Fru talman! Nima Gholam Ali Pour har frågat mig hur jag och regeringen ser på utvecklingen i Iran och dess påverkan på Sveriges och EU:s relationer med den iranska regimen, vilka åtgärder Sverige vidtar för att förstärka dialogen med den iranska oppositionen samt huruvida jag och regeringen överväger att, i likhet med hanteringen av Venezuela, stödja en demokratisk opposition.

Som regeringen har konstaterat i flera tidigare interpellationssvar, och även i svar på riksdagsfrågor, fortsätter situationen vad gäller mänskliga rättigheter i Iran att vara mycket allvarlig. Vi har till exempel sett en oroväckande ökning av antalet dödsstraff under det senaste året och en hårdnande repression på många områden i spåren av både demonstrationerna efter Jina Aminis död 2022 och konflikten med Israel. Samtidigt bär Iran ett stort ansvar för den negativa utvecklingen både i Mellanöstern och för säkerhetsrisker i väst.

Regeringen lyfter regelbundet den allvarliga situationen i Iran – inte minst för kvinnor och flickor samt etniska och religiösa minoriteter – i bilaterala kontakter på olika nivåer, inklusive i mina samtal på utrikesministernivå.

Tillsammans med övriga EU och internationella partner fortsätter Sverige att verka för ett starkt internationellt tryck, som effektivt motverkar repressionen och stöder individers och människors legitima krav på respekt för sina mänskliga rättigheter.

Fru talman! Iran styrs inte av en regering. Det styrs av en blodig islamistisk sekt, en terrorapparat. De hänger ungdomar i lyktstolpar. De fängslar kvinnor för att de vägrar bära slöja. De torterar oppositionella till döds. Det är ett fängelse för nästan 90 miljoner människor.

Amnesty och FN rapporterar att minst 853 personer avrättades i Iran 2023, 975 under 2024 och redan över 840 i år. Det är den högsta nivån på ett decennium. Iran är också ett av de länder i världen som avrättar flest kvinnor. Mer än hälften av avrättningarna gäller påstådda narkotikabrott, ofta efter skenrättegångar utan advokat och med framtvingade erkännanden. FN visar dessutom att balucher och kurder drabbas oproportionerligt hårt, och Iran är ett av få länder som fortfarande avrättar minderåriga. Barn så unga som 17 år har hängts. Det är barnamord sanktionerade av staten.

Fru talman! Låt oss kalla det vid dess rätta namn: den islamistiska regimen i Teheran är ett brott mot mänskligheten. Opinionsundersökningar visar att en överväldigande majoritet av iranierna avvisar mullornas regim. När 80 procent säger nej till islamism och ändå möts av kulor och hängsnaror är det tydligare än någonsin att mullorna inte representerar folket.

Samtidigt försöker regimen tysta sitt folk även digitalt. Efter protesterna 2022 stängdes internet ned i hela provinser för att hindra människor från att organisera sig och världen från att se övergreppen.

Fru talman! Iran är i dag inte bara ett hot mot sitt eget folk. Revolutionsgardets Qudsstyrka beväpnar och stöder Hizbollah, Hamas och huthierna. Deras raketer, bomber och terrordåd bär mullornas fingeravtryck.

Hotet når också oss. Revolutionsgardet har planerat och genomfört attacker i Danmark, Frankrike och Tyskland. Säpo har varnat för iranska nätverk även här i Sverige, där regimkritiker lever under hot. USA har redan terrorstämplat revolutionsgardet. Varför har inte EU gjort detsamma? EU har infört sanktioner mot över 230 individer och 44 organisationer, men linjen måste skärpas ytterligare. Internationellt tryck fungerar bara när det backas upp av tydliga nationella initiativ.

Fru talman! En regim som hänger sina medborgare, förtrycker minoriteter, exporterar terror runt om i världen och använder rättsväsendet som ett vapen för förföljelse förtjänar inte att normaliseras. Den förtjänar isolering. Sverige måste erkänna oppositionens roll, öppna kanaler för exilorganisationer och ge politiskt stöd till de krafter som kämpar för frihet. Det kräver mod, det kräver vilja och det kräver handling. När tänker regeringen sluta gömma sig bakom diplomatiska fraser och i stället klart och tydligt deklarera att Irans regim är illegitim och att Sverige står på folkets sida?

Fru talman! För bara några dagar sedan publicerades en vetenskaplig artikel av Ardavan Khoshnood, där han redogör för hur regimen i Iran har börjat använda sig av kriminella grupper för att genomföra terrorattentat i andra länder. Även om vi har sett detta i Sverige först på senare år har mullornas regim arbetat på detta sätt länge. Redan 2011 försökte Islamiska revolutionsgardet använda sig av en knarkkartell för att mörda Saudiarabiens ambassadör i USA.

Detta är inte tecken på desperation, utan det är en medveten strategi från den iranska regimen. Det handlar om att mullornas regim vill använda sig av våldsverkare i andra länder, som har en viss kulturell förankring och dessutom rätt att vistas i landet. Regimen i Iran kan också dölja sin inblandning genom att använda sig av kriminella grupper. Redan 2024 meddelade Säkerhetspolisen att regimen i Iran använder dessa metoder i Sverige.

Detta är en av många avskyvärda metoder som regimen i Iran använder i Sverige. En annan är att använda sig av shiamuslimska organisationer och moskéer. Man kan klart säga att regimen i Iran inte har någon som helst respekt för svensk suveränitet utan gång på gång har försökt genomföra terrorattentat i Sverige. Viktigt att nämna i sammanhanget är också att det i dag finns människor i Sverige som har polisskydd för att de är hotade av mullornas regim.

Detta är självklart inte bara något som drabbat Sverige. För ett år sedan genomförde regimen i Iran attacker mot ett kafé och en synagoga i Australien. Jag skulle nog säga att det inte finns någon främmande makt som under de senaste åren använt så mycket våld både i Sverige och i övriga västvärlden som mullornas regim.

Frågan är: När når vi den gräns där vi slutar föra samtal med dessa våldsverkare och börjar föra samtal med en demokratisk opposition som vill ha fred i Mellanöstern men som också respekterar internationell rätt? Jag menar att vi har passerat den gränsen för länge sedan och att samtalen och dialogen med mullornas regim borde ha avbrutits för länge sedan. Det är uppenbart att mullornas regim inte har någon som helst respekt för sina motparter. Om mullornas regim använder kriminella nätverk i Sverige för att genomföra terrorattentat har man ingen som helst respekt för utrikesministern, regeringen eller det svenska folket.

Jag tror inte att det är så kontroversiellt att säga att denna regim inte borde vara välkommen i Sverige och att det inte finns någonting att prata om så länge denna regim fortsätter att använda sig av kriminella nätverk i Sverige. Det är inte ett kontroversiellt uttalande. När det växer fram en opposition i exil mot denna regim är det inte heller kontroversiellt att inleda en dialog med denna opposition.

I slutändan handlar det om att svenska medborgare kan leva ett tryggare liv, oavsett om de befinner sig i Sverige eller åker till Iran. Mullornas regim hotar svenska medborgare i Sverige genom sitt samarbete med kriminella nätverk. Samtidigt vet vi att svenska medborgare kan tas som gisslan i Iran – det har hänt gång på gång. Det blir märkligt när samtal förs med en regim som så öppet visar att man skadar svenska medborgare och saknar all respekt för tryggheten i Sverige.

Fru talman! Jag vill vara mycket tydlig med att Sverige har en regelbunden dialog med olika aktörer som kämpar för att det iranska folkets mänskliga rättigheter ska respekteras, inklusive civilsamhällets organisationer. En värdefull arena för detta är FN, där det finns flera forum och mekanismer. Där kan Sverige tillsammans med likasinnade och i dialog med bland annat exiliranska civilsamhällesorganisationer regelbundet hålla Iran ansvarigt.

Det handlar bland annat om den årliga resolutionen i FN:s generalförsamling om mänskliga rättigheter i Iran, FN:s specialrapportör för situationen för mänskliga rättigheter i Iran och den oberoende utredningsmekanism som har i uppdrag att utreda händelser i Iran och också möjliggöra ansvarsutkrävande, vilket är viktigt.

Ett annat exempel är att både statsministern och kulturministern träffade Taghi Rahmani, make till fredspristagaren Narges Mohammadi och själv en framstående regimkritiker, för att diskutera situationen i Iran i samband med att han å Narges vägnar mottog Nobelpriset.

Jag vill också lyfta fram att det finns goda skäl att upprätthålla en dialog, inte minst när det rör konsulära fall. Även om vi avskyr att Iran tillfångatar svenska medborgare behöver vi göra allt i vår makt för att de ska släppas fria, och det gör den här regeringen.

Fru talman! Jag vill börja med att tacka interpellanten för att han tar upp denna viktiga fråga, som verkligen tål att debatteras. Jag välkomnar att det finns ett starkt engagemang i riksdagen och i Sverige för det iranska folkets fri- och rättigheter.

Det är viktigt att omvärlden också fortsätter att uppmärksamma det som sker i Iran. Sverige fortsätter att bidra till ett starkt internationellt tryck mot Iran. Vi gör det genom direkta diplomatiska kanaler och kritisk dialog, genom EU, där Sverige fortsätter att verka för en kraftfull och enad Iranpolitik, inklusive kraftiga sanktioner, och genom FN-systemets olika mekanismer. Målet för allt vi gör är att påverka situationen och åstadkomma en verklig förändring för människor i Iran.

Jag tycker att den här debatten bygger på en felaktig premiss. Den bygger på att det skulle finnas en motsättning mellan att ha kontakter med och att vara tuff mot Iran. Så är inte fallet.

Sverige kommer att fortsätta sätta press på den iranska regimen. Vi kommer att fortsätta verka för ett hårt sanktionstryck. Vi kommer att fortsätta verka för att ansvar utkrävs för de kränkningar av mänskliga rättigheter som regimen begått och begår. Och vi kommer att säga precis vad vi tycker direkt till Iran.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.