Johan Forssell

Herr talman! Jag tackar Aida Birinxhiku för en viktig fråga.

Det här är en fråga som vi har arbetat intensivt med ända sedan regeringstillträdet. Det handlar inte bara om företagarna, utan det handlar naturligtvis också om hushållen, och vi har snabbat på processerna i det arbete vi ärvde från den tidigare regeringen.

Sedan är det ett komplicerat ekonomiskt läge. Inte minst har inflationen ökat kraftigt på mycket kort tid. Det är också viktigt att ta med när vi tänker på hur vi hanterar den övergripande ekonomiska politiken.

Vi kommer att återkomma i närtid med exakt vad som gäller. På hushållssidan är vår ambition att utbetalningarna ska ske redan under februari. Detaljerna för det elstödet presenterades redan i november.

Under ledning av statsrådet Busch arbetar vi intensivt med frågan, och vi återkommer när det finns mer att säga.

Herr talman! Jag tackar Yusuf Aydin för en mycket viktig fråga.

Vi bevittnar en katastrof, och vi bevittnar den i realtid eftersom den pågår medan vi är här i kammaren i dag. Jag är glad att vi efter det att de första rapporterna nådde oss har kunnat agera snabbt med de resurser vi hade tillgängliga där. Först skickade vi 7 miljoner, och dagen efter skickade vi ytterligare 30 till FN:s katastroffond och till Röda Korset, som vi vet kan arbeta på marken. Vi har också fått kvittens på att stödet har varit uppskattat. Det här är ett stöd som går till både Turkiet och Syrien.

Vi gav i går också besked om att vi i det svenska ordförandeskapet i EU tillsammans med kommissionen planerar en pledging conference i närtid för att samla in mer medel. Och det kommer att krävas mycket mer.

Vi tittar nu också på de olika appeller som kommer från myndigheter och organisationer. Vad är det som behövs, och vad kan vi hjälpa till med? Därmed inriktar vi oss på att göra allt som står i vår makt för att lindra nöden och hjälpa till på de sätt vi kan.

Herr talman! Tack, Anna Lasses, för frågan! Som Anna Lasses känner till har alla länder i världen en folkrättslig förpliktelse att ta emot sina egna medborgare. Det är en grundläggande fråga som tyvärr inte alla länder tar sitt ansvar för i dag.

Vi har pekat på att man behöver arbeta på bred front för att få en förändring till stånd när det gäller det skuggsamhälle som vi hörde om i en tidigare fråga. En sak handlar om att kunna ställa krav på de länder som är mottagare av bistånd, men det handlar också om att kunna ha en dialog med dem.

Det är ingenting nytt i detta sammanhang. Det har skett på en lång rad andra områden tidigare, till exempel när det gäller korruption och andra saker. Ytterst är det nämligen alltid svenska skattebetalares pengar som används. Någon har jobbat ihop de pengar som går till bistånd till andra länder. Då är det viktigt att vi säkerställer att vi får kvalitet för dem och att länder faktiskt uppfyller de förpliktelser som de ska uppfylla.

Herr talman! Jag har en annan uppfattning vad gäller frågan om transparens. Jag skulle säga att det nog finns väldigt mycket att göra för att göra biståndet mer transparent och även öka effektiviteten och kvaliteten - att inte bara titta på hur det alltid har varit utan våga ställa om. Här handlar det inte minst om det faktum att vi nu lägger ihop handel med bistånd.

Men det är också ett faktum att vi inte kan prioritera allting samtidigt, inte ens om vi skulle lägga 2 procent av bni på bistånd. Det stämmer att vi kommer att dra ned lite grann i Myanmar, men vi prioriterar samtidigt till exempel det humanitära och inte minst Ukraina.

Herr talman! Tack, Janine Alm Ericson, för frågan! Det stämmer att vi har aviserat stora förändringar i biståndet, till exempel att inte ha ett mål för hur mycket pengar som ska betalas ut utan i stället ha tydliga mål gällande kvalitet, effektivitet och transparens - mycket av det som historiskt har saknats i den svenska biståndspolitiken, vilket kanske förklarar det faktum att många länder som under många år har fått väldigt mycket bistånd trots detta fortsätter att vara väldigt beroende av just bistånd.

Civilsamhället är en av flera viktiga delar i detta arbete. Deras andel av vårt totala bistånd ökar i och med regeringens budget.

Vi gör däremot en del prioriteringar när det gäller till exempel informationsanslag. Vi säger att det faktiskt är viktigare att till exempel öka det humanitära biståndet, eller biståndet till Ukraina för den delen, herr talman, än att vara representerad på Bokmässan eller i Almedalen eller att ha ett omfattande tidningsstöd. Man kan tycka att detta är en felaktig prioritering, men för regeringen är den väldigt rimlig.

Herr talman! Jag kan bara bekräfta att rent vatten är viktigt ur flera aspekter. Vi ser också hur vatten används i andra aspekter än tidigare, ibland tyvärr också som ett vapen i konflikter.

Vi tittar just nu väldigt brett på hela biståndet. Det är en väldig massa olika strategier. Det är ett svårstyrt område. Vi kommer nu att inleda ett väldigt offensivt förändringsarbete där vi har förlängt några strategier tillfälligt. Jag kommer att återkomma till riksdagen med exakt vilka strategier som kommer att bli kvar, vilka som tas bort och vilka vi lägger till.

Herr talman! Tack för frågan, Alexander Christiansson! Jag kan bara instämma i att det som just nu sker i både Turkiet och Syrien är en fruktansvärd tragedi. Antalet döda ökar timme för timme.

Vi har arbetat väldigt intensivt med detta ända sedan vi fick de första rapporterna. Vi har kunnat kanalisera medel vid två olika tillfällen, framför allt kopplat via Internationella Rödakorsfederationen men även via CERF, FN:s katastrofmekanism för detta. Vi kommer också att fortsätta med det. Vi följer utvecklingen men också behoven på den turkiska och syriska sidan väldigt noggrant.

När det gäller kvalitet, effektivitet och transparens är det frågor som är väldigt centrala för regeringen och för samarbetspartiet Sverigedemokraterna. Vi kommer att följa detta väldigt noga. Vi har också sagt att vi kommer att ta fram en reformagenda, som jag hoppas kunna presentera i närtid, just för att säkerställa att svenska skattebetalares pengar alltid används på det mest effektiva sättet och till gagn för dem som behöver det mest.

Fru talman! Det jag säger är inte att summan man lägger på bistånd inte skulle vara viktig. Det är klart att den är central. Det jag säger är att den inte är det enda som är viktigt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellation

Jag tycker att man i detta sammanhang också kan peka på det faktum att det bara är fem stater i hela världen som når upp till FN:s mål om 0,7 procent. Sverige kommer naturligtvis att fortsätta vara en av dem. Sverige kommer att fortsätta vara en mycket generös biståndsgivare.

Det är fler saker som spelar roll. Resultaten, insynen och kvaliteten är saker som vi i den nya regeringen vill lyfta tillsammans med det som vi har pekat på gällande kopplingen mellan handel och bistånd.

FN gör många bra saker, men ibland framstår det i debatten som att det bara är FN som agerar som biståndsaktör. Så är det ju inte. Om vi nu tar ett aktuellt exempel som nämndes av Lotta Johnsson Fornarve, nämligen Ukraina, som kommer att vara en mycket tydlig prioritering för den här nya regeringen, kan vi se att EU är en väldigt stor aktör. Jag tycker att vi ibland behöver se biståndsarbetet i ett lite vidare perspektiv än att det bara skulle handla om FN, för så ser faktiskt inte verkligheten ut.

Stödet till kvinnor och tjejer lyfts fram i regeringsförklaringen som ett prioriterat område. Vi kommer i närtid att återkomma i regleringsbreven till den exakta resursfördelningen. Jag vill inte föregripa detta just nu, men det kommer i närtid.

Sedan tycker jag att det finns en lite trist utgångspunkt i den här debatten: att det bara skulle finnas en vinnare på bistånd och att man bara kan göra på ett sätt. Det är klart att hela grunden för att ge bistånd är att hjälpa mottagarländer. Annars skulle man väl inte lägga 56 miljarder på det här området. Men jag lever i tron att fler kan bli vinnare genom att man kopplar ihop handel och bistånd, till exempel våra fantastiska svenska företag, som befinner sig långt framme i den gröna klimatomställningen eller när det handlar om infrastruktur. Här krävs det nytänkande, och det kommer den här regeringen att ge.

Jag tackar interpellanten för en intressant diskussion.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Fru talman! Först det som är korrekt i det som Lotta Johnsson Fornarve beskriver: Vi kommer att lämna enprocentsmålet. Det är tydligt uttryckt i budgeten. Vad som är en långsiktigt hållbar ram för biståndspolitiken kan man tycka olika om. Det är ju klart att behoven i världen är oändliga. Men om nu inte aspekten att också värna svenska skattebetalares pengar och få kvalitet och effektivitet räknas, om det bara handlar om att lägga så mycket pengar som möjligt på biståndet, varför då inte lägga 2, 3 eller 4 procent? Det hade varit intressant att höra Vänsterpartiets syn på det.

Men för den här regeringen är ambitionen lite en annan än att bara lägga så mycket pengar som möjligt. Vi är mer intresserade av vilka resultat och vilken kvalitet och effektivitet vi uppnår. Jag tror att även Vänsterpartiet kan hålla med om att resultaten historiskt sett har varit för dåliga. Hur ska man annars förklara det faktum att väldigt många av de länder som under mycket lång tid har fått mycket stora summor pengar i svenskt bistånd fortfarande är beroende av det?

Uppenbarligen finns det någonting här som inte riktigt fungerar som det ska. Det finns åtminstone ett utrymme att våga tänka nytt, och det är vad den här regeringen gör.

Ett sådant område är att lägga ihop bistånd och handel, att komma bort från det stuprörstänkande som har varit en hämsko och inse att vägen till välstånd handlar om just det jag var inne på: handel, att göra affärer, tillväxt och marknadsekonomi. Vid de besök jag har gjort hittills är det mycket få gånger som rena biståndsönskemål kommer upp. Det man vill ha är just investeringar i sitt hemland, för det är så man skapar långsiktig tillväxt. Det är så man bryter fattigdomen och inte blir beroende av årliga tillskott från länder som Sverige. Och det är den här regeringens ambition.

Vi har alltså inte lägre ambition. Tvärtom - vi har en högre ambition. Det är just därför som vi också kommer att förändra biståndet i enlighet med det.

När det gäller de fyra principerna kommer regeringen, precis som framgår i mitt svar, att fortsätta beakta dem, och vi kommer också att återkomma med prioriteringarna kopplade till våra regleringsbrev framöver. Men jag vill också påpeka att dessa principer är överlappande, och det finns även andra principer, till exempel OECD-Dacs regelverk, att ta hänsyn till.

Det finns även, fru talman, återigen det faktum att varje land som ger bistånd har rätt att själv avgöra vilka länder man vill samarbeta med. Så har det alltid varit. Så var det även för den tidigare regeringen och för regeringen dessförinnan, som ju Vänsterpartiet har agerat stöd för och har röstat för i budgetbeslut. Sverige har alltså fullt legitima möjligheter att själva avgöra det och sätta upp vilka principer man vill ska styra biståndet. Jag har varit inne på migrationen, som ju är ett sådant exempel, men det kan även handla om korruptionsarbete. Vi kommer att i våra regleringsbrev återkomma mer om detaljerna i detta - vi har ju bara varit i regeringen i ungefär åtta veckor.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellation

Men jag vill understryka ännu en gång att vi kommer att genomföra en förändring av biståndet, och det är för att resultatet inte har varit tillräckligt bra. Det förtar dock inte det som har varit bra och som har haft effekt.

Jag kan till exempel hänvisa till det som Riksrevisionen och Statskontoret har pekat på. Man möter olika beskrivningar av den förbättringspotential som finns, inte minst när man talar med många biståndsländer. De vill ha handel, investeringar och tillväxt, och detta kommer vi i den nya regeringen att efter bästa förmåga försöka hjälpa dem med.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellation

Fru talman! När det gäller biståndet har vi mellan de tre regeringspartierna och Sverigedemokraterna kommit överens om en långsiktig plan. Det innebär att biståndsramen de kommande tre åren ska ligga på 56 miljarder kronor per år. Det är en mycket generös biståndspolitik. Det innebär faktiskt sammanlagt mer pengar än föregående treårsperiod. Detta kan vara värt att hålla i åtanke.

Men det stämmer att vi kommer att förändra biståndspolitiken. Vi kommer att inleda en historisk reform. Vi kommer att i stället för som tidigare, då man prioriterade hur mycket pengar som ska betalas ut, prioritera effektivitet och kvalitet och att göra skillnad på riktigt. Ibland blir debatten väldigt märklig, som om det bara handlar om hur mycket pengar man betalar ut - och sedan skulle jobbet vara klart. Regeringen har betydligt högre ambitioner för biståndet än så.

En viktig sådan prioritering är det faktum att bistånd inte bara handlar om att bekämpa fattigdom. Det handlar också om att ge en väg till välstånd. Där kan man konstatera att många av de länder som Sverige under lång tid har haft utvecklingssamarbeten med och som har fått ta emot väldigt mycket pengar ändå alltjämt, ibland efter flera decennier, är väldigt beroende av bistånd.

Här finns det alltså enligt regeringen utrymme för förändringar och förbättringar. Ett sådant prioriterat område är det faktum att bistånd och handel inte står mot varandra utan är olika sidor av samma mynt. Vägen till välstånd kan alltså inte enbart byggas av pengar, utan det handlar om handel, tillväxt, marknadsekonomi, rättsstat och demokrati - en lång rad olika saker som måste till. Det finns flera internationella exempel på detta.

Vi kommer nu att inleda en reformering av biståndet kopplat till den nya inriktningen, och vi kommer att presentera en reformagenda med fokus på just långsiktighet, transparens och effektivitet, med tematiska prioriteringar. En sådan prioritering är fokuset på fattigdomsbekämpning, men även hälsoinsatser för de allra mest utsatta människorna i världen och naturligtvis demokratibistånd till människorättsförsvarare med flera.

Sedan är det också så, fru talman, att man som en generös biståndsgivare har ett ansvar. Man har ett ansvar inte minst mot svenska skattebetalare att kunna ställa tydliga krav på våra samarbetspartner inom utvecklingssamarbetet. Ett sådant krav är kopplat till migrationen, som nämns i interpellationen som ställts till mig. För att migrationen ska fungera krävs det faktiskt att alla stater lever upp till den folkrättsliga förpliktelsen att återta sina medborgare.

Att regeringen väger in den här typen av migrationspolitiska faktorer i valet av mottagare av svenskt bistånd står inte i konflikt med ett genomförande i linje med principerna för ett effektivt utvecklingssamarbete, utan varje givare, fru talman, har rätt att välja med vem, var och hur man inleder ett utvecklingssamarbete. Så har alltid skett i svensk biståndspolitik. Vi har aldrig gett allting till alla utan har alltid följt olika prioriteringar. Det kommer den här regeringen att fortsätta göra. Migration är en sådan prioritering, men det finns naturligtvis också andra.

Fru talman! har frågat mig hur Sverige och jag som statsråd avser att ta till vara möjligheterna som ordförandeskapet innebär för den internationella processen kring biståndseffektivitet. Hon har också frågat hur regeringen avser att arbeta vidare med de internationella principerna för biståndseffektivitet och säkerställa att det svenska biståndet fortsatt utgår från dessa.

Sverige och världen står inför stora prövningar. Rysslands aggression mot Ukraina har politiska, ekonomiska och humanitära konsekvenser som sprider sig långt utanför Ukraina. Länder med utbredd och långvarig fattigdom kännetecknas ofta av bristande demokrati, svagt utvecklad marknadsekonomi, dålig samhällsstyrning, korruption, beroende av stöd utifrån och bristande jämställdhet - inte sällan i kombination med konflikt. De globala utmaningarna förvärras ytterligare av klimatförändringarna, utarmning av den biologiska mångfalden och miljöförstöring. Ett historiskt stort antal människor är på flykt.

Vi behöver se på det svenska biståndet som en strategisk resurs som ska användas effektivt och på rätt sätt. Svenskt bistånd verkar inte isolerat från andra, och det är därför avgörande att vi samarbetar effektivt för att uppnå resultat. Det gäller både andra givare och andra aktörer som bidrar till hållbar utveckling. Det gäller också mottagare av bistånd, och vi ska därför ha en öppen och konstruktiv dialog med till exempel mottagarländernas regeringar.

Jag är glad att Sverige i samband med högnivåmötet i Genève blir medordförande för det globala partnerskapet för effektivt utvecklingssamarbete, som samlar en stor bredd av aktörer. Sverige har en lång tradition av att vara pådrivande i det internationella arbetet för biståndseffektivitet. Det är ett engagemang som har sträckt sig över flera olika regeringar.

Regeringen kommer att verka internationellt för ett effektivt bistånd och beakta principerna för effektivt utvecklingssamarbete. Det internationella biståndet har genomgått stora förändringar de senaste decennierna och blivit alltmer komplext. Nya typer av aktörer och samarbetsformer har uppstått för att lösa inte bara nya problem utan också gamla problem på nya sätt. Här krävs samarbete baserat på gemensamma principer för att fortsätta förbättra biståndets genomslag för de allra mest utsatta.

I det internationella arbetet för ett mer effektivt bistånd kommer regeringen bland annat att driva transparens, resultatfokus och ökad mobilisering av privat kapital. Biståndseffektivitet behöver i större utsträckning förstås i kontexten av den bredare utvecklingsfinansieringsagendan, där biståndet utgör en del och samspelar med andra finansiella flöden som bidrar till hållbar utveckling.

För att säkerställa ett kvalitativt svenskt bistånd kommer regeringen att ta fram en reformagenda med fokus på långsiktighet, transparens och effektivitet. Behoven är stora och resurserna begränsade. Därför kommer regeringen i samarbete med likasinnade att fokusera på effektivisering och synergier mellan insatser. Principerna för effektivt utvecklingssamarbete kommer även fortsatt att vara betydelsefulla för utvecklingen och genomförandet av svenskt bistånd.

Herr talman! Jag tackar ledamoten för frågan.

Regeringen har högre ambitioner för biståndet än att bara fokusera på hur mycket pengar Sverige kan betala ut under ett enskilt år. Vi kommer att sätta upp tydliga mål om kvalitet, effektivitet och resultat.

I budgetprocessen har vi arbetat på precis samma sätt som den tidigare regeringen. Vi har varit måna om att få en långsiktighet i detta. Vi vill till exempel undvika det som hände i våras när den tidigare regeringen genomförde kraftiga limiter utan någon konsekvensanalys över huvud taget. Detta vill vi inte upprepa. Därför har regeringen infört en treårig budgeteringsram så att det ska finnas en förutsägbarhet och en långsiktighet. Vi har därtill infört ett tak kopplat till just flyktingavräkningarna.

Låt mig också påpeka att även om FN är en viktig spelare finns det fler globala aktörer, till exempel Europeiska unionen. Jag skulle önska att vi breddade diskussionen lite, inte minst i ljuset av det fruktansvärda krig som pågår i Ukraina.

Herr talman! Jag tackar ledamoten för en viktig fråga om ett mycket angeläget ämne. Precis som jag har sagt tidigare kommer Ukraina, av helt uppenbara skäl, att bli en mycket stor mottagare av svenskt bistånd. Vi har ett krig i Europa. Behoven är enorma och växer egentligen timme för timme.

Svenskt bistånd kan inte lösa alla problem i detta, men vi kan ändå göra väldigt mycket för att förbättra situationen. Inte minst inom ramen för EUkretsen, där vi har påbörjat ett arbete som vi kommer att accelerera under ordförandeskapet för att poola ihop de europeiska resurserna, kan vi göra väldigt mycket.

De här stöden börjar kanaliseras ut just nu. Vi kommer att fortsätta med det. Biståndspaketet som vi gav häromveckan är inte det första och kommer inte heller att vara det sista.

Vi har också inlett ett arbete på temat att gjuta ihop handel och bistånd, till exempel genom att ge Ukraina tullfrihet. Då bekämpar man inte bara den akuta humanitära krisen utan påbörjar också en återuppbyggnad av landet.

Herr talman! Jag tackar för frågan. Vi har stora och akuta humanitära behov i världen, inte minst på Afrikas horn, och regeringen har sagt att vi kommer att förstärka de humanitära insatserna. Även Ukraina är ett exempel på det.

När det gäller de mer långsiktiga delarna kommer vi att inleda en förändring av svenskt bistånd. Det håller på många sätt redan i dag hög kvalitet, men man kan samtidigt konstatera att många länder runt om i världen som under flera decennier har fått mycket stora summor i svenskt bistånd fortsätter att vara väldigt beroende av svenskt bistånd. Uppenbarligen finns det alltså potential för förbättringar här.

En mycket tydlig sådan prioritering som vi har gjort är att på ett helt annat sätt än tidigare gjuta ihop bistånd med handel. Här ligger en väldigt stor potential att få in mer av företagande, marknadsekonomi, rättsstat och demokrati, ja, allt som konstituerar ett gott samhälle. Vi har alltså inte lägre ambitioner här än tidigare - tvärtom, skulle jag säga.

Herr talman! Jag tackar för frågan och hälsningen.

Regeringens bedömning är att bilden av Sverige utomlands är väldigt stabil och på många sätt även utomordentligt positiv. Vi kan konstatera att Sverige senast i dag framställs som det allra bästa landet att leva i enligt US News & World Reports årliga rankning. Tittar man på de rapporter som har kommit från Svenska institutet - jag har tagit del av dem själv - kan man även se att det under lång tid har varit en positiv utveckling. Valets utgång har inte heller förändrat den beskrivningen.

Sedan kan man naturligtvis alltid säga att bilden kan förändras framöver. Där tror jag inte att det här valet var något undantag, utan så har det väl alltid varit tidigare. Det finns ett antal problem, och är man mån om Sverigebilden tror jag att det allra bästa sättet att hantera det på är att hantera de väldigt allvarliga samhällsproblem som finns i vårt land - inte minst kopplat exempelvis till gängkriminalitet och otrygghet. Det är denna regering fullt fokuserad på att göra.

Herr talman! Jag tackar för frågan.

Det korta svaret är: Ja, vi delar oron.

Låt mig först säga att det naturligtvis är positivt att den amerikanska administrationen tar ett kliv framåt i den gröna omställningen. Problemet är det sätt lagen är utformad på, som gör att den tyvärr har starka protektionistiska drag. Det är förmodligen inte i enlighet med WTO-regelverket, även om det kan vara svårt att vandra just den vägen för att få en ändring eftersom deras överprövningssystem ligger nere sedan ett antal år tillbaka.

Vi följer frågan noga. Den upptar mycket av min arbetstid, inte minst i europeisk kontext. Jag har talat direkt med USA:s handelsrepresentant ambassadör Tai och påpekat att detta kan få stora negativa konsekvenser inte bara för Sverige och Europa utan även för USA eftersom det här potentiellt sett skulle kunna eskalera till ett handelskrig. Det finns starka sådana krafter i Europa.

Regeringen vill inte se en sådan utveckling, utan vi driver på för att försöka hitta en överenskommelse med USA.

Herr talman! Tack så mycket, Anna Starbrink, för frågeställningen! Precis som jag har sagt här tidigare kommer svensk biståndspolitik att fortsätta att vara generös. Den kommer att koncentreras till ett antal strategier, och vi kommer på ett helt annat sätt att sätta kvalitet och effektivitet i fokus snarare än ett mål för just hur mycket pengar som ska betalas ut.

En av hörnstenarna kommer att vara arbetet för global hälsa. Det kommer vi att få anledning att återkomma till inte minst inom ramen för det svenska ordförandeskapet i Europeiska unionen, där vi också väntar oss viktiga slutsatser på EU-nivå. Vi kommer också i våra regleringsbrev inom bara några veckor att presentera mer kopplat till olika tematiska prioriteringar och i förlängningen också vilka organisationer vi ska samarbeta med och på vilket sätt.

Man kan konstatera att Sverige under lång tid, vilket är bekant för frågeställarna, har gett ett väldigt generöst bistånd till organisationer på flera olika nivåer. Jag ser framför mig att vi kommer att fortsätta med det framöver.

Herr talman! Just antalet samarbetsländer är en fråga som vi kommer att få återkomma till. Det styrs framför allt genom olika strategier som vi just nu arbetar med och som vi kommer att återkomma till i regleringsbrevet.

Men jag kan påpeka en sak: Det faktum att vi nu har ett krig i Europa kommer under överskådlig tid att få en väldigt stor inverkan på det svenska biståndet. Jag skulle inte bli förvånad om Ukraina nästa år kommer att vara den största bilaterala mottagaren av svenskt bistånd, och det kommer såklart att få följder på en lång rad olika områden.

Herr talman! Jag tackar så mycket för frågan. Jag kan bara instämma i vikten av att svenska skattebetalare alltid upplever att de får valuta för de pengar som de väljer att lägga på bistånd. Det kommer nästa år att vara 56 miljarder kronor, vilket är en mycket stor summa pengar.

Regeringens uttalade ambition - det har framgått i både Tidöavtalet och regeringsförklaringen - är att öka effektiviteten och även kvaliteten i biståndet. En viktig del i det är, precis som nämns här, att på ett helt annat sätt än tidigare lägga ihop handel och bistånd. De sakerna står inte emot varandra på något sätt, herr talman. De är tvärtom olika sidor av samma mynt. Båda behövs. Det handlar inte minst om den viktiga handelsaspekten, inte bara för att bekämpa fattigdomen i världen, för det kan man göra med bistånd, utan för att ge en väg till välstånd. Detta är denna regerings ambition, och vi kommer framöver att uttrycka det än tydligare i bland annat olika regleringsbrev.