Johan Forssell

Fru talman! Det märks att det var ett tag sedan Socialdemokraterna var i regeringsställning.

Om det nu vore så enkelt att hitta ett importförbud som inte strider mot den inre marknadens regelverk och som på något mirakulöst sätt skulle vara bättre än sanktioner från 27 EU-länder, varför gjorde då inte den förra regeringen någonting under sina sju månader?

Jag har inte fått något svar på den frågan. Det verkar ha funnits gott om tid att hitta en lösning då. I stället är ni i dag kritiska till att det inte finns någon lösning på plats.

Vi känner igen det mönstret också från Natofrågan. Under flera års tid röstade ni nej till konkreta initiativ. Sedan är Socialdemokraterna i dag kritiska till att vi fortfarande inte är medlemmar i Nato.

Det är samma med kärnkraften. Först ger man Miljöpartiet ett dominerande inflytande över svensk energipolitik. Sedan beklagar man sig över att det i Europa och Sverige finns en påverkan från rysk gas. Det är inte seriöst.

Det är bra att kunna vara flexibel i politiken. Men Socialdemokraternas konster i den här frågan är obegripliga.

Fru talman! Matilda Ernkrans läser inte upp vad som står i tillkännagivandet, utan verkar hitta på egna saker om vad som står där.

Det stod att man ska granska vilka alternativ som är möjliga att överväga för att trygga Sveriges energiförsörjning. Det är precis vad regeringen har gjort. Vi har verkligen inte legat på latsidan de här månaderna. Vi har tvärtom lagt in en hög växel.

Det har vi till exempel gjort genom att planera för ny kärnkraft i Sverige. Det är någonting som tyvärr inte har skett under de senaste åren, utan det har varit en annan inriktning på politiken.

Jag kan ånyo påpeka att det har varit tio olika sanktionspaket mot den ryska ekonomin. Medan vi står här i dag förbereds det för ett elfte sanktionspaket. Vi skulle välkomna om det också innefattade rysk gas.

Om det hade varit så enkelt som att Sverige på något mirakulöst sätt skulle kunna ha ett eget förbud här är frågan till Matilda Ernkrans naturligtvis: Varför gjorde inte den regering som hon satt i någonting? Den regeringen hade ändå sju månader på sig.

Fru talman! Som jag var inne på i mitt tidigare anförande fortsätter regeringen under det pågående ordförandeskapet i EU att öka pressen på Ryssland genom sanktioner samtidigt som vi också värnar någonting annat, nämligen att upprätthålla enigheten bland EU:s medlemsstater. En grundläggande princip för sanktionspolitiken är att den är som mest effektiv när den har ett brett internationellt stöd. Oljepristaket, den ekonomiskt sett viktigaste sanktionen, har överenskommits just i en bred internationell koalition. I regel har nationella åtgärder marginell effekt på den ryska statens inkomster.

Min uppfattning är efter många samtal med representanter för det svenska näringslivet att det överlag finns ett väldigt starkt stöd för Ukraina. Många företag har redan lämnat den ryska marknaden. Däremot vet vi att kontrakt för flytande fossilgas löper över lång tid och att förutsättningar för att avbryta dem ibland saknas. Köparen är skyldig att betala oavsett om gasen tas emot eller inte. Om gasen inte tas emot kan den ryska leverantören sälja den igen och få dubbelt betalt för samma produkt. Det vill vi undvika.

Jag vill också upprepa vad utrikesministern framhöll i den utrikespolitiska deklarationen i februari. Förhållandet mellan klimatpolitiska frågor i bred bemärkelse och säkerhetspolitiken blir allt viktigare.

Vi har redan kommit väldigt långt. Rysslands viktigaste inkomstkälla, råolja och andra petroleumprodukter, är redan belagd med importförbud. Importen av ryskt kol och andra fasta fossila bränslen förbjöds för över ett år sedan.

Det senaste sanktionspaketet innehåller ytterligare ett steg för att förhindra Rysslands tillträde till EU:s energimarknad. Det innehåller även ett förbud mot tillhandahållandet av gaslagringskapacitet för ryska operatörer inom EU.

Jag vill avslutningsvis knyta an till näringsutskottets betänkande. Trots att jag inte satt i utskottet då tror jag att jag har bättre koll på det än vad flera av mina vänner här i kammaren har haft.

Jag kan konstatera att det är många som refererar till det utan att riktigt ha läst vad som står där. Det står till exempel att Sveriges import av rysk energi ska upphöra när det är möjligt. Det var faktiskt vad som stod.

Det stod också att frågan är mycket komplex och att lösningen därmed inte är enkel. Jag vill också påpeka vad Ukrainas president har framfört vid flera tillfällen.

Håll ihop Europa! Se till att vi arbetar gemensamt så att vi inte får olika lagstiftningar i olika länder! Det är med den ambitionen som regeringen verkar.

Fru talman! Regeringens inriktning är väldigt tydlig: Vi kommer att stå vid Ukrainas sida så länge som det behövs. Jag är stolt över att tillhöra en regering som på de här månaderna i regeringsställning har presenterat flera mycket omfattande stödpaket till Ukraina. De är större än vad den tidigare regeringen förmådde att göra - militärt, men också civilt och humanitärt.

Vi finns på Ukrainas sida. Vi stöder dem med de saker som behövs, och vi har gjort mycket klart och tydligt i den här kammaren, men också för det internationella samfundet och direkt till Ukraina, att vi kommer att vara en långsiktig partner till Ukraina för att man ska vinna kriget och stoppa Rysslands fullskaliga invasion. Det handlar också om att vara en långsiktig partner i den viktiga uppbyggnad av landet som redan har inletts. Det gäller bland annat ett importförbud mot Rysslands viktigaste inkomstkälla, råoljan.

(TREDJE VICE TALMANNEN: Jag vill påminna om att kammarens överläggningar inte får störas av åhörare på läktaren och får be vakterna att snarast avlägsna de personer som stör ordningen.)

Det börjar bli en vana att personer tar ordet i kammaren av egna anledningar i stället för att visa respekt.

(TREDJE VICE TALMANNEN: Jag vill återigen påminna om att kammarens överläggningar inte får störas av åhörare på läktaren. Jag får be vakterna att snarast avlägsna de personer som stör ordningen. Om detta händer ytterligare en gång får vi ajournera sammanträdet för att säkra att debatten kan fortsätta utan störningar från läktaren.

Ordet går nu till statsrådet Johan Forssell, och jag ber om ursäkt för att jag bröt in i det här läget.)

Fru talman! Du är så välkommen. Jag hoppas, inte minst för Ukrainas skull, att vi kan hyfsa den här debatten och lägga fokus på rätt saker.

Regeringen har målmedvetet arbetat i enlighet med näringsutskottets initiativ förra året. Det initiativet kom redan under våren. Jag vill påpeka att Europas beroende av fossil energi har minskat väldigt kraftigt - kraftigare än vad jag tror att många hade förutspått, och dessutom på väldigt kort tid.

Importen av rysk naturgas till EU har minskat från ett beroende på över 40 procent till ett beroende nere på mellan 3 och 10 procent. Det är naturligtvis väldigt positivt. Samtidigt är vi såklart inte nöjda. Det finns mycket mer att göra.

Från svensk sida skulle vi ställa oss bakom förslag som innebär sanktioner mot rysk gas, men jag vill påpeka att det här inte handlar om vem som kan ha klatschigast formuleringar i en talarstol eller uttrycka sig mest dräpande på sociala medier. Det här handlar till syvende och sist om hur vi kan utforma den lagstiftning som får störst effekt. Regeringens ambition och övertygelse är att den lagstiftningen bäst tas fram tillsammans med Europeiska unionens övriga medlemsstater. Anledningen är enkel: att detta, mina vänner, är ett gemensamt problem för hela EU. Ett sådant gemensamt problem kräver också gemensamma svar.

Fru talman! Vi vill också undvika någonting annat, och detta har inte minst Ukrainas regering själv varit tydlig med: Vi vill undvika en situation där olika länder i Europa gör på helt olika sätt. Det är av den enkla anledningen att alla har egna lagstiftningar. I en sådan situation skulle möjligheterna för Ryssland att hitta olika kryphål i nationella lagstiftningar öka. Det är därför det är så viktigt att hålla ihop.

EU har sedan kriget inleddes presenterat ett tiotal olika sanktionspaket mot Ryssland. Just nu förbereds ett elfte sådant. Som ordförandeland i EU driver vi på för att paketet ska komma på plats så snart som möjligt. Vi driver även på för att det ska bli så kraftfullt som möjligt.

Jag vill påpeka att vi skulle ställa oss bakom förslag som innebär sanktioner mot rysk gas. Vi kommer att fortsätta att vara just den långsiktiga partner till Ukraina som krävs, både genom att vara en tydlig röst för ytterligare sanktioner och för att se till att ge Ukraina det humanitära, civila och militära stöd som landet behöver, både nu och för att långsiktigt lyckas bygga upp sitt land igen.

I detta anförande instämde Gustaf Göthberg, Ann-Charlotte Hammar Johnsson och Anna af Sillén (alla M).

Fru talman! Tack, ledamoten, för frågan! Jag önskar att det fanns ett bra svar på frågan om varför det ser ut så här. Det är väl, skulle jag säga, ett resultat av en tidigare biståndspolitik som har saknat fokus. Så många olika saker har varit prioriterade att man kan fråga sig om något alls egentligen har varit prioriterat.

Regeringen och samarbetspartiet vill att svensk biståndspolitik ska präglas av kvalitet, effektivitet och transparens - för att problemen i världen ska kunna bekämpas på bästa sätt men också för att skattebetalarna alltid ska veta vart deras pengar går någonstans. Vart går 56 miljarder kronor varje år?

Vi har därför skurit ned informationsanslaget, som de senaste åren har ökat från 5 miljoner kronor till 155 miljoner kronor. Vi skär nu ned det till 20 miljoner kronor. Även om jag personligen älskar film är jag fullt och fast övertygad om att dessa pengar kan göra betydligt större nytta någonstans i världen än om de går till en filmfestival.

(Applåder)

Frågestunden var härmed avslutad.

Fru talman! Tack, Jytte Guteland, för frågan!

På biståndssidan styrs det bilaterala biståndet av ett antal strategier. Några av dem löpte ut i fjol. Vi har gjort en teknisk förlängning av dem för att hinna arbeta igenom dem.

Vi tillträdde som regering först i oktober i fjol och har fått väldigt mycket på vårt bord. Vi kommer att ta det här året för att försöka jobba igenom de olika strategierna, och vi kommer att presentera dem så fort de är klara.

När det gäller frågan om handel ligger den delvis på Sveriges bord, men den styrs också av regelverk inom ramen för Europeiska unionen.

Jag kan säga generellt att vi har en positiv grundsyn på handel som ett sätt att minska fattigdomen i världen men även som en katalysator för mer av öppenhet och frihet på många områden. Det sker inte alltid, men det sker inte heller sällan.

Vi kommer att återkomma även i den frågan, men svaret på de problem vi ser i världen är nog inte mindre handel utan snarare mer handel.

Fru talman! Tack, Gustaf Göthberg, för en viktig fråga!

Precis som jag varit inne på i mitt tidigare svar är vi i regeringen väldigt bekymrade över den demokratiska tillbakagången i Uganda. Den har pågått under lång tid. Det är tyvärr en utveckling som har accelererat åt fel håll den senaste tiden, skulle man kunna säga.

Vad gäller situationen för hbtqi-personer är det ett beslut som har fattats i parlamentet. Det behöver också bekräftas av presidenten. Vi hoppas naturligtvis att så inte ska ske. Det faktum att Sverige är en stor biståndsgivare ger oss också en möjlighet i vår dialog med Uganda att ta upp de här sakerna. Det kommer vi självfallet att göra.

Jag kan lugna alla med att säga att de redan i dag är fullt medvetna om vår position. Vi har uttryckt den flera gånger under lång tid. Jag kan också notera att det är många andra länder som nu gör samma sak.

Om detta kommer att få effekt återstår att se. Vi hoppas naturligtvis det. Men ingen ska behöva sväva i ovisshet om att för oss är utvecklingen i Uganda på de här områdena fullständigt oacceptabel.

(Applåder)

Fru talman! Tack, Yasmine Eriksson, för en viktig fråga!

Vi vill att svenskt bistånd ska präglas av kvalitet, effektivitet och också av transparens. De medel som skattebetalarna lägger - 56 miljarder kronor nästa år - ska gå till rätt saker.

Man ska som skattebetalare också kunna veta vad pengarna går till. Det var någonting som den tidigare alliansregeringen jobbade väldigt mycket med, till exempel genom initiativet Openaid där man som enskild medborgare kan gå in och titta vart pengarna går någonstans.

Jag kan konstatera att de senast åren har Sveriges biståndspolitik fallit ganska kraftigt i Transparency Index. Det är ett stort problem.

Precis som framgår av Tidöavtalet kommer vi att ta fram en reformagenda för biståndet. En viktig del i det är just detta. Det gäller att ta fram mekanismer, strukturer och krav på återrapportering för att se till att bistånd alltid går till rätt saker och aldrig går till korruption eller försvinner i väg på en massa andra delar.

Fru talman! Jag tackar Daniel Lönn för frågan. Svaret är att regeringen ser goda möjligheter till ökad export. Vi har förmånen att leva i ett land som inte bara har några av världens bästa företag utan också har rika tillgångar i den här delen. Det är tillgångar som nog kommer att bli ännu viktigare i den tid vi nu lever i, med stora geopolitiska spänningar och dessutom ett ökande behov, inte minst kopplat till den gröna omställningen.

Sedan är det långa ledtider i det här, men vi arbetar från regeringens sida både för att möjligheterna ska vara goda att nyttja de resurser som finns med de tillstånd och beslut som krävs för det och för att se till att våra företag har gott tillträde till världsmarknaden. Vi vill ha en öppen världsmarknad med mer av frihandel, mer av öppenhet och en regelbaserad handel, där vinnaren inte blir det land som har störst statsstöd i ryggen utan det land som kan producera och exportera bäst produkter till bäst pris. Lyckas vi med det finns det goda möjligheter att det här kommer att bli riktigt bra för Sverige.

(Applåder)

Fru talman! Jag tackar Lili André för frågan, som jag tycker är mycket viktig. Väldigt mycket av diskussionerna i politiken i dag går ut på hur man ska fördela resurserna. Det diskuteras för lite hur resurserna ska skapas.

Vi har förmånen att bo i ett land som har några av världens mest framträdande företag här - stora som små, skulle jag vilja säga. Den senaste strategin antogs 2015. Sedan uppdaterades den 2019. Det är en handelsstrategi. Den handlar om både export och import och naturligtvis även om investeringar. Det räcker att gå tillbaka bara något år för att se att väldigt mycket har hänt på kort tid, med Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina, diskussionen om behovet av alltmer säkra handelskedjor och leverantörskedjor samt hela covidpandemin med dess effekter. Regeringen kommer därför att ta fram en ny sådan här strategi där vi gör en grundlig analys och förhoppningsvis också pekar ut ett antal viktiga vägar framåt.

Fru talman! Jag tackar för frågan. Precis som Anna Lasses är också regeringen väldigt oroad över den brist på mänskliga rättigheter och demokrati som har funnits i Uganda under lång tid. Utvecklingen går helt enkelt åt fel håll. Det är detta ytterligare ett tecken på.

Vi är väldigt oroade över det beslut om hbtqi-personer som har fattats i det ugandiska parlamentet såvida lagen också träder i kraft. Den måste ju få en underskrift av presidenten för att göra det. Det vore ytterligare ett steg i fel riktning.

Vårt bistånd till Uganda går nästan uteslutande till civilsamhällesorganisationer och till internationellt bistånd i den delen, inte minst för att utveckla kapaciteten hos det civila samhället. Men det faktum att Sverige är en stor biståndsgivare till Uganda innebär självklart också att det finns möjligheter som vi ska ta i vår dialog och att vi ska ställa krav på att man avbryter utvecklingen och gör rätt.

Fru talman! Jag tackar Tomas Eneroth för frågan. Biståndet till Guatemala kanaliseras framför allt via civilsamhället och som FN-stöd. Det har uppgått till drygt 200 miljoner kronor per år. I sammanhanget kan påpekas att vi inte har något direktstöd till Guatemalas regering.

Nivåerna för i år är oförändrade i förhållande de nivåer som gällde i fjol efter att man hade infört limiter. Det var limiter som beslutats av den regering som jag har för mig att Tomas Eneroth själv satt i. Det här ligger på samma nivå som det. Anslaget i år kommer att fokusera på att främja inte minst mänskliga rättigheter och demokrati men också att ge ökad transparens i valprocesserna, något som behövs där.

Jag vill också påpeka att det finns en regional strategi för hela Latinamerika. Även där kommer arbete i Guatemala att kunna ingå.

Fru talman! Vi arbetar väldigt hårt för att bredda givarbasen, för det är ju så att fler länder måste vara med och göra detta tillsammans. De humanitära behoven ökar, till exempel. Även om vi effektiviserar vår biståndsbudget för i år kan det vara värt att påpeka att det humanitära stödet faktiskt ökar i den budget som regeringen har lagt fram, och det är mot den bakgrunden. Men fler måste göra mer. Vi måste jobba mer effektivt och även se till att få in mer handel i detta. Vi ska inte bara bekämpa fattigdom utan också bygga en väg till välstånd.

Fru talman! Tack, Ann-Sofie Alm, för en viktig fråga! Den gäller ett ämne som tyvärr blivit väldigt aktuellt de senaste veckorna. Det är, precis som Ann-Sofie Alm säger, över 50 000 människor som har dött i den fruktansvärda jordbävningen.

Det var flera skalv. Jag är väldigt glad över att Sverige ändå så snabbt - redan samma dag som det första skalvet - kunde skicka en hel del resurser till hela det jordbävningsdrabbade området. Det är stort och motsvarar ytan av Belgien och Nederländerna tillsammans.

På svenskt initiativ anordnade EU-kommissionen nu i veckan en stor givarkonferens för både Turkiet och Syrien. Totalt samlades närmare 7 miljarder euro in till det humanitära arbetet och även till själva återuppbyggnaden. Det är väldigt substantiellt. Vi kommer att återkomma till detta med finansiella resurser och även arbeta med att få i gång handel och inte minst investeringar i de här områdena.

Fru talman! Som jag har varit inne på är det regeringens fulla övertygelse att de här pengarna gör betydligt större nytta ute i mottagarländerna - till exempel i Ukraina, till drabbade i Turkiet och Syrien eller till de stora behov vi ser på Afrikas horn - än vad 155 miljoner kronor till informationsinsatser i Sverige kan göra.

Vi måste ställa oss frågan var pengarna gör störst nytta. Vi måste våga prioritera. Från Vänsterpartiet låter det ibland som om det är kvantiteten som är det viktiga. För regeringen är det kvaliteten, och då måste man prioritera. I ett läge där allting är prioriterat blir ingenting prioriterat. Jag kommer varje dag att stå upp för principen att biståndet gör större nytta ute bland nödställda människor jämfört med att lägga så här otroligt mycket pengar här hemma. Det är en otrolig ökning som vi har sett; det har alltså vuxit från 5 miljoner till nästan 160 miljoner kronor på lite mer än tio år.

När det gäller granskning och debatt vore det väl sorgligt om vi satte likhetstecken mellan detta och skattefinansiering. Jag skulle snarare säga att den diskussion och den debatt vi har haft de senaste månaderna visar att det går alldeles utmärkt att ha en debatt om dessa frågor, och jag välkomnar den debatten. Jag vill dock påpeka att de 20 miljoner kronor som också finns kvar i den här informationsstrategin - vilket i sig är mycket pengar - ska fokusera på just kritisk granskning. Det tycker jag är väldigt viktigt.

Vi kommer att återkomma med förslag för att just ta fram den här reformagendan. En viktig sådan del kommer att bli just transparensen. Där är det också viktigt att varje aktör, och det kanske är det viktigaste i sammanhanget, själv tydligt kan visa hur man har förvaltat skattebetalarnas pengar, vilka resultat man har nått och vad man har använt medlen till. Det tror jag är väldigt viktigt både för att se till att skattepengarna alltid går till rätt saker och ytterst för att också säkerställa att det finns en folklig förankring när det gäller biståndspolitiken i stort.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Fru talman! När det gäller analysen av varför vi gör detta kan jag bara upprepa att syftet är att svara upp mot regeringens prioritering. Regeringen utgår från att svenskt bistånd gör betydligt större nytta i mottagarländer än vad det gör i Sverige. Vi hjälper betydligt fler människor i nöd om vi använder pengarna utomlands än om vi lägger 160 miljoner kronor på en informationsstrategi i Sverige. Det här är den enda strategi i den delen som riktar sig till just Sverige. Jag vill också påpeka att det fortfarande finns 20 miljoner kronor kvar. Det är mycket pengar.

Omläggningen av detta styrs i grund och botten genom en budgetprocess. Vi har följt riksdagsordningen och tagit in precis den information som vi tycker krävs för att vi ska vara bekväma med att fatta det här beslutet. Jag vill ånyo säga att pengarna inte försvinner utan flyttas till andra ändamål, till exempel stöd till Ukraina eller ökning av det humanitära stödet. Det tycker jag också är viktigt.

När det gäller CSO:erna vill jag påminna om att beloppet för CSO-strategin ligger kvar på precis samma nivå som i fjol. Sett till andelen av den totala biståndspolitiken ökar CSO:erna. Detta är naturligtvis bara början, men det stämmer inte att strategin skulle ha fått mindre pengar. Så är inte fallet. Däremot har pengarna till just informationsinsatser minskat eftersom vi, återigen, är av uppfattningen att pengarna gör betydligt större nytta i till exempel Ukraina. Det är en prioritering som jag gärna försvarar varje dag.

Jag vill också påpeka några andra saker. Vi gör flera förändringar i årets budget, bland annat en viktig satsning som vi kallar för demokratimiljarden. Jag vill också ta tillfället i akt och bekräfta att vi ser det viktiga arbete som många CSO:er genomför, ofta väldigt nära människor i konfliktfyllda situationer. Man har ofta en väldigt stark lokal förankring, och många personer i CSO-världen gör väldigt viktiga insatser. Jag tror säkert att en del av de projekt som ofta nämns i den här diskussionen kommer att kunna rymmas inom ramen för demokratimiljarden, vilket ju, som man hör, är betydligt mer de 160 miljoner som har gått till informationsinsatser i Sverige.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Lotta Johnsson Fornarve säger att svenskarnas vilja att stå upp för en generös biståndspolitik kanske försämras om vi lägger mindre skattepengar på just information om bistånd. Jag tror att man kan se på detta på olika sätt. Man kan till exempel fundera på i vilken utsträckning skattebetalarnas pengar verkligen ska läggas på att leda fram till den ena eller andra uppfattningen hos allmänheten. Är det verkligen ett effektivt användande av skattepengar? Är det principiellt rätt?

Jag tror snarare - och det är ännu viktigare - att om de pengar som de har betalat i skatt verkligen går till det de är avsedda för, det vill säga till att hjälpa människor i nöd, att se till att människor kan häva sig upp ur fattigdom och att se till att vi kan öka takten i den gröna klimatomställningen - alltså precis det som bistånd ska gå till - i stället för till informationsinsatser i Sverige, då tror jag att fler medborgare kommer att känna att deras pengar faktiskt används på ett effektivt sätt. Då känns det bra, och därmed kan man också tänka sig att bidra mer.

Om man däremot uppfattar att det här är ett område som präglas av låg effektivitet och bristande transparens tror jag att det motsatta kommer att inträffa. Vi kan också se att stödet för biståndspolitiken i fjol faktiskt minskade lite grann. Transparensen behöver verkligen öka.

Fru talman! Jag tackar Lotta Johnsson Fornarve för interpellationen. Det är många påståenden som görs i interpellationen, men de kanske inte alltid riktigt backas upp av fakta, skulle jag säga. Jag vill också minnas att jag har varit i den här kammaren tidigare och berättat till exempel om hur vi haft möten med civilsamhällets organisationer. Jag ska gärna ta det en gång till.

Jag hoppas att Lotta Johnsson Fornarve känner till att den här regeringen har agerat precis likadant som den tidigare regeringen i informationen till civilsamhället. Efter att vi hamnat i regeringsställning hade vi i början av januari ett stort möte med väldigt många civilsamhällesorganisationer. Lotta Johnsson Fornarve var inte där, men det var jag, och jag kan redogöra för att det var ett bra möte. Alla behöver inte alltid hålla med varandra, men det fanns gott om tid att diskutera. Jag tror till exempel att vi höll på 30 minuter längre än vad som var planerat. Det var inte slutpunkten utan startskottet för informationen. Vi har ett generalsekreterarnätverk som träffades dessförinnan. Sedan har departementet haft löpande dialog med olika aktörer inom CSO-världen. Vi har de gemensamma åtagandena, där det också har varit möten; företrädare för UD träffar personer löpande.

Det är möjligt att interpellanten inte känner till allt detta, men jag är tacksam för att jag fick den här möjligheten att här i dag ännu en gång redogöra för de många möten som skett. Det var också precis så här den tidigare regeringen agerade, och jag vill minnas att Vänsterpartiet var en del av den regeringens regeringsunderlag.

I grund och botten finns det olika uppfattningar som står mot varandra här. Regeringens uppfattning är att svenskt bistånd gör större nytta utomlands än i Sverige. Det informationsanslag som interpellanten hänvisar till har vuxit från 5 miljoner kronor 2011 till 160 miljoner kronor. När man lyssnar på Lotta Johnsson Fornarve kan man få intrycket att pengarna försvunnit. Riktigt så är inte fallet, utan i grund och botten gör vi bedömningen att pengarna används mer effektivt någon annanstans. Jag kan ge ett exempel: i Ukraina, där vi nu satsar väldigt mycket på att hjälpa människor i en väldigt svår situation. Det är också så att vi bygger ut det humanitära biståndet till människor som befinner sig i en situation där de har svårt att klara sig för dagen. Ett aktuellt exempel på det gäller naturligtvis Turkiet och Syrien.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Den bedömning vi gör är att så här mycket pengar, 160 miljoner kronor av skattebetalarnas resurser, används mer effektivt "där ute" än genom att man arrangerar olika informationsinsatser i Sverige. Det innebär inte att varje sådan insats behöver vara felaktig eller oviktig. Men vår bedömning är att nyttan av just biståndspengarna är betydligt större om de används i mottagarländerna än om de - förutom de saker som nämnts - finansierar till exempel tidningsstöd, närvaro i Almedalen eller på bokmässan och så vidare.

Jag vill också påpeka att 20 miljoner kronor av det här anslaget fortfarande finns kvar. Det är väldigt mycket pengar. Jag vill även ånyo påminna om att motsvarande anslag 2011 uppgick till 5 miljoner kronor.

Fru talman! Lotta Johnsson Fornarve har frågat mig varför jag inte har konsulterat civilsamhällets biståndsaktörer inför förändringarna av biståndet. Vidare frågar hon om jag avser att öka dialogen med civilsamhället och i så fall på vilket sätt. Johnsson Fornarve frågar om jag och regeringen gjort någon konsekvensanalys av hur det minskade informationsstödet kommer att påverka svenskt bistånd på längre sikt. Slutligen frågas också på vilket sätt jag kommer att arbeta för att den omläggning av biståndet som regeringen presenterat i budgetpropositionen för 2023 ska ske så transparent som möjligt.

Civilsamhällesorganisationerna i Sverige är en värdefull partner till regeringen dels som samtalspartner, dels och framför allt som samarbetspartner inom biståndet, som till stor del kanaliseras via svenska civilsamhällesorganisationer. En av civilsamhällets styrkor är att de ofta har en stark lokal förankring. Bland annat därför avser regeringen att öka andelen bistånd som kanaliseras via civilsamhället på platser där civilsamhället effektivt genomför prioriterad verksamhet. Det kan röra sig om både svenska organisationer och civilsamhällesorganisationer i andra länder.

En del av biståndet till svenska civilsamhällesorganisationer styrs genom strategin för stöd genom svenska organisationer i det civila samhället som har förlängts utan förändring av belopp jämfört med föregående år. Därutöver kan civilsamhället vara utförare av biståndsinsatser som finansieras av andra delar av biståndsbudgeten.

Det är principiellt viktigt att föra dialog med civilsamhället inför förändringar i biståndet som berör dem. Regeringen har en löpande dialog med organisationer i det civila samhället och avser även i fortsättningen att föra en regelbunden dialog i frågorna. Regeringen har förståelse för att neddragningen inom strategin för information och kommunikation påverkar organisationer i det civila samhället men anser att det svenska biståndet i högre utsträckning ska användas för att finansiera insatser utanför Sveriges gränser. Det är därför viktigt att kunna prioritera och att verksamheter har en bredd i sin finansiering för minskad sårbarhet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Sverige och världen står inför stora globala utmaningarna i dessa kristider, och vi måste rikta vår uppmärksamhet på det allvarliga världsläget. Därmed ser vi över inriktningen på det svenska biståndet, och främsta fokus för svensk utvecklingspolitik är att ge mesta möjliga stöd till Ukrainas regering och befolkning i deras kamp för demokrati och suveränitet samt i det omfattande återuppbyggnadsarbetet som väntar. Stödet handlar ytterst om att försvara demokratin och en regelbaserad världsordning.

Regeringen har föreslagit riksdagen en fast biståndsbudget för 2023-2025 om 56 miljarder per år. Därtill beslutas om ett maximalt tak för migrationsavräkningar på 8 procent. Därmed har vi skapat en grundmurad förutsägbarhet i biståndet för dessa år. Samtidigt ökar vi ambitionen för att göra det svenska biståndet mer långsiktigt, effektivt och transparent.

Regeringen riktar också om biståndet utifrån följande prioriteringar: Ukraina, humanitärt stöd, fattigdomsbekämpning och hälsoinsatser för de mest utsatta och sårbara, stöd till demokratikämpar, ett utökat och fokuserat klimatbistånd samt stöd till kvinnors och flickors rättigheter och möjligheter. Med en biståndsbudget på 56 miljarder kronor kommer Sverige fortsatt att vara en av världens mest generösa givare.

Herr talman! Tack, Olle Thorell, för en viktig fråga!

Det stämmer att vi kommer att lämna enprocentsmålet. Det finns ett brett politiskt stöd för det i den här kammaren, inklusive från Socialdemokraterna i deras senaste budget. Vi fokuserar till exempel på Ukraina. Vi fokuserar på att öka det humanitära biståndet. Men det är svårt att fokusera på precis allting samtidigt.

Det är korrekt att biståndet till Myanmar kommer att minska. Samtidigt ska man se att det finns andra strategier som dockar in här. Vi har till exempel en satsning på hela 1 miljard kronor kopplad till just demokrati, demokratikämpar och MR-försvarare globalt. Det kan ske satsningar utifrån den. Det finns också regionala strategier här, så jag tror att man får se det utifrån en lite bredare ansats än bara kopplat till ett enskilt land.

Jag vill också peka på att vi kommer att fortsätta vara en viktig partner till Myanmar och ett stort stöd även efter den förändring som nu sker.

Herr talman! Jag tackar Tobias Andersson för en viktig fråga.

Det här är något som har vuxit i betydelse under hösten. Vi fick EUkommissionens förslag på svar om IRA för bara några dagar sedan.

Sverige är nu ordförandeland i EU, och vårt arbete handlar mycket om att hitta en sammanhållning - ett gemensamt svar. Det är ingen hemlighet att vi från svensk sida har varit skeptiska till en hel del saker, till exempel att dra igång ett fullskaligt handelskrig med USA. Det känns inte särskilt motiverat vare sig nu eller någonsin.

Idén om att försöka bygga konkurrenskraft med hjälp av statsstöd är kortsiktig. Vi försöker att få in mer av ett perspektiv på vad som bygger långsiktig konkurrenskraft. Då finns mycket att göra för att få den inre marknaden att fungera bättre, till exempel att ta bort onödiga regler. Och vi driver på fler frihandelsavtal inom EU.

Vi arbetar intensivt med detta, och jag själv kommer att åka till Washington och fortsätta diskussionerna.