Fru talman! I dag debatterar vi betänkandet Stärkt skydd för vissa polisanställda. Jag yrkar bifall till utskottets förslag.

Polismyndigheten har i dag stora utmaningar i att fullfölja sitt uppdrag. Gängbrottsligheten har grävt sig in i samhället och kan i dag anses som systemhotande. Polisen bedömer att 62 000 personer i Sverige är medlemmar i eller har anknytning till kriminella nätverk, och det våldskapital som den organiserade brottsligheten besitter riskerar att påverka de polisanställdas agerande.

I och med det alltmer offensiva och intensiva arbete som Polismyndigheten utför i syfte att bekämpa den organiserade kriminaliteten har de polisanställdas utsatthet ökat. Gränserna för vad de grovt kriminella är kapabla att göra har passerats för länge sedan.

Poliser möts vid ingripanden, visitationer och beslag av vapen, narkotika och pengar av ett enormt våldskapital från dessa kriminella, som inte skyr några medel för att fortsätta sin brottsliga verksamhet. Dessa poliser behöver få ett utökat skydd för att inte behöva röja sin identitet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Stärkt skydd för vissa polisanställda

Fru talman! Ett stort hot mot polisverksamheten är polisers stora utsatthet för påverkansförsök som otillåten påverkan, kartläggning och trakasserier. Den alltmer otrygga tillvaron att jobba i har lett till att färre poliser vill arbeta i yttre tjänst, och det har blivit svårare att rekrytera polisstudenter.

Polismyndigheten genomförde 2018 och 2021 enkätundersökningar bland poliser, där det framgick att 68 procent av ingripandepoliserna blivit utsatta för minst ett men oftast flera påverkansförsök under en tolvmånadersperiod. Motsvarande utsatthet för poliser i utsatta områden var i vissa fall nästan 100 procent.

Om man specifikt tittar på polisers utsatthet för självcensur, det vill säga när en polis på grund av oro för att råka ut för repressalier mot sig själv eller sin familj inte utför sina arbetsuppgifter eller utför dem felaktigt, kan man se en oroande stor ökning när det gäller poliser i yttre tjänst. Detta är inte ett marginellt problem.

Som jag tidigare nämnde har 68 procent av ingripandepoliserna och nästan 100 procent av poliserna i utsatta områden utsatts för påverkansförsök under en tolvmånadersperiod. Det visar att normaliseringen av hot och trakasserier såväl ur arbetsmiljöperspektiv som ur lagföringsmässigt perspektiv nått en oroväckande nivå.

Blir man som polis rädd och inte vågar utföra sitt arbete på grund av rädsla för repressalier är vi illa ute, och det är extremt allvarligt. Denna utveckling är mycket bekymmersam, och den riskerar att bli systemhotande, om den inte redan är det. Enligt uppgifter jag har fått från poliser i yttre tjänst är det tyvärr där vi befinner oss i dag. Som orsak till att poliser hamnar i självcensur angavs oro för att utsättas för våld eller hot, underbemanning i ingripandesituationer och risk för eskalerande situation vid ingripanden.

Subtila hot är i dag den vanligaste typen av påverkansförsök. De är svåra att bevisa och är oftast den typ av hot som påverkar den enskilde mest. Hoten är ofta väldigt personliga och går, som jag brukar säga, genom uniformen.

Ett sätt att minska polisanställdas utsatthet är att skydda deras identitet. I de fall det behövs ska de kunna använda en annan beteckning än sitt namn vid dokumentation av åtgärder och beslut. Även uppgifter som kan bidra till att identiteten röjs ska kunna sekretessbeläggas.

Fru talman! Polisen finns där för medborgarna och ska upprätthålla rättsstaten. En särbehandling där man accepterar hot och kränkande handlingar signalerar till poliser, kriminella och allmänheten att det är okej och att villkoren i polisers anställningsavtal medför en skyldighet att acceptera sådant.

Polismyndigheten har genomfört djupintervjuer med poliser, där det har framkommit att poliser som regelmässigt blir föremål för kränkningar blir mer och mer känsliga för hot och andra kränkande beteenden. Tröskeln för att orka mötas med våld och hot och bli behandlad på ett skymfligt sätt nöts ned, kränkning efter kränkning. Detta är en avgörande anledning till att många poliser inte orkar arbeta vidare i yttre tjänst utan i stället söker sig till inre tjänst, där hot och kränkningar inte är lika vanligt förekommande.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Stärkt skydd för vissa polisanställda

Det har till och med gått så långt att kvinnliga poliser undviker att arbeta i vissa områden för att de helt enkelt inte orkar höra glåpord som riktas mot dem dagarna i ända. Detta ska självklart ingen behöva tåla oavsett om man är polis eller inte. Den tuffa arbetsmiljön för poliser har dessutom en avskräckande effekt och kan leda till en minskning av antalet kompetenta sökande till polisutbildningen.

Fru talman! Poliser har normalt sett en stridsvilja utöver det vanliga även när de inte är i tjänst. Medborgarna förväntar sig, med all rätt, att polisen ska göra sitt jobb och inte undvika obehagliga situationer på grund av rädsla för repressalier, för vem ska annars skydda medborgarna och omhänderta de kriminella?

Det är farligt när det blir normaliserat att inte våga ingripa och i stället använda självcensur och undvika situationer eller platser där kriminella vistas. I det läget är rättsstaten hotad. Det är mycket svårt, om inte omöjligt, att vända den utvecklingen.

Även poliser har familj, barn, nära och kära. Vi som politiker och medmänniskor har en moralisk skyldighet att göra allt vi kan för att skydda dem som ska skydda oss. Tyvärr har situationen i Sverige i dag gått så långt att det skyddet måste stärkas.

Att skydda våra poliser och polisanställda genom att de inte ska behöva uppge sin identitet till grovt kriminella är ett litet men ändå viktigt steg för att de ska känna sig tryggare och för att vi ska kunna återskapa rättsstaten.

Fru talman! Jag vill börja med att vända mig till alla poliser som just nu står vid fronten mot den grova organiserade brottsligheten. Tack för att ni varje dag upprätthåller det våldsmonopol som tillhör just polisen och ingen annan! Tack för att ni varje dag upprätthåller vår demokrati och vår rättsstat! Tack för att ni varje dag går till jobbet för att se till att andra människor kan göra detsamma utan att riskera livet! Tack för det arbete ni gör! Vi ser er. Vi uppskattar er, och vi kommer att göra allt vi kan för att ni ska vara säkra i ert arbete med att skydda Sverige.

Fru talman! Kampen mot gängen, våldet och brotten måste stärkas, och tryggheten måste återupprättas. Flera åtgärder vidtas just nu på olika områden för att stärka samhällets motståndskraft mot de kriminella gängen och den utbredda brottsligheten.

Den straffrättsliga lagstiftningen är ett viktigt verktyg för att minska kriminella nätverks inflytande och på så sätt öka tryggheten i samhället. Från den 1 januari i år har straffen för de allvarligare formerna av vapenbrott, brott mot tillståndsplikten för explosiva varor, vapensmuggling och smuggling av explosiva varor kraftigt skärpts. Det handlar till exempel om när människor har vapen på sig eller använder sprängmedel av olika slag. Vi har kraftigt skärpt straffen för de brotten.

Den 1 februari, alltså en månad senare, trädde lagen om preventiva vistelseförbud i kraft. Syftet med den lagen är att öka tryggheten i det offentliga rummet och att förhindra att brottslig verksamhet utövas där. Till exempel har polisen berättat om hur det är i Rågsved. Där har flera personer bidragit till otrygghet vid tunnelbaneuppgången när de har dealat knark. Dessa personer har polisen nu kunnat flytta på, och det har bidragit till att tryggheten i Rågsved är mycket större nu än vad den var för bara tre månader sedan.

Den 21 december 2023, det vill säga förra året, beslutade regeringen om en lagrådsremiss för att förändra hur man kan ta gängens prylar. Det handlar alltså om förverkandelagstiftningen. Vi vill ge mer effektiva verktyg i brottsbekämpningen och försvåra för kriminella att skörda frukterna av sin brottslighet. De ska inte kunna ha dyra bilar och gå runt med dyra klockor och dyra jackor eftersom det är pengar som kommer från olaglig verksamhet. Vi gör det nu lättare för polisen och andra brottsbekämpande myndigheter att ta de sakerna från de gängkriminella.

Den 5 mars i år beslutade regeringen om säkerhetszoner, det vi tidigare kallade visitationszoner. Förslagen innebär att Polismyndigheten ska kunna införa säkerhetszoner, och där ska polisen ha särskilda befogenheter att leta efter just vapen eller andra farliga föremål. Syftet är naturligtvis att vi ska motverka sprängningar och skjutningar.

Fru talman! Den synnerligen allvarliga och omfattande brottslighet som just nu pågår är systemhotande. Staten har ett ansvar för att upprätthålla tryggheten för varje enskild medborgare och människa som är här i Sverige. I det ansvaret ligger att säkerställa att det finns en väl fungerande och effektiv brottsbekämpning. Det är angeläget att rättsväsendet - och särskilt i första ledet polisen - förmår möta det hot som den organiserade brottsligheten just nu utgör.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Stärkt skydd för vissa polisanställda

I Brottsförebyggande rådets rapport Hot och våld - Om utsatthet i yrkesgrupper som är viktiga i det demokratiska samhället redovisas att poliser är en utsatt yrkesgrupp. De har i stor utsträckning angett att de utsatts för hot, våld, trakasserier eller liknande under de senaste 18 månaderna. När det gäller poliser är det vanligt att förövarna kan kopplas till organiserad brottslighet. Det uppgavs inte vara lika vanligt när det gäller övriga yrkesgrupper i denna studie.

Enligt en annan rapport, Otillåten påverkan mot myndighetspersoner, var Polismyndigheten den myndighet där störst andel personer uppgav att de utsatts för våld, och det förekom exempel på konkreta hot som framförts vid polisanställdas bostad.

De uppgav också att det inte var ovanligt, det vill säga att det var vanligt, att hot riktats mot polisanställdas anhöriga. 40 procent av de polisanställda uppgav år 2020 att de hade utsatts för ett eller flera påverkansförsök den senaste tiden. Störst andel av dessa poliser fanns i gruppen som jobbar med ingripandeverksamhet, men det var vanligt även bland utredare.

Av analysen framgår att det är vanligt att polisanställda till följd av trakasserier, hot eller skadegörelse förändrar sitt beteende i privatlivet, det vill säga att de anpassar sig efter de hot som de möter i sitt arbete när de sedan kommer hem till sin familj. Detta är naturligtvis väldigt allvarligt.

Fru talman! Poliser och andra anställda i Polismyndigheten verkar i ett väldigt hårt samhällsklimat. I detta läge finns det risk för att ytterligare gränser passeras. Genom det alltmer offensiva och intensiva arbete som poliserna utför i syfte att bekämpa den organiserade brottsligheten har risken för att de hamnar i fokus för våldet ökat. Den ökade risken för att utsättas för brott och påverkan gäller särskilt de anställda inom Polismyndigheten som vidtar åtgärder just mot gängkriminella. Vid till exempel ingripanden, visitationer, beslag av vapen, narkotika och pengar möter polisen mycket våldsamma individer som inte skyr några medel för att kunna fortsätta med sin brottsliga verksamhet.

Fru talman! Förslagen i propositionen innebär att anställda vid Polismyndigheten som arbetar mot den organiserade brottsligheten i vissa fall ska kunna använda en annan uppgift än sitt namn, det vill säga att när de fattar beslut om ingripanden kan de använda sig av en annan identitetsuppgift än just sitt namn. Det innebär att de kan vara anonyma och i mindre utsträckning kommer att utsättas för hot om våld eller repressalier.

Den moderatledda regeringen föreslår också att sekretess ska gälla för uppgifter som kan bidra till upplysning om den anställdes identitet, det vill säga att det inte ska kunna begäras ut uppgifter om vem det är som har fattat beslutet. Eftersom det är en främmande fågel, kan vi väl säga, i svensk rätt att sekretessbelägga offentliganställdas namn och identitet säger regeringen att lagen ska tidsbegränsas i fem år och att man därefter ska se hur väl den fungerat.

Med detta sagt yrkar jag bifall till förslaget i betänkandet om att i vissa fall upprätthålla skyddet för vissa poliser genom att sekretessbelägga deras identitet och uppgifter.

Fru talman! Vänsterpartiet har röstat nej till de flesta av de senaste förslagen om brottskämpning som den moderatledda regeringen har presenterat och gått fram med. Man undrar ju hur ett regeringsunderlag med Socialdemokraterna, Centerpartiet, Miljöpartiet och inte minst Vänsterpartiet skulle hantera brottsbekämpningsfrågorna i och med att vissa partier i den konstellationen ständigt motsätter sig de nya brottsbekämpande verktyg som den moderatledda regeringen presenterar, men det återstår väl att se om det skulle bli aktuellt.

Jag skulle vilja bemöta det som Vänsterpartiet säger är anledningen till att de yrkar avslag på propositionen, nämligen att det finns en annan utredning - en SOU - som behandlar liknande frågor. Men faktum är att den utredningen inte föreslår ett skydd för poliser så att deras namn inte kan begäras ut i ett senare skede. Den utredningen har inga förslag om att det, efter att en annan identitetsuppgift har använts vid ett beslut, inte ska gå att få ut identifikationsuppgiften för polisen. Det här är alltså en annan lagstiftningsprodukt.

Mina frågor till Vänsterpartiet är därför för det första om Vänsterpartiet tycker att namnen på poliser som är i behov av skydd ska kunna begäras ut i ett senare skede. För det andra undrar jag, mot bakgrund av det Vänsterpartiet anför om tiden, om Vänsterpartiet tycker att vi kan avvakta med skyddet för de av våra poliser som just nu utgör första linjen i bekämpningen av grov organiserad brottslighet. Tycker Vänsterpartiet att det inte är särskilt brådskande? Det är mina två frågor till Vänsterpartiet.

Fru talman! Det jag hör är följande: Om Vänsterpartiet, Socialdemokraterna, Centerpartiet och Miljöpartiet hade bildat regering i stället för det vi nu har, det vill säga den moderatledda regeringen, hade en ny diskrimineringslagstiftning prioriterats framför det akuta skydd som behövs för de poliser som just nu utgör första linjen i bekämpningen av den grova organiserade brottsligheten. Det tror jag är ett väldigt bra klargörande för väljarna.

Jag fick inte helt svar på frågan om Vänsterpartiet tycker att polisers namn ska kunna begäras ut i efterhand av grovt kriminella eller inte. Det är nämligen det den här lagstiftningsprodukten handlar om: Ska polisers namn, utöver det som skrivs i den utredning som Gudrun hänvisar till, kunna skyddas även efter att ett sådant beslut har fattats? Ska kriminella alltså inte kunna begära ut identitetsuppgifter för poliser?

Det är vad vi tycker, och det är därför vi yrkar bifall till den här lagstiftningsprodukten. Vänsterpartiet röstar dock nej. Jag är därför lite nyfiken på om Vänsterpartiet tycker att grovt kriminella ska kunna begära ut polisers identitet i efterhand. Det är min första fråga, som jag återigen ställer och skulle vilja ha besvarad.

Den andra frågan besvarades, och jag tycker att även det var ett glädjande klargörande. I stället för att det här blir gällande lagstiftning, det vill säga att vi stärker skyddet för polisernas identitet redan nu på tisdag, skulle detta vänta till i höst om Vänsterpartiet fick bestämma. Det beslutet skulle då också innebära ett svagare skydd, får man väl anta eftersom Gudrun Nordborg hänvisar till den andra utredningens förslag, än den lagstiftningsprodukt som vi nu röstar igenom.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Stärkt skydd för vissa polisanställda

Det var alltså också ett glädjande klargörande: Det skulle dröja ända till i höst, och det skulle innebära ett svagare skydd för poliser. Det tycker jag är dåligt. De poliser som just nu arbetar längst fram behöver sitt skydd just nu. De gör ovärderliga insatser för tryggheten i Sverige.

Fru talman! Det finns en grov organiserad brottslighet i vårt land som vi behöver förebygga, bekämpa, utreda och lagföra. Det behövs många olika verktyg för att göra detta; exempelvis ny lagstiftning, utökade samarbeten och mer resurser. Men de anställda inom polisen och övriga rättsväsendet kommer alltid att vara helt avgörande i arbetet. Vi behöver därför värna och skydda de poliser och polisanställda som arbetar mot den grova organiserade brottsligheten, för deras och deras anhörigas personliga säkerhets skull, för att vi ska kunna bedriva en effektiv verksamhet och för att kunna säkerställa att vi kan rekrytera fler och genomföra den välbehövliga utbyggnaden av svensk polis som nu pågår.

Men vi behöver samtidigt värna den öppenhet och transparens i offentligt beslutsfattande som gör vårt samhälle robust och rättssäkert. Att veta vem som fattar ett visst myndighetsbeslut är viktigt både för den som beslutet berör och även för till exempel granskande medier. Det är viktigt för att kunna utesluta och undvika jäv eller andra otillbörliga hänsyn. Men Centerpartiet anser ändå att det är skäligt att i detta läge med rådande brottslighet göra ett undantag och införa en särlösning för polisanställda på så sätt som föreslås i propositionen.

Det hade dock varit att föredra att behandla polisanställdas skydd samlat och gemensamt med andra grupper av offentligt anställda, då det finns många andra yrkesgrupper som gör viktiga och avgörande insatser för samhället och mot grov organiserad brottslighet där även hot och trakasserier förekommer. Förutom inom polisen är detta självklart inom rättsväsendet med åklagare och domare, inom kriminalvården och även tullen och kronofogden. Vi ska inte heller glömma den utsatthet som många upplever inom socialtjänsten, vården och skolan.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Stärkt skydd för vissa polisanställda

I vårt särskilda yttrande anför vi att vi därför kommer att verka för att även polisanställda inkluderas i det kommande lagstiftningsarbetet med anledning av betänkande SOU 2024:1 från Utredningen om åtgärder för att minska offentliganställdas utsatthet.

Med detta, fru talman, yrkar jag bifall till propositionen, men jag hänvisar till Centerpartiets särskilda yttrande.

Fru talman! Tänk dig att få din bil sprängd i bitar när den står parkerad på uppfarten till ditt hus eller att någon skjuter med automateld in genom ytterdörren till hemmet, där du och din familj bor och där dina barn sover. Kulorna viner genom huset, bara någon meter från där du sitter, och försvinner ut genom fönstret på baksidan. Tänk dig att få stenar inkastade genom rutan och att glassplitter faller ned över vardagsrummet, bara centimeter från där dina barn sitter och leker, eller att få hakkors målade på din dörr eller din husfasad nedsprejad med orden "Döda alla poliser".

Tänk dig att få däcken på din bil punkterade, få hotfulla mejl, få ta emot slag och spott när du går och handlar, få handskrivna brev med hot om att du ska knivhuggas till döds eller att få bilder till din telefon från ett okänt nummer på ditt barn när hon leker på förskolan och texten "Vilken fin dotter du har". Tänk att det är din vardag, bara för att du har valt att bli polis.

Jag skulle kunna fortsätta länge och förklara hur det är att jobba som polis mot den organiserade brottsligheten. Det jag nyss nämnde är bara ett axplock av vad poliser i Sverige i dag får vara med om på grund av att de har valt att vara poliser och jobba mot den organiserade brottsligheten. Jag skulle kunna fortsätta prata om hur svenska poliser kartläggs, hur hemadresser och registreringsnummer delas på nätet, hur passbilder cirkulerar på olika forum och i grupper och hur anhöriga åker med på samma gång.

Men jag tror tyvärr inte att det gör någon skillnad för vad vissa personer tycker om polisen och polisernas arbetssituation. Om man brydde sig på riktigt skulle vi inte ens behöva debattera den här lagen. Då skulle man förstå att den skulle göra skillnad.

Att bli polis är i dag förenat med att bli utsatt för hot och våld i jobbet. Det är något som man är förberedd på och som man tränar inför. Det får man lära sig på polisutbildningen. Alla poliser vet att hot och våld ingår i jobbet, men det är inte detsamma som att man accepterar det. Men man vet att det är en del av yrket.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Stärkt skydd för vissa polisanställda

Vad som dock inte lärs ut på polisutbildningen är hur det känns att få ett dödshot utanför jobbet, hur det känns i magen att veta att det finns någon där ute som vill döda dig eller din familj och som är så pass sjuk i huvudet att han eller hon faktiskt är kapabel att genomföra hotet. Det är ingenting man kan tränas för.

Poliser är inte rädda av sig. Poliser vet att de har majoriteten av befolkningen i ryggen och de flesta svenskars stöd. De vet att de allra flesta har förståelse för yrkets uppdrag och hur svårt det kan vara, att beslut som du som polis fattar, kanske bara under någon sekund, kan vara avgörande för om du lever eller är död i slutet av dagen.

Att vara polis är inte bara att gå på torg och prata med handlarna, att spela pingis med ungdomarna på fritidsgården, att tillrättavisa fortkörare eller att ta snattare i örat. Att vara polis innebär också att brottas med påtända missbrukare i smutsiga kvartar, att springa efter beväpnade rånare i skogen, att stå öga mot öga med psykotiska, anabolstinna tvåmeterspersoner och att behöva stå emot demonstranter som kastar sten och flaskor, sparkar dig i ryggen och försöker slita ned dig på marken för att sedan i någon form av masspsykos hoppa på dig och på ditt huvud för att försöka skada dig, helt utan förståelse för konsekvenserna.

Som polis får du också hantera oberäkneliga personer som har noll förtroende för polisen, noll respekt för polisen och som i vissa fall hatar polisen. Det handlar om unga män med illusioner om att gangsterlivet är något bra, unga män som knaprar Tramadol och poserar med automatvapen på sociala medier, unga män som mördar för småpengar och för att få respekt. Det är unga män som inte förstår att de utnyttjas av individer som sitter tusen mil därifrån, unga män som är utan spärrar eller konsekvenstänk, unga män som vill ha respekt och en position i det kriminella nätverket.

Jag vet hur det känns att bli pistolhotad och knivhotad, få ta emot sparkar och slag och känna sig trängd, så trängd att det till och med krävs att vapen avfyras för att jag eller en annan polis inte ska bli skadad. Men det är inte alltid de situationerna som du som polis ligger och tänker oroligt på innan du ska somna. Det är i stället det okända, det som du inte kan kontrollera eller göra någonting åt: de förtäckta hoten, de anonyma hoten. Du vet inte om dessa hot kommer att genomföras i verkligheten. Det är de hoten som är de otäcka. Det är de hoten som gör att du som polis inte kan sova. Det är de hoten som kan skapa passiva poliser.

Jag vet det här av egen erfarenhet. Mitt namn stod på en lista hemma hos en person som var känd rättshaverist, polishatare och med psykisk ohälsa. Det var inte speciellt roligt.

Att som polis stoppa en bil med kriminella unga individer i, de som är utan konsekvenstänk och har ett stort våldskapital, är alltid förenat med viss fara. När du som polis väljer att trycka på knappen för att få bilen framför att stanna vet du inte vad som kommer att hända. Du vet ofta inte vilka som sitter i bilen. Är de desperata, påtända eller på flykt? Vad finns i bilen? Finns det vapen? Du vet ingenting om personerna i bilen framför dig.

Det enda du vet när du går fram mot bilen är att vad som helst kan hända. Det är du mentalt förberedd på. Det har du nämligen tränat för i olika scenarier. Men så händer det; i bilen finns narkotika och vapen värda miljoner. Och det är du som polis som ska fatta beslut om att det ska tas i beslag, att det ska tas ifrån de här individerna.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Stärkt skydd för vissa polisanställda

Då förändras personerna i bilen. De blir aggressiva, kanske passivt aggressiva. En av dem kanske viskar: "Rör du pengarna är det det sista du gör i livet. Tar du de pengarna är det du som kommer att bli skyldig mig dem." Han säger det som att han menar det. Kanske hintar han något om tidigare polisanställda som råkat illa ut. Kanske känner du som polis till personen sedan tidigare och vet att han brukar anlita yngre förmågor för att undanröja personer och att han inte drar sig för att göra det. Kanske är han en av dem som är markerade som farliga hos polisen. Kanske är han en av de där individerna som många poliser tycker att det är obehagligt att hantera. Kanske är han just den där personen som saknar konsekvenstänk, och kanske är han känd för att ha gett sig på poliser tidigare.

Du ser när han förs bort, vänder sig om och möter din blick, drar med fingret över halsen och pekar på dig. Det är då du ska åka in till polisstationen och avrapportera. Det är då du ska skriva in beslaget, pengarna och narkotikan. Och i fältet för den som har beslutat om åtgärden ska du skriva ditt namn. Du vet att ditt namn i och med det kommer att bli offentligt, och du vet att den gripne kommer att få ta del av ditt namn och få veta vem du är.

Den här situationen är inte ovanlig. Det händer nästan varje dag att svenska poliser beslagtar både gods och pengar och griper folk. I de allra flesta fall händer inget efteråt. De flesta kriminella vet att om de hämnas eller jävlas med poliserna på gatan leder det ofta till att de blir än mer kontrollerade och får sin brottsliga verksamhet störd. Det är de inte intresserade av. Men som polis vet du aldrig när du ger dig på fel person. Och när du gör det vill du inte skylta med ditt namn.

Kritiken mot lagen handlar om att poliser nu kommer att bli anonyma och om att i de fall en person som är föremål för ett ingripande vill anmäla polisen kommer man inte att kunna göra det, eftersom man inte har ett namn på den polis som man vill anmäla utan bara ett nummer. Det där är fel. Jag tror att de som tror det är felunderrättade eller inte är pålästa.

Ingen polis som genomför eller beslutar om en åtgärd kommer att vara anonym. Den enda skillnaden är att det i stället för ett namn kommer att stå ett nummer, som enkelt kan kopplas till en fysisk person, till den polis som har genomfört eller beslutat om en åtgärd. Det kommer även att framgå på ett separat dokument varför namnet har ersatts av ett nummer, och det dokumentet kommer att finnas tillgängligt för den som har behov av att få veta det.

Fru talman! Samhället förändras, och vi lagstiftare måste följa med i utvecklingen. Vi kan inte om fem år ha politiker som står här i kammaren och säger att de har varit naiva och att de inte såg saker och ting komma. Vi kan inte ha det så igen; vi måste lära oss.

Det grova våldet och hoten mot svenska poliser ökar. Vi har därför, tycker jag, en skyldighet att se till att poliser i dag får det skydd de behöver. Just möjligheten att ersätta ett namn med ett nummer är en sådan åtgärd som Polismyndigheten själv har efterfrågat. Jag tycker att det också ska bli så.

Stärkt skydd för vissa polisanställda

Jag yrkar därför bifall till utskottets förslag i betänkandet.

(Applåder)

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 13.)