Anders W Jonsson (C) svarade Daniel Persson i en replik om Ersättning för höga sjuklönekostnader upphör i debatten ”Protokoll 2023/24:122 Måndagen den 27 maj” den 27 maj 2024.
Daniel PerssonSD· i en replikTack, ledamoten W Jonsson, för frågan! Att man selekterar bort människor som har hög risk för sjukfrånvaro kan säkert ske i dag. Men skulle det ske är det ju en form av diskriminering, och det måste vi slå till mot…Fru talman! Jag börjar med att yrka bifall till utskottets förslag till beslut.
Avsikten med ersättningen för höga sjuklönekostnader har varit att skydda små företag mot oförutsedda utgifter som en anställds sjukfrånvaro kan innebära, med särskild hänsyn till nystartade företag. Ersättningen är utformad på ett sätt som i första hand gynnar mindre företag.
I syfte att underlätta administrationen hos företagen har ansökningsförfarandet automatiserats.
Ersättningen är utformad på så sätt att sjuklönekostnader i vissa lägen helt ersätts av staten. Det sker när en arbetsgivares sjuklönekostnader överstiger en viss andel av de totala lönekostnaderna.
Det kan inte anses vara lämpligt att hela marginalkostnaden för anställdas sjukfrånvaro övervältras på staten.
Herr talman! Systemet för ersättning för höga sjuklönekostnader har visat sig ha flera brister. Det finns således stor risk för felaktiga utbetalningar och ökad efterföljande administration. Systemets nuvarande konstruktion medför ökad risk att felaktiga uppgifter uppkommer vid inrapportering av sjuklön.
En förutsättning för att ett automatiserat system ska leda till korrekta utbetalningar är att ersättningen beräknas på rätt uppgifter.
I förarbetena till reformen ersättning för höga sjuklönekostnader uppskattades kostnaden till 360 miljoner kronor. Det var sex gånger högre än utgifterna för det föregående systemet, ersättning för högkostnadsskydd för arbetsgivare. Men i slutändan blev kostnaden dubbelt så hög som den uppskattade.
År 2019, det vill säga fyra år efter att systemet trädde i kraft och före pandemin, var kostnaderna för systemet 1,1 miljarder kronor. Det är alltså tre gånger högre än nivån som angavs i förarbetena till regeländringen.
Herr talman! Vad kostnadsökningen beror på är inte klarlagt, men det finns spekulationer.
I det tidigare systemet var det ett komplicerat ansökningsförfarande, vilket kanske ledde till att man underutnyttjade den tidigare ersättningen.
Den fortsatta kostnadsökningen kan delvis bero på att fler arbetsgivare har fått kännedom om ersättningen och börjat rapportera in sjuklönekostnaden i arbetsgivardeklarationen, vilket krävs för att ta del av ersättningen.
Man kan inte heller utesluta att ökningen beror på en faktisk ökad sjukfrånvaro hos de anställda. Felaktiga utbetalningar kan också vara en delorsak. Vad kostnadsökningen beror på är som sagt inte klarlagt.
Herr talman! Det finns också utmaningar i att utföra kontrollarbetet.
Försäkringskassan är beroende av arbetsgivaren i sina kontroller av rätten till ersättning för höga sjuklönekostnader. Det är bara arbetsgivaren som har tillgång till information om vem som varit sjuk och när, vilket är uppgifter som alltid begärs in vid fördjupade utredningar. Men i många fall svarar inte arbetsgivaren när Försäkringskassan begär in kompletterande underlag.
Försäkringskassan har även förtydligat informationen i den mall som arbetsgivarna ska fylla i vid kompletteringen eftersom denna ofta blev felaktigt ifylld.
Det har visat sig att i hälften av ärendena där Försäkringskassan begärde in kompletterande uppgifter lämnade arbetsgivaren in dessa. Hälften inkom alltså inte med kompletterande uppgifter.
Herr talman! Förslaget att fasa ut systemet innebär att cirka 5 procent av arbetsgivarnas samlade sjuklönekostnader inte längre kommer att kompenseras av staten.
De allra flesta företag som skulle mista ersättningen vid ett avskaffande är mindre arbetsgivare med få anställda, och i de allra flesta fall rör det sig om väldigt små summor. Bedömningen är att ett upphörande av denna ersättning inte på något sätt bör vara avgörande för ett företags fortsatta överlevnad.
(Applåder)
Herr talman! Jag begärde ordet när jag hörde Daniel Persson inleda sitt anförande med att peka på det här som ett sätt att stötta företagen. Då har Daniel Persson och Sverigedemokraterna över huvud taget inte förstått vad huvudskälet var till att alliansregeringen 2010 och sedan även den socialdemokratiska regeringen 2015 såg till att vi fick det här systemet.
Det handlar ju om en grupp som Daniel Persson över huvud taget inte nämner i sitt anförande, nämligen människor som är långtidssjukskrivna, som har funktionsnedsättningar och som har ökad benägenhet att ha återkommande sjukskrivningsperioder. De hade oerhört svårt att få fäste på den svenska arbetsmarknaden, då arbetsgivare helt enkelt inte vågade anställa dem.
Det var det som var huvudsyftet med det här systemet - att sänka tröskeln för de grupper som stod långt från arbetsmarknaden så att inte minst småföretagare skulle väga anställa även den person som hade en kronisk sjukdom och även den person som hade en funktionsnedsättning.
Det nämner Daniel Persson över huvud taget inte. Han pratar om det här som att det bara handlar om ett stöd till företag. I och för sig har vi fått vänja oss vid att Sverigedemokraterna verkar vara immuna mot att värna viktiga system när det gäller akassa, arbetslöshetsförsäkring och sjukförsäkring. Men det är förvånande att Sverigedemokraterna och Daniel Persson över huvud taget inte nämner det här.
Jag måste därför fråga Daniel Persson: När ni nu har analyserat det här förslaget och skrivit under på det, vad är er bedömning av hur det drabbar människor med kroniska sjukdomar, återkommande sjuklöneperioder eller funktionsnedsättningar, som i dag står långt från arbetsmarknaden? Hur har ni tänkt i Sverigedemokraterna?
(Applåder)
Herr talman! Tack, ledamoten W Jonsson, för frågan!
Att man selekterar bort människor som har hög risk för sjukfrånvaro kan säkert ske i dag. Men skulle det ske är det ju en form av diskriminering, och det måste vi slå till mot hårdare.
Jag tänker också att vid en anställningsintervju har man ingen upplysningsplikt om tidigare sjukskrivningar eller sjukdomar man haft, och det är egentligen väldigt olämpligt av en arbetsgivare att ställa sådana frågor. Det finns kanske undantag när det gäller yrken som brandman, polis eller dylikt, men i övrigt ska man inte ställa de frågorna.
Jag vill också påpeka att i promemorian lyfts det fram att arbetsgivare fortsättningsvis kan ansöka om ersättning för höga sjuklönekostnader när arbetstagaren har fått beviljat särskilt högriskskydd. Det kan beviljas när det föreligger risk för upprepad sjukfrånvaro eller om arbetstagaren har en sjukdom som innebär högre risk för sjukfrånvaro.
Herr talman! Jag måste upprepa min fråga. Det här visar ju på något vis att Sverigedemokraterna och Daniel Persson inte har förstått hur det fungerar på arbetsmarknaden.
De som är absolut duktigast på att anställa människor med funktionsnedsättning eller sådana som har kroniska sjukdomar är inte storföretagen, inte staten och inte kommuner och regioner, utan det är just småföretagen. Och vad småföretagare säger när man frågar dem är att ett av de största hindren och den största oron de har när de gör en nyanställning i det lilla företaget, där de kanske har två eller tre anställda, är det ansvar för sjuklön som de åtar sig.
Det var ju det som gjorde att alliansregeringen såg till att vi fick det här systemet - för att göra allt man kan, vända på varje sten, för att se till att människor med funktionsnedsättning och människor med kroniska sjukdomar ska få åtminstone lite större chans att få ett arbete.
Det rycker nu Sverigedemokraterna undan, och Daniel Persson gör det med argumentet att arbetsgivaren inte får ta reda på hur det är med någons sjukdom.
Den lilla företagaren är inte blind. Den lilla företagaren är inte döv. Den lilla företagaren måste ju göra en bedömning i ett läge där man gör en anställning.
Det förslag som Sverigedemokraterna nu driver igenom kommer att ha två viktiga konsekvenser, och framför allt kommer det att ha en konsekvens för den här utsatta gruppen. Det kommer att göra att småföretagare i Hedesunda eller i Söderhamn som står inför att göra en nyanställning kommer att fundera oerhört noga över om det är en människa som har en ökad risk för att bli sjukskriven. I det läget kommer de helt enkelt att tvinga bort den personen. Det är detta som är verkligheten, Daniel Persson.
Jag slutar snart att förvånas över hur benägna Sverigedemokraterna är att slå mot alla möjliga trygghetssystem vi har i det här landet - dessutom i lägen där det drabbar människor med funktionsnedsättning och kroniska sjukdomar.
Herr talman! Jag tackar ledamoten W Jonsson för den kompletterande frågan.
Vi träffar säkert företagare ganska brett. Något som ständigt återkommer i mina träffar med företagare är det regelkrångel som finns. Det har regeringen till viss del omhändertagit. Regleringsbrevet för 2024 som har skickats ut innebär för 30 myndigheter att man bland annat ska arbeta med att minska regelbördan och på så sätt också minska de administrativa kostnaderna. Det är ett sätt att stötta företagarna.
För de arbetstagare som kanske har lite svårare att komma in på arbetsmarknaden finns det som sagt lite olika stöd att få. Jag nämnde bland annat särskilt högriskskydd. På Försäkringskassans hemsida nämns också bidrag för personligt biträde, etableringsjobb, introduktionsjobb, lönebidrag, nystartsjobb, projekt med arbetsmarknadspolitisk inriktning, Samhall, skyddat arbete hos offentlig arbetsgivare och särskilt introduktions- och uppföljningsstöd. Det finns alltså redan ett skyddsnät redan i dag.
Skulle människor utsättas för någon form av diskriminering är det ju det vi behöver ta krafttag mot, tänker jag.