Mikael Damberg

Fru talman! I den energiöverenskommelse som vi gjorde med andra partier, inklusive Moderaterna, förbättrades villkoren för svensk kärnkraft. Vi var överens om att våra politiska beslut inte skulle drabba kärnkraften. Den överenskommelsen har Socialdemokraterna hedrat. Moderaternas beskrivning av historien är inte korrekt, men jag har förstått att det är ert bästa argument. Det är inte mer sant för det.

I dagens läge står vi inför stora industrietableringar i Sverige. Tusentals nya jobb kan komma till vårt land. De är dessutom kopplade till den gröna omställningen, och Sverige kan skapa nya jobb just genom att få ned utsläppen - inte bara i Sverige utan också internationellt och globalt sett. De investeringarna står och faller med att ny energiproduktion kommer till stånd ganska snabbt. Inte någon gång efter 2035, utan ganska snabbt.

Ni har fördyrat och försvårat för havsbaserad vindkraft. Ni har försvårat processerna när det gäller landbaserad vindkraft. Ni har av någon anledning försvårat och fördröjt tillståndsprocesser och processer för att snabbt fatta beslut om större industriella projekt i vårt land. Det gör det inte lättare att få de här investeringarna på plats.

Vi har föreslagit ett nytt energipolitiskt mål om 60 nya terawattimmar fossilfri el. Det borde vara intressant för regeringspartierna om de menar allvar med att vi behöver ha mer fossilfri el på plats i Sverige för att pressa energipriserna och få industrin att fungera.

Det känns tyvärr som att även Moderaterna har dragits in i någon form av kulturkrig kring energipolitiken. Man ska vara för det ena energislaget och mot det andra. Vi tror att det är farligt, för Sverige är ett litet land som är enormt exportberoende och behöver fossilfri energi för att klara jobben och minska elräkningarna. Låt oss bli överens om det och jobba långsiktigt och blocköverskridande med en sådan viktig fråga!

(Applåder)

Fru talman! Det blir inte mer sant för att man upprepar en sak fler gånger. Det var inte så att vi fattade beslut om att lägga ned kärnkraft, utan den var inte lönsam. Vi hade så låga elpriser att nya investeringskostnader i kärnkraft inte blev lönsamt, och då lades kärnkraften ned på vissa platser.

Det är inte sant att vi minskade energiproduktionen, Edward Riedl. Var lite noga med orden! Vi ökade energiproduktionen i Sverige under vår tid därför att vi såg att vi hade behov av mer energi och billig el. Vi är tydliga med att vi behöver utöka energiproduktionen kraftigt i Sverige.

Vi tror att vi kommer att behöva fördubbla energiproduktionen i vårt land för att klara den gröna omställningen men också för att klara konkurrenskraften för industrin. Därför har vi föreslagit ett nytt energipolitiskt mål, och vi tycker faktiskt inte att det borde vara så kontroversiellt.

Jag hör från er i regeringspartierna att ni vill tala om fossilfri el, så varför kan vi inte enas om det att det fram till 2030 behövs 60 nya terawatttimmar? Det är vår ingång i vad vi hoppas blir en överläggning och diskussion med regeringspartierna om att skapa långsiktighet, för om man vill ha kraftiga investeringar i ny energiproduktion behöver de som ska göra dessa investeringar få veta att reglerna gäller. Där finns det få saker som kan skapa så mycket långsiktighet som överenskommelser mellan partier.

Vi tror att det kommer behövas mer kärnkraft. Ja, vi har sagt att det kommer att behövas mer kärnkraft. På kort kommer det framför allt att handla om att nyrenovera och investera i förlängning av den kärnkraft vi har. Vi är öppna för kärnkraft på fler platser där vi haft kärnkraft och där det kan finnas behov av ny kärnkraft, men då måste det göras investeringar. Det måste finnas lönsamhetskalkyler. Det måste finnas en idé om hur det faktiskt ska genomföras så att vi inte får mer dyr el utan mer billig el, som både hushåll och industrin efterfrågar.

Vi är ett parti som konsekvent genom vår historia har prioriterat energiproduktion därför att vi vet hur viktigt det är för svensk konkurrenskraft.

(Applåder)

Fru talman! Som jag sa är jag öppen för en överenskommelse, men jag tycker inte att dagens energipolitik är till fyllest. Det görs för lite för att få till stånd de stora investeringar i ny energiproduktion som vi just nu skulle behöva.

Man har också medvetet, av politisk-ideologiska skäl, gjort det svårare att bygga ut till exempel havsbaserad vindkraft. Varför gör man detta när svensk industri säger att de behöver det? Och man har skjutit på frågan om bättre processer för att kunna garantera vindkraft på land, som är det billigaste energislaget, som industrin behöver mest av allt i vårt land och som skulle kunna pressa ned elräkningarna.

Vi tycker att det är märkligt att det i budgeten finns pengar för att bygga en ny elkabel till Tyskland. Vi tycker inte att det behövs någon ny elkabel till Tyskland förrän Tyskland har fått ordning på sin energipolitik.

Vi är alltså inte nöjda med regeringens energipolitik, men vi förstår att det behövs långsiktighet för att investeringarna ska komma till stånd och för att Sverige ska bli en framgångsnation också för industriell utveckling. Det krävs stabilitet och överenskommelser som gör att investeringarna kommer till Sverige.

Vi socialdemokrater har genom historien visat att det är vi som har byggt upp energisystemet. Vi har byggt ut kärnkraften. Under den förra mandatperioden byggde vi ut energiproduktionen i Sverige. Och om man ska vara ärlig var Sverige förra året, trots svåra ekonomiska problem, det land i världen som producerade mest kärnkraftsel per capita. Vi hade också lägst energipriser i EU.

Vi behöver ett energisystem som inte bara klarar situationen här och nu utan som också byggs ut kraftigt. Låt oss enas om att till 2030 bygga ut energisystemet med fossilfrihet - varför inte 60 nya terawattimmar? Det skulle svenska folket och svensk industri må gott av.

(Applåder)

Fru talman! Tack, Cecilia Rönn, för en viktig fråga!

Vi skulle behöva en långsiktig, bred energiöverenskommelse som skapar stabilitet och som skapar intresse hos investerare att göra de stora investeringar som Sverige behöver för att klara inte bara klimatomställningen utan också industrins utveckling i vårt land.

Vi socialdemokrater är besvikna på att regeringen inte har tagit denna fråga på större allvar och bjudit in till överläggningar och långsiktighet. Vi har varit öppna för detta och är det fortfarande, för vi tror att denna fråga är för viktig för ett litet land som Sverige för att den bara ska reduceras till någon form av kulturkrig mellan dem som är för att riva vindkraftverk i Sverige och dem som vill bygga kärnkraft.

Vi är intresserade av ett robust energisystem som ger vår industri och vårt land goda förutsättningar att klara omställningen.

Vi har föreslagit ett nytt energipolitiskt mål. Det är därför vi har en reservation. Vi tycker att energipolitiken behöver kompletteras med ett nytt energipolitiskt mål om 60 nya terawattimmar till 2030.

Vi använder uttrycket fossilfrihet. Jag har uppfattat att regeringspartierna också gärna talar om fossilfrihet. Kan vi vara överens om att Sverige behöver 60 nya terawattimmar till 2030 för att industrin ska förlägga investeringarna till Sverige och för att vi ska minska elräkningarna för konsumenterna? Då behöver elen komma nu och de närmaste åren, för om investeringarna inte kommer nu kommer de i stället att hamna i Finland, i Norge, i Kanada och i USA. Då har vi missat chansen att klara både industrins utveckling och vår gröna omställning.

(Applåder)

Fru talman! Sverige tyngs just nu av flera parallella kriser. Gängvåldet eskalerar. Kostnaderna skenar för hushållen. Sjukvården går på knäna. Och, fru talman, den största nyheten i dag är kanske inte att snön och vintern har kommit till hela Sverige utan att svensk ekonomi går in i recession.

Det är tydligt att SD-regeringen inte ser hur svenska folket har det. I det tuffaste ekonomiska läget på decennier väljer SD-regeringen att sätta sig på läktaren och låta krisen slå igenom med full kraft. De skyller konsekvent på någon annan och lägger över ansvaret på andra. De låter svenska folket ensamma bära bördorna av kostnadskrisen.

Matpriserna har ökat med 26 procent på två år. Var tredje familj kämpar för att få ekonomin att gå ihop varje månad. Inflationskrisen och lågkonjunkturen drabbar hela Sverige och alla svenskar.

Men i stället för att möta den nationella och till och med globala krisen gemensamt är regeringens besked tydligt: Ansvaret för att klara krisen ligger främst på den enskilde. Man uppmanas att shoppa runt, byta bank, se över sitt elavtal eller, som det hette, sätta på sig underställ när elen blir för dyr.

Uppmaningarna sticker i ögonen, inte minst därför att vi vet att de med de minsta marginalerna, de som drabbas hårdast av inflationen, redan har gjort vad de kan för att minska sina kostnader. Eller som förste vice riksbankschef Anna Breman har uttryckt det: "Vi ser att den höga inflationen har ökat skillnaden mellan inflationen för olika hushåll." Hon säger också: "Hushåll med små ekonomiska resurser har påverkats mer negativt. Det beror bland annat på att deras möjlighet att byta ut dyra varor mot billigare är mindre."

Vi socialdemokrater föreslår i stället att politiken agerar här och nu för att stötta hushållen. Vi vill se en rättvis skattesänkning för vanligt folk, som träffar alla förvärvsinkomster och som riktar sig till låg- och medelinkomsttagare. Vi föreslår en extra utbetalning av barnbidraget, ett höjt underhållsstöd för ensamstående föräldrar med 500 kronor i månaden och en tankrabatt som innebär att en familj i glesbygden skulle få 2 000 kronor per bil för att klara de höga bränslekostnaderna. Vi går även fram med ett skarpt förslag om att avskaffa den orättvisa funkisskatten.

Fru talman! SD-regeringen skjuter också ifrån sig ansvaret för finansieringen av skolan och sjukvården. Välfärden har inte haft det så här tufft sedan 90-talskrisen. Underskotten och nedskärningarna når rekordnivåer.

Finansministern stod för en tid sedan på en pressträff och hävdade att på en aggregerad nivå är regeringens budget tillräcklig för att hålla uppe sysselsättningen. Med det tvådde hon sina händer och lade över ansvaret på landets regioner och kommuner. Men nu har vi liksom facit från verkligheten: varsel, uppsägningar och anställningsstopp i region efter region.

Det hade inte behövt vara så här. Vi socialdemokrater menar att politiken i stället borde kliva fram och ta kontroll över utvecklingen. Vi föreslår att tillskotten till sjukvården fördubblas, och vi vill satsa 6 miljarder kronor utöver regeringens budget. Vi vill även se en ny princip för hur välfärden ska finansieras. Vi vill att resurser automatiskt ska öka i takt med inflationen så att vi inte hamnar i ett läge där sjukvården varje år tvingas till smygbesparingar samtidigt som politiker av olika politisk färg talar om satsningar. Totalt vill vi öka tillskotten till kommunsektorn med 26 miljarder kronor nästa år.

Fru talman! Vi befinner också i ett allvarligt säkerhetspolitiskt läge med en alltmer orolig omvärld och ett förhöjt terrorhot mot Sverige. I detta läge väljer Sverigedemokraterna att göra uttalanden i syfte att hetsa och splittra, vilket riskerar att öka polariseringen och försvåra Natoprocessen. Sverigedemokraterna väljer att bedriva ett kulturkrig med svensk säkerhet och svenska folkets trygghet som insats.

Samtidigt har även Sverige blivit farligare. De gängrelaterade skjutningarna blir fler och brutalare. Barn mördar och mördas. Oskyldiga får sätta livet till i gängens krig om status, pengar och narkotika. Regeringen har föreslagit nedskärningar på de riktade satsningarna för att bryta nyrekryteringen i just de utsatta områdena. Detta är obegripligt, för den krassa verkligheten är att för varje gängkriminell som sätts bakom lås och bom står allt yngre killar redo att ta deras plats. Om vi ska lyckas stoppa gängkriminaliteten, skjutningarna och våldet, och det tror jag att alla vi här inne vill, måste vi också bryta nyrekryteringen.

I kampen mot gängen måste hela samhället mobiliseras. Vi vill stärka socialtjänsten och skolans förmåga att agera tidigt, utöka likvärdighetsbidraget till skolan och öka de generella statsbidragen till kommunerna, för det är de som står i frontlinjen i kampen för att stoppa nyrekryteringen som behöver resurser för att klara sitt jobb.

Staten måste också fortsätta att bygga ut polisen och rättskedjan. Regeringen skjuter till pengar till kriminalvården och fullföljer vår trappa för utbyggnad av polisen, vilket är bra. Men vi socialdemokrater vill se ytterligare resurser till ett tekniklyft för polisen, och vi föreslår fördubblade satsningar på tullen nästa år. Varje gram narkotika som stoppas vid gränsen är en förlorad intäkt för gängen. Varje vapen som stoppas kan förhindra att ännu ett liv släcks i gängkriget.

Fru talman! Sverige blir fattigare. Sverige är i recession. Arbetslösheten ökar. Bostadsbyggandet har tvärnitat. Men sanningen är att regeringen inte har någon plan för att möta lågkonjunkturen och bygga Sverige starkare.

Vi socialdemokrater vill möta situationen med mer resurser för en aktiv arbetsmarknadspolitik och fler platser i vuxenutbildningen så att man kan få ett jobb. Vi säger nej till att regeringen skrotar CSN-lån för körkort för unga. För att mota nedgången i bostadsbyggandet har vi föreslagit en statlig byggstimulans för ungdoms- och studentbostäder. Vi har också föreslagit att denna byggstimulans ska ges på orter med stora industrietableringar. Vi vill också se statliga byggkrediter för att få ned finansieringskostnaderna och få fart på bostadsbyggandet igen. Vi säger nej till regeringens lyx-rot och vill i stället se riktade satsningar för energieffektivisering av bostäder för vanligt folk.

Fru talman! Bördorna av den ekonomiska krisen delas inte lika i dag. Under förra vintern såg vi hur elbolagen gjorde enorma vinster när elpriserna i Europa rusade i spåren av Rysslands invasion av Ukraina. Vi har sett hur jättar i livsmedelsbranschen behållit höga priser på sina varor, och under hösten har vi sett hur bankerna har gjort rekordvinster på de stigande räntorna. De har alla kunnat dra nytta av omvärldsläget, och det har varit möjligt för att Sverigedemokraterna och regeringen har valt att inte agera. Det har blivit djupt orättvist.

Övervinsterna uppstår inte i ett vakuum; på andra sidan är det någon som betalar priset. Vi socialdemokrater vet att det är vanligt folk. Vanliga löntagare har förlorat tio års reallöneökningar, och larmen om konkurser bland småföretagare duggar tätt.

Sverigedemokraterna och regeringen beskriver utvecklingen närmast som en naturlag. Det finns inget att göra, låter det som. Det är tvärtemot vad man sa i valrörelsen. Då lovade man sänkt pris på falukorv, elstöd den 1 november och 10 kronor lägre bränslepriser. Men nu är liksom inget möjligt längre. Det är en väldig dissonans.

Fru talman! Vi socialdemokrater vet att det visst går att göra något. I vår budget för 2024 har vi föreslagit en skatt på bankernas övervinster för att stötta hushållen i en svår tid. Finansministern har konsekvent valt att ducka debatten om detta. Men om någon företrädare för SD-regeringen vågar sig ut i debatten är det bästa argumentet mot skatten på övervinsterna att det inte har funnits tid att få en sådan skatt på plats. Vi känner igen denna argumentation. Det lät på samma sätt förra vintern när regeringen misslyckades med att beskatta elproducenternas övervinster och föra tillbaka dem till hushållen när priserna var höga. Spanien, Lettland, Litauen, Italien och Tjeckien är alla länder där regeringen har tagit sig tid att få en skatt på bankernas övervinster på plats.

Låt oss vara ärliga. Sverigedemokraternas och regeringens motstånd mot en skatt på bankernas övervinster handlar inte om brist på tid utan om brist på politisk vilja. I stället lägger man över ansvaret på individen: Byt bank! Förhandla bättre! Men, fru talman, om inte regeringen orkar stå upp mot bankerna, hur förväntar man sig då att pensionären eller den ensamstående mamman ska göra det? En rapport från Finansinspektionen visar dessutom att mycket tyder på att bankerna medvetet har gjort det krångligare och svårare att byta bank och att samma person som är din rådgivare ofta är den som du ska förhandla din ränta med.

Jag tror att vi i kammaren är överens om att vi vill förbättra konkurrensen i banksektorn och göra det lättare att byta bank. Men i väntan på sådana förslag, som kan börja gälla först i januari 2025, krävs det åtgärder som kommer på plats nu för att återföra en del av de övervinster bankerna gör till hushållen i en svår tid. Det är inte mer än rätt att bankerna är med och bidrar.

Fru talman! Slutligen yrkar jag bifall till Socialdemokraternas reservationer och förslag till budget för 2024. Det är en budget för att hålla ihop Sverige i en svår tid. Medan SD-regeringen beskriver utvecklingen som naturlag och har lagt politiken på hyllan i väntan på bättre tider visar vi att det finns ett politiskt alternativ som sätter vanligt folk i första rummet. Det går att ge vanliga löntagare lindring när kostnadskrisen härjar som värst samtidigt som sjukvård och skola får de pengar som behövs för att behålla sjuksköterskor, undersköterskor och lärare. Det är möjligt att prioritera resurser till Sveriges säkerhet, både för att trygga våra gränser och för att hjälpa till att knäcka den grova kriminaliteten samtidigt som arbetet för att bryta nyrekryteringen förstärks. Genom att de som har det allra bäst och de banker som tjänar stora pengar på krisen bidrar lite mer kan vi bygga vårt land lite starkare.

Vi går fram med förslag om en rättvis skattesänkning för vanligt folk och ett extra barnbidrag, som skulle kunna betalas ut under årets kanske fattigaste månad. Vi vill se en ny princip för hur välfärden ska finansieras och föreslår en fördubbling av satsningarna på svensk sjukvård. Vi föreslår akuta insatser för att stoppa gängvåldet och bryta nyrekryteringen. Allt detta ryms inom samma budgetutrymme som regeringens - allt handlar om prioritering.

Dagens svåra ekonomiska läge ställer stort krav på ledarskap, ett ledarskap som ser hur svenska folket har det och som har en vilja att göra något åt det. Det saknas i Sverige i dag.

(Applåder)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Jag tvivlar inte på att finansministern inte gillar inflation och vill bekämpa den. Det tror jag att vi är helt överens om.

Min poäng var att än så länge har Sverige inte lyckats lika bra som sina grannländer och inte lika bra som eurozonen. Jag hoppas att det nu viker ned, inte minst för att vi långsiktigt borde ha bättre förutsättningar att klara det.

Det har vi först och främst för att vi går in i en sämre konjunktur än i många andra europeiska länder. Vi har en väldigt dålig konjunktur framför oss. Dessutom har vi ansvarstagande parter som ser till att inte löneökningarna trissar igång inflationen. Vi borde långsiktigt ha goda förutsättningar.

Men fram till nu har vi haft högre prisökning än i våra grannländer och eurozonen. Det verkar inte som att de samtal som Svantesson talar om har fungerat så bra.

Det är lite roligt att säga att samtal fungerar. På vilket sätt har bankernas vinstmarginaler påverkats av samtalen? Jag kan inte riktig se det. De tre första kvartalen i år har bankvinsterna varit 120 miljarder kronor.

De som betalar bankvinsterna är hushållen i form av skillnad i räntemarginal mellan den ränta vi betalar på lånen och den vi får på sparkontona. Det är hushållen som betalar även dessa vinster.

Jag menar att regeringen har varit väldigt passiv också i fördelningspolitiken. Det finns saker och ting som inte indexeras, till exempel barnbidrag. Där har vi föreslagit extra satsningar på barnbidrag.

I vår budget föreslår vi nu en extra utbetalning av barnbidrag. Vi har föreslagit höjt underhållsstöd som går till de ensamstående föräldrarna. Det går att göra mer om man tar den här frågan på allvar och är aktiv.

Jag menar att regeringens passivitet genom kostnadskrisen har lett till att Sverige har haft en sämre och dyrare utveckling än många av sina grannländer. Det har inte varit bra för Sverige. Framför allt har Sverige blivit fattigare, och många hushåll har sett sin ekonomi bli mycket mindre.

Fru talman! Jag ställde denna fråga också eftersom det finns en fördelningsaspekt i detta. OECD konstaterar i sin granskning av inflation och löneökning över världen att det inte har blivit ett utfall som har varit särskilt rättvist, utan de med de tuffaste förutsättningarna har ofta burit det tyngsta lasset av inflationen.

Faktum är att Sverige sticker ut i denna länderjämförelse. Ungern är det enda land som har haft en sämre fördelningspolitisk utveckling än Sverige kopplat till inflationen och kostnadsökningen. Detta stämmer till eftertanke. Har de åtgärder som regeringen vidtagit räckt? Tycker man att detta har fungerat? Vi kan jämföra prisökningar från januari 2022 och framåt. Då ser vi att vi har haft den sämsta utvecklingen när det gäller ökade kostnader jämfört med våra grannländer och eurozonen. Då måste man ställa sig frågan: Fungerade samtalen med matbranschen? Fungerade samtalen med bankerna, givet den vinstutveckling som bankerna haft och den enorma utvecklingen när det gäller övervinster som har åstadkommits där?

Jag är helt för att ge mer pengar till Konkurrensverket för att de ska granska prissättningen, men än så länge verkar det inte ha gett effekt i fråga om prisökningarna. Jag tror att detta kräver någon form av eftertanke från regeringen.

Vi har krävt flera saker under resans gång. När vi såg att priserna faktiskt ökade snabbare i Sverige än i våra nordiska grannländer föreslog vi en matpriskommission för att sätta ytterligare press. Det skulle vara en statlig kommission som granskar detta. De olika leden i livsmedelssektorn ska inte kunna skylla på varandra. När de gör det kan man höja priserna, och ingen är ansvarig inför slutkund.

Vi föreslog förra året att en del av övervinsterna från energisektorn skulle föras tillbaka till hushållen. Där blev Sverige sist och sämst i implementeringen av EU-lagstiftningen. Därmed missade man egentligen vid vinterns prisuppgång förra året chansen att föra tillbaka pengar till hushållen. Det var en missad chans från regeringens sida.

Nu har vi på banksidan föreslagit att SBAB kan jobba ännu tydligare med att öka konkurrensen. Vi har också föreslagit en bankskatt på övervinsterna så att pengarna kan föras tillbaka direkt till hushåll för att underlätta i denna tuffa ekonomiska miljö.

Men regeringen tror att det ska leda till ett bra resultat om man är passiv och inte motverkar Riksbanken. Än så länge har inte den politiken varit väldigt framgångsrik. Vi har haft en högre prisökning än vår omvärld. Vi har haft en sämre fördelningseffekt jämfört med omvärlden. Sverige sticker ut i fråga om sämre tillväxt än övriga Europa.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Finns det någon form av självkritik hos finansministern? Har man kanske varit för passiv och därmed missat chansen att faktiskt få en bättre utveckling i Sverige under denna kostnadskris?

Fru talman! Tack, finansministern, för svaret!

Bakgrunden till den här interpellationen är att svensk ekonomi just nu brottas med tuffa utmaningar. Vi är inne i en lågkonjunktur, och bnp väntas sjunka. Sverige sticker ut i internationellt hänseende med dåliga tillväxtutsikter i ett europeiskt perspektiv och högre inflation än många jämförbara länder de senaste åren. Priserna har faktiskt ökat dubbelt så mycket i Sverige som i vårt grannland Danmark. Det här innebär att Sverige just nu blir fattigare och att hushållen pressas väldigt hårt.

Precis som finansministern beskriver är inflationen fortsatt hög, även om den nu sjunker, vilket är bra. Men en reflektion kring den inflationsvåg som vi har drabbats av är att den verkar skilja sig från tidigare inflationsvågor. Vi har haft Riksbanken här i riksdagen och haft en dialog med dem. De har beskrivit det som att tidigare inflationschocker ofta har drivits av löneinflation, det vill säga att lönerörelser har lett till inflation som har lett till nya löneökningar och inflation. Man har alltså hamnat i lönespiraler som har drivit upp inflationen.

Den här gången konstaterar Riksbanken att en central orsak bakom den höga inflationen är att företagen har vältrat över sina kostnadsökningar på konsumenterna i högre utsträckning än vad man kanske trodde och därmed ökat sina priser mer än vad man hade förväntat sig. Det här har lett till att vinstandelen i näringslivet har ökat övergripande och att löneandelen har minskat.

Samtidigt som hushållen har pressats av att deras löner inte har ökat lika mycket som i många andra länder, tack vare ansvarstagande parter som har jobbat för att inflationsmålet ska upprätthållas, har vi också sett en utveckling där företagen har vältrat över kostnaderna på hushållen så att de fått betala den här inflationsekonomin två gånger om.

Då ställde jag frågor om hur regeringen ser på detta. Finansministern är lite väl försiktig, tycker jag, i sitt svar. Hon konstaterar dock att även näringslivet har ett ansvar för att inte höja priserna mer än vad situationen kräver. Det tycker jag är bra.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Sedan var det min andra fråga. Har Finansdepartementet och finansministern gjort någon erfarenhet så här långt? Fanns det saker och ting man kunde ha gjort för att vi inte skulle hamna i en situation där löneandelen är låg och därmed vinstandelen hög i en sådan här krisekonomi? Hade det funnits andra verktyg att ta till från regeringens sida? Detta undrar jag framför allt med tanke på om det skulle visa sig att vi hamnar i en situation där inflationen biter sig fast på en högre nivå. Jag hoppas att det inte blir så. Framför allt har parterna tagit ett stort ansvar för att vi inte ska hamna i det igen.

Min fråga till finansministern kvarstår: Vilka verktyg hade finansministern velat använda för att undvika den situation som Sverige nu har hamnat i?

Herr talman! Intressant svar! Jag vet nämligen inte om det finns något annat land i världen där funktionsnedsatta som inte kan arbeta betalar högre skatt än de som arbetar. Sverige har infört ett helt unikt system med högerregeringens skattepolitik. Vi hade samma diskussion om pensionärsskatten. Ett tag fanns inte den heller. Nu är alla partier överens om att det var fel att beskatta människor som har arbetat på ett annat sätt än dem som arbetar.

Min fråga till Oscar Sjöstedt är: Tror du inte att de funktionsnedsatta känner sig lite lurade av Sverigedemokraterna, när ni låtsades att ni stod på deras sida men nu ser till att ändra skattelagstiftningen så att Sverige blir ett av få länder i världen som har högre skatt för den som inte kan arbeta än för den som arbetar? Är detta en rimlig prioritering?

Ni hade kunnat finansiera detta ganska enkelt. Ni hade kunnat avstå från att avskaffa plastpåseskatten.

Herr talman! Jag har lyssnat till Oscar Sjöstedt under debatten. Han har konstaterat att vi lever i en tuff ekonomisk tid, att det är viktigt att prioritera och att han är väldigt stolt över den produkt som man har kommit fram till.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Debatt med anledning av budgetproposition-ens avlämnande

Jag har en fundering. Jag lyssnade på Sverigedemokraterna i valrörelsen, och en grupp som ni talade mycket om var de funktionsnedsatta - människor som har det väldigt tufft ekonomiskt, har lidit under lång tid och ofta har svårt att få stöd från samhället i olika sammanhang. Inte vid något tillfälle under valrörelsen, Oscar Sjöstedt, hörde jag att Sverigedemokraterna ville inte bara behålla funkisskatten utan utöka den, som ni nu gör i budgeten. Missade jag detta i valrörelsen? Eller har ni faktiskt svikit de funktionsnedsatta i och med den här budgeten?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Debatt med anledning av budgetproposition-ens avlämnande

Herr talman! Jag tycker att Cecilia Rönn har en stor poäng i att det kan vara bra att vara tydlig med vad man menar och inte menar.

Vi föreslog faktiskt redan före sommaren att man skulle komma med extrapengar till kommunerna i år för att den här sommaren inte skulle bli en rekryteringsfest för de kriminella gängen och för att kommunerna skulle ha råd att göra extra insatser med anställda fältare och andra trygga vuxna för att kunna möta unga människor under sommaren. Detta därför att vi såg att vi hade en utveckling som var alarmerande, som gick åt fel håll, och den har bara förstärkts.

Nu krävs akuta insatser här och nu för att kommunerna ska ha råd att göra de insatserna. En ny socialtjänstlag, långsiktigt arbete med nya regler och mer pengar framöver är bra, men det är här och nu vi har gängkriminella som använder unga människor, som dras in i de här miljöerna. Det är farligt för dem själva, men det är också farligt för resten av samhället.

(Applåder)

Herr talman! För att vara riktigt tydlig talar jag om de satsningar som den tidigare regeringen riktade till de kommuner som har utsatta områden - 250 miljoner kronor om året som de kan bestämma över själva för insatser för fältassistenter, för skolsatsningar, för insatser för att punktmarkera unga människor på glid. Det var en riktad satsning.

Vi skulle kunna prata om det regeringen presenterade som en stor satsning på 80 miljoner kronor. Det var en del av siffertrixandet, för det var ju 250 som blev 80. Det är en besparing på 170 miljoner kronor till de kommuner som har störst utmaningar här. Vi kan gärna ta en diskussion om hur det känns för kommunerna runt om i Sverige som har de här stora utmaningarna att få en besparing och inte en satsning.

Sedan kan man räkna in väldigt mycket i diskussioner om förebyggande insatser generellt, men det här var riktade insatser för de kommuner som har störst problem med gängkriminalitet runt om i Sverige. De får nu minskat stöd, inte ökat stöd, och ni satsar åtta gånger mer på plastpåseskatten än på riktade insatser för att bekämpa nyrekryteringen.

(Applåder)

Herr talman! Det är ändå spännande att höra Sverigedemokraterna efter valet och före valet.

Före valet sa inte Jimmie Åkesson att priset styrdes av kriget i Ukraina. Ni sa inte att ni inte kunde påverka priset vid pump. Ni lovade att det skulle bli 10 kronor billigare vid pump på måndag efter valet. Det var ju det ni sa. Nu låter det helt annorlunda. Sedan lade ni ett antal miljarder på en skattesänkning som ni gick ut och sa skulle bli jättestor. Resultatet blev 14 öre. I dag är bensin- och dieselpriserna högre än före valet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Debatt med anledning av budgetproposition-ens avlämnande

Vi socialdemokrater visade förra gången att det går att rikta stöd direkt till de människor som bor på landsbygden och i glesbygden och se till att de får pengar i plånboken så att de kan avgöra om de behöver bilen för att åka till jobbet eller till träningen. Det går att se till att det faktiskt blir skillnad i vanliga människors vardag.

(Applåder)

Herr talman! Det är nästan lite modigt av Oscar Sjöstedt att ta upp just bensin- och dieselskatterna i en debatt i dag. Vi kommer ju ihåg hur många miljarder ni satsade på det och vad resultatet blev: 14 öre. Det räddade ingen hushållsekonomi.

Är det kanske så att väljarna kommer ihåg att Oscar Sjöstedt och Jimmie Åkesson reste runt i valrörelsen och lovade att det skulle bli 10 kronor billigare vid pump? Är det någon som har sett de 10 kronorna? Priserna är ju högre i dag än för ett år sedan.

Det vi gjorde och visade i vår förra budgetmotion, som tyvärr inte blev verklighet, var att det går att rikta pengar rakt i fickan på de människor som bor på landsbygden och i glesbygden och behöver bilen, inte bara för att åka till jobbet utan för att åka till träningen med ungarna. Det går att ge dem en tankrabatt rakt i fickan i stället för att skänka pengarna till bensinbolagen, vilket inte gav någon effekt på priset.

(Applåder)

Herr talman! Jag tror att alla talare i dag har sagt att vi lever i en historiskt tuff tid och att vi möter samhällsproblem på flera fronter. Det ställer verkligen stora krav på alla politiker, särskilt dem som har fått förtroendet och ansvaret att styra vårt land.

Men jag slås av att avståndet mellan vad den här regeringen och Sverigedemokraterna säger och den verklighet som präglar Sverige är stort. Trots alla luftiga ord kan man vara säker på en sak, nämligen att budgettabeller inte ljuger. För varje krona SD-regeringen satsar på att stoppa nyrekryteringen lägger man alltså 8 kronor på att ta bort plastpåseskatten.

SD-regeringen höjer nu också funkisskatten, det vill säga skatten för dem som är så sjuka att de de facto inte kan arbeta. De ska nu betala ännu högre skatt än dem som arbetar, och vi kommer alla ihåg vad Sverigedemokraterna sa i valrörelsen.

SD-regeringen låter sjukvårdskrisen som man var med och skapade förra året rulla vidare över Sverige. Alla 21 sjukvårdsregioner går med underskott. Då hör vi Kristdemokraterna tala om att korta vårdköer. Lycka till!

I ett svårt ekonomiskt läge lämnar man ensamstående föräldrar och vanliga barnfamiljer åt sitt öde samtidigt som man har råd att göra ytterligare skattesänkningar och subventioner för dem som har råd att byta marmorskiva i köket.

Bostadsbyggandet har tvärnitat. Det leder till sämre tillväxt i Sverige. I budgeten finns inga åtgärder för att vända detta.

Det här är en bakvänd ekonomisk politik som gör Sverige fattigare. Men det finns ett alternativ. Det går att prioritera annorlunda. Vi socialdemokrater har visat att det går att stötta hushållen, att prioritera annorlunda i välfärden och att ha en politik som faktiskt leder till tillväxt. Det förtjänar Sverige.

(Applåder)

Herr talman! Det var det jag misstänkte. Nedskärningspolitiken är liksom inte en slump eller en olycka, utan det verkar handla om den här regeringens lite religiösa övertygelse.

Med öppna ögon och fullt medvetet gjorde ni den prioriteringen. Det är det som är problemet: Genom att skapa dessa underskott och problem i sjukvården redan i år förvärrar ni situationen inför nästa år. Detta gjorde ni med öppna ögon.

Ni har erkänt att ni gjorde fel förra gången. Vi hade rätt i att det gick att avstå från att göra en rikemansbonus när sjukvården krisade. När ska ni erkänna att ni nu bär ansvar för den kris som uppstår i alla de 21 sjukvårdsregionerna? Staten sviker sjukvården. Är det dags, herr talman, att finansministern tar ansvar för det?

(Applåder)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Debatt med anledning av budgetproposition-ens avlämnande

Herr talman! Jag vill börja med att stryka under det som finansministern säger, att i den här debatten blir det ofta fokus på skillnader och på konflikter där vi inte är överens. Men stödet till Ukraina är brett, starkt och långsiktigt, detta både från regeringens sida och från partierna i Sveriges riksdag.

Nu har Elisabeth Svantesson varit Sveriges finansminister i snart ett år. Låt oss titta på resultaten. Vi är i bottenligan när det gäller tillväxt. Svenska priser har ökat mer än i jämförbara länder. Byggandet har tvärbromsat. När det gäller sjukvårdskrisen har det inte varit värre sedan 90-talet.

Förra året valde regeringen att skära ned statsbidragen till välfärden i reala termer. Det ledde till en sjukvårdskris. Ni valde att prioritera en skattesänkning på 13 miljarder till de högst avlönade människorna i vårt land. Nu ser ni effekten i sjukvården i de 21 sjukvårdsregionerna. Var det ett misstag att göra den prioriteringen, Elisabeth Svantesson?

(Applåder)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Debatt med anledning av budgetproposition-ens avlämnande

Herr talman! Vi lever i en orolig och dramatisk tid. Vi får gå tillbaka till 40-talet för att hitta ett lika stort säkerhetshot mot vårt land och våra medborgare. Vi får gå tillbaka till 50-talet för att hitta en motsvarande ökning av matpriserna och till 90-talet för att hitta en lika tuff ekonomisk utmaning. Byggandet tvärbromsar, arbetslösheten ökar och gängvåldet eskalerar.

I denna tid är vi samlade i den här kammaren för att debattera Sverigedemokraternas och regeringspartiernas förslag till statsbudget för nästa år. Tyvärr, herr talman, är det en budget som inte återspeglar det allvar som situationen kräver. Det är en budget som gör Sverige fattigare. Det är en budget som fortsätter att underfinansiera välfärden, som bromsar byggandet av välståndslandet Sverige och som inte tar itu med de stora samhällsproblemen.

Jag menar att det är svagt. Det är otillräckligt. När vårt land står inför svåra utmaningar krävs ett starkt ledarskap. Vårt land kan mycket bättre än så här.

Herr talman! Den ekonomiska krisen fortsätter att plåga Sverige och Europa. Hushållen har fått äta av sina besparingar för att klara räkningarna. Men räntekostnaderna fortsätter att öka. Hyran fortsätter att gå upp. Matpriserna tynger kassen. Tio års reallöneökningar har urholkats av inflationen.

Nu har inflationen äntligen börjat vika nedåt. Men lågkonjunkturen ser ut att driva upp arbetslösheten, och investeringarna dämpas.

Låt oss summera regeringens ekonomiska resultat så här långt. Prisökningarna i Sverige har varit större än i andra jämförbara länder, nästan dubbelt så stora som i Danmark. Sveriges tillväxt ser ut att bli bland de sämsta i hela EU. Sverige blir fattigare. Vanliga familjer med vanliga inkomster får svårare att klara räkningarna. SD-regeringen har också inflationsskyddat höginkomsttagarna, samtidigt som vanligt folk går på knäna. Det är tufft för de ensamstående föräldrarna men särskilt tufft för barnen.

För de allra flesta människor i vårt land är det här en helt vanlig onsdag. Vardagen rullar på bortom storpolitik, inflationschock och räntebanor. Men den ekonomiska krisen får effekter i vardagen, inte bara för att det blir svårare att betala räkningarna. Nedskärningar och besparingar i skola och fritis, på vårdcentralerna och i äldreomsorgen får effekter på vardagen, rakt in i vanliga människors livspussel.

Undersköterskorna oroar sig över hur de ska hinna när kollegorna på passen blir färre och patienterna blir fler. Läraren har ont i magen för att unga killar som behöver lite extra stöd för att klara matteuppgifterna inte längre har en elevassistent som kan stötta i klassrummet.

Regeringen Kristersson-Åkesson har styrt Sverige i snart ett år. Och nu lägger man på riksdagens bord en budget som visserligen innehåller tillskott till kommuner och regioner men som är långt ifrån tillräcklig för att klara välfärdsåtagandet. Den sjukvårdskris som den här regeringens passivitet har skapat kommer att leda till färre vårdplatser, i vissa fall till att hela avdelningar och sjukhus kan behöva läggas ned. Så bygger man inte Sverige starkare. Långt efter det att Elisabeth Svantesson har avgått som finansminister riskerar vi att få leva med konsekvenserna av den nedskärningspolitik som den här regeringen bedriver.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Debatt med anledning av budgetproposition-ens avlämnande

Vi socialdemokrater har visat att det är möjligt att prioritera annorlunda. Om Socialdemokraterna hade fått bestämma hade kommunsektorn fått dubbelt så stora statsbidrag redan i år. Det hade skapat en helt annan situation i skolan och sjukvården.

Nu säger vi att det behövs en helt ny princip, ett systemskifte, för hur vi finansierar vår välfärd. Det måste vara slut med att kalla nedskärningar för satsningar. Välfärden behöver en bottenplatta som tryggar basfinansieringen när kostnaderna ökar. Det kommer inte att räcka för att öka kvaliteten och för att bygga välfärdssamhället starkare. Men det kommer att stoppa de nedskärningar som sker i skymundan samtidigt som politiker slår sig för bröstet för nya satsningar.

(Applåder)

Herr talman! Jag hör regeringen tala om strukturreformer, om nya verktyg för att långsiktigt stärka vår konkurrenskraft och vår tillväxt. Tror vi att tillväxten blir högre eller lägre om färre elever klarar grundskolan med godkända betyg? Tror vi att konkurrenskraften ökar eller minskar om fler måste gå ned i arbetstid för att ta hand om sina föräldrar, eftersom kvaliteten i äldreomsorgen sviktar? Och tror vi på allvar att Sverige blir rikare när färre vuxna kan skapa trygghet och ordning på skolgårdarna och i bostadsområdena?

Den här regeringen har en plan, säger Elisabeth Svantesson. Samma regering som misslyckades med elstödet, som misslyckades med att stötta barnfamiljerna ekonomiskt under förra året och som tyvärr har misslyckats med säkerhetsläget i vårt land vill nu få oss att tro att de har en strategi för att ta oss ur lågkonjunkturen. Samma regering som inte ens orkade göra det mest nödvändiga för att få ned matpriserna, betala tillbaka elbolagens övervinster till svenska hushåll eller stötta sjukvården och skolan under kostnadskrisen försöker nu inbilla oss att de kommer att lösa tillväxten och produktiviteten på sikt. Tillåt mig tvivla, herr talman.

Nu står Sverige och världen inför ett vägskäl. Tusentals trygga jobb håller på att växa fram i tillväxtsektorer. Länder över hela världen tävlar om vem som blir först med att i stor skala producera morgondagens batterier, bilar och fossilfritt stål. Den som ligger först kan räkna hem högre tillväxt, välbetalda jobb, helt enkelt en tryggare framtid. Sverige ligger redan långt framme. Det är oss hela världen sneglar på när de ska ställa om sina industrier och börja producera framtidens produkter. Men vi har inte råd att halka efter.

Under förra århundradet klarade vi i Sverige att stötta framväxten av en världsledande industri som levererade bilar, järnmalm, stål och kullager till hela världen samtidigt som vi byggde folkhemmet - världens mest rättvisa och moderna välfärdssamhälle. Vi kan göra det igen.

När jag var näringsminister påbörjade den socialdemokratiska regeringen nyindustrialiseringen av Sverige. Det hånades en del då. Nu ser vi hur fabriker som ska tillverka batterier och fossilfritt stål växer fram i norra Sverige, i Mälardalen och i Västsverige. Nu måste Sverige växla upp, inte växla ned. Vi måste öka takten, inte bromsa in. Men det krävs en målmedveten politik för tillväxt och en politik som förmår bygga ett helt samhälle.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Debatt med anledning av budgetproposition-ens avlämnande

För att få fler elektriker, maskintekniker och CNC-operatörer måste det finnas fler utbildningsplatser och fler förskolor i närheten av deras arbetsplatser. Det behövs en bostadspolitik som möjliggör för fler bostäder där jobben växer fram och en energipolitik som kan försörja de nya fabrikerna med energi från alla fossilfria kraftslag. Men i stället för att styra mot en trygg framtid kastar den här regeringen ut Sverige på okända vatten. Man skänker bort svenska jobb. Man sätter kommunerna på svältkur, låter bostadsmarknaden rasa samman och gör energipolitiken till föremål för politiskt spel.

Högerregeringens tillväxtpolitik domineras helt av Sverigedemokraternas ideologiska skygglappar. Sverigedemokraterna tycker att tusentals nya industrijobb som mekaniker, elmontör och elektriker är fel sorts jobb. De tycker att vi har för många, inte för få, vindkraftverk, och pressar upp elpriserna för både hushåll och industri. De vill att Sverige tackar nej till miljardinvesteringar som kan innebära en nystart och välstånd för stora delar av vårt land.

Det här gör Sverige fattigare, herr talman. Jobben och skatteintäkterna kommer då att hamna någon annanstans. Industrierna och tillväxten kommer att lyfta andra länder. Det är dåligt för Sverige, och det är dåligt för svensk ekonomi.

(Applåder)

Herr talman! Flera bostadsområden har upplevt en sommar som inte liknar någon annan. Våldet har eskalerat bortom alla gränser. Barn mördar. Barn mördas. Hemtjänstpersonal och familjemedlemmar blir måltavlor.

Vi måste klara av att pressa tillbaka gängen, knäcka deras organisationer och bura in fler gängmedlemmar. Annars riskerar Sverige att gå i helt fel riktning. Det krävs en målmedveten kamp för hela rättskedjan. Vi ska riva sekretesskedjor, ge polisen de resurser och verktyg som krävs och bygga fler häktesplatser och fängelser.

Men det kommer inte att räcka, herr talman. Det är den krassa verkligheten. Vi behöver lägga samhällets fulla kraft också på att stoppa nyrekryteringen till gängen. Vi kan lära av Danmark. Vi måste punktmarkera varje ung kille som är på väg in i kriminalitet. Vi måste bryta den förödande segregationen, som sliter isär vårt samhälle och skapar sämre livschanser för så många i vårt land.

Fler människor, fler föräldrar, måste gå till jobbet så att de kan försörja sig och se till att de kan ta föräldraansvaret, som samhället aldrig kan ersätta. Men det kostar. Då är det plågsamt att se att SD-regeringen skär ned på just de insatserna, på socialtjänst och andra insatser, i de kommuner som är hårdast belastade av gängkriminaliteten. De kommer att få ännu svårare att klara sitt uppdrag att bekämpa nyrekryteringen om nedskärningarna går igenom.

För varje krona som den här regeringen lägger på att stoppa nyrekryteringen till gängen lägger de åtta på att ta bort plastpåseskatten. Det är inte rimligt, herr talman. Det gör Sverige både fattigare och farligare.

(Applåder)

Herr talman! Nu var min poäng inte att Socialdemokraterna kritiserade regeringen utan att Lars Calmfors kritiserade regeringen för att den valde en skattesänkning för höginkomsttagare i stället för att säkra finansieringen av skolan, sjukvården och äldreomsorgen i ett läge då de kan drabbas av besparingar.

Finansministern får inte ihop logiken. Hon säger att vi är i ett exceptionellt läge och att det är en väldigt svår situation. Och nu säger Sveriges kommuner och regioner att de behöver besked nu för att inte göra till och med onödiga besparingar i sjukvården och i kommunerna.

Om man i ett exceptionellt läge och i en annorlunda situation inte kan agera från regeringens sida och ge besked, när ska man då ge besked? Det är ju nu krisen är. Det är nu som det exceptionella läget är.

Jag kan inte tolka finansministern på något annat sätt under denna debatt än att det inte blir några besked till kommuner och regioner före sommaren om hur det blir med ekonomin. Då måste finansministern förstå att hon också bär ansvar för de besparingar som kanske genomförs i onödan i sjukvården och i skolan.

Jag ska fortsätta att citera Lars Calmfors: "Regeringen borde åtminstone ge en utfästelse om hur stora reala statsbidrag - bidrag i fast penningvärde - som kommunsektorn ska få 2024 för att ge bättre planeringsförutsättningar." Allt detta i syfte att undvika besparingar.

Det är så verkligheten ser ut. Man kan inte fly verkligheten när man är finansminister. Man har ett ansvar att ta in verkligheten, agera, regera och prioritera. Och än så länge har denna regering valt att prioritera fel i detta krisläge.

(Applåder)

Herr talman! Jag börjar med att konstatera att finansministern inte orkade eller ville ta avstånd från Sverigedemokraternas angrepp på den gröna omställningen av svensk stålindustri.

Jag tror att det ändå förtjänar någon form av kommentar från regeringen när det största partiet i regeringskonstellationssamarbetet gör ett så pass stort angrepp på Sveriges tillväxtförutsättningar framöver.

Det är inte bara så att det har hotat utbyggnaden av energisystemet i olika debatter tidigare. Nu går man till frontalangrepp mot det flaggskeppsprojekt som också regeringen har talat om i Europasammanhang och internationellt som någonting som kan minska utsläppen och också bidra till svensk konkurrenskraft efter tid.

Annars har jag lyssnat väldigt noga på finansministern. Hon brukar upprepa att vi lever i ett väldigt svårt ekonomiskt läge och att man måste föra en ansvarsfull finanspolitik. Det instämmer jag i, även om det inte ska bli en ursäkt.

Det vi socialdemokrater kritiserat regeringen och SD för är att de gör fel prioriteringar inom ramen för det budgetutrymme som finns. Man gjorde fel som prioriterade en skattesänkning på 13 miljarder kronor för de högavlönade i stället för att säkra finansieringen av välfärden och även kunna göra insatser för de barnfamiljer som drabbas väldigt hårt av den ekonomiska krisen.

Nu är vi inte ensamma om kritiken. Jag har sett att SKR driver på för det, och det är väl en sak. Men så här skriver Lars Calmfors: "Jag är dock kritisk mot balansen i regeringens samlade finanspolitik. Stöden till hushåll borde inte varit så breda utan riktats mer till låginkomstgrupper. Skattesänkningarna till höginkomsttagare genom indexuppräkningen av brytpunkten för statlig inkomstskatt kunde ha pausats. Det hade skapat utrymme för högre statsbidrag till kommuner och regioner i syfte att minska risken för nedskärningar i skola, omsorg och vård." Detta skrev alltså Lars Calmfors den 15 maj i år.

Mot bakgrund av verkligheten med skolneddragningar och sjukvårdskris, är finansministern beredd att erkänna att man gjorde en felaktig prioritering i höstens budget som nu skapar stora problem i välfärden?