Johan Forssell

Fru talman! Jag tror att Tony Haddou, om än oavsiktligt, satte fingret på en av väldigt många skillnader mellan min och Vänsterpartiets migrationspolitik: Varför vill Moderaterna inte prata om tonårsutvisningarna? Det är kanske inte att prata som gör skillnaden. Det har varit väldigt mycket prat tidigare, men det har hänt väldigt lite.

Vi agerar i stället. Vi förändrar, och det är en moderat migrationsminister som gör det trots att det funnits så många chanser tidigare att hantera problemen. Men då var intresset som bortsprunget.

Vi är ändå ense gällande den här gruppen att om man arbetar och gör rätt för sig ska man få stanna. Nu tar vi fram en sådan lagstiftning. Det vi däremot inte är ense om är Vänsterpartiets återgång till den tidigare, helt kravlösa migrationspolitiken. Tony Haddou har ju sagt att han inte tyckte att 163 000 människor som kom till Sverige på ett år utgjorde någon kris. Det verkar vara en vanlig dag på jobbet, trots alla de stora problem som det skapade i form av stora integrationsproblem, tusentals barn som växer upp i familjer där mamma och pappa inte går till jobbet, segregation och utanförskap.

Det är ett väldigt inhumant resultat av den migrationspolitik som Vänsterpartiet står för, som Miljöpartiet står för och som nu också Socialdemokraterna i flera viktiga avseenden har ställt sig bakom tillsammans med Centerpartiet.

Vi har prövat den politiken förut. Det slutade inte särskilt bra. Det slutade som sagt i stora integrationsproblem och stora skattehöjningar. Det slutade också i en situation där människor inte lärde sig svenska språket och där man kunde bli medborgare i vårt land utan att kunna ett enda ord svenska. Det slutade i att personer som kom till vårt land och begick väldigt allvarliga brott – våldsbrott, sexualbrott – ändå inte blev utvisade utan kunde vara kvar här och fortsätta att förstöra livet för sina brottsoffer.

Det är ingen politik som jag vill återvända till, och jag tror inte att svenska folket vill det heller. Tack, Tony Haddou!

(Applåder)

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 13 augusti.)

Fru talman! Den situation som Tony Haddou beskriver har ju en historia. Jag tror att Tony Haddou känner till den. Tony Haddou har suttit i riksdagen i många år och vet att det här är lagstiftning som trädde i kraft 2016 och sedan 2021.

Jag önskar såklart att det hade hanterats tidigare. Det hade varit mycket bättre. Jag noterar också att Vänsterpartiets intresse för den här frågan har varit väldigt selektivt. Det var egentligen först när medierna började skriva som jag fick frågor om det – annars inga interpellationer eller frågor.

Jag tror att det stör Vänsterpartiet väldigt mycket att det är en moderat migrationsminister som fixar till det här. Man har haft så många andra möjligheter tidigare men inte brytt sig, utan man verkar ha varit helt ointresserad av frågan. Nu tar vi fram en lösning för den här gruppen, och jag är övertygad om att det kommer att bli väldigt bra.

Fru talman! Jag vill börja med att gratulera Vänsterpartiet som tillsammans med Miljöpartiet nu har ledartröjan på den rödgröna sidan och har lyckats få med sig Socialdemokraterna på en återgång till den tidigare ansvarslösa migrationspolitiken som mångdubblade asylinvandringen och skapade så stora integrationsproblem i vårt land.

Jag vill ställa en fråga till Tony Haddou, nu när Sverige äntligen börjar få näsan över vattenytan igen och det finns en möjlighet att lyckas hantera integrationsproblemen. Vi gör förändringar så att man ska kunna svenska för att bli medborgare. Man ska arbeta och göra rätt för sig, och om man vill ta anhöriga till Sverige ska det finnas en försörjning och en trygg punkt i landet. Om man missköter sig och begår brott ska man bli utvisad. Varför röstar Vänsterpartiet på punkt efter punkt nej till de här reformerna?

Det är inte jag, fru talman, som för en extrem politik. Det är partierna på den rödgröna sidan, kanske allra tydligast symboliserat av Vänsterpartiet som med klinisk precision vill tillbaka till hur politiken var för tio år sedan. Det fungerade inte då. Varför skulle den politiken fungera bättre i dag, och varför är det så viktigt för Tony Haddou att vrida tiden tillbaka till innan flyktingkrisen?

Fru talman! Jag tror inte att jag är den enda här inne som tycker att det är en vämjelig retorik som Miljöpartiet kör med i de här svåra frågorna. Det är verkligen under all kritik, men det är också ett mönster. Jag beklagar det. I en tid där vi redan har stora problem med hat och polarisering väljer Miljöpartiet att använda talartiden här till att spä på det – med rena felaktigheter, till och med.

Annika Hirvonen har väl läst propositionen? Där står det om undantag och olika regler för om man till exempel hamnar i sjukdom. Det finns ju där. Varför nämner inte Miljöpartiet det? Jag vet att detta ger enkla poäng. Det blir säkert bra i sociala medier på någon platta, men det är inget bra sätt att föra debatten på. Det är otroligt billigt, tycker jag. Jag tycker inte att det hör till en seriös debatt.

Miljöpartiet kanske inte säger sig vilja ha fri invandring – jag förstår det. Men på punkt efter punkt efter punkt vill Miljöpartiet ta bort alla regler i fråga om detta.

Ta försörjningskravet för anhöriginvandring, som vi diskuterar här i dag! Miljöpartiet vill återgå till att ha betydligt lägre krav än i dag. Man ska kunna bli medborgare utan att kunna ett enda ord svenska. Det finns personer som begår allvarliga brott, men vi ska inte sänka gränsen för brottsutvisningar i Sverige. Vad blir följden av detta? Vi vet det, för vi har prövat den politiken förut. Det skapar en väldigt hög asylinvandring. Det skapar stora integrationsproblem. Det skapar väldigt inhumana situationer där tusentals barn växer upp i familjer där mamma och pappa inte går och arbetar och där man inte lär sig svenska språket.

Vi har prövat den politiken. Den har misslyckats förut. Jag kan bara beklaga att den här politiken nu också verkar vara hela det rödgröna regeringsalternativets gemensamma politik och att man också verkar ha övertygat Socialdemokraterna om detta. Det är en skadlig politik. Priset kommer människor att få betala i form av större integrationsproblem, större utanförskap och högre skatter. Det kan inte vara framtiden för Sverige.

(Applåder)

Fru talman! För Annika Hirvonen och Miljöpartiet är allting som inte är fri invandring och allting som inte innebär fri tillgång till hela den svenska välfärden, från dag ett, grymt och inhumant. Det är Miljöpartiets politik.

Men bakom de orden, Annika Hirvonen, finns en verklighet. Den verkligheten handlar i dag om 700 000 människor i utanförskap och om 180 utanförskapsområden i vårt fantastiska land. Det är barn som inte ser mamma och pappa gå till jobbet och som inte lär sig svenska. Det är ett viochdom-samhälle som håller på att få fäste på ett sätt som vi inte vill.

Alla krav är för Miljöpartiet grymma. Det finns nog inte ett enda krav i migrationspolitiken som jag inte har fått höra är grymt och inhumant. Men det är så här, Annika Hirvonen: Det är inte att ställa krav som är det grymma. Ibland är det frånvaron av krav som skapar väldigt grymma situationer. Det skapar utanförskap. Det skapar väldigt stort mänskligt lidande.

Det är viktigt, tycker jag, att det finns krav. Om man kommer till Sverige ska man arbeta och göra rätt för sig. Det är, ärligt talat, alldeles självklart för de allra flesta. Kommer man till vårt land ska man vara med och bidra – för att man har ett ansvar att göra det men också för att hela Sverige tjänar på det. Men någon sådan politik finns inte i Miljöpartiets förslag. Det finns inga krav över huvud taget. Det låter ibland som att alla ska kunna komma till Sverige dag ett, men det skulle skapa väldigt stora integrationsproblem. Det skulle skapa höjda skatter för alla människor som går och arbetar, för småföretag och för tillväxtbolag.

Vi har prövat den politiken förut. Det slutade inte särskilt bra. Det slutade i ett väldigt stort utanförskap. Ser Annika Hirvonen inte ens de här problemen? Det undrar jag.

(Applåder)

Fru talman! Som sagt: Centerpartiet sitter på alla stolar samtidigt. Ena dagen ska man ha en stram migrationspolitik, och andra dagen ska man sexdubbla kvotflyktingarna. Å ena sidan ska man ha skärpta krav, men å andra sidan röstar man nej till kraven när de kommer till riksdagen. Å ena sidan har vi lärt oss av gamla misstag, men å andra sidan ska vi återgå till den politik som i mångt och mycket skapat problem.

Det här blir bara ett sammelsurium. Jag har sett förut var det slutar: Det slutade i fullständigt rättsosäkra gymnasielagar. Det var Centerpartiets stora bidrag till migrationspolitiken, för tusentals personer utan asylskäl.

Det här är inte enkelt. Det finns alltid människor bakom siffrorna. Jag tillstår det. Det är därför det är så viktigt att man sköter de här sakerna, att det finns tydliga och klara regler och att det finns en migrationspolitik som är välordnad, där domstolar fattar besluten.

Min erfarenhet är att Centerpartiet inte är så mycket att hålla i handen när det börjar blåsa och blir svårt. Då blir det alltid den typen av speciallösningar. Man gör ett litet undantag här och ett litet undantag där, och sedan har man den typen av lapptäcken.

När man staplade alla förändringarna på varandra blev resultatet inte särskilt bra. Det blev inte bra för människor, utan jag skulle säga att det blev ett ganska inhumant och totalt rättsosäkert regelverk. Det skapade också en situation där väldigt många människor utan asylskäl sökte sig till Sverige. Det var facit efter de år som Centerpartiet var med och styrde vårt land.

Det här för med sig integrationsproblem, men det är också kostsamt. De partier som Centerpartiet har skrivit ihop sig med i dag gör ingen hemlighet av att de vill mångdubbla asylinvandringen. Detta kommer att skapa enorma kostnader, och någon måste betala för det. Då finns bara två sätt: Antingen är det personer i välfärden eller annan viktig verksamhet som ska tas bort, eller också är det höjda skatter för människor som arbetar och höjda skatter och arbetsgivaravgifter för företag.

Jag får fortfarande inget svar från Centerpartiet. Vad är beskedet? Men det kanske kommer fler tillfällen framöver. Jag hoppas det.

Fru talman! Problemet med Centerpartiets politik är att det som Niels Paarup-Petersen säger inte hänger ihop med vad han gör, eller vad Centerpartiet gör, för den delen. Det är två helt olika saker. Jag vet inte hur många talarstolar man kan stå i samtidigt eller hur många stolar man kan sitta på. Här finns 349 platser, och ibland känns det som att Centerpartiet intar alla positioner samtidigt.

Vi ska ha en stram migrationspolitik, säger Centerpartiet, men vi ska samtidigt sexdubbla kvotflyktingarna.

Att det finns alltför många människor i arbetslöshet kan jag hålla med om. Samtidigt bygger Centerpartiets hela regeringsplan på att man ska ge inflytande till socialdemokrater, miljöpartister och kanske vänsterpartister. Det är uppenbart med de siffror vi har i dag. Vänsterpartiet, som Centerpartiet har skrivit ihop sig med i kammaren här i dag, tror inte ens på marknadsekonomi.

Det är så det ser ut. På punkt efter punkt hänger det som Centerpartiet säger i kammaren inte ihop med det man gör. Men en sak vet jag, och det är att Centerpartiet var högst ansvarigt för den situation som jag var med och fick städa upp för fyra år sedan.

Vi kan till exempel ta den fullständigt rättsosäkra gymnasielagen, som inte bara var en utan två stycken. Lagen skapade mycket problem och utanförskap. Många människor – många experter – varnade för den, men ändå valde Centerpartiet att framhärda med den.

Jag tänker aldrig mer återvända till den politiken – det varnar jag för. Centerpartiet, som jag ibland håller med, har landat väldigt långt till vänster i just migrationsfrågor. De partier som Centerpartiet skriver ihop sig med här i kammaren vill ju faktiskt tillbaka till den gamla politiken. Vi har till och med fått höra här i kammaren att det inte ens var någon kris 2015. Om det är den typen av partier som Niels Paarup-Petersen vill ge inflytande till kommer det att bli nya kriser.

(Applåder)

Herr talman, åhörare och ledamöter! För fyra år sedan tog den här regeringen över en migrationspolitik som präglades av oreda och utanförskap. Bakgrunden till det var ett asylmottagande som under alldeles för många år hade legat på en alldeles för hög nivå. Från Sveriges sida tog vi återkommande ett mycket större ansvar än vad vi hade behövt göra. Det var ett ansvar som inte stod i proportion till vår folkmängd eller, för den delen, till vår förmåga att lyckas med integrationen av människor som kommer till vårt land.

Sveriges regler var långt generösare än andra länders. Detta skapade stora integrationsproblem och väldigt höga kostnader. Det skapade också en lång rad problem med integrationen. Alldeles för många barn växte upp i familjer där mamma och pappa inte gick till jobbet, där man inte lärde sig det svenska språket och där man inte upplevde att man var en del av Sverige. Det sistnämnda handlar om mycket mer än bara geografi – det handlar också om en gemenskap.

Det skapades ett vi-och-dom-samhälle, herr talman. Detta blev följden av den kravlösa migrationspolitiken och alla vackra ord som användes för att argumentera för den.

Det här var dock inte de enda problemen. Det fördes en integrationspolitik där man inte tog viktiga och svåra frågor på allvar. Egentligen är det väl märkligt, herr talman, att det är först 2026 som man måste tala svenska för att bli medborgare i vårt land.

Under många år lade vi förslag på bordet, men de röstades ned av partierna till vänster. Personer som begick allvarliga brott i Sverige och som inte var svenska medborgare fick ändå stanna. De kunde fortsätta att begå brott, skapa brottsoffer och förstöra människors liv. Trots alla ord om att det skulle bli förändring, år ut och år in, fick grovt kriminella personer närmast en fristad i vårt land.

Det här var den situation som vi ärvde för fyra år sedan. Det handlade om utanförskap, problem med kriminalitet och ibland till och med klanvälde. Det var också därför vi i valet för fyra år sedan fick ett väldigt tydligt uppdrag av svenska folket att städa bort de här problemen och återta kontrollen över den migrationspolitik som hade lett Sverige rakt in i en återvändsgränd.

Fyra år senare har Sverige den lägsta asylrelaterade invandringen på 40 år. Vi har lagt om politiken, och vi har gjort det av en enda anledning. Anledningen är att Sverige ska få en möjlighet att lyckas med integrationen av alla de människor som har kommit hit de senaste åren. Vi ska inte blunda för de enorma problem som faktiskt finns i vårt land, till exempel alla barn som växer upp i utanförskap och inte ser sina föräldrar gå och arbeta.

Man kan göra väldigt mycket för att integrationen ska fungera bättre. Jag vill tillstå att detta är komplicerat, herr talman, men en sak är jag helt övertygad om: Det finns ingen integrationspolitik i världen som klarar av en återgång till den gamla migrationspolitik med vilken vi i Sverige år ut och år in tog emot massvis med människor utan en tanke på hur det skulle bli när de kom till vårt land. Det var en rent ut sagt oansvarig politik.

Sverige beskrevs för några år sedan i internationella medier som ett varnande skräckexempel. Jag tappade nästan räkningen på antalet artiklar som skrevs om landet där människor inte ens hade tak över huvudet och där skjutningar på gator och torg inträffade nästan varje dag. Så såg det ut i Sverige för bara några år sedan; det kan vara bra att påminna sig om det ibland.

I dag kommer samma journalister till Sverige och skriver helt andra artiklar. De frågar hur det är möjligt att Sverige, som följer alla internationella konventioner, har lyckats minska asylinvandringen så kraftigt för att ta tag i de stora integrationsproblem som den förra regeringen verkade vara helt ointresserad av att hantera. Det är faktiskt en remarkabel förändring som har skett.

Preskriptionsreglerna har förändrats. Det lönar sig inte längre att gå under jord och bli en del av skuggsamhället. Man kan inte längre söka asyl på nytt efter bara fyra år, utan nu måste man lämna Sverige om man får avslag på sin ansökan för att preskriptionstiden ska börja löpa.

Efter fyra år med borgerlig regering får Sverige nu det tuffaste regelverket för brottsutvisningar i hela Norden. Vi har ändrat lagen så att brottsutvisade med verkställighetshinder inte längre blir bidragsförsörjda. Så såg det faktiskt ut. Tidigare fick brottslingar som inte åkte hem bidrag, och då var det kanske inte så konstigt att de inte ville åka hem. Denna tidigare ordning var minst sagt stötande både för brottsoffren och för skattebetalarna.

Vi har flyttat fokus från flyktingmottagande till högkvalificerad arbetskraftsinvandring. När vi tillträdde var den genomsnittliga handläggningstiden för ett arbetstillstånd för denna grupp över 100 dagar. Nu är vi nere på under 20 dagar.

Detta är några få men ändå betydelsefulla exempel på vad som har gjorts denna mandatperiod. Men vi är givetvis inte klara, för då hade jag inte stått här i dag i denna debatt.

Fru talman! När dessa förändringar har gått igenom är det stora städjobbet i migrationspolitiken klart. Nu har vi bättre möjligheter än tidigare att lyckas med integrationen av alla människor som har kommit till Sverige de senaste tio åren.

Låt mig bara säga det självklara: De allra flesta människor som kommer till Sverige vill arbeta och göra rätt för sig, och de begår inga brott. De blir minst lika provocerade som alla andra när personer begår brott men inte blir utvisade. Väldigt många gör allt rätt i dag. De arbetar i välfärden och i svenska företag eller startar företag i en lång rad branscher.

Med detta sagt går det inte att blunda för att utanförskapsproblemen fortfarande finns. Om man inte ser att vi i dag har 180 utanförskapsområden i vårt fantastiska land och 700 000 människor, varav många barn, som lever i detta utanförskap är man mer än vällovligt naiv. Då rekommenderar jag att man lämnar kammaren och ser hur verkligheten faktiskt ser ut. Den är inte alltid vacker, och vi har ett ansvar att förändra den.

Fru talman! Anhöriginvandringen har under många år varit väldigt hög. Över en halv miljon människor har beviljats uppehållstillstånd på grund av anknytning de senaste tio åren. Detta har tillåtits att ske på villkor som inte värnar livschanser eller möjligheter för den som faktiskt kommer till Sverige som anhörig. Det borde inte kännas rätt och riktigt för någon att leende välkomna människor till Sverige rakt in i ett livslångt utanförskap, utan det borde ligga i allas intresse att ställa viktiga krav för att detta ska fungera och att säga att i Sverige finns fantastiska möjligheter för den som arbetar och anstränger sig men att ingen annan kommer att göra jobbet åt en. Man har ett eget ansvar att efter bästa förmåga vara med och bidra och arbeta.

Det är precis detta propositionen handlar om. Det är ett viktigt led i arbetet mot utanförskap och för att se till att villkoren för denna typ av anhöriginvandring är rimlig, uppmuntra människor att arbeta och göra rätt för sig och undvika att notan får betalas av barn som växer upp i utanförskap, av skattebetalare i form av högre skatter och av småföretag i form av högre arbetsgivaravgifter. Någon måste nämligen betala. Det finns inga dolda sedelpressar som kan skapa miljard på miljard, utan någon måste faktiskt betala.

Fru talman! De nya regler riksdagen har att ta ställning till har som utgångspunkt att inte vara mer generösa än vad som följer av EU-rätten och Sveriges övriga internationella åtaganden. Precis som har påpekats här föreslås en väntetid på två år för anhöriginvandring, vilket ska vara huvudregeln. Syftet är bland annat att personer som vill ta sin familj till Sverige ska ha mer tid på sig att etablera sig och bli en del av vårt land. Liknande regler finns redan runt om i Europa, till exempel i vårt östra grannland Finland. Detta ska gälla personer med tidsbegränsat uppehållstillstånd. Medborgare kommer inte att omfattas av samma regler eftersom de inte behöver uppehållstillstånd. Alternativt skyddsbehövande omfattas medan vissa flyktingar undantas.

Vi föreslår också att försörjningskravet ska omfatta fler fall än i dag, och det ska också prövas återkommande i samband med förlängning av uppehållstillstånd. Skälet till det är att personer som kommer till Sverige och vill ta sina anhöriga till vårt land, vilket givetvis är en fullt rimlig önskan, också ska kunna försörja dessa personer. Det ska finnas en bostad av tillräcklig storlek, det ska finnas en fast punkt i tillvaron och det ska finnas en inkomst – både för integrationens skull och för att skattebetalarna inte ska behöva ta notan. Alla hårt arbetande människor i vårt land ska veta att deras pengar går till rätt saker, inte till att betala för ökat utanförskap och högre bidrag.

Det finns också förslag om att utöka möjligheten att neka uppehållstillstånd. Det ska regelmässigt tas hänsyn till om det finns risk för familjemedlemmar att utsättas för våld eller andra kränkningar om uppehållstillstånd beviljas. Man ska också kunna ta hänsyn till både vandel och skötsamhet.

Fru talman! Vi kan med denna debatt summera en intensiv och reforminriktad mandatperiod. Det tror jag att alla kan hålla med om. Som jag inledde med att säga ärvde regeringen en svår situation där det i migrationspolitiken under en lång rad år hade låtit som att det fanns väldigt enkla svar på väldigt komplicerade frågor och där stora samhällsproblem, till exempel integrationsproblem, regelmässigt hade sopats under mattan.

Nu säger samma partier som en gång ledde oss in i flyktingkrisen att Sverige ska återgå till precis den politik som ledde oss in i just denna kris. I inte mindre än sex gemensamma reservationer gör oppositionen gemensam sak. Låt mig gratulera Vänsterpartiet och Miljöpartiet till detta, för det är uppenbart att det är ni som håller i taktpinnen här och att Socialdemokraterna följer efter. Det ser vi svart på vitt i betänkandet.

Det jag tycker är allvarligt, fru talman, är att minnet hos vissa partier verkar fruktansvärt kort. Ibland låter det som att flyktingkrisen för 10 år sedan var för 100 år sedan. Men när 80 000 personer nyligen stormade en gräns på bara ett enda dygn ställdes frågan om risken har ökat för att det ska bli en ny kris. Ja, självklart har risken ökat. Annars skulle detta inte ha skett och nästan 100 personer dött under ett enda dygn.

Jag tycker att det är viktigt att lära sig av gamla misstag, och trots alla fantastiska ansträngningar som har gjorts och trots att så många människor som har invandrat till Sverige arbetar och gör rätt för sig och är en uppskattad del av vårt land går det inte att blunda för att vi som sagt har 180 utanförskapsområden och 700 000 människor i utanförskap. Är detta då verkligen ett bra tillfälle att återgå till den i mångt och mycket kravlösa politik som var en bidragande faktor till just detta utanförskap? Det är väl det denna debatt handlar om.

Med en sådan politik kommer det att vara väldigt svårt att lyckas med integrationen. Det kommer dessutom att göra att Sverige återigen blir ett mer attraktivt land för asylinvandring. Det är uppenbart så. Denna läxa lärde sig Sverige under flyktingkrisen för tio år sedan. Var det en slump att det kom 250 000 asylsökande till Sverige under två år medan det kom bara en bråkdel så många till våra nordiska grannländer? Nej, det var ingen slump utan en konsekvens av ett regelverk.

Den här politiken beskrivs ibland som human. Men det finns inget humant i att skapa stora integrationsproblem. Det finns inget humant i att se utanförskapet växa fram – det är snarare tvärtom.

Jag vänder mig nu till dig som tittar och lyssnar på debatten. Du som jobbar, har du verkligen råd med en återgång till den gamla politiken? Någon måste ju betala för utanförskapet. Har du verkligen råd med de höjda skatter på arbete och företagande som kommer att bli konsekvensen om bandet backas tillbaka till den gamla migrationspolitiken?

Fru talman! Jag tror att det är viktigt att vi i stället håller kursen och inte återvänder till den politik som skapade problemen. Den har prövats förut, och den har misslyckats förut.

Det finns ingenting som talar för att den skulle fungera bättre den här gången, utan vi ska hålla fast vid vår arbetslinje. Vi ska hålla fast vid en låg asylinvandring så att vi kan lyckas med integrationen. Vi ska hålla fast vid att det är viktigt att till exempel lära sig lite svenska om man ska bli medborgare i vårt fantastiska land. Vi ska hålla fast vid att den som kommer till Sverige och begår brott och inte är medborgare själv har valt bort att vara en del av vår gemenskap. Då ska man bli utvisad.

Det här är viktigt. Det är så vi håller ihop Sverige. Det är så vi tar vårt land framåt.

(Applåder)

(TREDJE VICE TALMANNEN: Jag noterar att migrationsministern använde mer än 50 procent utöver den tid som migrationsministern anmält.)

Herr talman! Jag fick en fråga om hur regeringen ser på de inre gränskontrollerna. Det som Tobias Andersson sa stämmer. Vi har fått det här utlåtandet från kommissionen.

Gränskontrollerna har varit på plats i närmare tio år. De förlängs halvårsvis. De finns till av en anledning, och det handlar om att säkerställa att vi har kontroll över våra gränser i den beklagliga situation som vi tyvärr befinner oss i med till exempel ett förhöjt terrorhot.

Vi vill inte att de här kontrollerna ska vara på plats längre än vad som verkligen är nödvändigt, vill jag säga. Vi gillar den fria rörligheten i EU. Den är viktig, inte minst av ekonomiska skäl. Vi vet också att det här är någonting som påverkar många människor i Öresundsregionen.

Ny lagstiftning är på väg. Jag tänker till exempel på EU:s migrationspakt, som träder i kraft i sommar. Man får se hur den kommer att implementeras och vilka följder det får. Vi analyserar yttrandet från kommissionen. Vi har precis – i maj – förlängt kontrollerna med ytterligare en sexmånadersperiod. Jag vill också betona att vi har en bra dialog med kommissionen om de här viktiga frågorna. Jag var så sent som i går – jag kom hem i natt – i Luxemburg och träffade de övriga migrationsministrarna och även kommissionen. Vi tog bland annat upp tillståndet inom Schengenområdet.

Detta är det svar som jag har att ge just nu, men vi återkommer framöver när vi behöver fatta ett nytt beslut. De här kontrollerna löper helt enkelt ut halvårsvis.

Tack, Tobias Andersson och Jamal El-Haj, för den här debatten!

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Herr talman! Jag kan bara upprepa det som jag har sagt tidigare. Vi lägger om migrationspolitiken – bort från den kravlösa politik som vi ärvde. Vi har kraftigt minskat asylinvandringen. Vi har egentligen gjort det av en enda anledning, och det handlar om att Sverige ska kunna lyckas med integrationen av alla människor som har kommit till Sverige de senaste åren.

Man kan nämligen klara av att ha två tankar i huvudet samtidigt. Det är ett faktum att de allra flesta människor som kommer till Sverige är hederliga. De vill ha ett bättre liv. De vill arbeta och göra rätt för sig. Det är inte konstigare än så. Samtidigt kan man inte vifta bort viktiga invändningar när så många människor kommer på så kort tid. Var ska människor bo någonstans? Hur ska vi undvika trångboddhet? Hur ska vi säkerställa att vi inte får ett vi-och-dom-samhälle? Hur ska vi hantera problem med kriminella gäng som rekryterar barn och så vidare? Man måste alltså tänka igenom detta väldigt noggrant. Man måste ha politik för att lösa de problemen.

Vi ärvde ett land som var i en krissituation. Jag är stolt över den omläggning som vi har gjort i Sverige de senaste åren. Vi har lyckats ta tag i olika samhällsproblem. Vi har pressat tillbaka de kriminella gängen. Vi har minskat antalet skjutningar. Vi har gett människor mod att gå ut på gator igen och att leva det liv de vill leva – i frihet. Vi sätter alltid brottsoffren och vanliga människors trygghet före de kriminella.

Jag är därför väldigt bekymrad. Jag är bekymrad när jag hör krav på att vi nu ska följa till exempel det spanska exemplet och genomföra stora amnestier för personer som inte har rätt att vara i Sverige. Jag är bekymrad när jag hör krav på att vi nu ska byta riktning i Sverige. Det måste väl då innebära att vi ska tillbaka till den situation vi hade för tre och ett halvt år sedan. Då var det skjutningar varje dag. Kriminella gäng kunde ta sig friheter på vanliga hederliga människors bekostnad. Asylinvandringen var väldigt omfattande och skapade ett stort antal problem för människor, kanske inte minst för personer som själva invandrat till Sverige. Jag vågar påstå att väldigt många kände att det inte längre fungerade. Den politiken hade kommit till vägs ände.

En del i det här arbetet handlar också om att vi i dag har betydligt bättre säkerhet och ordning och reda vid våra nationsgränser. Vi kan till exempel stänga av en person och neka en person inresa om personen definieras utgöra ett hot mot allmän ordning eller säkerhet. Jag berättade också att vi har tagit fram ett, i realiteten, helt nytt regelverk för inre utlänningskontroll, så att vi kan säkerställa att vi faktiskt vet vilka som befinner sig i Sverige. Vi har då också gjort Sverige mindre attraktivt som destinationsland för asylinvandring.

Det här är viktigt på många olika plan. Det är viktigt för att vi ska kunna undvika att få ett vi-och-dom-samhälle. Det är viktigt för att vi ska kunna öka sammanhållningen i vårt land och för att vi ska kunna minska utanförskapet. Det handlar också om att vi ska veta vilka som befinner sig i Sverige, herr talman. Detta är viktigt även ur en annan aspekt, som handlar om Sveriges säkerhet.

Vi har i dag ett skuggsamhälle i landet på kanske uppemot 100 000 personer. Det är kanske ännu fler – ingen vet. Det är personer som vi tror är i landet men som inte har laglig rätt att vara här. Där finns personer som ibland begår brott. Där finns personer som ibland också utsätts för brott. Flera allvarliga brott har begåtts av individer i den här gruppen. Att vi vet vilka de här personerna är och var de befinner sig och att de i linje med en reglerad och rättssäker migrationspolitik återvänder hem är viktigt också för Sveriges säkerhets skull.

Herr talman! Tack, Tobias Andersson, för interpellationen! Jag kan säga att jag är väldigt bekymrad över den politik som den spanska regeringen genomför. Detta är ju en väldigt stor amnesti. Det är förvisso inte den första – det har skett flera stycken under de senaste 45 åren – men den är väldigt omfattande. Det är uppemot 750 000 personer som kan beröras av den.

Vi står upp för en stram migrationspolitik. Det gör vi för att Sverige måste få en möjlighet att lyckas med integrationen av alla människor som kommit till Sverige. Under Socialdemokraternas tid vid regeringsmakten vägrade man att inse de problem som följer av att man inte sköter migrationspolitiken. Svåra avvägningar och viktiga invändningar viftades bort med tomt prat om att problemen kommer att lösa sig bara vi tror på människor.

Men problemen löser sig inte. Vad som krävs är att man sköter detta och gör reformer framåt för att till exempel hantera trångboddheten, att skolresultaten sjunker eller att utanförskapet växer. För några år sedan hade vi en situation där det var dödsskjutningar mer eller mindre varannan dag. Det var den situation som vi som regering tillsammans med Sverigedemokraterna fick städa upp i. Det var en gravt åsidosatt migrationspolitik och gravt åsidosatt politik på många andra områden.

Nu har vi som sagt den lägsta asylrelaterade invandringen på 40 år. En hörnsten i den politiken är ju följande väldigt enkla men också grundläggande värdering: Den som inte har asylskäl ska återvända hem.

Har man asylskäl kommer man att få sin sak prövad i Sverige. Vi har kanske världens mest rättssäkra migrationssystem med Migrationsverket och möjlighet att överklaga till domstolar i två instanser. Men har man inte asylskäl ska man resa hem. Annars har vi ju helt enkelt inte en reglerad invandring.

När Spanien gör så här åsidosätter man denna fundamentala princip i migrationspolitiken. Man säger att även den som inte har asylskäl förr eller senare – i det här fallet är det snarast förr, för det är en mycket kort tid man behöver ha vistats i Spanien – kommer att få uppehållstillstånd. Det räcker med att gå under jorden och stanna kvar utan tillstånd.

Jag är bekymrad över den utvecklingen. Den är inte bara orättvis. Den innebär ju de facto att den som stannar kvar illegalt ändå får stanna. Man tänker på dem som faktiskt har följt lagen och åkt hem. Det blir en väldig orättvisa i detta. Och sedan kan det naturligtvis få följdverkningar också för andra länder.

Det som verkligen oroar mig är dock att jag inte ser någon socialdemokrat eller någon på vänstersidan som aktivt tar avstånd från detta. Tvärtom ser jag att Magdalena Andersson, som vill bli svensk statsminister igen, alldeles nyligen åkte till Spanien och träffade Spaniens socialistregering, som hon hyllade. Hon träffade alla dessa personer utan att – i vart fall inte vad jag noterat – ens kritisera denna jätteamnesti.

Detta väcker viktiga frågor inför det val som svenska folket ska göra om 100 dagar. Är det amnestier av denna typ som vi kommer att få se också i Sverige? Man behöver inte gå så långt tillbaka i tiden för att se exempel på detta. För några år sedan stod vi med de totalt rättsosäkra gymnasielagarna. Det var 9 000 vuxna personer som saknade asylskäl som fick stanna kvar i en amnesti. Detta åsidosatte viktiga principer i migrationspolitiken och genomfördes dessutom på ett helt rättsosäkert sätt. Det har också skapat stora tillämpningsproblem.

Vi följer den här frågan noggrant. Jag har också i möte med EU:s migrationsministrar gjort väldigt tydligt och klart vad regeringen tycker om detta. Men framför allt är jag orolig för vad som skulle hända om vi skulle få en vänsterregering i Sverige som skulle införa den här kravlösa migrationspolitiken.

Herr talman och åhörare! Tobias Andersson har frågat mig om jag och regeringen avser att agera för att säkerställa att Sverige inte påverkas av Spaniens amnesti för illegala invandrare.

Som bekant genomgår svensk migrationspolitik just nu ett paradigmskifte. Till skillnad från den förra regeringen har den här regeringen haft en konkret plan för att komma till rätta med en av väljarnas allra viktigaste frågor, det vill säga att skapa ordning och reda i migrationspolitiken. Detta är ett långsiktigt arbete, men vi kan konstatera att det har gett resultat. Tack vare en ansvarsfull och restriktiv migrationspolitik har Sverige nu den lägsta asylrelaterade invandringen på 40 år. Fler personer med utvisningsbeslut lämnar landet; sedan regeringen tillträdde har återvändandet ökat med närmare 60 procent.

Att den som har meddelats ett beslut om återvändande respekterar beslutet och självmant lämnar territoriet är en nyckelkomponent i en effektiv återvändandepolitik. Ett fungerande återvändande med tvång är dock också viktigt som ett incitament för frivilligt återvändande. Olika särlösningar för regularisering av irreguljära migranter som fått avslag på sin asylansökan underminerar återvändandepolitiken och minskar därmed incitamenten för frivilligt återvändande. Sådana bör därför undvikas.

När det gäller Spaniens amnesti kan jag konstatera att uppehållstillstånden gäller i Spanien och inte ger rätt till fri rörlighet. EU-kommissionen har i sammanhanget framfört att medlemsstaterna behöver säkerställa att deras beslut inte skapar risker för Schengenområdet och noga överväga potentiella migrations- och säkerhetskonsekvenser. Regeringen instämmer i det uttalandet.

Samtidigt vill jag betona att Sverige i dag, tack vare regeringens arbete på det migrationspolitiska området, står väl rustat för potentiella migrations- och säkerhetskonsekvenser av andra länders mindre genomtänkta ageranden.

Kontroller av att personer som vill resa in eller vistas i Sverige har rätt till det utförs av Polismyndigheten vid den ordinarie gränskontrollen. Kontroller sker också genom den återinförda gränskontrollen vid Sveriges inre gräns, som regeringen nu senast beslutade att förlänga från och med den 12 maj, samt genom så kallade inre utlänningskontroller. En person kan till exempel nekas inresa om han eller hon bedöms utgöra en risk för allmän ordning eller säkerhet. Jag vill också påminna om att regeringen nyligen har föreslagit moderniserade regler för inre utlänningskontroll, vilket skapar förutsättningar för fler inre utlänningskontroller än i dag.

Sammanfattningsvis följer regeringen situationen i Spanien noga men ser inte några omedelbara risker för att den spanska migrationsamnestin kommer att påverka Sverige.

Herr talman! Som jag har sagt flera gånger önskar jag att vi inte hade haft den situation vi har i dag. Jag önskar att den rödgröna regeringen, Annika Hirvonen och Miljöpartiet inte hade lämnat efter sig ett kaos och en orättvis lagstiftning.

Jag konstaterar att Miljöpartiet hade sex år på sig att hitta en permanent lösning men inte gjorde någonting. Jag konstaterar också att vi är den enda regering som faktiskt har tagit oss tid att utreda en permanent lösning så att det ska bli bra för den här gruppen skötsamma ungdomar. Det är klart att de ska kunna gå klart gymnasiet. Det är klart att dessa ungdomar ska kunna bygga sig i en framtid i Sverige och arbeta och bli en del av vårt fantastiska land.

Det är klart att vi ska kunna hitta en sådan lösning. Men vi ska inte ha några paniklösningar. Den lösning som Annika Hirvonen nämner här är ju ingen lösning utan bara ett stopp som skulle ta längre tid att få på plats än en permanent lösning. Vad har man då vunnit? Om man verkligen vill den här gruppen väl vill man väl hitta en permanent lösning som går så fort som möjligt, inte en lösning som ligger ännu längre fram i tiden, som bara är ett stopp och som fortfarande leder till stor osäkerhet och otrygghet?

Jag kan inte dra någon annan slutsats än att Miljöpartiet är mer inriktat på ett politiskt spel än på verklig omtanke om den här gruppen, för om man vill dem väl vill man väl hitta en permanent lösning så fort som möjligt.

Vi står för en restriktiv migrationspolitik för att vi ska lyckas med integrationen. Det är jätteviktigt för oss. Därför blir jag väldigt orolig när jag hör Annika Hirvonen och Miljöpartiet tala om att vi ska tillbaka till precis den migrationspolitik som ledde Sverige rakt in i flyktingkrisen och som har skapat så stora problem med segregation, utanförskap, otrygghet och miljardkostnader.

Den politiken vill Miljöpartiet ha tillbaka, och det är en konsumentupplysning: Med Magdalena Andersson som statsminister får man kanske Miljöpartiets migrationspolitik på köpet.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Herr talman! Annika Hirvonen tar upp enskilda fall. Sanningen är att de kanske hade kunnat vara kvar i Sverige om Miljöpartiet hade gjort någonting åt problemet under de sex år man hade på sig. Men man gjorde ingenting.

Det är vi som har fått reda ut den här lagstiftningen. Det är vi som får städa upp bland alla tillfälliga lagar, alla paniklösningar och alla nödlösningar, som knappt ens är några lösningar. De har skapat en massa andra problem. Den här regeringen är den första regering som har ansträngt sig för att ta fram en permanent lösning för den här gruppen skötsamma ungdomar. Det vet Annika Hirvonen. Det är så. Att lägga ansvaret för detta på mig tycker jag därför haltar. Vilket ansvar har Annika Hirvonen? Man hade ändå sex år på sig att ta fram en lösning.

Men nu står vi där vi står. Jag önskar att vi inte hade varit i den här situationen. Det hade varit mycket bättre om det hade funnits en permanent lösning tidigare. Men ansvaret för detta faller nog tyngre på Annika Hirvonen och Miljöpartiet, som hade sex år på sig men som ändå inte lyckades eller inte ville – jag vet inte hur det var.

Sedan har jag då fått önskemål om en stopplag. Vi har såklart tittat på det. Vi funderar på den typen av frågor. Men vi har landat i att det vore en dålig lösning av flera skäl.

För det första är det ingen permanent lösning. Det är bara ett stopp – ingen lösning. Ovissheten skulle fortfarande finnas kvar för den här gruppen skötsamma ungdomar. Förvisso har antalet tonårsutvisningar minskat den senaste tiden, enligt Migrationsverket, men vi vet att det finns personer som har påverkats av ett, så att säga, orättvist regelverk. Detta skulle dock inte vara någon lösning.

För det andra är det ett faktum att det skulle ta längre tid att ta fram en stopplag än en permanent lösning. Då kan man fundera på vad man egentligen skulle vinna med det.

För det tredje tar det tid att bereda lagstiftning så att den blir bra. Det får inte bli fel. Vi har sett historiska exempel på när man just stressar och slarvar fram lösningar. Det vet kanske Miljöpartiet bättre än några andra. Samma jurister som nu arbetar med att ta fram en permanent och hållbar lösning för den här gruppen skulle, om vi skulle ha en stopplag, behöva lägga ned det arbetet för att i stället ta fram en stopplag. Arbetet med att hitta en permanent lösning skulle alltså till och med försenas, och det skulle skapa ännu större osäkerhet och ännu större otrygghet för den här gruppen. Vad skulle vi då egentligen vinna? Ingenting alls. Vi skulle bara skapa ny osäkerhet.

Vad vi behöver är just en permanent lösning, och vi arbetar med den.

Sedan säger Annika Hirvonen någonting annat som jag tycker är intressant: att vi i Sverige i stället ska ha permanenta uppehållstillstånd som huvudregel. Jag har också förstått att Miljöpartiet säger nej till skärpningen av anhöriginvandringen, som vi planerar. Det är viktig konsumentinformation inför höstens val. Skulle man säga nej till den skulle det leda till några saker. Sverige skulle då naturligtvis få en betydligt högre asylinvandring än vad vi har i dag. Efter vår omläggning har Sverige i dag den lägsta asylinvandringen på 40 år.

Vi gör detta av ett enda skäl. Vi gör det för att Sverige ska lyckas med integrationen av alla människor som har kommit till Sverige de senaste tio åren.

Miljöpartiets politik skulle vara ett dråpslag mot den möjligheten. Den skulle kanske innebära att vi ånyo får en situation liknande den som var för tio år sedan, under flyktingkrisen, då det var kaos. Det var utanförskap. Vi lever fortfarande med integrationsproblemen efter det. Det skulle dessutom leda till väldigt stora kostnader. Det är klart att det är saker som måste finansieras på något sätt, till exempel i form av höjda skatter för människor som arbetar och nedskärningar i skola, sjukvård eller någon annanstans.

Den politiken har vi prövat förut. Den ledde till kaos, segregation och utanförskap. Dit vill i alla fall inte jag att Sverige någonsin ska återvända.

Herr talman! Till att börja med kan man väl konstatera att den historieskrivning som Annika Hirvonen ger har stora luckor i sig. Den lagstiftning som vi har i dag har faktiskt gällt i Sverige i nästan exakt tio år. Det var en enig riksdag som antog den. Miljöpartiet stod också bakom den lagändringen. Så är det, och det går att se i riksdagens protokoll att det var på det sättet.

Sedan är det i och för sig sant att det har skett andra förändringar sedan dess. Vi fick svenska folkets mandat att lägga om inriktningen på migrationspolitiken. Väljarna såg ju att det som den rödgröna regeringen lämnade efter sig var kaos, med ett stort utanförskap och stora integrationsproblem. Det gick inte att fortsätta som tidigare. Allt detta såg svenska folket.

När det gäller den förändring som interpellanten pekar på här, alltså att man går från särskilt ömmande till synnerligen ömmande skäl, har Migrationsverket självt konstaterat att det är oklart vilken påverkan just den förändringen har haft för den här gruppen.

Grunden är alltså lagändringen från 2016. Jag kan också konstatera att Migrationsverket självt har pekat på att antalet tonårsutvisningar har gått ned. Det är alltså lägre nu än det har varit tidigare. Detta är inget nytt problem.

Det som är nytt, herr talman, är att vi är den första regering som faktiskt har ansträngt sig för att ta fram en permanent lösning för den här gruppen skötsamma ungdomar, så att de ska kunna studera klart i Sverige och söka andra uppehållstillstånd för arbete eller studier.

Jag vänder mig lite emot Annika Hirvonen. Det är klart att en opposition ska kunna utkräva ansvar av en regering. Men kanske skulle Annika Hirvonen se sig själv i spegeln och fundera på sitt eget ansvar för detta, när Miljöpartiet har röstat igenom den här lagstiftningen.

När det gäller propositionen verkar det som att det var först för några veckor sedan som man vaknade till liv, när medier började skriva om detta. Men från regeringens sida har vi jobbat med detta i nästan ett års tid. Vi har jobbat med att ta fram en permanent lösning – inga nödlösningar, inga paniklösningar och inte det som vi såg för några år sedan med de fullständigt rättsosäkra gymnasielagarna, som stressades fram efter väldigt omfattande kritik från allt och alla och som medförde väldigt skadliga konsekvenser som vi faktiskt fortfarande lever med.

Vi vill ha en permanent lösning för den här gruppen, och vi har utrett en sådan lösning. Vi har fått ett förslag. Vi bearbetar det förslaget just nu. Det handlar om en ventil. Den ventilen kommer att bli bredare än vad utredningen föreslog. Men det är viktigt, så att vi får just en långsiktig lösning på plats.

Sedan är det så att med tiden kommer också de i den här gruppen att behöva hitta andra uppehållstillstånd i Sverige. Det är samma regler som gäller för alla andra. Då ska man studera eller arbeta. Återigen: Vi ska inte ha några sådana här gymnasielagar. Vi ska inte ha några amnestier eller andra rättsosäkra lösningar. Vi ska ha ett stramt regelverk för anhöriginvandring för att lyckas med integrationen. Men det regelverket måste också var rimligt, och det måste vara rättvist. Det är den ventilen som vi nu bereder.

Jag är fullt inriktad på att ta fram den så snart som det bara går – jag är väldigt angelägen om det. Men jag är också, herr talman, väldigt angelägen om att det ska bli rätt. Jag vill inte ägna mig åt något politiskt spel för den här gruppen ungdomar. Jag tycker att de redan har haft tillräckligt många problem. Jag vill att det ska bli bra för dem. Jag vill att det ska finnas en lösning som håller i längden, så att vi kan gå vidare.

Jag är fullt inriktad på att göra detta, och jag tror att det kommer att bli väldigt bra för de här ungdomarna.

Herr talman! Annika Hirvonen har frågat mig när jag och regeringen kommer att presentera regeringens förslag på ventil, om jag kan garantera att den tilltänkta ventilen, när den väl införs, kommer att omfatta samtliga typer av tonårsutvisningar som nu uppmärksammats, om jag och regeringen kommer att vidta åtgärder för att de ungdomar som redan har tonårsutvisats ska kunna komma tillbaka till sina familjer i Sverige och om jag och regeringen kommer att låta bli att lagstifta så att fler familjer som är etablerade i Sverige splittras i framtiden.

Regeringen genomför en ansvarsfull omläggning av migrationspolitiken. Det är av stor vikt att asylinvandringen till Sverige minskar för att vi ska få bättre förutsättningar att lyckas med integrationen. Det kräver bland annat ett mer restriktivt regelverk för anhöriginvandring än vad Sverige hittills har haft. Det är dock viktigt att reglerna är enhetliga och rimliga.

Att unga vuxna, som fyllt 18 under tiden med uppehållstillstånd som anhöriga till sina föräldrar, sällan beviljas förlängt uppehållstillstånd är ingenting nytt, utan det är en konsekvens av lagändringar från 2016 och 2021.

Regeringen är angelägen om att skyndsamt hitta en lösning för de ungdomar som hamnat i kläm på grund av tidigare regeringars lagändringar.

Som framgick på en pressträff den 6 mars ska uppehållstillstånd kunna beviljas nära anhöriga i fler situationer.

Migrationsverket har meddelat att myndigheten tills vidare inte kommer att fatta beslut om avslag i vissa ärenden om fortsatt uppehållstillstånd. Det gäller ärenden för personer som inte har fyllt 21 år och som har beviljats tidsbegränsat uppehållstillstånd som barn och anhöriga till föräldrar som har uppehållstillstånd i Sverige eller är svenska medborgare. De berörda personerna har under tillståndstiden eller handläggningstiden fyllt 18 år.

Inom Regeringskansliet pågår ett aktivt arbete med att utarbeta ett författningsförslag. Regeringen är angelägen om att lagstiftningen ska vara enhetlig och att det är en permanent och hållbar lösning som presenteras så snart arbetet är klart.

Det kommande förslaget kommer inte att gälla för de unga vuxna som har fått utvisningsbeslut som vunnit laga kraft och de unga vuxna som redan lämnat Sverige. Det finns emellertid möjlighet att lämna in en ny ansökan om uppehållstillstånd. Huvudregeln är dock att en ansökan om uppehållstillstånd ska göras utanför Sverige.

Fru talman! Jag tackar Nima Gholam Ali Pour för frågan.

Frågan är allvarlig i den delen att den ringar in ett allvarligt samhällsproblem. Det är naturligtvis inte vanligt förekommande, men vi vet att det tyvärr finns en hel del extremistiska miljöer. Här nämns ett exempel som har rapporterats.

Vi märker detta också på en lång rad andra områden, till exempel medborgarskapsansökningar, där inte minst Säkerhetspolisen arbetar framåtlutat. Det gäller att upptäcka dessa miljöer och att säkerställa att arbetet i dem försvåras och att vi aldrig beviljar medborgarskap till en person som har de uppfattningarna.

Vi har inte presenterat vandelslagstiftningen än. Vi kommer att göra det, och jag tror att den kommer att bli bra. Lagen kommer att öppna en viktig dörr.

De allra flesta människor som kommer till Sverige har inte sådana uppfattningar. De vill bara ha ett bättre liv för sig själva, vara laglydiga och sköta sig på alla sätt. Men det finns en liten grupp som har den typen av uppfattningar, och där måste lagstiftningen vara glasklar. Nu blir den det.

Fru talman! Jag tackar Arber Gashi för frågan.

Det här är en viktig fråga, som handlar om en lagstiftning som beslutades 2016 i full politisk enighet. Jag beklagar att man inte tidigare tog fram en permanent lösning, men vi är faktiskt den första regeringen som gör det. Vi har utrett frågan noggrant så att misstagen inte ska upprepas.

Jag har under veckorna som har gått sedan oppositionen verkar ha uppmärksammat detta hört många olika ståndpunkter från Socialdemokraterna – först en, sedan en rakt annan. Att jag sedan skulle ägna mig åt ministerstyre och ringa upp Migrationsverket och kräva att de ska pausa den lagstiftning som kammaren har beslutat om är inte riktigt seriöst. Så agerar inte en regering i Sverige.

Jag vill att det ska bli bra för den här gruppen, och därför tar vi fram en permanent lösning för de skötsamma ungdomarna så att de kan gå klart gymnasiet, studera vidare på högskola och universitet, arbeta och bli en del av vårt land.

(Applåder)

Fru talman! Jag tackar Caroline Högström för frågan.

Det stämmer bra att Sverige tyvärr under många år har haft en lagstiftning om medborgarskap som har präglats av kravlöshet. I Sverige har man, till skillnad från alla andra länder i hela Europa, kunnat bli medborgare utan att kunna ett enda ord svenska. Är det rimligt att man om man vill bli medborgare i vårt land inte behöver kunna ett enda ord svenska?

Nu förändrar vi detta. Vi inför en lång rad olika viktiga och rimliga krav. Ja, man behöver kunna hygglig svenska. Man behöver ha en grundläggande förståelse för och kunskap om det svenska samhället. Man ska såklart inte ha begått några brott, och man ska också ha en egen försörjning. För första gången på 50 år införs i Sverige ett försörjningskrav kopplat till medborgarskapet.

Det här är viktiga förändringar för att vi ska lyckas med integrationen av alla människor som har kommit till vårt land de senaste åren, så att de blir en integrerad del av det svenska samhället, och för att uppvärdera medborgarskapet som sådant. Man ska vara stolt över att vara medborgare i vårt fantastiska land.

Nu gör vi de här förändringarna, och så tar vi Sverige framåt.

(Applåder)

Fru talman! Jag tackar Jacob Risberg för frågan.

Den lagstiftning vi har i dag har gällt sedan 2016. Den var Miljöpartiet med och röstade igenom för tio år sedan. Jag önskar såklart att Miljöpartiet hade visat framfötterna lite mer och varit med och tagit fram en permanent lösning. Det gjorde inte Miljöpartiet. Kanske ska Jacob Risberg titta sig lite mer i spegeln och fundera på sitt eget och sitt eget partis ansvar i detta.

Vi är den regering som nu faktiskt tar fram en permanent lösning för den här gruppen skötsamma ungdomar. Det är klart att de ska kunna gå klart gymnasiet. Det är klart att de ska kunna bygga sig en framtid i Sverige om de arbetar och gör rätt för sig. Men då ska vi inte ha några nödlösningar. Vi ska inte ha en massa paniklösningar. Vi ska inte heller ha en återgång till den politik som Miljöpartiet drev igenom: totalt rättsosäkra gymnasielagar och amnestiliknande lösningar som varit orättvisa, skapat en mängd problem och dessutom ökat asylinvandringen väldigt kraftigt.

För den grupp av ungdomar som detta nu gäller är det också så att har man fått ett beslut kan man lämna in en ny ansökan till migrationsdomstolen, eller för den delen söka ett nytt uppehållstillstånd.

(Applåder)

Fru talman! Vi har alltid beredskap att arbeta väldigt snabbt när så behövs. Men man ska också ta rätt beslut. För regeringen är det helt uteslutet med en upprepning av det som skedde för tio år sedan med den flyktingkris som följde eftersom det skulle omöjliggöra integration.

Vi står som sagt i nära kontakt och har beredskap att agera och vara med att skapa säkra områden på plats. Vi kan också hjälpa till på andra sätt, till exempel genom bistånd, för att skapa möjligheter att verka i närområdet. Men vi ska inte ha en upprepning av flyktingkrisen 2015.