Anna Wallentheim

Fru talman! Jag vill börja med att tacka ministern för svaret, både i det skriftliga utskicket och när det gäller det som har framförts i kammaren.

Precis som ministern nämner i det skriftliga finns det flera reella hot mot Sverige som vi måste ta på allvar. Det är den organiserade brottsligheten, det är terrorismen och det är den våldsbejakande extremismen.

Den nya nationella strategin mot våldsbejakande extremism och terrorism utgör såklart ett viktigt verktyg, och det är viktiga insatser som bland annat myndigheter ska kunna jobba med för att vi ska få stopp på det här.

Det som oroar mig är att högerextremismen har en tendens att hamna lite på efterkälken och av många upplevs som inte lika viktig. Det är där jag hoppas att vi från ministern och från regeringen kommer att få ett tydligt svar att det är precis lika viktigt att vi jobbar med den här typen av frågor.

Jag väljer nämligen alltid att snälltolka människor. Jag tycker att det är viktigt inom politiken att det inte ska vara så mycket käbbel. Det är också en av de saker jag får höra av den unga generationen när jag träffar skolklasser. De tycker att det är lite för mycket sandlåda, och jag tycker att det är viktigt att vi som politiker kan stå upp när vi tycker likadant i frågor.

Vad jag hör ministern säga här i dag är att man ser lika allvarligt på detta som på andra typer av extremism och de andra reella hoten mot vår demokrati. Jag hoppas att man också är medveten om att de här hoten sker både i de fysiska och i de digitala rummen. Jag hoppas verkligen att vi kommer att se en regering som sätter ned foten i de här frågorna.

Jag tänker fortsätta träffa skolklasser så länge jag har förmånen att vara i det här huset och ha det här uppdraget. Jag kommer att vara ärlig om de hot som faktiskt finns mot politiken. Jag måste berätta för elever vad det faktiskt innebär att vara politiker. Men jag kommer alltid att poängtera att det aldrig är okej att hota, skrämma eller tysta meningsmotståndare, och jag kommer alltid att stå upp för att det här är det mest fantastiska uppdrag man kan ha. Jag älskar att vara riksdagsledamot, och jag kommer inte att låta mig skrämmas.

Jag är säker på att ministern delar min bild av hur otroligt viktigt det är att stå upp för demokratin och att man fortsätter gå från ord till handling.

Fru talman! Jag vill tacka Mattias Vepsä för en otroligt viktig interpellation och Annika Strandhäll, som förmedlar något som det är viktigt att fler människor får ta del av. Det vi hör och det vi ser är nämligen attacker mot demokratin.

Jag vill inleda med ett citat, fru talman. Det är: Inget hände. Jag hade tur. Det och liknande meningar har jag hört från riksdagskollegor men också politiker runt om i landet när vi samtalat om hur förstamajfirandet var, vad man gjorde och så vidare.

Min uppfattning är att ingen politiker någonsin ska behöva säga: Inget hände. Jag hade tur. Ingen politiker ska någonsin behöva ha tur för att inte bli attackerad. Ingen politiker ska behöva ha tur för att kunna utföra sitt uppdrag.

I det här huset är vi 349 ledamöter som tar ansvar. Runt om i vårt land är vi tusentals politiker som vill ta ansvar. Vi är tusentals människor som vill ta ansvar för demokratin. Vi ägnar en del av vår fritid och en stund av våra liv åt att faktiskt försöka göra skillnad för demokratin. Vi behöver bli ännu fler.

Attackerna både i Gubbängen, som skedde före första maj, och under första maj är tyvärr inte isolerade händelser. Vi ser attacker även mot föreningslivet och mot civilsamhället. Människor stormar möten och så vidare för att göra motstånd.

Vi behöver som sagt bli fler som vill ta ansvar för vårt land och för vår demokrati. Jag har vid flera tillfällen nämnt att jag är en av de riksdagsledamöter som träffar flest gymnasieklasser. Det är något av det roligaste och viktigaste jag vet i mitt uppdrag. Det är otroligt viktigt att träffa den framtida generationen, för att få dem att förstå att även de har möjlighet att en dag vara i det här huset. Det spelar inte någon roll vem man är, vilken bakgrund man har och så vidare. Vi kan alla ta ansvar för vårt land och för vår demokrati.

Jag träffar de här skolklasserna för att jag vill uppmuntra dem och säga att detta är något av det roligaste man kan göra. Jag hoppas att ni också vill ta den chansen en dag, oavsett vilket parti ni tillhör. Det är viktigt att det finns en generation som tar över den dag vi i den här kammaren inte är beredda att fortsätta.

Det är framtiden jag träffar. Och den unga generationen har såklart många frågor. Tyvärr är en av dem: Är du någonsin rädd? Då får man stå framför skolklasserna och berätta vad det faktiskt innebär att vara politiker och att vi ibland får uppleva de här attackerna.

Jag har, tack och lov, aldrig behövt möta något fysiskt hot. Men psykiskt och digitalt får jag desto mer. Jag ber om ursäkt för det jag säger nu, fru talman, men jag får tyvärr många gånger höra: sossehora. Människor har också mejlat till mig och skrivit: Jag hoppas att du blir våldtagen, så att jag kan stå bredvid och skratta.

Detta är också attacker mot politiker och mot vår demokrati. Därför blir min fråga till justitieministern: Hur kan vi jobba mer för att fler unga ska vara beredda att ta ansvar för demokratin i vårt land i framtiden, när vi ser att de här attackerna sker och tyvärr ofta mot unga flickor och kvinnor som är engagerade i partier på vänsterkanten?

Herr talman! Jag vill börja med att peka på det viktiga som statsrådet nämnde, nämligen att vi också måste fokusera på utrikes födda kvinnor. Men då är det otroligt tråkigt att vi har en regering som slår undan benen på folkbildningen, som är en så otroligt viktig del för att utrikes födda kvinnor ska kunna komma in på arbetsmarknaden.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

I Sverige och i hela västvärlden ser vi dessutom just nu en ökad hemmafrutrend, där unga kvinnor drömmer om eller uppmanar varandra att bli moderna hemmafruar. Jag hör också killar nämna att kvinnor i sina biografier på dejtningssidor allt oftare önskar män som är ekonomiskt oberoende, så att de kan vara hemma och ta hand om hus och barn. Detta kan såklart ses som en motståndskraft mot samhällets höga krav. Det är krav som många kvinnor ser som omöjliga att uppnå och som i stället leder till utmattning eller otydliga förväntningar och som gör att de drömmer om någonting annat.

Men vi kan aldrig acceptera ett samhälle där unga kvinnor är beredda att ge upp makten eller de ekonomiska rättigheterna för att man inte har lyckats skapa ett jämställt samhälle. Kvinnor i Sverige har redan i dag mindre ekonomiska resurser än män, vilket också innebär att de har mindre makt att forma samhället och sina egna liv. Och en stor andel kvinnor i Sverige är fortfarande ekonomiskt beroende av en man för att kunna leva sitt liv.

I vårt starka samhälle står vi socialdemokrater upp för allas lika rättigheter, oavsett om du är man, kvinna, pojke eller flicka. Ett jämställt samhälle är ett tryggare samhälle. Vi behöver därför fortsätta att arbeta för att förbättra jämställdheten, så att kvinnor varken har lägre lön än män eller sämre möjligheter att utvecklas.

För mig som socialdemokrat är det därför enkelt. Jämlikheten och jämställdheten måste öka, inte minska. Och jag ser därför fram emot verkliga förslag här i riksdagen.

Herr talman! Jag är en av de riksdagsledamöter som tar emot och träffar flest gymnasieklasser. En av de absolut vanligaste frågor jag får är: Vad tjänar ni? Det är i sig inget konstigt, för det är klart att det är spännande att veta vad vi politiker i hjärtat av svensk demokrati tjänar. Men sedan kommer vi till det sorgliga, för det är inte helt ovanligt att jag efter att jag har svarat också får frågan om alla tjänar lika mycket. Det man vill veta är om vi kvinnliga politiker tjänar lika mycket som manliga politiker.

Jag känner genuin sorg när framför allt unga flickor blir förvånade när jag svarar ja, att vi har exakt samma arvode. Det jag möter är alltså unga flickor som 2024 fortfarande tar för givet att kvinnor är mindre värda på arbetsmarknaden och att vi inte tjänar lika mycket. Det sorgliga här är att detta är en sanning i många yrken.

Lönegapet mellan könen är fortfarande en verklighet i dagens Sverige, trots årtionden av kamp för jämställdhet. Kvinnor tjänar i genomsnitt fortfarande mindre än män för samma arbete, och skillnaderna förstärks av faktorer som kön, etnicitet och funktionsnedsättning. Detta är inte bara orättvist, utan det är också ineffektivt och negativt för ekonomin som helhet.

När kvinnor inte får lika mycket betalt som män för likvärdigt arbete underminerar det deras ekonomiska självständighet och möjligheter till ekonomiskt välbefinnande. Det påverkar också vår möjlighet att spara till pensionen, vår möjlighet att köpa bostad och vår möjlighet att investera i vår egen framtid och våra barns framtid. Precis som interpellanten Sanne Lennström nämnde påverkar det också vår möjlighet att lämna destruktiva förhållanden.

Detta är därför inte bara en fråga om individuell rättvisa, utan det är en fråga om hela samhällets välfärd och tillväxt. Men lönegapet är dessvärre bara en del av ett större problem när det gäller ekonomisk ojämlikhet mellan könen. Kvinnor är dessutom överrepresenterade inom låglöneyrken och deltidsarbete. Vi har sämre möjligheter till karriärutveckling och ekonomiskt framåtskridande. Det är ett slöseri med mänskliga resurser, och det är en förlust för vår ekonomi och för kvinnor som helhet.

Kvinnor har också, precis som statsrådet nämnde, högre utbildning än män men trots detta lägre löner. Eftersom lön utgör den största delen av kvinnors och mäns inkomster har detta stor betydelse för kvinnors liv och för den ekonomiska jämställdheten.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Min fråga till statsrådet, på samma tema som den tidigare talaren hade, är därför: Hur ser statsrådet på det ojämna uttaget av föräldraförsäkringen, som många menar är en av orsakerna till ojämställda löner?

Herr talman! Jag tolkar det som att statsrådet delar min uppfattning att inget barn föds till kriminell. Inte heller kan vi se att något barn kommer till världen med förprogrammerade destruktiva könsnormer. Ingen ungdom väljer frivilligt att bli en del av prostitution eller att utnyttjas som handelsvara. Därför kommer jag att fortsätta sätta min tilltro till barnen och ungdomarna som vi ser i dag.

Jag vägrar att acceptera tanken att ens bakgrund ska avgöra ens öde. Jag är övertygad om att de som hamnar i dessa svåra situationer behöver ett samhälle som står starkt och som erbjuder alla barn, oavsett bakgrund, en trygg uppväxt.

I den senaste vårbudgeten, som släpptes för bara någon vecka sedan, tilldelades knappt några resurser alls för att bryta den ökade nyrekryteringen till kriminella gäng. Regeringen visar en uppenbar brist på politiska åtgärder för att hantera de aktuella frågorna om hur vi ska motverka ungdomsbrott och främja jämställdhet. Om dessa frågor verkligen hade prioriterats, varför ser vi då inte till att lösa problemen i skolorna? Varför underfinansieras välfärden? Varför ser vi att allt färre barn i särskilt utsatta områden kan delta i föreningslivet? Varför tvingas kommunerna skära ned på fritids- och kulturaktiviteter med mera?

Om vi inte kan stärka de positiva gemenskaperna riskerar vi att lämna barn och unga i särskilt utsatta områden åt negativa influenser och destruktiva miljöer där jämställdhetsnormer inte får fäste - en uppfattning som statsrådet och jag delar.

Alla unga strävar efter att ha en plats i samhället, att vara någon och att bli respekterad. Men samhället finns inte längre där för att bemöta dessa drömmar. Därför finns det mycket mer att önska, herr talman, av både högerregeringen och Sverigedemokraterna när det gäller dessa viktiga frågor.

Herr talman! Jag noterar att statsrådet inte riktigt vill svara på hur regeringen ska öka jämställdheten eller bryta de maskulinitetsnormer som jag menar är en av de otroligt viktiga orsaker vi måste titta på.

Statsrådet har dock helt rätt i att vi har låtit tjejer och kvinnor gå lite obemärkt förbi och att detta nu påverkar den brottsutveckling vi ser. Kvinnor och tjejer tar allt större plats i gängkriminella miljöer, och vi ser också hur de uppdrag de får utföra har gått från att vara väldigt lätta till att bli mer och mer komplicerade.

Men kunskapen kring dessa frågor saknas, och då är det såklart tråkigt att vi har en regering som nu precis har lagt fram en vårbudget där man drar ned med 8 miljoner på Brottsförebyggande rådet, som är en av de absolut viktigaste institutioner vi har när det gäller att kolla på forskning om brottslighet.

Mäns och killars våld, herr talman, drabbar tjejer, kvinnor och andra killar och män. Normer kopplade till maskulinitet drabbar dem som utsätts för våld men begränsar även kraftigt handlingsutrymmet för killar och män själva.

I tider när de som försvarar principerna om jämställdhet och alla människors lika värde hotas av odemokratiska krafter är det viktigare än någonsin att vi får även män att jobba för kvinnors rättigheter. Samtidigt ser vi att antalet män under 30 år som kallar sig för feminister nästan har halverats de senaste åren. Detta är ett stort bakslag för jämställdhetsarbetet.

Den feministiska kampen för ett jämställt samhälle har historiskt drivits av kvinnor som har slagits för den självklara rätten att rösta, arbeta och leva ett liv fritt från förtryck och våld. Men kampen för att skapa ett jämställt samhälle är både mäns och kvinnors ansvar. Ett jämställt samhälle är bra för alla som bor där, och alla måste ta sitt ansvar för att vi ska nå dit.

En av våra viktigaste uppgifter när det gäller att driva jämställdhetsarbetet framåt är, som jag har nämnt, att förändra destruktiva maskulinitetsnormer som fortfarande präglar vårt samhälle. På samma sätt som kvinnor känner många män att de måste förhålla sig till en begränsande könsroll som dikteras av föråldrade normer om hur en man bör vara - att män ska vara starka och inte ska visa sårbarhet eller prata känslor.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Destruktiva maskulinitetsnormer leder bland annat till våld och övergrepp, och mäns våld är i dag ett av våra största samhällsproblem. Jämställdhetsarbetet kommer aldrig att lyckas om vi inte bryter dessa destruktiva normer. Även om det finns goda exempel på enskilda åtgärder från statsrådet och regeringen, som vi måste titta på, är dessa inte tillräckliga.

Herr talman! Under den tidigare socialdemokratiska regeringen skärptes eller tillkom över 80 straff. Polisen fick ökade resurser och fler verktyg, och två nya polisutbildningar tillkom.

Men tyvärr har dessa åtgärder inte varit tillräckliga. Det är uppenbart att något annat också behövs. Bakom varje gängkriminell vet vi nämligen att det står tre unga som är redo att ta över. Dessa unga har en syn på samhället, normer och jämställdhet som vi aldrig kan acceptera. Vi måste därför göra upp med försummelsen av vår välfärd och sätta stopp för de ökade klyftorna, som riskerar att bli en grogrund för dessa destruktiva normer.

Min fråga till statsrådet blir därför: Ser regeringen att våra kommuner och regioner och det civila samhället är viktiga faktorer i arbetet mot ökad jämställdhet? Om svaret är ja, varför prioriterar man inte dessa områden i stället för att sänka skatten för de rikaste?

Herr talman! Sedan hösten 2021 har jag varit en del av justitieutskottet. Jag är också ansvarig socialdemokrat för frågor rörande unga lagöverträdare. I en tid då vi får uppleva att barn mördar barn och att barn dras in i kriminella gäng där narkotika, människohandel och våld är vardag kan mitt område många gånger ses som otroligt mörkt. Den grova brottsligheten letar sig allt djupare in i vissa ungas brottsmönster.

Det som gör frågan ännu värre och som är bakgrunden till min fråga till statsrådet är såklart att vi den senaste tiden har kunnat läsa om hur unga flickor och kvinnor i Sverige i denna mörka skugga av gängkriminaliteten utnyttjas som handelsvaror som en del av denna kriminalitet. Det kan ske genom försäljning av sexuella handlingar. Det kan ske som betalning av skulder eller som en del av droghandeln.

Rapporter visar att det handlar om såväl kvinnor som redan är involverade i prostitution som unga kvinnor som aldrig har varit en del av det men som dras in i sexhandeln av gängmedlemmar som utger sig för att ha kärleksrelationer med dem. Det har blivit en del av dessa unga kvinnors vardag. Många av de drabbade är också särskilt sårbara och har svårt att söka hjälp på grund av det våldskapital som gängmedlemmarna besitter.

Trots fenomenets omfattning saknas ofta kunskap och metoder för att upptäcka och stödja dessa tjejer. Det leder till att de riskerar att lämnas obemärkta eller oskyddade.

Unga tjejer och kvinnor blir alltså i Sverige 2024 offer för människohandel, och deras mänskliga rättigheter kränks när de behandlas som objekt för gängens vinning.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Våld mot kvinnor är för oss socialdemokrater det yttersta uttrycket för ojämställdhet mellan män och kvinnor. För att möta våldet anser vi därför att det är av stor vikt att öka jämställdheten i samhället. Socialdemokraterna är ett feministiskt parti, och för oss är det naturligt att jämställdhetsarbetet alltid ska vara en naturlig del av alla politikområden.

Det finns mycket i statsrådets svar som är bra, till exempel att man har gett Jämställdhetsmyndigheten i uppdrag att fortsätta förstärka arbetet mot sexuell exploatering av barn, prostitution och människohandel. Det är bra att man har gett Brottsförebyggande rådet i uppdrag att studera vilka brott och sysslor som tenderar att utföras av kvinnor och flickor i kriminella nätverk. Det är också bra att regeringen arbetar intensivt med att ta fram ett nytt åtgärdsprogram för att motverka och bekämpa mäns våld mot kvinnor med mera.

Detta är arbete som vi socialdemokrater många gånger kommer att ställa oss bakom, och vi hoppas kunna vara en del i konstruktiva samtal om detta.

Men helt ärligt, herr talman, finns det tyvärr väldigt lite i statsrådets svar som berör hur man ska öka jämställdheten eller förändra de destruktiva maskulinitetsnormer som är grogrunden för många av frågorna vi pratar om. Om regeringen menar allvar med dessa frågor måste det vara prioriterat. Det måste också synas i resurserna till civilsamhället och till kommunerna.

Jag känner en stor oro för konsekvenserna av det stålbad som kommuner och regioner nu står inför. Jag känner en stor oro för de ökade klyftorna. Jag känner en stor oro för hushållens ekonomi. Och jag känner en stor oro för att färre och färre unga vill kalla sig feminister.

Med stora hål i finansieringen av välfärden försämras kommunernas, regionernas och civilsamhällets förutsättningar att dels arbeta förebyggande, dels jobba aktivt med jämställdhetsfrågorna.

Min fråga till statsrådet blir därför: Hur ämnar regeringen arbeta för att öka jämställdhetsarbetet och bryta destruktiva maskulinitetsnormer?

Herr talman! Ännu en gång lyfts det här med grundorsakerna upp, och vi har helt olika syn på det.

Man kan läsa rapporter. Jag tänker inte svära, herr talman, men de rapporter jag läser önskar jag att Sverigedemokraterna kunde se med samma ögon som vi socialdemokrater och många andra partier i den här kammaren. Vi ser vad de här rapporterna pekar på är det som gör att människor hamnar i brottslighet, i kriminalitet, och att människor dras till extremism - det är ökad segregation och utanförskap.

Det finns inga rapporter som pekar på att det är en viss person med en viss religion eller en viss hudfärg. Rapporterna pekar på människor inte lyckas komma in i vårt samhälle, människor som inte lyckas i skolan, människor som inte får jobb, människor som inte lyckas bryta trångboddheten. Där har vi grundorsakerna till att brottsligheten ökar.

Det är som alltid uppenbart i den här kammaren att Sverigedemokraterna bara har en syn på brottslingar - att det är människor som inte ser ut som Adam Marttinen. Det tycker jag är ett otroligt stort problem, och jag vill lyfta fram det.

Om ni i stället kunde välja att titta på att det handlar om att vi måste bryta utanförskapet och segregationen skulle vi mycket lättare kunna hitta de blocköverskridande samarbeten som faktiskt krävs för att bryta extremismen och terrorismen som vi ser och som den här strategin handlar om - en strategi som både Adam Marttinen och jag nämnde här i kammaren att vi i princip står bakom. Det är viktigt att vi ser att vi ska både förebygga och förhindra, hantera och så vidare. Vi står ju bakom detta. Men grundorsakerna kommer vi tydligen inte att komma överens om.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Nationell strategi mot våldsbejakande extre-mism och terrorism - förebygga, förhindra, skydda och hantera

Jag önskar att vi i framtiden och i kommande debatter kan hitta en mer gemensam linje där vi ser hur vi ska bryta segregationen och utanförskapet för att se till att bryta den utveckling vi ser.

Herr talman! Tack, ledamoten, för frågan! Precis som Adam Marttinen nämner har vi stått i den här kammaren många gånger och haft olika typer av debatter om terrorism- och extremismfrågorna. Det är inte heller första gången jag och ledamoten får möjligheten att stå i ett replikskifte och diskutera vilken typ av extremism vi anser är grundorsak till problemen vi ser i samhället.

Jag vill återigen påpeka att vi socialdemokrater ser att detta är en positiv strategi som ska jobba på alla fronter. Det finns ett problem med högerextremismen. Det finns ett problem med islamismen. Det finns också ensamagerande personer som är svåra att placera i ett fack. Vi måste jobba med alla fronterna, och jag har påpekat att det är just grundorsakerna vi måste titta på.

Jag, till skillnad från ledamoten Marttinen, anser inte att det är den ökade invandringen som är problemet. Problemet är att vi har ett samhälle som dras isär på grund av att vi väljer att prioritera helt fel. Sverigedemokraterna samarbetar nu med en regering som faktiskt fortsätter att vidga klyftorna och som fortsätter att se till att barn behandlas olika beroende på var i Sverige de bor. Ni är med och finansierar den typ av utveckling som innebär att inte alla skolor och barn får rätt förutsättningar. Ni fortsätter att prioritera de rikaste i samhället i stället för att satsa på välfärden.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Nationell strategi mot våldsbejakande extre-mism och terrorism - förebygga, förhindra, skydda och hantera

I grunden handlar detta om att rikta resurserna till förskolor, bryta segregationen och se till att människor kommer in i vårt samhälle. Vad är det som gör att Sverigedemokraterna inte ser den utvecklingen?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Nationell strategi mot våldsbejakande extre-mism och terrorism - förebygga, förhindra, skydda och hantera

Herr talman! Terrorism och våldsbejakande extremism fortsätter att vara ett överhängande hot mot vårt land och vårt sätt att leva. Redan i tidigare debatter har vi här i kammaren haft möjlighet att lyfta det faktum att Sverige har gått från att betraktas som ett legitimt mål för terrorattentat till att betraktas som ett prioriterat mål.

I en tid när klyftorna i Sverige ökar, när utanförskap gror och när framtidshopp har bytts mot pessimism krävs handlingskraft för att öka svensk säkerhet. I vår kommittémotion lyfte vi socialdemokrater att det behövs en uppdaterad nationell samling mot våldsbejakande extremism och terrorism, och här står vi nu i kammaren för att debattera regeringens skrivelse Nationell strategi mot våldsbejakande extremism och terrorism - förebygga, förhindra, skydda och hantera.

Hotet från våldsbejakande extremism och terrorism har under senare år förvandlats till en alltmer komplex och svårbekämpad utmaning: från våldsbejakande högerextremism till våldsbejakande islamism till enskilda terrorhandlingar som är svåra att förutse. Dessa har också letat sig in på nya arenor.

I ljuset av detta måste vi se hur den digitala eran har medfört en mångfald av plattformar där våldsbejakande budskap och terrorisminnehåll kan spridas skrämmande enkelt. Denna utveckling har gjort att hoten inte längre känner några gränsen. De är numera gränsöverskridande till sin natur och utgör ett hot inte bara mot en nation utan mot demokratin i dess helhet.

Detta innebär att vi inte längre bara kan tala om extremism och terrorism i klassisk bemärkelse. Vi står nu inför ett bredare hot som består av aktiviteter som syftar till att underminera det demokratiska samhället och urholka förtroendet för våra institutioner. Detta kräver en strategi som är lika komplex som problemet i sig.

Herr talman! Under våra år i regeringen tog vi socialdemokrater fram 28 propositioner med lagförslag som just pekade på dessa områden. Vi har alltid tagit terrorist- och extremistfrågorna på stort allvar, vilket innebär att man bland annat tog fram en strategi kring terrorism och en strategi kring våldsbejakande extremism. Vi tog också fram en ny terrorbrottslag, förbud mot terrorresor, nya verktyg för Säkerhetspolisen med mera, allt för att göra skillnad.

De senaste årens våldsdåd gör också frågorna kopplade till våldsbejakande extremism ännu mer hotfulla. Därmed måste vi också se symbiosen mellan terrorism och våldsbejakande extremism. Detta gör att vi socialdemokrater i stor utsträckning välkomnar den nya samlade nationella strategin som ersätter de två tidigare strategierna Förebygga, förhindra och försvåra - den svenska strategin mot terrorism, och strategin Åtgärder för att göra samhället mer motståndskraftigt mot våldsbejakande extremism. Att vi nu får en samlad strategi ser vi som någonting positivt.

Herr talman! Vi kan inte förneka att Sveriges säkerhetsläge har genomgått en betydande förändring, tyvärr inte till det bättre. Terrorism och våldsbejakande extremism har blivit en skrämmande verklighet som ständigt påminner oss om den osäkerhet vi lever i, från de fruktansvärda händelserna i Stockholm 2017 till dödliga skolattacker, från Visby 2022 till attentatet mot svenska medborgare i Bryssel 2023.

Det här är några exempel på hur vårt land har drabbats av attacker som har skakat oss och gjort dessa frågor ännu mer komplexa. Dessa hot utgör inte bara en fara mot vår personliga frihet och trygghet utan underminerar som sagt hela demokratin.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Nationell strategi mot våldsbejakande extre-mism och terrorism - förebygga, förhindra, skydda och hantera

I strategin från regeringen går det bland annat att läsa att vi i dag möter tre huvudsakliga parallella hot mot vår inre säkerhet. Det är terrorism och våldsbejakande extremism. Det är olika statliga aktörer som agerar fientligt mot Sverige. Och det är grov, organiserad brottslighet.

I en tid då hoten är många och omfattande är det avgörande att vårt svar är uthålligt och välplanerat. Vi socialdemokrater välkomnar alltså stora delar av den strategi som regeringen har presenterat och som bygger vidare på det arbete som vi socialdemokrater gjorde under våra år i regeringen. Vi menar att strategin blir ett viktigt verktyg för att fortsätta bekämpa extremismen och terrorismen. Genom att fokusera på att förebygga, förhindra, skydda och hantera hot både innan och efter ett attentat visar vi att vi står fast beslutna att skydda vårt samhälle och de principer det bygger på.

Vi måste också vara tydliga med att denna strategi inte är hela lösningen. Men den blir ett viktigt verktyg som kan vägleda myndigheter, institutioner och politiker i vårt gemensamma ansvar mot komplexa hot.

Vi socialdemokrater inser att det krävs ett långsiktigt engagemang och en samlad ansträngning från hela samhället för att effektivt bekämpa utmaningarna. Med socialdemokratiska värderingar som utgångspunkt, där vi i princip som med annan brottslighet menar att vi måste göra både och, är jag fast övertygad om att vi tillsammans kan skapa ett samhälle som är tryggare, mer inkluderande och rättvisare för alla.

Herr talman! Som jag sa är vi överlag positiva till regeringens skrivelse, men det finns vissa delar där vi önskar att man tydligare hade fokuserat och presenterat konkreta åtgärder. Ett exempel är behovet av fler insatser mot finansieringen av terrorism. Regleringen kring Polismyndighetens och Säkerhetspolisens samarbete med andra myndigheter och privata aktörer är ett steg i rätt riktning, men det behövs tydligare vägledning och åtgärder för att effektivt bekämpa finansieringen av terrorism. Finansieringen från till exempel välfärdsbrott är något vi socialdemokrater aldrig kommer att acceptera.

Vi menar också att det behövs ett mer utförligt resonemang kring de strukturella grundorsakerna till våldsbejakande extremism och terrorism. Det är viktigt att strategin inte bara fokuserar på att bekämpa symtomen utan även adresserar roten till problemet. Åtgärder för att minska segregation och utanförskap och förbättra social rättvisa är avgörande för att förhindra att extremismmiljöer får fotfäste och kan rekrytera nya medlemmar.

Strategin bör lägga större vikt vid tidiga insatser för att förebygga radikalisering och rekrytering, särskilt bland barn och unga. Det handlar om att fånga upp riskgrupper i skolan och ge socialtjänsten och vården rätt förutsättningar. Den digitala miljön måste fungera så att vi fångar upp de barn och unga som är på glid. Det kan också handla om stöd till föräldrar eller civilsamhällesorganisationer, som ju spelar en otroligt viktig roll i detta arbete.

Herr talman! Genom att adressera dessa brister och komplettera strategin med konkreta åtgärder kan vi säkerställa att vi arbetar effektivt mot våldsbejakande extremism och terrorism på alla fronter. De senaste årens allvarliga och grova brottslighet undergräver tilliten mellan människor och urholkar framtidstron. Så får det inte fortsätta. Samhället måste vara starkare än så. När en ungdom riskerar att dras in i kriminalitet eller extremism måste hela samhället gripa in med alla till buds stående medel. Vi socialdemokrater menar att hela samhället ska mobiliseras för att bryta segregationen, utanförskapet och de ökade klyftorna.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Nationell strategi mot våldsbejakande extre-mism och terrorism - förebygga, förhindra, skydda och hantera

Det bästa sättet att motarbeta rasism, islamism och extremism är att stärka jämlikheten och se till att vi har en fungerande välfärd som når alla. För att lyckas med detta måste först och främst fler vuxna komma i arbete. Vi måste också bryta trångboddheten och den ekonomiska ojämlikheten, men det handlar även om att lärare, fältassistenter, idrottsföreningar, kulturföreningar och andra ska ha det stöd de behöver för att ge barn och unga framtidstro och mod att drömma.

Med de orden avslutar jag mitt anförande och yrkar bifall till reservation nummer 2.

(Applåder)

Fru talman! Jag vill börja med att tacka ministern för svaren, framför allt när det gäller helhetsgreppet kopplat till mäns våld mot kvinnor. Jag hoppas att ministern uppmärksammade att vi socialdemokrater i går gick ut och krävde en kriskommission om detta. Denna situation är oacceptabel. Under mindre än en vecka blev fyra kvinnor mördade av en man som kvinnan hade haft eller hade någon form av relation med.

Jag vill att ministern ska vara medveten om att vi socialdemokrater kommer att vara positiva och välkomna förslag som gör skillnad på riktigt, men jag vill också att ministern ska vara uppmärksam på att vi kommer att behöva jaga ministern mer i dessa frågor om vi inte anser att förslagen lever upp till förväntningarna eller kommer tillräckligt snabbt.

Vi kan inte tillåta att kvinnor och flickor blir offer för gängkriminalitet och prostitution. Som jag har nämnt tidigare krävs ett samarbete på alla nivåer - från civilsamhälle och myndigheter till EU - för att bekämpa denna problematik.

Vi ska såklart se till att polisen har de verktyg man behöver för att kunna arbeta effektivt mot gängkriminalitet, människohandel och prostitution, men det handlar inte bara om polisens ansvar utan också om samhällets ansvar att skydda de mest utsatta och sårbara. Vi måste investera i förebyggande åtgärder, ge stöd till personer som riskerar att dras in i gängmiljöer eller prostitution och se till att ett exitprogram kommer på plats för att hjälpa kvinnor bort från prostitution.

Vår främsta uppgift som politiker är att skapa trygga och inkluderande samhällen där alla kan leva utan rädsla för att bli utnyttjad eller utsatt för våld.

(Applåder)

Fru talman! Problemet med prostitution och dess koppling till organiserad brottslighet är en tuff utmaning för polisen. Vi ser att gängkriminella utnyttjar kvinnor och flickor för sexuell exploatering både inom och utanför gängmiljöer.

Detta är ett komplext problem, och det kräver en samlad och strategisk insats. Därför hade det varit önskvärt att även ordet prostitution hade funnits med i skrivelsen. Jag är dock tacksam för redogörelsen då ministern ändå pekar på hur viktigt det är att begreppet människohandel lyfts flera gånger.

Under de senaste åren har polisen tvingats lägga allt större resurser på att bekämpa gängkriminaliteten, vilket har lett till att arbetet mot människohandel för sexuell exploatering tyvärr har nedprioriterats. Människohandelsgrupper har lagts ned eller pausats eftersom man har tvingats skicka resurser till andra typer av organisationer för att bland annat slå hårt mot gängkriminaliteten. Därför är det synd att man inte pekar tydligare på den koppling som finns mellan de två olika enheterna.

Det är oacceptabelt att vi har en situation där vi inte kan reda ut frågan om prostitution. Det handlar inte bara om att se till att polisen har de verktyg och de resurser som krävs för att kunna göra sitt arbete på bästa möjliga sätt utan även om att vi måste vara tydliga från politikens sida. Vi måste vara tydliga och säga att människohandel och mäns våld mot kvinnor, där prostitution ingår, måste vara prioriterade områden även när det gäller bekämpningen av gängkriminalitet. Det är nämligen oroande att se hur resurserna prioriteras om, särskilt med tanke på att människohandel är en av de allvarligaste formerna av organiserad brottslighet. Det är också en kränkning av människors mänskliga rättigheter - som göder gängkriminaliteten.

Det räcker inte med enbart polisiära åtgärder. Det krävs också en samlad insats från olika samhällsaktörer, precis som ministern nämner. Det handlar om myndigheter, ideella organisationer, föreningsliv, näringsliv och politiken. Genom att samarbeta kan vi nämligen stärka skyddet för de kvinnor och flickor som riskerar att dras in i människohandel och prostitution samtidigt som vi bekämpar den organiserade brottslighet som utnyttjar dem.

Det är oroande att det kommer så många signaler om nedskärningar på verksamheter kopplade till denna typ av frågor. Det är nedskärningar på tjej- och kvinnojourer, där man pekar på att pengarna till skyddade boenden inte räcker till. Brottsofferjouren pekar på att man de närmaste åren får nedskärningar på uppemot 66 procent. Det är nedskärningar på stödlinjer, specialenheter inom polisen med mera. Därför undrar jag om ministern och regeringen har den helhetssyn som krävs kring dessa frågor, både kopplat till polisens arbete och kopplat till andra samhällsaktörer, för att se till att det finns avhopparverksamheter och stöd för de kvinnor som behöver det.

Jag undrar även hur ministern ser på polisens egen årsrapport, där man menar att polisen inte har åstadkommit någon nämnvärd skillnad eller effekt för de våldsutsatta kvinnor vi ser i Sverige - vare sig här och nu eller på sikt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Som skåning oroar det mig också att Sveriges Radio ganska nyligen - det var så sent som i februari - pekade på Helsingborgs hamn som en av de största inkörsportarna för organiserad brottslighet och sexhandel i hela Sverige och Norden. Detta gör bland annat att Helsingborg har blivit ett nav för illegal verksamhet, inklusive smuggling av människor för sexuell exploatering. Hur ser ministern och regeringen att vi ska möta det faktum att så mycket av den verksamhet vi ser kommer in genom våra hamnar?

Fru talman! Prostitution kan många gånger ses som en av de mest synliga och samtidigt en av de mest dolda formerna av brottslighet. Den göms på bordeller, den göms i annonser, den göms på nätet och den göms på gator. Den finns där, men ändå inte.

Jag vill börja med att lyfta fram att vi måste inse att det bakom varje prostituerad finns en historia av psykisk ohälsa, av utnyttjande, av tvång och av exploatering. Bakom varje prostituerad finns det ett offer, och framför allt är dessa offer kvinnor.

Dessutom är kopplingarna mellan prostitution och organiserad brottslighet djupt rotade och påverkar inte bara dem som är direkt involverade utan hela samhället i stort.

Organiserad brottslighet ser prostitution som en lukrativ verksamhet på grund av dess potential att generera stora vinster. Till skillnad mot droger anses nämligen kvinnor vara en vara som kan säljas om och om igen.

Vi vet också att människohandel och exploatering är vanligt förekommande inom prostitution. Många kvinnor och barn som dras in i prostitution kontrolleras av organiserade kriminella nätverk.

Kopplingen till andra former av brottslighet är också något som är oroande. Prostitutionsverksamheter kontrollerade av organiserad brottslighet är ofta kopplade till andra olagliga aktiviteter såsom droghandel, penningtvätt och vapensmuggling.

I den mörka skuggan av gängkriminaliteten har vi den senaste tiden kunnat läsa om hur unga flickor och kvinnor i Sverige utnyttjas som handelsvaror, där gäng skickar unga flickor och kvinnor mellan varandra som ett sätt att betala av sina skulder. Detta gick det att läsa om så sent som för en vecka sedan. Kvinnor blir offer för människohandel och behandlas som objekt av gängen, för andras vinning.

Fru talman! Jag ser positivt på många delar i ministerns svar. Det inger mig stora förhoppningar om att det kommer fler nya åtgärder kring prostitution, människohandel, mäns våld mot kvinnor med mera, liksom om att detta förhoppningsvis kan ligga på riksdagens bord inom kort. Det är välkommet, för detta är ett arbete som är viktigt inte bara för att stärka skyddet för de kvinnor som blir offer utan även för att strypa en del av den finansiering av gängen som ökar deras våldskapital och övergrepp på hela samhället.

Ministerns svar verkade peka på att man faktiskt ser den viktiga kopplingen mellan prostitution och finansieringen av gängen. Ändå finns faktiskt inte ordet prostitution med i regeringens skrivelse Motståndskraft och handlingskraft - en nationell strategi mot organiserad brottslighet, och jag undrar ifall ministern kan ge någon kommentar kring det.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Dessutom skulle jag vilja fråga vad ministern och regeringen gör för att påskynda processen för att förbättra stödet för kvinnor att lämna prostitution, framför allt med fokus på den absurda situation som Skatteverket sätter kvinnorna i genom att fälla dem för bokföringsbrott då inkomsterna anses skattepliktiga. Det riskerar att dra in dessa kvinnor i ytterligare prostitution då de måste betala av en skatteskuld.

Fru talman! När det gäller fritidskortet tror jag att jag och ministern kan enas om att vi inte är helt överens. När det däremot gäller att avgifterna är alldeles för höga och vi egentligen borde hitta riktade insatser för att se till att de sänks snarare än hjälpa människor att klara av att betala dem handlar det lite om vilka olika ingångar man har. Där menar jag att också anläggningsfrågan blir otroligt viktig. När vi har brist på anläggningar och ytor riskerar detta att också trissa upp priser på helt andra delar, vilket vi egentligen inte vill se.

Att mer behöver göras för att fler barn och unga, vuxna och människor med olika funktionsvariationer ska kunna idrotta tror jag dock att vi är helt överens om, och där hoppas jag att ministern kan snälltolka mig. Jag tror nämligen att vi har exakt samma uppfattning om detta.

Jag vill också tacka ledamoten Ahlström Köster för de otroligt fina inläggen. Precis som ledamoten säger är det så att förebilder föder förebilder, oavsett om vi pratar om stjärnor, ledare eller bara den enskilda person som tar sig till idrotten - de kan göra otroligt stor skillnad. Parasporten behöver såklart politiker från båda de politiska blocken som driver frågorna, så detta är jag tacksam över.

Parasporten och människor med olika funktionsvariationer ska enligt mig vara en naturlig del inte bara av idrotten utan av samhället i stort. Då får de aldrig heller bli en särlösning, utan vi måste hitta lösningar som gör att de inkluderas i samhället.

För mig som kvinna, och med tanke på att det är den 8 mars och internationella kvinnodagen i dag, är det en påminnelse om vad generationer innan mig skapat och vilket ansvar jag har för att fortsätta det arbetet. Det innebär att varje steg, varje insats, varje höjd röst för att öka tron på jämlikheten är otroligt viktigt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Vi får aldrig sluta kämpa för en värld där alla har lika rättigheter och möjligheter. Därför är det av yttersta vikt att vi som samhälle fortsätter att arbeta för att bryta ned hinder och skapa möjligheter för personer med funktionsvariationer att fullt ut kunna delta i idrotten i samhället. Genom att göra detta stärker vi inte bara idrottsrörelsen utan ökar också värdet av jämlikhet och inkludering i hela vårt samhälle.

Fru talman! Jag vill börja med att tacka ministern för svaret. Det är otroligt viktiga saker du lyfter upp, både för människor med funktionsvariationer och också för samhället i stort, för att öka inkluderingen.

Jag önskar dock att du något mer hade berört forskningen, som jag talade om. Jag tror nämligen att vi, om vi ska hitta lösningar på problemet, behöver mer forskning inom området.

När det sedan gäller ministerns svar i det första inlägget angående fritidskortet är jag rädd för att det kanske inte kommer att ha den träffsäkerhet som ministern önskar. Jag förstår vad regeringen vill uppnå med fritidskortet. Det är goda ambitioner och tankar som ligger bakom. Men jag är fortfarande osäker på om det får den effekt man önskar.

Ministern vet såklart att det är ganska stora summor vi pratar om, framför allt när det gäller budgeten för idrott och föreningsliv. Detta är pengar som jag anser hade kunnat användas av idrotten på ett mer effektivt sätt. Både ministern och jag är medvetna om den akuta anläggningsbrist vi ser runt om i vårt land. I dag hålls barn, unga, vuxna och människor med olika funktionsvariationer utanför idrotten på grund av brist på ytor, anläggningar och, när det gäller framför allt gruppen med funktionsvariationer, anpassade anläggningar. Från idrottens håll har man pekat på att anläggningsbristen är den mest prioriterade frågan. Borde vi då inte börja med att öka tillgången till ytor och anläggningar?

Jag vet att det är otroligt tufft ekonomiskt för många just nu. Jag vet att barnfamiljer vänder på varje krona för att få vardagen att gå ihop. Vi vet tyvärr att många barn inte ens äter sig mätta och att det äts mer skolmat än någonsin. Vi vet att barn och unga tvingas sluta med idrott och föreningsliv när avgifterna blir för höga.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag förstår som sagt idén med fritidskortet; jag tycker att den i grunden är god. Men kanske har regeringen ett större ansvar för att vända den tuffa ekonomin för vanligt folk i stort.

Jag tror att man i stället för skattesänkningar, som främst gynnar dem som tjänar mest, kanske borde prioritera vanliga barnfamiljer. I stället för att dra in bidrag till folkbildning och ungdomsorganisationer borde man kanske våga titta på sådant som bankskatt. Jag tror att vi aktivt måste titta på de ökade matpriserna, hyrorna och levnadskostnaderna och kanske titta på de delar som skulle kunna göra skillnad. Vi kanske inte ska skydda företag inom välfärden som driver skolor och vårdbolag och tar skattepengar som skulle kunna gynna alla människor i samhället men i stället plockas ut och stoppas i egna fickor.

Detta skulle vara något som gynnade även denna grupp. Det skulle kunna gynna idrotten och de barnfamiljer som har svårt att få ekonomin att gå ihop, så att de till exempel kunde låta sina barn och unga vara med i föreningslivet och betala avgifter.

Så jag undrar: Gör regeringen verkligen rätt prioriteringar för att se till att fler kan ta del av idrottens fantastiska värld?

Fru talman! I dagens samhälle utgör idrottsrörelsen en betydelsefull och aktiv del av den svenska kulturen där vi kan se att omkring 3 miljoner människor finner en aktiv och meningsfull fritid. Bakom denna imponerande siffra ligger inte bara en passionerad entusiasm för fysisk aktivitet utan också det oavlönade arbete som tusentals hängivna ledare lägger ned varje dag för att öka gemenskapen. Det är en fantastisk insats som inte bara sprider glädje och hälsa utan också främjar sammanhållning och välbefinnande för många och för en stor del av vårt samhälle.

Trots denna imponerande gemenskap finns det tyvärr en grupp som alltför ofta står utanför den, och det är personer med funktionsvariationer. Även om Riksidrottsförbundets idéprogram Idrotten vill tydligt framhäver betydelsen av inkludering av personer med funktionsnedsättningar vet vi tyvärr att alldeles för många av dem inte får chansen att engagera sig inom idrotten. Organisationsgraden inom idrotten för personer med funktionsvariationer är betydligt lägre än för andra. Den ligger på 10-20 procent jämfört med över 50 procent för dem utan funktionsvariationer.

Orsakerna till denna obalans är många och komplexa, men det är i grund och botten en fråga om jämlikhet och inkludering. Det handlar om tillgänglighet till idrottsanläggningar och om brist på ekonomiska resurser för utrustning och transporter, men det visar också på en kulturell attityd som inte är tillräckligt inkluderande. Det är viktigt att vi som samhälle tar ansvar för att skapa en miljö där alla ges möjligheten att delta och bidra, oavsett fysiska eller kognitiva förmågor.

Att främja rörelse och idrott för personer med funktionsvariationer är inte bara en fråga om rättvisa; det är också avgörande för deras välbefinnande och utveckling. Genom idrotten får de inte bara tillgång till fysisk aktivitet och hälsa utan också möjligheten att bygga självförtroende, självständighet och sociala relationer. Det är en investering i en mer inkluderande och rättvis framtid, där alla ges chansen att blomstra och nå sin fulla potential.

Något som det behövs betydligt mer av inom området för att hitta lösningar är forskning. Tyvärr är det alldeles för lite forskning inom detta område, och under alldeles för lång tid studerade man också helt fel saker.

I Sverige finns det knappt 300 artiklar kopplade till forskning inom dessa frågor, och då ska man veta att hälften av dem handlar om den medicinska delen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

De länder som ligger i topp med forskning i de här frågorna är Storbritannien, USA, Brasilien, Japan och Australien. De som kan sin idrott ser att den röda tråden är att det är länder som arrangerat sommar-OS och därmed också Paralympics. Det ger mig chansen att lyfta fram hur viktigt det är att Sverige fortsätter kämpa för stora arrangemang som gör att forskningen blir intresserad av de här frågorna.

Man ska också veta att det under lång tid inte ens fanns forskning inom det här området som särskilde kön eftersom man såg funktionsvariationen som personernas identitet.

Ministern nämner i sitt svar att Centrum för idrottsforskning har getts vissa specifika uppdrag. Det är bra. Men även om man i regleringsbrevet pekar ut att Centrum för idrottsforskning ska titta mer på parasporten har inte medlen tillförts mer än minimalt, och i Parasportsverige lyfter man fram att man inte tror att detta kommer att göra någon större skillnad.

Därför blir min fråga till ministern hur regeringen kommer att följa upp och stötta den fortsatta forskningen inom området för att se till att människor med funktionsvariationer får större tillgång till idrott.

Fru talman! Tack för svaret, ministern!

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

De 6 miljarder som regeringen har presenterat är inte något som löser situationen för alla dem som jobbar inom vården eller alla de människor som väntar på vård just nu.

Vi vet att regionerna redan nu har ett underskott på 24 miljarder. Jag tror att man räknar att 21 miljarder av dem är just inom vårddelen. Bara i min hemregion Skåne talar vi om ett underskott på över 4 miljarder.

Ministerns och regeringens svar är alltså att 6 miljarder ska lösa den här krisen. Hur ska det lösa personalbristen? Hur ska det lösa vårdköerna? Hur ska det lösa att människor i min del av Skåne får den tillgång till vård som de har rätt till på kvällar och helger?

I veckan har dessutom ett flertal regioner redan gått ut och meddelat att besparingskraven på vården kommer att ligga kvar trots tillskotten som har presenterats. Uppsägningarna kommer att ligga kvar, eftersom det tyvärr inte är tillräckligt. Man kan med 6 miljarder inte lösa ett problem på 24 miljarder.

Jag vill också som en sista del lyfta fram det faktum interpellanten Ewa Pihl Krabbe nyss avslutade med. Jag sitter i justitieutskottet. För mig är det otroligt viktigt att titta på den del som berör andra myndigheter och där vi ser att polisen blir så hårt drabbad i min del av Skåne. Det är viktigt att förstå att den bristande tillgången till psykiatrisk akutsjukvård inte bara påverkar patienter utan också påverkar andra samhällsaktörer, som i det här fallet polisen.

Polisledningen i Nordöstra Skåne och Blekinge har redan lyft fram de allvarliga konsekvenserna av att psykiatrimottagningen i Kristianstad är stängd nattetid. Det påverkar polisens arbete i hög grad. Man får nu lägga en otroligt stor del av sin arbetstid på att kanske behandla endast ett enda vårdärende. Det påverkar i sin tur möjligheterna att svara på andra larm och behov från allmänheten.

Jag undrar såklart: Är det så här vi ökar tryggheten i samhället?

Fru talman! Precis som ministern säger är den växande psykiska ohälsan ett otroligt oroande problem. En rapport från Folkhälsomyndigheten visar att 17 procent - till och med mer än så - av befolkningen mellan 16 och 84 år upplever nedsatt psykiskt välbefinnande. Samtidigt ser vi också hur suiciden, självmorden, ökar. Man räknar med att omkring 1 200 personer varje år dör till följd av detta.

Antalet remisser från både vuxen- och barnpsykiatrin har ökat under de senaste åren, och i Skåne står psykiatrin inför särskilda utmaningar. Jag bor i den grannkommun som interpellanten Pihl Krabbe nämnde, nämligen Hässleholm. Det är klart att Hässleholm också blir hårt drabbat av det vi ser ske i Kristianstad. Hela Skånes norra och östra delar påverkas när det inte finns en psykiatrisk akutmottagning att vända sig till.

Den skånska psykiatrin befinner sig i en kritisk situation. Inom fem år räknar man med att nästan 300 av de 2 300 anställda inom psykiatrin kommer att gå i pension. Då pratar vi inte ens om de personer som slutar av andra anledningar, till exempel lockas till andra organisationer såsom Kriminalvården där de ges högre löner och bättre scheman. Främst ser vi negativa effekter i min del av Skåne. Det påverkar hela min region.

För många människor är det en stor utmaning, som interpellanten Pihl Krabbe nämnde, att över huvud taget söka sig till vården när man upplever problem - framför allt akuta psykiska problem. Det är ett enormt steg att ta sig till en akutmottagning när man lider av svår ångest eller till och med har självmordstankar. De som vågar söka vård måste kunna lita på att de blir väl omhändertagna, men alltför ofta möts man numera av en stängd dörr. I min del av Skåne uppmanas man att i stället ta sig till Lund eller Malmö för att få den vård man behöver - även mitt i natten, när det som redan nämnts inte ens finns möjlighet att ta sig dit kollektivt.

En annan viktig aspekt att lyfta fram, kanske framför allt i dag den 8 mars, är att i Försäkringskassans rapport Från ryggont till utmattning går det att läsa att mellan juni 2019 och juni 2023 ökade antalet personer med sjukfrånvaro på grund av stressrelaterade diagnoser eller psykisk ohälsa från 28 000 till 42 000 personer. Det är en ökning med 49 procent. Och vilka drabbas mest? Jo, kvinnor. De står för den övervägande majoriteten av sjukskrivningarna på grund av stress och psykisk ohälsa. Är beskedet till dessa kvinnor att de ska bli sjuka på vardagar, för på kvällar och helger går det tyvärr inte att få hjälp i närområdet?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Situationen är som sagt allvarlig, och den kräver åtgärder. Det är inte rimligt att hela norra och östra Skåne står utan psykiatrisk akutsjukvård under kvällar och helger. Jag är medveten om att denna specifika fråga kanske inte är ett nationellt problem, men runt om i landet ser vi faktiskt att vårdcentraler, psykiatriska mottagningar, barnmorskemottagningar med mera stängs. Vi ser att det inom sjukvården finns en enorm personalbrist. Det gör detta till ett nationellt problem som också kräver nationellt ansvarstagande.

Det är viktigt att människor kan lita på välfärden och vården. Nu befinner vi oss mitt i en nationell vårdkris. Vad gör regeringen för att lösa den?

Fru talman! Jag vill börja med att tacka ministern för svaret. Jag hoppas att ministerns engagemang för dessa frågor också leder till faktiska förslag som läggs på bordet. Jag hoppas nämligen att ministern uppfattar att vi är många som skulle stå bakom en del av dessa förslag.

Den höga nivån av stress och sjukskrivningar bland kvinnor är, som sagt var, ett problem som vi måste ta itu med. Detta är också en otroligt viktig jämställdhetsfråga.

Kvinnor fortsätter att vara överrepresenterade inom dessa yrken samtidigt som de oftare möter diskriminering, ojämlika löner och brist på karriärmöjligheter. Den ökade stressen och det stora antalet sjukskrivningar är ett tydligt tecken på strukturell ojämlikhet som kvinnor fortfarande möter på arbetsmarknaden, i privatlivet och från samhället.

Det är hög tid att vi adresserar de underliggande orsakerna till den stress och de sjukskrivningar som vi ser inom arbetslivet men att vi också tar itu med de orsaker som ministern nämnde som vi ser i privatlivet och utifrån justitieområdet - som jag arbetar med eftersom jag sitter i justitieutskottet. Det behövs nämligen fler förslag på dessa områden.

Genom att göra detta kan vi inte bara förbättra livskvaliteten för de kvinnor som verkar inom dessa yrken utan också främja en mer rättvis och jämställd arbetsmarknad och ett samhälle för alla kvinnor.

På fredag är det, som redan har nämnts i debatten, internationella kvinnodagen. För min egen dotter, för min syster, för min vän, som jag nämnde i mitt tidigare inlägg, och för alla kvinnor måste dessa frågor lyftas fram.

Jag är därför otroligt tacksam för ledamoten Rodéns interpellation som gör att vi kan diskutera detta i dag. För om inte vi med politiskt inflytande och makt belyser dessa frågor och försöker göra verkliga förslag som kan göra skillnad, vem ska då göra det? Jag hoppas att vi i närtid kan se fler politiska förslag på bordet som på allvar gör skillnad för både kvinnors livssituation och kvinnors arbetsmiljö.

Fru talman! "Aldrig tidigare har så många varit sjukskrivna på grund av stress." Detta är Försäkringskassans egna ord kring situationen på svensk arbetsmarknad. Precis som interpellanten och min partikollega Jessica Rodén nämner kan vi utläsa i Försäkringskassans rapport Från ryggont till utmattning att mellan juni 2019 och juni 2023 ökade antalet personer som var sjukfrånvarande på grund av stress från 28 000 till 42 000 personer. Det är en ökning med 49 procent. Vilka är det då som drabbas? Jo, framför allt kvinnor.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Som vi redan har hört i debatten står alltså kvinnorna för 79 procent av sjukfrånvaron på grund av stress. Och det är ju inte heller vilka kvinnor som helst, utan detta rör framför allt arbetarkvinnor. Det är kvinnor som i hög grad jobbar inom vården, skolan och omsorgen. Det är kvinnor som min lillasyster Malin, som är undersköterska. Det är kvinnor som en av mina bästa vänner, Eleonor, som är lärare. Det är arbetarkvinnor som på grund av den stressade situationen tvingas sjukskriva sig.

Fru talman! Det är hög tid att vi tar itu med den oroande trend vi ser, där alltför många kvinnor inom välfärdsyrken tvingas sjukskriva sig på grund av stress. En del av förklaringen till den höga sjukfrånvaron ligger bland annat i obalans mellan krav och resurser.

Dessa kvinnor, som arbetar i hjärtat av vårt samhälle, möter dagligen utmaningar och krav som överstiger gränserna för vad som egentligen är acceptabelt. Det är oacceptabelt att de ska behöva offra sin egen hälsa för att möta behoven i samhället.

Vi måste erkänna det faktum att stressen inom dessa yrken inte bara är en individuell fråga utan också ett tecken på ett strukturellt och samhälleligt problem. Ojämlikheten, underbemanningen, låga löner och brist på resurser är bara några av de faktorer som bidrar till den stress som kvinnor inom vården och välfärdsyrkena upplever.

Dessa kvinnor förtjänar inte bara vårt erkännande utan också konkreta åtgärder för att förbättra deras arbetsvillkor och minska den stress som de utsätts för. Det är helt enkelt dags för politiska ledare och arbetsgivare att ta ansvar och agera i dessa frågor. Det är dags att agera för att förbättra arbetsvillkoren. Det är dags att öka resurserna och skapa en kultur av stöd och solidaritet med dessa kvinnor. De förtjänar denna respekt därför att det är de som bär upp samhället.

Min fråga till ministern blir därför: Hur tänker regeringen och ministern agera för att arbetarkvinnor, som redan i dag sjukskrivs på grund av stress, ska hantera det faktum att den välfärdskris vi ser inom både kommuner och regioner innebär besparingskrav som gör att de antingen riskerar att sägas upp eller förväntas springa ännu mer?