Fru talman! Sara Gille har frågat mig hur jag bedömer omfattningen av illegal slaktverksamhet i Sverige i dagsläget, om regeringen avser att vidta åtgärder för att förbättra tillsynen och identifiera olagliga slakterier, om jag anser att dagens straffsanktioner för brott mot djurskyddslagen är tillräckliga och vilka insatser som görs för att öka kunskapen bland allmänheten om vad som är laglig slakt enligt svensk lag.

Livsmedelsverket bedömer att förekomsten av illegal slakt har ökat de senaste åren. Jag ser allvarligt på detta av flera anledningar. Illegal slaktverksamhet innebär inte minst en risk för att djur utsätts för lidande när slakten sker på ett sätt som inte uppfyller djurskyddslagens krav. Det finns även en risk för att konsumenter vilseleds eller skadas. Slutligen påverkar det möjligheten för seriösa företag att konkurrera på lika villkor.

Att säkerställa att livsmedelsfusk upptäcks och motverkas är viktigt, och det var därför välkommet när regeringen i juni 2024 tog emot betänkandet Stärkt kontroll av fusk i livsmedelskedjan (SOU 2024:44) efter att en särskild utredare haft i uppdrag att utreda och lämna förslag som syftar till att stärka arbetet med att upptäcka och motverka fusk och bedrägerier i livsmedelskedjan. Betänkandet har remitterats och bereds nu inom Regeringskansliet.

Den 1 juli 2022 infördes en ny straffbestämmelse om grovt djurplågeribrott i brottsbalken för de allvarligaste fallen av brott mot djur – detta för att kunna döma ut proportionerliga straff för allvarligare fall av djurplågeri.

Illegal slaktverksamhet där djur riskerar att utsättas för lidande är inte förenlig med Sveriges goda djurvälfärd och ambitiösa djurskyddslagstiftning. Djurskyddslagen säger att djur ska skonas från onödigt lidande och obehag när de slaktas. Ett djur som slaktas genom avblodning ska alltid bedövas enligt gällande lagstiftning, och det finns inte några undantag för religiösa slaktmetoder. På denna punkt går vi längre än EU-lagstiftningen kräver för att det är motiverat av djurskyddsskäl.

Fru talman! Sverige är ett land där djurens välfärd är en självklarhet. Det är någonting som jag tror att de flesta svenskar är stolta över. Vi har länge stått upp för att djur ska slaktas under så humana förhållanden som möjligt, med bedövning, kontroll och respekt. Men vi måste också erkänna att detta system håller på att undergrävas i dag. Det handlar inte om okunnighet utan om en viss religion. Vissa utövare av religionen islam bryter medvetet mot lagen för att upprätthålla sin tro på Allah.

Jag talar om olaglig halalslakt. Självklart kan man avfärda detta och säga att det handlar om enstaka exempel och att det går att genomföra halalslakt som är förenlig med svensk lag. Självklart kan man påstå detta. Men faktum är att vi inte vet. Trots att 10 procent av Sveriges befolkning kommer från muslimska länder har ingen myndighet försökt ta reda på hur utbredd olaglig halalslakt är i Sverige.

Anledningen till att vi borde göra en sådan kartläggning är att folk i de muslimska länder som dessa människor kommer ifrån vanligen utför halalslakt utan bedövning. Det är inte säkert att de muslimer som kommer till Sverige anpassar sig till svensk lagstiftning så fort de passerar gränsen, utan förmodligen fortsätter många av dem att upprätthålla traditionerna från sitt hemland.

I Malmö, den stad jag kommer ifrån, är halalmat vanligare än icke-halalmat. Självklart är en del av halalmaten importerad, men en del är också slaktad i Sverige. Med tanke på att det inte råder konsensus bland muslimer om att djur kan halalslaktas i enlighet med svensk lag borde man faktiskt ta en titt på hur halalköttet i Sverige produceras.

Det finns en viss efterfrågan på halalkött som slaktats olagligt. Denna efterfrågan och det faktum att vi har så många muslimer i Sverige skapar förutsättningar för en utbredd olaglig slaktverksamhet. Då kan man tycka att det är märkligt att ingen har tittat närmare på detta.

Det är mycket enkelt att ta reda på vilka slakterier i Sverige som producerar halalkött och se hur de arbetar. Det är inte svårt. Men jag har svårt att tro att muslimer som kommer till Sverige vid Sveriges gräns ger upp sin övertygelse om vad som är halalkött och vad som inte är det. Jag tror att de tar sin övertygelse med sig till Sverige och att det har fått konsekvenser.

En och annan kan tycka att kött är kött – det ska ju ändå ätas upp. Men här handlar det om lag och ordning. Olaglig slakt är olaglig oavsett om den sker i Allahs namn eller för ekonomisk vinning.

Det handlar inte bara om djurplågeri, utan det handlar om parallella samhällen där svenska lagar och normer inte respekteras. I en sådan situation kan staten inte backa och vända bort blicken. Det är därför en kartläggning är viktig. Vi kan inte vända bort blicken, hur litet eller stort problemet än må vara.

Det är viktigt att statsrådet uppmärksammar detta problem och åtminstone verkar för en kartläggning, då alla förutsättningar finns på plats för att problemet ska vara utbrett, speciellt på grund av att efterfrågan på halalkött nu är stor på grund av den muslimska invandringen.

Fru talman! Vi har ett rättssamhälle där småföretagare får böter för bokföringsfel, men halalslakt i källare kan ske utan ingripande.

Ministern nämnde i sitt svar att illegal slakt innebär djurlidande, livsmedelsrisker och en snedvriden konkurrenssituation. Det är korrekt, men jag hade önskat att svaret och åtgärderna hade gått längre än så. För detta handlar också om rättssäkerhet, om tillit till lagstiftningen och om att värna principen om att svensk lag gäller lika för alla, oavsett vem man är och varifrån man kommer.

Fru talman! Sverige har valt att gå längre än EU – ja – när det gäller slaktmetoden. Vi tillåter inte slakt utan bedövning – nej – även om det skulle motiveras med hänvisning till religion. Det är ett beslut som grundar sig i värderingar om humanitet och respekt för djuren. Men vi måste vara ärliga. Det finns grupper i Sverige som anser sig stå över vissa lagar. De hävdar att religiös tro ger dem den rätten.

Vi kan inte ha ett samhälle där religiös övertygelse används som ett frikort från lagstiftning. Låt oss vara ärliga! Det vi ser är framväxten av parallella strukturer där religiösa ledare, inte svenska lagar, sätter ramarna och där Koranen, inte djurskyddslagen, definierar vad som är tillåtet. Det är inte bara djuren som betalar priset; det är hela samhället.

Just halalslakt är ett tydligt exempel på när religion krockar med våra grundläggande etiska principer. Det är en religiös ritual som i sin ortodoxa form bygger på att djuret ska vara vid medvetande.

Jag hade ändå önskat att regeringen hade varit tydligare i den här frågan. Jag frågade inte om volymer och kontroller, utan jag frågade om hur man ser på det kulturella och religiösa inslaget. Men jag känner att jag inte fick ett direkt svar just kring det.

Det här handlar, som sagt, i stor utsträckning om en islamistisk slakttradition som krockar med svenska värderingar. Och det är inte vilken kultur som helst. Det är en religiös sedvänja där lidande ses som acceptabelt så länge det sker i Guds namn.

Men i Sverige sätter vi djurens välfärd före religiösa ritualer. Här går lagen först, inte imamer och inte tolkningar av Koranen.

En statlig utredning från 2024 nämndes. Det är positivt. Men det ges inga tydliga besked om hur resultaten från den beredningen ska omsättas i faktisk förändring. Vi behöver inte bara ökad kunskap. Vi behöver ökad närvaro. Vi behöver att myndigheterna vågar agera, och vi behöver en regering som klargör att svensk djurskyddslag gäller alla utan undantag.

Det måste bli enklare att upptäcka, straffa och stänga den här typen av verksamhet. Och det måste skickas en tydlig signal till allmänheten: Slakt i källare, garage och skjul är olagligt – punkt. Det finns ingen gråzon.

Fru talman! Jag vet inte om jag och interpellanten har samma frågor, för jag tyckte att jag svarade på dem.

Den första frågan var hur jag bedömer omfattningen av illegal slaktverksamhet i Sverige i dagsläget. Det lät som något annat. Jag konstaterade i mitt första svar att den har ökat under senare år.

Den andra frågan var: Avser regeringen att vidta åtgärder för att förbättra tillsynen och identifiera olagliga slakterier? Det enkla svaret på den frågan är ja.

Den tredje frågan var: Anser ministern att dagens straffsanktioner för brott mot djurskyddslagen är tillräckliga? Där var mitt svar: Ja, vi höjde straffen 2022. Jag utesluter inte att det behöver göras mer på det området.

Den sista frågan gällde vilka insatser vi gör för att öka kunskapen bland allmänheten om vad som är laglig slakt enligt svensk lag. Där redovisade jag myndigheternas arbete och att det är centralt med information.

Återigen, för tydlighets vinnande: Det är inte tillåtet, oavsett vad, att slakta ett djur utan erforderlig bedövning i Sverige.

Det är mycket som sker som inte är tillåtet i Sverige och som vi verkligen tar avstånd från. Här måste vi se till att myndigheter blir starkare och att rättsväsendet blir starkare så att vi kan komma till rätta med det. Det kan gälla allt från skjutningar, sprängningar och hedersrelaterade brott till brott mot vår djurskyddslag. Här behöver vi självklart göra mer.

Fru talman! Jag tror att även Sara Gille är fullständigt medveten om att jag som statsråd, som ansvarig minister, inte kan föregripa vad vi kommer att komma fram till när det gäller en utredning. Men jag kan konstatera att betänkandet är överlämnat. Det har varit ute på remiss, och det bereds i detta nu i Regeringskansliet. När det gäller exakt vad som kommer att stå i propositionen får vi helt enkelt avvakta tills vi är framme.

Fru talman! För femte gången: I Sverige är det inte tillåtet att slakta djur utan bedövning. Det spelar ingen roll vilken orsak man möjligtvis skulle ha för det, religiös eller inte. Det är inte tillåtet, och de som bryter mot lagen ska naturligtvis också straffas för det.

Jag tror egentligen att det finns en ganska stor samsyn mellan mig och interpellanten i de här frågorna. Självklart ska djurhållning och slakt ske enligt svensk djurskyddslag, och det har också våra konsumenter rätt att förvänta sig. Precis som interpellanten både skriver och säger måste alla som vistas i Sverige, oavsett bakgrund, följa de lagar och regler som gäller här.

Jag vill understryka att det här är en fråga som rör mycket mer än bara regelverk. Det handlar om tilliten till vårt livsmedelssystem, om respekten för djur och om rättvisa villkor för de företag som vill göra rätt.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.