tror att det här är sådant som skulle kunna vara användbart, kanske framför allt i delar där vildsvinsstammen är väldigt tät.

Det ligger i de flesta jägares dna att vilja ha avsättning för det vilt man fäller. Därför har regeringen parallellt med de mer konkreta jaktliga åtgärderna även jobbat med hur vi ska få ut mer vildsvinskött på marknaden. Är både ens egen, grannens och svärmors frysbox full och man därigenom inte har avsättning för köttet motiverar det inte till att fälla ytterligare ett djur. Det gäller därför att vi får snurr på konsumtionen av vildsvinsköttet, som är ett väldigt bra kött.

Herr talman! Denis Begic har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att effektivt minska vildsvinsstammen och hur jag tänker arbeta för att stärka tryggheten för de människor som bor på landsbygden.

Frågan om vildsvinsstammen är angelägen, och regeringen har tagit flera konkreta steg för att hantera vildsvinsstammen och de problem vildsvinen orsakar. Det mest effektiva verktyget inom vildsvinsförvaltningen är ett ökat jakttryck. Jakten måste därför vara enkel och effektiv, och det måste finnas incitament för jägare att fälla vildsvin.

För att ge exempel på vad regeringen gör kan nämnas att regeringen i februari i år gav Naturvårdsverket i uppdrag att utveckla en åtgärdsplan för vildsvinsförvaltningen. Vi har också gett Naturvårdsverket i uppdrag att undersöka incitament för jakt och utveckla en metod för att uppskatta vildsvinspopulationens storlek, något som ska redovisas i slutet av 2025.

Inom ramen för livsmedelsstrategin och det så kallade vildsvinspaketet har regeringen under de senaste åren vidtagit flera åtgärder för att öka volymerna av svenskt vildsvinskött på marknaden genom att underlätta köttets väg till konsument och skapa incitament för jägare att skjuta fler vildsvin. Dessutom har regeringen nyligen beslutat om förordningsändringar som ger ersättning för analyskostnader för trikiner och cesium-137 även till jägare som säljer små mängder vildsvinskött direkt till konsumenter, vilket är ett viktigt steg för att öka tillgängligheten för svenskt vildsvinskött på marknaden och samtidigt skapa incitament för jägare att skjuta fler vildsvin.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Regeringskansliet remitterade även i juni i år en promemoria där det föreslås dels att drönare i vissa fall ska få användas för att söka efter vildsvin vid jakt, dels att möjligheterna att bedriva skyddsjakt efter vildsvin på enskilds initiativ utökas. Remissvaren har nu inkommit, och ärendet bereds i Regeringskansliet.

Sammanfattningsvis arbetar regeringen målmedvetet för att främja att vildsvinskött blir en resurs sett ur ett livmedelsperspektiv samt för att effektivt minska vildsvinsstammen där den orsakar problem och därigenom minska vildsvinsolyckorna i trafiken samt vildsvinsskadorna på åker- och tomtmark. Genom ett nära samarbete mellan markägare, jägare och myndigheter ska vi fortsätta stärka både landsbygdens trygghet och hållbarheten i vildsvinsförvaltningen.

Herr talman! Jag hoppas att det har blivit lite tydligare vad regeringen gör i några av frågorna, i varje fall i interpellationernas ursprungsfrågor. Låt mig repetera lite.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Vi har som sagt tillsatt en utredning som ska se över den framtida utvecklings- och landsbygdspolitiken. Erfarenheterna från uppdraget om statsbidrag till de 39 kommunerna liksom andra satsningar kommer att tas till vara i den utredningen. Ett slutbetänkande ska lämnas den 1 juli 2026.

Regeringen genomför ökade satsningar på transportinfrastruktur med förstärkt vägunderhåll från 2025. Vi genomför också en extra satsning på enskilda vägar. Landsbygdernas utveckling berör inte bara vissa inom regeringen utan många olika aktörer. Vi har alla på olika sätt viktiga roller att fylla.

Utöver de offentliga aktörerna ser jag ett stort värde i det civila samhällets organisationer, i form av exempelvis lokala utvecklingsgrupper, bygdegårdar och idrottsföreningar.

Landsbygdernas möjligheter skiljer sig väldigt mycket åt. Därför behövs en bredd av insatser inom många politikområden.

Vi har ett samlat fokus: Villkoren för att leva, bo och verka i hela landet ska stärkas. Det är bland annat därför vi tar ett grepp och arbetar med en ny landsbygdspolitisk proposition. Det är ingenting vi gör i en handvändning, utan det tar tid, på samma sätt som tidigare propositioner av det slaget. Det är dock viktigt att få till bredden eftersom väldigt mycket påverkar de olika landsbygderna i Sverige.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Herr talman! Det viktigaste som har hänt för kommuners ekonomi de senaste åren är att vi har fått bukt med en alldeles för hög inflation. Det påverkar kommunerna och regionerna ekonomiskt enormt mycket. Det gäller inte minst i fråga om pensionsavtal och så vidare. Det har lättat trycket och kommer att lätta trycket i väldigt många kommuner. Dessutom leder en lägre inflation till räntesänkningar, vilket bidrar till ökad möjlighet till investeringar och bättre ekonomi för både hushåll och företag, om vi lyfter blicken något.

Anna-Caren Sätherberg var inne på att Livsmedelsverket har sagt att människor som bor i norra Sverige behöver fly därifrån om krisen eller ytterst kriget kommer. Det var inte Livsmedelsverket som sa det, utan det var en enskild tjänsteman på Livsmedelsverket. Det var alltså inte verkets ståndpunkt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det sätter dock fingret på något viktigt. Vi har för liten livsmedelsproduktion i vårt land, inte minst i norra Sverige. Därför gör vi en lång rad insatser med utredningar och annat för att vända på utvecklingen, vilket är oerhört centralt. Vi såg bland annat till att bönderna fick behålla pengarna när vi ändrade valutaförordningen, i stället för att dessa pengar bara går in i statskassan så som de gjort vid tidigare revideringar. Detta är en direkt förbättrad ekonomisk förutsättning för våra svenska bönder med drygt tre kvarts miljard kronor. Det kommer att göra skillnad.

De tillfälliga medel som inte jag utan den förra regeringen beslutade ska gå ut till diverse kommuner i syfte att öka robustheten är mer att se som ett projekt. Låt mig ställa en ärlig fråga. Om det inte var tänkt som ett tillfälligt projekt undrar jag varför inte ni förlängde dessa kaffepengar under era år. Ni hade ju ett gäng år på er att göra det. Varför var det inte en permanent satsning från början? Ska vi se alla tillfälliga pengar, alla projekt och alla uppdrag som ska utveckla något för att få en struktur på plats som för alltid pågående? Då kommer vi till slut att få problem med statens ekonomi, om vi adderar allting. Det är verkligen en uppriktig fråga.

Var tanken inte att det skulle avslutas? Om det inte var tanken undrar jag varför ni inte såg till att det blev en förlängning när ni hade den möjligheten.

Herr talman! Det tidsbegränsade bidraget till ett antal kommuner har som jag nämnde betalats ut under perioden 2018-2024. Uppdraget avslutas i år, helt i enlighet med de regeringsbeslut som togs av den dåvarande socialdemokratiska regeringen. Jag är jätteglad att de här kommunerna har kunnat bygga en mer robust och samlad organisation för att stötta näringslivet i tider av både kris och samhällsomvandling. Uppdraget som den socialdemokratiska regeringen gav var dock tidsbegränsat, och uppdraget har nu uppfyllts.

Landsbygds- och infrastrukturdepartementet har påbörjat en översyn av den samlade landsbygdspolitiken. Vi kommer att lägga fram förslag som ska stärka landsbygdernas förutsättningar, och där välkomnar jag alla förslag till nya insatser och lösningar. En del i det arbetet som jag tycker är värd att nämna är den referensgrupp som regeringen har bildat för att kunna ta del av synpunkter och inspel från civilsamhällets aktörer.

Den regionala utvecklingspolitiken har ett nära samband med landsbygdspolitiken. Därför blir gränsdragningen mellan de olika områdena ibland ganska otydlig. Ett viktigt syfte med den tidigare nämnda utredningen är därför att tydliggöra såväl den regionala utvecklingspolitikens som landsbygdspolitikens omfattning, avgränsning, finansiering och uppföljning. Ett sätt att minska den otydlighet som finns kan vara att tydliggöra gränsdragningen mellan de olika politikområdena, och ett annat kan vara att slå ihop dem till ett område.

Jag vill också nämna den utredning om utjämningssystemet som nu är ute på remiss. Hela tanken med utjämningssystemet är att balansera skillnader som beror på sådant som en enskild kommun inte kan påverka. Målet, som jag tror att både den här regeringen och tidigare regeringar har haft, är att försöka balansera sådana faktorer genom de fasta system vi har.

Jag är övertygad om att det fanns en anledning till att den förra regeringen gav det här uppdraget - det handlade om vad man ville uppnå med medlen - och jag är övertygad om att det finns en anledning till att man inte gjorde det till en permanent och för alltid pågående satsning. Det fanns ett mål och ett syfte, nämligen att bygga upp organisationen, och för det gav man stöd under de här åren. Så är det med väldigt många satsningar från staten, och vi kommer inte att klara av att permanenta alla sådana satsningar eller projekt.

Herr talman! Ida Karkiainen har frågat mig vilken konsekvensanalys som är gjord med anledning av att stödet till kommuner i stödområde A nu försvinner samt hur jag och regeringen avser att stötta mindre och glest befolkade kommuner i deras näringslivs- och företagsutveckling. Anna-Caren Sätherberg har frågat mig om behovet av att stötta glesbygdskommuners näringslivsutveckling har minskat samt om jag och regeringen avser att på något sätt stötta glesbygdskommuners näringslivsutveckling.

Goda förutsättningar för företag och näringsliv är grundläggande för att det ska gå att bo, verka och leva i hela Sverige. Eftersom vissa landsbygdskommuner har särskilda utmaningar vad gäller företagsklimat och näringsliv har 39 kommuner i Norrlands inland och vissa kommuner i Dalarna och Värmland under sju år tilldelats ett särskilt statsbidrag för att långsiktigt stärka sin utvecklingskapacitet.

Kommunerna har med hjälp av det tidsbegränsade statsbidraget ökat sin långsiktiga kapacitet att utveckla företagsklimatet i samverkan med näringslivet. Kommunerna har även förbättrat sitt samarbete med andra kommuner och aktörer inom ramen för det regionala utvecklingsarbetet. Detta var också syftet med statsbidraget som nu avslutas enligt plan.

Jag vill i sammanhanget nämna den parlamentariska Utjämningskommittén (SOU 2024:50), som har haft i uppdrag att göra en bred översyn av systemet för kommunalekonomisk utjämning. Kommitténs betänkande överlämnades till regeringen den 2 juli i år och är för närvarande på remiss.

Avslutningsvis vill jag nämna att regeringen har tillsatt en utredning för att se över den framtida regionala utvecklingspolitiken och landsbygdspolitiken (Dir. 2024:69). Erfarenheter från tidigare satsningar kommer att tas till vara i utredningen. Ett slutbetänkande ska lämnas den 1 juli 2026.

Förste vice talmannen konstaterade att Ida Karkiainen (S), som framställt en av interpellationerna, inte var närvarande i kammaren.

Herr talman! De är i skogen, verkar det som, på många ställen.

Det har inte varit så mycket fokus på interpellantens andra fråga. Jag tänkte beröra den lite mer nu i mitt slutanförande och försöka svara.

Vi har som sagt primärt fokuserat på de saker vi direkt styr över i utredningarna som är tillsatta. Sedan är det självklart att det behövs fortsatt arbete främst inom EU för att komma till rätta med de här delarna. Men jag ser också med viss tillförsikt på de skogliga diskussionerna inom EU.

Det gäller att få ökad förståelse för de nordiska boreala skogarnas nytta för klimatet och substitutionen av fossila produkter. Jag tycker mig se viss framgång där. Sverige har ju under tidigare landsbygdsminister Anna-Caren Sätherberg ingått ett skogligt samarbete inom EU som heter For Forest. Det är ett mycket bra samarbete som består av Sverige, Finland, Slovenien och Österrike. Jag är mycket glad över att vi nu, efter vissa påtryckningar från bland annat Sverige, också har fått med Frankrike som part i For Forest, som numera kallas For Forest plus.

Vi bygger allianser i EU, inkluderar fler parter och skapar ökad förståelse för vår syn på skogsbruket, så att vi kan få behålla den nationella beslutanderätten över skogen. Jag tror att de flesta i den här kammaren är överens om att det bör vara så, men vi kan samtidigt konstatera att allt mer av EU:s miljö- och klimatpolitik går in i den svenska nationella skogspolitiken.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Herr talman! Jag blir genuint glad av att höra företrädare för Socialdemokraterna prata med sådan passion om den svenska skogen och skogsbruket och vikten av att upprätthålla ett aktivt, hållbart skogsbruk. Det är positivt med ett annat ljud i skällan än vad man hörde för bara ett par år sedan.

Jag måste ändå markera lite. Under de två år som gått har fokuset på de skogliga frågorna varit oerhört starkt. I budgettexter och regeringsförklaring var det länge sedan det var så tydligt fokus på att den svenska skogen ska få fortsätta brukas.

Som interpellanten nämnde har vi tillsatt en skogsutredning med ett väldigt brett uppdrag. Ett delbetänkande ska lämnas inom relativt snar framtid.

På Klimat- och näringslivsdepartementet har klimat- och miljöministern tillsatt en utredning om artskyddet, där vi själva hanterar vilka växtarter som påverkas. Men ersättningsfrågorna gäller ju bredare. Vad händer när man inte får bruka sin skog? Vilken rätt till ersättning har man?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Isak From vet lika väl som jag att vi i Sverige inte själva styr över fågeldirektivet, men det är klart att det är oerhört angeläget att hitta sätt att komma framåt. Vad gäller artskyddsdelarna var vi redan vid annonserandet av att den här utredningen skulle tillsättas jättetydliga med att vissa saker inte längre ska få påverka pågående markanvändning. Knärot har exempelvis ställt till det för skogsbruket på väldigt många ställen runt om i Sverige.

Herr talman! Isak From börjar med att fråga varför det har tagit två månader att få till svaret. Jag beklagar det, för jag försöker alltid att svara inom de 14 dagar som är statuerade. Under avbrottet för frågestunden kollade jag upp varför, och det berodde på utlandsresor, Agrifishmöten, informationskonselj på slottet och en skogskonferens i Bonn, där Sverige tog över ordförandeskapet i Forest Europe och jag behövde vara närvarande. Men det berodde också på att interpellanten själv inte kunde vid två av de föreslagna tillfällena strax efter tvåveckorsperioden. Så, då är detta utrett.

Åter till sakfrågan. Det är viktigt att företag oavsett bransch kan agera på marknaden. Skogsägare och industri behöver kunna öka produktionen i högkonjunktur och minska den i lågkonjunktur.

Regeringen prioriterar som sagt att det svenska skogsbruket inte ska vara begränsat utan fullt ut ska bidra till både jobb och tillväxt i hela landet och med hela sin potential i klimatarbetet. Det är ett skäl till att jag anser att en begränsning av skogsbruket på grund av LULUCF-förordningen vore en tveksam väg att gå. Det var Socialdemokraterna som förhandlade LULUCF, och de är väl insatta i det regelverket. Vi står i dag med kortsiktigt fokus på storleken av nettouttaget enskilda år i stället för att styra mot långsiktigt, aktivt och hållbart skogsbruk inom hela EU.

En försämrad tillgång till skogsråvara skulle minska möjligheten till substitution av fossila material och fossil energi inom många olika sektorer, inte minst inom byggsektorn och energisektorn.

I mitt ansvar ingår skogsindustripolitiken men också skogspolitiken. Inledningsvis nämnde jag lite om bostadspolitiken, men i övrigt när det gäller bostadsbyggandet får jag hänvisa interpellanten till bostadsminister Andreas Carlson.

Svar på interpellationer

Fru talman! Isak From har frågat energi- och näringsministern hur hon avser att stärka sågverksindustrin och öka den inhemska efterfrågan på sågade trävaror till byggindustrin samt hur hon och regeringen avser att motverka de befarade avverkningsrestriktioner som bedöms komma med EU:s mål för inlagring av koldioxid i träd, vilket bedöms kraftigt påverka tillgången på timmer till sågverken. Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som ska svara på interpellationen.

Jag delar oron över sågverksindustrins utsatta läge vad gäller både bristande inhemsk efterfrågan på sågade trävaror och frågan om tillräcklig tillgång till råvara på kort och lång sikt. De svenska sågverken har en viktig roll i den växande bioekonomin och skapar tillväxt och sysselsättning i hela landet.

Efterfrågan på trä från den inhemska byggindustrin påverkas starkt av konjunkturen inom byggsektorn och därmed även av inflationen och ränteläget. Byggandet, inte minst inom bostadssektorn, har bromsat in kraftigt, med en halvering av antalet byggstarter mellan 2022 och 2023.

Sedan regeringen tillträdde har inriktningen varit att vända den negativa trenden. Vi har arbetat för att bekämpa inflationen och ser nu framför oss en sjunkande räntenivå, vilket kommer att bidra till att förbättra förutsättningarna för den svenska byggsektorn.

Regeringen har därutöver vidtagit flera andra åtgärder som har en direkt effekt på det inhemska byggandet, däribland ett tillfälligt höjt rotavdrag, samt genomfört regelförenklingar i plan- och bygglagstiftningen. Regeringen har även vidtagit åtgärder för att främja hållbart byggande, exempelvis i trä.

Vad gäller EU:s LULUCF-förordning (Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2023/839 av den 19 april 2023 om ändring av förordning (EU) 2018/841) vill jag understryka att den innebär ett åtagande för staten Sverige - inte för enskilda skogsägare eller företag. Miljömålsberedningen har i uppdrag att bland annat utarbeta förslag till åtgärder för att Sverige ska uppfylla sitt LULUCF-åtagande på ett kostnadseffektivt sätt, med beaktande av andra behov, som försörjningstrygghet, landsbygdsutveckling och konkurrenskraft.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Regeringen bedömer att ett aktivt skogsbruk med hög tillväxt och användning av produkter från förnybar råvara ger största långsiktiga klimatnytta. Förnybar råvara behövs i dag och kommer i allt större utsträckning att behövas i framtiden för att fasa ut fossilintensiva resurser såväl i Sverige som i andra länder.

Regeringen prioriterar att det svenska skogsbruket inte begränsas utan fullt ut kan bidra till att klimatmålen nås samt till jobb och tillväxt i hela landet. Inriktningen för fortsatt arbete är att främja ett långsiktigt hållbart, aktivt svenskt skogsbruk och en växande cirkulär bioekonomi med konkurrenskraftiga näringar.

Fru talman! Jag vill öka den svenska livsmedelsproduktionen. Jag vill se fler betande djur i Sverige. Den utveckling vi har sett under alldeles för lång tid på grund av ett för tungt regelverk, för dålig lönsamhet, för dålig konkurrenskraft och en syn på bönder som inte har gett framtidstro i näringen har lett till precis det motsatta. Vi tappar marknadsandelar, och produktionen av svensk mat blir mindre. Slarvigt uttryckt kan man säga att varannan tugga kommer någon annanstans ifrån, och där har man helt andra djurskyddsregler. Att stärka det svenska lantbruket och den svenska livsmedelsproduktionen är nog bland det viktigaste man kan göra för att på ett globalt sätt värna djurvälfärden, och det är vi angelägna om att göra.

Det låter ibland i debatten - vilket irriterar mig - som att bönder, som många gånger lever av och för sin verksamhet, jorden de brukar och de djur de håller, skulle göra det så hemskt som möjligt för både jord och djur bara för att inte allting står i lagtext eller förordning. Jag är helt övertygad om att så inte är fallet.

Jag vill avsluta med något jag också sa i min inledning: Utredningens förslag kommer vilken dag som helst att gå ut på remiss. Därefter kommer det att fortsätta att beredas på Regeringskansliet. Hur regeringen i beredningen kommer att gå vidare med just förslaget om avskaffat eller reformerat beteskrav kan jag inte gå in på i dag.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Fru talman! Jag blev oerhört besviken på den - snart - förra kommissionen när det bara blev en tummetott av revideringen av djurskyddsregelverket på EU-nivå. Jag hade haft många bilaterala möten med ansvarig kommissionär, då vi fört fram bland annat det som ledamoten för fram här. Hur vi ska jobba mer effektivt för att påverka djurskyddsregelverket på primärt EU-nivå men också globalt var också en del av utredningen.

Jag förstår att ledamoten tycker att det blir en tråkig debatt. Men hon har ställt frågor till landsbygdsministern, och som sådan representerar jag hela regeringen. Då blir svaren lite tråkiga, eftersom vi befinner oss i det läge vi gör i processen efter utredningen. Regeringen har alltså inte tagit ställning än.

Jag är dock säker på att ledamoten har lyssnat på mig i intervjuer när jag fått frågor om vad Kristdemokraternas position är. Ja, mitt parti har ställningstagandet att vi vill modernisera beteslagstiftningen. Men det är helt avhängigt av att vi kan ge en ersättning till de bönder som ger ett sådant mervärde. Det är en förutsättning i mitt partis ståndpunkt. Om vi inte kan det är ju förutsättningen borta.

Vi kan titta på andra länder. I till exempel Finland ger det stora mejeriet bättre betalt till de bönder som garanterar ett visst bete. Där har man lyckats så bra att runt 80 procent av mjölkkorna - det varierar nog från år till år och beroende på väder - har bete utan sådan lagstiftning.

Det är som sagt viktigt att hålla isär begreppen. Här i kammaren ser jag mig som företrädare för hela regeringen, och då är det tråkiga svaret att beredning pågår. När regeringen är färdig med beredningen kommer alla att få veta var regeringen står.

Fru talman! Som jag sa i min inledning har vi mottagit utredningens betänkande. Det ska skickas ut på remiss. Därefter kommer sedvanlig beredningsprocess att inledas i Regeringskansliet.

Vilka förslag som vi därefter kommer att gå vidare med eller inte är alldeles för tidigt att säga. Jag ska inte spekulera i var regeringen kommer att landa. Det vore rent fel av mig som landsbygdsminister. Det kommer garanterat att bli diskussioner under remissförfarandet. Jag ser fram emot att ta del av även de remissvar som kommer in.

Utredningen själv argumenterar såklart för sitt förslag och konstaterar att man har anlitat forskare som har gått igenom befintligt material. Regeringen kommer såklart att granska det, precis som vi granskar andra remisssvar som kommer in, innan vi slutgiltigt tar ställning till om förordningen ska ändras avseende just detta.

Jag kan alltså inte säga var regeringen kommer att landa i den frågan. Det tror jag att ledamoten förstår, eftersom ledamoten är erfaren och vet hur en regering arbetar och i vilket läge en regering kan vara tydlig med vilken ståndpunkt man har kontra när man inte kan det.

Med allt det sagt, med alla de reservationerna och brasklapparna, kan jag berätta att sedan 1988 har 90 procent, nio av tio, av mjölkgårdarna i Sverige försvunnit. Jag tror inte att det är en utveckling som särskilt många vill se. Det påverkar att vi totalt sett har färre betande djur, färre djur som håller landskapen öppna. Det är färre djur vars liv styrs av några av Europas och kanske världens strängaste djurskyddsregler med hög djurvälfärd, låg antibiotikaanvändning och väldigt god djuromsorg. Det är färre djur som har ett sådant liv.

Sett bara ur den aspekten borde vi alltså se till att öka konkurrenskraften för det svenska jordbruket så mycket vi kan. Det var den här utredningens uppdrag. Man skulle jämföra med andra länder. En regel som man identifierade var just beteskravet, där man konstaterade att vi har en lagstiftning som inget annat europeiskt land har. Ur den aspekten är det inte märkligt att man i alla fall resonerar om det.

Återigen: Med det sagt är det inte klart var regeringen kommer att landa.

Jag skulle vilja ställa en motfråga. Vad vill Miljöpartiet göra för att stärka det svenska jordbrukets konkurrenskraft? Och om vi ska hålla oss till utredningen: Hur vill Miljöpartiet stärka animalieproduktionen i Sverige?

Den generella uppfattningen - den kan förstås vara fel ibland - är att Miljöpartiet snarare har varit pådrivande för att sänka konkurrenskraften för det svenska jordbruket.

Fru talman! Rebecka Le Moine har frågat mig vad jag kommer att göra för att garantera hög djurvälfärd och säkerställa kornas rätt till sitt naturliga beteende.

Svenska mjölkbönder har sedan 1988 krav på sig att se till att korna får komma ut på bete under sommaren. Sedan dess har både lantbruket och djurhållningen förändrats och moderniserats utifrån dagens förutsättningar, och en stor majoritet av mjölkkorna hålls numera i lösdrift.

Från min och regeringens sida är det högt prioriterat att skapa förutsättningar för ökad svensk livsmedelsproduktion och stärkt livsmedelsberedskap i landet samtidigt som Sveriges starka djurskydd bibehålls.

I linje med vad som aviserades i Tidöavtalet tillsatte regeringen därför en utredning. Utredaren skulle bland annat jämföra svenska djurskyddskrav för olika djurslag med EU:s djurskyddskrav och nationella djurskyddskrav i andra relevanta medlemsstater inom EU. Utredaren skulle analysera om, och i så fall i vilken grad, de svenska djurskyddskraven påverkar svenska livsmedelsproducenters konkurrenskraft i förhållande till livsmedelsproducenter i andra medlemsstater. Utredaren skulle även föreslå åtgärder för att höja djurskyddsnivån inom EU och globalt och analysera hur det påverkar konkurrenskraften för svenska livsmedelsproducenter.

Regeringen har alltså inte genom utredningens direktiv tagit ställning till en förändring av beteskraven.

Regeringen mottog betänkandet Animalieproduktion med hög konkurrenskraft och gott djurskydd (SOU 2024:56) i slutet av augusti. Utredningens betänkande innehåller flera olika förslag och kommer att beredas enligt gängse rutiner inom Regeringskansliet. Vilka förslag regeringen kommer att gå vidare med och hur dessa förslag kommer att utformas kan jag inte ge något svar på redan nu.

Fru talman! Jag vill tacka Sanne Lennström för interpellationen och för debatten. Jag uppskattar att debatten breddades så att vi också fick prata en del om predatorerna, som jag tycker får för lite uppmärksamhet när beståndssituationen i Östersjön diskuteras.

Vad gäller Ices är inget system perfekt. Det som ska ligga till grund enligt den gemensamma fiskeripolitiken är den bästa tillgängliga forskningen. Trots brister i Ices kan jag konstatera att det är den bästa tillgängliga forskningen och också den som accepteras av de allra flesta. Detta är utgångspunkten, och då kan jag se en fara i att väva in annan forskning. Det finns också forskning i olika länder som pekar åt andra håll, och där tror jag inte att vi ska hamna. Det gäller att vi värnar Ices.

Samtidigt har vi nu ett pågående arbete med olika indikatorer inom Ices, där åldersstruktur och storleksstruktur är sådant som jag vet är viktigt bland annat för svenska forskare som ingår i Ices.

Vi kommer som sagt av allt att döma att vara det land som driver på för de mest restriktiva kvoterna, och vi kommer att slå vakt om det småskaliga fiskets möjligheter.

Stort tack för debatten!

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Fru talman! Ledamoten nämnde fiskets 1-2-3. Trålgränsen kan vi sätta bock på. Sälen kan vi sätta bock på. Skarven kan vi sätta bock på. Här känns det som att ledamoten och jag är helt överens.

Predatorerna diskuteras alldeles för lite i den svenska fiskedebatten. Vissa bedömare säger att de äter lika mycket som de totala kvoterna just nu är. Det måste man ha i bakhuvudet.

Min ambition är att redan på oktoberrådet ha en övrig fråga, en AOB, tillsammans med andra länder där vi just adresserar de här problemen. Vi är väldigt tydliga i havsmiljöpropositionen med att regeringen vill vidta fler åtgärder kring och minska trycket av säl och skarv. Skarven ställer ju också till en hel del skada på öar och så vidare, men framför allt handlar det om att de är hårda predatorer på inte minst sill och strömming. Här verkar vi vara överens.

Det finns en samsyn bland flera av Östersjöländerna om att detta är ett problem som vi behöver adressera. Men här har vi också en viss problematik med fågeldirektivet. Vi har även ett förbud mot handel med sälprodukter, vilket jag är helt övertygad om påverkar jägares vilja att jaga säl. Det ligger i många jägares dna att man vill ha så bra avsättning som möjligt för det vilt man fäller. Man vill ta hand om det av respekt för den jakt man utför. Att vi då har ett förbud inom EU mot att handla med dessa produkter tror jag är kontraproduktivt om vi vill minska sälens påverkan.

Här har regeringen - och även den förra, ska sägas - varit tydlig med att vi vill förändra detta regelverk. Det och annat kommer vi att ta upp på nästa ministerråd, om vi hinner. Vi håller på med det arbetet och hoppas få brett stöd från flera EU-länder.

Vad gäller kvoterna - det är ju för att reglera fiskdödligheten som vi pratar om hur mycket fisk vi kan ta upp - vill jag bara påminna om att kvoterna är det absolut mest effektiva när det gäller att påverka fisket och dess avtryck totalt sett. Jag vill dock också påminna om att beslut fattas av ministerrådet med kvalificerad majoritet och som ett paket. Beslut fattas alltså inte art för art eller fråga för fråga. Det är därför det är så viktigt att vi är med och blir lyssnade på i förhandlingarna.

Vi går ändå in på en restriktiv nivå. På miljö- och jordbruksutskottets möte i går konstaterades från flera håll att den här ståndpunkten är betydligt tydligare än vad de tidigare har varit. Det är tydligt att regeringen vill gå i en restriktiv riktning men samtidigt balansera så att vi har ett relativt brett mandat.

Till syvende och sist tycker jag att det är mycket bättre att vi får så låga kvoter som möjligt än att vi låser fast oss i en position som kommer att vara omöjlig att genomföra i verkligheten. Då är det A och O att vi blir lyssnade på i förhandlingarna och att vi får så stort gehör som möjligt.

Fru talman! Vi kommer att kämpa för så lågt satta kvoter som möjligt, precis som Sverige har gjort i ganska många år.

Det som är intressant när man diskuterar fiskepolitik med Socialdemokraterna i opposition är att de gärna undviker att tala om hur kvoterna sätts. De nämner inte att det är en dragkamp mellan olika länder, att det krävs kvalificerad majoritet för beslut och att övriga länder inte har en lika restriktiv syn som Sverige.

Vi arbetar med kraft och målmedvetenhet med att dra förhandlingarna i rätt riktning. Men om vi gör oss irrelevanta i förhandlingarna leder det bara till en enda sak: högre kvoter utifrån hur situationen ser ut i dag. Den som är seriös måste ge sina svar till väljarna utifrån verkliga förhållanden. Annars blir det bara plakatpolitik som riskerar att förvärra situationen för bestånden, och här måste jag konstatera att Socialdemokraterna är svaret skyldig.

För att komma någon vart är det diplomati och samtal som är helt centralt. Det var just därför jag bjöd in andra fiskeministrar från Östersjöländerna till ett möte här i Sverige den 17 september. Där fick de ta direkt del av småskaliga svenska fiskares situation, och vi fick en diskussion som jag hoppas kan underlätta de kommande förhandlingarna senare i oktober. Jag kan konstatera att Socialdemokraterna mig veterligen aldrig tog något sådant initiativ.

Situationen i Östersjön är påtagligt ansträngd. För att förvalta fisken ansvarsfullt måste vi förbättra havsmiljön. Fisket behöver ske ansvarsfullt samtidigt som andra påverkande faktorer, såsom förekomsten av predatorer, säl och skarv, måste adresseras på ett annat sätt än i dag.

Jag har förhandlat om kvoter för Sveriges del en gång, och då drev vi den mest restriktiva linjen av alla länder. Vi fick inte som vi ville fullt ut, men tack vare vår medverkan i förhandlingarna sänktes kvoterna mer än de annars hade gjort. Samtidigt kunde det småskaliga fisket, som precis som ledamoten säger är en livsnerv för många kustbygder, värnas. För första gången infördes också särskilda stängningar för trålfiske under perioden då sillen leker. Nu indikerar Ices, alltså vetenskapen, en viss återhämtning av strömmingen i centrala Östersjön och Bottenhavet.

En sak är solklar: Det är av yttersta vikt att vi håller i det här och att vi förhandlar i en restriktiv riktning även nu i oktober. Strömmingen behöver mer återhämtning.

Fisket påverkar sillen i Östersjön. Det gör även faktorer som konkurrens om föda, klimatförändringar och predation från säl och skarv. Här finns fortsatt en del kunskapsluckor. I den nyligen presenterade havsmiljöpropositionen, den första sedan 2009, adresseras flera av de här frågorna såsom jakt på säl och skarv och fiskereglering. Däribland finns åtgärder som permanenta regleringar avseende det pelagiska trålfisket upp till 12 nautiska mil.

Fru talman! Sanne Lennström har frågat mig hur jag och regeringen avser att agera inför kvotsättningen för att gynna Östersjön och dess fiskbestånd.

Havet utgör en oumbärlig resurs som ger många nyttor för människan och samhället. Situationen för Östersjöns ekosystem är ansträngd och allvarlig, vilket främst visar sig genom dålig beståndsstatus hos viktiga fiskbestånd och att storleksfördelningen för fler bestånd är förskjuten till små individer. Regeringens övergripande målsättning är att förvaltningsåtgärder ska beslutas i linje med den gemensamma fiskeripolitikens mål och principer. Bland dessa mål och principer ingår både ekosystemansatsen och försiktighetsansatsen.

Regeringen anser således att fiske- och vattenbruksverksamheterna ska vara miljömässigt hållbara på lång sikt och förvaltas på ett sätt som är förenligt med målen om att uppnå nytta i ekonomiskt hänseende, socialt hänseende och sysselsättningshänseende. Därtill ska verksamheterna bidra till att trygga livsmedelsförsörjningen som en del av ett långsiktigt hållbart livsmedelssystem samtidigt som det hållbara småskaliga fiskets konkurrenskraft, som är beroende av livskraftiga bestånd, långsiktigt värnas.

Regeringen anser vidare att förvaltningen av fisk och dess predatorer samt fisket ska styras av alla tre hållbarhetsdimensioner - den miljömässiga, den ekonomiska och den sociala - men att det är centralt att den kortsiktiga förvaltningen utformas för att kunna möjliggöra långsiktig hållbarhet. Regeringen anser också att det finns skäl att stärka arbetet med att genomföra en ekosystemansats i fiskeriförvaltningen.

Fru talman! Regeringen har med anledning av kommissionens förslag till förordning om fiskemöjligheter i Östersjön 2025 överlämnat en faktapromemoria till riksdagen. I linje med ovan angivna ståndpunkter stöder regeringen preliminärt den övergripande inriktningen i kommissionens förslag. Dock anser regeringen att det finns behov av att i särskilda fall verka för en mer försiktig ansats än den övergripande inriktningen i kommissionens förslag. Särskilt i fråga om sill och strömming i centrala Östersjön är regeringens utgångspunkt att kvoterna inte bör öka utan minska jämfört med nu gällande kvoter. Kvoterna bör därför sättas mer restriktivt än vad kommissionen föreslår.

Regeringen anser vidare att förslaget i delar bör justeras något i syfte att mildra de negativa effekterna för det svenska lokala kustnära fisket, som är beroende av livskraftiga bestånd. Regeringen anser att storlek på bifångstkvot bör beakta nuvarande beståndssituation för associerade arter och anpassas i enlighet med en ekosystemansats i blandfisket. Den svenska ståndpunkten ska fastställas av riksdagen.

Havsmiljöpropositionen anger regeringens inriktning för havsmiljöpolitiken. Regeringen aviserar i propositionen flera åtgärder för att öka fiskbestånden i Östersjön, bland annat genom att flytta ut trålgränsen till 12 nautiska mil och förbjuda bottentrålning i skyddade marina områden. Regeringen inför också ett nytt etappmål för att minska övergödningen.

Regeringen vill även att Sverige ska utöka och förstärka skyddet av marina områden för att bidra till att nå den internationella målsättningen om 30 procent av marina områden till 2030 enligt Sveriges åtagande gentemot FN och EU. De åtgärder som följer av havsmiljöpropositionen om en hållbar fiskförvaltning med kompletterande förvaltning av predatorer ska tillsammans med aviserade permanenta regleringar avseende pelagiskt trålfiske inom hela området upp till 12 nautiska mil från baslinjen i Östersjön kunna bidra till en starkare integrering i och en växelverkan med havsmiljöarbetet.