Herr talman! Interpellanten har frågat mig om jag kan utesluta möjligheten att patienter från Gaza transporteras till Sverige för att få sjukvård samt, om jag inte kan utesluta detta, hur jag motiverar en sådan åtgärd med tanke på avståndet och antalet länder och sjukhus mellan Sverige och Gaza.

Nima Gholam Ali Pour har också frågat mig om jag har tagit initiativ till en analys av riskerna för att Hamas skulle kunna infiltrera grupper av patienter som eventuellt skulle skickas till Sverige och, om jag inte kan utesluta möjligheten att patienter från Gaza får sjukvård i Sverige, om jag har övervägt hur detta kan påverka den svenska sjukvården.

Det är mycket välkommet och efterlängtat att Israel och Hamas har kommit överens om den första fasen i en fredsplan. Vapenvilan har trätt i kraft, och gisslan har släppts. Efter två år av krig och obeskrivligt lidande finns nu hopp. Det är viktigt att överenskommelsen genomförs och att steg tas mot ett varaktigt slut på stridigheterna samt mot en tvåstatslösning. Det ofattbara lidandet för civilbefolkningen i Gaza måste få ett slut. Det krävs obehindrat, säkert och varaktigt humanitärt tillträde till alla delar av Gaza.

Regeringen utesluter inte att, likt andra länder, ta emot patienter för vård i Sverige som ett komplement till stöd på plats. Det gäller alla de platser i världen som just nu skakas av stora humanitära påfrestningar på civilbefolkningen. Regeringen ser löpande över sitt humanitära engagemang för att säkerställa att svenska biståndsmedel används på bästa sätt.

Genomförande av medicinska evakueringar skulle vara förenat med mycket stora administrativa svårigheter. Medicinska evakueringar är komplexa insatser som kräver noggranna förberedelser, logistisk planering och juridisk hantering. Vid varje tillfälle måste omständigheterna beaktas, bland annat utifrån hur vi snabbast kan nå ut med hjälp till behövande och hur vi dessutom bäst hjälper så många som möjligt. Detta är mycket svårt att göra på plats, men det är också mycket komplicerat att transportera svårt skadade personer hit.

Därtill behöver såväl det migrationsrättsliga regelverket som den svenska hälso- och sjukvårdens kapacitet beaktas. I dagens läge är det avgörande att säkerställa att människor får omedelbar hjälp där de är.

Regeringen beslutade i slutet av september om ett nytt stödpaket till Gaza på 420 miljoner kronor. Med detta har Sverige sedan krigets början bidragit med över 1 ½ miljard kronor i humanitärt stöd till responsen i Gaza.

För att bistå den utmanande sjukvårdssituationen har Sverige bland annat gett extra stöd till Unicef, som bistår barn och familjer med hälso- och sjukvård och socialt stöd, till ICRC, som levererar livräddande medicinsk utrustning och sjukvårdsstöd, samt till UNFPA, som arbetar med livräddande förlossningsvård, mödrahälsovård och vård av nyfödda. Regeringen har även allokerat medel till Egyptiska Röda Halvmånens arbete för Gaza. Det svenska stödet syftar till insatser relaterade till medicinska evakueringar från Gaza samt till logistikstöd vid humanitära leveranser in till Gaza.

Avslutningsvis vill jag nämna att regeringen har gett Socialstyrelsen i uppdrag att bedöma möjligheten att genom EU:s civilskyddsmekanism donera sjukvårdsprodukter till katastrof- eller krigsdrabbade områden utomlands. Det har bland annat resulterat i att Sverige donerat efterfrågad sjukvårdsmateriel till Egypten, som tar emot patienter från Gaza. Sverige har därtill bidragit med personal till EU:s gränsstödsinsats, som tidigare i år spelade en viktig roll för att möjliggöra för svårt skadade individer att lämna Gaza för att få vård.

Regeringen kommer att fortsätta stödja den humanitära responsen i Gaza.

Herr talman! Sverige befinner sig redan i en vårdkris. Socialstyrelsen konstaterar att vi har omkring 2,1 disponibla vårdplatser per 1 000 invånare, vilket är en av de lägsta siffrorna i hela Europa.

Konsekvenserna ser vi varje dag: akutmottagningar som tvingas stänga på grund av personalbrist och patienter som skickas hem för tidigt därför att det inte finns plats. Vi har en vårdapparat som går på knäna, personal som sliter ut sig och människor som tvingas söka vård i andra regioner för att över huvud taget få hjälp. I det här läget framförs alltså krav från vissa partier och fackliga organisationer på att Sverige ska ta emot patienter från Gaza.

Nu har vi dessutom hört ministern själv bekräfta att regeringen inte utesluter detta. Tvärtom lämnar man dörren öppen trots att man samtidigt erkänner att det vore ”mycket komplicerat” och att svensk sjukvård redan är hårt pressad. Det är just den här sortens otydlighet som skapar misstro, för svenska folket hör budskapet: Det är möjligt att våra egna sjukhus ska ta emot patienter från Gaza samtidigt som äldre i Sverige nekas vård därför att resurserna inte räcker till.

Mellan Gaza och Sverige finns ett tjugotal länder, många med både närhet, resurser och kapacitet. Egypten, Jordanien och Turkiet har stora sjukhus och lång erfarenhet av att hantera krigsskadade. Ändå är det Sverige, ett land på andra sidan Medelhavet och med en vård i fritt fall, som förväntas öppna dörrarna, herr talman.

Nej, detta är inte solidaritet. Detta är att svika sina egna medborgare. Vi har svenska patienter som lever med smärta i månader för att de inte får den operation de behöver och patienter som dör i väntan på vård. Att i det läget flyga patienter från Mellanöstern till Sverige är inte humanism utan ett hån mot dem som har byggt upp och finansierat vårt välfärdssystem.

Herr talman! Gaza styrs av Hamas, en islamistisk terrororganisation som i decennier har spridit skräck, död, hat och allt sådant inte bara i Israel utan i hela västvärlden. Hamas har stått på både EU:s och FN:s terrorlista i över 20 år. Sedan 2007 har Hamas styrt Gaza med järnhand. Man har avrättat politiska motståndare, rekryterat barnsoldater, gömt vapen i skolor och sjukhus samt använt civila som mänskliga sköldar. Hamas hela strategi bygger på att förvandla civila miljöer till krigszoner. Det är denna organisation som i princip kontrollerar hela området, herr talman – och därmed också vilka som skulle kunna skickas till Sverige.

För oss sverigedemokrater är det glasklart. Svensk sjukvård ska i första hand gå till det svenska folket. Regeringen har redan skickat över 1 ½ miljard kronor i bistånd till Gaza. Det räcker. Det räcker! Svenska skattepengar måste i första hand gå till vård av svenska patienter. Jag vill därför fråga statsrådet: Kan regeringen garantera att svenska patienter inte kommer att få stå tillbaka för patienter från Gaza och att en svensk sjukvård även framöver ska vara för det svenska folket i första hand?

Herr talman! I den här debatten är det viktigt att lyfta fram att hela idén om att ta hit patienter från Gaza är ren symbolpolitik från Palestinavänstern. Som jag tidigare sa finns det mer än 500 sjukhus bara i Saudiarabien. Med tanke på den sjukvård som är tillgänglig i vissa oljestater i Mellanöstern finns det ingen som helst anledning att flyga dessa människor till Europa.

Sedan kan man tillägga att de länder som på olika sätt har stöttat Hamas har en skyldighet att ta emot dessa patienter. De länderna är bland annat Iran, Qatar och Turkiet. Det finns gott om sjukhus i dessa tre länder som kan ta emot rätt många patienter från Gaza. Nu har dock Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet – med nära band till Palestinavänstern – i flera månader drivit förslaget att Sverige, som ligger i norra Europa, av någon märklig anledning ska ta emot patienter från Gaza, som ligger i Mellanöstern.

De rödgröna partierna vill att Sverige ska göra detta trots att Sverige redan har gett mycket i bistånd för att palestinierna ska få sjukvård av olika FN- och biståndsorganisationer. Sverige har alltså redan betalat för palestiniernas sjukvård i närområdet. Men nu vill de rödgröna partierna av någon märklig anledning att man flyger hit dem.

Det är viktigt att sjukvårdsministern avfärdar sådan symbolpolitik. Även om andra europeiska länder har tagit emot patienter från Gaza är detta fortfarande symbolpolitik. Risken finns alltid att dessa europeiska länder i slutändan ger sjukvård till Hamas eller deras allierade. Den risken kan inte Sverige ta. Sverige kan inte på något sätt stödja terrorister.

Någonstans måste man också fråga sig vilken princip det hela vilar på. Om vi i Sverige skulle ta emot patienter från Gaza, skulle det innebära att vi framöver skulle ta emot patienter från alla krig i Mellanöstern? Skulle det innebära att vi skulle ta emot patienter från de krig där den ena sidan har demonstranter här i Sverige som ställer krav på svenska politiker?

Varför ska Sverige ta emot patienter från just Gaza? Det pågår rätt många krig i världen, och det skulle självklart vara ohållbart om Sverige skulle ta emot patienter från världens alla krig.

Det är också direkt olämpligt att ta emot dessa personer, med tanke på att Sverige är ett av de länder i Europa som har minst antal vårdplatser i förhållande till befolkningen. Varje vårdplats som upptas av en patient från Gaza skulle innebära en risk för att svenska patienter skrivs ut för tidigt eller att köerna blir ännu längre. Det finns ingen anledning att vi ska ta dessa risker. Det är viktigt att sjukvårdsministern är tydlig och utesluter att Sverige ska ta emot patienter från Gaza.

Vi befinner oss i ett läge där det verkligen är viktigt att alla resurser inom sjukvården används till den egna befolkningen. Det är rätt avslöjande att de rödgröna partierna inte förstår detta utan insisterar på att vi ska ta emot patienter från Gaza. Det är viktigt att sjukvårdsministern ser hur orimliga sådana krav är och att det inte finns något folkligt stöd för detta i Sverige, när vi har äldre människor som får vänta flera år på sina operationer.

Jag hoppas att sjukvårdsministern kan betona att vårdplatser för våra skattebetalare är viktigare än symbolpolitik för att blidka Palestinavänstern.

Herr talman! De rättsliga förutsättningarna finns ju inte på plats just nu. Det har inte varit aktuellt. Skulle vi av någon anledning bedöma att vi kan göra mer här är det självklart att det ska ske en noggrann säkerhetsbedömning. Det är inte sjukvården som gör detta, utan det gör i så fall polis och andra myndigheter som är bättre rustade för det. Detta gäller oavsett vilka länder eller konflikter vi talar om – om vi ska börja ta emot patienter.

Som det fungerar i dag händer det, som jag var inne på innan, att man faktiskt flyger patienter långt för speciell vård. Det kan vara vid väldigt svåra brännskador eller liknande. Detta är något som bidrar till sjukvårdens lärande och utveckling. Det finns alltså en funktion i att man kan ha den här typen av utbyte, och inte minst att också rädda liv.

Jag vill återigen säga att regeringens hållning är att det inte är uteslutet att ta emot patienter från Gaza eller något annat land som är drabbat av krig. Det är grundhållningen. Grundhållningen är dock också att vi ger hjälpen där den gör som störst nytta och att pengarna används på bästa sätt. Vi ser inte att detta är ett effektivt och gott sätt att rädda liv och hjälpa patienter när vi bättre kan hjälpa i närheten och på plats. Det kan vara i närliggande länder som Egypten, som vi också har fört resurser till.

Det är också värt att påminna om något som ledamöterna också är inne på. Det här är ju inget effektivt sätt att omhänderta patienter. Det handlar om väldigt få. Ett antal länder i Europa har öppnat för denna möjlighet. Det tog fem månader för Norge från beslut till att de första patienterna togs emot, och det handlar om ett tjugotal patienter.

Detta är alltså ingenting som tränger undan annan vård. Det handlar om väldigt få personer, och det är också skälet till att vi ser att vi kan göra bättre nytta i närområdet. Det är regeringens hållning.