Johan Forssell

Fru talman! Alltid när man gör förändringar väcker det många frågor. Jag har förståelse för det.

Det är också därför vi har varit så måna om att vara transparenta. Vi aviserade förändringen redan i vår reformagenda i fjol. Vi har satt upp en tidsplan som är öppen för alla att se med olika tidpunkter och stationer.

Sida har redan bjudit in och gjort en första screening av organisationer, och det är väldigt många fler organisationer som nu ser en möjlighet att få stöd från Sida än vad som varit fallet tidigare.

Jag hoppas att vi ska kunna fatta beslut i närtid och att det ska bli en sömlös övergång.

(Applåder)

Fru talman! Tack till Gudrun Brunegård för den viktiga frågan!

Civilsamhällesorganisationerna är prioriterade av den här regeringen. Det är därför vi har sagt att vi ska öka andelen bistånd som kanaliseras via de småskaliga civilsamhällesorganisationerna. Vi har också påbörjat det arbetet.

Sedan handlar det ju inte bara om hur mycket pengar man lägger på någonting. Den här regeringen har höga ambitioner också vad gäller kvaliteten och effektiviteten. Vi ökar transparensen och ser till att vi hela tiden investerar och använder biståndspengar på det allra mest effektiva sättet så att de kommer människor i mottagarländerna till godo i så stor utsträckning som möjligt och att så lite pengar som möjligt hamnar i till exempel overheadkostnader och byråkrati.

Det är i det ljuset som vi nu förändrar den här styrningsmodellen. Jag kan konstatera att ansvarig myndighet, Sida, redan har inlett ett förfarande att bjuda in organisationer. Vår ambition är att det här ska vara sömlöst och att vi ska kunna minska transaktionsledet och ge stöd till fler organisationer om det är så att de gör ett riktigt bra och effektivt arbete.

(Applåder)

Fru talman! President Zelenskyj lyfte i sitt tal i Berlin fram att man behöver mer vapen och ytterligare energistöd, och sedan behöver man handel och investeringar.

För bara några dagar sedan presenterade den här regeringen en 75-miljardersram för det militära stödet. Vi presenterade en storsatsning på att hjälpa våra ukrainska vänner att reparera sin energiinfrastruktur, och vi har precis fått på plats ett helt nytt svenskt handelskontor i Kiev för att hjälpa svenska företagare att hitta dit och föra in mer av handel, jobbskapande och investeringar.

(Applåder)

Fru talman! Tack till Ann-Sofie Alm för den otroligt viktiga frågan!

Jag är precis hemkommen från den stora internationella Ukrainakonferensen i Berlin, där också president Zelenskyj var. Han bekräftade precis det som Ann-Sofie Alm beskrev. Kriget är nu inne på sitt tredje år. Det är lätt att vi glömmer bort det med alla rubriker som kommer, men bakom dem finns ett helvete, helt enkelt, inte minst för civilbefolkningen.

Jag är väldigt stolt över att den här regeringen har förändrat biståndspolitiken och gjort Ukraina till den största mottagaren av svenskt bilateralt bistånd. Den utökningen kommer att fortsätta. Vi är inte klara än. Men det handlar inte bara om de stora FN-organen, som Världsbanken, utan vi ger också ett småskaligt stöd.

Jag vill som exempel nämna Operation Aid, som vi precis har gett stöd till för att ukrainska barn ska kunna ha ett så normalt sommarlov som möjligt, och även The Reckoning Project, som syftar till att hitta de tusentals bortförda ukrainska barn som Ryssland har stulit från deras föräldrar för att kunna återföra dem till deras ukrainska mammor och pappor. Det är viktiga inslag i vår biståndspolitik.

Fru talman! Jag vill bara ånyo bekräfta att Sverige är väldigt drivande i dessa frågor, både i att få fler sanktionspaket på plats - ända sedan denna regerings första dag på jobbet har vi varit drivande i att få dessa saker att ske - och i att just hitta andra sätt att helt enkelt begränsa den ryska krigsekonomin. Fördelen med ett sådant här förslag är också att det inte kräver enhällighet utan bara kvalificerad majoritet.

Nu har vi på svenskt initiativ fått kommissionen att ta fram ett sådant här förslag. Jag ser fram emot att få analysera det.

Fru talman! Tack för frågan, Yasmine Eriksson!

Det är precis som Yasmine Eriksson säger: På det förra handelsministermötet tog jag å regeringens vägnar initiativ till att få hela EU-kretsen att ställa sig bakom strafftullar på den kvarvarande ryska exporten till EU. Trots 13 sanktionspaket, förhoppningsvis snart också ett 14:e, fortsätter den ryska exporten till Europeiska unionen att ske, till ett värde av 500 miljarder kronor varje år - pengar som går rakt in i Putins krigskassa.

Vårt förslag, det svenska initiativet, fick glädjande nog ett väldigt brett stöd runt bordet. Den kvarvarande exporten skulle naturligtvis helst vara noll, men tills så är fallet ska den enligt förslaget beläggas med strafftullar. Det skulle vara förträffligt om de tullmedel som då kommer in också gick till att hjälpa Ukraina att motstå Rysslands fullskaliga invasion.

(Applåder)

Fru talman! Vi befinner oss i början av en förändring som syftar till att öppna upp systemet och skapa en större transparens och också större möjligheter för granskning. De möjligheterna är i dag inte så fullgoda som vi önskar att de skulle kunna vara.

Men det handlar också om att säkerställa att det alltid är de bästa projekten, de som gör störst nytta, som får medelstilldelning och inte de som har varit tidigare och där saker och ting löper på. Det är klart att det skapar frågor. Därför har vi varit måna om att vara transparenta med processen. Vi befinner oss bara i början av den.

Jag fick en fråga här om varför vi inte gör en konsekvensanalys. Det är precis det vi gör. Det är precis därför vi ger uppdraget till Sida att inte bara en gång utan vid tre tillfällen redovisa konsekvenser. Mina vänner i Socialdemokraterna verkar inte riktigt ha förstått hur processen går till. Besluten är inte fattade än.

Det har i den delen inte sagts upp 1 750 avtal. Ett nytt system kommer att träda i kraft. Vi har redan från början varit måna om, och det har vi också sagt, att hela tiden säkerställa att det blir en så sömlös övergång som möjligt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Om man bara låter projekt "löpa på" kan man heller inte åtgärda de problem som finns. Då kommer vi inte att kunna åtgärda problem med bristande insyn och en transparens som är för dålig. Det finns till och med rapporter om bristande rutiner för att hantera korruption eller för den delen jävsproblematik.

Det går inte att hantera det om man bara låter saker och ting löpa på som de alltid har varit. Man måste som politisk beslutsfattare våga att inte sitta på alla stolar samtidigt utan göra vissa förändringar. Det är precis det vi nu gör.

Vi är en regering som tror på civilsamhället. Det är därför vi ökar anslagen till civilsamhällets organisationer. Samtidigt gör vi också förändringar för att öka just transparensen och öppenheten. Jag vill tacka deltagarna i interpellationsdebatten för debatten.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Jag ska reda ut några saker angående det som har sagts här.

Vi är en regering som inte vill göra som man alltid har gjort. Vi är en regering som utmanar gamla sanningar. Grunden för det är att vi tycker att biståndet är så oerhört viktigt. Det finns potential att göra väldigt mycket mer än tidigare genom att hitta nya synergier och nya samarbeten, göra förändringar, fokusera på de områden där Sverige har ett mervärde och alltid ställa viktiga men ibland svåra frågor om effektivitet, transparens och öppenhet.

När man gör den här typen av förändringar är det klart att det kan väcka frågor. Ibland kan det till och med väcka oro. Jag har förståelse för det. Men vi måste som politiska beslutsfattare alltid ställa oss frågan hur vi använder skattebetalarnas pengar på mest effektiva sätt och hur vi uppnår bästa resultat. Det måste vara det vägledande perspektivet.

Processen är väldigt öppen och transparent. Vi beskrev redan i fjol att vi skulle se över vidareförmedlingen. Vi har gett ett uppdrag till Sida med tydliga datumförsedda stationer för när rapporter ska inkomma, och vi kommer att ha ett nytt system efter årsskiftet. Det är det, fru talman, som mina motdebattörer i interpellationsdebatten glömmer bort eller inte berättar - det kommer ett nytt system med ny medelstilldelning till civilsamhället, och man kommer att kunna göra ansökningar. Det är klart att transparensen kommer att vara större. Kanske kommer även konkurrensen att vara större, och det är i grund och botten väldigt bra att vi ser till att det är de mest effektiva projekten som får stöd.

Här har vi dock ett ansvar. När organisationer hör om att 1 750 avtal har sagts upp förstår jag att de blir oroliga. Men det är ju fel! 1 750 avtal har inte sagts upp. Vad Sida har gjort är att avisera att man vid årsskiftet kommer att avsluta avtal och ingå nya avtal. Om Socialdemokraterna verkligen bryr sig om de här organisationerna, sprid då inte felaktigheter! Det skapar oro. Detta stämmer inte.

Det kan vara lockande att sitta på väldigt många stolar samtidigt. Ja, säger Olle Thorell, vi ska ta tag i problemen med bristande transparens och till och med risker för korruption och jäv. Men gör inga förändringar! Business as usual! Det ska få fortsätta rulla på. Alla stolar samtidigt!

Jag börjar bli ganska van vid det här. Vi har haft precis samma diskussion om enprocentsmålet. Regeringen gör fel som lämnar enprocentsmålet, har vi fått höra gång efter annan. Men vad hände när Socialdemokraterna presenterade sin budget? Står man kvar med något enprocentsmål? Nej, häromdagen tror jag inte att man nämnde det med ett enda ord i sin budget. Man följer ju med regeringen i den bana vi har gjort - det är någon miljard som skiljer.

Man kan inte sitta på alla stolar samtidigt. Det är möjligen en lyx man kan ha i opposition, men man kan inte styra ett land på det sättet. Då måste man börja ta ansvar och göra prioriteringar, och det är precis det vi gör nu. Vi försöker inte dölja de här problemen. Vi lyfter fram dem för att kunna hantera dem och se till att biståndet blir mer transparent och mer effektivt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! En sak vet jag: Om man gör som man alltid har gjort och inte tar tag i problemen, om det bara blir läpparnas bekännelser, kommer det att komma fler sådana här rapporter. Då kommer vi att få fler problem med bristande transparens och kanske till och med korruption. Och en sak, fru talman, vill jag att svenska skattebetalare ska veta: Deras pengar ska aldrig någonsin komma ens i närheten av korruption.

Fru talman! Jag tackar meddebattörerna för diskussionen, som berör ett väldigt viktigt område. Möjligen skulle den tjäna på lite mer eftertänksamhet och att man lugnade sig ett par snäpp. Jag noterar att väldigt många felaktigheter sprids i diskussionen. Det är nästan så att man får intrycket att det finns en agenda. Det bidrar till oro snarare än att förklara.

Vi är bara i början av processen. Avtalen har alltså inte sagts upp. Titta på det som Sida har kommunicerat! De aviserar att de ska göra det här vid årsskiftet. När jag tittar i min kalender i dag står det fortfarande maj. Hela beskrivningen av att 1 750 avtal redan har sagts upp stämmer ju inte. Det här är fel. Ändå får vi gång på gång höra det från Socialdemokraterna. Man kan tycka olika och ha olika uppfattning, men låt oss inte sprida felaktigheter. Det tjänar ingen på.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Vår ambition med förändringen är att öppna upp systemet och få mer transparens och effektivitet. Vi vill möjliggöra för fler organisationer att kunna söka medel och komma bort från den vidareförmedling som ibland sker i väldigt många olika led. På sidan 16 i Sidas internrevisionsrapport skriver man om vidareförmedling i fem led. Sedan tillkommer ytterligare två led: ett från UD till Sida och ett från Sida till respektive SPO. Varje sådant led för självklart med sig olika transaktionskostnader och administration.

Regeringen har som ambition att inte göra som man alltid har gjort, utan vi vill ställa de frågor som är väldigt viktiga men som kanske ibland är svåra. Hur säkerställer vi att så mycket av svenska skattebetalares pengar som möjligt når ända längst ut i verksamheten? Vi måste ta tag i problemen. Man kan inte bara hänga ett skynke över problemen i det vitrinskåp som det talades om förut och gå ut i vårsolen och njuta av det fina vädret. Vi måste faktiskt öppna skåpet och titta på glasen. Är de trasiga? Ska de användas eller inte?

Bara häromdagen fick vi en internrevisionsrapport som pekar på allvarliga problem här: bristande rutiner kopplat till transparens, bristande rutiner kopplat till effektivitet, bristande rutiner kopplat till korruption i biståndet och bristande rutiner kopplat till jäv. Vi väljer att ta oss an dessa problem, adressera dem och göra något åt dem. Ser inte Socialdemokraterna detta? Eller är de så fast i det gamla tänket, att man ska göra som man alltid har gjort? Det är precis så som Socialdemokraterna tänker kring handel och bistånd eller om att ha mer av öppenhet och transparens.

Det handlar om skattebetalarnas pengar, Olle Thorell. Det är väljare som har jobbat ihop de här medlen. Vi har ett ansvar att agera när vi får larmrapporter. Då kan man inte bara säga att det är ett problem men inte göra något åt det. Det ska tydligen vara business as usual, och allt ska rulla på i många år till. Det där är inte trovärdigt. Då agerar man inte på rapporter som den vi har fått.

Om ni tycker att det här är problematiskt, borde ni då inte välkomna att vi tittar på dessa delar redan innan förändringen är klar? Kan vi inte få höra vad ni tycker om det?

Jag vill betona en sak. Inget nytt system är ju klart. Vi väntar fortfarande på två tre rapporter från Sida. Det nya systemet kommer att träda i kraft vid årsskiftet och möjliggöra för fler att ta del av biståndet på ett mer öppet och transparent sätt än tidigare.

Fru talman! Olle Thorell har frågat mig hur jag och regeringen motiverar beslutet att omstrukturera och förstatliga biståndssystemet. Till att börja med kan man tyvärr konstatera att Olle Thorells fråga bygger på en total missuppfattning. Ingenstans i vare sig regeringens reformagenda eller i något annat av de styrande dokument som är vägledande för biståndspolitiken kan man läsa om något förstatligande av civilsamhällesbiståndet.

Jag har även fått frågan om vilka åtgärder jag och regeringen planerar att vidta för att säkerställa att övergången till det nya systemet sker med hänsyn tagen till de skadeverkningar det kan innebära för de organisationer och människor som i dag har nytta av det av civilsamhället förmedlade svenska biståndet.

Att bara vissa organisationer får möjlighet att söka pengar ur strategier och i praktiken genom sin status som strategisk partnerorganisation, SPO, garanteras pengar ur civilsamhällesstrategin innebär låg konkurrens och minskade möjligheter för organisationer som inte har en på förhand privilegierad ställning. Att Sida i dag inte beaktar annat än SPO:ernas ansökningar kan i förlängningen leda till att man helt enkelt inte väljer ut de ansökningar som har störst potential gentemot biståndets mål.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Regeringen beslutade den 29 februari att ge Sida i uppdrag att analysera och inkomma med förslag på alternativ modell för tilldelning av det bistånd som i dag förmedlas genom SPO:erna. I uppdraget ingår också att bland annat ta fram en konsekvensanalys. Uppdraget syftar till att stärka det svenska civilsamhällets roll och mervärde i utvecklingssamarbetet och öka transparensen, öppenheten och effektiviteten. I uppdraget ingår också att analysera förutsättningarna för ett mer öppet, transparent och inkluderande ansökningsförfarande. Det är min och regeringens bedömning att detta skulle kunna bidra till att minska administrativa kostnader och transaktionsled i svensk biståndsverksamhet, vilket i så fall är i linje med regeringens biståndspolitiska prioriteringar.

Att uppdraget till Sida och en alternativ modell för ansökan och tilldelning av biståndet skulle skada bilden av Sverige som pålitlig och långsiktig partner är ett påstående helt utan belägg. Tvärtom skapas goda förutsättningar för det breda, svenska civilsamhället att i ökad utsträckning nå ut till lokala organisationer i partnerländer. Regeringen ser också att en alternativ hantering skulle kunna leda till att ansökan om medel sker på mer lika villkor för alla civilsamhällesorganisationer samt öka insynen i beslutsfattandet. Det är en viktig prioritering för regeringen.

Olle Thorell lyfter också fram det han beskriver som hot om uppsägning av avtal. Avtalen med de strategiska partnerorganisationerna hanteras av Sida. Frågor som rör hanteringen av avtalen ber jag därför att få hänvisa till myndigheten.

Civilsamhället har och kommer att fortsätta ha en helt central roll som självständig kraft i genomförandet av svenskt bistånd. Detta står på inget sätt i motsats till idén om att kunna förbättra rådande system för medelstilldelning inom biståndet. Transparens, effektivitet och möjlighet till extern granskning är förutsättningar för att svenska skattebetalare även fortsättningsvis ska vara beredda att finansiera ett generöst bistånd.

Regeringen kommer nu att invänta resultatet av det samlade uppdraget som ska tas fram under våren och sedan bereda en ny modell för tilldelning av medel inom ramen för civilsamhällesstrategin från 2025 och framåt. Självklart kommer den nya modellen att tas fram med ambitionen att undvika skadlig ovisshet och att möjliggöra kontinuitet och långsiktighet i det viktiga arbete som det svenska civilsamhället utför tillsammans med lokala partner.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Vi är en borgerlig regering som tror på kraften i civilsamhället, och det är därför vi ökar resurserna till civilsamhällesbiståndet. Men Lotta Johnsson Fornarve sätter fingret på någonting intressant, tycker jag. Det är klart att civilsamhället är något annat än staten. Man hör på namnet att det inte är en rent statlig utförare.

Det här aktualiserar en intressant fråga, nämligen vilket ansvar man själv har som civilsamhällesorganisation för att hitta annan finansiering än från skattebetalarna. Om man har en organisation som till 90-95 procent är beroende av skattepengar är det väl ett problem om man samtidigt säger att man är en civilsamhällesorganisation. Det är ju närmast en filosofisk fråga. Det är klart att en civilsamhällesorganisation har ansvar för att samla in egen finansiering. Vi tror också att det i grund och botten gör biståndet bättre.

Jag är övertygad om att svenska folket vill vara generöst och vara med och bidra. Ingen är opåverkad av de krigets fasor som man ser. Men som civilsamhällesorganisation - eller för den delen som statlig utförare - ska man alltid kunna uppvisa goda resultat, transparens och effektivitet. När vi får problem bekräftade, som till exempel i den här internrevisionsrapporten, ska vi inte sopa dem under mattan och fortsätta som vi alltid har gjort. Vi ska ta tag i problemen, öppna upp systemen, öka transparensen, hitta rutiner för att bekämpa korruption eller misstänkt jävsproblematik etcetera - och det är precis det som vi nu gör.

Vi är bara i början av den här förändringen. Vi kommer att invänta Sidas ytterligare rapporter och analyser, och sedan ger vi besked om fortsättningen. Men att civilsamhället även fortsättningsvis kommer att vara väldigt viktiga biståndsaktörer står redan klart.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Fru talman! Åhörare! Det gläder mig att Lotta Johnsson Fornarve har träffat biståndsorganisationer. Jag vet inte vilka interpellanten har träffat och hur många som kom. Men jag skulle vilja uppmana till att nästa gång träffa inte bara dem som redan i dag får tilldelning från Sida utan kanske även några av dem som inte får det och som ser möjligheter i ett system med större öppenhet och transparens, där biståndet kan komma fler organisationer till del, inte bara dem som får det redan i dag.

Hela syftet med vår modell är att hitta en tilldelning som baseras på en större grad av öppenhet och just effektivitet. Det ska vara de bästa projekten, de som når bäst resultat, som får biståndsmedel. Det ska vara ledstjärnan, snarare än de projekt som man har arbetat med under lång tid. Ibland, Lotta Johnsson Fornarve, kan det faktiskt vara bra att tänka lite nytt, att inte bara göra som man alltid har gjort och låta saker och ting rulla på enligt gammal rutin.

Vi ska använda biståndet som en strategisk resurs, mäta resultat och kanalisera medel till det som faktiskt kan bekämpa fattigdom mest effektivt eller underlätta för MR-försvarare. Det är precis det perspektivet vi vill föra in och som möter starkt motstånd från Vänsterpartiet.

Jag vill upprepa en sak som jag har sagt hela tiden: Vi har varit transparenta i processen och har gett en detaljerad tidsplan för detta. Jag vill påpeka att avtalen inte sägs upp i dag, vilket det låter som i denna debatt. Det är en avisering om att de ska löpa ut vid årsskiftet. Vi är fortfarande bara i maj. Grunden för detta är att ge organisationerna en avisering om hur vi tänker, så att det inte ska komma där i slutet av året.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

När det gäller arbetet med att ta fram det nya systemet, den nya resurstilldelningen, vill jag understryka att vi är en regering som tror väldigt mycket på civilsamhället, så till den grad att vi ökar stödet till CSO. Det har ökat med den här regeringen jämfört med den tidigare regeringen, som regerade med stöd av Vänsterpartiet. Det säger någonting om hur viktigt detta är för oss.

Vi kommer som sagt att återkomma. Men det är viktigt att alla vi som tycker att detta är en central del av biståndet inte sprider felaktigheter, att vi inte skapar oro i onödan utan faktiskt inväntar de ytterligare rapporter som ska komma från Sida.

På det temat vill jag bara upprepa den problembild som vi ser och som Sidas egna internrevisorer har pekat på. Det handlar om problem kopplat till transparens, korruption och jävssituationer. Ser inte Vänsterpartiet det här? Tycker inte Vänsterpartiet att den typen av allvarliga frågor är ett problem, att svenska skattepengar ens nämns i samma sammanhang som korruption? Tycker inte Vänsterpartiet att det är bra att vi agerar för att förändra det?

Ytterst handlar detta om förtroendet för biståndspolitiken men först och främst om att de resurser som vi lägger på bistånd - 56 miljarder kronor, som har arbetats ihop av sjuksköterskor, lärare och poliser - alltid ska användas så effektivt som möjligt. Ser inte Vänsterpartiet de problem som finns i dag?

Fru talman! Jag tackar Lotta Johnsson Fornarve för den här interpellationen.

Inledningsvis vill jag påpeka att inga kontrakt eller uppgifter i biståndet eller till civilsamhällesorganisationer gäller för alltid. De är tidsbegränsade, och det är ingen nyhet. Så har det fungerat också under andra regeringar, till exempel de regeringar som Vänsterpartiet har stött. Det är en etablerad princip att vi har tidsbegränsade strategier.

Ibland händer då det att de här strategierna löper ut. Det gäller för allihop. Då får man inleda nya strategier eller göra förändringar i biståndet. Det är en princip som har gällt under flera decennier. Det låter på interpellanten som att det här skulle vara en stor systemförändring i den delen. Men det är det alltså inte. Det har alltid fungerat precis så.

Nu gäller det CSO-strategin. Där vill jag ge Lotta Johnsson Fornarve rätt på en punkt; vi vill förändra det svenska biståndet. Vi har talat mycket här i kammaren om att hitta synergier mellan bistånd och handel, en mer modern form av bistånd. Det är vad många utvecklingsländer själva ber om. Vi gör nu stora förändringar för att hitta de synergierna.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Men vi vill också göra biståndet just mer effektivt. Vi vill göra det mer transparent och öppet. Vi vill öppna upp modellen med strategiska partnerorganisationer. Det finns i dag många fler än bara de här 17 organisationerna. Det vore väl alldeles utmärkt om vi kunde hitta en modell som innebär att fler organisationer kan få ta del av biståndet direkt från Sida utan att behöva gå en omväg med vidareförmedling i många led, höga administrationskostnader och så vidare. Det är vår ambition med detta. Jag tror att det kommer att välkomnas av många civilsamhällesorganisationer.

Vi vet också att det finns en hel del problem med detta. Bara häromdagen rapporterades det att Sidas internrevisorer i princip hade slagit larm kopplat till just de här frågorna. Modellen fungerar inte som den ska, transparensen är för dålig, arbetet mot korruption i mottagarländerna brister och system och rutiner som borde vara på plats är inte på plats. Ibland finns det till och med problematik kopplat till jävsfrågor.

Det är väldigt allvarligt. Det handlar inte bara om förtroendet för biståndspolitiken i Sverige utan i grund och botten också om att de medel vi kanaliserar till bistånd ska komma människor i mottagarländerna till del på ett så bra sätt som möjligt.

Det gläder mig att interpellanten Lotta Johnsson Fornarve är så engagerad i frågorna. Jag skulle vilja uppmana till att inte ha för bråttom i detta. Vi befinner oss fortfarande bara i början av processen. Vi har varit väldigt transparenta och har gjort en detaljerad tidsplan. Vi har fortfarande bara fått en av tre rapporteringar från Sida. De ytterligare två väntar vi på. När vi har det materialet kommer vi att ta ställning till fortsättningen.

Men vi kan inte stå här i dag, innan vi ens har fått ta del av de delrapporteringarna och säga: Nu kommer det att bli si eller nu kommer det att bli så. Det vore att gå händelserna alldeles för långt i förväg.

Fru talman! Lotta Johnsson Fornarve har ställt ett antal frågor till mig som rör svenskt bistånd som går till civilsamhällesorganisationer i Sverige och det stöd som går till försvarare av de mänskliga fri- och rättigheterna och demokrati i mottagarländer.

Låt mig till att börja med hålla med Lotta Johnsson Fornarve om att i en värld där utvecklingen för demokrati går åt fel håll kan svenskt bistånd spela en viktig roll. Där är vi helt överens. Vad vi inte är överens om verkar vara två saker: vad Sverige gör, och hur arbetet för att få bättre genomslag ska bedrivas i framtiden.

Regeringen beslutade den 29 februari att ge Sida i uppdrag att analysera och inkomma med förslag på alternativ modell för tilldelning av det bistånd som i dag förmedlas genom de strategiska partnerorganisationerna, SPO:erna. Syftet med uppdraget är att få ett underlag där medlen i CSO-strategin helt eller delvis öppnas för ansökningar hos Sida från fler biståndsorganisationer och inte, som i dag, endast det fåtal civilsamhällesorganisationer som är strategiska partnerorganisationer. I uppdraget ingår även att ta fram en konsekvensanalys. Regeringen inväntar det samlade uppdraget och de förslag som ska tas fram av Sida under våren. Avtalen hanteras av myndigheten, och därför ber jag att få hänvisa till Sida.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Detta är inte en fråga om att förstatliga biståndet och reducera det svenska civilsamhällets roll eller dess mervärde i utvecklingssamarbetet.

Regeringen har en tydlig ambition att öka stödet till civilsamhället, inklusive människorätts- och demokratiförsvarare. Detta återspeglas i regeringens reformagenda. Dessutom har vi prioriterat stödet till individuella MR-försvarare och oberoende journalister i den nyligen antagna strategin för Sveriges globala utvecklingssamarbete för mänskliga fri- och rättigheter, demokrati och rättsstatens principer. Regeringen tillförde också 40 miljoner kronor till CSO-strategin i år för verksamhet i Ukraina, Moldavien, Armenien, Belarus och Georgien, vilket innebär att CSO-strategins anslag 2024 ökat till 1,8 miljarder kronor.

Att som Fornarve påstå att regeringen prioriterar ned civilsamhället och arbetet med mänskliga fri- och rättigheter genom att dra ned på pengarna är alltså direkt felaktigt. Totalt sett är Sverige ett av de länder i världen som ger störst andel bistånd - 6,6 miljarder kronor under 2023, motsvarande 26 procent av Sidas samlade bistånd - till mänskliga rättigheter, demokrati och rättsstatens principer. Av det stödet går drygt 60 procent till civilsamhället.

En höjning av egeninsatsen får naturligtvis konsekvenser. Dock har nivåerna för egenavgiften för svenska organisationer varierat över tid. Det civila samhället agerar självständigt och oberoende och är en viktig aktör i utvecklingssamarbetet. Aktörers oberoende från staten är grundläggande för ett civilsamhälle med en bredd av idéer. Höjd egenavgift gäller inte för lokala organisationer i utvecklingsländer; för dessa gäller som tidigare 0 procent i egenavgift.

Regeringen har en löpande dialog med de svenska civilsamhällesorganisationerna inom det svenska humanitära biståndet och utvecklingssamarbetet. Regeringen har under 2023 och 2024 löpande träffat företrädare för det civila samhället. På tjänstemannanivå deltar även UD och Sida i regelbundna möten. Även framåt kommer vi naturligtvis att fortsätta hålla en dialog med civilsamhällesorganisationerna.

Jag vill slutligen slå fast att regeringen ser civilsamhället som en helt avgörande samarbetspartner vad gäller kunskap, erfarenhet och genomförande av det svenska biståndet.

Herr talman! Tack, Johan Büser, för denna väldigt dagsaktuella fråga!

Situationen i Georgien blir alltmer problematisk, och jag gör ingen annan bedömning av situationen än Johan Büser.

Vi ser omfattande protester med all rätt. Det visar också någonting som vi återkommande har pekat på ända sedan Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina för drygt två år sedan, nämligen att ambitionerna från Rysslands sida inte är isolerade till ett enskilt land, utan det är en hel en region där man på olika sätt - olika metoder för hybridkrigföring etcetera - vill lägga under sig människor som har ett fredligt liv som idé.

Vi har gjort stora förändringar i biståndspolitiken sedan vi tillträdde. En av dem är att vi inriktar mycket mer av vårt bistånd på vårt närområde. Ukraina har vi ofta pratat om. Mer sällan pratar vi i den här kammaren om närområdets övriga delar, och jag får mer sällan frågor om just detta. De anslagen har till och med ökat sedan vi tillträdde. Det är en utveckling som svarar mot de behov som finns, och vi kommer att fortsätta med den inriktningen.

Herr talman! Tack, Jacob Risberg, för frågan! Ja, det stämmer att vi håller på att förändra biståndspolitiken för att öppna upp den och göra den mer transparent och mer effektiv än den varit tidigare. Varför detta behövs kan man få svar på till exempel om man tittar på Sveriges rapportering i dag, som vittnar om att det på Sida finns problem när det gäller SPO-förmedlingen, bristande rutiner för att hantera korruption, bristande insyn, jävsproblematik, bristande transparens etcetera.

Det är möjligt att detta inte har varit så prioriterat för tidigare regeringar. Vi resonerar helt annorlunda. Det är därför vi nu har gett det här uppdraget till Sida. Man kommer den 15 maj att inkomma med ett förslag till hur ett nytt system skulle kunna se ut. Sedan ska vi gå vidare och presentera detta.

Jag hoppas att det ska finnas ett stöd i kammaren, också från Miljöpartiet, för att göra dessa förändringar, för de behöver verkligen göras. Vi ska då naturligtvis titta på hela biståndet, inte bara det som går till SPO:erna. Det måste bli en förändring. Det måste bli mer transparent, och det måste någon gång också bli mer effektivt.

(Applåder)

Herr talman! Tack till Emma Nohrén för frågan!

Havs- och miljöfrågorna är högt prioriterade av regeringen, inte minst i det globala arbetet. Om man tittar tillbaka på de senaste åren kan man också se att vi har deltagit i många av de internationella diskussioner där det här har varit uppe - inte minst under det svenska EU-ordförandeskapet, skulle jag säga. Men frågan är ju bredare än så. Man kan också titta på de FN-diskussioner som skett, till exempel vid generalförsamlingens inledning i New York i fjol.

Sedan är det ju så att vårt arbete är mycket bredare än en enskild ambassadörspost. Tur är väl det, för det är väl alldeles uppenbart att så här viktiga frågor inte kan hanteras av en person på Utrikesdepartementet i Stockholm. Här är vi som regering engagerade. Vi är engagerade med hela vår diplomatiska verksamhet. Vi är engagerade i Världsbanken, i FN-systemet, i de multilaterala utvecklingsbankerna etcetera.

De här frågorna är och förblir, oavsett vilken person som håller i en specifik uppgift på UD i Stockholm, högt prioriterade av den svenska regeringen.

(Applåder)

Herr talman! Jag tackar Yasmine Eriksson för frågan.

Jag kan bara instämma i den bakgrund som ges här. Vi har gjort stora förändringar i biståndspolitiken sedan valet 2022. Det är precis som beskrivs, nämligen att Ukraina i dag är den största mottagaren av svenskt bilateralt bistånd, och det kommer att fortsätta att vara så. Sverige är en stor givare. Totalt sett uppgår vårt samlade svenska stöd till nästan 40 miljarder. Om vi tittar på hur mycket vi ger i förhållande till vår bnp är Sverige på topp tio.

Men det här räcker inte, utan vi måste göra mer. Jag är öppen för alla initiativ att kanalisera ytterligare medel till Ukraina. Det är inte för att återuppbygga det som har varit, utan det är för att klara den humanitära situationen och bygga motståndskraft. På sikt handlar det om att bygga upp Ukraina till att bli något mer modernt och hållbart än vad det var tidigare.

Här måste vi också hitta helt nya synergier tillsammans med näringslivet, få in mer av handel, marknadsekonomi och privata investeringar. Om vi gör allt det kommer vi att klara den historiskt svåra men viktiga uppgiften.

Fru talman! Vi kanske ändå bara ska notera en sak: Daniel Vencu Velasquez Castro säger att 1 750 avtal har sagts upp, men så är det ju inte. De har inte sagts upp, utan Sida har aviserat att de ska sägas upp vid årsskiftet. Det är väl ändå en otrolig skillnad.

Om man nu står och hävdar att andra är okunniga kanske det är bra att faktiskt titta igenom vad Sida har sagt och inte; det kan ju underlätta i en sådan här debatt. Vi har också ett ansvar. Om man nu är bekymrad över att civilsamhällets organisationer är just oroliga ska vi hålla oss till fakta och inte elda på med helt felaktiga beskrivningar. Det är faktiskt centralt i detta.

Vi har en transparent process i detta. Vi är inte klara, vill jag understryka, utan vi är bara i början av den. Vi har en tidsplan som löper. Den inleddes redan i fjol med reformagendan. Vi har noga beskrivit den externt så att alla kan följa den, just för att vara transparenta.

Vi kommer att presentera mer om hur vi tänker gå fram med detta när vi har fått alla underlag från Sida. Jag tänker inte stå här och gå händelserna i förväg; jag tycker inte att det skulle vara ett riktigt seriöst sätt att närma sig frågan.

Jag förstår naturligtvis att det finns många frågor och att många är oroliga, men man måste komma ihåg att en regering måste kunna göra förändringar. En regering måste kunna göra andra prioriteringar. Strategier löper ut - så har det alltid varit i svenskt bistånd, och så kommer det att fortsätta vara.

Vi har perspektivet att vi ska säkerställa att de medel vi har alltid används på det mest effektiva sättet, se hur vi kan öppna upp systemet för fler aktörer och inte minst se hur vi kan få en större transparens och öppenhet på detta viktiga område.

Jag tackar Anna Lasses och Daniel Vencu Velasquez Castro för interpellationerna.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Det kom många olika frågor, och jag ska försöka besvara dem i tur och ordning efter bästa förmåga.

Hela civilsamhället är emot detta, säger Anna Lasses. Jag vet inte om jag har sett någon undersökning där alla civilsamhällets organisationer är med; jag tror kanske inte att man ska vara helt säker på att alla tycker att det här är en dålig idé.

Jag tror faktiskt att det finns rätt många som tycker att det är bra att vi nu tar initiativ till att just öppna ansökningsförfarandet så att inte bara ett fåtal organisationer ska kunna söka medel direkt från Sida utan att det kan bli fler. Jag tror att det finns många fler biståndsorganisationer som kan vara med och bidra och som har förslag och gör ett viktigt arbete - eller rättare sagt vet jag att det är så. De kanske inte alltid hörs i debatten, men visst finns de där.

Jag upplever att vi har en väldigt bra dialog med Sida; jag upplever inte att det finns några oklarheter gällande vad vi ska åstadkomma tillsammans. Jag har nu flera gånger pekat på att det här är en samlad och väldigt transparent process. Den inleddes redan med reformagendan i fjol och den nya strategin, som vi direkt sa skulle gälla under ett år. Vi har nu också en tidsplan som alla kan följa.

Sedan är det väl så att det hör till det normala i biståndet att avtal inte förlängs. Vi har inga obegränsade strategier. Det är inte så att de löper för all framtid. Kanske skulle Daniel Vencu Velasquez Castro lyssna extra noga just nu, för även under den socialdemokratiska regeringen var strategierna tidsbegränsade. De gäller ett antal år, och sedan upphör de att gälla. Då får man fatta nya beslut, och då kan det bli förändringar i vilka länder man verkar i, vilka organisationer man arbetar i eller vilka prioriteringar man har. Kom inte och påstå att det här skulle vara någonting nytt eller unikt! Det är så här det alltid har fungerat i svensk biståndspolitik.

Det är väl väldigt bra att man kan göra nya prioriteringar - att man kan förändra så att saker och ting inte bara löper på slentrianmässigt, år efter år, decennium efter decennium utan att vi alltid ställer oss frågan hur vi kan uppnå bäst resultat för de 56 miljarder som svenska skattebetalare kommer att lägga på svenskt bistånd i år.

Möjligen är det så att många organisationer är oroade av att det beskrivs att just biståndet skulle förstatligas. Det är ju en märklig beskrivning - betyder det att krav på civilsamhällets organisationer skulle innebära ett förstatligande? Är det ett förstatligande att det kommer riktlinjer och instruktioner och att man måste lämna revisionsrapporter?

Jag vill återföra frågan till det som kanske är grunden i detta: Det här är pengar som svenska skattebetalare har arbetat ihop. Det handlar om lärare, sjuksköterskor och poliser. Det är klart att det inte är medel som vi bara slänger iväg helt utan krav på prioriteringar eller transparens och insyn.

Vill Socialdemokraterna kalla det ett förstatligande får de väl göra det, men jag tycker att det är viktiga delar i ett biståndssystem som bygger på transparens, spårbarhet och effektivitet där vi ska försöka undvika att förmedling sker i många led. Jag tycker också att det är viktigt till exempel att granskande journalister kritiskt kan granska detta, precis som de kan granska till exempel min mejl eller för den delen handlingar på Utrikesdepartementet. Det är en viktig hörnsten i en liberal demokrati.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Vi tror på civilsamhällets oerhört viktiga roll, och jag är övertygad om att det finns många viktiga saker som bara civilsamhället kan utföra i detta. Jag vill därför ändå avsluta med att upprepa att vi som regering - trots att vi inte vill spela i den där ligan där man ska tävla om exakt hur mycket pengar man lägger i bistånd utan mer vill se till resultaten och vad vi uppnår - faktiskt lägger mer pengar på bistånd till civilsamhällesorganisationerna än vad den tidigare regeringen gjorde.