Johan Forssell

Fru talman! Jag tackar igen för frågan, som vi naturligtvis ofta har anledning att återkomma till i många olika diskussioner i utskottet och i EU-nämnden.

Den här regeringen har valt att ha en mycket mer framåtlutad position än den tidigare regeringen vad gäller just frihandelsarbetet för att säkerställa goda konkurrensvillkor för våra fantastiska svenska företag, inte bara på papperet utan också i verkligheten.

En viktig del i det arbetet är att säkerställa att vi gör upp med onödig byråkrati och administration, för det fortsätter att vara ett väldigt stort problem, inte minst på EU:s inre marknad. En väldigt stor del, till och med en majoritet, av den typ av handelshinder och problem för företagen som fanns vid den inre marknadens skapande för 30 år sedan fortsätter att finnas kvar.

Bakgrunden är väldigt uppenbar. EU:s del av världshandeln sjunker. Den har sjunkit från 25 procent för 30 år sedan till 17 procent i dag. Prognoserna framåt pekar på ett ännu större tapp.

Mot den bakgrunden hade man ju kunnat hoppas att mycket av EU-arbetet eller de politiska förslagen, till exempel från oppositionen, i den delen skulle handla om hur vi förenklar för företagen och tar bort onödig byråkrati och regler som verkar hämmande för våra företags möjligheter både på den inre marknaden och för exporten av deras produkter.

I stället är tyvärr allt som oftast fokuset ett annat. Ja, man säger att man är för konkurrens, öppenhet, frihandel och så vidare. Men i många av de förslag som läggs fram går utvecklingen åt ett helt annat håll, inte minst i EU-arbetet, där det ju kommer nya försvårande pålagor för företagen. Det är bara att fråga företagarna själva. De är väldigt tydliga på den här punkten. Det kommer att göra det mindre attraktivt att investera i Europa. Det kommer att göra det svårare att exportera produkter. Det kommer att försämra möjligheterna att starta, driva och utveckla företag, med färre arbetstillfällen som följd.

I det ljuset ska man se den här diskussionen, som ju lätt blir ganska semantisk. Jag och regeringen tycker, fru talman, att det är sakfrågorna, innehållet, som måste vara i fokus snarare än etiketterna.

Jag kan bara konstatera att begreppet rättvis handel allt som oftast används av krafter som vill se mindre av det som vi från den svenska regeringens sida vill se, nämligen en öppen världshandel med färre handelshinder och mindre protektionism. Det används väldigt ofta snarare som ett sätt att införa nya handelshinder och nya problem. Det skulle skada Sveriges förutsättningar att bli framgångsrikt på den globala världsmarknaden.

Ett närliggande exempel nu när vi närmar oss valtider - jag tänker inte på det indiska valet, även om den här typen av diskussioner förekommer även där - är att det i det stora landet i väster var precis den här typen av argumentation som Donald Trump hade när han avbröt frihandelsförhandlingarna. Han ville inte se free trade, utan han ville se fair trade.

Från den svenska regeringens sida har vi en helt annan ingång i detta. Vi menar att begreppet regelbaserad, som är ett mycket tydligare begrepp, direkt kan hänföras till exempelvis WTO-regleringar. Man kan vända sig till en domstol och olika överprövningsorgan för att fastslå i den delen. Det är ett mycket mer exakt begrepp. Det fångar bättre den svenska frihandelsvänliga linjen men är också ett begrepp som blir mycket mer exakt för våra företag. Just osäkerheten om begrepp försvårar inte bara för företag utan gör också att Sveriges röst i världen kan bli mindre tydlig. Därför har vi valt ett bättre begrepp: en regelbaserad världshandel. Regeringen har inga intentioner eller ambitioner att förändra det.

Fru talman! Aida Birinxhiku har frågat mig om på vilka grunder regeringen strukit målet om en rättvis handel i budgetpropositionen för 2023 och framåt.

Låt mig börja med att säga att en öppen och regelbaserad global handel är en förutsättning för att bygga långsiktigt hållbar ekonomisk tillväxt, vilket även bidrar till att bekämpa fattigdom och främja hållbar utveckling i utvecklingsländer.

Sverige är en trogen frihandelsvän, och regeringen verkar för en fri, hållbar och regelbaserad handel. Det multilaterala, regelbaserade handelssystemet skapar, främst genom WTO, förutsägbarhet och lika villkor för alla länder. Det bidrar till tillväxt och till att minska den globala fattigdomen.

Som jag tidigare uppgett för Aida Birinxhiku i svar på den skriftliga frågan 2022/23:394 kan begreppet rättvis handel ha olika innebörd beroende på avsändare. Från en del globala aktörer står begreppet i motsats till frihandel och är i stället ett uttryck för merkantilism och reciprocitet. Att luta sig mot termen öppnar upp för en icke önskvärd otydlighet om var Sverige står i frihandelsfrågor. För regeringen är det viktigt att vara tydlig mot omvärlden med att vi arbetar för robusta och regelbaserade ramverk för världshandeln. Vår ambition är att skapa stabilitet, långsiktighet och förutsägbarhet för den internationella handeln.

Det är inom ramen för det regelbaserade handelssystemet som vi kan arbeta fram förutsättningar för att i större utsträckning värna miljö, hållbarhet och goda arbetsförhållanden. Regelbaserad handel är således ett tydligare och bredare begrepp än rättvis handel.

Fru talman! Som vi har varit inne på i denna debatt är situationen i Gaza fruktansvärd utifrån inte minst ett humanitärt perspektiv. Regeringen har arbetat och fortsätter att arbeta utifrån tre linjer.

För det första handlar det om att allokera mer medel. Sverige är alltså den femte största givaren av humanitärt bistånd sedan terrororganisationen Hamas inledde detta krig.

För det andra arbetar vi för att öka det humanitära tillträdet. Jag är stolt över att Sverige lyckades samla ihop i princip hela EU-kretsen för att uppvakta Israel med krav på ett ökat humanitärt tillträde, och häromdagen gjorde också de nordiska biståndsministrarna ett gemensamt uttalande.

För det tredje arbetar vi också för att kvalitetssäkra det svenska biståndet och öka transparens, insyn och effektivitet. Svenska skattebetalare och människor i Gaza ska veta att svenska biståndsmedel aldrig ens kommer i närheten av terrorism.

Vi fattar nu beslut om ett långsiktigt utvecklingssamarbete med Gaza. Nivån är oförändrad mot i fjol, och fokus kommer att ligga på till exempel privatsektorsmobilisering.

Jag tackar alla som har deltagit i denna debatt, och jag vill framför allt tacka alla biståndsarbetare, som gör otroligt viktiga insatser på marken just nu.

Den särskilda debatten var härmed avslutad.

Fru talman! Vi har ju arbetat väldigt aktivt för att kvalitetssäkra det svenska biståndet mot bakgrund av de allvarliga anklagelser som har inkommit. När den typen av information kommer gör man utredningar, pausar biståndet och avvaktar med utbetalningar under tiden. Detta följer Sidas normala rutiner; det är inget särskilt för just Gaza. Jag förstår inte varför man skulle agera annorlunda just i det här fallet. Denna typ av rutiner har förmodligen funnits även under miljöpartistiska biståndsministrar.

Vi förespråkar en omedelbar humanitär vapenvila. Vi hoppas naturligtvis att den ska leda fram till en förhandlingslösning och ett slut på kriget. Vi hoppas att terroristorganisationen Hamas omedelbart friger den israeliska gisslan och att det blir ett slut på stridigheterna. Vi hoppas också att det svenska utvecklingsbiståndet och den nya strategin, som är bredare än tidigare och har fokus på demokrati, mänskliga rättigheter, privatsektorsmobilisering och entreprenörskap, ska bli framgångsrik.

Fru talman! Till Janine Alm Ericson vill jag säga att vi har arbetat oförtrutet de senaste månaderna, inte minst med frågan om humanitärt tillträde. Jag förutsätter att man från Miljöpartiets sida håller sig någorlunda uppdaterad om arbetet - det går till exempel att få information på regeringens hemsida - men tar gärna tillfället i akt att understryka och upprepa att det var på Sveriges initiativ som hela EU-kretsen uppvaktade Israel med krav på att öka de humanitära införselvägarna.

Miljöpartiet beskriver det som att vi har varit inaktiva, men det var ju tack vare Sverige som hela EU gjorde detta. Ser inte Miljöpartiet det? Blundar man för det, eller är man bara intresserad av att upprepa sina kärnbudskap?

Vi arbetar mycket engagerat med detta. Vi arbetar för att få fram humanitär hjälp och öka införselvägarna. Vi arbetar också med något som det alldeles för sällan har talats om tidigare, nämligen att säkerställa att hjälpen når fram och aldrig någonsin ens kommer i närheten av terrorism eller terrorister.

Fru talman! Jag har egentligen inget att invända mot den historiebeskrivning som har getts här. Man kan väl bara konstatera att det börjar bli ganska länge sedan - det är 76 år sedan mandatet kom. Vi måste alltid ställa oss frågan hur organisationer levererar och presterar i dag. Uppnår man de mål man har ställt upp? Finns den typ av kontrollmekanismer, granskning och insyn som behövs? UNRWA har ju inte någon speciallösning här, utan samma regler gäller överallt.

Det hade förstås varit en fördel om den här typen av insyn hade funnits tidigare. Jag är stolt över att vi nu, som första bilaterala givare, har fått dessa försäkringar från UNRWA, men vi kommer att väldigt noggrant följa upp att de faktiskt levererar vad som har lovats oss.

Kopplat till den mer långsiktiga frågan finns det olika förslag, bland annat om att UNHCR skulle kunna ta ett större ansvar. Man kan notera att det är väldigt många organisationer som i dag verkar i området, både med humanitärt stöd och i utvecklingsdelen. Vi kommer att få anledning att återkomma till detta.

Fru talman! Sverige beslutade liksom en lång rad andra länder att avvakta med ytterligare utbetalningar till UNRWA. Frankrike, Tyskland, USA, Japan, Nederländerna, Australien, Finland och flera andra valde att fatta likartade beslut mot bakgrund av att anklagelserna var allvarliga och utredningar pågick. Det är ju ganska unikt att FN självt inleder den här typen av utredning. Vi förväntar oss en rapport från Colonna i morgon.

Diskussionen om den mer långsiktiga verksamheten i området förs nu bland EU:s biståndsministrar. Man kan tänka sig olika alternativ i detta. Jag tror att väldigt mycket av svaret beror på hur UNRWA själva väljer att hantera kritiken och att införa och genomföra den typ av kontrollmekanismer, revision och insyn som de har förbundit sig till.

Vi kommer att avvakta den typen av insyn och se hur UNRWA väljer att agera. Sedan kommer vi från den svenska regeringens sida att ge besked om hur vi ser på fortsättningen.

Fru talman! Låt mig ännu en gång upprepa att Sverige är den femte största givaren av humanitärt bistånd i hela EU-kretsen sedan den 7 oktober i fjol. Det är klart att detta betyder någonting. Vi har också varit instrumentella i att samla ihop EU-kretsen med krav på att Israel ska öka det humanitära tillträdet. Jag skulle egentligen säga att det är detta som är den allra största utmaningen just nu. Mycket av inte bara vårt bistånd utan även biståndet från många andra länder kommer inte in i området. Det är därför det är så viktigt att kunna använda minst en ytterligare gränsövergång, företrädesvis i de norra delarna av landet, så att hjälpen kommer in.

Det är också viktigt, vilket jag har varit inne på flera gånger, att vi ser till att biståndet hamnar rätt och inte hamnar i fel händer. Jag vill påpeka att FN:s utredning fortfarande pågår; man kanske ska vara lite försiktig med att dra alltför långtgående slutsatser innan vi har fått den.

Vänsterpartiet har ju också en egen historia av att uppvisa den typ av problem med biståndet - och svenskt bistånd som har kanaliserats via Vänsterpartiet - som visar hur illa det kan gå. Detta måste vi dra lärdom av.

Fru talman! Jag vill påpeka för Lotta Johnsson Fornarve att det humanitära stödet till Gaza sedan Hamas inledde kriget den 7 oktober alltså har uppgått till 400 miljoner kronor utöver kärnstöden. Det är en otrolig kraftsamling som har gjorts, och Sverige är i dag den femte största givaren av humanitärt stöd till Gaza i hela EU.

Det handlar dock inte bara om hur mycket pengar vi lägger på någonting, utan vi måste även säkerställa att pengarna når fram - att de inte hamnar i fel händer. Vi tar som regering väldigt allvarligt på de mycket allvarliga uppgifter som har framkommit gällande UNRWA, och vi är långt ifrån ensamma om att göra det. Egentligen alla andra stora givare har reagerat på samma sätt. Det gäller USA, Frankrike, Tyskland, Japan, Finland och många andra.

Nu ser vi till att få de här kontrollmekanismerna på plats. Vi kommer också att noggrant läsa den FN-rapport som vi väntar ska komma i morgon, och därefter är vi redo att fatta mer långsiktiga beslut.

Fru talman! Jag vidhåller att vi inte kan mäta framgång i antalet strategier utan att vi måste titta på innehållet och resultaten. Det är precis det perspektivet som tyvärr har varit frånvarande i svensk biståndspolitik så länge, det vill säga resultaten.

Landsfönstret kommer att vara detsamma som i fjol. Det är en minskning jämfört med året innan, vilket i sin tur var en minskning efter den kapning av biståndet till Palestina som den tidigare regeringen gjorde. Vi kommer att fortsätta arbeta i en ny bilateral strategi, och vi kommer att investera stora medel i detta.

Vi arbetar också med någonting annat som är helt avgörande för oss, nämligen att säkerställa att resurserna alltid hamnar i rätt händer och aldrig hamnar i fel händer. Det kanske är synen på just detta som är den stora vattendelaren i den här debatten: Vi ser till att vi har kontrollmekanismer. Det hade naturligtvis varit bättre om de hade varit på plats tidigare, och jag beklagar att de inte var det. Men nu tar regeringen det ansvaret och säkerställer att mekanismerna och insynen kommer på plats.

Fru talman! Ja, tänk om det var så enkelt att vi kunde mäta framgångar i hur många strategier vi har eller hur många organisationer vi samarbetar med! Men det fungerar inte så i verkligheten utan bara på papperet. I verkligheten är det i stället resultaten som räknas.

Vi har nu antagit en helt ny strategi för vårt bistånd, och den kommer att lägga ett mycket större fokus än tidigare på till exempel privatsektormobilisering, entreprenörskap, företagande och handel - men också på någonting som är akuta bristvaror i regionen, nämligen demokrati och mänskliga fri- och rättigheter. Omfattningen av landsfönstret ligger på samma nivå som det gjorde i fjol, så det är ingen förändring i den delen.

Jag ser framför mig att Sverige både humanitärt och i vårt utvecklingsbistånd kommer att göra mycket viktiga insatser för att främja en långsiktigt positiv utveckling för Palestina. Behoven är enorma på en lång rad områden, och där kommer Sverige att fortsätta arbeta väldigt aktivt.

Fru talman! Sverige och EU har sedan Hamas terroristattacker den 7 oktober stått bakom Israels legitima rätt att försvara sig. Vi har också varit distinkt tydliga med att denna rätt måste utövas i enlighet med folkrätten, inklusive den humanitära rätten.

Civila måste alltid skyddas. Varje oskyldigt liv som spills i kriget är en tragedi. Kraven på respekt för den internationella humanitära rätten har varit och fortsätter att vara ett av regeringens nyckelbudskap, som vi framhåller i våra kontakter med Israel.

Givet de akuta och enorma behoven i Gaza är det mycket bra att nya vägar för införsel av humanitärt stöd utforskas. Arbetet med att etablera en maritim korridor från Cypern fortsätter. Sverige deltar aktivt i diskussionerna om detta både genom vår ambassad på Cypern och från Stockholm.

Samtidigt råder det ingen tvekan om att bättre tillträde genom etablerade gränsövergångar är det som kommer att göra störst skillnad för människor i stor nöd. Detta är också något som World Food Programmes chef Cindy McCain särskilt underströk när hon besökte Stockholm i slutet av mars. Det var också detta som låg bakom det gemensamma arbete som jag själv tog initiativ till i syfte att sätta hårdare tryck på Israel i denna fråga.

Regeringen har sedan dess fortsatt dialogen med Israel om humanitärt tillträde, bilateralt och tillsammans med andra givare. Som stor givare tar Sverige ett stort ansvar för att säkra att biståndsmedel används på rätt sätt. Detta är grunden till att regeringen, i likhet med många andra stora givare, tog initiativ till en översyn av biståndet till Palestina. På basis av denna översyn har vi antagit en ny strategi för utvecklingsbiståndet som förutsätter att Sida åtgärdar de brister som upptäckts.

När det kommer till UNRWA-stödet var det viktigt för oss att se till att våra biståndsmedel alltid går till rätt saker. UNRWA behövde vidta åtgärder för att skärpa sina kontrollmekanismer innan vi fattade ett beslut; detta stod klart efter de mycket allvarliga anklagelser som riktades mot några av organisationens anställda och som fortfarande utreds av FN.

Den 1 mars nådde EU-kommissionen en överenskommelse med UNRWA om en stärkt tillsyn, granskning och kontroll. Sverige tog då initiativ till en egen överenskommelse och fick åtaganden bilateralt bekräftade av UNRWA. Vi kommer nu att få samma information som EU-kommissionen rörande de framsteg som vi hoppas att UNRWA ska göra avseende kontroll, oberoende revision, stärkt tillsyn och extern granskning av personal.

Därtill har UNRWA bekräftat att svensk finansiering ska skyddas på samma sätt som EU:s finansiering inom granskning av personal gentemot EU:s sanktionslistor. Jag hade själv ett samtal med UNRWA:s högste chef Philippe Lazzarini om detta, och jag är glad att vi som första givare efter EU-kommissionen kunde nå en sådan överenskommelse.

Vårt humanitära stöd går till de allra mest utsatta grupperna, med fokus på kvinnors och barns situation och behov. Det bidrar till bland annat akut sjukvård och socialt skydd, liksom tillgång till mat, hälsovård, psykosocialt stöd, mödravård, vatten och sanitet. Sverige är också en av världens största givare till FN:s livsmedelsprogram, som under mars månad bland annat delade ut 12 miljoner varma måltider i Gaza. Vi är även en av de största givarna till FN:s barnfond, som under två veckor i mars till exempel bidrog till att bygga 500 toaletter i de trångbodda flyktinglägren i Gaza. Detta är viktiga insatser i arbetet för att göra skillnad för en civilbefolkning som har det väldigt svårt.

Fru talman! Uppgifterna i natt om angrepp från Israel mot Iran är mycket allvarliga. Regeringen följer situationen väldigt noga, och det står naturligtvis klart att deeskalering här är nödvändigt.

Rapporterna från Gaza berör oss alla. Den humanitära krisen är förödande, och behoven är akuta och enorma. Tiotusentals människor, däribland många barn, har dödats, och långt fler har skadats. Spridningen av smittsamma sjukdomar fortsätter att öka samtidigt som sjukvårdssystemet är hårt pressat. Tillgången till vård är otillräcklig. Inte minst är det djupt oroande att risken för hungersnöd är akut i norra Gaza och att hela befolkningen lever under alarmerande nivåer av otrygg livsmedelsförsörjning.

I onsdags inkom FN med en nödappell om ytterligare stöd till Gaza. Regeringen ser för närvarande över Sveriges möjligheter att svara upp mot detta.

Fru talman! Hamas terrordåd den 7 oktober är fortsatt ett trauma för Israel, för dess befolkning och för judar över hela världen, även i Sverige. Terroristorganisationen Hamas startade det här kriget och bär genom sitt agerande ett tungt ansvar för situationen i Gaza. Kvarvarande gisslan bedöms hållas under fasansfulla förhållanden. Det råder helt enkelt inga tvivel om att detta är en katastrofal situation som måste förändras.

Regeringen vill se en omedelbar humanitär vapenvila i Gaza. Det är nödvändigt för att öka leveransen av humanitärt stöd, som behövs nu mer än någonsin. En humanitär vapenvila skulle också facilitera början på en politisk process och möjliggöra att gisslan släpps. Säkerhetsresolution 2728 är tydlig i sina krav på vapenvila, frigivande av gisslan, skydd av civila och ökning av humanitärt tillträde. Resolutionen måste genomföras.

Fru talman! Avgörande är det humanitära tillträdet. Livräddande stöd behöver nå ut över hela Gaza. Regeringen har därför prioriterat och aktivt varit drivande för att detta ska ske ända sedan oktober. På svenskt initiativ gjorde Sverige tillsammans med ett 30-tal EU-länder en uppvaktning för att uppmana Israel att öka det humanitära tillträdet till Gaza och möjliggöra bättre och säkrare och tillräckligt omfattande humanitära leveranser. Sedan dess har regeringen fortsatt att med skärpa förmedla till Israel, både bilateralt och tillsammans med andra givare, att mer måste göras. Så sent som i fredags gjorde jag och mina nordiska ministerkollegor ett gemensamt uttalande om just detta.

Jag välkomnar att Israel har meddelat sin avsikt att öppna fler gränsövergångar för humanitärt stöd och öka leveranserna. Men detta måste också verkställas, upprätthållas och följas av fler åtgärder.

Fru talman! Sverige har sedan oktober 2023 ökat det humanitära stödet till Gaza med drygt 400 miljoner kronor som tillskott till det omfattande kärnstöd som Sverige ger till flera organisationer på plats, som bidragit till deras livräddande arbete under det senaste halvåret. Enligt den senaste sammanställningen från EU, gjord tidigare den här veckan, placerar detta Sverige bland de fem största givarna inom hela Europeiska unionen av humanitärt stöd till Gaza sedan den 7 oktober i fjol. Den 9 mars genomförde vi dessutom en utbetalning till UNRWA på 200 miljoner kronor villkorad på skriftliga försäkringar från UNRWA direkt till Sverige om ökad transparens och skärpta rutiner. Flera andra givare, till exempel Danmark och Finland, har följt vårt exempel.

Vi kommer noggrant att följa upp att UNRWA genomför det som har utlovats. Ytterligare utbetalningar från Sverige kommer att baseras på att framsteg har gjorts med de åtgärder som UNRWA åtagit sig att genomföra för att stärka intern tillsyn, granskning och kontroll. Det handlar om att försäkra oss om att svenska biståndsmedel alltid hamnar i rätt händer hos den hårt drabbade civilbefolkningen för att minska lidande och rädda liv i Gaza.

Det är tragiskt och oacceptabelt att över 200 hjälparbetare har dödats i Gaza. Det är det högsta antalet som någonsin uppmätts. Humanitär personal från många länder gör just nu otroligt viktiga insatser. Jag vill tacka dem för deras arbete. Regeringen arbetar intensivt för att deras förutsättningar på marken ska förbättras.

Fru talman! Var det stat och fackföreningar som byggde upp Sveriges välstånd? Delvis, men det saknas kanske någonting i Vänsterpartiets beskrivning. Det fanns väl också några företag som människor kunde arbeta hos? Är inte detta en viktig pusselbit i historieskrivningen? Det är kanske lite symtomatiskt att det inte finns plats för denna lilla detalj när Lotta Johnsson Fornarve ska beskriva hur Sverige har blivit rikt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag kan bara konstatera följande: Sverige är en stor biståndsgivare till många organisationer som arbetar med mänskliga fri- och rättigheter, inklusive fackliga rättigheter, och kommer att fortsätta vara det. Vi är måna om att hålla en god dialog, men vi mäter inte framgång i antalet möten utan framför allt i resultaten. Det är just resultaten som har varit frånvarande i den tidigare biståndspolitiken, där det var mer fokus på att prata om förändring än på att uppnå förändring. Nu förändrar vi detta och bryter ny mark.

Vi arbetar också tillsammans med många svenska företag. Vi ska ha förtroende för dem. De gör ett gott arbete, och de är oftast väldigt eftertraktade. Jag får alltid höra gott om dem, och inte minst de biståndsmottagande länderna ber om nya svenska investeringar för att kunna lämna fattigdomen bakom sig och skapa en mer dräglig tillvaro för människorna där.

Bara det faktum att länderna får fler företag är ingen garanti för att de ska lyckas bryta fattigdomen, men en sak vet vi: Det är bra mycket lättare att lyckas göra detta om det finns arbetstillfällen, om man har en egen försörjning, om man inte alltid är beroende av bidrag för sitt uppehälle och det inte finns ett beroende av att år ut och år in få bistånd från andra länder.

Här finns stor potential. Vi bryter nu mark med den nya reformagendan, för hållbar utveckling, som ju är vad vi talar om. Jag ser fram emot att få ha fler interpellationsdebatter med Lotta Johnsson Fornarve om hur vi tillsammans kan förändra det svenska biståndet.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Fru talman! Vänsterpartiets världsbild, som Lotta Johnsson Fornarve ger uttryck för, är väldigt tydlig: Marknadsekonomi är fel, man är skeptisk till handel, företag skapar bara problem för arbetstagare och så vidare. Det har inte hänt så mycket med Vänsterpartiets världsbild de senaste decennierna - den är som ett eko från förr.

Det står naturligtvis Vänsterpartiet helt fritt att ha den uppfattningen. Jag vill bara påminna om en sak: Egentligen all erfarenhet visar, som jag nämnde i mitt första anförande, att de länder som har lyckats lämna fattigdomen och minska de enorma sociala problemen - som fortfarande är alldeles för stora - inte har gjort det genom att säga att de ska sluta handla med andra. De har inte sagt att de ska sluta bry sig om entreprenörskap och i stället utveckla planekonomi eller socialism. De länder som har valt den vägen är lika fattiga i dag som de var tidigare, eller kanske till och med ännu fattigare.

Alla länder som har lyckats göra en välståndsresa, däribland vårt eget land, har gjort det tack vare att de har insett att det finns en otrolig skaparkraft i handel, marknadsekonomi, rättsstat och entreprenörskap. Jag har haft den stora förmånen att få ha många interpellationsdebatter med Lotta Johnsson Fornarve, och jag ser fram emot att ha många fler, men aldrig någonsin har jag fått höra denna beskrivning från Vänsterpartiet. Det är alltid samma sak: Marknadsekonomi är fel, handel är dåligt och svenska företag suger ut arbetstagare. Ungefär så brukar det låta.

Jag vill dock säga att denna bild inte stämmer. Det är klart att allt inte är blå himmel och solsken här, men svenska företag är duktiga på det de gör. De bryr sig om arbetstagare och är måna om att bete sig på ett sjyst sätt. Visst finns det undantag, men sådan är den generella bilden. Detta får vi också bekräftat gång på gång. Det hade varit klädsamt om det i alla fall någon enstaka gång hade funnits utrymme för detta perspektiv i Lotta Johnsson Fornarves olika analyser, men jag hör det aldrig. Det är märkligt hur det kan bli.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Vi har i vår reformagenda pekat på synergierna mellan handel och bistånd. Vi tror att det finns stor potential där. Att slå in på den här vägen är också något som efterfrågas av väldigt många av mottagarländerna själva.

Vi kan konstatera att många länder som under flera decennier har fått ta emot enorma summor i svenskt bistånd är lika beroende av bistånd i dag. Då kan man antingen göra som man alltid har gjort eller försöka att slå in på den mer moderna väg som vi, i likhet med många andra europeiska länder av olika politisk färg, har valt. Detta står inte i motsättning till att också ge stöd till MR-försvarare. Tvärtom ger Sverige ett stort stöd - jag tycker inte att Lotta Johnsson Fornarve ska påstå någonting annat; de siffror jag precis läste upp är ju vad de är.

Vi mäter inte alltid framgång i hur många möten vi håller. Det är bra att hålla möten, och vi håller många möten, men man måste ju få någonting gjort också. Jag är glad att vi har kunnat presentera omfattande förslag i vår reformagenda, och vi kommer att fortsätta presentera förslag för att utveckla synergier. Vi kommer också att fortsätta påpeka vikten av mänskliga fri- och rättigheter. Dessa två saker hänger ihop, och jag är glad att vi för inte länge sedan kunde presentera en helt ny strategi på detta tema.

Fru talman! Jag tackar Lotta Johnsson Fornarve för denna interpellation om viktiga frågor.

Jag vill börja med att upprepa det som jag sa i mitt svar. Sverige ger ett väldigt stort kärnstöd i detta sammanhang. Det är omkring 40 miljoner kronor till International Labour Organization, som till stor del går just till olika biståndsprojekt till stöd för mänskliga rättigheter i arbetslivet. Sverige är en väldigt stor biståndsgivare. Biståndet är kanaliserat via flera olika civilsamhällesorganisationer som Sida arbetar tillsammans med. Det är Union to Union, svenska fackföreningar, Näringslivets internationella råd, lokala fackföreningar i samarbetsländerna, Diakonia och Olof Palmes Internationella Centrum. Men det är även organisationer som International Federation for Human Rights, The International Commission of Jurists, Front Line Defenders och så vidare. De arbetar ofta med denna typ av frågor i detta härad. De har ofta det gemensamt att de mottar stöd från Sida, även om det kanske inte lät så på Lotta Johnsson Fornarve. Men de får faktiskt stöd.

Jag vill också påminna om att regeringen så sent som för bara några månader sedan antagit en helt ny strategi just till försvar för MR-försvarare och till stöd för frihetskämpar som verkar på många håll i världen och där tyvärr behoven också växer.

Vi gör alltså väldigt mycket på detta område. Jag tror inte att vi tycker olika där. Däremot tror jag att vi kanske tycker olika när det gäller synen på företag, på handel och på entreprenörskap. Frågan är om den första tanken alltid ska vara att det är problem med det, att vi ska ha mindre av det, att det är farligt och främmande - lite grann av det vänsterpartistiska tankegodset - eller om vi ska ha det som jag tycker är det mycket mer moderna synsättet som vi har anlagt. Vi ser att bistånd och handel inte är två olika saker utan att de faktiskt går hand i hand och att båda behövs.

Jag vet inte hur många olika resor som Lotta Johnsson Fornarve gör till mottagarländer av svenskt bistånd. Men jag har noterat en sak, och det är att vart jag än kommer egentligen är det väldigt sällan när man har bilaterala möten som den omedelbara efterfrågan handlar om bistånd. Väldigt ofta, jag skulle nog säga alltid, är den första frågan som man får: Kan ni inte investera mer i vårt land? Kan inte era världsledande svenska företag komma hit och skapa arbetstillfällen, minska vårt behov av bistånd och skapa investeringar i vårt land?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Som av en händelse vet vi av all historisk erfarenhet att länder som lyckas gå från fattigdom till välstånd gör det genom just handel, genom marknadsekonomi, genom en rättsstat, genom småföretagande, genom entreprenörskap och genom innovation - allt det som vi trycker på i reformagendan och där vi försöker hitta synergier med handelspolitiken.

I länder som förtrycker sina medborgare och som präglas av stora monopol vet vi att förutsättningarna för individuella arbetstagare ofta är sämre än i marknadsekonomiska länder där man kan välja var man vill arbeta och där man kan byta arbete. Det behöver inte innebära att allt är perfekt - det är det inte. Men påfallande ofta är situationen just i de länder som inte har en marknadsekonomi utan som har valt en annan väg allra sämst, både i termer av fattigdomsbekämpning och när det gäller situationen för enskilda arbetstagare. Och det är en situation som regeringen nu lägger in en betydligt högre växel för att bekämpa, så att fler länder kan anträda välståndets väg med många positiva effekter också för individuella arbetstagare.

Fru talman! Lotta Johnsson Fornarve har frågat mig på vilket sätt jag agerar för att regeringens omläggning av biståndet ska bidra till att stärka arbetet för mänskliga fri- och rättigheter i arbetslivet. Hon har också frågat mig om jag och regeringen har gjort någon konsekvensanalys av hur den förändrade inriktningen av svenskt bistånd kan påverka arbetstagares rättigheter i länder som Sverige bedriver handel och samarbete med. Lotta Johnsson Fornarve har också frågat huruvida jag avser att stärka dialogen med de delar av civilsamhället som arbetar för mänskliga fri- och rättigheter i arbetslivet och i så fall på vilket sätt samt om jag i internationella sammanhang, såsom FN, och i bilaterala dialoger med relevanta stater avser att ta upp frågan om kränkningar av de mänskliga fri- och rättigheterna i arbetslivet.

Respekt för de mänskliga fri- och rättigheterna är grundläggande för svensk utrikespolitik och en självklar utgångspunkt i vår handels- och biståndspolitik. I multilaterala forum verkar Sverige konsekvent för upprätthållandet av de mänskliga fri- och rättigheterna. Detta inkluderar yttrandefrihet, föreningsfrihet och arbetstagares rättigheter. Stöd till civilsamhälle, MR-försvarare, yttrandefrihet och organisationsfrihet är intimt förbundna med försvar av arbetstagares rättigheter.

Av det svenska biståndet som kanaliseras via Sida gick 2023 cirka en fjärdedel till området mänskliga fri- och rättigheter, demokrati och rättsstatens principer. Utöver detta tillkommer kärnstöd från UD till FN-organ liksom från Arbetsmarknadsdepartementet till ILO. Att främja frihet och bekämpa förtryck för alla individer är också en viktig tematisk prioritering inom ramen för regeringens nyligen antagna reformagenda för biståndet.

Regeringen antog en reformagenda i december förra året och en ny femårig global strategi för arbetet med mänskliga fri- och rättigheter, demokrati och rättsstatens principer i januari i år, där försvarare av mänskliga fri- och rättigheter pekas ut som en särskilt prioriterad grupp. Med strategin lägger regeringen ett större fokus på de individer som varje dag kämpar för sin frihet runt om i världen.

För att skapa en produktiv sysselsättning med anständiga arbetsvillkor har den privata sektorn en nyckelroll. Det är därför viktigt att möjliggöra investeringar i hållbart företagande i låg- och medelinkomstländer som skapar anständiga arbetstillfällen, leder till ekonomisk tillväxt och möjliggör för människor att ta sig ur fattigdom. Synergierna mellan handel och bistånd är därför en prioriterad fråga för regeringen.

Många svenska företag ligger i framkant i frågor om hållbarhet och socialt ansvarstagande. I enlighet med reformagendan avser regeringen nu att identifiera sektorer där utvecklingssamarbetets och näringslivets intressen sammanfaller och stärka arbetet där svenska företag kan bidra med kunskap, innovation, hållbara lösningar och finansiella resurser.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Regeringen bedömer att det arbete vi nu gör för att stärka synergierna mellan handeln och biståndet, samt vårt stärkta fokus på mänskliga fri- och rättigheter, demokrati och rättsstatens principer inom biståndet, också kommer att bidra till att skapa förutsättningar för stärkta rättigheter och anständiga arbetsvillkor för arbetstagare.

Vi har löpande dialog med representanter för civilsamhället, inte minst för att diskutera frågor som rör mänskliga fri- och rättigheter. UD genomför till exempel regelbundna samråd med civilsamhället inför MR-rådets möten. Finns det skäl kommer jag att ta upp kränkningar av de mänskliga fri- och rättigheterna i arbetslivet, både i bilaterala dialoger och i andra sammanhang.

Fru talman! Låt mig bara understryka att det finns gott om olika utvärderingar som pekar på att inte minst styrningen av svenskt bistånd har varit undermålig. Det är också ett faktum som understryks i andra utvärderingar att väldigt många länder som har fått väldigt stora summor, mångmiljardbelopp till och med, i svenskt bistånd, ibland under flera decennier fortsätter att vara lika beroende av bistånd nu som de var då. Då kan man förstås fortsätta att göra som man alltid har gjort - och fortsätta att vänta sig att det ska vara ungefär som det är i dag - eller försöka bryta ny mark.

Vi är måna om att fokus i biståndspolitiken ska handla mer om vad vi uppnår och om kvalitet och effektivitet än bara om hur mycket pengar som betalas ut. Det är viktigt att försöka hitta synergier med den viktiga handelspolitiken, entreprenörskap och småföretagande, så att människor får ett jobb att gå till och kan ha en egen försörjning. Då lyfter man ju hela familjer upp ur fattigdom också. Detta är den fantastiska resa vi ser att många länder har lyckats göra.

Vi måste understödja den utvecklingen och se till att vi har en situation där handel och bistånd inte ses som två olika saker utan som olika sidor av samma mynt. Det måste ske en samverkan. Det är detta som väldigt mycket av vår reformagenda handlar om.

Vad gäller Afghanistan är det svårt att verka på plats i landet eftersom talibanerna inte vill ha några hjälparbetare där. Exempelvis släpper man inte in kvinnor i landet. Det är väldigt svårt att komma runt det faktum att förutsättningarna har förändrats drastiskt på kort tid. Jag beklagar det, men det är ett beslut som har fattats av talibanregimen.

Jag vill också påpeka att UNRWA-medel omlokaliseras till andra humanitära organisationer medan vi går till botten med de här allvarliga anklagelserna. Jag hoppas att vi ska kunna få den typen av utredningar på vårt bord väldigt snart och kunna ta ställning till dem. Tack, Lotta Johnsson Fornarve, för debatten!

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Fru talman! Jag är glad över att Lotta Johnsson Fornarve fäster så stor vikt vid regeringens reformagenda för biståndet. Vi ser ju stora möjligheter att förändra biståndet för att uppnå bättre resultat och sätta fokus på just kvalitet och effektivitet, något som länge har varit ganska bortglömt i biståndsdebatten till förmån för att i stället betala ut så mycket pengar som möjligt. Detta är den inriktning som vi vill se för svenskt bistånd. Sedan kommer vi att operationalisera detta i olika landstrategier, i bilaterala strategier och i tematiska strategier. Det är så som biståndspolitiken är utformad.

Detta är ingen nyhet, och det vet Lotta Johnsson Fornarve. Så har biståndet fungerat under olika regeringar av olika politisk färg. Vad gäller stöd till organisationer som arbetar med barnfrågor vill jag återigen understryka att Sverige alltså är den sjunde största givaren till FN:s barnfond - ett land med 10 miljoner människor är den sjunde största och vad gäller kärnstöd den tredje största. Det rimmar inte helt med den beskrivning som Lotta Johnsson Fornarve vill göra gällande här, alltså att detta inte skulle vara prioriterat. Det är ju alldeles uppenbart att vi är prioriterat, annars hade ju Sverige inte varit en så stor givare.

Vi vill också att detta ska genomsyra många av de strategier och arbeten som vi har, och det finns också tydliga formuleringar om detta i regeringens reformagenda.

Det är en fruktansvärd humanitär situation i Gaza, men det är också viktigt att komma ihåg att detta inte är något argument mot att säkerställa att biståndsmedlen når fram och gör skillnad och inte hamnar i felaktiga händer. Det är snarare ett argument för att man ska säkerställa att pengarna når fram till de barn och kvinnor i Gaza som upplever en väldigt svår situation. Pengar ska inte hamna hos personer som kanske till och med har deltagit i terroraktiviteter eller uttrycker stöd för terror. Svenskt bistånd ska aldrig någonsin komma ens i närheten av terrorism.

Jag vill påpeka att den här regeringen har ökat det humanitära stödet till civilbefolkningen i Gaza. I höstas presenterade vi ett totalt stödpaket på 210 miljoner kronor i förstärkt humanitärt stöd. De pengarna fördelades till andra organisationer än UNRWA. Nu rör det sig om 31 miljoner kronor, och det är klart att om det gick att fördela 210 miljoner kronor för bara några månader sedan i humanitärt stöd till andra organisationer tror jag att det finns goda förutsättningar för att lyckas fördela 31 miljoner kronor just nu.

Men det är viktigt att vi går till botten med den här väldigt allvarliga informationen. Det är inte ansvarsfullt att sopa problemen under mattan och att bara betala ut pengar innan vi vet hur det ligger till. Är detta toppen på ett isberg, och finns det mer information eller inte? Det är en tydlig prioritering från regeringens sida att säkerställa kvaliteten på biståndet. Därför stoppar vi inte biståndet, utan vi omfördelar det till andra humanitära organisationer.

Det som långsiktigt kan ge en positiv utveckling för många barn i världen är ju mer av handel, entreprenörskap, innovation och marknadsekonomi. All historisk erfarenhet visar att det är just detta som lyfter länder och invånare upp ur fattigdom. Det löper också som en röd tråd genom vår reformagenda att hitta den typen av synergier som är som är så viktiga. Det är också något som mottagarländerna själva efterfrågar. De vill ha mer av investeringar, mer av handel och jobb. Min fråga till Lotta Johnsson Fornarve blir naturligtvis om Vänsterpartiet vill ställa sig bakom dessa viktiga reformer för att hjälpa mottagarländerna att häva sig upp ur fattigdom och handla mer och få mer företag med högre tillväxt och fler jobb.

Fru talman! Tack, Lotta Johnsson Fornarve, för en interpellation om en väldigt viktig fråga! Jag tror att vi i grund och botten är rätt överens, Lotta Johnsson Fornarve, kammaren och jag, om att vi ser fruktansvärda problem i dag där väldigt många barn far synnerligen illa i stora delar av världen. Det handlar om regioner och länder där problemen tyvärr har varit frekventa under lång tid, inte minst i spåren av fattigdom, förtryck och krig. Men det handlar också om nya platser i världen, där vi inte har sett den här typen av problem tidigare.

Det är fruktansvärda scener som utspelar sig i till exempel Gaza just nu; ingen kan vara oberörd inför detta. Vi tänker också på de barn som blev utsatta för Hamas fruktansvärda terrorattack den 7 oktober.

Vi ser också, kopplat till exempelvis fattigdom, något som har understrukits för mig på de olika resor jag har gjort. Det handlar inte bara om traditionella låginkomstmiljöer, utan vi ser också en stor fattigdom i många medelinkomstländer. Det är faktiskt till och med så att en tydlig majoritet av världens fattiga bor just i medelinkomstländer. Så långt, fru talman, är vi är överens.

Sedan är det inte alltid helt enkelt att verka i de här länderna. Afghanistan, till exempel, är ett land som Sverige under lång tid har haft ett stort internationellt samarbete med. Nu har man tyvärr fått en regim i Afghanistan som inte vill ha internationell hjälp på plats och som till och med säger att Sverige ska be om ursäkt för att vi verkar på plats i Afghanistan, hjälper kvinnor och barn etcetera. Det har också tydliggjorts att kvinnliga hjälparbetare inte längre är välkomna i Afghanistan.

Då är det svårt att verka. Jag beklagar det, för regeringen tycker att det är viktigt att hjälpa till. Men vi har naturligtvis också ett ansvar för de hjälparbetare och de personer som Sverige sänder ut och för deras säkerhet. Det är alltså inte alltid de här sakerna ligger i den svenska regeringens händer, utan vi möter tyvärr en miljö där ute som är väldigt svår.

Det blir lite märkligt när interpellanten anklagar regeringen för att göra situationen värre. Jag vill bara påpeka att om man tittar på till exempel stödet till FN:s barnfond ser man att Sverige 2023 var den sjunde största givaren i hela världen. När det gäller kärnstödet är Sverige den tredje största givaren i hela världen. Det är inte så illa för ett land med 10 miljoner människor.

Häromdagen fattade regeringen beslut om en helt ny strategi för mänskliga fri- och rättigheter med tydligt fokus på bland annat barns rättigheter. Det handlar om 900 miljoner för 2024. Vi är också tydliga, fru talman, i den reformagenda som vi har presenterat för riksdagen med hur centrala de här frågorna är.

Vi ställer om biståndspolitiken. Vi ställer om den därför att vi är måna om att svenska biståndspengar alltid ska gå till rätt saker och att vi alltid ska uppnå resultat. Vi ska lämna det traditionella fokus där vi nästan bara pratar om hur mycket pengar vi lägger på någonting men mer sällan om vad vi faktiskt uppnår.

Om man inte uppvisar resultat och om man inte är intresserad av att förändra sig när man får kritik tycker vi från regeringens sida att det är en ansvarsfull hållning att omlokalisera medel till andra organisationer och aktörer som är mer intresserade av att arbeta med kvalitet. Det ligger inte minst i barnens intresse.