Torsten Elofsson

Herr talman! Det jag sa var att alternativet till anonyma vittnen är total tystnad och att man inte får något vittnesmål över huvud taget om en person riskerar sitt eget liv för att ställa upp i vittnesbåset. Då säger vittnet ingenting. Jag tror till och med att en person kan vara beredd att riskera mened för att tiga sig igenom en förhandling. Det är i så fall inte första gången som det händer. Jag tror att man måste ta den risk som denna person utsätts för i beaktande och värna denna person som faktiskt vill hjälpa till att få en ledargestalt inom den organiserade brottsligheten fälld. Personen kanske är en avhoppare som vill ställa upp och göra rätt för sig. Då tycker jag att även Rasmus Ling ska respektera denna inställning och också respektera den risk som denna person utsätter sig för för att gagna en rättvis rättegång och ett bra bemötande.

Herr talman! Jag tycker att Rasmus Ling förminskar denna fråga lite grann. Det är inte så att regeringen har bortsett från de komplikationer som finns i fråga om detta, utan man har byggt in ett system för hur denna anonymitet ska hanteras. Domstolen ska inte känna till denna persons rätta identitet. Den ska vara känd av en annan domstol, så att säga, som har beslutat om behovet av och rättigheten för någon att få vittna anonymt.

Om Rasmus Ling hade lyssnat skulle han ha hört att jag sa att domstolen möjligen inte värderar detta vittnesmål så högt som om vittnet hade framträtt med sin identitet och varit känd. Det innebär inte att domstolen bortser från vittnesmålet i sig, men det har kanske ett lägre bevisvärde. Men sammantaget med övrig bevisning kan det vara så att det tillmäts en betydelse.

Jag tycker därför att regeringen har underbyggt sitt resonemang väldigt väl när det gäller hur processen ska gå till med ombud och annat, som jag inte gick in på i mitt anförande. Men jag utgår från att Rasmus Ling är väl medveten om att detta resonemang har förts. Jag utgick från bevisvärderingen som domstolen har att göra. Domstolen gör en bevisvärdering utifrån alla vittnesmål och bedömer om vittnet är trovärdigt eller inte. Även om personen som vittnar är känd av domstolen kan vittnesmålet ha ett lågt bevisvärde, eller hur, herr Rasmus Ling?

Herr talman! Att vittna är en grundläggande medborgerlig plikt, vilket nämndes här av föregående talare. Vi är alla skyldiga att infinna oss till en förhandling i brottmål om domstolen kallar. För det mesta är det ganska odramatiskt, även om många upplever det som obehagligt och blir lite nervösa och oroliga inför uppmärksamheten.

Dagligen står vittnen i rätten och avger sina berättelser och iakttagelser under ed utan att det förekommer hot och påtryckningar. Vår rättsordning har historiskt och av tradition byggt på en öppen och transparent rättsprocess där det varit självklart att vittnen personligen infinner sig och i förhandlingen talar om vem man är och vad man har att tillföra i brottmålet.

Öppenheten utgör en viktig grundbult i regeringsformen och Europakonventionen om mänskliga rättigheter, som ställer krav på en rättvis rättegång. En misstänkt eller tilltalad ska ges möjlighet att försvara sig.

Herr talman! I den bästa av världar ska det även förhålla sig på det sättet. Vi ska fortsätta värna de principerna. En ny och förändrad brutal verklighet ställer dock nya krav.

Under senare år har gängkriminalitet, organiserad brottslighet och våldsbejakande extremism slagit rot i vårt land. Kriminella med stort våldskapital kontrollerar stora delar av den kvalificerade brottsligheten och utgör i grunden ett hot mot såväl enskilda som näringsliv och vårt samhälle i stort, och i förlängningen även mot vår demokrati. De som har ledande roller håller sig på armlängds avstånd från dem som ska utföra det smutsiga hantverket. Man vet vilka de är, men det är svårt att styrka kopplingen.

Herr talman! I dag debatterar vi regeringens förslag om anonyma vittnen. Möjligheten att vittna anonymt utgör en viktig pusselbit i målsättningen att få de kriminella ledarfigurerna lagförda och dömda.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Anonyma vittnen

Jag tror att de flesta som lyssnar på detta i denna kammare inser att personer som vittnar mot kriminella, som styr med våld och hyser ett förakt mot människoliv, bokstavligen riskerar livet. Och sannolikheten för att de ska mista livet är en lågoddsare. Följden blir att ingen med självbevarelsedrift kliver fram och vittnar. Svaret blir tystnad. Ingen vill i dessa fall tala med vare sig polis, åklagare eller domstol.

Herr talman! Inte oväntat har förslaget mött kritik från skilda håll, för detta är ett annorlunda inslag i vår rättsordning. Det är dock viktigt att slå fast att Europakonventionen om en rättvis rättegång med krav på öppenhet medger undantag om systemet utformas på ett sätt som säkerställer den tilltalades rätt till ett effektivt försvar. Enligt min och Kristdemokraternas bedömning är regeringsförslaget utformat så att det tillgodoser detta krav.

I kritiken har det även anförts att bevisvärdet av anonyma vittnesmål är lågt. Det är självfallet någonting som kan vägas in i domstolens bedömning tillsammans med övrig bevisning och bevisvärdering. Lite förenklat kan det sägas att ett vittnesmål med lågt bevisvärde är bättre än inget vittnesmål alls. Därför kan man inte bortse från att det kommer att ha betydelse. Bevisvärdering är, som sagt, en fråga för domstolen och inte för oss i denna kammare.

Kritiker har även blickat mot våra grannländer, vilket också har nämnts här, som redan har infört möjligheten till anonyma vittnen och pekat på att möjligheten används i väldigt liten utsträckning. Det är säkert sant. Min bedömning, baserad på mina tidigare erfarenheter från polisen, är att det även hos oss lär bli aktuellt i ett fåtal fall.

Men vi har en delvis annan situation, vilket också har nämnts här tidigare, med en nivå på antalet skjutningar och sprängningar som saknar motstycke i Europa. Och vi har också en organiserad brottslighet som har etablerat sig väldigt snabbt och har ett stort inflytande över vårt samhällsliv.

Möjligheten till anonyma vittnesmål begränsas även av kravet på att brottet ska ha ett straffvärde på minst två år. Därför är det inte så att alla och envar kan kräva att få vittna anonymt. I det dagliga livet i domstolarna kommer man därför att fortsätta att komma in och avlägga sitt vittnesmål helt öppet.

Sammanfattningsvis: Anonyma vittnen är någonting nytt i vår lagstiftning och ett försök att bryta den tystnadskultur som har brett ut sig. Det är svårt, som också har nämnts här, att sia om utfallet av detta, och regeringen kommer att följa upp lagen och dess tillämpning. Men vi kristdemokrater välkomnar propositionen som kommer att ge rättsväsendet ytterligare ett viktigt verktyg i brottsbekämpningen.

Herr talman! Jag yrkar bifall till propositionen.

Fru talman! Behovet av skydd för hotade personer har vuxit markant under senare år. Samhället, såväl stat som kommun, har även successivt utvecklat metoder för att stödja dem som av skilda skäl behöver skydd. Trots detta mördas varje år ett antal kvinnor som levt eller lever i nära relation med våldsamma män.

Dagligen utsätts ett stort antal personer i vårt land för hot, våld och trakasserier, och en del av dessa behöver skydd från staten. Ett exempel är, som nämnts, kvinnor som utsätts för våld i nära relationer, som kan tvingas leva med en ständig hotbild. De förföljs och tvingas ibland på flykt med sina barn. Detta är en personlig tragedi för alla dessa kvinnor och barn och något som underminerar hela samhällets trygghet om vi låter det fortgå. Ett stärkt skydd är därför av yttersta vikt.

Som nämnts har Riksrevisionen nu granskat statens skydd av hotade personer och då i huvudsak fokuserat på kontaktförbud och de myndigheter som främst berörs av och ansvarar för att brottsoffrens behov av skydd tillgodoses. Rapporten pekar på en rad brister inom såväl Polismyndigheten som Åklagarmyndigheten och Skatteverket.

Det ska också sägas att gängkriminalitetens och den organiserade brottslighetens lavinartade utveckling, med de grova våldsbrott som följt i dess spår, har haft stor inverkan på Polismyndigheten och särskilt på enheten för brottsoffer- och personsäkerhetsverksamhet, Bops, som dragits med en hög arbetsbelastning. Skyddet för personer som hotas av gängen har tagit stora resurser i anspråk, vilket tyvärr, måste vi medge, har skett på bekostnad av ärenden rörande kontaktförbud och brott i nära relation.

Regeringen såväl som Polismyndigheten är väl medvetna om behovet av förbättringar och förstärkningar och har nu gjort särskilda insatser för att förbättra skyddet för personer utsatta för brott i nära relation. Sedan en tid tillbaka pågår ett arbete med att klassificera gärningsmännen - vi vet alla att det mest är män - utifrån våldsbenägenhet och farlighet, vilket utgör grund för skyddsbehov för den utsatta. Parallellt ska relevanta skyddsåtgärder vidtas för att förebygga upprepad brottslighet och stoppa våld i ett tidigt skede. Mäns våld mot kvinnor, brott mot barn och hedersrelaterat våld prioriteras särskilt.

Polismyndigheten har även vidtagit åtgärder för att få en effektivare styrning av ärendeinflödet till Bops. Polisanställda ska nu få bättre stöd för riskbedömningar gällande hot och våld i enskilda ärenden, vilket leder till bättre förutsättningar för att hotade personer ska få erforderligt stöd.

Det finns även ett förslag om att Polismyndigheten, i enlighet med kontaktförbudsutredningens betänkande, ska utse en kontaktperson för såväl skyddspersonen som förbudspersonen. Detta är ett bra förslag, som enligt oss kristdemokrater bör förverkligas så snart som möjligt.

Fru talman! I ärenden som rör kontaktförbud har åklagarna tidigare haft en restriktiv syn på de underliggande kraven för positiva beslut. Tillämpningen har inte heller varit enhetlig i landet. Generellt kan sägas att åklagarna lagt ribban väl högt vad gäller både kraven på styrkt brottslighet och gränserna rent geografiskt; det har varit ovanligt att förbudet omfattat större områden. Det har egentligen inte funnits några större hinder utan handlar mer om synen på tillämpningen av lagstiftningen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksrevisionens rapport om statens skydd av hotade personer

Även i detta fall har regeringen tagit initiativ. I betänkandet om kontaktförbudslagstiftning som presenterades tidigare i år finns en genomgripande översyn av den aktuella lagstiftningen. Förslagen tar sikte på fler kontaktförbud och på att lagstiftningen i högre grad ska ha ett brottsförebyggande perspektiv och utgöra ett effektivt skydd. Det ska bli enklare att utfärda kontaktförbud där det finns riskbedömningar som tar upp exempelvis förföljelse, otillbörlig övervakning eller andra allvarliga trakasserier. Det ska även bli lättare att ta beslut om elektronisk övervakning, och straffskärpningar för överträdelse av kontaktförbud är att vänta.

Fru talman! Sist och slutligen: Alltför ofta har det hänt att myndigheter av slarv och oförstånd röjt skyddade personuppgifter. Här måste det till en generell skärpning. Det ankommer på alla som tar del av skyddade personuppgifter att verkligen se till att de inte läcker ut. I många fall är det livsavgörande att uppgifterna är och förblir hemliga. Man ska inte underskatta uppfinningsrikedomen och ihärdigheten hos motiverade gärningsmän när det gäller att spåra och söka upp sina potentiella offer.

Fru talman! Med detta sagt yrkar jag bifall till utskottets förslag i betänkandet och ber om ursäkt för att jag drog över min talartid med någon minut.

Herr talman! Min fråga går till statsrådet Slottner.

Vi lever nu i en digitaliserad värld. Många av våra ärenden i form av betalningar och transaktioner genomförs på nätet. För att göra detta krävs oftast att man också legitimerar sig digitalt. Sverige har i dag många typer av elegitimation. Bank-id är den absolut vanligaste. Bank-id hanteras i dag av ett aktiebolag som ägs av de största bankerna.

Behovet av en säker elegitimation är stort. Kriminella använder i dag Bank-id som en viktig beståndsdel i sina brottsupplägg. Bedrägerier mot äldre är de mest kända, men den nuvarande elegitimationen används även i andra brottsformer.

Bedömningen är att våra nuvarande elegitimationslösningar inte fullt ut når upp till den säkerhetsnivå som krävs. Det finns även ett behov av en nationell digital legitimation, något som numera finns i flera andra länder men inte i Sverige.

Min fråga till statsrådet är: Pågår det ett arbete med att ta fram en säker nationell elegitimation, och när kan vi i så fall förvänta oss att en sådan finns på plats?

Fru talman! Så här sa polisens spaningsledare i Rinkeby: Kollegan Mille har under sommaren gjort en del kartläggning av de i Headshotligan som muckat från kåken. Abtin släpptes i början av året, och till skillnad från de andra i ligan verkade han ha en del pengar sparade när han kom ut. Han köpte en riktigt fet Mercedes-AMG som är värd närmare miljonen. Den blev ligans prestigebil, och de använde den när de åkte runt på olika möten.

Jag tycker att detta är ett belysande exempel på behovet av en ny förverkandelagstiftning och ett regelverk om självständigt förverkande av oförklarade tillgångar. Det kan inte vara förenligt med vanligt folks rättsmedvetande att en person som suttit på anstalt en längre tid för grova brott kan glida runt i en bil i miljonklassen efter avtjänat straff. Dagersättningen från Kriminalvården lär inte vara så generös att den tillåter det.

Fru talman! Brottslighet ska inte löna sig. Det har sagts här i talarstolen av flera personer i dag. Det är viktigt - inte enbart utifrån ett rättviseperspektiv. Det är väl så viktigt för att minska incitamenten att begå brott.

Utmärkande för den organiserade brottsligheten är drivkraften som styrs av viljan att göra ekonomiska vinster som i förlängningen möjliggör mer makt och inflytande. De senaste årens brottsutveckling med organiserad och gränsöverskridande brottslighet visar att det nuvarande regelverket för förverkande i vissa delar är föråldrat och att det finns behov av en förverkandelagstiftning som är bättre anpassad till dagens förhållanden.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT En ny förverkande-lagstiftning

Vi kristdemokrater anser att den föreslagna förverkandelagstiftningen kommer att minska möjligheterna och försvåra för kriminella nätverk att göra vinster på sin brottsliga verksamhet. De brottsbekämpande myndigheterna får nu ytterligare ett verktyg för att begränsa kriminellas kapacitet och förmåga att stärka sina finansiella resurser som kan användas för ökad makt och ökat inflytande i såväl den kriminella världen som den legala ekonomin.

Den stora förändringen är att den nya lagstiftningen möjliggör självständigt förverkande där det, till skillnad från i nuvarande lag, inte krävs någon direkt koppling till brott. Vid ett självständigt förverkande är utredningen i första hand inte inriktad på att utreda eller fastställa en persons ansvar för ett specifikt brott eller om tillgångarna härrör från vinning av brott. I stället ställs tillgångarna i relation till personens finansiella status i form av fastställda inkomster med mera. Det som i praktiken förverkas är vad som i lagförslaget benämns som oförklarade tillgångar.

Fru talman! Av förverkandebestämmelsen framgår tydligt att det för en enskild går att förutse om ett visst egendomsinnehav kan ge anledning till förverkande. När det styrkts att egendomsinnehavet inte står i proportion till legitima förvärvskällor måste den enskilde för att freda innehavet visa att den aktuella egendomen erhållits med legitima medel.

Starka skäl talar för att införa nämnda förverkandesanktion, som tar sikte på ett egendomsinnehav som inte ställer krav på att tillgångar kan kopplas till brott direkt eller indirekt, något som nu krävs vid så kallat utvidgat förverkande och i dag är en förutsättning för att förverkande ska bli möjligt. Europadomstolen har i sina uttalanden ansett att förverkandeformer som utformats på motsvarande sätt uppfyller kraven på rättssäkerhet och framhåller vidare att stater måste ges ett förhållandevis stort handlingsutrymme för att säkerställa att illegitima tillgångar inte kan användas på ett sätt som riskerar att skada samhället.

Fru talman! Det finns även en rad andra internationella rättsakter och rekommendationer, utfärdade av bland andra Europarådet, FN och Financial Action Task Force, som kräver att medlemsstaterna vidtar nödvändiga åtgärder för att säkerställa att det finns effektiva förverkandesanktioner. Det är viktigt att Sverige lever upp till de krav som följer av våra internationella åtaganden.

Vad gäller bevisning föreslås att det ska framstå som "klart mer sannolikt" att den aktuella egendomen förvärvats genom brott. För att beviskravet ska vara uppfyllt krävs att den samlade bild åklagaren lägger fram övertygar rätten om att det framstår som klart mer sannolikt att den egendom som begärs förverkad har sitt ursprung i brottslig verksamhet än att så inte är fallet. Vi anser att begreppet "klart mer sannolikt" lever upp till beviskravet som möjliggör förverkande.

Sammanfattningsvis finns ett uttalat behov av lagstiftning som gör det möjligt att förverka egendom redan på den grund att en enskilds tillgångar inte står i proportion till legitima förvärvskällor eller förmögenhetsförhållanden i övrigt. Det öppnar för en möjlighet att slå mot personer som befinner sig högre upp i den kriminella hierarkin. Det är personer som styr och kontrollerar en stor del av den brottslighet som drabbar såväl enskilda som näringsliv och välfärdssystem men som inte tar del i själva utförandet av brotten.

Jag yrkar bifall till regeringens proposition om en ny förverkandelagstiftning.

Herr talman! I den brottsbekämpande verksamheten och användningen av tvångsmedel brukar man tala om att det finns tre kriterier för legalitet.

Den första är ändamålsprincipen, som innebär att tvång endast får användas om det finns stöd i lag.

Nummer två är behovsprincipen, som innebär att tvångsmedel får användas endast om andra medel är otillräckliga.

Den tredje är proportionalitetsprincipen, som innebär att det måste finnas en koppling mellan brottets svårighetsgrad och det tvång som används. Ju grövre brott, desto mer tvång får användas, om man ser det något förenklat.

De tvångsmedel vi i dag debatterar ska vägas mot människors rätt till respekt för sitt privatliv, den personliga integriteten. Det är onekligen så att hemliga tvångsmedel i form av telefonavlyssning, dataavläsning, kameraövervakning och rumsavlyssning innebär ett avsevärt intrång i människors privatliv för den som blir föremål för sådana åtgärder.

För att säkerställa att användningen av tvångsmedel uppfyller kraven på ändamål, proportionalitet och behov ska saken prövas av domstol i närvaro av ett rättsligt ombud. Det finns även tillsyn och parlamentarisk kontroll som ska säkerställa legalitet och korrekt användning.

Herr talman! Det måste som sagt alltid ske en avvägning mellan behov och integritetsintrång. Frågan är därför om det finns ett behov av ett ytterligare utökat regelverk för hemliga tvångsmedel. Vi kristdemokrater menar att så är fallet.

Låt oss först konstatera att vi lever i en alltmer digitaliserad värld där det personliga mötet till stor del har ersatts av kontakter via nätet. Den brottsspaning och informationsinhämtning som tidigare till stor del bedrevs på fältet har nu stora begränsningar. Utvecklingen kräver nya anpassningar då en stor del av underrättelse- och informationsinhämtningen i dag måste ske i den digitala världen.

Kontakterna i gängen och den organiserade brottsligheten har till stor del flyttat in på nätet och ersatts av krypterade chattar och annan teknik. Brott initieras och planeras till stor del utan fysisk kontakt mellan inblandade kriminella. Många gånger finns hjärnorna bakom brottsligheten dessutom i andra länder, vilket ytterligare komplicerar bilden och till viss del är en ny utmaning för de brottsbekämpande myndigheterna.

Sett i backspegeln vet vi att det är mycket tack vare att utländsk polis lyckades knäcka Encrochat och andra krypterade chattar som svensk polis har lyckats lösa flera grova brott som annars hade förblivit ouppklarade.

Herr talman! Vi har sett en utveckling där brottsligheten blivit alltmer sofistikerad, systematisk, grov och organiserad. Vi har i dagsläget en synnerligen allvarlig situation med gängkriminalitet och organiserad brottslighet, med grova våldsbrott i form av skjutningar och sprängningar som i stort sett saknar motstycke i Europa. Tullen rapporterar å sin sida rekordstora narkotikabeslag, och vi ser en ökad gränsöverskridande brottslighet - detta samtidigt som vi har en förhöjd hotbild med ökad risk för attentat.

Brotts- och teknikutvecklingen innebär att polis och andra brottsbekämpande myndigheter behöver arbeta på ett delvis annat sätt än tidigare för att komma åt brottsligheten. Myndigheterna behöver i betydligt fler situationer agera tidigt för att förhindra allvarliga brott. Mot bakgrund av det allvarliga läge vi befinner oss i är de nu föreslagna åtgärderna både behövliga och väl motiverade och stärker förutsättningarna för att upptäcka, förebygga och förhindra allvarliga brott.

Herr talman! Vi kristdemokrater välkomnar även möjligheten att i ökad utsträckning använda så kallad överskottsinformation om annan brottslighet. Nuvarande begränsningar känns minst sagt märkliga eftersom brott som kommer till polisens kännedom i vanliga fall ska rapporteras och utredas. Att använda informationen för att bekämpa eller utreda brott bedöms endast marginellt öka det intrång som själva inhämtningen kan ha inneburit.

Mot detta ska ställas de positiva effekter som förslagen kan antas få. Ett vidgat användningsområde är inte bara av vikt för statens intresse av att bekämpa och utreda brott utan även för brottsoffers intresse av den upprättelse som lagföring och rätten till skadestånd innebär, liksom betydelsen för brottsoffret att brottsbekämpande myndigheter har goda möjligheter att avbryta pågående brott.

Herr talman! Avslutningsvis: Det finns som sagt kontrollfunktioner som en garant för att användningen av nu föreslagna tvångsmedel används i enlighet med nämnda principer. Därutöver vill jag påstå att de brottsbekämpande myndigheterna inte missbrukar möjligheten till användning. Användningen av hemliga tvångsmedel är både resurs- och tidskrävande, vilket innebär att varje beslut grundas på en prognos som bygger på framgång. Varken tull, polis eller säkerhetspolis har råd att lägga dyrbar tid på ärenden baserade på bristfälliga underlag som inte leder till resultat.

Sammantaget anser vi från Kristdemokraternas sida att förslagen i betänkandet är väl motiverade och innebär en väsentligt ökad möjlighet till effektiv brottsbekämpning av den grövre och systematiska brottsligheten. Vi yrkar därför bifall till utskottets förslag och avslag på samtliga motioner.

Liksom tidigare talare vill jag önska herr talmannen, sekretariatet och övriga åhörare en glad sommar. Vi ses till hösten igen!

Fru talman! I maj 2022 var det 204 personer som var anhållna i sin frånvaro, 382 häktade i sin frånvaro, 29 som hade rymt från rättspsykiatrin, 25 som hade rymt från fängelse, 868 som inte inställt sig för att avtjäna straff och 1 683 som skulle omhändertas eller tas i förvar med stöd av utlänningslagen eller lagen om vård av unga. Sammanlagt var det 3 191 personer som registrerades som efterlysta av Polismyndigheten enligt denna ögonblicksbild från maj 2022. Som vi hörde i tidigare anföranden här finns det väl anledning att anta att antalet personer som är efterlysta har ökat sedan dess.

Alla dessa är alltså personer som ska sitta bakom lås och bom men rör sig fritt ute på våra gator och torg eller har lämnat landet. Trots eftersökningar är det rent av många som lyckas hålla sig undan så länge att straffet eller omhändertagandet aldrig kommer att verkställas på grund av preskription.

Fru talman! Det ligger såklart i samhällets intresse att alla dessa 3 191 spåras upp och omhändertas, av flera skäl: Dels är risken uppenbar att de fortsätter sin brottslighet och sjunker djupare in i kriminalitet när de håller sig gömda och därigenom utgör en fara för allmänheten, dels upplevs det som stötande att de som drabbas av brott inte får den upprättelse som straffet innebär. Dessutom påverkar det allmänhetens förtroende för rättsväsendet.

Polisen har ansvaret för eftersökning av efterlysta. Det sker i första hand med traditionell yttre spaning eller inre spaning i form av slagning i register, kontroll av adresser med mera, men många gånger blir arbetet resultatlöst. I syfte att effektivisera eftersökningen har Polismyndigheten efterfrågat bättre verktyg och särskilt pekat på möjligheter att lokalisera efterlysta med hjälp av elektronisk kommunikationsutrustning som kan kopplas till den efterlyste.

Mot bakgrund av den snabba tekniska utvecklingen med en ökad digitalisering är det rimligt att polisen kan vässa sina metoder även på detta område. Det förslag som nu ligger på bordet är att polisen under vissa omständigheter ska få möjlighet att använda sig av tvångsmedel i form av hemlig övervakning av elektronisk kommunikation eller hemlig dataavläsning.

Förutsättningen är att åtgärden ska vara av synnerlig vikt för att lokalisera den efterlyste. Därtill finns ett antal andra krav som ska vara uppfyllda för att hemliga tvångsmedel ska få användas. Synnerlig vikt innebär bland annat att andra möjligheter att lokalisera den eftersökte har uttömts eller bedömts utsiktslösa eller medföra en stor arbetsinsats.

Det bör även understrykas att de nu föreslagna tvångsmedlen betraktas som de minst integritetskränkande åtgärderna av de hemliga tvångsmedel som lagen medger. Det är alltså inte fråga om hemlig avlyssning eller hemlig kameraövervakning.

Det är tydligt att det finns ett behov av bättre verktyg för polisen, och vi kristdemokrater bedömer nu föreslagna tvångsmedel som proportionerliga, väl motiverade och ändamålsenliga och yrkar därför bifall till propositionen.

Herr talman! Fri rörlighet är en av de grundläggande friheterna i EU. I nordiska sammanhang har vi haft passfrihet sedan 1958. I november 2015 återinförde Sverige gränskontroller för att få kontroll över den massiva invandringen. Gränskontrollerna har sedan successivt förlängts och är nu inne på nionde året.

Den fortsatta gränskontrollen har stor negativ påverkan på den regionala utvecklingen i södra Sverige. Vi befinner oss i ett allvarligt säkerhetsläge, men vi har även stiftat nya lagar som ger polisen ökade befogenheter i gränsnära områden. Lagen ger ökad flexibilitet vid inre gräns med stora möjligheter till person- och fordonskontroller utan konkret brottsmisstanke.

Gränskontrollerna i framför allt tågtrafiken är sedan lång tid tillbaka sporadiska och bedöms som ineffektiva och tidsödande. Min fråga till statsministern är om vi möjligen kan se ett slut på gränskontrollerna, till glädje inte minst för pendlarna mellan Skåne och Själland.

Herr talman! Europeiska kommissionen har, som har sagts här, presenterat en färdplan för EU med målsättningen att bekämpa narkotikahandel och organiserad brottslighet. Färdplanen, som vi debatterar i dag, innehåller 17 åtgärder inom fyra prioriterade områden. Det handlar i grunden om att förebygga, förhindra, uppdaga och utreda brott med fokus på narkotikabrott och de brottsorganisationer som huvudsakligen kontrollerar produktion, distribution och försäljning.

Kommissionens initiativ är välkommet, och det finns all anledning för Sverige att medverka till att de föreslagna åtgärderna genomförs.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT EU:s färdplan för att bekämpa narkotika-handel och organi-serad brottslighet

Herr talman! Sverige var under lång tid förskonat från organiserad brottslighet, men under senare år har kriminella organisationer och nätverk med internationella förgreningar etablerat sig i vårt land och utgör nu ett allt större hot mot såväl vår trygghet som vår välfärd.

Likaså har införseln av narkotika ökat lavinartat, vilket flera talare har vittnat om före mig. Tull och polis har de senaste åren gjort rekordbeslag av narkotikapartier om hundratals kilo, ibland över ett ton. En stor del av beslagen har gjorts i containrar i svenska hamnar. Mängden beslagtagen narkotika tyder på att partierna inte var avsedda enbart för den svenska marknaden.

Trots stora beslag konstaterar tull och polis ändå att priserna på narkotika i Sverige fortsätter att vara stabila. Det tyder på att vi inte har lyckats stoppa införseln till Sverige helt och fullt.

Såväl Europol som FN:s narkotikaorgan UNODC har noterat att brottssyndikaten noggrant kartlägger hamnar med bristande kontroll och säkerhet och skeppar narkotikan dit risken för upptäckt bedöms som liten. Likaså finns belägg för att kriminella rekryterar medhjälpare i hamnarna eller rentav infiltrerar verksamheten med någon av sina egna.

De stora hamnarna på kontinenten har skärpt rutinerna, vilket har nämnts här. Det finns anledning för oss i Sverige att göra detsamma. Den i färdplanen föreslagna europeiska hamnalliansen är därför ett steg i rätt riktning mot bättre säkerhet. Hamnalliansen inkluderar bland annat stärkt tullsamarbete men också medel för inköp av utrustning för skanning av containrar.

Ett steg mot ökad säkerhet är även att vi utvecklar lagstiftning och metoder för bakgrundskontroller av personer som har nyckelfunktioner i hamnarnas shipping och spedition. Överlag bör vi få bättre bakgrundskontroller av personal inom såväl näringsliv som offentlig sektor för att förebygga infiltration och otillbörlig påverkan.

Herr talman! En fördel med den föreslagna färdplanen är att den bygger på befintliga strukturer med Europol, Eurojust och Europeiska åklagarmyndigheten som stöd för medlemsstaterna och en naturligt samordnande roll i det internationella samarbetet. Viktig är även uppmaningen till medlemsstaterna att till fullo använda Schengen Information System, SIS, som med den senaste uppdateringen ger stora möjligheter till viktigt informationsutbyte mellan de brottsbekämpande myndigheterna.

EU har en bra struktur och bra system på plats. Nu är det medlemsstaternas ansvar att såväl använda systemen som se till att de matas med relevant information. Mer kan göras för att sprida kunskap om SIS och möjligheterna till så kallade Joint Investigation Teams, där man sätter samman polis från olika länder för att gemensamt lösa en uppgift. Det kan ske inom det befintliga regelverket, men det gäller att vi blir bättre på att utnyttja det.

Herr talman! Välkommet är även ett ökat fokus på kriminella nätverk och den kartläggning av dessa som gjorts av Europol. För att få effekt är det nödvändigt att slå mot huvudmännen som planerar, organiserar och finansierar narkotikabrottsligheten.

Det föreslås även en harmonisering av rättsliga definitioner av vad som avses med organiserad brottslighet. Det är viktigt att vi talar samma språk och menar samma sak med begreppet organiserad brottslighet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT EU:s färdplan för att bekämpa narkotika-handel och organi-serad brottslighet

Nämnas bör också föreslagna åtgärder mot syntetisk narkotika, till exempel amfetamin och fentanyl. En stor del av den produktionen sker inom EU, även om mexikanska drogkarteller också står för viss tillverkning vid sidan om kokainet. Producenterna har ett stort våldskapital och finansiella muskler och utgör nu ett hot mot personer inom rättsväsendet som ska utreda och lagföra brotten.

Produktionen vi nu talar om möjliggörs enligt såväl den amerikanska drogadministrationen DEA som Europol till stor del av de prekursorer som importeras från Kina. Det planerade mötet med Kina är alltså viktigt och välkommet.

Herr talman! Slutligen: Efterfrågan på substanserna måste minska. Här krävs insatser genom prevention, vård och behandling. Jag menar att vi alla har ett val och personligt ansvar här. Vill vi fortsätta göda den gökunge som den organiserade brottsligheten utgör, eller vill vi ta ett eget ansvar och se till att inte fortsätta köpa narkotika från de här kartellerna?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Motståndskraft och handlingskraft - en nationell strategi mot organiserad brottslighet

Fru talman! Jag tror att Rasmus Ling och jag är överens om dessa frågor.

När nu myndigheter eller organisationer ska dela information mellan sig måste också den person som sitter på uppgifterna ställa sig frågan vem som ska ha informationen och varför. Man måste bli mer noggrann. Det kan inte saklöst bara flöda information mellan olika myndigheter, utan man måste bli mer vaksam och fundera kring det hela.

Vad gäller Dagens Nyheters avslöjande och att det talas om 514 fall förmodar jag att det egentligen handlar om olaga dataintrång. I vilken utsträckning det sedan har delats med någon utanför organisationen eller om man bara gjort det av eget personligt intresse låter jag vara osagt.

Man pekar också på att det går att konstatera att ett olaga dataintrång har skett, men det går inte att se vad som har hänt med den information som har inhämtats. Chefen på utredningsenheten har framhållit att man vill ha bättre möjligheter att följa upp bland annat hemliga tvångsmedel.

Vi har ett väldigt tillitsfullt samhälle, men tyvärr måste vi gå mot att bli mer kontrollerande. Det är en tråkig utveckling, men vi måste konstatera att så nog måste ske.

Fru talman! Man måste gå en balansgång här för att värna den personliga integriteten och se till att sekretessklassad information inte kommer i orätta händer. Det är därför till exempel polisen har en särskild enhet för att klara av dessa bitar.

Även om det som har framkommit är oroväckande är det också ett tecken på att man arbetar med frågorna och att det leder till att sådant blir upptäckt. Men givetvis måste man se till att informationsdelningen sker på ett bra sätt.

Såväl myndigheter som näringsliv och andra organisationer måste bli mer vaksamma och bättre på att hantera informationen och göra dessa avvägningar. Som jag sa måste man bli bättre på bakgrundskontroller och se till att rätt personer kommer in på rätt plats. Rasmus Ling förstår kanske vad jag menar i detta avseende.

Fru talman! I dag debatterar vi regeringens betänkande om en nationell strategi mot organiserad brottslighet. Det är, som redan sagts här, den första strategin i sitt slag. Jag välkomnar initiativet och yrkar bifall till utskottets förslag i betänkandet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Motståndskraft och handlingskraft - en nationell strategi mot organiserad brottslighet

Fru talman! Förslaget fokuserar på fem strategiska mål, och jag tänker till stor del uppehålla mig vid det fjärde målet om otillåten och otillbörlig påverkan, som direkt eller indirekt påverkar övriga mål.

Organiserad brottslighet är i sig en relativt ny företeelse i vårt land, men den har nu etablerat sig och utgör ett stort och allvarligt inslag i den brottslighet vi i dag bevittnar. Organiserad brottslighet kan liknas vid en cancersvulst i samhällskroppen. Om den inte kapslas in och avlägsnas kommer den att sprida sig snabbt och ohämmat.

Sverige befinner sig i ett allvarligt läge med såväl yttre som inre hot. Våldsbrott i form av skjutningar och sprängningar är den mest påtagliga yttringen, men under ytan finns starka krafter som angriper välfärdssystem, myndigheter, organisationer och näringsliv. Alla påverkas direkt eller indirekt. Även enskilda drabbas i stor utsträckning i form av utstuderade bedrägerier och annan brottslighet.

Fru talman! Sverige har nu ett 60-tal utsatta områden, varav runt 20 betraktas som särskilt utsatta. Där skapas parallellsamhällen med egna normer och regler långt från våra svenska värderingar. Där frodas gängkriminalitet och kriminella nätverk som med sitt stora våldskapital har en stor inverkan på övriga boende. Det finns goda krafter i alla dessa områden, men de måste få bättre stöd från samhällets sida. Regering och riksdag stiftar nu ett antal lagar som ger förutsättningar för en bättre och tryggare tillvaro. Det sker även en stor satsning på många områden, och här utgör den föreslagna strategin en bra plattform.

Fru talman! Målet för den organiserade brottsligheten är att skaffa sig information, kunskap och inflytande för att öka sin makt och sitt kapital. Det kan ske på skilda sätt. Det som nu uppmärksammats i medierna är läckor inom Polismyndigheten, där det konstaterats att grovt kriminella inlett relationer med poliser och polisanställda där man lämnat ut känslig sekretessbelagd information som sedan använts i pågående gängkonflikter. Det är uppgifter som direkt eller indirekt kan ha varit upphov till mord och mordförsök eller som skyddat grovt kriminella och försvårat uppklaring av brott.

Det kan konstateras att släktbanden och lojaliteten till kriminella klaner i många fall väger tyngre än lojaliteten till arbetsgivare och kollegor, som ibland utsätts för direkt livsfara på grund av illojaliteten och den läckta informationen. Det finns ett ord för detta: förräderi.

Fru talman! Den organiserade brottsligheten äter sig in i legala verksamheter som i grunden påverkar välfärdssystemen. Man ger sig även in i branscher där man hotar såväl miljö som seriösa företag genom osund konkurrens. Avfallshantering är ett exempel där man mot betalning tagit på sig att återvinna avfall, men i stället helt sonika dumpat eller grävt ned miljöfarligt avfall.

Rapporter har visat att aktörer inom den organiserade brottsligheten och kriminella nätverk använder sig av möjliggörare på insidan av en verksamhet. Det kan röra sig om en redan anställd, men det finns även fall där välutbildade personer med kopplingar till kriminella nätverk planterats i en myndighet, i finansvärlden eller inom andra sektorer som kan vara av intresse.

Fru talman! Det tillitsbaserade samhället och den bristande kontrollen gör oss sårbara. Säkerhetskänslig information omfattas av särskilda krav i säkerhetsskyddslagstiftningen, men inte ens den kontrollen skyddar verksamheten till fullo. De senaste årens händelser och avslöjanden visar att det finns ett ökande behov av bakgrundskontroller även vid anställningar som inte omfattas av säkerhetsskyddet. Här finns det skäl att göra en översyn av lagstiftningen så att den medger effektiva och seriösa möjligheter för arbetsgivare att genomföra sådana bakgrundskontroller.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Motståndskraft och handlingskraft - en nationell strategi mot organiserad brottslighet

Ökad vaksamhet och utbildningsinsatser lär bli viktiga inslag framöver. Samtidigt måste vi säkerställa att offentliganställda som löper risk att utsättas för otillbörlig påverkan i form av hot eller tvång tillförsäkras skydd som medför att de kan fullgöra sina arbetsuppgifter och fatta beslut utan sådana risker. Säkerhetspolisen har i en skrivelse till regeringen pekat på att hoten ökar mot tjänstemän som tar beslut i skilda ärenden. Säpo anser att beslut bör anonymiseras och namn ersättas med tjänstebeteckning och påpekar att anonyma beslut skyddar stat och kommuner mot otillbörlig påverkan, självcensur, korruption och gängkriminalitet.

Fru talman! Regeringen lyfter även fram behovet av ökat internationellt samarbete. Organiserad brottslighet och kriminella nätverk har till stor del kopplingar till andra länder. Brottsligheten är i flera fall gränsöverskridande, vilket i sig medför krav på ökat internationellt polisiärt och rättsligt samarbete. Ett stärkt samarbete inom Europol och Eurojust är nödvändigt. Därutöver pekar regeringen på att det krävs ökade insatser inom ramen för EU för att öka samarbetet med de länder utanför EU som i dag utgör säkra länder där grovt kriminella kan bo och verka och till stor del planera och kontrollera brott som begås i Sverige.

På hemmaplan måste vi verka för att personer som saknar rätt att vistas i vårt land spåras upp och utvisas. Personer som uppehåller sig illegalt i landet är potentiellt både offer för och förövare inom den organiserade brottsligheten.

Likaså bör medlemmar i kriminella klaner som etablerat sig här i Sverige få sina permanenta uppehållstillstånd omprövade och återkallade om det visar sig att deras verksamhet skadar Sverige och svenska intressen. Man bör även se över möjligheten att återkalla det svenska medborgarskapet om det finns ett dubbelt medborgarskap.

Att rå på den organiserade brottsligheten är ingen quickfix, men vi måste alla inse faran. Regeringen gör det och inser samtidigt att det innebär påfrestningar i många samhällssektorer, men det är ett arbete som måste göras om vi ska återfå ett tryggt och säkert samhälle.

Fru talman! Polisens uppgift är att upprätthålla ordning och säkerhet och tillförsäkra allmänheten skydd och hjälp. Polisen har rätt att använda tvång och våld i den mån det krävs för att lösa sin uppgift. Polisen ska gripa eller omhänderta personer som begår brott eller utgör en fara för ordningen och säkerheten. Polisen kan aldrig backa även om ett ingripande medför stora risker.

Ett ingripande innebär att poliser i många fall måste konfrontera personer som är omvittnat farliga och har ett stort våldskapital. Alla och envar inser att polisarbetet är riskfyllt och förenat med fara för den enskilde polismannen, även i det fall polisen i sig har såväl utbildning och träning som utrustning för att hantera farliga situationer.

Polisarbetet har alltid varit förenat med risker, men i takt med att vi har sett gängkriminalitet och organiserad brottslighet växa sig starkare i vårt land har även utsattheten och risken för enskilda poliser som ingriper ökat väsentligt. Aggressivt beteende, filmning och förtäckta hot med antydningar mot poliser om vad som kan hända dem och deras anhöriga är numera vardag. Med tanke på våldsutvecklingen och den hänsynslöshet med dödsskjutningar och sprängningar som numera präglar många polisers vardag, och med tanke på det våldskapital som innehas av gängkriminella, finns det anledning att ta hoten på allvar och lyssna på de poliser i frontlinjen som uttrycker oro för sin egen och familjens säkerhet.

Fru talman! Det är vi i riksdag och regering som ger polisen uppdrag och mandat att värna vår trygghet. Vi förväntar oss att polisen utgör samhällets spjutspets mot kriminella och våldsverkare. Med det följer även ett ansvar där vi som uppdragsgivare står upp för dem som är satta att utföra det riskfyllda uppdraget. I vårt öppna samhälle är det relativt lätt att leta fram adresser och uppgifter om såväl poliser som deras anhöriga, vilket givetvis skapar oro och ytterst kan innebära att man drar sig för att konfrontera dokumenterat farliga personer.

Det finns en möjlighet att ge polismän och deras anhöriga skyddad identitet, men det är en ganska omständlig procedur och innebär även stora praktiska problem i vardagslivet. I det här fallet bedöms en sådan åtgärd som mindre lämplig.

Det förslag som nu ligger om att stärka skyddet för vissa polisanställda innebär kort att namnet och identiteten på den enskilde polismannen i vissa fall byts ut mot ett tjänstenummer i anmälningar, beslagsprotokoll och andra dokument som upprättas i samband med ett ingripande. Men det förtjänar också att påpekas att ett upprättat dokument även i fortsättningen kommer att utgöra en allmän handling och kan lämnas ut efter sedvanlig sekretessprövning eller utgöra en bilaga i ett förundersökningsprotokoll. Sakinnehållet kan således fortfarande prövas, och det enda som är sekretessbelagt är namnet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Stärkt skydd för vissa polisanställda

Jag vill också nämna att så sent som i dag gick Säkerhetspolisen ut med en uppmaning: "Det är hög tid att anonymisera offentliga beslut och ersätta namn med tjänstebeteckning."

Säpo påpekar i en skrivelse till regeringen att anonyma beslut skyddar stat och kommuner mot otillbörlig påverkan, självcensur, korruption och gängkriminalitet.

Att vi nu går före med polisen beror på att Polismyndigheten har lyft upp att detta är ett akut problem i nuläget med den situation som råder i samhället.

Med detta sagt, fru talman, anser jag att betänkandet visar att regeringen tar riskerna för polismännen på stort allvar, och förslaget bidrar till att stärka skyddet. Jag yrkar bifall till förslaget i betänkandet.

(Applåder)

Herr ålderspresident! För de flesta i vårt land står trygghet högst upp på önskelistan. Lag och ordning är en av väljarnas absolut viktigaste frågor. Det gäller både i relation till den lagstiftning som antas här i kammaren och inför stundande EU-val där gränsöverskridande brottslighet är något vi måste lösa gemensamt.

Mörka rubriker om våldet och den grova kriminaliteten avlöser varandra. Skärholmen, där en pappa mördades framför ögonen på sin son, är en enorm tragedi för alla inblandande. Det är ännu ett vidrigt mord som visar på de enorma behov, den brutalitet och de utmaningar vi står inför med individer som anser sig ha rätt att bruka och göra våld på hela samhället. En pappa berövas sitt liv av den enkla anledningen att han sa ifrån.

Mikael, som han hette, stod upp för det Sverige vi vill ha, men detta Sverige tystas av den grova kriminaliteten.

Herr ålderspresident! Ljuset i mörkret är ändå att vi har en regering som förstår allvaret i detta. Vi gör nu den största omläggningen av rättspolitiken i modern tid. Den görs därför att vi ser och vet vad nedmonteringen av goda normer och värderingar över tid har gjort med det svenska samhället. I detta ligger mycket av förklaringen till den brutala brottsutvecklingen. Det har inte varit tydligt vilka värderingar som inte är valbara. Sverige har svikit familjens betydelse och vikten av en kompass som visar riktningen för rätt och fel. Detta har också speglats i de låga straffen och i den straffmätning som lagt större vikt vid förmildrande omständigheter för gärningsmannen än vid brottsoffrets upprättelse.

Herr ålderspresident! Regeringen arbetar ihärdigt och med stor energi på det rättsliga området för lag och ordning, för tryggheten, för att stärka goda normer och värderingar samt för det brottsförebyggande arbetet.

Det finns inga alexanderhugg mot kriminaliteten. Som tidigare polis har jag under ett helt yrkesliv sett brottsutvecklingen first hand. De åtgärder som nu införs borde ha varit på plats långt tidigare, men benägenheten och viljan till förändring saknades. Nu är det som det är, och jag vet att det är ett tålmodigt arbete som krävs, ett metodiskt arbete steg för steg. Det finns ingen quickfix här. Men sakta och säkert återtar vi tryggheten.

Herr ålderspresident! Kristdemokraterna har i åratal sagt att samhället måste prioritera den person som utsatts för brott. Nu har vi en regering som också låter detta faktum styra politiken. Regeringen har inlett ett paradigmskifte i synen på lag och ordning. Vi har tillsatt en fullständig och total översyn av brottsbalken, det vill säga den lagstiftning som styr straffen som utdöms när rättvisa ska skipas i våra domstolar. Målet med detta arbete är enkelt. Det är fråga om att vikta om vågskålen, att förändra straffrätten och att låta brottsoffret, inte förövaren, stå i centrum. Lägg omsorgen där, inte på gärningsmannen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Straffrättsliga frågor

Herr ålderspresident! En färsk undersökning från Infostat indikerar att en majoritet av väljarna anser att skärpta och mer avskräckande straff är den bästa linjen för att minska brottsligheten. Straffen upplevs inte som rättvisa och proportionerliga, och brottsoffer får inte den upprättelse som förväntas.

Inte heller upplevs straffen som avskräckande för den som begår brott. Man låses in ett tag men är ofta ute igen efter kort tid, tillbaka i den destruktiva gängmiljön där man får sin bekräftelse. Här måste en förändring till. Det ska vara straff som ser till att farliga personer låses in på längre tid så att de inte kan begå nya brott, förstöra andras liv eller rekrytera nya unga personer in i kriminalitet. Och när de väl kommer ut ska vi se till att de inte återfaller i brott.

Herr ålderspresident! I samma undersökning från Infostat uppger 70 procent att det vore bra att avskaffa straffrabatten vid mängdbrottslighet. 61 procent tycker att straffrabatten ska avskaffas även för unga, och 64 procent tycker att det är ett bra förslag att man döms till ett extra hårt straff om brottet begås i gängmiljö. Folk i gemen verkar hålla med regeringen om att en förändring behövs när det gäller synen på straff och straffrätt.

Siffrorna talar sitt tydliga språk. Sverige behöver en ny straffrätt, det vill säga en ny balans där vi viktar om vågskålen med fokus på straffskärpning snarare än rabatt. Vi kristdemokrater vill förändra mängdrabatten i nuvarande form och låta försvårande omständigheter väga tyngre.

Brottsdrabbade ska inte lämnas i sticket eftersom vi då lämnar hela samhället i sticket. Ytterst handlar det om värderingar, det vill säga att det ska finnas rättvisa och att den som drabbas av brott och den kränkning det innebär ska få upprättelse.

Kristdemokraterna är det värderingsdrivna partiet, och som kristdemokrat kommer jag alltid att kämpa för de värderingar som byggt vårt samhälle starkt. Dessa värderingar behövs nu mer än någonsin. Mikael i Skärholmen stod upp för det Sverige vi vill ha. Sverige ska inte längre få tystas av den grova kriminaliteten.

Med dessa ord, herr ålderspresident, yrkar jag bifall till utskottets förslag i betänkandet.

Herr talman! De senaste åren har vi bevittnat en exempellös eskalering av det grova våldet i vårt land. Sverige har gått från att vara ett tryggt och säkert land till att vara ett land med skjutningar och sprängningar som saknar motstycke i Europa.

Vi har även bevittnat att gärningspersonerna blivit allt yngre. Unga, mestadels killar men även tjejer, anmäler sig frivilligt eller rekryteras för att med vapen i hand agera bödlar och utförare mot ersättning i hopp om en karriär i de kriminella gängen och den organiserade brottsligheten.

Polisen vittnar om att unga mer eller mindre står i kö för att utföra mord och sprängningar. Ofta är andra kriminella måltavlor, men oskyldiga faller offer på skilda sätt. Ibland räcker det med att man råkar vara anhörig till en kriminell. Ibland tar gärningspersonerna helt enkelt fel på person och avrättar någon kallblodigt.

Vid sidan om skjutningarna används sprängladdningar för att skrämma eller hämnas. Även här har personer dödats eller skadats. Ödeläggelsen har också orsakat stor ekonomisk skada för helt oskyldiga och givetvis skapat stor otrygghet och rädsla i de drabbade bostadsområdena.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Unga lagöverträdare

Herr talman! Oavsett ålder på gärningsmännen har de genom sitt agerande visat att de är farliga och utgör en fara för alla och envar. Därför måste deras rörelsefrihet begränsas, även i de fall då gärningspersonen är under 15 år och inte kan åtalas och dömas. Vi kan inte ha farliga och beväpnade unga gående lösa på våra gator.

Vid samtal jag haft med personal på Sis ungdomshem har det vittnats om att många av de unga lagöverträdarna och gängkriminella saknar konsekvenstänk. Många gånger är detta kopplat till drogmissbruk och psykiska störningar i form av adhd eller liknande. För att minska risken för återfall krävs behandling parad med undervisning under lång tid, så frihetsberövanden under lång tid kan i de fallen faktiskt vara av godo.

Vi kan även konstatera att Sis-hemmen inte är anpassade för dagens verklighet med unga som begår grova våldsbrott och har starka kopplingar till gängkriminella. Av det skälet utreds nu möjligheten att inrätta särskilda ungdomsfängelser under Kriminalvårdens ansvar. Det är tänkt att detta ska vara på plats den 1 juli 2026.

Det finns även, enligt min mening, ett behov av att inrätta särskilda ungdomsdomstolar som prövar brott begångna av unga lagöverträdare.

Herr talman! Kristdemokraterna och regeringen genomför just nu Tidöavtalets reformagenda, efter regeringsskiftet för 18 månader sedan, som var ett uttryck för förändring. Det finns inga alexanderhugg mot kriminaliteten och nyrekryteringen av barn och unga, utan det handlar om ett tålmodigt arbete där vi steg för steg lägger om kursen och flyttar fram positionerna.

Det brottsförebyggande arbetet är särskilt viktigt i relation till unga lagöverträdare. Det finns få saker som är lika viktiga som att stoppa unga personer från att bli neddragna i det mörker som det kriminella livet innebär. Bara så kan vi förhindra nya brott.

Kristdemokraternas och regeringens förebyggande insatser på detta område är därför många. Vårt brottsförebyggande arbete handlar bland annat om en utbyggd socialtjänst som ges fler verktyg med en ny socialtjänstlag. Det handlar också om att riva sekretesshinder mellan myndigheter så att de kan arbeta mer samordnat och med en enad röst. Vi verkar även för ett utvecklat samarbete mellan socialtjänst, skola, polis och fritid.

Herr talman! Regeringen har inrättat en ny samverkansstruktur kallad Bob - barn och unga i organiserad brottslighet - för att stärka arbetet mot att barn och unga hamnar i grov kriminalitet. Inrättandet av särskilda ungdomskriminalitetsnämnder som ska förhindra att unga rekryteras in i gängkriminalitet utreds också. Denna bit tar egentligen mer sikte på barn som lever med missbrukande föräldrar, vilket gör att de själva riskerar att hamna i kriminalitet.

Kopplat till detta satsar vi på familjecentraler som kan ge stöd till föräldrar som har barn i riskzonen. En sak är nämligen överordnad allt detta: Det handlar om familjen och om värderingar, som är den främsta kraften när det gäller att kunna förebygga brott och stärka känslan för rätt och fel. Tyvärr har detta perspektiv under många år glömts bort i svensk politik, men om det är något som vi kristdemokrater alltid har betonat är det detta. Vi är familjens röst i regeringen och en röst för att sätta familjen i fokus och stärka dess roll.

Trygga familjer är det främsta värnet mot gatans värderingar. Då krävs en stödjande familjepolitik och ett tydligt föräldraansvar. Kristdemokraterna är garanten för att detta perspektiv finns med i regeringens brottsförebyggande arbete.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Unga lagöverträdare

Familjens betydelse kan inte understrykas nog. Förra våren släppte Brottsförebyggande rådet en rapport om socioekonomisk bakgrund och risken att begå brott. Slutsatserna i den rapporten betonar det som vi kristdemokrater alltid har påpekat, nämligen familjens betydelse snarare än socioekonomi.

Brå skriver att brott ytterst beror på värderingar och om personen kan berättiga handlingen för sig själv och sin omgivning. Familjen och en stark anknytning till föräldrarna blir då en helt avgörande trygghetsskapande åtgärd för goda normer och värderingar som kan överföras över tid och mellan generationer.

Avslutningsvis är det ett tålmodigt arbete som krävs, men vi gör saker som kommer att få reell effekt. Med detta yrkar jag bifall till utskottets förslag i betänkandet.

(Applåder)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Unga lagöverträdare

Herr talman! Jag förstår att Mattias Vepsä vill styra över till att det är den nuvarande regeringen som är problemet.

Jag återkommer dock till det socialdemokratiska idealsamhället i Malmö, där ni har styrt i hundra år. Där har vi tre särskilt utsatta områden. I Sverige har vi nu 60 utsatta områden. Detta har tillkommit genom att man har misslyckats totalt med både migrationspolitiken och integrationspolitiken. Vi har fått parallellsamhällen där människor lever och egentligen inte vill integreras utan styra sin egen lilla värld. Då är det väldigt svårt att integrera.

Jag förstår att det finns ett vällovligt syfte i det Mattias Vepsä säger. Men problemet är att verkligheten inte ser ut riktigt på det sätt som Mattias Vepsä önskar. Det är tyvärr det bistra faktumet.

Jag tycker att vi måste rannsaka oss själva. Det ska inte vara någon sorts blame game om vem som bär skulden. Jag konstaterar bara att den väg som Socialdemokraterna vill ta, och som man har prövat i Malmö, inte har fungerat. De som tar mest stryk av detta och som är mest otrygga är de som tidigare har levt i trygga områden som helt plötsligt blir otrygga på grund av att man försöker mixa på ett sätt som inte fungerar särskilt väl. Då tar de starka, de som har våldskapitalet, över och skapar denna otrygghet.

Jag undrar bara vad Socialdemokraternas idé och vision är när det gäller att blanda och att bygga ett starkt samhälle. Vad är det ni vill åstadkomma, och hur ska det åstadkommas?

Herr talman! Mattias Vepsä pratade mycket om att bygga ihop samhället. Jag kommer som kanske är känt från en stad som heter Malmö, där Socialdemokraterna har styrt och ställt i stort sett oavbrutet i hundra år, och som nu har väldigt stora problem. Nu talar Socialdemokraterna om att man ska bygga ihop samhället, och jag har också sett något om att man ska blanda befolkningen.

När man har provat det här experimentet i Malmö - bussat skolelever och blandat befolkningen, som det så vackert heter - har det visat sig att de som tar över dessa områden ofta är de som redan har problem. De som tidigare levde i en trygg värld får stora problem med otrygghet när man blandar befolkningen på det här sättet.

När Mattias Vepsä pratar om att bygga ihop samhället, handlar det då om att vi ska blanda befolkningen?

Herr talman! Min fråga går till statsrådet Pourmokhtari.

Under förra mandatperioden lade dåvarande regeringen fram propositionen En ökad differentiering av strandskyddet. Den fick det mottagande den förtjänade, det vill säga den avslogs. Det fanns goda skäl till det eftersom den socialdemokratiska regeringen hade gått vilse i den frågan. Den skickades tillbaka med budskapet: Gör om och gör rätt! Den bärande kritiken från förra regeringens förslag var att kommunerna måste få ett större mandat kring hur utvecklingen längs sjöar och vattendrag ska se ut och att det lokala inflytande måste stärkas.

Vi vill se en mer rättssäker och tydlig lagstiftning där markägaren enklare kan förutse om en tänkt åtgärd kan vara möjlig eller inte.

Min fråga är: Kan vi i dag få veta hur strandskyddsfrågan ligger till i beredningsprocessen, och när kan vi se fram emot att ta emot denna proposition?

Fru talman! I dag ska vi debattera processrättsliga frågor. I den kriminalpolitiska debatten lyfts numera ofta Danmark fram som ett gott exempel. Det har blivit lite av ett föregångsland inom lag och ordning, och det är därför inte så konstigt att Kristdemokraterna och regeringen har hämtat inspiration till flera lagförslag utifrån vad man har sett redan fungerar i Danmark. Där har man i stor utsträckning tryckt tillbaka gängkriminaliteten.

Det finns ytterligare en fråga där vi kanske borde hämta inspiration från Danmark, och det är ordningen i dansk domstol. Bristen på respekt i svensk domstol är i dag ett växande problem, fru talman. Exemplen är många där den tilltalade sitter och sover under förhandlingen, skriker könsord eller hånar personer i rättssalen. Detta är oacceptabelt.

När man som svensk besökare kommer till Danmark och dansk domstol slås man av vilken disciplin och ordning det är i domstolen. När straffen tillkännages reser sig till exempel alla upp för domaren, som är iklädd ämbetsdräkt.

Jag menar att detta är något som Sverige skulle kunna ta efter, för mig veterligen är det endast Sverige och Finland i världen som har domare som inte bär ämbetsdräkt. Detta kan i sig tyckas vara en marginell fråga, men ämbetsdräkt för domare har ett stort signalvärde. Ni har säkert sett från domstolar i andra länder att domaren alltid har ämbetsdräkt på sig. Detta ger en ökad värdighet åt förhandlingen samtidigt som det är en påminnelse för domaren och andra om ämbetet.

Däremot ger avsaknaden av ämbetsdräkt intrycket att det är "vanliga" tjänstemän som har den dömande rollen, men domarna är ämbetsmän satta att agera utifrån lagar och förordningar. De är administratörer av en funktion och satta att tolka landets lagar. De har sin legitimitet i kraft av sina befattningar, och detta bör tydliggöras som ett sätt att visa att den dömande makten är opersonlig. Med detta sagt vill jag verka för att domarna ska få ämbetsdräkt framöver.

Fru talman! I betänkandet lyfts flera åtgärder upp som regeringen vidtar kopplat till processrättsliga frågor, och där har regeringens kameraoffensiv nämnts. Inte heller jag kan komma runt detta ämne, för det är ett exempel på något som kommer att utöka möjligheterna till kamerabevakning.

Kameraövervakning har som sagt stor operativ betydelse. Det hjälper till att förebygga och förhindra brott. Om brott har begåtts hjälper det till att identifiera, gripa och lagföra skyldiga, då övervakningsfilmer ofta kan vara av avgörande betydelse för den efterföljande brottsutredningen.

Som jag nämnde i ett tidigare anförande var jag på besök hos Malmöpolisen i veckan och fick då bland annat besöka ledningscentralen och de som jobbar med kamerabevakning eller kameraövervakning på plats. Man har poliser som sitter och övervakar det i realtid, och många gånger kan man följa händelser i realtid. Operatörerna kan leda patruller rätt, och gärningsmän kan gripas mer eller mindre på bar gärning.

Numera har man även utplacerade drönare i Malmö stad som lyfter när ett brott inträffar. Man kan övervaka en brottsplats eller brottsling innan patrull är på plats. Det är mycket effektivt. När jag var där inträffade faktiskt en händelse - en inrymning i en skola i Malmö, med en misstänkt gärningsman.

Innan patrull är på plats kan operatören se till att drönaren lyfter och flyger till platsen. Man kan då följa den misstänkte gärningsmannen på plats och hålla koll på personen innan patrullen hinner komma dit. Det är alltså ett mycket effektivt medel som kommer att byggas ut. Man kommer också att använda det nu under Eurovision Song Contest, med ytterligare ett antal drönare, så det har väl kommit för att stanna.

Regeringen utreder också utökad kameraövervakning i flera spår. Det är viktigt att få till en lagstiftning som bättre svarar mot de behov som finns i dag. Vi kristdemokrater vill att Sverige blir bättre på att ta vara på de möjligheter som finns med ny teknik, såsom ansiktsigenkänning. Därtill måste det till en bättre och utökad samverkan mellan polisen och andra myndigheter och aktörer.

Polisen bör få tillgång till mer material från andras kameror. I dag ägnar vi oss faktiskt åt ett stort resursslöseri. Ett lysande exempel på det är Öresundsbron, där tullen har satt upp kameror, polisen har satt upp kameror och Öresundskonsortiet har satt upp kameror. Man har alltså i princip tre kameror som bevakar samma händelser, så sammantaget har man på Öresundsbron nu trettiotalet kameror fördelade på tre olika aktörer. Det är ju rent slöseri. Vad är det då som hindrar att man delar? Jo, det är att tullen anser sig förhindrad att förmedla bilder till polisen på grund av den rådande sekretesslagstiftningen. Det är helt galet.

Fru talman! När vi debatterar processrätt vill jag också säga något om brottsuppklaring rent generellt. Vi måste bli bättre på att klara upp brott. Jag kan konstatera att vi har blivit bättre på det men att vi fortfarande har en bra bit att vandra innan vi är nöjda på den punkten. Regeringen har också påbörjat en omfattande omläggning av hela kriminalpolitiken, och flera lagändringar som kommer att få reell effekt är på väg.

En sådan sak är anonyma vittnen, som har utretts och som regeringen jobbar med. Personligen tror jag att anonyma vittnen kan vara ett viktigt verktyg i vissa väldigt specifika fall med hög hotbild och risk. Jag tror inte att det kommer att användas särskilt ofta, men det är bra om verktyget finns som en sista utväg när man har svårt att komma vidare i utredningen av grova brott.

En reform som vi kristdemokrater menar skulle få större effekt är en förändring av den så kallade omedelbarhetsprincipen, som innebär att det endast är det som sägs i domstol som har bäring och utgör bevis i ett brottmål - inte det som sägs under polisförhör och så vidare. Principen innebär alltså att domstolen endast kan döma utifrån det som sägs under själva rättegången. Detta är ett problem i dag eftersom vi kan se hur misstänkta sätter i system att tiga sig igenom hela förundersökningen för att sedan få allt "serverat" och kunna anpassa sin historia och sina svar.

Vi menar att rättskipningen måste vara mer proaktiv än så, och återigen tittar vi lite på Danmark. Man kan säga att en viss uppluckring av omedelbarhetsprincipen infördes den 1 januari 2022, då det infördes utökade möjligheter att i vissa fall ta upp tidiga förhör som bevisning. Detta är bra, men vi kristdemokrater anser att ytterligare steg bör tas. Ett konkret förslag för att förändra omedelbarhetsprincipen som vi driver på för är att införa så kallade grundlagsförhör, vilket man har i Danmark.

Det innebär att den misstänkte redan i ett tidigt skede i en förundersökning, inför en domare, hörs ingående om brottsmisstanken. Det som framkommer i de förhören får sedan användas som processmaterial, och det anses ha ett högre bevisvärde än uppgifter som lämnats i polisförhör. Den misstänktes försvarare får vara närvarande, och det ställs högre formkrav än vid ett vanligt förhör. Vi tycker att Sverige bör ha ett liknande system.

Skärpta straff är självklart viktigt, men om inte brott klaras upp och kriminella lagförs blir högre straffskalor ringa värt. Med den brutala brottsutveckling som vi ser måste vi göra flera saker parallellt. Det handlar inte bara om straffrätt utan också om processrätt och vilka verktyg som polis och åklagare ges. Även det brottsförebyggande arbetet är helt avgörande för att stoppa nyrekryteringarna av barn och unga in i kriminalitetens mörker.

Med detta sagt, fru talman, yrkar jag bifall till utskottets förslag i betänkandet.