Mikael Damberg

Fru talman! SSAB är ett privat företag som jobbar i global konkurrens och som ser att kunderna kommer att vilja ha högkvalitativt stål. Man kommer inte att kunna konkurrera på världsmarknaden med gammal teknik.

Det är inte bara Hybrit som prövar att jobba med denna teknik för att göra ett teknikskifte. I H2 Green Steel är det bara privata aktörer som gör en investering. Varför gör de det? Jo, för att de ser att de inte kommer att kunna konkurrera på världsmarknaden med den gamla tekniken där man använder väldigt mycket kol i processen för att tillverka stål.

Näringslivet har därför gjort bedömningen att skiftet måste ske. Det avgörande nu är att vi gör rätt vägval i Sverige så att vi fortsätter ligga i framkant av den gröna omställningen. Det är det som driver investeringarna och de nya jobben i Sverige.

Nu kom dock beskedet att Sverigedemokraterna inte bara ska försöka bromsa utbyggnaden av vindkraft, som är hela förutsättningen för den gröna omställningen i Sverige, utan att de också ska stoppa teknikskiftet i stålindustrin. Det är ett jätteallvarligt uttalande från det största partiet i regeringskonstellationen.

Detta äventyrar jobb och investeringar i Sverige och skapar en enorm osäkerhet. Risken är stor att en del av de investeringar som har planerats i Sverige i stället hamnar i Finland, USA eller Tyskland, eftersom dessa länder är på tå för att driva den gröna omställningen och positionera sina länder i den.

Ska vi bara ta upp järnmalm ur gruvorna och exportera den till andra länder? Eller ska vi förädla produkterna i Sverige och bygga framtidens industri i vårt land? Det är vad frågan handlar om. Tyvärr har Sverigedemokraterna hamnat på fel sida i frågan, för att de vill göra klimatpolitik till ett nytt kulturkrig i svensk politik. Det har svensk industri inte råd med.

(Applåder)

Fru talman! Jag hade tänkt ställa min fråga om just välfärden. Jag tycker att Ali Esbatis replikskifte med Oscar Sjöstedt ändå var belysande. Det verkar som att Oscar Sjöstedt fortfarande tror att det är en massa extrapengar som sipprar ned till kommuner och regioner. Då skulle inte i princip varenda sjukvårdsregion gå med underskott. Då skulle vi inte tala om besparingar i äldreomsorgen och i fritidsverksamheten i skolan i kommun efter kommun, om det damp ned en massa resurser från staten som kommunerna kan sitta och fördela och göra satsningar med. Det är inte så verkligheten ser ut.

Det är väl ändå basalt att förstå att vi lever i en inflationsekonomi där kostnadsökningarna slår också mot kommunerna? Genom att göra andra prioriteringar prioriterar regeringen inte välfärden. Regeringen valde i stället en skattesänkning som Oscar Sjöstedt står här och försvarar. Då hamnar sjukvården och skolan i dessa bekymmer. Det är verkligheten.

Här verkar verkligheten inte ha spökat riktigt än för Oscar Sjöstedt. Men det är detta som är verkligheten i kommunerna som måste hantera den budget som Oscar Sjöstedt har varit med om att driva igenom. Det är ett politiskt val som han har gjort genom att på denna punkt svika de anställda i äldreomsorgen och i sjukvården. Ni talade i opposition så mycket om att ni skulle stå på samma sida som de. Arbetsvillkoren för kvinnorna i vården var jätteviktiga. Var är de nu? Nu möts de av besparingar för att regeringen inte klarar av att göra de satsningar som krävs för att upprätthålla välfärdskvaliteten i skolan och i sjukvården.

Min andra replik kommer att handla om ifall Oscar Sjöstedt förstår vilken osäkerhet han skapar i svenskt näringsliv. Han har talat om att montera ned vindkraftsparker i Sverige. Det är väl en sak. Nu står han och är emot det teknikskifte som svensk stålindustri står inför. Detta handlar om ifall stålet ska förädlas i Sverige eller om det ska göras i andra länder. Det är miljardinvesteringar som står på spel, och det är tusentals jobb i Sverige som står på spel. Förstår Oscar Sjöstedt vad han säger?

(Applåder)

Fru talman! Som av en händelse hann Moderaterna inte med att tala om dem som har det sämst ställt i Sverige. För man gör ju väldigt lite. Man förlänger ett stöd som vi införde under pandemin och justerar nivån. Man räknar upp garantipensionen som vi tog en strid med Moderaterna och Sverigedemokraterna om att höja före valet. Det var den sista politiska striden före valet, och den handlade om att vi kunde förbättra pensionerna för de pensionärer som har det sämst ställt med 1 000 kronor i månaden, framför allt många kvinnor som har jobbat ett helt yrkesliv till en väldigt låg lön. Tänk om de inte hade fått den garantipensionshöjningen, hur hade de klarat inflationen nu?

Jag svarade tidigare på diskussionen om tillväxt och pandemin. Sverige var ett av de länder som klarade pandemin bäst ekonomiskt. Det fanns problem med pandemihanteringen, men Sverige valde en balanserad linje där vi både tog ansvar för minskad smittspridning och såg till att inte minst välfärden hade de resurser som krävdes för att klara en pandemihantering. Det var otroligt viktigt när vi gick igenom pandemin. Det var också en av anledningarna till att Sverige hade en snabbare återhämtning efter pandemin och därmed sammantaget hade en bättre ekonomisk utveckling än de flesta andra länder, kopplat till just den ekonomiska krisen. Man kan ju lite grann jämföra krishanteringen under pandemin och den krishantering som regeringen försöker bedriva just nu.

Sedan var det som sades om kärnkraften fel, och jag behöver inte gå in på alla delar om detta. Men det är socialdemokratiska regeringar som har byggt svensk kärnkraft. Det är socialdemokratiska regeringar som alltid har tagit ansvar för energiförsörjningen i Sverige. Vi vet att det är grunden för den industri vi har i vårt land.

Förra året hade Sverige, trots de höga elpriserna, Europas lägsta elpriser. Vi hade den största exporten av el i hela EU. Det duger inte; vi måste göra mer. Därför föreslår vi ett nytt energipolitiskt mål om 60 nya terawatttimmar fossilfri el till 2030 - för att industrin ska kunna expandera och göra investeringarna i Sverige och inte någon annanstans. Men med Moderaternas samarbete med Sverigedemokraterna äventyras detta, för man driver inte på elektrifieringen och kommer inte att klara miljöomställningen.

(Applåder)

Fru talman! När det gäller tillväxten kan man konstatera att Sverige hade en snabbare återtillväxt efter pandemin än många andra länder. Vi dippade också mindre än många andra länder. Därav kan man räkna ut att vi då något år efteråt inte har lika stor återhämtning som en del länder som hade en mycket sämre ekonomisk utveckling. Man måste alltså se det över tid.

Oavsett det är jag lite förvånad över att Edward Riedl tar replik om elstödet eftersom det väl är regeringens största löftessvek men också sjabbel i regeringsställning. Först lyckas man lura svenska folket att elstödet skulle komma på plats den 1 november; man stod och sa att man var helt överens om det. Man lovade ett väldigt frikostigt system i valrörelsen som man sedan inte genomförde i regeringsställning. Det blev väldigt försenat. Man satte inget tak på utbetalningarna till miljonärerna, vilket gjorde att det bland dem som fick mest utbetalningar fanns någon enskild person som fick 700 000 i elstöd, samtidigt som andra hade väldigt svårt att klara sin ekonomi. Det var först efter att vi och andra partier hade pressat regeringen att innefatta hela Sverige som också norra Sverige fick något elstöd över huvud taget. Kommunerna i norra Sverige har fortfarande inte fått något elstöd, medan södra Sverige har fått det.

Det finns så många misstag och så mycket sjabbel i hanteringen av elstödet som regeringen förtjänar kritik för. Min poäng är att det inte fanns några ambitioner från regeringen att sätta ett tak för elstödsutbetalningarna men att man inte har råd att förbättra för den ensamstående mamman, som vi vet har det absolut tuffast i samhället. Man har råd att avsätta 13 miljarder i skattesänkningar för dem som är riksdagsledamöter med 1 000 kronor i månaden, men man har inte råd att garantera välfärden tillräckliga resurser så att vi inte hade behövt ha den sjukvårdskris som vi har just nu eller besparingarna i skolan. Det är fel prioritering från Moderaterna.

(Applåder)

Fru talman! Sverige är ett fantastiskt land, och denna debatt hålls när vårt land är som allra vackrast. Sommaren står för dörren, syrenerna blommar och livet har återvänt till gator och torg. Sommaren är vanligtvis något att längta till. Det finns mer tid för nära och kära och tid att se nya platser, komma ut i naturen eller bara koppla av.

Men denna sommar ser ut att bli den tuffaste på länge för många. Inflationen har plågat vårt land i mer än ett år. Vi har haft den snabbaste ökningen av matpriserna sedan 1950-talet. Boendekostnaderna har slagit i taket när elpriserna skenat och boräntorna flerdubblats på mycket kort tid. Svenska löntagare har förlorat tio års reallöneökningar. Andelen hushåll som lever i ekonomisk utsatthet och inte har råd med det mest basala har ökat för första gången på många år. Ensamstående mammor är särskilt utsatta.

Även om inflationen ser ut att ha toppat både i Sverige och internationellt ser utvecklingen i den reala ekonomin dyster ut. Sveriges bnp sjunker, och vi blir fattigare. Faktum är att Sverige också går mot en fullskalig vårdkris om inget görs då regionerna ska klara av att parera de största underskotten under hela 2000-talet. Meteorologerna varnar för extremväder i sommar med torka och skogsbränder.

Fru talman! Gängkriminaliteten med dess hänsynslösa våld plågar vårt land. Den senaste tiden har vi sett hur gängvåldet har eskalerat, hur skjutningarna blir alltmer hänsynslösa och hur gängen rekryterar allt yngre killar. Samtidigt står våra barn och unga inför ett sommarlov som kommer att präglas av kostnadskrisen, där kommunen kanske har tvingats skära ned på fritidsverksamheter och inte har råd att anställa tillräckligt många fältassistenter och trygga vuxna som finns på gator och torg. Sammantaget riskerar detta att bli en rekryteringsfest för gängen.

Kostnadskrisen slår med full kraft mot sjukvården. Av 21 sjukvårdsregioner budgeterade 17 för underskott i år, och flera till har sagt att det blir underskott i år. Inför 2024 väntas underskotten växa ytterligare, och vi ser redan hur sjukvårdsregioner vidtar åtgärder för att möta krisen. De gör allt de kan för att skydda sjukvården. De skär ned eller ökar taxorna i kollektivtrafiken. I första hand sägs administrativ personal upp, men vi vet vilka som står på tur. Det är undersköterskorna och sedan sjuksköterskor, för när regionerna ska hämta in miljarder i underskott kommer det att märkas i sjukvården. I slutändan blir det patienterna och de anställda som får betala priset genom längre vårdköer och tuffare arbetsmiljö.

Fru talman! Sammantaget befinner sig Sverige i ett historiskt svårt ekonomiskt läge. Vad gör då regeringen för att möta krisen? Nästan ingenting. I tuffa tider krävs ett ledarskap som orkar prioritera och ta tuffa beslut. I stället har vi en regering som har satt sig på läktaren. Vi har krävt att regeringen återkommer med besked innan midsommar om statsbidragen till välfärden för 2024. Nu är det tre dagar kvar, och jag vill ge finansministern en sista chans att ge ett tydligt besked. Hur mycket kommer regeringen att satsa på välfärden i höstens budget? Sverigedemokraterna och regeringen måste orka prioritera välfärdsfrågan. Annars riskerar vi att se hur elevassistenter, undersköterskor och sjuksköterskor sägs upp helt i onödan. Ansvaret för välfärdskrisen är hemkokt och faller tungt på regeringen.

Fru talman! I detta ekonomiska läge har vi socialdemokrater gjort vårt bästa för bidra med konstruktiva förslag som skulle göra verklig skillnad men också visa att det finns ett alternativ till Sverigedemokraternas och regeringens passiva politik. När regeringen i höstbudgeten, vid sidan av alla löftessvek, valde att inflationsskydda höginkomsttagarna och gå fram med en skattesänkning på 13 miljarder kronor visade vi hur vi kunde ha prioriterat i stället. Vi ville satsa dubbelt så mycket på att stötta välfärden, ge ett tillfälligt höjt barnbidrag och satsa på utbildning och arbetsmarknadspolitik.

I vårt förslag till vårändringsbudget gick vi fram med ytterligare stöd till barnfamiljer och ensamstående föräldrar samt en satsning på sommaraktiviteter med lunch för barn och ungdomar särskilt riktad till kommuner med socioekonomiska utmaningar. Vi visade också hur det skulle kunna finansieras.

Skillnaden i politiken handlar i grund och botten om hur vi tycker att samhället ska hantera kriser. I Socialdemokraternas Sverige möter vi svåra tider tillsammans, vi håller ihop och vi ser till att klyftorna inte ökar. Men regeringens politiska agenda och krishantering riskerar tvärtom att öka splittringen. I Sverigedemokraternas och Moderaternas Sverige får miljonärer elstöd samtidigt som ensamstående mammor har svårt att sätta näringsriktig mat på bordet till sina barn. I Sverigedemokraternas och Moderaternas Sverige lägger man dubbelt så mycket pengar på att inflationsskydda och sänka skatten för höginkomsttagare som man lägger på att stötta välfärden genom kostnadskrisen. Det duger inte.

Fru talman! Också utsikterna för svensk ekonomi är minst sagt dystra. Förra veckan presenterade OECD sin nya prognos, och återigen ligger Sverige i botten när det gäller tillväxtutsikt. Vi är ett av få länder där ekonomin krymper i år. I hela OECD ser bara Estland ut att få en sämre tillväxt än Sverige. Vi är också det land i Västeuropa som har sett de största tappen i reallöner, och inflationen är fortfarande betydligt högre än i våra nordiska grannländer.

Detta är något regeringen borde ta på största allvar, men i stället bedriver man en bakvänd krispolitik med nedskärningar på arbetsmarknadspolitik och utbildningsplatser. Regeringen valde att kapa kön till investeringsstödet för hyresbostäder samtidigt som vi står inför den värsta krisen i byggbranschen på länge. Faktum är att det nog inte har byggts så här få bostäder i Sverige sedan Ulf Kristersson senast satt i regeringen.

Fru talman! I dag debatterar vi riktlinjerna för den ekonomiska politiken, så jag tänker ta tillfället i akt att blicka framåt. Sveriges utvecklingspotential är egentligen enorm, men regeringen verkar sakna en riktning för Sverige. När det gäller tillväxtpolitiken sätter finansministern hela sin tilltro till en vällovlig produktivitetskommission som ska vara klar i oktober 2025 men tar inte ansvar för beslut som behöver fattas här och nu.

I Sverige pågår en grön industriell revolution med nyetablering av industrier i orter som i vissa fall präglats av utflyttning. Att ligga i framkant av den gröna omställningen är helt avgörande för Sveriges konkurrenskraft, men den nya högerregeringen har valt att slita av Sverige ledartröjan, sätta sig i baksätet och låta Sverigedemokraterna ratta klimatpolitiken. Regeringen konstaterar att näringslivet har blivit den nya miljörörelsen och verkar nöjd med det. Jag ser snarare hur näringslivet springer ifrån staten när det gäller både ansvar och ambition.

Regeringsunderlagets största parti vill gå så långt som till att riva vindkraftverk, och Sverige har för första gången på 20 år en regering som aktivt bidrar till att öka utsläppen.

Regeringens passivitet riskerar att få konsekvenser för lång tid framöver. Vi befinner oss just nu vid en avgörande tidpunkt för nyindustrialiseringen där företag står inför investeringsbeslut om etableringar och nya fabriker. Antingen hamnar investeringarna och jobben i Sverige - eller så hamnar de någon annanstans.

Fru talman! Sverige måste rustas för vår tids stora samhällsomvandlingar. Den gröna omställningen, AI och nya behandlingsmetoder och revolutionerande mediciner i vården innebär enorma möjligheter för välstånd i vårt land. Men det ställer också krav på samhällets förmåga att ställa om och se till att människor får möjlighet att vidareutbilda sig och ta jobb i en industri som utvecklas och behöver anställa.

Under förra året slöts ett helt historiskt omställningsavtal på svensk arbetsmarknad. Med det nya omställningsstudiestödet får Sverige kanske världens modernaste omställningsstöd. Fullt utbyggt kommer 40 000 människor om året att få möjlighet att med 80 procent av sin lön vidareutbilda sig mitt i arbetslivet. Men regeringen hedrar inte sin del av uppgörelsen. Man har valt att inte skjuta till de medel som krävs för att CSN ska klara sitt uppdrag, vilket innebär att de ansökningar som kommit in inte behandlas. På samma sätt riskeras parternas etableringsjobb, som skulle kunna bidra till att tusentals nyanlända och långtidsarbetslösa kommer i arbete.

Jag menar att det ytterst är finansministern som bär ansvaret för om avtalen inte fullföljs och för de konsekvenser detta får för kompetensförsörjning och produktivitet. Jag förväntar mig därför att finansministern och Moderaterna kliver fram och tar det fulla ansvaret för att trygga omställningsstudiestödet och etableringsjobben. De är viktiga pusselbitar för att bygga Sverige starkare.

Med detta vill jag yrka bifall till reservation 1.

Jag vill också passa på att tacka kansliet och hela Riksdagsförvaltningen, som gör vårt arbete lättare, och givetvis alla ledamöter i finansutskottet för ett bra samarbete under året. Jag önskar er en fin sommar.

(Applåder)

Herr talman! Jag noterar vad statsministern säger.

Jag kan skriva under på att det finns en oro i samtalsklimatet som far iväg. Men jag blir också något förbryllad, herr talman. Regeringen har lagt stor energi på att bygga upp ett kansli där statsministerns närmaste medarbetare till synes på heltid ägnar sig åt att leda digitala drev mot oppositionsledaren.

Tycker statsministern att det är lämpligt att politiska tjänstemän i Regeringskansliet bedriver någon form av smutskastningskampanj mot oppositionsledaren i stället för att lägga sin arbetstid på att lösa Sveriges stora samhällsproblem? Vilket ansvar tar statsministern för detta?

Herr talman! Svensk demokratis traditionella festvecka närmar sig. Almedalsveckan är bara dagar bort. Men i år är det svårt att inte tänka på det fruktansvärda mordet på Ing-Marie Wieselgren förra året. Dådet var ett direkt angrepp på demokratin och vårt öppna samhälle.

Vi är många som vill att Sverige ska fortsätta vara en öppen och tolerant demokrati och som vill se debatt och diskussion men att det politiska engagemanget ska hedras och inte leda till hot och hat.

På senare år har vi dock sett ett förråat debattklimat som dominerat främst sociala medier. Vi känner alla till den hätska stämning som råder där ibland men som också kan leda till att en våg av hat och hot kan välla fram. Vi ser inte minst att kvinnliga politiker utsätts för drev och hatkampanjer.

Min fråga till statsministern är därför: Hur ser statsministern på den utvecklingen? Avser han att agera på något sätt?

Herr talman! Sverigedemokraterna verkar vara otroligt nöjda med bostadsbidraget, som nio av tio barnfamiljer inte ser röken av. Ni är otroligt nöjda med den kostnadskris som slår mot välfärden. Ni talar om att det inte är några besparingar där, när det är 17 av 21 sjukvårdsregioner som tvingas lägga minusbudgetar. Det är nedskärningar i skolan och i äldreomsorgen, och ni gör ingenting.

Ni hade kunnat höja barnbidraget, som vi hade föreslagit. Ni hade kunnat stötta elkunderna med en elräkningsakut. Ni hade kunnat agera för att hålla nere prisökningarna på mat. Ni hade kunnat backa från nedskärningar i välfärden runt om i Sverige.

Men ni valde någonting annat. Efter att ha följt debatten kan man konstatera att ni tydligen prioriterar att avskaffa plastpåseskatten, som Liberalerna var med och införde. Ärligt talat: Finns det inte viktigare frågor att skjuta till pengar till - lärare, undersköterskor och vårdbiträden - och att faktiskt se till att de ensamstående mammorna har råd att sätta mat på bordet?

(Applåder)

Herr talman! Vi befinner oss i ett mycket tufft ekonomiskt läge. Oscar Sjöstedt och hans parti har numera totalt inflytande över regeringens ekonomiska politik. Varje kommatecken i den budget som finansministern har presenterat har Oscar Sjöstedt godkänt. Det betyder också att allt som inte finns med i budgeten - det som har utelämnats - också har utelämnats med Oscar Sjöstedts goda minne.

Inget parti har ställt ut så vidlyftiga vallöften som Sverigedemokraterna i det senaste valet. Allt skulle bli billigare, och det skulle gå snabbt. Nu står vi här med facit i hand. Två budgetar har Oscar Sjöstedt förhandlat fram, och för vanligt folk är det nog en ganska stor besvikelse. Ensamstående mammor, som inte sällan jobbar i välfärden, har inte alltid råd att sätta näringsriktig mat på bordet. I praktiken lägger ni en massiv nedskärningsbudget på välfärden, när kostnadskrisen slår med full kraft.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Debatt med anledning av vårpropositionens avlämnande

Min fråga är: När ska ni inse hur stenhårt detta tuffa ekonomiska läge drabbar svenska barnfamiljer och svensk välfärd?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Debatt med anledning av vårpropositionens avlämnande

Herr talman! Jag kanske ska citera Moderaterna, som efter energiöverenskommelsen konstaterade: Med den energiöverenskommelse som vi tecknade var kärnkraften räddad i Sverige. Det var inte jag som sa det. Det var Moderaterna som sa det.

Problemet för regeringen och Oscar Sjöstedt är att Sverigedemokraterna verkar vara det största hotet för industrins energitillgång de närmaste åren. Man driver på ökade kostnader för havsbaserad vindkraft. Man säger att man ska motarbeta vindkraftsutbyggnaden i Sverige de närmaste åren. Man säger att man helst skulle vilja riva ned den vindkraft som redan finns.

Det gör man just i ett läge där industrin står inför miljardinvesteringar i vårt land som kan minska våra utsläpp, öka antalet jobb och tillväxten i vårt land och säkra jobben för framtiden. I det läget väljer regeringen att luta sig mot Sverigedemokraterna. Det är farligt för svensk energipolitik långsiktigt.

Herr talman! Där är så många felaktigheter i påståendet att det är svårt att besvara.

Effektskatten har justerats flera gånger av såväl socialdemokratiska som moderatledda regeringar. Men vi har också gjort en energiöverenskommelse i bred enighet med inte minst Moderaterna där också energiskatten sänktes.

Vattenfall har vid flera tillfällen varit jättetydligt med att det har fattat sina beslut av kommersiella skäl. Det var för dyrt att renovera de gamla kärnkraftverken. Prisbilden motiverade inte de investeringarna. Vi fattade inga beslut om att stänga ned kärnkraften i Sverige.

Socialdemokraterna är ett industriparti. Vi tror på svensk industri. Energipolitiken är själva basen för en framgångsrik industri- och exportnation. Vi kommer alltid att söka långsiktiga lösningar för att trygga svensk energipolitik för både hushåll och företag. Det har vi visat historiskt, och det kommer vi att visa framöver.

Tyvärr verkar regeringen inte förstå att det behövs blocköverskridande överenskommelser för att ge långsiktighet och investeringsvilja till Sverige.

(Applåder)

Herr talman! Dagens debatt om regeringens och Sverigedemokraternas förslag till vårbudget visar tydligt att det blev en förlorad budget. Ingen åtgärd i vårbudgeten speglar det allvar som vi befinner oss i. Tidöpartierna verkar vara mer upptagna av att debattera plastpåseskatten än att diskutera den verklighet som präglar samhället utanför den här kammaren.

Matpriserna har ökat snabbare i Sverige än i våra grannländer. Fler barnfamiljer får allt svårare att klara räkningarna, elstödet är fortsatt kraftigt försenat och för många pensionärer börjar situationen bli alltmer akut.

Jobbpolitiken, utbildningspolitiken och klimatpolitiken slaktas mitt på väg in i en lågkonjunktur samtidigt som de stora samhällsproblemen skjuts på framtiden.

Politiken, och särskilt den ekonomiska politiken, har en nyckelroll att spela. När Elisabeth Svantesson och Oscar Sjöstedt sätter sig på läktaren och låter kostnadskrisen slå med full kraft mot vanliga barnfamiljer, sjukvården och skolan är det vanligt folk som får betala priset.

Det fanns ett alternativ. Jag såg det i budgeten senast. Ni valde 13 miljarder kronor i skattesänkningar för dem med högst inkomster i stället för att förbättra situationen för barnfamiljerna och att säkra välfärdens finansiering. Det gör att det nu är 17 av 21 sjukvårdsregioner som planerar underskott. Det är verkligheten.

Nu är vi ett halvår in på mandatperioden. Det är dags att de som har getts förtroende att styra vårt land axlar det ansvaret och gör grovjobbet. Leverera en plan för att skydda hushållens ekonomi! Säkra välfärden och trygga jobben under lågkonjunkturen! Låt inte barnen betala kostnaden för krisen!

(Applåder)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Debatt med anledning av vårpropositionens avlämnande

Herr talman! Nu har vi hört finansministern flera gånger säga att det finns en plan för att möta konjunkturläget. Saken är väl att om vårbudgeten är ett exempel på den planen har vi stora problem, för verkligheten talar ett annat språk.

Väldigt många människor kommer att känna sig besvikna, inte minst de som jobbar i skolan runt om i Sverige som nu ser varsel och neddragningar i skolverksamheten. Vi ser hårt arbetande ensamma mammor som inte har råd att köpa näringsriktig mat till sina barn. Vi ser att byggandet totalstannar. Vi ser att yrkesutbildningar för elektriker läggs ned. Vanligt folk har svårt att betala elräkningen när elstödet har havererat.

Om det här var planen, är finansministern då nöjd med resultatet? Blev det som du hade tänkt?

Herr talman! Vi har diskuterat hur Sverige befinner sig på branten av en lågkonjunktur. Vi har diskuterat den höga svenska inflationen. Vi har talat om att svenska hushåll är hårt pressade. Vi har talat om att köerna till hjälporganisationernas matutdelningar växer. Jag tycker att det under diskussionen och debatten är uppenbart för alla, förutom möjligtvis finansministern, att den politik som hitintills har förts inte riktigt har hjälpt eller har varit otillräcklig.

I flera frågor som verkligen hade haft betydelse för prisutvecklingen har regeringen varit ganska sen eller sist och sämst i ett europeiskt perspektiv. Det gäller stödet till barnfamiljerna, matpriset och elstödet, och man tackade nej till krissamtal om hushållens ekonomi.

Kommer regeringen att presentera en plan för att hantera det ekonomiska läget så att det inte blir barnen och de ensamstående föräldrarna som får betala priset för krisen?

Herr talman! Sverige och världen befinner sig i ett nytt ekonomiskt läge. Efter år av god ekonomisk utveckling prövades hela samhällsekonomin av pandemins härjningar. Nedgången blev kraftig men kortvarig, och återhämtningen var snabb.

Sedan kom kriget. Den brutala och olagliga invasionen av Ukraina har ritat om den säkerhetspolitiska kartan. Men dess ekonomiska konsekvenser har fått stora följder över hela världen och för Sverige. Nu står vi på branten av en lågkonjunktur. Kostnadskrisen slår med full kraft mot vanliga hushåll, mot sjukvården och skolan, mot företag och jobb. Svallvågorna i världsekonomin märks i vanliga människors vardag. Många föräldrar, framför allt ensamstående, uppger att de har svårt att sätta näringsriktig mat på bordet. Barnen får gå hungriga till skolan. De pensionärer som har byggt Sverige till det land som vi är så stolta över får vända på varenda krona för att ha råd med räkningarna. Studenter får tacka nej till drömutbildningen för att de inte får det att gå ihop när bostadsbristen och kostnadskrisen pressar från var sitt håll.

Faktum är, herr talman, att den ekonomiska press som många svenskar nu upplever inte liknar någonting som vi har sett på decennier. Inflationen har ätit upp flera års reallöneökningar. Vi får gå tillbaka till 1950-talet för att hitta en motsvarande ökning av matpriserna. För många handlar det inte om att dra ned på en fika på stan eller ställa in en semesterresa, utan det handlar om att pengarna faktiskt inte räcker till för att mätta hela familjen. Det är en rent existentiell fråga som utmanar hela vårt samhälle. Det urholkar samhällsgemenskapen. Tilltron till att samhället klarar av prövningar och att vi är starka tillsammans gröps ur när man ser att den egna privatekonomin lämnas i sticket medan politiken inte klarar av att leverera. En ny ekonomisk verklighet kräver ett handlingskraftigt politiskt ledarskap i Sverige.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Debatt med anledning av vårpropositionens avlämnande

Herr talman! Sverige har i grunden goda förutsättningar att klara denna lågkonjunktur tack vare en ansvarsfull politik av tidigare regeringar. Statsskulden är låg, de offentliga finanserna är urstarka, sysselsättningsgraden är hög och andelen personer som lever på sociala ersättningar och bidrag har inte varit så här låg sedan SCB började mäta detta. Men det är ingen naturlag. Det kan förändras snabbt.

Det var många av oss som var med under 90-talskrisen och under finanskrisen 2007 och 2008. Starka offentliga finanser kan ganska snabbt urholkas när politiken inte orkar ta kontroll över utvecklingen. Det är viktigt att politiken är ansvarsfull när tiderna är tuffa. Men det spelar faktiskt roll vad man använder det ekonomiska utrymmet till. Finanspolitiken har en viktig roll att spela. Elisabeth Svantesson och Oscar Sjöstedt kan inte ducka detta ansvar.

Herr talman! I dag har regeringen och Sverigedemokraterna lagt fram sin vårbudget på riksdagens bord. Efter magplasket i höstbudgeten med löftesbrott och felprioriteringar var vi många som förväntade oss att kursen skulle korrigeras, att man kanske skulle ha lärt sig något av misstagen och att verkligheten skulle göra sig påmind inne i regeringskvarteren. Alla kommer ihåg elstödet som skulle ha varit på plats den 1 november och betalas ut före jul. Det präglas fortfarande av närmast totalt kaos.

Det blev inte så bra med bränslekostnaderna, där vanligt folk fick nöja sig med 14 öre trots att de blivit lovade 9 kronor billigare bränsle vid pump. Och det var kanske inte helt lyckat att sänka skatten för höginkomsttagarna med 13 miljarder kronor samtidigt som skolan, sjukvården och omsorgen inte klarar kostnadskrisen. Alla var överens om att läget skulle kunna förändras och förvärras.

Nu står vi här. Läget har förvärrats, lågkonjunkturen har fördjupats och hushållen går på knäna. Regeringen och Sverigedemokraterna har varit knäpptysta. Vi ser att ljuset är på, men frågan är om någon är hemma. Nu vet vi varför. Det blev ingen kursändring.

Finansministern pratar ofta om att vi måste stötta dem som har det tufft. Men faktum är att denna grupp växer för varje dag som går. För varje ytterligare procent som matpriserna stiger får fler föräldrar svårt att sätta näringsriktig mat på bordet.

Med denna budget blir det barnen som får ta smällen för krisen. Det är barnen som drabbas när föräldrarna inte får lönen att räcka till mat och hyra eller till att betala terminsavgiften. Det är barnen som drabbas när skolor tvingas säga upp lärare. Regeringen och Sverigedemokraterna kommer att fortsätta med strategin att vänta och se medan svenska hushåll upplever den hårdaste ekonomiska pressen på flera decennier.

Herr talman! Sverige behöver ett handlingskraftigt politiskt ledarskap i tuffa tider, och när regeringen och Sverigedemokraterna inte agerar för att skydda vanligt folk har vi socialdemokrater gjort det i stället. Vi krävde att hela landet skulle få del av elstödet. Vi krävde att regeringen skulle ta de höga matpriserna på allvar och kalla till sig matkedjorna samt ge myndigheterna skarpare uppdrag. Vi krävde att barnfamiljerna skulle få besked om det tillfälliga bostadsbidraget.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Debatt med anledning av vårpropositionens avlämnande

Regeringen har släpat fötterna efter sig varje gång, men till slut har den accepterat flera av våra krav. Det oroväckande är att vi har en regering som inte verkar ha någon egen idé eller tillstymmelse till plan för hur man möter den här krisen. Därför har vi krävt en tydlig strategi för hur detta ekonomiska läge ska hanteras.

För det första har vi krävt en plan för hushållens ekonomi. Svenska hushåll behöver stöd för att klara de kraftigt stigande priserna på mat, sina räntekostnader och sina elräkningar. I grunden handlar det om att göra allt för att bekämpa inflationen, men regeringen behöver också agera för att lindra effekten av inflationen och hålla tillbaka prisökningarna.

Ett första steg är att tillsätta en priskommission, men regeringen måste också utforma träffsäkra och välavvägda stöd till hushållen. Det är inte rimligt att höginkomsttagare får miljardskattesänkningar eller att en enda elkund har fått över 700 000 kronor i elstöd när vanliga ensamstående mammor går på knäna. Det var därför vi föreslog höjt barnbidrag, en särskild tankrabatt och mer träffsäkerhet i elstödet. Det är inte barnen som ska bära kostnaderna för krisen.

För det andra har vi krävt en plan för att säkra välfärden. Runt om i Sverige pågår vardagen. Barnskötare och pedagoger möter barnen vid grinden varje morgon. Undersköterskor i äldreomsorgen vårdar och ger våra äldre en värdig ålderdom. Lärare sliter och gör sitt yttersta för att varje barn ska få en bra start i livet. Detta är samhällsbyggare som varje dag sliter för att göra vårt Sverige starkare och tryggare - så att Sverige blir mer som Sverige.

Nu kommer dock nedskärningarna efter varandra som på ett pärlband. Kollegorna blir färre, och villkoren blir tuffare. Inflationen äter inte bara upp utrymmet i hushållens plånböcker; det äter också upp utrymmet för kommunerna och regionerna.

I sin höstbudget valde finansministern och Oscar Sjöstedt att underfinansiera välfärden. Nu vet vi att det blev en nedskärningsbudget för skolan, sjukvården och omsorgen. Det kommer att innebära färre sjuksköterskor, färre lärare och sämre välfärd. Vi menar att detta är fel väg att gå. I tuffa tider behöver välfärden säkras, och det var därför vi socialdemokrater föreslog ett fördubblat stöd till välfärden i vår budget.

Nu knackar verkligheten på dörren: 17 av 21 regioner har tvingats lägga fram budgetar med planerat underskott för 2023, och situationen väntas bli värre nästa år. I det läget väljer regeringen och Sverigedemokraterna att inte rätta till sina misstag. De låter undersköterskorna, lärarna och barnskötarna vara krockkuddar i krisen.

För det tredje kräver vi en plan för jobben och lågkonjunkturen. Lågkonjunkturen och de ökade kostnaderna pressar många företag. Arbetslösheten väntas öka. I sin budget i höstas slog regeringen och Sverigedemokraterna undan benen för arbetsmarknadspolitiken genom en miljardnedskärning samtidigt som man kraftigt bantade utbildningsplatserna. Man skrotade investeringsstödet för byggandet av hyreslägenheter. Detta gjorde man när vi stod med en lågkonjunktur för dörren.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Debatt med anledning av vårpropositionens avlämnande

Nu har man insett delar av sina misstag och lägger tillbaka en liten del som man skar bort från utbildnings- och arbetsmarknadsområdet. Regeringen har ingen arbetslinje. Tvärtom skär man fortfarande ned på arbetsmarknadsutbildningarna inför en konjunkturnedgång. Människor som blir arbetslösa behöver snabbt komma in i utbildning eller ett program för omställning.

Vi behöver också investera här och nu för att Sverige ska byggas både starkare och grönare efter krisen. Om svensk industri ska kunna behålla sin styrkeposition och fortsätta växa måste vi ligga längst fram i klimatomställningen. Industrierna har redan bestämt sig för att de vill ligga i framkant i att rädda världen från utsläpp, men framför allt innebär det enorma affärsmöjligheter för industrin: nya jobb, mer tillväxt och banbrytande produkter.

Högerregeringen, som helt lutar sig mot klimatförnekarna i Sverigedemokraterna, bromsar den här utvecklingen. Man slaktar klimatpolitiken, ökar utsläppen och försenar planerna på att bygga ut den havsbaserade vindkraften, som snabbt skulle kunna leverera ren energi till både hushåll och företag runt om i Sverige. Det här kommer att stå Sverige dyrt. Jobb och investeringar riskerar att hamna någon annanstans. Vi riskerar att halka efter och bli fattigare.

Herr talman! Kostnadskrisen drabbar riktiga människor - mammor och pappor, barn och farmödrar. Många som hade sitt på det torra ser nu sin hushållskassa urholkas på ett sätt som de inte kunnat föreställa sig. Den här oron äter sig in i vardagen, och den gör något med vårt samhälle. Den luckrar upp vår samhällsgemenskap.

Vi måste möta detta som ett samhälle. Jag älskar Sverige, men det finns stora samhällsproblem att åtgärda. De behoven minskar inte under krisen. Vår försvarsförmåga måste öka, och vi måste öka takten i klimatomställningen. Vi måste bekämpa den organiserade brottsligheten, och välfärden måste byggas starkare för barnens skull och för alla som sliter i skolan, vården och omsorgen. Det här är stora utmaningar, men de är inte övermäktiga. Vi har klarat sådana här uppgifter förut, men då måste vi bygga tillsammans.

Detta kräver ett politiskt ledarskap som vill och orkar och att samhällsgemenskapen är grunden. Regeringens och Sverigedemokraternas politiska agenda och deras misslyckanden kommer inte att hantera kostnadskrisen och lågkonjunkturen. De riskerar i stället att öka splittringen och klyftorna i Sverige.

Det finns en annan väg att gå. Det finns ett politiskt alternativ som alltid står på vanligt folks sida och som orkar ta sig an stora samhällsutmaningar samtidigt som vi hanterar akuta problem som står för dörren. Med rätt politik kan vi bygga Sverige starkare efter den ekonomiska krisen.

(Applåder)

Herr talman! Det låter som en stolt statsminister som leder en regering som just nu ökar utsläppen i Sverige. Så lät det inte i valrörelsen. Det kommer vi ihåg. Då lovade Moderaterna att man skulle få ordning på klimatet. Man lovade att Sverige skulle bedriva en ambitiös och mer effektiv klimatpolitik. Statsministern gick så långt att han sa att Åkesson och Sverigedemokraterna har fel om klimatet. Det var en av anledningarna till att man inte kunde samarbeta med Sverigedemokraterna inom just klimatpolitiken.

Nu kan statsministern inte ens svara på om utsläppen kommer att öka eller minska de närmaste åren eller hur regeringens plan för att nå de svenska klimatmålen ser ut. Detta duger faktiskt inte, herr talman.

(Applåder)

Herr talman! Sverige leds just nu av den första regeringen på 20 år vars politik leder till ökade klimatutsläpp. Detta slog Klimatpolitiska rådet fast nyligen och riktade skarp kritik mot högerregeringen.

Statsministerns frågestund

I dag skriver 531 forskare om ökade utsläpp i Sverige och att det skulle vara ett monumentalt svek. Faktum är att Sverige tappar styrfart, och detta beror på Sverigedemokraterna och regeringens politik.

Samtidigt är statsministerns regering minst sagt svajig om vad som gäller framöver. Å ena sidan kan vi läsa att SD hotar med regeringskris om inte reduktionsplikten i praktiken avskaffas. Å andra sidan kan vi läsa att klimat- och miljöministern menar att regeringen ska göra allt den kan för att nå de svenska klimatmålen, som åtta av tio riksdagsledamöter i denna kammare står bakom.

Med anledning av detta vill jag fråga statsministern: Vad är det som gäller? Kommer regeringen att öka koldioxidutsläppen, eller kommer statsministern att presentera åtgärder som gör att Sverige når de svenska och internationella klimatmålen?

Fru talman! Att regeringen är pressad i den här frågan är uppenbart när man försöker ljuga om hur kärnkraftsbesluten fattades och inte. Det vet ju alla att det var kommersiella beslut som fattades därför att det inte var lönsamt.

Min fråga till finansministern i dag handlade om huruvida regeringen avser att återkomma med nya förslag på beskattning av övervinster på elmarknaden när den nuvarande lagstiftningen löper ut för att de här övervinsterna inte ska stanna hos staten. De ska tillbaka till hushållen, som är hårt pressade av höga priser.

I dag verkar regeringen inte kunna ge några sådana besked. Man fortsätter dra fötterna efter sig - man ska vänta in EU, och man ska titta på hur läget utvecklar sig.

Sedan blir jag lite orolig när finansministern inte vet att vi socialdemokrater har motionerat i den här frågan. Vi har lagt fram en motion som säger att regeringen bör kartlägga var och hos vilka aktörer övervinsterna nu uppstår, för vi vet att de inte bara uppstår hos elproducenterna.

Vi har föreslagit att man ska arbeta fram ett mer kraftfullt förslag som återför mer av övervinsterna till hushållen. Det är inte rimligt med ett system som återför 150 miljoner kronor om man tror att övervinsterna under 2022 var på 150 miljarder kronor. Det är lätt att se att man kan ta ett antal miljarder tillbaka till hushållen där och se till att lagstiftning är på plats inför nästa vinter. Det är vår inriktning; vi är väldigt tydliga, men regeringen kan inte ge besked.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

När det gäller frågan om det är lönsamt att investera var det kö till att göra investeringar redan långt innan priserna stack iväg i Europa och är det fortfarande, så det är ju inte olönsamt att göra investeringar i kraftproduktion i Sverige och Europa.

Men det här handlar om den ensamstående mamman. Det handlar om pensionärer som inte har råd med tandläkarbesök. Det handlar om barn som inte kan äta sig mätta. Då är elpriserna viktiga, och jag förutsätter att en svensk regering agerar och har framåtdrift i så viktiga frågor.

Jag hoppas att regeringen kommer till insikt och faktiskt tar till sig av de misstag som begåtts så här långt.

(Applåder)

Herr talman! Elisabeth Svantesson återkommer till elstödet, och det är glädjande att vi är överens om att det är bra att kapacitetsavgifterna återbördas till hushåll och företag. Det var i grunden ett socialdemokratiskt förslag, vår inriktning och vårt beslut, som nu regeringen har arbetat vidare med. Där är vi överens. Men det är lite tomt på svar på frågan om övervinsterna. Det är ju ändå två olika frågor och intäktskällor vi talar om.

Låt mig ändå få börja med elstödet. I den här frågan har regeringens hantering lämnat mycket att önska. Man lovade att elstödet skulle vara på plats i november. Det blev inte så. Sedan skulle det vara på plats i god tid innan jul, men det blev inte så. Det blev kraftigt försenat. Efter stora påtryckningar, inte minst från Socialdemokraterna, backade regeringen och tog med hela Sverige i diskussionen om elstödet. Så var det inte från början från regeringens och Sverigedemokraternas sida. När stödet till hushållen nu till slut börjar betalas ut visar det sig att man har sjabblat med utbetalningarna. Några får enormt mycket stöd; till exempel har några individer fått över 700 000 kronor. Olika myndigheter har givit olika besked om hur man ska göra med pengarna. Mycket av detta är hemligstämplat på regeringens inrådan.

Hela hanteringen och turerna visar att elstödet inte har rullat ut helt smärtfritt. Problemet är att detta fortsätter. Det är många som fortfarande inte har fått elstödet. Framför allt företag runt om i Sverige väntar fortfarande på besked om när elstödet kommer och hur det ska bli. Det är 29 miljarder kronor som ska gå till företagen, och det har ännu inte godkänts av EU-kommissionen.

Jag bad en kollega prata med Regeringskansliet i morse, som återigen fick besked om att någon statsstödsanmälan inte ens har skickats in. Hur är det möjligt? Den frågan kommer att fortsätta att diskuteras.

Låt mig komma tillbaka till den övergripande frågan. Jag delar finansministerns bild av att den ekonomiska politiken ska vara välavvägd och att finanspolitiken i sin helhet inte får vara expansiv. Att låta några företag göra enorma vinster för att elpriserna har varit exceptionellt höga på grund av ett krig i Europa, samtidigt som produktionskostnaderna har varit oförändrade, är väl knappast en avvägd politik i det här läget eftersom hushållen är så pressade.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag menar att det inte är rimligt att övervinsterna bara stannar hos bolagen. När det finns en möjlighet att överföra en del av övervinsterna tillbaka till hushåll bör vi ta den möjligheten. I ett historiskt svårt läge för hushållen måste politiken agera och orka prioritera. Då krävs det att regeringen har framåtdrift, har egna förslag och lägger fram lagstiftning som gör det möjligt att förändra en orimlig situation.

Herr talman! Jag vill börja med att tacka finansministern för svaret på interpellationen. Elisabeth Svantesson och jag stod ju för bara en liten stund sedan och debatterade hushållens ekonomi, och jag slås av att finansministern på samma sätt som i den tidigare debatten är lite passiv i svaret på interpellationen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

I stället för att deklarera en uppfattning och förklara hur man vill se utvecklingen framöver bollar finansministern över ansvaret för utvecklingen till EU. Men sanningen är att vi hade kunnat göra mycket mer om den politiska viljan hade funnits, och det finns också möjligheter att agera framåt om den politiska viljan finns.

Herr talman! Låt mig klargöra ett par saker för dem som lyssnar eller tittar på debatten. Sverige har unika möjligheter att förse hushåll och företag med billig el. Vi socialdemokrater har föreslagit ett nytt system med folkhemsel, som skulle möjliggöra lägre elpriser för vanliga hushåll. Men det är en annan fråga.

Nu talar vi om det faktum att vi fortfarande har mycket elproduktion i Sverige till en låg kostnad. Vi hade faktiskt också - vilket kanske ingen egentligen tror - de lägsta elpriserna under 2022 i EU. Samtidigt hade Sverige ett stort överskott som exporterades till andra länder, och den exporten var större än kanske någonsin tidigare.

Men de stunder då vi tvingas importera el och använder fossila bränslen för att producera el smittar Europas höga gaspriser av sig på resten av marknaden, och då trycks priset upp i Sverige.

De senaste åren har de svenska priserna på el nått extrema nivåer utifrån vårt perspektiv, medan produktionskostnaderna har varit oförändrade. Och vad händer då? Jo, de som producerar el - elproducenter och aktörer på de finansiella marknaderna för el - har kunnat göra rekordvinster på bekostnad av svenska hushåll och företag. Medan flaskhalsintäkterna till Svenska kraftnät uppstår när priset på el skiljer sig mellan olika prisområden uppstår övervinsterna när det genomsnittliga elpriset i Sverige är högre än normalt.

Det vi vill göra, vilket också är grunden för EU-beslutet, är att återföra övervinster tillbaka till elkonsumenter. Det är inte rimligt att vissa företag gör miljardvinster medan hushållen har svårt att sätta mat på bordet eller tvingas gå från hus och hem för att man inte kan betala sin elräkning.

Jag menar att hanteringen av intäktstaket har präglats av passivitet från regeringens sida, i likhet med en del annan krispolitik. De som i slutändan drabbas av detta blir svenska hushåll och småföretagare, som just nu sliter med att få vardagen att gå ihop.

De åtgärder som beskrivs i EU-förordningen om ett intäktstak på el ska ses som ett minimikrav på medlemsländerna. Men Sverige har alla möjligheter att ta egna initiativ i frågan, vilket länder som Finland, Frankrike, Tyskland och Österrike har gjort. Sverige var mig veterligen nästan det enda land i EU som inte agerade mot elbolagens övervinster under vintermånaderna, men det är kanske en egen diskussion.

Enligt våra uppskattningar uppgick övervinsterna på elmarknaden under 2022 till i storleksordningen 150 miljarder kronor i vårt land. Det är enormt mycket pengar, och drygt hälften kom från hushållen. Om vi kunde använda ens en bråkdel av detta för att finansiera stöd till hushållen skulle det göra enorm skillnad för väldigt många människor.

Hur blir det nästa vinter? Kommer elbolagen och andra aktörer på elmarknaden att kunna fortsätta att dra in miljarder i övervinster medan vanligt folk vänder på varenda krona för att få ekonomin att gå ihop? Jag hoppas att finansministern kan ge ett lite tydligare svar på det under debatten.