ANDRE VICE TALMANNEN höll ett anförande om (forts. från § 3) Energipolitikens långsiktiga inriktning (forts. NU14) i debatten ”Protokoll 2023/24:120 Torsdagen den 23 maj” den 23 maj 2024.
Låt mig påminna om att vi i debatten tilltalar varandra med för- och efternamn och inte duar varandra.
Fru talman! Jag tänkte försöka förstå hur Miljöpartiet resonerar. Linus Lakso är tydlig med att man till 2030, alltså om fem och ett halvt år, vill ha 100 terawattimmar ny elproduktion i Sverige. Det ska jämföras med de cirka 170 terawattimmar vi har i dag och som har byggts upp under decennier. Detta ter sig ganska osannolikt, särskilt som Miljöpartiet och Centerpartiet pushar för en kraftig vindkraftsutbyggnad.
Fru talman! Låt mig bryta ned det något. År 2023 producerade alla vindsnurror i Sverige, ungefär 5 500 stycken, 34 terawattimmar under ett års tid. Även om 5 000 lite större och effektivare vindsnurror skulle kunna producera 33 terawattimmar rör det sig fortfarande om 15 000 nya snurror om vi ska få 100 nya terawattimmar från vindkraft.
Jag vet att man lyfter annat från Linus Laksos håll, men om vi håller oss till det som man brukar pusha för från vänsterkanten är det just vindkraften. Vi pratar 15 000 vindsnurror som ska byggas på fem och ett halvt år, att ställa i relation till de 5 500 som finns i dag och som byggts under decennier.
Vi kan kolla på hur många som byggdes 2023. Det var 243 stycken. Det skulle alltså innebära att vi skulle behöva bygga i en takt som är 44 gånger snabbare än vad vi byggde 2023 för att tillgodose den elproduktion som Linus Lakso vill lova väljarna till 2030.
Fru talman! Jag bedömer detta som ytterst omöjligt och direkt plojigt att föreslå.
Fru talman! Var ska man börja? Tobias Andersson tycks totalt ha missat teknikutvecklingen - egentligen över huvud taget, men framför allt vad det gäller vindkraften.
Det som händer med vindkraften är framför allt att vindkraftverken blir större. Vi har ju en energiminister som gillar att tala om fysikens lagar, så vi kan ju göra det här. Om man ökar rotorbladet med en meter så ökar svepytan i kvadrat. Om man ökar höjden på tornet så kommer det upp högre och får högre vindhastigheter. För varje meter per sekund som vindhastigheten ökar så ökar energiinnehållet i kubik, alltså upphöjt till tre. Det innebär att man får en extremt stor utväxling energimässigt av att bygga ett stort vindkraftverk jämfört med ett mindre vindkraftverk.
Det är denna utveckling som har gjort att vindkraften nu är det absolut billigaste energislaget att bygga ut, precis som jag nämnde att mycket tunga industriaktörer påpekar. Det innebär att vi med Energimyndighetens prognoser kan producera 100 terawattimmar el från vindenergi med ungefär 6 000 vindkraftverk, om man räknar med att de blir större. Det skulle ta ungefär 1 ½ procent av Sveriges yta i anspråk.
Jag har själv besökt många olika platser där man har byggt vindkraft. Tobias Andersson har varit inne på acceptans för vindkraft. Den kan variera väldigt mycket, men en väldigt viktig förutsättning är att man känner att man har fått någonting tillbaka. Där vindkraftföretagen har gett en rimlig bygdepeng eller har kunnat bygga upp bygdegården, en idrottshall eller något liknande, där tycker man att vindkraften har varit ett fantastiskt tillskott till bygden.
Fru talman! Nu tyckte jag att jag var snäll med matematiken. Jag tror att varken jag eller Linus Lakso tänker oss att varenda vindsnurra som byggs framöver kommer att vara den allra största och den allra vidaste. Jag tror att det är ganska osannolikt att tro att man får lokal acceptans för det, inte minst mot bakgrund av att Miljöpartiet är ett av de partier som på kommunal nivå säger nej till allra flest vindkraftparker, framför allt i mindre kommuner. Miljöpartiet är det parti som är mest negativt till vindkraftsetablering i kommuner med under 50 000 invånare. Oaktat Miljöpartiets kommunala företrädare som inte vill ha vindkraftverk i sina kommuner finns det många andra som tillhör andra partier som definitivt inte vill ha det.
Låt oss ta siffran 6 000 vindkraftverk som Linus Lakso nämner för de 100 terawattimmar som Linus Lakso vill ha till 2030. Jag tror för övrigt absolut inte att det kommer att tillgodose det totala behovet; det skulle behövas betydligt fler. Låt oss ändå ta ledamotens siffra på 6 000. Det ändrar ju inte det faktum att det byggdes 243 stycken förra året. Skulle vi hålla den takten, trots att de blir större och vidare och då sannolikt skulle ta längre tid att bygga, skulle vi ändå bara ha byggt cirka 1 000 till 2030. Då saknas fem sjättedelar av den etablering som Linus Lakso tror sig kunna hosta fram till 2030.
Återigen, fru talman: Detta är inte seriöst. Det är inte seriöst att tro att det ens tekniskt är möjligt att bygga så mycket och att det ens skulle gå. Vi ser långa ledtider för den havsbaserade vindkraften, inte minst. Det är inte sannolikt att vi ens löser insatsvarorna eller att vi löser den lokala acceptansen. Det är heller inte sannolikt att man löser elsystemets funktioner med så mycket vindkraft, men ändå påstår sig Miljöpartiet tro och driva på för 100 terawattimmar ny elproduktion till 2030. Det är och förblir oseriöst, fru talman.
Fru talman! Jag noterar att Tobias Andersson fortsatt har svårt att få siffrorna rätt. Vi har någonstans kring 30 eller 33 terawattimmar, och det jag tydligt nämnde i mitt anförande var att Svensk Vindenergi bedömer att det kan tillkomma 45 terawattimmar ny vind till 2030. Vi har haft en utbyggnad på snarare någonstans runt 5 till 8 terawattimmar per år.
Problemet är att Tobias Andersson utgår från den politik som hindrar vindkraftsutbyggnaden och utgår från den typen av prognoser.
Sverigedemokraterna säger nej i 100 procent av fallen runt om i landet, och det minst dåliga Tidöpartiet i dag, som är Liberalerna, säger nej i 70 procent av fallen. Miljöpartiet är, tvärtemot vad Tobias Andersson felaktigt påstår, det parti som tillsammans med Centerpartiet, beroende på hur man mäter, det senaste året eller de två senaste åren är det parti som säger ja i flest fall till ny vindkraft.
Man ska också komma ihåg att det behövs politik för att möjliggöra detta; det är alldeles självklart. Mycket har jag redan pratat om: Vi behöver ett mål för effekt, och vi behöver incitament för att vilja ha vindkraft. Det är centralt att man får något tillbaka. Det är något vi har drivit på för i tio femton år.
Sedan verkar Tobias Andersson inte själv riktigt förstå vad som föreslås i den här propositionen. Det är ju ett planeringsmål som föreslås, och ett planeringsmål betyder att våra myndigheter och politiken ska möjliggöra en viss nivå av utbyggnad. Det betyder inte att det blir så. Det betyder att om efterfrågan kommer att finnas från industrin, vilket ändå prognoserna pekar på, ska det vara möjligt att bygga så mycket. Jag blir lite förvånad över att Tobias Andersson verkar ha missat det helt och hållet.
I detta anförande instämde Jacob Risberg (MP).
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut skulle fattas den 29 maj.)
