Stina Larsson (C) svarade Elin Nilsson i en replik om Klimat, miljö och natur i debatten ”Protokoll 2025/26:53 Tisdagen den 16 december” den 16 dec 2025.
Elin NilssonL· i sitt anförandeFör den som lyssnar på debatten kan det framstå som att vi debatterar olika betänkanden. Tiden är knapp, och frågorna är många. Jag väljer att fokusera på ett par särskilt viktiga miljöfrågor och på det viktiga arbete…Herr talman! För den som lyssnar på debatten kan det framstå som att vi debatterar olika betänkanden. Tiden är knapp, och frågorna är många. Jag väljer att fokusera på ett par särskilt viktiga miljöfrågor och på det viktiga arbete som pågår kopplat till artskyddet, som flera före mig redan har varit inne på.
Herr talman! Låt oss vara tydliga. Liberalerna och regeringen agerar för att rädda våra vatten, minska övergödningen och hantera den marina nedskräpningen. I budgeten för nästa år avsätter vi 250 miljoner kronor, och lika mycket de kommande åren. Det är resurser som går rakt ut i verkligheten till kommuner, vattenråd och ideella aktörer som gör jobbet lokalt.
Tillsammans med tidigare satsningar innebär det en tydlig förstärkning för renare sjöar, vattendrag och hav. Det är en del av ett bredare arbete för friskare vatten. Övergödningen är central, men den står inte ensam för problemen. Miljögifter, vandringshinder och ett hårt pressat ekosystem kräver långsiktiga lösningar. Därför stärker vi nu åtgärdsarbetet längs hela kedjan, med målet att förbättra livsvillkoren för fiskbestånd, stärka den biologiska mångfalden och se till att det går att bada i våra vatten – att bruka och lämna vidare i bättre skick.
När regeringen kritiseras behöver också helheten ses. Problemen i våra hav, inte minst i Östersjön, löser inte vi i Sverige ensamma. EU:s gemensamma regelverk och ansvar är avgörande. Vi liberaler har länge varit tydliga med detta perspektiv. Miljöproblem som rör hela regioner eller kontinenter kräver gemensamma lösningar. Det är lätt att peka finger här hemma, men det är svårare att ta ansvar för att driva på där besluten verkligen gör skillnad. Att rädda våra vatten kräver både nationellt ansvar och ett starkt europeiskt samarbete.
Herr talman! En fråga med nära koppling till övergödningen är återvätning av våtmarker. Återvätning av våra svenska våtmarker är en av de mest effektiva åtgärder vi har för att minska klimatutsläpp och stärka biologisk mångfald.
Under lång tid har långsamma processer och otydliga incitament bromsat sådana åtgärder. Det har vi fått fart på, och nu tar vi tag i detta. Länsstyrelsernas arbete med prövning av våtmarksåtgärder förstärks så att återvätning och restaurering kan genomföras där de gör störst nytta, till exempel hemma i mitt län, Örebro, som förra året var bäst i Sverige på återvätning. Det är något att vara stolt över för en närking.
Herr talman! Låt mig gå vidare till skogen. Den är verkligen det finaste vi har i Sverige. När kritiker säger att regeringen inte gör något för friluftslivet har de helt enkelt fel. Regeringen satsar aktivt på att rusta upp vandringsleder över hela landet med resurser som fortsätter att öka kommande år. Det handlar om att göra naturen tillgänglig för fler, att stärka friluftslivet och att bidra till människors fysiska och psykiska hälsa.
Liberalerna har alltid värnat friluftslivet som en del av kulturen och som en del av medborgarnas vardag. Vårt engagemang har varit tydligt. Naturupplevelser ska vara tillgängliga för alla, och de satsningar som regeringen nu gör ligger helt i linje med detta. Vi bygger vidare på tidigare åtgärder och ser till att resurserna omsätts i handling, inte bara i visioner.
Detta är konkret politik som gör skillnad och säkerställer att friluftslivet kan fortsätta att vara en hörnsten i folkhälsa, naturvård och samhällsutveckling och inte minst vara en viktig del för besöksnäringen runt om i landet.
Vid sidan av detta stärks arbetet med skötsel av natur i nationalparker och naturreservat – en natur som kan upplevas av alla. Lite extra stolt i sammanhanget är jag över att vi i år har inrättat Sveriges första marina nationalpark i Östersjön. Utöver detta stärks arbetet med att förbättra vattenmiljöer och att restaurera naturmiljöer och ekosystem.
Herr talman! Man kan inte tala om skogen utan att komma in på de problem som är förknippade med artskyddsreglerna. Här pågår ett intensivt arbete inom Regeringskansliet med att ta fram förslag om rätt till ersättning för rådighetsinskränkningar just till följd av artskyddet. Arbetet pågår med full kraft, och vi kommer att leverera innan valet.
Detta är viktigt. En stark äganderätt är en förutsättning för frihet, demokrati och marknadsekonomi. Inskränkningar i markägares möjligheter att bruka sin mark är i vissa fall nödvändiga för att skydda miljö och säkerställa en hållbar utveckling över generationer. Utvecklingen på miljörättens område har dock inneburit, och innebär, att markägare i många fall drabbas av långtgående inskränkningar i sin markanvändning utan att det finns någon rätt till ersättning och utan att det riktigt går att se någon rim och reson i de inskränkningar som genomförs.
Det är inte den enskildes fel att inskränkningar görs, men det är just nu den enskilde skogsägaren som får bära hela bördan. Så här kan vi inte ha det.
Vi behöver forma en robust skogspolitik som ser skogen som den resurs den är, både för samhället i stort och för den enskilde skogsägaren. Det behöver vara noggrant avgränsat när inskränkningar får ske, och det behöver finnas en väl avvägd rätt till ersättning när staten inskränker möjligheten att använda marken. Det system vi för närvarande har får faktiskt helt orimliga konsekvenser.
Det finns också ett viktigt landsbygdsperspektiv i detta. Vi som bor och verkar på landsbygden ser det här dagligdags. Skogen är en naturlig del av livet när man bor utanför städerna. Den är en plats där man rör sig på sin fritid, en plats där man får sin inkomst, en plats där man jagar – en naturlig del av ens tillvaro.
Att leva nära den skog man äger, tillvarata det den ger och vårda och förvalta den för kommande generationer, samtidigt som man får del av tidigare generationers arbete, är ett sätt att leva. Det är en livsstil som lockar människor att bo kvar eller flytta ut på landsbygden, just för att komma nära sin skog. De nuvarande artskyddsreglerna skapar dock en ständigt gnagande oro hos många.
Herr talman! Låt mig tala klarspråk: Det finns de som beskyller Liberalerna för att bromsa arbetet i Regeringskansliet. Det stämmer inte. Ta mig på orden: Äganderätten är en liberal grundprincip, och den gäller i allra högsta grad även för skogen och landets skogsägare!
Att lösa det byråkratiska och politiska haveri som vi nu ser är den enskilt viktigaste fråga som under denna mandatperiod kvarstår för oss att leverera i inom våra ansvarsområden inom miljö- och jordbruksutskottet. Och leverans är på väg.
Med det önskar jag er alla en god jul och ett gott nytt år.
(Applåder)
Herr talman! En dokumentär om klimat- och miljöminister Romina Pourmokhtari som SVT gjorde under hösten ger en intressant inblick i Liberalernas syn på klimatpolitiken. Ministern anser att Sverige är riktiga ”kingar”, överlägsna andra länder. Hon säger också att vi har gjort stora framsteg, detta samtidigt som utsläppen ökar.
Att utsläppen ökar på det här sättet på grund av aktiva politiska beslut är faktiskt något unikt. Det sker samtidigt som vi egentligen måste minska utsläppen snabbare än någonsin tidigare för att undvika klimatkrisens mest katastrofala effekter. Det finns inget utrymme att öka utsläppen nu för att minska dem mer senare.
Den bästa roll Sverige skulle kunna spela i det internationella klimatarbetet är knappast att luta sig tillbaka och låtsas att vi är bättre än andra utan att gå före och visa att en rättvis omställning med bibehållen välfärd är möjlig och nödvändig. Det finns dock ingenting i regeringens eller Liberalernas politik som möjliggör det trendbrott i riktning mot kraftigt minskade utsläpp som skulle behövas. I stället verkar de nöjda med att ligga kvar på en alldeles för hög utsläppsnivå och tycker att andra länder ska göra jobbet. Vem som helst förstår att detta inte är en fungerande taktik för att accelerera det globala klimatarbetet.
Det alla undrar är naturligtvis: Vad har Liberalerna egentligen för plan för att minska utsläppen med den hastighet som krävs?
Herr talman! Tack, Andrea Andersson Tay, för det intressanta anförandet och för frågan!
Sverige är ett föregångsland. Så är det. Vi har låga utsläpp. Vi har gjort vår läxa. Vi har fortfarande mycket kvar att göra, men nog är vi ett föregångsland. Sverige är också en tydlig och viktig röst i EU för ett fortsatt ambitiöst klimatarbete.
Vi driver också en politik här hemma som ska ha köksbordslegitimitet. Det ska finnas en acceptans för den politik som förs, och det gör det också.
En av de viktigaste frågor där vi drivit på under mandatperioden är det nationella arbetet för att få till ny fossilfri energi där ny kärnkraft ska ingå men där energimixen är viktig.
Herr talman! När jag lyssnar på anförandena från partierna i regeringsunderlaget undrar jag om man har tittat lite för mycket på årets julkalender, som visserligen är väldigt spännande. Den handlar ju om tidsresor, och det man gör från regeringens sida är att man tar åt sig äran för politik som har förts de senaste 30 åren och som egentligen har väldigt lite att göra med den här regeringens politik i dag.
Elin Nilsson säger att Sverige är en tydlig röst i EU för en starkare klimatpolitik. Jag skulle snarare säga att Sverige har gjort sig till en tydlig röst för att riva ned regleringar till stöd för klimatet och miljön.
Elin Nilsson pratar också om legitimitet. Jag skulle snarare säga att regeringen, när den backar på det här sättet, river ned befintlig klimatpolitik, ökar utsläppen och lägger bördan i knät på enskilda individer. Undersökningar visar att den svenska befolkningen i dag är djupt oroad över klimatkrisen och vill ha en mer kraftfull klimatpolitik som sänker utsläppen.
Ett långsiktigt klimatarbete fordrar kraftfulla investeringar i omställningen, välfungerande järnvägar, elektrifiering av vägtrafiken och snabb utbyggnad av havsbaserad vindkraft. Inget av detta lyckas Sverige med under den nuvarande regeringen.
För att klimatarbetet ska få bred acceptans krävs att människor känner en grundläggande trygghet och att samhället finns där när man behöver det. Det är raka motsatsen till den välfärdskris som regeringens politik skapar.
Herr talman! Jag tackar för tipset att kolla på årets julkalender. Det har jag faktiskt inte haft tid att göra. Min kalender har varit ganska full.
Jag står gärna här och tar del av äran för att vi nu lägger om energipolitiken och driver på för ny fossilfri energi med kärnkraft. Det är enormt viktigt i klimatarbetet.
Sedan vet jag inte riktigt vad ledamoten menar. Jag tolkar frågan som att det är regeringens tydliga ställningstagande för det förenklingsarbete som pågår på EU-nivå som ledamoten är kritisk mot. Det är ett mycket viktigt arbete. Det finns överregleringar på många områden som dels lägger en otrolig börda på näringslivet, dels är direkt negativa för konkurrenskraften och därmed tillväxten.
Om vi vill få till en grön omställning måste vi ha en konkurrenskraftig industri och ett konkurrenskraftigt näringsliv. Det är otroligt viktigt, så jag förstår faktiskt inte kritiken där.
Herr talman! Jag vill lyfta upp en fråga som regeringen har öppnat upp för under detta år och som kommer att medföra stora miljökonsekvenser i framtiden. Men det är egentligen ingen som har nämnt den under dagens debatt. Det gäller brytning av uran i alunskiffer.
Miljökostnaderna för uranbrytning i alunskiffer är inte bara ekonomiska. De är även oåterkalleliga och sträcker sig över generationer. Vi talar om enorma volymer avfall som är kemiskt giftigt med arsenik och tungmetaller som kadmium. Det är dessutom lågradioaktivt. Detta avfall innebär ständig risk för läckage som kan förgifta grundvatten och dricksvattentäkter för all framtid.
Den verkliga kostnaden kan inte mätas i pengar. Det handlar om förlorad jordbruksmark, som skulle kunna producera mat, om förstörda ekosystem och om hotet mot vårt allra viktigaste livsmedel: rent dricksvatten. Det är en miljöskuld som vi lämnar över till våra barn och barnbarn och är en skuld som aldrig kan betalas tillbaka helt.
Uranbrytning i alunskiffer är inte som vilken gruvbrytning som helst. Att öppna upp för det är som att medvetet öppna en Pandoras ask med miljögifter.
Hur kan Liberalerna och ledamoten Nilsson ställa sig bakom ett sådant förslag, att återigen tillåta uranbrytning i alunskiffer i Sverige?
Herr talman! Tack för en mycket viktig fråga, Stina Larsson!
När jag tar min favoritrunda i skogen upp för förkastningsbranten i Kilsbergen och sätter mig på toppen och blickar ut över Närkeslätten ser jag Kvarntorpshögen utanför Kumla, som är en rest av brytning av alunskiffer. Där ser man miljökonsekvenserna av den brytning som pågick med gamla tekniker fram till för ungefär 50 år sedan. Konsekvenserna där är avsevärda.
När man nu slopar förbudet mot uranutvinning tar man även bort förbudet mot brytning i alunskiffer. Men det finns en säkerhetsventil. Vad jag har förstått finns det extra säkerhetsrutiner eller kriterier för att få bryta alunskiffer. Bolaget behöver visa att de besitter den tekniska kompetens som behövs. De måste också visa att de är lämpliga och har tillräcklig miljöteknisk kompetens för att få bryta i just alunskiffer.
Vad jag har förstått är det väldigt svårt att få tillstånd för brytning i alunskiffer, om någon nu skulle ansöka om det, eftersom den typen av brytning är svår att genomföra utan att det får oacceptabla konsekvenser.
Herr talman! Ledamoten hänvisar till att det finns extra säkerhetsrutiner. Men det är ändå anmärkningsvärt att regeringen och Liberalerna har öppnat upp för detta.
Jag ser att det finns tre tunga skäl till att uranbrytning är en extremt dålig idé i Sverige.
För det första är det giftet. Alunskiffer kan sägas vara en giftig cocktail. Förutom lite uran innehåller den massor av arsenik och tungmetaller som kadmium. När vi bryter den skapar vi enorma berg av avfall som är både kemiskt giftigt och radioaktivt.
För det andra är det skalan. Eftersom uranhalten är så låg måste vi, precis som ledamoten beskriver, spränga och gräva upp hela landskap för att få fram en liten mängd. Vi tvingas offra vår bästa jordbruksmark i Skåne, Västergötland och Jämtland. Det är marker som vi behöver för att producera mat och som har höga naturvärden.
För det tredje är det läckaget. När avfallet kommer i kontakt med luft och vatten börjar gifterna läcka ut och riskerar att förgifta vårt dricksvatten och våra sjöar för all framtid.
Det finns ingen uranbrytning som inte påverkar miljön. Den minst farliga uranbrytningen är den som i dag sker i bland annat Kanada och Australien, som har bättre geologiska förutsättningar, eller genom brytning av höghaltig malm i länder med starka, oberoende och välfinansierade tillsynsmyndigheter.
Brytning av låghaltig malm i dagbrott, som skulle vara fallet med svensk alunskiffer, anses vara det mest miljöskadliga alternativet på grund av de enorma volymerna avfall och den storskaliga landskapsförstörelsen.
Jag upprepar frågan: Hur kan ni i Liberalerna, med er vetenskapliga profil, tillåta uranbrytning i alunskiffer? Och vad säger ni till dem som bor runt om i vårt land som är oroliga för att deras dricksvatten ska förstöras?
Herr talman! Tack för frågan, Stina Larsson!
Stina Larsson säger att uranbrytning inte är som vilken gruvdrift som helst. Vi bryter ju redan i dag uranhaltig malm, men den får inte användas utan hamnar på deponi när den tas upp tillsammans med andra mineral och metaller som man bryter. Det förbudet tar vi nu bort. Det är rent slöseri att inte kunna ta till vara det uran som kommer upp vid annan brytning.
Rent krasst kan man säga att det inte finns någon gruvbrytning som är helt utan miljöpåverkan. All gruvbrytning har någon form av påverkan på miljön. Man bryter ju berggrund och malm.
När det gäller oroliga invånare som bor där det finns alunskiffer nämnde jag i mitt anförande tidigare att en särskild lämplighetsprövning i minerallagen om just brytning i alunskiffer infördes 2022. Där är kraven väldigt högt ställda, just för att brytning i alunskiffer är förenat med sådana risker. För att få tillstånd måste bolaget eller gruvaktören därför visa att man kan hantera riskerna. Det är som sagt väldigt högt ställda krav.
(Applåder)
Herr talman! Jag uppfattade att Elin Nilsson var lite irriterad på den kritik som förs fram mot det förfall som sker i våra naturreservat. Vindskydd, spångar och leder förfaller på grund av att regeringen inte avsätter tillräckligt mycket resurser för att underhålla dem. Även i löpande priser är budgeten som den här regeringen avsätter nämligen mycket mindre än när den tog över. I fasta priser är det förstås drastiskt mycket mindre. Pengarna räcker inte till det som de gjorde för fyra år sedan.
Det är klart att regeringen skär ned. Därför är det lite konstigt och magstarkt av Elin Nilsson att hon blir irriterad på kritiken och säger att man satsar. Det var egentligen inte därför jag begärde ordet, men jag tycker att det är på sin plats att säga till när man från politiskt håll inte står för den politik man faktiskt driver.
Min fråga handlar om klimatet. Sverigedemokraterna och regeringen lämnar en stor springnota efter sig i klimatarbetet. Utsläppen ökar, och svensk industri, som hade kunnat bidra till att minska utsläppen och skapa nya jobb, har svikits.
Dessutom riskerar svenska skattebetalare att få betala miljarder i EU-böter på grund av regeringens springnota. Jag utgår förstås ifrån att regeringen har gjort en analys av hur stora EU-böterna blir för svenska skattebetalare om Sverige missar klimatmålen. Det är en extremt viktig alternativkostnad när man blickar framåt i den budgetproposition som man nu har lagt fram.
På Irland räknar myndigheterna med en kostnad på mellan 90 och 290 miljarder. Det kan alltså röra sig om enormt stora summor.
Hur mycket bedömer regeringspartierna att EU-böterna för missade klimatmål kommer att innebära för Sverige?
(Applåder)
Herr talman! Tack för frågan, Åsa Westlund!
Att reagera på kritik eller synpunkter som förs fram är en del av politiken. Jag tar alltså inte någon vidare notis om det.
Ledamoten säger att regeringen och regeringsunderlaget sviker svensk industri. Det enskilda budskap som svensk industri är mest enig om och som man får höra när man för samtal med svensk industri är att de vill ha stabil energiförsörjning. Stabil energiförsörjning och rimliga konkurrensvillkor är nog de viktigaste frågorna.
Där gör vi mycket. För det första ser vi till att bygga ny kärnkraft. Det arbetet drivs på i högt tempo och är otroligt viktigt. För det andra står vi bakom och driver på det förenklingsarbete som pågår på EU-nivå. Det är väldigt viktigt för hela Europa men särskilt viktigt för svenskt näringsliv och svensk industri.
Herr talman! Det som näringslivet i Sverige säger är att man vill ha en stabil energiförsörjning och att man för att kunna lita på detta vill ha en bred energiöverenskommelse. Som jag har konstaterat tidigare i debatten levererar den här regeringen och Sverigedemokraterna inte det – av rent partipolitiskt taktiska skäl. Energiministern har varit väldigt tydlig. Hon ville ingå en energiöverenskommelse med bland annat Socialdemokraterna, vilket hade inneburit mer kärnkraft på sikt men också mer och billig el här och nu. Det sa regeringen nej till. Energiministern var tydlig med att det fanns partier i regeringen som inte ville ha den här överenskommelsen och att skälet var att man satte kortsiktiga partistrategiska intressen före vad som var bäst för landets näringsliv och för landet som helhet.
Jag uppfattade inte att jag fick något som helst svar på min fråga till Elin Nilsson: Hur stora EU-böter kommer Sverige enligt regeringens analyser och beräkningar att få betala om vi missar klimatmålen? Det kan väl ändå inte vara så att regeringen inte gör en sådan analys? Kommer inte svenska väljare inför valet nästa år att få reda på vad det kostar för Sverige om vi inte klarar klimatmålen? Ska det döljas för väljarna? När tänker annars regeringen redovisa hur stora böter som väntar svenska skattebetalare på grund av den misslyckade klimatpolitik som regeringen för?
(Applåder)
Herr talman! Jag vill kort säga två saker.
Jag satt inte med i diskussionerna om energiöverenskommelsen. Jag vet inte vad som sades i det rummet. Jag har såklart tagit del av vad energiministern har sagt. I övrigt har jag ingen insikt, så det vore olämpligt att uttala mig i frågan.
När det gäller hur stora EU-böter som eventuellt väntar kan jag säga att jag inte jobbar på Finansen och inte har någon insikt i de siffrorna. Inte heller där kan jag alltså uttala mig. Men jag är helt övertygad om att man har koll på diverse ärenden där man eventuellt skulle kunna riskera EU-böter. Det är såklart en del av regeringens arbete och uppgifter.
Herr talman! Ledamoten Elin Nilsson är populär i dag. Det beror väl framför allt på att ledamoten tillhör samma parti som vår klimat- och miljöminister. Då lämpar det sig att ställa frågor på det här området till Elin Nilsson.
Jag blev lite förvånad när jag lyssnade på anförandet. Det var ganska djupa brösttoner om hur duktig regeringen är på det här området, om hur viktigt det är och om allt bra som har gjorts. Vi har tidigare hört en analogi som gällde julkalendern och tidsresor. Själv undrar jag om vi lever i parallella verkligheter.
Vad vi har sett är att man under en treårsperiod har minskat miljöbudgeten kraftigt, herr talman. Sedan har man lagt till lite grann när man sett att brister uppstått. Nu är vi tillbaka på ungefär samma nivå som budgeten var på när man tillträdde. Men sedan dess har ju pengarna tappat köpkraft på grund av inflationen. Äntligen är det ungefär lika mycket pengar i miljarder räknat som det var 2022, men de är ju mindre värda.
Många av de satsningar som regeringen talar om går ut på att man har lagt tillbaka pengar där det helt enkelt visade sig att det inte gick att skära. Vi har hört om friluftslivet – spångar, vindskydd och annat har förfallit under de här åren, och personer har blivit avskedade. Nu läggs det tillbaka pengar, och man får lika mycket pengar som för fyra år sedan. Men behoven är nu mycket större, eftersom man inte utfört underhåll. Enligt Naturvårdsverkets beräkningar saknas också ungefär 1 miljard till satsningar på biologisk mångfald. Av de pengar som regeringen faktiskt satsar går 83 miljoner till att skjuta utrotningshotade djur, som vargar.
Min fråga till ledamoten är: Gör ni verkligen satsningar? För mig känns det snarare som att ni lappar och lagar någonting som läcker.
Herr talman! Det tog sin tid, men nu nämndes vargen. Vi ska väl inte gå in i den debatten, även om det lockar lite. Det finns en del att diskutera där. Att jag står bakom den politik som regeringen för vill jag i alla fall ha sagt.
När man byter regering gör man såklart vissa omprioriteringar. Det har inte undgått någon att det rasar ett krig i östra Europa som kräver sitt. Försvaret kräver sitt. Skolan får väldigt mycket pengar tack vare att Liberalerna sitter i regeringen. Klimat och miljö är också viktigt, men vissa omprioriteringar har gjorts. Sedan ser man ibland att man behöver lägga tillbaka pengar eller omprioritera igen, och då görs det.
Detta är alltså ett resultat av att man byter regering.
Herr talman! Jag tackar ledamoten för ett väldigt tydligt svar. Det är skillnad på regeringsalternativen, och det hoppas jag att de som sitter och lyssnar här tar till sig. Det vi har sett är att skogsägare väntar på ersättningar som de fått beviljade med nuvarande lagstiftning; det finns inte pengar till att betala ut dem. Det som regeringen pratar om är att förändra lagstiftningen så att fler ska ha möjlighet att få pengar. Men det finns inte ens pengar till dem som redan beviljats ersättning med befintlig lagstiftning.
Vi ser en kamp mot varg. Vi behöver inte nämna så jättemycket mer om det, men svensk lag säger att vi inte ska utrota utrotningshotade djur utan skydda dem. Vi har sett höjda utsläpp och ökad försäljning av fossila drivmedel. Vi har fått en ny lagstiftning som gör att vi får bryta uran i Sverige igen. Vi hade ett replikskifte tidigare om effekterna av detta. Vi ser att friluftslivet har fått försämrade villkor. Civilorganisationerna har också fått försämrade villkor.
Vi har fått en ny nationalpark, men det finns inte pengar till att underhålla de redan existerande nationalparkerna. Naturvårdsverket självt säger att man med de medel man har inte ens kan sköta de områden som redan har skyddats, för att inte tala om att skydda mer. När regeringen tog bort pengar till strandstädning på västkusten blev det stora problem med nedskräpning. Nu har man lagt tillbaka pengar, så att budgetposten är lika stor som tidigare men alltså värd mindre. Vi har färdiga planer för sanering av förorenade områden, men där tar man bort 200 miljoner.
För mig är det en väldigt tydlig skillnad mellan regeringsalternativen. Om Miljöpartiet får vara med och styra är det med just sådana här saker som vi vill ändra trenden. Det var också detta som fanns när Tidöregeringen tillträdde.
Hur kommer fortsättningen att se ut, Elin Nilsson? Kommer ni att fortsätta lappa och laga, eller har ni några satsningar i bakfickan?
Herr talman! När det gäller den skog som skyddas håller jag med om att det också ska finnas pengar till att sköta den. Annars förlorar man själva syftet med att skydda skogen. Det påverkar legitimiteten i systemet negativt.
Sedan hoppas jag verkligen att det är tydligt för väljarna att det är skillnad mellan de olika blocken i svensk politik. Mitt block har ett stabilt regeringsunderlag. Vi har i tre års tid, snart fyra, levererat det vi har sagt att vi ska leverera. Som ledamoten nämner lever vi i parallella verkligheter, eller i alla fall med parallella kassakistor. När man läser Miljöpartiets budget på det område vi debatterar verkar kassakistan sakna botten.
Det gör den inte i det borgerliga alternativet och i Liberalernas verklighet. Vi har en verklighet att förhålla oss till. Att just hålla sig till de ekonomiska förutsättningar som råder är att ta ansvar för Sverige. Jag hoppas verkligen att väljarna ser skillnad här, för ett långsiktigt, stabilt och hållbart Sverige.
(Applåder)
