Johan Forssell

Herr talman! Det här är en väldigt prioriterad fråga för oss. Vi använder samtliga verktyg som finns i vår verktygslåda för att säkerställa att den lilla grupp som faktiskt begår brott ska bli utvisade, dels så att de inte kan begå några nya brott, dels så att våra brottsoffer ska få den upprättelse som de förtjänar men som de inte har fått.

Det här visar också på skillnaden mellan vänster och höger. Med den S-ledda regeringen fick den här gruppen uppehållstillstånd i Sverige. Med den borgerliga regeringen får de i stället ett beslut om utvisning.

(Applåder)

Herr talman! Tack, Viktor Wärnick, för frågan!

Det är precis som Viktor Wärnick säger, och det är väldigt provocerande. Vi har ärvt en situation där det visar sig att personer som har begått allvarliga brott i Sverige, som har dömts till utvisning eller till och med utgör ett säkerhetshot mot Sverige, i stället för att få ett verkställt utvisningsbeslut har kunnat få uppehållstillstånd i Sverige. Och inte bara det: Man har till och med kunnat få tillgång till det svenska välfärdssystemet. Man har fått bostadsbidrag och barnbidrag, och man har kunnat röra sig som vanligt här, trots att man alltså borde ha utvisats från första början.

Nu förändrar vi allt det här. Vi tar fram en helt ny lagstiftning och skärper reglerna kraftigt för den här gruppen. Det blir inga barnbidrag. Det blir inga bostadsbidrag. Det kommer att bli områdesbegränsningar. Det kommer att bli kontroller.

Vi kommer hela tiden att ligga på den här gruppen för att kontrollera att man verkligen åker hem. Man kommer inte att få något uppehållstillstånd. Man kommer att få ett beslut om utvisning så att man inte kan begå nya brott eller utgöra en fara för vårt land.

Fru talman! Jag har suttit på ganska många ministermöten i Bryssel, och jag har aldrig hört någon föreslå att EU eller Sverige ska finansiera talibanregimen. Det är ny information för mig.

Vi har däremot sagt att vi måste koordinera våra insatser så att fler afghanska medborgare som inte har rätt att vara i Sverige ska resa hem och att vi måste verkställa fler utvisningar av personer som har begått brott i Sverige så att de inte kan vara kvar här och begå nya brott och skapa nya brottsoffer som de förstör livet för. Det är en jätteviktig fråga. EU:s medlemsstater behöver koordinera detta arbete och arbeta tillsammans. Jag noterar att Miljöpartiet ofta har en helt annan uppfattning, nämligen att vi inte ska samarbeta med andra länder. Men då blir det ju inte mycket gjort.

Vi har gång på gång lärt oss läxan av Miljöpartiets migrationspolitik. Vi såg den hösten 2015. Jag kanske just nu står mittemot Sveriges nästa migrationsminister om Magdalena Andersson blir statsminister, och då tycker jag att det är beklämmande, ja, rent av ansvarslöst att Miljöpartiet vill öka asylinvandringen till Sverige och säger nej till alla skärpningar av migrationspolitiken. Vi vet vad det kommer att resultera i. Det spelar ingen roll om man har skyddsskäl eller inte, för man verkar inte behöva åka hem. Vi vet vad det kommer att leda till. Vi har sett följderna av flyktingkrisen när 250 000 människor kom till Sverige på två år. Varje dag ser vi integrationsproblemen, utanförskapet, segregationen, de tusentals barn som växer upp i fattigdom och grunden för en gängkriminalitet som håller på att bita sig fast.

Att Miljöpartiet tillsammans med Vänsterpartiet och även många socialdemokrater säger att de vill öka asylinvandringen är en ansvarslös politik. Jag tror inte att det är vad svenska folket vill se, och om detta tror jag att valrörelsen 2026 kommer att handla.

(Applåder)

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 10 december.)

Fru talman! Jag tackar Annika Hirvonen för frågan.

Detta sätter fingret på en fråga som jag vet är jobbig för Miljöpartiet: att vi har en reglerad invandring. Det innebär att om man har asylskäl ska man få en fristad, men om man inte har det ska man resa hem. Vi har återkommande under åren sett olika initiativ och nästan rättsvidriga lagstiftningsreformer som har utarmat den reglerade invandringen, till exempel gymnasielagarna, som har skapat så mycket lidande för så många människor.

Det här handlar om något väldigt grundläggande: Vi måste upprätthålla en reglerad invandring och skydda asylrätten. I det ligger att om man inte har skyddsskäl ska man resa hem, även om det är till Afghanistan. I dagsläget är det bara hälften av afghanerna som har skyddsskäl. Det är inte jag som säger det, utan det är oberoende myndigheter och domstolar som gör denna typ av bedömningar. Då är det såklart jätteviktigt att vi kan verkställa dessa utvisningar, för det är grunden i en reglerad invandring. Annars kan vi lägga ned migrationspolitiken och ha fri invandring. Det är kanske det Miljöpartiet vill. Men jag vill inte ha det, och jag tror inte att svenska folket heller vill ha det.

Vi har inga samarbeten med talibanregimen. Det är en fruktansvärd regim som kränker mänskliga rättigheter och har en helt annan syn på allt än vad vi har. Vi vill inte ha med den regimen att göra. Vi har inte ens en ambassad i Afghanistan.

Jag tänker dock aldrig darra på manschetten i tydligheten vad gäller att även personer från Afghanistan måste resa hem. Jag tycker att man ska göra många olika saker, inte minst sätta press på personer därifrån att resa hem. Man ska även verkställa utvisningar, inte minst när det gäller personer som har begått allvarliga brott i Sverige. Det finns ganska många sådana också, även om de utgör en liten del av helheten. Här tänker vi moderater fortsätta att driva på.

Fru talman! De senaste 20 åren har Sverige betalat ut 10 miljarder kronor i bistånd till Somalia, inte minst rödgröna regeringar. Jag har aldrig hört Vänsterpartiet med ett ord diskutera risken för korruption i detta. Tvärtom har jag bara hört kritik när vi som borgerlig regering har minskat biståndet. Men när det handlar om 5 miljoner kronor för att vi ska verkställa utvisningar av farliga personer – jo, många är farliga och har begått allvarliga brott i Sverige; det handlar till och med om säkerhetshot – tycker Vänsterpartiet att det är fruktansvärt.

Det handlar naturligtvis om att Vänsterpartiet har ett ideologiskt motstånd mot att utvisa farliga personer. Det förklarar det här daltandet, som Vänsterpartiet har gjort sig skyldigt till i många år. Tony Haddou arbetar väldigt hårt för att utländska mördare och våldtäktsmän ska få stanna kvar i Sverige och inte bli utvisade. De ska vara kvar i Sverige. De ska kunna fortsätta att begå nya brott. De ska kunna fortsätta att förstöra liven för sina brottsoffer.

Jag är stolt över att vi som borgerlig regering förändrar allt detta. Jag är stolt över att vi kan se att vårt samarbete med ett mycket väletablerat FN-organ ger goda resultat. Vi kan se att brottsutvisningar till just detta land nästan har femdubblats. Det är avgörande, och det visar på skillnaden mellan vänster och höger.

I den stora gruppen människor som har kommit till Sverige är de flesta skötsamma och begår inga brott. Men de få som väljer att göra det väljer också bort att vara en del av vår svenska samhällsgemenskap. Därför sänker vi gränsen för brottsutvisningar, trots att Vänsterpartiet inte vill det utan vill att dessa farliga människor ska få vara kvar i Sverige och fortsätta begå brott. Men det kan jag som moderat aldrig acceptera eller tolerera, och jag är övertygad om att våra brottsoffer tycker att det är väldigt skönt att det äntligen finns en ny regering i Sverige och att Vänsterpartiet än så länge hålls borta från regeringsmakten.

(Applåder)

Fru talman! Det är lite ironiskt att Tony Haddou har stått här och talat om rättssäkerhet och nu tycker att vi ska agera på grund av att någon har anklagats för korruption – det finns inga belägg. Lite ordning och reda måste det väl ändå vara i Vänsterpartiet?

Men jag är glad över att Tony Haddou tar upp den här viktiga frågan, för det är en väldigt viktig prioritering för mig som migrationsminister. Vi ärvde nämligen ett system från Vänsterpartiet, Miljöpartiet och Socialdemokraterna där vi kunde se att grovt kriminella personer inte blev utvisade från Sverige. Det gäller väldigt allvarliga brott, vill jag påpeka för Tony Haddou. Det handlar om våldtäkt. Det handlar om mord. Det handlar om rån. Det handlar om brottsoffer i Sverige som har fått sina liv förstörda och som vittnar om att de har blivit kränkta inte bara för att de har varit utsatta för hemska brott utan också för att de har tvingats möta sina förövare ute på stan eftersom den tidigare rödgröna regeringen, som Vänsterpartiet stödde, inte lyckades verkställa deras utvisningar. De har kunnat fortsätta att begå brott. De har kunnat fortsätta att skapa nya brottsoffer.

Vi förändrar det här. Jag tänker göra allt som står i min makt för att vi ska kunna verkställa fler utvisningar av grovt kriminella personer, farliga människor som har begått väldigt allvarliga brott, så att de inte ska kunna begå nya brott och så att de inte ska kunna göra livet till ett helvete för sina brottsoffer.

Det är väl detta som är skillnaden mellan Vänsterpartiet och Moderaterna och skillnaden mellan den här regeringen och den förra: Vi tar brottsoffren på allvar. Vi har inga indikationer på att det skulle finnas några felaktigheter i detta. Skulle så vara skulle vi naturligtvis agera. Men hittills kan vi se att brottsutvisningarna till Somalia nästan har femdubblats jämfört med när Vänsterpartiet hade ett ord med i laget.

Jag är stolt över de resultaten. Jag tänker inte ge mig förrän alla dessa farliga personer har utvisats, så att våra brottsoffer kan få den upprättelse som de förtjänar, Tony Haddou.

(Applåder)

Fru talman! Precis som flera har sagt här inne är Sverige ett fantastiskt land. Det är skönt att vi i alla fall kan vara överens om någonting här i dag. Vi har hårt arbetande människor. Vi har världsledande företag. Vi har en frihet och en tolerans som är större i Sverige än i de flesta länder runt om i världen.

Men det fantastiska landet Sverige står inför stora utmaningar. Alldeles för länge har Sverige haft en i det närmaste kravlös migrations- och integrationspolitik. Det har nog inte saknats goda intentioner från den rödgröna sidan, men politiken har präglats av en oerhörd naivitet. Den naiviteten har banat väg för en misslyckad integration och för omfattande problem i det svenska samhället, med barn som inte ser sina föräldrar gå till jobbet, utsatta områden, en växande gängkriminalitet och en känsla av hopplöshet där det i stället borde finnas hoppfullhet.

Det här går inte att blunda för, och det går heller inte att förklara bort. Det vet svenska väljare. Det var därför de sa till oss i valet 2022: Nu räcker det med rödgrönt kaos i migrationspolitiken. De gav oss ett tydligt uppdrag och ett mandat att få ordning och reda i svensk migrations- och integrationspolitik.

Fru talman! Det är precis det arbetet vi nu genomför. Vi lägger om migrationspolitiken med fokus på minskad asylinvandring. Vi förbättrar integrationen och stärker betydelsen av det svenska medborgarskapet.

Ute i Europa pågår fortfarande flyktingkrisen. Siffrorna är fortfarande väldigt höga. Många länder i vår omvärld vittnar om ett fortsatt väldigt högt asyltryck, om problem med ett asylmottagande som fortfarande är alldeles för högt och om de integrationsproblem som växer i dess spår.

Den svenska regeringens arbete ger resultat. Vår handlingskraft för att strama åt asyllagstiftningen har lett till att antalet asylsökande i Sverige minskat med närmare 60 procent sedan vi övertog regeringsmakten från Socialdemokraterna och Miljöpartiet.

De siffrorna är i dag de lägsta sedan 1996, och de fortsätter att minska. Om vi även räknar in anhöriginvandring och kvotflyktingar har vi i dag det lägsta mottagandet, den lägsta asylrelaterade invandringen, sedan 1985. Det är faktiskt så långt bort i tiden som vi har siffror för. Det spelar roll vem som styr i Sverige, fru talman.

(Applåder)

Regeringens migrationspolitiska arbete väcker också uppmärksamhet i många andra länder. För tio år sedan kom journalister till Sverige från övriga Europa och även utanför Europa för att skriva reportage efter reportage om hur illa det kunde gå när ett land som Sverige tappade kontrollen över migrationen.

De skrev artiklar och gjorde reportage om kaos och oordning och om människor som for illa. De skrev om en rödgrön regering som in i det sista vägrade att genomföra några som helst förändringar eller skärpningar av migrationspolitiken trots att de skärpningarna för de allra flesta i Sverige var alldeles uppenbara.

De skrev reportage om en statsminister som sa att hans Europa inte byggde några murar och om en vice statsminister som grät när man till slut tvingades att genomföra nödvändiga förändringar av asyllagstiftningen.

Tio år senare kommer samma journalister tillbaka till Sverige, men den här gången för att skriva reportage om Sverige som ett föregångsland. Det är resultatet av en både tydlig och konsekvent politik. De skriver reportage om ett Sverige som har ordning och reda och har lyckats minska asylinvandringen medan den ökar i många andra länder.

Vår inriktning i migrationspolitiken är tydlig och klar. Den som har skyddsskäl ska få en fristad. Men till skillnad från tidigare när Socialdemokraterna och Miljöpartiet styrde måste den som inte har skyddsskäl faktiskt återvända hem.

Återvändandet ökar nu också. Efter att ha minskat varje år under förra mandatperioden har antalet personer som återvänder ökat med 63 procent sedan regeringen tillträdde. Samtidigt har vi ställt om fokus. Sverige har gått från att främst vara ett asylinvandringsland till att i dag vara ett land för högkvalificerad arbetskraftsinvandring.

Låt mig vara tydlig: Det är bra för Sverige. Det är bra för vår konkurrenskraft. Handläggningstiden som vi ärvde av den rödgröna regeringen i dessa ärenden var över tre månader lång. I dag, fru talman, är den nere på tre veckor. Återigen: Det spelar roll vem som styr i Sverige.

Den här regeringen ser problemen. Vi åtgärdar dem, och vi får till en förändring. Vi står på hårt arbetande människors sida, oavsett om man är född i Sverige eller utomlands.

Fru talman! Regeringen tar ett helhetsgrepp. Vi lägger om i princip alla delar av den tidigare rödgröna och misslyckade migrationspolitiken.

Vi reformerar mottagandet av asylsökande genom att slopa rätten till eget boende, så kallad EBO. Vi inför mottagandecenter, vilket ger snabbare processer och motverkar segregationen.

Vi ökar antalet inre utlänningskontroller. Vi bygger ut antalet förvarsplatser och inför återvändandecenter.

Vi skärper kraven för anhöriginvandring med förslag om väntetid och ett skärpt försörjningskrav som också ska prövas vid förlängning av tillstånd.

Vi sänker också gränsen för utvisning på grund av brott. Den allra största gruppen personer som har kommit till Sverige är hederliga och skötsamma människor. De är inte kriminella, tvärtom vill de arbeta.

Så sent som i går träffade jag en syrisk familj i Eskilstuna som startat företag och nu nyanställer inom stenhuggeri. Vi ser deras viktiga arbete. De gör Sverige bättre. De är en del av Sverige. De är svenskar.

Men sedan finns också en grupp personer som inte sköter sig, som begår grova brott, som struntar i lagar och regler, som skapar brottsoffer och som tror att man kan bete sig hur som helst i Sverige.

Tyvärr har de delvis rätt. Man har kunnat göra lite hur som helst i Sverige. Brott har inte klarats upp. Det har daltats med grovt kriminella personer. Personer som begått brott har i stället för att bli utvisade fått uppehållstillstånd och till och med bostadsbidrag av den tidigare rödgröna regeringen.

Nu sänker vi gränsen för brottsutvisning. Vi städar upp i de många konstiga undantag som finns som den rödgröna regeringen lämnade efter sig. Vi betalar inte längre ut bistånd helt kravlöst. Vi är tydliga med att vi förväntar oss att mottagarländerna också ska lyssna på våra svenska prioriteringar och att de ska följa folkrätten och ta emot sina egna medborgare.

Det gör vi för att upprätthålla trovärdigheten i migrationspolitiken men också för att dessa farliga personer inte längre ska kunna begå nya brott i Sverige och för att deras brottsoffer ska få den upprättelse de faktiskt förtjänar.

Fru talman! Det finns många fler exempel på paradigmskiftet i svensk migrationspolitik. Nästa år kommer en helt ny lag för svenskt medborgarskap att finnas på plats. Det är väl det allra finaste man kan vara i Sverige, nämligen svensk medborgare. Fram tills nu har man kunnat bli medborgare efter bara fem år. Det har varit utan krav på att man ska kunna ett enda ord svenska, utan krav på att veta någonting om Sverige och utan krav på hur man beter sig.

Av Socialdemokraterna och Miljöpartiet ärvde vi en lagstiftning där det till och med finns exempel på att en person blev medborgare när han satt häktad för ett mord, som han senare dömdes för, och att han därför inte kunde utvisas. Det var politiken med Socialdemokraterna och Miljöpartiet. Men med den moderatledda regeringen är det slut på det.

Fru talman! Under alldeles för många år har det svenska medborgarskapet reducerats till att bara vara en resehandling. Nu blir det någonting att sträva efter. Det är en bekräftelse på att man fullt ut har integrerats i det svenska samhället.

Regeringen gör det ingen annan regering mäktat med eller velat göra. Vi förlänger tiden för medborgarskap från fem till minst åtta år. Vi inför krav på kunskaper i svenska språket och om det svenska samhället. Vi inför krav på ett hederligt levnadssätt och för första gången även ett krav på att man ska ha en egen försörjning i Sverige.

Det är viktiga och rimliga krav både för att medborgarskapet ska betyda någonting, men också för att fler människor som kommer till Sverige ska lära sig svenska språket och bli en del av vår samhällsgemenskap. Fler människor ska arbeta och göra rätt för sig så att vi inte bara klarar integrationen utan även lyckas med integrationen.

Fru talman! Vi stärker Migrationsverket så att Sverige får ett ordnat, tryggt och effektivt mottagande. Det betyder nya mottagningscenter, närvarokontroller, nya skyldigheter och bättre säkerhet.

Vi investerar i en samhällsintroduktion som faktiskt ger asylsökande kunskaper om svenska normer och skyldigheter. Vi genomför EU:s migrations- och asylpakt med bättre gränsförfaranden och ett system som håller ihop.

Samtidigt minskar vi också kostnaderna, bland annat genom att begränsa rätten till offentligt biträde till EU:s miniminivå, och vi ställer krav på effektiviseringar i hela Migrationsverkets verksamhet.

Regelverket för förvar moderniseras och möjliggör att fler kan hållas i förvar eller stå under uppsikt när det behövs. Med skärpta regler för utvisning på grund av brott ser vi till att betydligt fler dömda brottslingar också lämnar Sverige.

Fru talman! Vi är på god väg att komma till rätta med många av de problem som Sverige står inför. Men efter nästa val finns risken att allt vi nu har åstadkommit kommer att raseras. Den rödgröna sidan är knappt enig om en enda sak i migrationspolitiken. Men så mycket vet vi, att naiviteten består.

Socialdemokraterna talar om en stram migrationspolitik. Men det är, som den här debatten har visat, väldigt oklart vad de egentligen menar med det.

Vi vet en sak. Socialdemokraterna partiledare har själv sagt att 19 000 asylsökande enligt henne inte bara är en stram migrationspolitik. Det är till och med en mycket stram migrationspolitik.

Det är en tredubbling av dagens asylmottagande. Det är en ansvarslös politik som skulle försätta Sverige i stora problem och kraftigt försämra våra möjligheter att lyckas med integrationen.

Helt oavsett det kommer de att behöva komma överens med Miljöpartiet, Vänsterpartiet och Centerpartiet. Där låter det ibland som att invandringen, även när den var på 2015 års rekordhöga nivåer, inte var något problem.

Vi har Vänsterpartiet, som inte ens håller med om att flyktingkrisen över huvud taget var en kris. Det var en vanlig dag på jobbet med 250 000 asylsökande på två år.

Vi har Miljöpartiet som på område efter område säger nej till skärpningar. De säger nej till att ställa högre krav för svenskt medborgarskap. De säger nej till skärpt försörjningskrav vid anhöriginvandring. De säger nej till att återta kriminellas medborgarskap. De säger nej till att utvisa personer som missköter sig. De säger nej till att hitta samarbeten för att verkställa fler utvisningar av personer som har begått brott.

Men de säger ja till en sak. Sverige ska i ett läge där vår omvärld har övergått till tillfälliga uppehållstillstånd sticka ut och återinföra permanenta uppehållstillstånd.

Det är, fru talman, förslag och politik som med klinisk precision är utformade för att föra Sverige rakt tillbaka till flyktingkrisen 2015. Det är en ansvarslös politik som skulle öka asylinvandringen, förvärra integrationsproblemen och leda till att tusentals barn skulle behöva växa upp i utanförskap och fattigdom.

Dessa partier vill Socialdemokraterna ge veto till i migrationspolitiken. Vi vet hur det slutade förra gången. Det slutade med högre asylinvandring. Bara under det år som Magdalena Andersson var statsminister ökade asylinvandringen med över 40 procent – på ett enda år. Då har jag inte nämnt gymnasielagen eller nej till att genomföra skärpningar på viktiga områden i migrationspolitiken.

Socialdemokraterna visslar och låtsas som att ingenting har hänt. Det är inga gemensamma svar och ingen gemensam politik. Titta inte hit! Här finns ändå ingenting att se.

Socialdemokraterna vill inte ta den här debatten. Ola Möller kanske inte vågar ta den, men vi moderater räds inte de utmaningar som Sverige står inför. Vi räds inte heller debatten. Vi är övertygade om att en bättre morgondag är möjlig. Det är därför vi lägger om migrationspolitiken – bort från de rödgröna partiernas kaos. Vi säger nej till att återgå till en kravlös migrationspolitik. Vi genomför i stället viktiga förändringar för att Sverige ska få en migrationspolitik med mer ordning och reda, så att vi inte bara klarar integrationen utan lyckas med integrationen, håller ihop vårt land, ökar samhällsgemenskapen och tar vårt fantastiskt fina Sverige framåt.

(Applåder)

I detta anförande instämde Magnus Resare och Viktor Wärnick (båda M), Nima Gholam Ali Pour (SD) samt Ingemar Kihlström (KD).

Fru talman! Det blir ärligt talat lite löjligt att höra vänsterpartister tala om en låg nivå i debatten när de kallar ett återvandringsbidrag som har funnits sedan 1984 rasism. Det infördes ju av Olof Palme och har funnits under flera regeringar som Vänsterpartiet har stött. Dessutom är återvändande en mänsklig rättighet, enligt FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna. Det här blir lite löjligt, fru talman.

Väldigt många människor som har kommit till Sverige de senaste åren gör otroligt viktiga insatser. Jag återkommer till det hela tiden. De arbetar i hemtjänst eller skola, hos polis eller i försvaret – eller som entreprenörer, som jag nu reser runt och träffar. De gör Sverige bättre. Men vi kan inte blunda för följderna av en kravlös och misslyckad migrations- och integrationspolitik. Vi ser följderna hela tiden, till exempel i Malmö, som nämndes som ett positivt exempel. Malmö har landets näst högsta arbetslöshet. Vi kan inte heller blunda för det faktum att två tredjedelar av dagens långtidsarbetslösa är utrikes födda. Så ser Sverige ut. Jag noterar att Vänsterpartiet inte har nåtts av denna kunskap, men jag är helt övertygad om att svenska folket har nåtts av den.

Vänsterpartiet vill gå tillbaka till en politik som ledde Sverige rakt in i flyktingkrisen 2015 och som skapade ett stort utanförskap och enorma problem för väldigt många människor, inte minst barn, genom segregation, otrygghet, arbetslöshet, parallellsamhällen och en känsla av vi och dom.

Men denna politik ska vi aldrig återvända till, utan vi ska bygga ett land med möjligheter för fler att komma in på den svenska arbetsmarknaden och att lära sig svenska språket. Det ska vara tydligt vilka möjligheter som finns i Sverige men också vilka krav vi ställer i vår svenska samhällsgemenskap.

Här står två tydliga alternativ mot varandra: vår politik eller en återgång till flyktingkrisen 2015 regisserad av Vänsterpartiet.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Fru talman! Jag ska börja med att ge mina vänner i Vänsterpartiet rätt i en sak: Jag tror att det är allvarligt om man förpestar samhällsdebatten. Jag tycker att interpellanten med flera ska fundera på hur de själva agerar i denna situation och om de bidrar till ett bättre eller sämre samhällsklimat. Om man som Vänsterpartiet avfärdar en reform som en majoritet av de utrikes födda i Sverige ser positivt på som rasism, bidrar man då till ett bättre eller sämre samhällsklimat? Jag fick också höra att FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna är rasism, så jag får säga att Vänsterpartiet har en ganska låg tröskel för vad som är rasism. Detta är Vänsterpartiets politik. Jag behöver inte kommentera detta ytterligare, för det är redan så snurrigt.

Låt mig dock korrigera ett sakfel. Det är ingen som skickas ut. Har Vänsterpartiets riksdagsledamöter ens läst förslaget? Det är ingen som skickas ut. Det finns inget tvång i detta. Det är allvarligt att riksdagsledamöter i denna kammare skrämmer upp människor i onödan. Det finns inget tvång, och det är ingen som skickas någonstans. Detta är frivilligt. Men längtan att piska upp en hatstämning är så stark bland Vänsterpartiets riksdagsledamöter att fakta inte spelar någon roll. Detta frivilliga stöd har funnits under rödgröna regeringar med stöd av Vänsterpartiet sedan 1984. Vänsterpartiet har stött rödgröna regeringar som har haft ett återvandringsbidrag. Så ser fakta ut.

Fru talman! Det ropas efter forskning. Jag återkommer hela tiden till att väldigt många människor som är födda i andra länder gör viktiga insatser på svensk arbetsmarknad. Jag reser varje vecka, och senast förra veckan var jag i Helsingborg och talade med väldigt många. Det är otvivelaktigt så att de gör stora insatser, och tack vare deras arbete är Sverige ett bättre land. Men vi kan inte blunda för de stora integrationsproblemen. Malmö nämndes av en vänsterpartist som ett positivt föregångsexempel. Låt mig bara påpeka att Malmö har Sveriges näst högsta arbetslöshet. Ser Vänsterpartiet det? Det är också ett faktum att två tredjedelar av alla långtidsarbetslösa i dag är utrikes födda. Ser Vänsterpartiet det? Ser Vänsterpartiet alla barn som växer upp i familjer där mamma och pappa inte går till jobbet? Ser Vänsterpartiet det utanförskap och den segregation som biter sig fast som en följd av en kravlös migrationspolitik, som vi fortfarande jobbar med konsekvenserna av?

I detta läge vill Vänsterpartiet återgå till precis samma kravlösa migrationspolitik som ledde Sverige rakt in i flyktingkrisen. Under debatten har jag dock fått höra att det inte var någon kris. Det kanske förklarar varför vi tycker så olika. Vänsterpartiet vill gå tillbaka till den situation vi hade 2015, med 163 000 människor, och ha det så år efter år. Låt mig påpeka att det kommer att leda till en situation med ännu mer utanförskap, ännu mer segregation, ännu mer otrygghet och ännu mer polarisering. Ännu fler barn kommer att växa upp utan framtidshopp och drömmar. Men så kommer det inte att bli så länge vi moderater får bestämma, för det är inte en ansvarsfull politik.

Jag noterar dock att Vänsterpartiet tycker annorlunda, och om oturen är framme blir kanske någon av vänsterpartisterna här i salen migrationsminister efter valet i en regering ledd av Magdalena Andersson. Då kommer Vänsterpartiets politik att genomföras – till väldigt stora kostnader för väldigt många människor i vårt fantastiska land.

Fru talman! Tack till Vänsterpartiets riksdagsgrupp, som har kommit hit i dag! Det gläder mig mycket att vi har fått den här möjligheten att diskutera framtidens migrationspolitik.

Det var faktiskt en socialdemokratisk regering som införde återvandringsbidraget en gång i tiden, genom Olof Palme 1984. Flera rödgröna regeringar – som Vänsterpartiet har stött under alla dessa år – har haft det här. Vänsterpartiet har alltså ett stort medansvar för att Sverige i dag har ett återvandringsbidrag. Det skulle mina vänner i Vänsterpartiet kanske fundera lite kring, om det nu är så fruktansvärt. Varför har Vänsterpartiet inte ställt krav på att det ska tas bort? Det kan man fundera på. Kanske är det så, fru talman, att det bara är under en borgerlig regering som det är ett problem och att det annars är god vänsterpolitik. Vad vet jag? Det där med konsekvens är ingenting som Vänsterpartiet utmärker sig för, allra minst i migrationspolitiken.

Fru talman! Återvandringsbidraget riktar sig inte till människor som arbetar och gör rätt för sig eller som har kommit in i det svenska samhället. Det har jag varit tydlig och klar med hela tiden. Det handlar om personer som inte har gjort det, inte arbetar, kanske inte har lärt sig svenska och inte uppfattar att man är en del av Sverige i dag. Man kanske längtar hem. Man kanske har släkt, familj och vänner i sitt hemland och vill återförenas med dem. Eller så kanske man helt enkelt inte vill bli integrerad.

Vi vet att det i dag finns stora problem med till exempel avskyvärd hederskultur. Vi vet i dag att det är bra att vi accepterar den beskrivning som är korrekt i detta. Vi har ju under många år haft den motsatta situationen. Inte minst Vänsterpartiet har försökt förringa de allvarliga problemen med den avskyvärda hederskulturen. Men vi vet att det här är ett reellt problem i dag. Så ska det såklart inte vara i Sverige.

Jag fick höra här att återvandring och frivillig återvandring handlar om rasism. Man kan också beskriva det som att det är en mänsklig rättighet enligt FN. Jag som moderat brukar inte tala om FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna som rasism, men vill Vänsterpartiet göra det får man väl göra det.

Jag tror att kodordet här är att återvandring är frivilligt. Jag tycker att det är ganska rimligt att det finns stöd till det.

Mina vänner i Vänsterpartiet har haft en väldig otur med den här interpellationsdebatten. Deras tema är ju att utrikes födda möts av rasism och att man känner sig ovälkommen. Men jag noterar, fru talman, att för bara några dagar sedan kom en opinionsundersökning som visar att bland utrikes födda ser man positivt på återvandringsbidraget och på höjningen av det. Det handlade faktiskt om en tydlig majoritet bland utrikes födda som tycker att det här är någonting bra. Det är svårt att få ihop med det höga tonläget från mina vänner i Vänsterpartiet. De sa att det här skulle vara rasism, och jag vet inte allt vad det var. Det fanns liksom ingen hejd på orden.

Vänsterpartiet får tycka vad de vill. Jag kan bara konstatera att bland utrikes födda håller man inte med. Där håller man med mig. Det är ett intressant konstaterande. Det var väldigt stor skillnad: 42 procent av de utrikes födda var positiva till detta. Siffran för befolkningen som helhet var 27 procent. Det tycker jag att Vänsterpartiet kan fundera på.

Fru talman! Återvandringsbidraget är dock ingenting som löser integrationsproblemen vi har i ett slag. Det har ingen påstått heller. Men om man vill återvandra hem är det väl rimligt att man ska kunna få stöd och hjälp att göra det. Det är någonting som har funnits sedan 1984. Det är en del i en väldigt mycket större helhet.

Satsningar på att fler ska komma i arbete och lära sig svenska språket, att införa bidragstak och att göra utanförskapsområden trygga igen efter lång tid av misskötsel är delar av en större helhet för att stärka samhällsgemenskapen i vårt land. Och jag noterar som sagt att en tydlig majoritet bland de utrikes födda håller med oss om att det är positivt att öka återvandringsbidraget.

Fru talman! Tony Haddou har frågat mig hur jag motiverar satsningen på återvandringsbidrag mot bakgrund av att det finns andra behov, exempelvis i glesbygdskommunerna.

Frivillig återvandring skapar en möjlighet till en nystart i livet. Det kan handla om personer som av olika skäl inte har funnit sin plats i Sverige, eller som har befunnit sig i långvarigt utanförskap, och som vill återetablera sig i sitt ursprungsland eller ett annat land där de har rätt att bosätta sig. Det handlar alltså om att ge människor en chans till att skapa sig en bättre tillvaro – på deras egna villkor. Det ekonomiska bidraget vid frivillig återvandring har funnits i Sverige sedan 1984. För att underlätta för dem som vill återvandra har regeringen beslutat att kraftigt höja bidraget från och med den 1 januari 2026. Bidraget kan uppgå till maximalt 350 000 kronor per vuxen, 25 000 kronor per barn, 500 000 kronor för makar eller sambor och upp till 600 000 kronor per hushåll.

Det är viktigt att understryka att detta stöd är frivilligt och riktar sig till personer med uppehållstillstånd som själva önskar återvandra. Det är inte ett tvång, utan en möjlighet. Regeringen har också vidtagit flera åtgärder, bland annat genom att ge Migrationsverket fler verktyg, för att minska riskerna för fusk, missbruk och felaktiga utbetalningar av bidraget.

Regeringen bedömer att ett höjt bidrag kan öka incitamenten för frivillig återvandring och bidra till att minska antalet människor som lever i utanförskap och de följder ett sådant utanförskap får för det svenska samhället och för individen.

Avslutningsvis vill jag understryka att regeringens satsningar på återvandring inte sker på bekostnad av glesbygdskommunerna. Glesbygdens behov är viktiga och hanteras inom ramen för andra politikområden, såsom regional utveckling, utbildning och välfärd.

Fru talman! Jag har nu svarat på Tony Haddous frågor flera gånger. Jag tror inte att det spelar så stor roll om jag gör det en gång till.

Jag noterar att Tony Haddou inte vill att vi talar om Vänsterpartiets politik. Jag kan förstå det. Den politiken har vi nämligen prövat en gång, med enorma kostnader för Sverige. Vi vet vad den skapade. Den skapade otrygghet. Den skickade ut tiotusentals barn i segregation och i dålig integration. Barnen fick inte se sina föräldrar lära sig svenska språket eller ens gå till arbetet. Det var en arbetslöshet som klöv Sverige.

Vi arbetar fortfarande med att hantera följderna av den kravlösa migrationspolitik som Vänsterpartiet nu vill att vi ska återgå till. Jag tycker att det är fullständigt ansvarslöst. I bästa fall är det en naiv politik. I realiteten är det en väldigt farlig politik. Priset för den politiken – för Tony Haddous förslag om att återgå till situationen 2015 – kommer i realiteten att få bäras av väldigt många barn i vårt land, som kommer att få växa upp under väldigt dåliga förhållanden. Det är ingenting som jag som moderat migrationsminister vill medverka till.

Jag har ingenting emot människor som kommer från andra länder, som Tony Haddou påstår. Jag vet att det är den typ av retorik som man kanske får använda sig av i debatten om man inte har så mycket annat. Det jag är emot är en kravlös migrationspolitik. Jag tycker att det är viktigt att vi, när människor kommer till Sverige, tydliggör vilka möjligheter som finns här, att vi ger stöd och att vi ger hjälp. Vi gör otroligt mycket, inte minst satsningar på svenska språket. Det handlar om att fler ska komma i arbete, om bidragstak och om att det alltid ska löna sig att arbeta. Men det handlar också om att vi ställer krav på den enskilde. Det är viktigt. Egna ansträngningar spelar faktiskt roll. Det är en viktig svensk värdering. Det är en värdering som har byggt Sverige till vad det är i dag och som gör att vi kan åtnjuta det välstånd vi har. Men då kan vi faktiskt inte, fru talman, göra som Vänsterpartiet och återgå till den kravlösa migrationspolitik som inte klarade testet med verkligheten utan som ledde Sverige rakt in i flyktingkrisen 2015.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Fru talman! Det finns nog två olika anledningar till att Tony Haddou är missnöjd med mina svar. För det första tycker vi väldigt olika i migrationsfrågor. För det andra verkar Tony Haddou inte ha insett att dessa förslag just nu är på remiss. De frågor som har ställts i interpellationen är alltså omöjliga att besvara eftersom förslagen fortfarande är under remissbehandling. Regeringen har inte tagit ställning till dem.

Detta står tydligt och klart i mitt svar. Jag sa det tydligt och klart i mitt första inlägg, men Tony Haddou verkar ha missat det eller möjligen ha skrivit sina anföranden i förväg i stället för att lyssna och ta in det jag säger. Det är lite märkligt.

Fru talman! Här finns det olika perspektiv som står mot varandra. Skon klämmer nog framför allt för att vi tycker väldigt olika om migrationspolitiken i stort.

En viktig del i detta är just hur man ser på frågan om Sverige ska ha regler som helt avviker från omvärlden eller om vi ska fortsätta på den väg som regeringen har slagit in på.

Vi har ju prövat Vänsterpartiets migrationspolitik. Det var precis den politiken som ledde Sverige rakt in i flyktingkrisen 2015. Den skapade stora integrationsproblem i Sverige och enorma problem med otrygghet. Den skapade parallellsamhällen och har lett fram till en situation där tiotusentals barn i Sverige i dag växer upp utan att se föräldrarna gå till jobbet. De kanske inte ens lär sig svenska. Detta ger enorma kostnader för samhället. Detta är den politik som Vänsterpartiet och Tony Haddou nu vill att vi ska genomföra igen.

Från regeringens sida lägger vi oerhört mycket tid och kraft på att hantera följderna av denna kravlösa och på många sätt helt verklighetsfrånvända migrationspolitik. Den klarade helt enkelt inte mötet med verkligheten. Svenska folket såg konsekvenserna av den politiken. De kände konsekvenserna av den, och de röstade bort den.

Vi gör nu enormt stora insatser för att vända utvecklingen på integrationssidan. Det handlar om fler i arbete, bidragstak, sänkta skatter, satsningar på svenska språket och att ställa viktiga och rimliga krav kopplat till medborgarskap och tydliggöra vilka värderingar som gäller i Sverige.

Vi har lagt om migrationspolitiken. Vi har i dag den lägsta asylinvandringen sedan 1985. Vi har kommit en bra bit på väg, men väldigt mycket arbete återstår.

Vänsterpartiets svar i detta läge är att vi nu ska återgå till precis den politik som ledde Sverige rakt in i flyktingkrisen 2015. Vänsterpartiet vill att vi ska ha permanenta uppehållstillstånd trots att omvärlden har tillfälliga. Vi ska inte ha några försörjningskrav vid anhöriginvandring. Vi ska säga nej till att ställa krav för att få svenskt medborgarskap.

Det finns ingen integrationspolitik som klarar av en återgång till den situation som vi hade för tio år sedan, då det på bara ett år kom 163 000 människor som sökte asyl i Sverige.

Vänsterpartiets krav och nej till reformer är ett säkert recept för att öka utanförskapet, öka otryggheten och öka arbetslösheten i Sverige. Det skulle också för våra offentliga finanser vara väldigt betungande. Nu noterar jag att Vänsterpartiet inte budgeterat för det i sitt budgetförslag. Det är väldigt praktiskt. Det kan man möjligen göra i opposition om man inte bryr sig så mycket om att ta ansvar. Men man kan inte göra så i regeringsställning.

Det skulle också leda till väldigt stora konsekvenser för många människor i Sverige. Det handlar om skattehöjningar för lärare, sjuksköterskor och poliser – vanligt folk som går och arbetar – eller såklart nedskärningar i våra viktiga välfärdsverksamheter, som skolan, sjukvården och omsorgen.

Den kravlösa migrationspolitik som Vänsterpartiet nu verkar slå på stora trumman för och som man vill återgå till är kopplad till väldigt stora kostnader för Sverige – för Sverige som land och för våra kommuner men framför allt för väldigt många människor som skulle drabbas av detta.

Det är Vänsterpartiets rätt att driva på för den politiken, men jag som migrationsminister kommer aldrig att genomföra den ansvarslösa politiken.

Fru talman! Jag tackar för interpellationen.

Det var väldigt många olika saker i Tony Haddous anförande som inte stämmer och som är felaktiga. Det allra minsta problemet är väl att jag inte är kallad hit av Tony Haddou, utan vi har en interpellationsdebatt just nu. Men det var den minsta felaktigheten och det kanske minsta problemet.

Ett större problem är möjligen att Tony Haddou inte alls verkar ha läst den utredning som ligger till grund för de här förslagen. Hade Tony Haddou verkligen gjort det och kanske inte bara läst framsidan hade Tony Haddou insett att den grupp som vi behöver titta vidare på utgörs av 15 000 personer. Det är där utredningen landar, och det är såklart en helt annan siffra än den som presenterades här. När vi diskuterar så här viktiga frågor bör vi inte skrämma upp människor i onödan utan vara måna om att diskutera på ett hederligt sätt, utifrån fakta helt enkelt – klart och tydligt uttryckta i den här utredningen.

Tony Haddou ställer frågor till mig om det ena och det andra och hur vi har tagit hänsyn till allt detta i en beredning som, vill jag påpeka, just nu pågår. Det är också förklaringen till att det inte går att ge så många svar just nu. Förslagen är just nu ute på remiss, och sedan kommer vi att ta ställning till dem och avgöra om vi ska gå vidare och på vilket sätt det i så fall ska ske. Men där är vi alltså ännu inte i dag.

Jag välkomnar att det finns ett så stort intresse hos Vänsterpartiet för vår historiska omläggning av migrationspolitiken. Men Tony Haddou får ge sig lite till tåls. Nu är förslagen ute på remissbehandling, som sagt, och sedan kommer vi att återkomma.

Det jag dock kan säga är att vi som sagt lägger om migrationspolitiken, och en del i det arbetet är just att lämna permanenta uppehållstillstånd och i stället övergå till en modell med tillfälliga uppehållstillstånd. Det är väldigt viktigt, inte minst för att vi kan se att vi i dag fortfarande har väldigt stora integrationsproblem i Sverige. En viktig förklaring till det är att Sverige under ett antal år förde en helt kravlös och ibland också rättsosäker migrationspolitik, påhejat av Vänsterpartiet. Vi kan se på de rättsosäkra gymnasielagarna, som ju innebar att så många människor sökte sig till Sverige på så kort tid att systemet helt enkelt inte fungerade.

Detta var inte bara allvarligt för Sverige, utan vi kan dessutom se ett antal väldigt allvarliga följder, inte minst för många människor som har vuxit upp i det utanförskap och den segregation som blev följden av den kravlösa migrationspolitiken. Dit ska vi aldrig någonsin återvända, i alla fall inte så länge jag är migrationsminister.

Därför är det viktigt, fru talman, att Sverige har en genomtänkt migrationspolitik. Vi förändrar nu steg för steg den svenska lagstiftningen. Vi lägger den på EU:s miniminivå, inte för att det är roligt utan för att det är nödvändigt. Det är nödvändigt för att Sverige ska ha möjlighet att klara de stora integrationsproblem som vi fortfarande dras med efter flyktingkrisen 2015. Detta är naturligtvis inte det enda vi gör. Det är inte det enda svaret när det gäller integrationsproblemen.

Men det är så här: Ingen integrationspolitik i hela världen klarar av en återgång till den rödgröna kravlösa migrationspolitik som ledde Sverige rakt in i flyktingkrisen 2015. Vi har sett följderna av den, och vi ska inte återvända dit.

En del i det arbetet är också att ställa krav på den enskilde. Jag förstår att detta ligger väldigt långt ifrån Vänsterpartiets politik, där det alltid är någon annans ansvar. Men för mig som moderat och som migrationsminister är det viktigt att se att egna drivkrafter och egna ansträngningar också spelar en roll. Det handlar om att lära sig svenska, att hitta ett arbete och att bli en del av vår svenska samhällsgemenskap.

Fru talman! Tony Haddou har frågat mig om jag anser att det är förenligt med svensk rätt, EU-rätt och förvaltningsrättsliga principer att retroaktivt riva upp redan beviljade permanenta uppehållstillstånd. Haddou har även frågat mig vilken rättslig analys som ligger till grund för regeringens bedömning att detta är möjligt utan att bryta mot gällande rättsstatliga principer och hur jag avser att säkerställa att särskilt utsatta grupper, såsom äldre, personer med funktionsnedsättning eller barn, inte hamnar i en oviss situation eller förlorar rätten att stanna i Sverige. Vidare har Haddou frågat mig hur barnkonventionens princip om barnets bästa har vägts in i beredningen av detta förslag och vilka åtgärder regeringen avser att vidta för att undvika att tusentals personer som bott länge i Sverige hamnar i en oviss situation genom att deras löften om varaktig trygghet genom permanenta tillstånd dras tillbaka.

Jag vill redan inledningsvis understryka att de förslag och bedömningar som berörs i interpellationen har lagts fram av Miniminivåutredningen i dess slutbetänkande Ändring av permanent uppehållstillstånd för vissa utlänningar (SOU 2025:99), som överlämnades till regeringen i slutet av september. Regeringen har ännu inte tagit ställning till utredningens förslag, som för närvarande är föremål för remissbehandling till den 19 december 2025.

I betänkandet föreslår utredningen en ny lag som innebär att permanenta uppehållstillstånd som huvudregel ska återkallas och ersättas med ett tidsbegränsat tillstånd, om det finns förutsättningar för det tillståndet. Förslaget omfattar vissa utlänningar, däribland flyktingar, alternativt skyddsbehövande, personer som beviljats uppehållstillstånd på grund av synnerligen ömmande omständigheter och anhöriga till dessa grupper. Syftet är att förmå dem som berörs att vilja bli svenska medborgare i högre utsträckning. En undantagsregel föreslås därför om att återkallelse inte ska ske för en person som inlett ett ärende om svenskt medborgarskap innan den nya lagen träder i kraft.

Varken EU-rätten eller annan internationell reglering kräver att uppehållstillstånd är permanenta. Vid överväganden om att ändra beviljade uppehållstillstånd ska dock grundläggande rättssäkerhetsprinciper och konsekvenserna för de personer som berörs beaktas. Utredningen bedömer att förslagen är förenliga med Sveriges internationella åtaganden, regeringsformen och barnkonventionen. Utredningen bedömer vidare att det på migrationsområdet inte finns några bestämmelser som förbjuder att det införs lagstiftning som innebär att befintliga permanenta uppehållstillstånd ändras.

För att motverka oskäliga konsekvenser föreslår utredningen att ett permanent uppehållstillstånd inte ska återkallas om synnerliga skäl talar emot det och det med hänsyn till utlänningens förväntade vandel inte råder tveksamhet om att han eller hon bör ha ett permanent uppehållstillstånd. Om ett permanent uppehållstillstånd återkallas ska Migrationsverket på eget initiativ undersöka om personen i stället kan få ett tidsbegränsat uppehållstillstånd. Utredningen föreslår att frågan om tidsbegränsat uppehållstillstånd ska prövas enligt gällande regler i utlänningslagen och att ett sådant tillstånd ska få beviljas inifrån landet om förutsättningarna för uppehållstillstånd i övrigt är uppfyllda.

Regeringen har som sagt ännu inte tagit ställning till förslagen i betänkandet. Det har remitterats, och remissinstanserna har möjlighet att tycka till om de nämnda bedömningarna. Förslagen kommer därefter att analyseras inom Regeringskansliet.

Herr talman! Tack, Martin Westmont, för frågan!

Om man inte har laglig rätt att vara i Sverige ska man inte hyra en bostad, utan då ska man återvända hem. Vi gör flera saker för att säkerställa att så också blir fallet.

Låt mig inleda med att säga att detta har varit väldigt eftersatt under väldigt många år. Det har funnits en otydlighet i politiken. Fattade beslut har inte verkställts. Det handlar inte bara om det tvångsvisa återvändandet utan framför allt – och det kanske är särskilt viktigt – om det frivilliga. Det är det allra snabbaste, mest effektiva och mest humana och också det billigaste i sammanhanget.

Vi gör en lång rad förändringar. Jag har inte tittat närmare på just hyresfrågan, men låt mig nämna att vi nu till exempel genomför en stor förändring av regelverket kring inre utlänningskontroll. Vi har också kraftigt förlängt den preskriptionstid som med det tidigare regelverket gjorde att var tredje asylansökan i Sverige faktiskt kom från en person som tidigare sökt asyl och fått nej men ändå valt att stanna kvar och sedan sökt asyl på nytt.

Allt detta förändrar vi nu för att säkerställa den grundläggande principen i migrationspolitiken: Får man nej ska man faktiskt återvända hem.

Herr talman! Tack, Magnus Resare, för frågan!

Precis som nämndes här har återvandringsbidraget funnits i Sverige under lång tid, ända sedan 1984. Jag vill nämna att det är ett frivilligt stöd. Det är ingen som tvingas till något. Målgruppen är inte, som det lite slentrianmässigt beskrivs, personer som arbetar och har kommit in i det svenska samhället. Målgruppen är den rakt motsatta. Det är människor som inte har kommit in i integrationsarbetet, som är en del av utanförskapet, som kanske längtar hem, som kanske lyssnade till skrupelfria människosmugglare som lovade en massa saker eller som, för den delen, inte vill bli integrerade i vårt land. Vi vet att det också finns sådana personer.

Det här är frivilligt. Det är frivilligt att använda stödet, och det är frivilligt att ha dessa möten. Jag kan tycka att det är lite märkligt att kommunföreträdare, framför allt till vänster, agerar grindvakter när det gäller vilken information deras medborgare ska få. Jag tycker att det skulle vara mer naturligt att människor fick informationen och sedan själva fick bestämma om de vill använda sig av stödet eller inte.

Jag noterar också att det är väldigt många som vill återgå till den kravlösa migrationspolitiken, men jag tror i ärlighetens namn att den diskussion som har förts snarare ökar intresset för detta stöd.

(Applåder)

Herr talman! Jag har tagit emot en utredning om detta nyligen. Vi arbetar med den just nu. Vi kommer snart att gå till riksdagen med förslag till lag. Den kommer att träda i kraft nästa år.

Enligt utredaren bedöms det leda till en sexdubbling av antalet brottsutvisningar. Vi jobbar också intensivt för att se till att de personerna blir mottagna i sina hemländer. Det är verkligen en kedja av olika reformer.

Principen är glasklar. Gärningsmännens rätt att få stanna i Sverige är betydligt mindre viktig än alla brottsoffers rätt till upprättelse.

(Applåder)

Herr talman! Tack, Caroline Högström, för den viktiga frågan!

För mig och för hela regeringen är det självklart att brottsoffrens rätt till trygghet alltid ska väga tyngre än gärningsmannens rätt att få stanna i Sverige. Inget våldtäktsoffer ska någonsin behöva känna sig rädd att gå ut på gator och torg. Vi arbetar intensivt för att se till att så blir fallet.

Det gör vi bland annat genom att skärpa just lagstiftningen om brottsutvisningar. Det innebär att vi sänker gränsen kraftigt och rensar upp ordentligt i alla de märkliga undantag som har funnits. Det innebär att vi gör det obligatoriskt att yrka på utvisning när förutsättningarna är uppfyllda. När de är det inte bara får man yrka på utvisning, utan man ska yrka på utvisning.

Det är otroligt viktigt för att migrationspolitiken ska bli rättvis och för att det ska finnas ett stöd för brottsoffren. Brottsoffer – och inte minst många kvinnor, som i exemplet som nämndes – ska alltid känna att lagstiftningen står på deras sida. Om de skulle bli brottsoffer ska de få den upprättelse som de förtjänar.

Herr talman! Nu blandas saker ihop. Återvandring är en sak, återvändande någonting helt annat. Återvandring är ju helt frivillig. Återvändande bygger på att man inte har laglig rätt att vara i landet. Som jag säger kan det vara personer som har fått nej på sina asylansökningar och borde åka hem, så att vi kan upprätthålla respekten för den reglerade invandringen. Men här finns faktiskt också personer som har begått allvarliga brott. Jag vill återigen trycka på det. Det är stor skillnad mot tidigare. Tidigare kunde de här personerna vara kvar i Sverige och begå nya brott. Med den här regeringen blir de i stället utvisade.

(Applåder)