Nima Gholam Ali Pour

Fru talman! Rätt länge har det rapporterats om moskéer i Sverige som på ett eller annat sätt har kopplingar till främmande makt eller till islamistiska organisationer som Muslimska brödraskapet. Det kan handla om att moskén har finansierats av en diktatur i Mellanöstern, om administrativa samarbeten med en regim i Mellanöstern eller om ideologiska kopplingar till sådana regimer eller islamistiska organisationer.

Jag tror att medier och politiker i Sverige länge har trott att sådana moskéer var undantag. Men när man ser tillbaka på skandalerna kring moskéer i Sverige de senaste åren ser man att sådana kopplingar i stället verkar vara regel. Undantaget verkar vara de moskéer som inte har sådana kopplingar till islamistiska regimer eller organisationer. Ofta blir sådana moskéer bojkottade av andra moskéer i Sverige.

I flera år var det rätt många, bland andra jag själv, som varnade för det samröre som moskén Imam Ali Islamic Center hade med regimen i Iran. Att imamen vid Imam Ali Islamic center hade täta kopplingar till regimen i Iran var känt och redovisat sedan länge, men det var först i år som imamen utvisades och det slogs fast att moskén bedriver underrättelseverksamhet tillsammans med mullornas regim.

Erdoğans regim har inflytande över många moskéer i Sverige och kartlägger meningsmotståndare. Den turkiska islamistiska och antisemitiska organisationen Millî Görüş planerar nu att bygga Nordeuropas största moské i Skärholmen, och av någon anledning är det ingen som hindrar dem.

Detta är regimer och organisationer som bedriver antagonistisk verksamhet mot västvärlden. I flera fall är det redan bevisat att underrättelseverksamhet bedrivs från flera moskéer. Det finns belägg på att radikalisering och rekrytering till jihadistiska miljöer sker i moskéer.

Det är också naivt att tro att länder som Turkiet, Iran och Qatar, som stöder jihadister i många andra länder, skulle stödja moskéer i Sverige av ren välvilja. Redan från början borde det ha funnits en diskussion om varför dessa länder över huvud taget vill stödja moskéverksamhet i Sverige.

I alla dessa tre länder finns det statliga förvaltningar som kontrollerar alla moskéer. Varför skulle de stödja självständig moskéverksamhet i Sverige när de inte gör det i sina egna länder?

Det råder ingen tvekan om att dessa länder, och även länder som Saudiarabien, har finansierat och samarbetat med moskéer i Sverige för att få politiskt inflytande men också för att påverka muslimer i Sverige. Med tanke på vilka värderingar som präglar regimerna i dessa länder och vilka politiska rörelser de stöder är det ett stort problem att dessa länder får inflytande över Sveriges muslimer.

Att det finns moskéer i Sverige är en ständig påverkanskampanj med tanke på vilka som finansierar och har inflytande över moskéerna. Frågan är om justitieministern ser och erkänner detta problem.

Fru talman! Myndigheten för stöd till trossamfund fördelar årligen miljonsummor till olika muslimska paraplyorganisationer. En gemensam nämnare för dessa är bristen på transparens. Efter flera skandaler omkring diverse moskéer har dessa muslimska paraplyorganisationer på sina hemsidor slutat redovisa vilka moskéer som är anslutna till deras organisationer. Det är uppenbart att flera av dessa organisationer som tar emot statliga medel är angelägna om att dölja vilka aktörer de egentligen företräder, trots att de finansieras med offentliga medel.

Min fråga till socialminister Jakob Forssmed är följande: Avser socialministern att vidta åtgärder för att Myndigheten för stöd till trossamfund inte längre ska betala ut statsbidrag till muslimska paraplyorganisationer som inte redovisar sina medlemsföreningar?

Herr talman! Jag vill tacka sjukvårdsministern för debatten. Jag har framfört en del rätt starka argument angående varför det är helt orimligt att flyga hit palestinier från Gaza för att de ska få sjukvård i Sverige.

Av alla dessa argument är det just säkerhetsrisken som väger tyngst. Enligt mig är det just nu omöjligt att garantera att de som faktiskt kommer hit från Gaza inte är Hamasmedlemmar eller har någon association till Hamas. Så länge vi inte kan garantera detta borde det vara helt uteslutet att över huvud taget ta hit patienter från Gaza.

Det är dessutom helt oförsvarligt utifrån nuvarande läge inom den svenska sjukvården att ta hit palestinier från Gaza när vi har brist på vårdplatser, personalbrist, köer och annan överbelastning inom sjukvården. Man får först ta hand om sina egna innan man försöker hjälpa hela världen. Det tycker jag är en bra princip inom alla verksamheter. Sverige har dessutom redan gjort mycket. Genom bistånd har Sverige sett till att många palestinier från Gaza har fått vård i närområdet.

Jag hoppas att dessa argument räcker för att sjukvårdsministern ska utesluta det förslag som Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet drivit i några månader nu. Sverige behöver politiker som sätter det svenska folket i främsta rummet. Just nu är det uppenbart för hela landet att vi inte har den tillgång till sjukvård som vi behöver ha.

Herr talman! I den här debatten är det viktigt att lyfta fram att hela idén om att ta hit patienter från Gaza är ren symbolpolitik från Palestinavänstern. Som jag tidigare sa finns det mer än 500 sjukhus bara i Saudiarabien. Med tanke på den sjukvård som är tillgänglig i vissa oljestater i Mellanöstern finns det ingen som helst anledning att flyga dessa människor till Europa.

Sedan kan man tillägga att de länder som på olika sätt har stöttat Hamas har en skyldighet att ta emot dessa patienter. De länderna är bland annat Iran, Qatar och Turkiet. Det finns gott om sjukhus i dessa tre länder som kan ta emot rätt många patienter från Gaza. Nu har dock Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet – med nära band till Palestinavänstern – i flera månader drivit förslaget att Sverige, som ligger i norra Europa, av någon märklig anledning ska ta emot patienter från Gaza, som ligger i Mellanöstern.

De rödgröna partierna vill att Sverige ska göra detta trots att Sverige redan har gett mycket i bistånd för att palestinierna ska få sjukvård av olika FN- och biståndsorganisationer. Sverige har alltså redan betalat för palestiniernas sjukvård i närområdet. Men nu vill de rödgröna partierna av någon märklig anledning att man flyger hit dem.

Det är viktigt att sjukvårdsministern avfärdar sådan symbolpolitik. Även om andra europeiska länder har tagit emot patienter från Gaza är detta fortfarande symbolpolitik. Risken finns alltid att dessa europeiska länder i slutändan ger sjukvård till Hamas eller deras allierade. Den risken kan inte Sverige ta. Sverige kan inte på något sätt stödja terrorister.

Någonstans måste man också fråga sig vilken princip det hela vilar på. Om vi i Sverige skulle ta emot patienter från Gaza, skulle det innebära att vi framöver skulle ta emot patienter från alla krig i Mellanöstern? Skulle det innebära att vi skulle ta emot patienter från de krig där den ena sidan har demonstranter här i Sverige som ställer krav på svenska politiker?

Varför ska Sverige ta emot patienter från just Gaza? Det pågår rätt många krig i världen, och det skulle självklart vara ohållbart om Sverige skulle ta emot patienter från världens alla krig.

Det är också direkt olämpligt att ta emot dessa personer, med tanke på att Sverige är ett av de länder i Europa som har minst antal vårdplatser i förhållande till befolkningen. Varje vårdplats som upptas av en patient från Gaza skulle innebära en risk för att svenska patienter skrivs ut för tidigt eller att köerna blir ännu längre. Det finns ingen anledning att vi ska ta dessa risker. Det är viktigt att sjukvårdsministern är tydlig och utesluter att Sverige ska ta emot patienter från Gaza.

Vi befinner oss i ett läge där det verkligen är viktigt att alla resurser inom sjukvården används till den egna befolkningen. Det är rätt avslöjande att de rödgröna partierna inte förstår detta utan insisterar på att vi ska ta emot patienter från Gaza. Det är viktigt att sjukvårdsministern ser hur orimliga sådana krav är och att det inte finns något folkligt stöd för detta i Sverige, när vi har äldre människor som får vänta flera år på sina operationer.

Jag hoppas att sjukvårdsministern kan betona att vårdplatser för våra skattebetalare är viktigare än symbolpolitik för att blidka Palestinavänstern.

Herr talman! Kriget mellan Hamas och Israel började den 7 oktober 2023 efter en brutal och oprovocerad attack från Hamas där man mördade och kidnappade civila samt begick hemska övergrepp. Hur mycket Palestinavänstern än demonstrerar, och hur mycket man än förvränger fakta, kommer inte detta faktum att ändras: Hamas startade kriget, och Israel försvarar sig mot en terroristorganisation.

Tyvärr är Hamas en feg organisation som gömmer sig bland civila palestinier. Detta har resulterat i att alltför många civila palestinier har mist livet och blivit skadade. Det är dock, återigen, Hamas som bär skulden.

Att Hamas gömmer sig bland civila palestinier blir också ett problem för alla de länder som tar emot patienter från Gaza. Med tanke på det kaos som råder i Gaza och att Hamas är en organisation som helt och hållet struntar i både palestiniers och judars liv och hälsa är det riskabelt att över huvud taget ta emot patienter från Gaza.

Det är uppenbart att Hamas, som alltid, skulle prioritera sina egna medlemmar och dessa medlemmars släkt och vänner. Därför är en av de frågor som jag har ställt till statsrådet om hon har tagit initiativ till en analys av riskerna för att Hamas skulle kunna infiltrera grupper av patienter som eventuellt skulle skickas till Sverige.

Bortsett från att det finns en stor risk att svensk sjukvård skulle ges till Hamasterrorister och deras släktingar är det märkligt att vissa menar att vi kan ta emot patienter från Gaza medan svensk sjukvård är överbelastad. Hur går det ihop? Är sjukvården överbelastad, eller har vi kapacitet att ta emot människor från andra länder? Det kan inte vara både och.

Jag måste även fråga sjukvårdsministern om hon håller med mig om att svensk sjukvård måste prioritera svenskar. Så länge vi har människor som behöver vänta i månader och år på att få vård – som de har finansierat genom skattemedel som de har betalat in – kan vi inte ens överväga att ta emot patienter från Gaza. Det måste vara helt uteslutet att ta emot dessa människor. I dag har vi människor som behöver vänta länge för att få vård här i Sverige – alltför länge. Bara för några veckor sedan pratade jag med en äldre dam som hade väntat i tre år på sin operation. Hur kan regeringen under dessa förutsättningar ens överväga att ta emot patienter från Gaza?

Det är därför jag har ställt frågan till sjukvårdsministern om hon kan utesluta möjligheten att patienter från Gaza transporteras till Sverige för att få sjukvård. Det är viktigt att den frågan blir besvarad och att svenska medborgare kan se vilka regeringen egentligen prioriterar.

Dessutom tror jag att rätt många undrar varför det här problemet inte kan lösas i Mellanöstern. Saudiarabien, som ligger rätt nära Gaza, har mer än 500 sjukhus. Det är ungefär fem gånger fler sjukhus än vad Sverige har. Det är oklart hur många patienter Saudiarabien faktiskt har tagit emot från Gaza. Det finns rätt många rika länder i regionen med rätt många framstående sjukhus. Varför ska man flyga dessa människor ända till Sverige?

Herr talman! Den 10 maj 2023 beslutade en enig riksdag att regeringen skulle verka för att skapa enighet inom EU om att lista Islamiska revolutionsgardet som en terroristorganisation. Sedan dess har stödet för att terrorlista Islamiska revolutionsgardet vuxit, och i dag är det fler EU-länder som stöder en sådan åtgärd jämfört med när beslutet togs i Sveriges riksdag.

För tre veckor sedan meddelade Australien att man kommer att terrorlista Islamiska revolutionsgardet efter att den iranska regimen genomfört antisemitiska attacker i Australien. Islamiska revolutionsgardet har planerat att genomföra liknande attacker i Sverige.

Kan utrikesministern redogöra för vilka åtgärder Sverige har vidtagit inom EU för att Islamiska revolutionsgardet ska terrorlistas samt vilka hinder som finns för en sådan terrorlistning?

Fru talman! Jag vill tacka utrikesministern för debatten. Det framkom i alla fall att vi har olika åsikter.

Det fanns tidigare en utrikespolitik som fördes i Sverige där man hade förhoppningen att mullornas regim skulle reformeras och att Sverige då skulle utveckla en bra relation till regimen i Iran. Men den utrikespolitiken är förlegad. I dag ser vi tydligt att regimen i Iran kommer att störtas, antingen på kort sikt genom att externa aktörer intervenerar eller på lång sikt genom ett folkligt uppror.

Det finns ingen framtid för regimen. Det är en svag regim som knappt har någon legitimitet och vars makt är helt och hållet baserad på våld. Ett sådant styre brukar förr eller senare falla, som vi såg i Syrien. Det gick rätt snabbt.

I en sådan situation borde Sverige gå före och inleda en dialog med de oppositionella krafter som finns i exil. Nästan alla av dem är demokratiska och kämpar för mänskliga rättigheter. Det är krafter som delar en värdegemenskap med Sverige och västvärlden. Att Sverige sträcker ut handen till demokratiska krafter som vill se ett regimskifte i Iran är det svar som Sverige behöver ge mullornas regim med tanke på den terrorverksamhet som den regimen bedriver i Sverige.

Jag kan garantera utrikesministern att fortsatt passivitet kommer att resultera i att mullornas regim fortsätter att ta sig otillbörliga friheter i Sverige och i slutändan lyckas genomföra ett terrorattentat där svenska medborgare skadas.

Fru talman! För bara några dagar sedan publicerades en vetenskaplig artikel av Ardavan Khoshnood, där han redogör för hur regimen i Iran har börjat använda sig av kriminella grupper för att genomföra terrorattentat i andra länder. Även om vi har sett detta i Sverige först på senare år har mullornas regim arbetat på detta sätt länge. Redan 2011 försökte Islamiska revolutionsgardet använda sig av en knarkkartell för att mörda Saudiarabiens ambassadör i USA.

Detta är inte tecken på desperation, utan det är en medveten strategi från den iranska regimen. Det handlar om att mullornas regim vill använda sig av våldsverkare i andra länder, som har en viss kulturell förankring och dessutom rätt att vistas i landet. Regimen i Iran kan också dölja sin inblandning genom att använda sig av kriminella grupper. Redan 2024 meddelade Säkerhetspolisen att regimen i Iran använder dessa metoder i Sverige.

Detta är en av många avskyvärda metoder som regimen i Iran använder i Sverige. En annan är att använda sig av shiamuslimska organisationer och moskéer. Man kan klart säga att regimen i Iran inte har någon som helst respekt för svensk suveränitet utan gång på gång har försökt genomföra terrorattentat i Sverige. Viktigt att nämna i sammanhanget är också att det i dag finns människor i Sverige som har polisskydd för att de är hotade av mullornas regim.

Detta är självklart inte bara något som drabbat Sverige. För ett år sedan genomförde regimen i Iran attacker mot ett kafé och en synagoga i Australien. Jag skulle nog säga att det inte finns någon främmande makt som under de senaste åren använt så mycket våld både i Sverige och i övriga västvärlden som mullornas regim.

Frågan är: När når vi den gräns där vi slutar föra samtal med dessa våldsverkare och börjar föra samtal med en demokratisk opposition som vill ha fred i Mellanöstern men som också respekterar internationell rätt? Jag menar att vi har passerat den gränsen för länge sedan och att samtalen och dialogen med mullornas regim borde ha avbrutits för länge sedan. Det är uppenbart att mullornas regim inte har någon som helst respekt för sina motparter. Om mullornas regim använder kriminella nätverk i Sverige för att genomföra terrorattentat har man ingen som helst respekt för utrikesministern, regeringen eller det svenska folket.

Jag tror inte att det är så kontroversiellt att säga att denna regim inte borde vara välkommen i Sverige och att det inte finns någonting att prata om så länge denna regim fortsätter att använda sig av kriminella nätverk i Sverige. Det är inte ett kontroversiellt uttalande. När det växer fram en opposition i exil mot denna regim är det inte heller kontroversiellt att inleda en dialog med denna opposition.

I slutändan handlar det om att svenska medborgare kan leva ett tryggare liv, oavsett om de befinner sig i Sverige eller åker till Iran. Mullornas regim hotar svenska medborgare i Sverige genom sitt samarbete med kriminella nätverk. Samtidigt vet vi att svenska medborgare kan tas som gisslan i Iran – det har hänt gång på gång. Det blir märkligt när samtal förs med en regim som så öppet visar att man skadar svenska medborgare och saknar all respekt för tryggheten i Sverige.

Fru talman! Den iranska regimen är fallfärdig. Tolvdagarskriget mellan Iran och Israel avslöjade hur korrupt och misslyckad mullornas regim är. Trots att mycket av Irans resurser avsatts för vapen och stöd till terroristorganisationer hade landet knappt något försvar att sätta emot Israels angrepp, och Israel lyckades även genomföra attacker inifrån Iran. De terroristorganisationer som mullornas regim hade stött i decennier var i stort sett utslagna.

Bortsett från att den iranska regimens militära doktrin har visat sig vara värdelös har inte heller regimens ideologi någon förankring bland befolkningen. Den muslimska slöjan, som en gång i tiden var ett attribut för landsbygdsbor och mycket religiösa kvinnor i Iran, har i dag blivit till en symbol för ett våldsamt förtryck. Jag är rätt säker på att den dagen den här regimen faller kommer många kvinnor i Iran att bränna sina slöjor. Mullornas regim har väckt ett starkt hat mot islam bland befolkningen som inte fanns där innan, och detta är ett tydligt tecken på hur regimens ideologi saknar legitimitet bland stora delar av befolkningen.

Detta märks också bland iranier som tar sig utomlands. De är ofta mycket kritiska till islam. Man kan faktiskt seriöst ställa frågan om Iran över huvud taget kommer att förbli ett muslimskt land efter att denna regim faller. Ekonomiskt, ideologiskt, förtroendemässigt och geopolitiskt sett har mullornas regim ingen framtid. Det borde vara tydligt även för utrikesministern.

Frågan är när västerländska länder kommer att vända sig till ett alternativ i stället för att föra samtal med en regim som under väldigt lång tid har visat att den inte är intresserad av fred. Det är därför jag har ställt frågan till utrikesministern om möjligheten finns att regeringen stöder en demokratisk opposition i stället för att legitimera mullornas regim. Om man väljer att fortsätta dialogen med mullornas regim kan man undra vad utrikesministern och Sverige får ut av en sådan dialog.

Det här är en regim som tagit flera svenskar som gisslan och torterat dem. De håller fortfarande en svensk medborgare som gisslan i Iran.

Det har länge varit uppenbart att denna regim bara förstår sig på ett språk, och det är våldet. De använder sig av våld för att uppnå sina mål, och de förstår sig inte på något annat än våld. Därför kan man undra vad Sverige kan uppnå genom att fortsätta samtala med en sådan regim.

Det här är en isolerad regim som använder diplomatiska relationer med länder som Sverige för att legitimera sin existens och sina värderingar. Det såg vi under det socialdemokratiska styret när mullornas regim insisterade på att svenska kvinnliga ministrar och statssekreterare skulle bära slöja när de besökte Iran. Det handlar om att genom diplomatiska relationer med länder som uppfattas som jämställda legitimera ett kvinnofientligt förtryck. Man vill från regimens sida förmedla till den iranska befolkningen att världen accepterar det islamistiska förtrycket och att omvärlden inte stöder protesterna i Iran.

Därför är fortsatta relationer med denna fallfärdiga regim är problematiska och blir till en krycka för denna regim. Jag vore tacksam om utrikesministern kan berätta vad Sverige får ut av en dialog med mullornas regim i stället för att inleda en dialog med krafter som vill ha demokrati, fred och frihet.

Fru talman! Allt fler elever i invandratärta områden lämnar grundskolan utan gymnasiebehörighet. De som ändå börjar på gymnasiet har ofta bristande språkkunskaper och svaga förkunskaper, vilket leder till avhopp, undermåliga resultat och en lägre andel som tar examen. Detta riskerar att förvandla gymnasieskolan från en plats för utbildning och kunskap till en förvaringsplats för ungdomar som saknar de nödvändiga förkunskaperna för att klara sig i gymnasiet.

Min fråga till gymnasieministern är följande: Hur avser gymnasieministern att säkerställa att gymnasieskolan inte tvingas bära huvudansvaret för integrationsproblemen, och vilka åtgärder avser regeringen att vidta för att höja kunskapskraven och komma till rätta med det omfattande skolmisslyckandet i invandrartäta områden?

Fru talman! Jag vill tacka utbildnings- och integrationsministern för debatten.

I Sverige gäller skolplikt. Den ska vara överordnad religiösa traditioner, och den ska vara överordnad islam. Detta måste bli tydligare. I dag är det inte tydligt, i alla fall inte för många föräldrar och vårdnadshavare och inte i vissa områden.

När tusentals elever är frånvarande på grund av en islamisk högtid undermineras principen om likvärdig utbildning. Det här händer i dag. Det är ett problem som finns.

Vårdnadshavares religiösa krav får inte gå före barnens rätt till en bra utbildning som skapar samhörighet med resten av samhället. Det här handlar i grunden om huruvida vi ska acceptera parallella normsystem eller stå fast vid svensk lag, svenska normer och svenska värderingar i skolan.

Saker som regeringen gör måste också synas i verkligheten. Man måste se resultaten av dessa saker. Det räcker inte att bara ge uppdrag. Man måste se vilket utfallet blir.

Jag hoppas att jag har lyckats förmedla min oro, och jag hoppas att utbildnings- och integrationsministern tittar närmare på problemet. Det finns redan underlag som beskriver problemet. Olika kommuner har tagit fram rapporter. Man kan alltid samtala med personal som arbetar i invandrartäta skolor. De vet mycket om problemet. Det här är ett allvarligt problem, och de stora förlorarna är de barn som går i dessa invandrartäta och islamiserade skolor och därmed slussas in i parallellsamhällen.

Det är dags att ta tillbaka de svenska skolorna. Vi har religionsfrihet i Sverige, men religionsfrihet innebär inte att svenska förskolor och skolor ska islamiseras och att barnen ska tvingas följa islamiska traditioner.

Fru talman! Det här problemet behöver beskrivas mer för att man ska få en bild av hur allvarligt det är. I en rapport som Malmö stads förskoleförvaltning publicerade 2021, där samtal har förts med 18 arbetslag i kommunala förskolor i Malmö, framkommer bland annat att begreppen halal och haram har blivit ett normaliserat språkbruk även bland barn som har svenska som modersmål och själva inte är muslimer.

Låt mig förklara: Enligt islam är halal det som är tillåtet, och haram är det som inte är tillåtet. Det framkommer i rapporten att det finns barn i förskolor som är rädda för att äta griskött för att det anses vara haram. Det finns barn som hånar andra som äter griskött. Vissa barn säger att de inte kan leka med de barn som äter griskött, och barn som äter fläsk blir retade.

I rapporten kan man också läsa att det för en del barn också är haram att vara med vid fester och högtider som lucia, jul och påsk. Muslimska barn får inte sjunga julsånger eller följa med till kyrkan. I samma rapport menar arbetslagen att förhållningssättet till den muslimska slöjan är ett dilemma, då barnen i vissa fall inte vill bära den även om föräldrarna har bestämt att barnen ska bära den.

Trots att rapporter som denna har funnits tillgängliga länge har man inte riktigt tittat närmare på detta problem. Jag menar att man måste se hur omfattande problemet är.

I dessa invandrartäta områden är skolorna påverkade av islam. Skolorna i dessa områden är redan i dag islamiserade.

Problemet här är att vägen till parallella samhällen börjar redan i dessa islamiserade skolor och förskolor. I dessa skolor och förskolor förmedlas inte längre svenska normer utan islamiska normer. I islamiserade skolor och förskolor kommunicerar man till elever att de först och främst är muslimer och inte svenskar.

Om regeringen inte gör något åt detta har vi ett samhälle där barn inskolas i separatism redan i förskolan. Det här är ett sådant problem där politiker tydligt måste ta ställning. Just nu är skolpersonalen osäker och väntar på ett besked om vad som gäller. Vi har haft socialdemokratiska regeringar, och vi har socialdemokratiska kommunstyren som inte är så tydliga om vilka normer som ska gälla i skolan. De är inte ens tydliga om huruvida man ska motverka islamiseringen i den svenska skolan.

Därför är det viktigt att man från nationellt håll erkänner detta problem men också vidtar åtgärder mot islamiseringen av den svenska skolan. Att kartlägga problemet är en åtgärd för att kunna se hur utbredd problematiken är. En kartläggning kan också fungera som underlag för att veta vilka åtgärder man ska vidta. Det är viktigt att utbildningsministern tydligt signalerar att islam inte ska påverka den svenska skolan. Många inom skolans personal som prioriterar barnets bästa behöver politiker som kan ställa sig bakom dem och sätta stopp för islamiseringen av det svenska utbildningsväsendet. Det behövs en tydlig signal från politikens håll och helst från utbildningsministern.

Fru talman! Utgångspunkten för min interpellation är bland annat att en stor andel av Malmös muslimska elever valde att skolka i år för att närvara vid en islamisk högtid. Det här är något som är återkommande i Malmö på grund av den stora muslimska befolkningen i staden.

Grundproblemet är att i de städer där den muslimska befolkningen är stor har islam börjat påverka skolans verksamhet i större grad. Det har blivit otydligt vilka regler som gäller. Är det skolans regler som gäller eller islams regler?

Ännu ett område där denna konflikt mellan islam och skolans regler förekommer är den muslimska fastan. Där har vissa elever börjat fasta i skolan trots att vi alla vet att elever behöver äta för att ta till sig undervisningen. Även där har vissa skolor och skolförvaltningar gett utrymme till fastan trots att det inte gynnar elevens utbildning.

För några år sedan genomförde Göteborgs-Posten en granskning där det framkom att nästan sju av tio kommunala förskolor i utsatta områden i Göteborg, Stockholm och Malmö kan tänka sig att aktivt kontrollera och tvinga på barn slöja mot deras vilja, trots att det kan bryta mot lagen. Det finns ett mönster här där en viss religion tar mer och mer utrymme i skolor och förskolor.

Problemet här är inte bara att islam börjar ta mer utrymme i skolorna utan att vi har politiker som vägrar ta ställning för den lagstiftning som råder. Vi har politiker och personal som viker sig och ger islam större utrymme i skolorna för att vissa muslimer inte ska känna sig kränkta.

Ännu värre är att när personalen i vissa fall tar ställning för den lagstiftning som råder backas de inte upp av politikerna. Det här leder till en islamisering av utbildningsväsendet där elever skolas in i vissa traditioner som av majoriteten av svenskarna inte ens uppfattas vara svenska traditioner.

Det är ingen svensk som betalar skatt för att skolor ska låta barn gå hungriga så att de kan fasta enligt islamisk tradition. Det är inte det som är tanken med undervisning i Sverige. Det där är kanske normalt i Afghanistan, men tanken är att skolorna i Sverige ska skapa de bästa förutsättningarna för att barnen ska ta till sig kunskap. Då är det inte lämpligt att man fastar för att någon Allah säger att man ska fasta.

Vi vet även att islamiska traditioner, till exempel bärandet av slöja, möjliggör hederskultur. Islamisering av den svenska skolan gör den svenska skolan till en plats där hederskulturen kan upprätthållas. Detta är ett problem som i dag finns i Sveriges invandrartäta områden. Varje gång man ens tittat på detta problem, islamiseringen av den svenska skolan, har man chockerats av hur omfattande problemet är. Det här är någonting som regeringen borde ta tag i. Det behövs bland annat en kartläggning av islamiseringen i det svenska utbildningsväsendet.

Hittills har detta problem dokumenterats på olika sätt av journalister. Det behövs en mer omfattande kartläggning för att vi ska se hur stort problemet är. Kan utbildnings- och integrationsministern tänka sig att ta initiativ till en sådan kartläggning för att ta reda på hur omfattande islamiseringen av det svenska utbildningsväsendet är?

Herr talman! Socialdemokraterna driver en integrationspolitik där målet tycks vara att befolkningen ska tvångsblandas både socialt, geografiskt och etniskt. Representanter för partiet har uttryckt att partiet menar allvar med att de tänker tvångsblanda befolkningen, vilket tydligt visar att detta inte är något bisarrt politiskt slagord utan ett medvetet politiskt mål.

Den här typen av politik reducerar människor och samhällen till integrationsprojekt. Jag vill fråga statsministern följande: Delar statsministern den socialdemokratiska idén om att staten ska tvångsblanda befolkningen utifrån etnicitet? Anser han att staten bör ha en aktiv roll i att forma människors bostadsområden och vardag i syfte att uppnå en politiskt definierad mångfald?

Herr talman! Allt fler pensionärer gifter sig. Enligt SCB har antalet pensionärer som gifter sig ökat med 360 procent de senaste 25 åren. Samtidigt har vi ett pensionssystem där delar av pensionen kan minska om man gifter sig efter pensioneringen. Det handlar om garantipensionen och bostadstillägget. En rapport från Länsförsäkringar visar att en person med en pension på 20 500 kronor i månaden som väljer att gifta sig kan gå miste om nästan 10 000 kronor före skatt per år. Anledningen till detta är att dagens pensionssystem utgår från att utgifterna minskar vid en gemensam ekonomi, vilket inte alltid stämmer.

Min fråga till äldre- och socialförsäkringsministern är följande: Avser ministern att verka för att avskaffa denna bestraffning av pensionärer som väljer att gifta sig?

Fru talman! Det finns ett exempel från Finland som kan säga hur utbrett problemet med olaglig halalslakt kan vara.

År 2021 undersökte polisen i Finland olaglig halalslakt av får som ägt rum i Österbotten under åren 2012–2016. Man beräknade då att 1 800 får slaktats olagligt.

Det intressanta är att polisen länge, via rykten, hade känt till sådan olaglig halalslakt. Men när samarbetet kring dessa frågor stärktes mellan polis, åklagare och livsmedelsverket kunde man samla bevis för detta.

Något som man tittade närmare på i Finland var om fåruppfödare fått en förfrågan där någon velat ha ett levande får att slakta själv. Det är en märklig förfrågan, men det är en indikation på att någon ska genomföra olaglig halalslakt.

Som jag tidigare sa: 10 procent av Sveriges befolkning kommer från muslimska länder där man genomför halalslakt, som inte är förenligt med svensk lag. Jag är rätt säker på att om berörda myndigheter skulle titta närmare på detta skulle de se att det förmodligen finns svenska fåruppfödare som får liknande förfrågningar.

Då handlar det vanligen om att man ska hålla någon fest och att man inför festen vill halalslakta ett får på ett traditionellt sätt, där man inte använder bedövning.

Jag tror inte att det är så svårt att titta närmare på den här frågan. Däremot kan det vara så att politiskt korrekta aktörer inte blir så glada över vad de hittar.

Den muslimska invandringen till Sverige har varit enorm de senaste åren. Det skulle vara osannolikt om de muslimska invandrarna tagit alla sina traditioner med sig förutom olaglig halalslakt.

Fru talman! Sverige är ett land där djurens välfärd är en självklarhet. Det är någonting som jag tror att de flesta svenskar är stolta över. Vi har länge stått upp för att djur ska slaktas under så humana förhållanden som möjligt, med bedövning, kontroll och respekt. Men vi måste också erkänna att detta system håller på att undergrävas i dag. Det handlar inte om okunnighet utan om en viss religion. Vissa utövare av religionen islam bryter medvetet mot lagen för att upprätthålla sin tro på Allah.

Jag talar om olaglig halalslakt. Självklart kan man avfärda detta och säga att det handlar om enstaka exempel och att det går att genomföra halalslakt som är förenlig med svensk lag. Självklart kan man påstå detta. Men faktum är att vi inte vet. Trots att 10 procent av Sveriges befolkning kommer från muslimska länder har ingen myndighet försökt ta reda på hur utbredd olaglig halalslakt är i Sverige.

Anledningen till att vi borde göra en sådan kartläggning är att folk i de muslimska länder som dessa människor kommer ifrån vanligen utför halalslakt utan bedövning. Det är inte säkert att de muslimer som kommer till Sverige anpassar sig till svensk lagstiftning så fort de passerar gränsen, utan förmodligen fortsätter många av dem att upprätthålla traditionerna från sitt hemland.

I Malmö, den stad jag kommer ifrån, är halalmat vanligare än icke-halalmat. Självklart är en del av halalmaten importerad, men en del är också slaktad i Sverige. Med tanke på att det inte råder konsensus bland muslimer om att djur kan halalslaktas i enlighet med svensk lag borde man faktiskt ta en titt på hur halalköttet i Sverige produceras.

Det finns en viss efterfrågan på halalkött som slaktats olagligt. Denna efterfrågan och det faktum att vi har så många muslimer i Sverige skapar förutsättningar för en utbredd olaglig slaktverksamhet. Då kan man tycka att det är märkligt att ingen har tittat närmare på detta.

Det är mycket enkelt att ta reda på vilka slakterier i Sverige som producerar halalkött och se hur de arbetar. Det är inte svårt. Men jag har svårt att tro att muslimer som kommer till Sverige vid Sveriges gräns ger upp sin övertygelse om vad som är halalkött och vad som inte är det. Jag tror att de tar sin övertygelse med sig till Sverige och att det har fått konsekvenser.

En och annan kan tycka att kött är kött – det ska ju ändå ätas upp. Men här handlar det om lag och ordning. Olaglig slakt är olaglig oavsett om den sker i Allahs namn eller för ekonomisk vinning.

Det handlar inte bara om djurplågeri, utan det handlar om parallella samhällen där svenska lagar och normer inte respekteras. I en sådan situation kan staten inte backa och vända bort blicken. Det är därför en kartläggning är viktig. Vi kan inte vända bort blicken, hur litet eller stort problemet än må vara.

Det är viktigt att statsrådet uppmärksammar detta problem och åtminstone verkar för en kartläggning, då alla förutsättningar finns på plats för att problemet ska vara utbrett, speciellt på grund av att efterfrågan på halalkött nu är stor på grund av den muslimska invandringen.

Fru talman! För en vecka sedan kom uppgifter om att ett tjugotal svenska medborgare hade evakuerats från Gaza. Utrikesdepartementet har sedan den 1 augusti förra året utfärdat en strikt avrådan från alla resor till Gaza. Det innebär att de som trots denna avrådan har rest till Gaza har gjort det på egen risk, medvetna om att de inte skulle få någon hjälp från svenska utlandsmyndigheter att ta sig ut från området.

Det finns en risk att vissa av dem som rest till Gaza sympatiserar med Hamas, men även om så inte är fallet är det problematiskt om Utrikesdepartementet först utfärdar en strikt avrådan från att resa till ett visst område och därefter bistår med evakuering av personer som rest dit trots varningen.

Min fråga till utrikesministern är följande: Har Utrikesdepartementet haft en avgörande roll i evakueringen av svenska medborgare från Gaza?

Fru talman! Om man tittar på Miljöpartiets reservation verkar alla ha rätt till asyl.

Miljöpartiet har ställt sig bakom en reservation i betänkandet där de förordar regularisering. Det innebär att illegala migranter som har levt i Sverige under en längre period ska få någon form av tillstånd att stanna kvar i landet. Utlänningar som har fått ett avslagsbeslut efter att Migrationsverket har genomfört sina utredningar och som har fått ett tillfälle att överklaga Migrationsverkets beslut ska ändå stanna kvar i Sverige.

Vi har inga exakta siffror på hur många illegala migranter som finns i Sverige, men det kan vara uppemot 100 000. Många av dem har varit i Sverige en längre tid på grund av Socialdemokraternas och Miljöpartiets politik, som uppmuntrade dessa människor att stanna kvar i Sverige trots att de saknade tillstånd.

Har Miljöpartiet gjort en konsekvensanalys av hur många illegala migranter som skulle få tillstånd att stanna kvar i Sverige ifall Miljöpartiet fick genomföra sitt förslag? Det kan vara uppemot 100 000. Skulle de alla få tillgång till det svenska välfärdssystemet?

Jag måste även fråga ledamoten vilka signaler det skickar till omvärlden om Sverige ger någon form av amnesti till illegala migranter. Vilka signaler skickar det till omvärlden om ett nej inte betyder ett nej i Sverige? Tror inte ledamoten att vi skulle återgå till den situation som Sverige befann sig i 2015 när migranter sov på gatan utanför Migrationsverkets kontor i Malmö på grund av att det saknades sovplatser? Har ledamoten förstått vad det kan innebära om illegala migranter faktiskt får en amnesti?

Fru talman! I Miljöpartiets reservationer kan man läsa att det behövs fler lagliga och säkra vägar för människor på flykt att söka asyl. Samtidigt vill Miljöpartiet göra det lättare för utlänningar att få asyl. Det ska också finnas fler grunder för asyl. Man kan därför dra slutsatsen att Miljöpartiet vill att fler utlänningar ska få asyl i Sverige.

Förra året beviljades ungefär 3 900 utlänningar asyl i Sverige. Även om det rent historiskt är en låg siffra, vilket visar att regeringen håller sitt löfte, är det ändå 3 900 människor som under några år kommer att försörjas av det allmänna. Med tanke på de problem vi har kring parallella samhällen och kulturellt utanförskap är 3 900 utlänningar som får asyl fortfarande en alltför hög siffra.

Med tanke på att Miljöpartiet vill att fler utlänningar ska beviljas asyl i Sverige undrar jag därför om det finns en bortre gräns för Miljöpartiet. Finns det ett tak för hur många Sverige faktiskt kan ta emot? Det måste finnas en bortre gräns, för det kan ju inte vara så att Miljöpartiet vill ta emot hur många som helst. Det vore vansinnigt.

Var ligger denna bortre gräns eller detta tak gällande hur många som kan beviljas asyl i Sverige om Miljöpartiet skulle bestämma?

Sedan undrar jag även om Miljöpartiet har gjort en konsekvensanalys av sina förslag avseende att fler utlänningar ska få asyl i Sverige. Vet Miljöpartiet över huvud taget hur mycket det skulle kosta samhället?