Anna Wallentheim

Fru talman! Under julledigheten gjorde Sveriges Radio ett reportage som visade att polis och socialtjänst larmar om att allt fler unga kvinnor i vårt land börjar sälja sexuella tjänster men också sina egna kroppar för att kunna ha råd att betala sina skulder och räkningar. Det ledde till att jag skickade in en interpellation som egentligen hade flera frågeställningar. Efter diskussion med kammarkansliet beslutades att det var något som fick delas upp på flera statsråd.

Jag vill börja mitt anförande med att vara tydlig för den som lyssnar, om man anser att jag inte tillräckligt talar om det ena eller det andra eller lyfter upp den problematik som bland annat skuldsättning leder till med att unga kvinnor i Sverige i dag tvingas sälja inte bara pornografiskt innehåll utan också sina egna kroppar för att betala av skulder. Det beror inte på en oförståelse eller att jag inte bryr mig. Det blir en debatt som är uppdelad på flera statsråd. Nästa vecka ska jag bland annat ha debatt med jämställdhetsministern.

Fru talman! Unga kvinnor i Sverige står i dag inför en oroande utveckling. Antalet unga kvinnor med skulder har ökat dramatiskt, precis som statsrådet nämnde, under det senaste decenniet. För unga kvinnor har skulderna ökat med 106 procent. Det är ett allvarligt tecken på att unga kvinnor i vårt samhälle inte bara är ekonomiskt utsatta utan också tvingas in i alltmer riskabla livssituationer.

Det vi nu ser, enligt rapporter från polisen och socialtjänsten, är att allt fler unga kvinnor tvingas sälja sexuella tjänster för att betala skulder och räkningar, att ha råd med mat eller sin hyra. Det är en tragisk konsekvens av att unga kvinnor inte har tillräckligt med stöd när de hamnar i ekonomiska svårigheter.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Visst är det positivt att regeringen nu utreder ytterligare åtgärder för att förhindra överskuldsättning. Men när det gäller att förhindra att unga kvinnor hamnar i denna utsatta situation handlar det om mer än att bara adressera kreditgivning.

Vi behöver en politik som ger unga kvinnor de verktyg de behöver för att kunna bygga en trygg och hållbar ekonomi. Det är ett långsiktigt arbete som måste starta redan nu. Vi kan inte invänta utredningar som ska vara klara sedan, utan vi måste göra något för att hjälpa de kvinnor som är utsatta redan i dag.

Vi socialdemokrater har alltid stått upp för att alla människor oavsett kön och bakgrund ska ha en trygg ekonomisk grund att stå på. Vi måste satsa på att förhindra att unga kvinnor hamnar i denna utsatta situation genom att stärka stödet till unga i ekonomisk kris. Då behövs både ett förebyggande arbete mot skuldsättning och ett samhälle som inte lämnar unga kvinnor att kämpa ensamma.

Statsrådet nämner i sitt svar att regeringen planerar att stärka den kommunala budget- och skuldrådgivningen. Det är något som är bra. Men jag kan inte nog betona att det är för sent för många av de unga kvinnor som är utsatta och i akut behov av stöd i dag.

Därför vill jag fråga statsrådet: Vad gör regeringen här och nu för att stoppa denna utveckling och säkerställa att unga kvinnor inte tvingas in i prostitution eller sexuell exploatering för att lösa sina ekonomiska problem?

Fru talman! Jag tackar statsrådet för svaret. Jag vänder mig också till min kollega Jessica Rodén med ett tack för en viktig interpellation som ger oss möjlighet att lyfta upp dessa frågor.

Det är tydligt att vårt system inte speglar den verklighet som många kvinnor befinner sig i. Den stressrelaterade sjukfrånvaron har ökat markant de senaste fem åren. Det handlar om en stressrelaterad ohälsa som särskilt drabbar kvinnor i åldrarna 30-39 år, och detta är kvinnor som ofta har små barn där hemma.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

När sjukförsäkringen dessutom inte är anpassad efter kvinnors arbetsvillkor och hälsosituation förstärks ojämlikheten ytterligare, vilket jag försökte att lyfta fram tidigare.

Statsrådet nämnde många bra saker i sitt första anförande men också i det andra. Jag upplever dock att det saknas en helhetsbild, vilket min kollega Jessica Rodén tog upp. Vi kan inte bara tala om det som gäller detta område utan också sådant som hamnar på statsrådets bord för övrigt.

Vi socialdemokrater anser att statsrådet och regeringen måste agera. Det är dags att förändra arbetsmarknadsbegreppet i sjukförsäkringen så att det speglar kvinnors faktiska verklighet men också se till att kvinnor inte ens kommer i den här situationen. Man måste satsa på välfärden och de kvinnor som jobbar där.

Vi vet ju vad som orsakar stressrelaterad sjukskrivning. Vi har forskningen. Vi har rapporterna. Ändå ser vi att sjukskrivningarna fortsätter öka. Det handlar inte om okunskap, utan om att vi inte agerar på den kunskap vi har.

Vi socialdemokrater försöker lägga fram förslag på lösningar och förbättringar inom området, men vi upplever tyvärr att den borgerliga regeringen och Sverigedemokraterna inte är tillräckligt lyhörda. Vi vet att lösningarna finns. Det handlar om förbättrad arbetsmiljö, jämställda löner och en sjukförsäkring som inte lämnar kvinnor i sticket. Därför undrar vi såklart vad regeringen väntar på.

Jag önskar allihop en god jul.

Fru talman! Så här i juletid är vi många som varje år blir lite mer stressade. Julklappar ska fixas, och middagar ska planeras. Och alla funderar på hur man ska få den där julstämningen att komma på riktigt. Men i år är den stressen annorlunda för många. Det ekonomiska läget har pressat familjerna hårt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Färska siffror från Handels, som kom så sent som i dag, visar tydligt att knappa resurser påverkar vardagen för handelsanställda. När de tillfrågades vad de skulle göra med 2 000 kronor extra svarade de flesta att pengarna skulle gå till julklappar, till mat och till möjligheten att resa för att träffa familjen. Det är grundläggande saker som många av oss tar för givna.

Föräldrar i Sverige har det tufft just nu. Man undrar hur man ska få pengarna att räcka till i vardagen och för att få en värdig jul. Det finns föräldrar som just nu riskerar att behöva välja mellan att betala elräkningen, att sätta mat på bordet, att köpa vinterkläder eller att köpa julklappar.

Tänk er då att leva med den stressen och den känslan året om, att ständigt känna att tiden och resurserna inte räcker till, att alltid ligga steget efter, att bära på en tung känsla av att vara otillräcklig! Och tänk sedan vilken ångest det ger om denna stress också gör dig sjuk!

För många kvinnor inom välfärden och för handelsanställda är detta en verklighet. De möter stressen både på jobbet och hemma. De arbetar med tuffa arbetsvillkor, i långa pass med bristande återhämtning och i en arbetsmiljö som är långt ifrån hållbar. Och när de kommer hem väntar en ny arbetsdag med familjen, med hemmet och med barnen.

Siffror talar sitt tydliga språk. Mellan åren 2010 och 2023 har antalet stressrelaterade sjukskrivningar femdubblats. I dag är fyra av fem sjukskrivna kvinnor. Det är kvinnor som tar hand om våra sjuka, som tar hand om våra barn och som ser till att vi kan handla på såväl dagen som kvällen och helgen. Det är också de som vårdar våra äldre. Men vem tar hand om dem?

Vi vet också att detta inte bara drabbar individen och familjen. Det innebär också kostnader för kommuner och regioner. År 2023 låg de på över 51 miljarder kronor. Det är den högsta noteringen sedan 2013, om vi undantar pandemiåren. Det är pengar som hade kunnat användas för att förbättra arbetsvillkoren, för att korta arbetstiderna och för att skapa en mer hållbar välfärd. Men i stället går de till att lappa och laga ett system som tyvärr gör människor sjuka.

Det är dags att vi stannar upp och inser att det här inte är hållbart. Vi måste skapa en arbetsmiljö som inte bryter ned människor utan bygger upp dem. Och vi måste ha en sjukförsäkring som är trygg och rättvis och som ser kvinnors verklighet.

Vad säger det om vårt samhälle om vi accepterar att kvinnorna som bär upp välfärden samtidigt betalar priset med sin hälsa och att det inte heller finns en trygg sjukförsäkring att lita på när ohälsan slår till? Det är djupt oacceptabelt att den här ojämställdheten drabbar kvinnodominerade yrken, där arbetsvillkoren är systematiskt sämre och gör kvinnor sjuka. Men vi har också en sjukförsäkring som förstärker den ojämställdheten.

Den här ojämlikheten skulle aldrig accepteras i mansdominerade branscher. Därför undrar jag varför regeringen accepterar det här.

Herr talman! Jag skulle vilja börja med att rikta ett stort tack till Gunilla Svantorp för denna interpellationsdebatt och för att hon så tydligt pekar på några av de saker som vi socialdemokrater försöker påpeka inom många områden, nämligen misslyckanden när marknaden får vara med och styra.

Det kommer kanske inte som någon större chock att jag som socialdemokrat är väldigt skeptisk till högerregeringens och Sverigedemokraternas tilltro till marknaden. Däremot blir jag uppriktigt chockad, och ibland också både besviken och arg, över att högerpartierna och Sverigedemokraterna så tydligt blundar för marknadsmisslyckanden på område efter område, exempelvis när det gäller skolan, HVB-hemmen, vården och snöröjningen.

Detta kommer både jag och mitt parti att fajtas för tills regeringen och Sverigedemokraterna inser att det är Sverige och alla medborgare som bor här som måste sättas främst, inte företag som plockar ut skattepengar i vinst, gör det dyrare och farligare att bo här eller gör det farligare på våra vägar.

Herr talman! Det finns också andra uppenbara problem. Eftersom jag sitter i justitieutskottet vill jag snabbt nämna att det såklart är ett problem att vi gång på gång när vintern kommer har alldeles för många utländska lastbilar utan vinterdäck som blockerar våra vägar. Polisen har inte tillräckliga resurser för att utföra de kontroller som skulle göra att lagen efterlevs, utan den blir i praktiken tandlös.

Det finns inget systematiskt arbete för hur vi ska följa upp den här lagen. Jag anser att regeringen måste ta ansvar för marknadsmisslyckanden men också för att införa fler kontroller vid våra gränser och se till att kravet på vinterdäck faktiskt upprätthålls. Det krävs för att våra vägar ska vara säkra för alla trafikanter, oavsett väder.

Herr talman! Det första jag vill göra är att tacka infrastrukturministern för att han är här i dag och tar den här debatten. Vi var många som redan i januari, efter det stora kaoset på E22:an, önskade delta i debatten om den interpellation som min kollega Adrian Magnusson hade lämnat in för att prata om situationen. Den interpellationen lämnades dock över till ett annat statsråd, så det är trevligt att få chansen i dag.

Det är nämligen så, herr talman, att vi nu i ännu en debatt måste prata om den situation som gång på gång riskerar att uppstå på E22:an när vintern gör entré. I januari satt tusentals människor fast i upp till ett dygn. Människor frös, människor var utan mat och vatten och människor oroade sig för sina liv. Senast nu i november upplevde vi en repris av den händelsen, även om det tack och lov inte blev lika kaotiskt. Det var en mildare variant då det inte var ett lika stort snökaos. Men även denna gång rörde det sig om människor som inte kunde ta sig till och från jobbet, om barn som blev kvar i skolor och om en total avsaknad av information.

För många är E22:an inte bara en väg utan den enda möjlighet de har att få vardagen att gå ihop. I Skåne - och framför allt i de östra delarna, som jag bland annat representerar - existerar knappt järnvägen. Bilen är det enda alternativet för att ta sig till och från jobbet, skolan och fritidsaktiviteter och för att ta sig till familj och vänner, och när E22:an korkar igen blir vardagen omöjlig.

Precis som jag nämnde i debatten för snart ett år sedan kan en regering såklart inte påverka vädret, men det här handlar om så mycket mer än bara vädret. Vi har ett system där snöröjningen är en tjänst på en marknad som uppenbarligen inte fungerar. Vi vet också att underhållet inte prioriteras, och vi vet att allt färre plogbilar ska täcka större områden än tidigare. Konsekvensen av detta blir ju förödande.

En bärgare som arbetade under den senaste krisen på E22:an nu i november beskrev underhållet som en katastrof, och det stämmer tyvärr. Kaoset visar tydligt att marknaden inte kan hantera samhällets behov när det verkligen gäller.

Ministern nämnde i sitt svar att det är viktigt att människor planerar sina resor, och självklart är det så. Men för många är det en lyx de inte kan unna sig. I dessa ekonomiskt tuffa tider måste vi förstå att långt ifrån alla människor har lyxen att kunna jobba hemifrån. Människor måste kunna ta sig till jobbet, framför allt om de ska kunna betala dyra elräkningar, sätta mat på bordet och köpa julklappar till sina barn. Människor har inte alltid lyxen att kunna stanna hemma från jobbet.

Därför vill jag fråga statsrådet Andreas Carlson: När tänker regeringen säkerställa att både vägunderhållet och snöröjningen är en funktion där tillförlitligheten sätts i första rummet? Vi kan nämligen inte fortsätta som det är nu. Vägarna måste fungera oavsett väder.

Fru talman! Som politiker har vi ibland en tendens att tro att vi måste uppfinna hjulet igen. Under debatten har det kommit fram flera goda exempel på viktiga insatser mot destruktiva maskulinitetsnormer. Min kollega Sanna Backeskog nämnde Shanazi hjältar, som är en fantastisk verksamhet. Inom idrotten har vi Locker Room Talk, något jag tycker är viktigt. Fackföreningar och fackförbund jobbar med arbetsplatserna. Det finns alltså flera goda exempel.

Något som ibland skrämmer mig är att när vi politiker tror att vi måste uppfinna hjulet igen försvinner resurserna till de här viktiga förebyggande insatserna för att vi vill satsa på något nytt i stället för att stärka det som redan finns. Vi får aldrig glömma att det finns otroligt många människor i vårt samhälle som gör viktiga insatser för att bekämpa dessa normer.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Som en sista del av mitt anförande vill jag ta upp en annan sak. När man väljer att sänka skatten för några är det alltid någon annan som måste betala. Jag ser ju att de destruktiva maskulinitetsnormerna förstärks av ojämlikhet och ökade klyftor, något som även forskningen har visat. När välfärden monteras ned och trygghetssystemen urholkas drabbas de utsatta ännu mer. Fler pojkar lämnas utan stöd i skolan, fler män fastnar i ensamhet och fler kvinnor riskerar att utsättas för våld.

Regeringens skattesänkningar för bland annat de rikaste hotar just nu vår välfärd, och jag anser att välfärden kanske är vårt absolut starkaste verktyg för att bryta dessa destruktiva normer. Skola, vård och omsorg måste prioriteras för allas skull. Ett jämlikt samhälle är inte bara rättvist, utan det är också tryggare och starkare för alla. Vi vet att vi genom vår välfärd kan uppmärksamma de unga män och pojkar som inte vågar prata om känslor, som riskerar att falla in i brottslighet och så vidare. Därför uppmanar jag regeringen att göra fler och större satsningar på välfärden.

Fru talman! Tack för svaret, ministern!

Vi vet att de destruktiva maskulinitetsnormerna påverkar alla delar av vårt samhälle. För unga pojkar är skolan och idrotten såklart otroligt viktiga forum. Och för unga män är det arbetsplatserna.

I skolan ser vi bland annat hur unga pojkar kämpar med att möta förväntningar som inte handlar främst om att lära och växa utan om att leva upp till en machokultur där tuffhet och dominans premieras. Vi vet att detta leder till sämre skolresultat för unga pojkar. Det finns också en större risk att de lämnar skolan utan fullständiga betyg. Även om det är över tio år sedan jag själv lämnade skolans värld får jag fortfarande skrämmande signaler om att detta snarare eskalerar än minskar.

Men samtidigt finns det också goda exempel. Runt om i Sverige hittar vi skolor som arbetar systematiskt med normkritik och med att ge unga pojkar utrymme att prata om känslor och reflektera över förväntningar som unga män måste nå upp till i dag. Detta visar att en förändring är möjlig. Men jag har många gånger mötts av att det är eldsjälar inom skolan - lärare, elevhälsan och rektorer - som ser till att detta premieras i skolan snarare än att skolsystemet ger utrymme för det. Därför är det positivt att det finns ett uppdrag som handlar om att se till att detta stärks inom skolan.

Vi vet att det även inom idrotten finns en stor kamp mot machokulturen, som förstärks i omklädningsrum men också inom läktarkulturen. Det finns dock fantastiska initiativ, som Locker Room Talk. Där får unga spelare chans att lära sig om sjysta attityder och jämställdhet. Men vi vet att vi behöver fortsätta jobba mot de destruktiva normerna för att idrotten ska fortsätta vara en trygg plats för unga killar och en plats där man kan våga prata om känslor på ett positivt sätt.

Fru talman! Skolan och idrotten är viktiga för unga pojkar, men arbetsplatserna blir den kanske absolut viktigaste platsen när det gäller unga män. För många män är arbetet den enda platsen där man möter andra människor, och en öppen och inkluderande kultur kan göra stor skillnad för unga mäns psykiska hälsa. Därför är jag stolt över att det finns fackförbund och fackföreningar som tar otroligt stort ansvar för förändring på arbetsplatserna.

Till exempel Pappers arbetar nu tillsammans med RFSU för att utbilda skyddsombud i hur man ska främja psykisk hälsa och förhindra negativ jargong på arbetsplatserna. De har ett projekt som heter Hur är läget? som är ett verktyg för att kunna prata om känslor och stötta varandra.

Även Byggnads har tagit ett stort initiativ i detta sammanhang. Med kampanjen Stoppa machokulturen har de både uppmärksammat problem och skapat förändringar inom byggbranschen, där machokulturen varit särskilt stark eftersom det är en så mansdominerad bransch. Detta visar tydligt att skyddsombud, fackförbund och fackföreningar behöver få ökat stöd för att fortsätta arbeta med jämställdhet och skapa tryggare arbetsplatser för alla - kvinnor, män och även icke-binära.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det här är några exempel som visar att vi kan förändra normerna, men det kräver långsiktighet och politisk vilja. Vi måste stärka skyddsombudens roll och värna fackföreningarnas arbete. Därför blir man orolig när det största partiet i regeringsunderlaget, Sverigedemokraterna, så sent som i helgen riktade skarp kritik mot till exempel LO.

Jag vill därför fråga ministern hur regeringen ser på arbetsplatsernas viktiga arbete när det gäller jämställdhet och att motverka destruktiva maskulinitetsnormer, kanske främst genom skyddsombuden och fackförbunden.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Jag är en av de riksdagsledamöter som träffar otroligt många skolklasser. När man gör det är det inte ovanligt att man får frågan: Vilka frågor brinner du mest för? Och för mig är svaret givet. Jag brukar svara att några av de frågor som jag engagerar mig allra mest i är jämställdhet och jämlikhet.

Jag brukar i dessa möten med gymnasieleverna, oavsett om det är här i riksdagen eller hemma i Skåne, förklara att jag offrar otroligt mycket tid med min dotter för att vara här i riksdagen. Men jag är också här för hennes skull. Jag tycker om att förklara, framför allt för tjejerna i klassen, att det är otroligt viktigt att vi har en politik som står upp för att kvinnor ska kunna få bli vem de vill, älska vem de vill, klä sig hur de vill, jobba med vad de vill och så vidare. Sekunden senare brukar jag vända mig till de unga killarna i klassen och förklara att jag är riksdagsledamot också för deras skull. Som feminist är det otroligt viktigt att stå upp för både unga mäns och unga kvinnors rätt att få vara vem man vill. Jag är alltså här också för mina syskonbarn och för andra killar.

Vi vet tyvärr att lika tydligt som det är att unga tjejer mår dåligt, lika tydligt är det att vi också har stora hinder för mäns och killars mående. Destruktiva maskulinitetsnormer är tyvärr ett exempel på ett stort hinder. Det innebär att det finns osynliga regler som sätter snäva gränser för hur män ska vara eller bör vara. Det kan handla om förväntningar som att män ska vara starka, att de inte ska prata om känslor och att de ska vara oberoende. Detta är normer som inte bara skadar samhället och kvinnor utan också är otroligt skadliga för männen själva.

Ett exempel är den ensamhet vi ser bland männen. Jag nämnde i min interpellation att RFSU på den internationella mansdagen den 19 november släppte en rapport som visar att var sjätte man upplever sig inte ha någon att prata känslor med. Hemma i min region, Skåne, gjorde regionen en egen kartläggning som visade att så många som var fjärde man i Skåne upplever sig inte ha någon att prata med.

Detta är inte bara statistik. Detta är en berättelse om isolering, om att man inte känner att man har rätt att uttrycka sina känslor eller uttrycka sårbarhet. Vi vet också att denna ensamhet kan leda till psykisk ohälsa, precis som ministern var inne på.

Detta blir bland annat tydligt när det kommer till självmordsstatistiken. Två tredjedelar av dem som tyvärr tar sitt liv i Sverige är män. Varje självmord är såklart en tragedi som dock kanske hade kunnat förhindras om normerna tillät att fler män vågade prata om sina känslor eller vågade söka hjälp.

Destruktiva normer handlar också om ett våld som inte bara drabbar andra. Det drabbar inte bara kvinnor, barn och samhället utan också männen själva. Ofta är våldet ett sätt för unga män att hantera frustration och känslor som normerna annars förbjuder. I stället för att prata om sin smärta riktar man den utåt, mot andra, eller inåt, mot sig själv.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Detta är inte bara en fråga om svaghet hos individer, utan det handlar om strukturer som vi måste förändra. Som socialdemokrat vill jag se ett samhälle där män kan vara fria att uttrycka sina känslor och där kvinnor inte ska behöva leva med rädsla för våld. Vi måste leva i ett samhälle där alla får utrymme att vara den man vill vara.

Ministern nämnde i sitt svar att det är viktigt att vi jobbar brottsförebyggande både i skolor och på digitala plattformar. Jag håller med om detta. Min fråga till ministern blir därför: Vilka konkreta insatser har regeringen gjort eller ämnar regeringen presentera kring det förebyggande arbetet riktat mot just skolor eller digitala plattformar?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Jag instämmer i otroligt mycket av det som ministern nämnde om att det är ett arbete som vi måste göra tillsammans. Men därför vill jag återigen påpeka att det inte är konstigt om man blir lite rädd när regeringen å ena sidan talar om hur viktigt det är att värna detta och ministern i två anföranden nu lyft upp hur viktigt det är att vi står emot desinformation och fake news. Å andra sidan vet vi att Sverigedemokraterna är ett parti som skapat en trollfabrik. Det är otroligt viktigt att vi står emot sådana krafter.

Jag är rädd att om det största partiet i regeringsunderlaget börjar vackla om de demokratiska fri- och rättigheterna har man kanske inte kraft att stå emot. Om man inspireras av Project 2025 med dess långtgående planer på att radikalt omvandla vårt samhälle hotar det inte bara demokratin utan också fri- och grundläggande rättigheter världen över.

Både statsministern och Sveriges regering måste driva på i dessa frågor på både nationell nivå och EU-nivå. Det är så jag tror att vi kan komma framåt och stå upp för kvinnors rätt till abort men också människors rätt att få älska vem de vill. Jag tycker att det är viktiga principer som vi ska hålla fast vid.

Jag anser att världen behöver en krisplan, för jag är rädd för strömningarna i Project 2025 och vad de kan innebära. Jag hoppas verkligen att Sverige kan vara ledande i detta och att vi har en modig regering som sätter folkets bästa framför makt, även om Sverigedemokraterna skulle kräva något annat.

Det är vår skyldighet att vara tydliga i vårt motstånd mot detta, inte bara för dagens generationer utan också för kommande. Vi kan inte låta andra länder diktera ordningen för kvinnors kroppar eller att man inte ska få älska vem man vill.

Vi socialdemokrater kommer att fortsätta stå upp och vara drivande för att Sverige ska vara ledande i kampen för rättvisa, jämställdhet och rätten till självbestämmande. Vi får aldrig tappa tron på den framtid som vi vill skapa. Vi socialdemokrater kommer aldrig att sluta kämpa för den verkligheten.

Fru talman! Tack för svaret, ministern!

Jag upplever att ministern och jag delar samma syn på hur viktigt det är att vi står upp för de mänskliga rättigheterna och de demokratiska värderingarna och att vi inte får vara naiva. Däremot önskar jag att ministern och regeringen kunde tänka sig att ta på sig ledartröjan för att ta fram en sådan krisplan som jag tror att man måste lägga fram före snarare än efter.

Fru talman! När chansen ges måste jag såklart lyfta fram en av de viktigaste demokratiska frågorna och en av sakerna med Project 2025 som oroar mig mest. Det handlar om abortfrågan och vad Project 2025 skulle innebära för den globala kampen för kvinnors rätt till den egna kroppen. Åsikterna hos republikanska kandidater i USA om abortfrågan är problematiska.

Bland de mest centrala målen i detta manifest är att begränsa rätten till abort, införa lagar som tvingar kvinnor att fullfölja graviditeter och förvägra människor tillgång till hälso- och sjukvård. Ett samhälle där kvinnors kroppar och rättigheter kontrolleras politiskt är ett samhälle som rör sig bakåt. Vi får inte, vi kan inte och vi ska aldrig acceptera att det blir en norm i världen.

Sverige har alltid varit en stark röst för jämställdheten och individens rätt att själv få bestämma över sin egen kropp. Det är nu vår uppgift att fortsätta ta den kampen för alla världens kvinnor. Vi behöver en strategi som är tydlig och kraftfull. Där kan Sverige visa vägen genom att mobilisera både EU och internationella aktörer för att skydda de rättigheter som generationer av kvinnor före oss har kämpat för. Det är en viktig demokratifråga.

Fru talman! Vi ser också att hbtqi-personers rättigheter är under allvarligt hot från konservativa krafter. Även det är något som lyfts fram i Project 2025. Man vill centralisera makt och begränsa grundläggande friheter men också inskränka rättigheter för hbtqi-personer. Bland annat planeras politik som ska exkludera och förtrycka genom att upprätthålla en strikt definition av en traditionell familjestruktur. I praktiken innebär detta en avveckling av de rättigheter som hbtqi-personer har kämpat för i årtionden. Det är rättigheter som ska vara självklara i ett fritt och jämlikt samhälle.

Därför är det också oroande att ledande politiker för det största partiet i regeringsunderlaget, alltså Sverigedemokraterna, öppet har stöttat Trump i presidentvalet. Det går inte att i ena stunden stötta Trump för att i nästa stund förneka den politik som republikanerna står för. Det gör mig inte bara rädd utan också orolig att det är strömningar som finns i vårt land, men de kan ju också finnas hos politiker och tjänstemän som har fri tillgång till Regeringskansliet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Min fråga till ministern blir därför: Hur kan vi lita på att regeringen kommer att stå upp för de demokratiska rättigheterna både nationellt och internationellt om det största partiet i regeringsunderlaget skulle kräva att man ska gå i en annan riktning?

Fru talman! När min interpellation skickades in visste vi fortfarande inte vem som skulle vinna presidentvalet i USA. Nu står vi här mindre än 48 timmar efter att valresultatet kom, och vi vet att det tyvärr var Trump som vann presidentvalet. Den oro jag kände för vad som skulle kunna ske ser nu ut att med största sannolikhet bli verklighet. Valvinsten innebär att vi står inför ett hot mot de demokratiska värderingar som har byggt våra samhällen.

I USA ser vi nu hur konservativa krafter mobiliserar för att rulla tillbaka årtionden av demokratiska framsteg och mänskliga rättigheter. I Project 2025, som är ett manifest på 4 000 sidor där konservativa tankesmedjor varit pådrivande, presenterar man långtgående och detaljerade planer för att radikalt förändra det amerikanska samhället.

Detta är dock inte bara ett amerikanskt problem, för denna ideologi har en global räckvidd. Om vi inte är vaksamma kan vi snart möta liknande tendenser även här i Europa och i Sverige.

För den som lyssnar: Vad innebär egentligen Project 2025? I korthet kan man säga att ett av de främsta målen är att koncentrera makten till presidenten och att tillsätta politiskt styrda domstolar som kan fatta beslut utifrån ideologiska snarare än objektiva och demokratiska grunder. Oberoende tjänstemän ska alltså ersättas med politiska lojalister. Det som en gång var ett system för folks frihet ska förvandlas till ett auktoritärt styre.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det här är en djupgående attack där grundläggande rättigheter som jämlikhet, frihet och rättvisa faktiskt hotas. Det är grundläggande rättigheter som Sverige historiskt sett alltid har försvarat och som vi måste fortsätta försvara. Det är därför dags för länder att inse att den här agendan inte bara är en intern amerikansk angelägenhet. Det är ett manifest med globala ambitioner. Om USA med sin maktposition förflyttar sig mot en nationalistisk och auktoritär ordning riskerar vi att se en dominoeffekt som påverkar oss alla.

Vi i Sverige har ett ansvar. Vi ska inte vara naiva och tro att våra demokratiska rättigheter står starka utan kamp. Vi måste visa på ledarskap, vi måste driva på för ett samlat europeiskt försvar av demokratin och vi måste väcka opinion för att Europa ska stå upp för grundläggande fri- och rättigheter.

Låt mig vara tydlig. För mig som socialdemokrat är det givet att Sverige ska vara ett föregångsland i kampen för demokrati. Vi måste sätta ned foten, vi måste förena våra krafter och vi måste stå fast vid det vi vet är rätt. Vi måste skydda demokratins kärnvärden.

Ministern nämner i sitt svar att regeringen lägger stor vikt vid arbetet inom EU för att säkerställa att rättsstatens principer upprätthålls i alla medlemsstater. Vidare förklarar ministern att arbetet inom EU är otroligt viktigt för att de grundläggande rättigheterna i såväl medlemsstaterna som EU:s institutioner ska upprätthållas.

Detta är jättebra. EU:s arbete med de här frågorna är otroligt viktigt och även avgörande. Jag anser dock att Sverige bör ta på sig ledartröjan i detta arbete och se till att man tar fram en gemensam krisplan med konkreta åtgärder mot konsekvenserna av Project 2025.

Min fråga till ministern är därför: Är regeringen beredd att ta fram en krisplan för att redan nu aktivt jobba med att minimera de katastrofala konsekvenserna av Project 2025?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Tack, justitieministern, för svaret! Jag vågar tolka det som att det var så nära ett ja man kan komma som svar på åtminstone många av de här frågorna och att man är beredd att titta över dem. Det är jag otroligt tacksam för.

Jag vill börja med att citera ministerns svar: "Detta är ett av vårt samhälles största pågående misslyckanden, och det ska bekämpas med samma kraft som gängkriminaliteten. Det är en fråga om att bekämpa grova brott men ytterst också en fråga om trygghet, frihet, integritet och jämställdhet."

Fru talman! Det är vackra ord som jag såklart står bakom, och det tror jag att vi alla här inne gör. Men det är också ord som förpliktar.

Vi socialdemokrater har presenterat några av de idéer vi menar skulle kunna göra skillnad, till exempel lex Lotta och att kriminalisera psykiskt våld. Det handlar också om att titta över hur man kan öka stödet till de kvinnojourer runt om i landet som signalerar att de brottas med otroligt mycket. Det är bara några exempel på sådant vi menar skulle kunna göra skillnad för ganska många kvinnor.

Vill regeringen på allvar att mäns våld mot kvinnor ska bekämpas med samma kraft som gängkriminaliteten hoppas vi såklart att man är beredd att titta på några av de här sakerna. Förhoppningsvis kan det även leda till beslut här i Sveriges riksdag. Vi vill därför uppmana regeringen och ministern att gå från ord till handling. Vi socialdemokrater kommer naturligtvis att stötta detta, för det måste göras betydligt mer när det kommer till mäns våld mot kvinnor.

Slutligen vill jag vända mig till ledamoten Michael Rubbestad: Läs gärna på om vad den socialdemokratiska regeringen införde! Vi skärpte straff och tillsatte utredningar. Vi gjorde otroligt mycket, men jag står ju också här för att jag inte är nöjd. Mer behöver göras, och det har jag försökt ge uttryck för i dag genom att ge exempel på åtgärder som skulle kunna stärka arbetet mot mäns våld mot kvinnor.

Herr talman! Jag skulle vilja börja med att vända mig till ledamoten Rubbestad. Mycket av det som regeringen nu har infört och fattat beslut om är också ett arbete som den förra regeringen påbörjade. Det bygger på många av de utredningar som vi tillsatte.

Däremot kan man undra om Sverigedemokraterna är nöjda med den utveckling och situation vi ser. Varje dag utsätts flickor och kvinnor för trakasserier, våld och sexualbrott oavsett om man är gravid eller inte. Inte sällan utsätts de av en man som de har eller har haft en relation med. Var 20:e minut dygnet runt anmäls en kvinnomisshandel. För mer än en kvinna i månaden slutar detta våld med mord, ofta i samband med att hon vill lämna gärningsmannen.

Trots dessa siffror tycks samhället fortfarande sakna de rätta verktygen för att hantera problemet. Våldet har många former. Det är inte bara de fysiska slagen som gör skada, utan även psykiskt, socialt och ekonomiskt våld bryter ned kvinnors liv på djupet. Trots att varningssignalerna ofta finns där är det alldeles för många som inte ser eller som väljer att inte ingripa.

Vår rättsstat måste såklart vara ett skyddsnät och inte en döv apparat som endast reagerar när det är för sent. Vi som samhälle måste sluta tolerera våldet. Det handlar inte bara om de fysiska eller psykiska såren, utan det handlar om att återta kvinnors värdighet och att säga nej till ett samhälle som ser våld mot kvinnor som en familjeangelägenhet snarare än som ett allvarligt samhällsproblem.

Vi vet att barnmorskor, arbetsgivare, skolpersonal, psykologer, socialarbetare med flera varje dag möter kvinnor som bär på berättelser om våld. Men det här är kvinnor som inte vågar eller som inte kan prata om våldet de utsätts för. Man har till och med i vissa fall kunnat läsa om kvinnor som i kontakt med myndigheterna inte ens får de rätta frågorna. Detta kan såklart delvis bero på att en del av personalen inte vet vilka tecken man ska vara uppmärksam på. Det innebär att utsatta kvinnor upplever att samhället blundar.

Ministern nämnde i sitt första svar flera viktiga steg som har tagits och beslut som har fattats. Detta står jag och många andra bakom, och en del av det kommer från utredningar som den förra regeringen tillsatte. Det här är jättebra.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Men vi socialdemokrater anser också att mer behöver göras. Vi har till exempel lyft fram behovet av att införa lex Lotta. När en kvinna har blivit mördad av en man trots att hon har varit i kontakt med en myndighet och uttryckt ett behov av hjälp på grund av till exempel en våldsam relation ska den berörda myndigheten anmäla sig själv enligt lex Lotta. Syftet med anmälan är att uppmärksamma myndighetens brister i bemötande och stöd till våldsutsatta kvinnor.

Vi har också lyft fram tanken på att kriminalisera psykiskt våld. Det här är ett otroligt viktigt stöd för att kunna bredda begreppet och hjälpa fler kvinnor. Vi har även föreslagit tillsättandet av en kriskommission för att bekämpa mäns våld mot kvinnor. Det ska vara en kommission som tillsammans med relevanta myndigheter och kvinnojourer systematiskt bör gå igenom vilka åtgärder som skulle kunna förhindra mord och misshandel.

Min fråga till ministern blir därför: Är regeringen beredd att följa oss socialdemokrater och både införa lex Lotta och en kriskommission och kriminalisera psykiskt våld för att förebygga mäns våld mot kvinnor?

Herr talman! För oss socialdemokrater är mäns våld mot kvinnor en av de mest fruktansvärda formerna av våld. Och våld mot gravida kvinnor måste såklart vara ett av de mest fruktansvärda uttrycken för mäns våld mot kvinnor.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det som gör denna situation ännu mer tragisk är att våldet ofta eskalerar under graviditeten. Fysiskt våld riktas mot gravida magar, och kvinnor utsätts för allt från sexuellt tvång till både fysiskt och psykiskt våld. Detta har såklart förödande konsekvenser för kvinnorna men också för deras ofödda barn.

Extra oroväckande är det att många av dessa kvinnor är otroligt unga. Flera av dem är i början av sitt vuxna liv. Det är kvinnor som befinner sig i de mest sårbara perioderna i sina liv. När de borde känna trygghet och förväntan inför att bli föräldrar utsätts de av den person som borde vara deras största stöd.

Låt mig ge några exempel. En ung kvinna - hon var bara 20 år gammal - blev knivhuggen 33 gånger av barnets pappa bara tre veckor efter förlossningen, och detta skedde efter månader av våld. En annan kvinna, också 20 år, mördades för att hennes pojkvän inte ville att hans familj skulle få veta att han väntade barn.

Kvinnornas unga ålder understryker hur fruktansvärt sårbara de är. Våldet mot dem, precis som mot andra kvinnor, eskalerar som jag sa under graviditeten. Det är slag mot magen. Det är kontroll över läkarbesök, och det är hot om att skada både mamman och det ofödda barnet.

Vi vet också att dessa tragedier inte är isolerade fall. Trots att varningssignaler ofta har funnits och trots polisanmälningar har inte kvinnor det skydd de behöver. Nästan hälften av de gravida kvinnor som mördats de senaste tio åren hade anmält sina förövare för misshandel.

Polisen har ett centralt ansvar att förebygga och stoppa detta våld, men verkligheten visar att deras arbete fortfarande är långtifrån tillräckligt. Polismyndighetens årsredovisning för 2023 ger också en mörk bild av detta. Trots myndighetens visioner om förbättringar ser vi att mäns våld mot kvinnor inte har minskat. Flera polisregioner beskriver till och med att det våldet är dödligare än gängens.

Det syns ingen nedgång i antalet anmälningar, och det syns ingen nedgång i antalet ärenden som lämnas över till åklagare. Detta visar att polisen fortfarande arbetar reaktivt snarare än förebyggande, och det är en självkritik som polisen själv lyfter fram.

Igor, som var polisens pilotsatsning när det gällde mäns våld mot kvinnor, lades tyvärr ned under 2023. Det var ett projekt som hade stora framgångar, som ökade anmälningsbenägenheten och som ledde till fällande domar. Trots detta valde polisen att avsluta projektet. Man hänvisade till att man tyckte att detta skulle ingå i samtliga enheter för att de skulle ta lärdom av Igor.

Men vi vet att de här specialistenheterna behövs för att skydda kvinnor som annars faller mellan stolarna. Polisen behöver ta sitt förebyggande arbete på större allvar. Våldet som dessa kvinnor utsätts för kan inte fortsätta att bemötas med samma reaktiva insatser.

Min fråga till ministern blir därför: Hur ser regeringen på polisens egen självkritik angående deras förebyggande arbete när det kommer till mäns våld mot kvinnor?

Herr talman! Den ekonomiska brottsligheten är ett allvarligt samhällsproblem som påverkar oss alla. Varje år förlorar staten miljarder i skatteintäkter samtidigt som kriminella utnyttjar våra välfärdssystem. Det innebär att de pengar som vi gemensamt betalar in som skulle ha gått till skolor, infrastruktur, vård och omsorg i stället hamnar i händerna på kriminella. I slutändan är det vi medborgare som drabbas i dubbel bemärkelse. Det blir mindre välfärd och ökad kriminalitet.

En av de viktigaste myndigheterna för att förebygga och upptäcka detta är ju Ekobrottsmyndigheten. Som ministern säkert har märkt i dag är vi många som är oroliga över att det ryktas om planer på att avveckla den.

För oss socialdemokrater är det viktigt att angripa gängen på områden där det känns - att nå topparna genom till exempel en maffialagstiftning och stoppa nyrekryteringen genom punktmarkering men också stoppa gängens finansiering.

Min fråga till justitieminister Gunnar Strömmer blir därför: Bör inte Ekobrottsmyndigheten utvecklas snarare än avvecklas för att knäcka en stor del av gängens finansiering?

Fru talman! Jag tackar statsrådet för svaret.

Självklart måste vi ställa krav på dem som är satta att vårda våra äldre och på att höja kunskaperna om dessa frågor bland personal inom äldreomsorgen och inom hälso- och sjukvården.

Precis som ministern själv nämner går det att i Jämställdhetsmyndighetens rapport läsa att våld mot äldre ofta inte upptäcks eller att personal inom välfärden ofta har bristande kunskap om hur våld mot äldre ser ut eller hur det ska hanteras.

Viljan finns dock eftersom flera kommuner arbetar aktivt med att höja kunskapen om våld mot äldre. Många inom äldreomsorgen vittnar om att de verkligen vill lära sig mer. Men tyvärr krockar denna vilja ofta med den verklighet vi i dag ser inom välfärden.

Den pågående välfärdskrisen, vårdkrisen som innebär besparingar och uppsägningar, gör att det är svårt att vända denna trend. Brist på tid och resurser gör det helt enkelt svårt att ge personalen den kunskap och de verktyg de behöver för att identifiera och agera vid misstankar om våld.

Vi socialdemokrater vill få till ett systemskifte i form av en bottenplatta för svensk välfärd. Bottenplattan innebär att de generella statsbidragen till välfärden ska räknas upp i takt med inflation och kostnadsökningar varje år för att säkerställa en trygg och säker välfärd. De pengar som regeringen presenterar som en satsning täcker inte de kostnadsökningar vi ser, och det innebär större nedskärningar inom välfärden och vården.

Min slutliga fråga till statsrådet blir därför: Är regeringen beredd att rösta ja till vårt förslag om en bottenplatta så att resursbrister inom välfärden aldrig får bli ett hinder för att skydda våra äldre mot våld och övergrepp?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Jag skulle vilja börja med att tacka min kollega Sanna Backeskog för en otroligt viktig interpellationsdebatt som lyfter något som tyvärr alldeles för ofta förblir osynligt, nämligen våld mot äldre kvinnor.

Våld mot kvinnor är ett stort samhällsproblem med ett alldeles för stort mörkertal oavsett vilket kvinnovåld vi pratar om, och det ska vi alltid ha i åtanke när vi pratar om brottslighet. När det drabbar äldre kvinnor blir situationen ofta än mer komplicerad och svårare att upptäcka, för med åldern kommer ett ökat beroende av andra, både av närstående och av personal inom vård och omsorg, vilket gör dessa kvinnor särskilt utsatta.

Fru talman! Många tänker kanske inte på att förövaren när det kommer till våld mot äldre kvinnor ofta är en nära anhörig. Det kan vara kvinnans egen son, det kan vara en svärdotter eller en bror. Det kan också vara en partner. I dessa fall kan våldet handla om såväl psykisk som fysisk misshandel men också om kontroll och försummelse. När en kvinna behöver hjälp med de mest basala sakerna, som att gå på toaletten eller komma upp ur sängen, finns det därför en risk att hon blir beroende av sin förövare. Den som utövar våldet har en maktposition som kan vara mycket svår att bryta.

För äldre kvinnor som har lämnat arbetslivet minskar dessutom kontaktytorna med omvärlden. Kollegor eller en chef som kanske hade upptäckt tecken på våld finns inte längre där, och den sociala isoleringen gör att våldet kan fortgå utan att någon reagerar. Samtidigt har vi sett alarmerande rapporter om övergrepp och försummelse inom äldreomsorgen, rapporter om att våra äldre inte är trygga ens på den plats där de ska vara som tryggast - i sitt eget hem.

Under hösten har vi nämligen dessvärre fått läsa om fall från till exempel Uppsala kommun, där det har framkommit att hemtjänstpersonal som ska vara ett stöd och en trygghet har utnyttjat sin ställning och utsatt äldre kvinnor för både våldtäkter och andra sexuella övergrepp. Det här är ett svek på den allra högsta nivån.

Extra alarmerande är såklart att det framkommit att mannen i ett av fallen inte togs ur tjänst ens när kvinnan hade brutit ihop och berättat för sin biståndshandläggare om våldtäkten. Under flera dagar kunde personen i fråga fortsätta att besöka äldre och utsatta. När man sedan gick ut och informerade om det som hade hänt var det ytterligare kvinnor som trädde fram.

Det här är inte något unikt för Uppsala; tyvärr ser vi rapporter runt om i hela Sverige om att hemtjänstpersonal utsätter dem som de är där för att hjälpa.

Detta pekar såklart på allvarliga brister i hur vi organiserar och övervakar vår omsorg. Människor som inte hör hemma inom välfärden, människor som begår kriminella handlingar, lyckas alltså få anställning inom till exempel hemtjänsten, vilket är helt oacceptabelt. Våra äldre kvinnor förtjänar trygghet och respekt, och vi behöver se över hela strukturen - från hur vi rekryterar och utbildar personal till hur vi övervakar omsorgen för att säkerställa att de här brotten aldrig mer sker.

Med anledning av detta vill jag ställa följande fråga till statsrådet: Hur anser regeringen att vi nationellt kan agera så att äldre kvinnor inte ska behöva vara rädda för våld och övergrepp från de personer som är satta att vårda dem?

Fru talman! Jag har inga problem att bemöta det som ministern precis tog upp. Det stämmer att vi hade en socialdemokratisk regering mellan åren 2019 och 2022, men makten i Sverige utgår från riksdagen, och i riksdagen hade vi en högermajoritet. Den socialdemokratiska regeringen lade fram flera förslag här i riksdagen som röstades ned.

Nyligen hade vi en debatt här i kammaren där vi diskuterade problematiken i landets skolor, där man gör nedskärningar. Där har vi tyvärr en marknadspolitik som slår sönder vår välfärd. Jag har inga problem med att försvara att vi åtminstone försökte lägga fram förslag som gjorde skillnad men som röstades ned i den här kammaren.

Jag vill avsluta med att tacka ministern för hennes svar och hennes deltagande i debatten. Jag är övertygad om att ministern, precis som jag, faktiskt anser att barnfattigdom inte hör hemma i vårt land. Den ska såklart bekämpas.

Jag vill att ministern ska veta att jag aldrig har trott något annat. Jag vet var ministerns hjärta står i detta. Jag önskar bara att ministern och regeringen kunde se att deras ekonomiska politik inte kan uppnå det som jag önskar.

Vi socialdemokrater efterlyser en politik och en handlingskraft där även barn i familjer med låga inkomster ska få sina behov och rättigheter tillgodosedda. Sverige är och ska vara ett av världens bästa länder att växa upp i, men i dag har inte alla barn samma möjligheter att förverkliga sina drömmar. Alla barn ska ha rätt och möjlighet till detta, oavsett samhällsklass, kön, etnisk bakgrund, eventuella funktionshinder eller var de bor. Barns bästa måste komma först. Detta uppnår vi endast när klyftorna minskar.

När det regnar manna från himlen står den fattige utan sked. Detta är en konkret konsekvens av regeringens politik. Jag som socialdemokrat kan aldrig tycka att det är rätt väg att gå.

Fru talman! Tack, ministern, för svaret! Jag ska dock erkänna att jag kanske önskade lite mer. Jag förstår tanken med fritidskortet, men faktum är att det fortfarande inte är på plats fast det kostar otroligt mycket pengar.

Våra nordiska grannar har lyckats genomföra en höjning av barnbidraget, eller ett extra barnbidrag. Där är Sverige fortfarande inte.

Vi kan diskutera den ekonomiska situationens bakgrund och vara eller icke vara, men faktum är att den borgerliga regeringen har valt att prioritera skattesänkningar före en förstärkning av välfärden. Vi ser hur barn blir lidande av detta.

Detta är något som bekostas av vår gemensamma välfärd och av vanligt folk. När Sverige står inför ekonomiska utmaningar krävs det en politik som tar hänsyn till både verkligheten och människors vardag. Men detta verkar saknas hos regeringen och Sverigedemokraterna. Under den värsta ekonomiska kris vi har sett på decennier, fru talman, står nämligen regeringen ganska passiv. Detta behöver vi göra något åt, för det är Sveriges barn och unga som får betala priset.

Hyresgästföreningen möter varje månad barnfamiljer som kämpar för att ha råd att ha tak över huvudet och undvika vräkning. Ansökningarna till Majblomman, som tidigare gällde önskemål om digitala prylar och hjälp till klassresan, handlar nu om att ha råd att tillgodose basala behov av sådant som kläder, filtar och skor. Köerna till Röda Korsets utdelning av matkassar växer, och trycket på Rädda Barnens kostnadsfria fritidsverksamheter ökar.

Samtidigt som detta sker för regeringen en politik som ökar de ekonomiska klyftorna - de som redan har får mer. Ministern kan inte ignorera det faktum att regeringen tillsammans med Sverigedemokraterna har genomfört omfattande skattesänkningar för dem som har det bäst. Ni höjer till exempel taket för rut- och rotavdragen, men de barnfamiljer som vi diskuterar skulle aldrig ens tänka på att ha råd att utnyttja dem; det kan de inte.

Den borgerliga politik som nu genomförs lever tyvärr upp till de fördomar jag har. De som redan har mycket ska få ännu mer, samtidigt som barnfamiljer kämpar med att ställa mat på bordet. Detta är inte bara orättvist - det är fel.

Vi har en utveckling i Sverige där de fem rikaste äger lika mycket som 5 miljoner svenskar. Andelen miljardärer i Sverige fördubblades mellan 2019 och 2022, samtidigt som barnfattigdomen ökar. Vi har också en utveckling där välfärden lider och välfärdspersonal sägs upp. Är detta rimligt?

Vi socialdemokrater representerar något helt annat och helt andra värderingar. Vi har en annan syn på samhället och människan. Vår politik syftar till att finansiera vår gemensamma välfärd och skapa en rättvis fördelning av samhällets resurser. Ja, det kan innebära att de rikaste får betala lite mer för att Sveriges alla barn ska få det lite bättre.

Genom en stark välfärd är det inte storleken på plånboken som avgör om man har råd med utbildning, vård eller omsorg. Genom en stark välfärd rustar vi inte bara människan utan också hela landet.

Jag är socialdemokrat därför att jag tror på principen att vi bidrar efter förmåga och får efter behov. Den ekonomiska jämlikheten bidrar till ett starkare samhälle. Min fråga till ministern blir därför: När ska regeringen stänga den kran som ökar de ekonomiska klyftor som drabbar barn och i stället se till att landets resurser fördelas så att alla kan växa och frodas?

Fru talman! Enligt Majblomman bor över 10 000 barn i Hässleholms kommun, som jag själv kommer från. Av dessa barn lever 1 171 i fattigdom. Ungefär så här ser det ut i hela landet; ett av tio barn lever i fattigdom.

Sverige är i grunden ett rikt land, men trots detta lever alltså 220 000 barn i fattigdom. Ja, Sverige har blivit dyrt, och självklart påverkar det människors vardag. Extra hårt slår det mot barnfamiljer och ensamstående. Men värt att tillägga är att nära 18 procent av alla barn i Sverige mellan 0 och 19 år bodde i hushåll med låg ekonomisk standard redan 2021, vilket motsvarade över 400 000 barn.

Fru talman! En av de främsta anledningarna till att barn lever i fattigdom är att deras föräldrar saknar jobb eller arbetar deltid mot sin vilja, precis som ministern nämnde. När familjers inkomster inte räcker till i vardagen får barnen avstå från mycket av det som deras kompisar gör. Att gå på bio, träna fotboll eller följa med på skolresan kan för vissa barn bli omöjligt.

Att avskaffa barnfattigdomen handlar om politisk vilja och om prioriteringar. För att nå dit krävs fler jobb, bättre skyddsnät och en politik som tar hänsyn till alla barn. Skillnaderna mellan barn med olika bakgrund är tyvärr stora i Sverige. Bland dem som är födda i Sverige är andelen med låg ekonomisk standard strax över 14 procent, medan andelen bland de utrikes födda barnen är drygt 50 procent. Detta kan vi aldrig acceptera.

Vi vet att situationen inte har blivit bättre sedan Statistiska centralbyrån gjorde mätningen 2021. Det finns många föräldrar som kämpar. En stor andel av Sveriges föräldrar är oroliga för att den ekonomiska situationen påverkar barnens behov och mående.

Fru talman! Allt fler familjer vänder på varenda krona för att få hushållsekonomin att gå ihop. Maten är dyr, tio års reallöneökningar har raderats ut och hyrorna och räntorna på bolånen ökar. Samtidigt ökar skulderna hos kronofogden, och antalet barnfamiljer som vräks har också ökat. Väldigt många ensamstående föräldrar behöver låna för att ha råd till mat.

Signalerna från Hässleholm och Skåne är också tydliga. Skolor vittnar om att barnen äter alltmer skolmat. Föräldrar är stressade över kalas och över hur man ska ha råd med semester. Fritidspersonal vittnar om att allt färre barn har med sig ytterkläder eller att de ytterkläder de har är alldeles för små eller trasiga. Vi vet också att allt fler barn går längre dagar på fritis, för på fritis får man frukost, lunch och mellanmål. Detta är inte värdigt ett land som Sverige.

Det finns flera delar i ministerns svar som är bra, till exempel beskedet om att det tillfälliga tilläggsbidraget som lämnas till barnfamiljer med bostadsbidrag förlängs. Vi socialdemokrater vill dock gå ännu längre. Det fanns också andra delar som var bra. Men även om ministerns och regeringens svar låter bra verkar de inte vilja titta på helheten. Vad gör regeringen åt de ökande ekonomiska klyftorna i Sverige? Är regeringen beredd att arbeta för en rättvis skattepolitik för att nå ekonomisk jämlikhet?