Andrea Andersson Tay (V) svarade Staffan Eklöf i en replik om Lättnader i strandskyddet - ett första steg i debatten ”Protokoll 2024/25:115 Onsdagen den 14 maj” den 14 maj 2025.
Staffan EklöfSD· i sitt anförandeJag yrkar bifall till förslaget i utskottets betänkande. Jag ska börja med ett citat från Tidöpartiernas artikel i Svenska Dagbladet: ”Sverige ska vara ett land där människors liv inte inskränks på grund av…Fru talman! Jag yrkar bifall till förslaget i utskottets betänkande.
Jag ska börja med ett citat från Tidöpartiernas artikel i Svenska Dagbladet: ”Sverige ska vara ett land där människors liv inte inskränks på grund av detaljregleringar som för de allra flesta ofta upplevs som bisarra. Strandskyddet har under lång tid varit just en sådan reglering, som utvidgats till att omfatta mer än det som är strandskyddets grundläggande syfte – att skydda och värna värdefull natur. Det har gjort det särskilt svårt för personer, företag och kommuner som vill bygga i närheten av vatten, även när det handlar om små vattendrag, dammar och diken. Därför har de fyra samarbetspartierna nu enats om att reformera strandskyddet.”
Vi tar nu ett första steg med lättnader som de flesta borde kunna ställa upp på. Det ska följas av ett andra steg med mer lättnader. Det finns behov av att utreda hur det kan göras på bästa sätt, och utredningen ska starta så snart som möjligt. Det gäller alltså steg två.
Det första steget är att det generella strandskyddet tas bort för vattendrag som är smalare än två meter och sjöar som är mindre än en hektar. Det gäller även dammar och våtmarker som är anlagda efter 1975. Det här borde vara självklart, eller hur? Varför har reglerna sett ut som de gjort?
Undantaget från strandskydd som areella näringar har utvidgas. Det bör leda till mindre byråkrati och större möjligheter. Undantaget ska omfatta även vattenbruk. I de få fall då naturen ändå måste skyddas kommer den möjligheten att finnas, och därmed blir naturskyddet ändamålsenligt i stället för generellt. Detta är välkomna förändringar.
Det är inte rimligt att det är samma krav på strandskydd i glesbebyggda områden som i Stockholms skärgård. Lagstiftningen behöver vara anpassad till verkligheten.
Förändringarna underlättar även livsmedelsproduktionen. Kanske än viktigare är att de ökar friheten på landsbygden. Men den här lilla reformen – för den är ganska liten – är inte nog. Tidöregeringen ska ta ett andra steg. Där ser Sverigedemokraterna fram emot nya, stora lättnader som ger ordentligt ökade frihetsgrader och ordentligt minskad byråkrati och att beslutanderätten förs över till kommunerna, som är folkets företrädare på den nivå där kännedomen om de lokala förutsättningarna och problemen är störst.
Vissa specifika frågor kan naturligtvis behöva en djuplodande utredning i steg två, som ju är mer omfattande. Sverigedemokraterna önskar att frågan om allmänhetens tillgänglighet till stränder utreds noggrannare, så att vi kan träffa en så god avvägning som möjligt.
Fru talman! Man kan fundera på vilka beslut som ska tas gemensamt i ett samhälle och vilka som ska tas av enskilda personer. Man bör fundera på det – annars landar man lätt i att reglera det mesta utifrån en vilja att ställa allting till rätta så bra som möjligt. Det leder faktiskt till ett hemskt samhälle, ett förbudssamhälle där man måste stå med mössan i hand för att få lov att göra saker. Det blir ett övervakningssamhälle där man alltid måste vara osäker på om man har gjort rätt, om man får behålla det man blivit lovad och om man håller måttet för gamla och nya regleringar.
Jag tror att de flesta svenskar vill väl och är beredda att anstränga sig och göra uppoffringar för sina landsmän och för det allmänna goda. Därför kommer man i Sverige mycket långt med information. Det finns många bevis på det. Det Sverige som vi sverigedemokrater vill återuppbygga är ett samhälle med stor sammanhållning där svenskarna blir ännu starkare delar av nationen. Detta går hand i hand med att större frihetsgrader kan råda.
En allmänt stark nation är en friare nation. Där anstränger sig människor för varandra och för högre värden och försakar vissa saker, om man måste, av fri vilja. Där vet man att ens landsmän gör detsamma. Det är sann solidaritet.
(Applåder)
Fru talman! Tack, Staffan Eklöf, för anförandet!
Det var klargörande om hur Sverigedemokraterna ser på det här. Jag vet att ni är nöjda med det förslag som ligger på bordet. Jag hör till dem som tycker att det är fruktansvärt och hade gärna sett att det stoppades.
Jag fastnade för några saker som Staffan Eklöf sa, till exempel att detaljregleringarna är bisarra. Det finns vissa delar i strandskyddet som efter tidens tand kanske skulle behöva ändras för de areella näringars skull och liknande. Det har också vi sagt. Men är det inte väldigt radikalt att ta bort en hel lagstiftning? Jag tycker att namnet på betänkandet, Lättnader i strandskyddet, är förvillande. Det ni gör är ju att ta bort en hel lagstiftning.
Historiskt sett motiverades införandet av lagen 1975 med dels ett kraftigt ökat exploateringstryck på stränder till följd omfattande fritidshusbebyggelse, dels bristande utredningsresurser att utse strandområden i behov av skydd. Man gick från en modell där länsstyrelserna införde skydd vid behov till förbud från början, med möjlighet till dispens. Anledningen var att det saknades resurser hos länsstyrelserna att hinna med att först inventera och sedan utse de områden som skulle vara skyddade.
Nu går man tillbaka till det, men i samma andetag tar man bort pengar från länsstyrelserna, och har gjort så under flera år. Nu säger man att de har möjlighet att peka ut skydd igen och att inga stora värden kommer att försvinna. Då blir min fråga: Kommer Sverigedemokraterna att se till att länsstyrelserna nu får möjlighet att gå ut och inventera och skydda det som behöver skyddas när hela lagstiftningen helt tas bort?
Fru talman! Jag tackar Emma Nohrén för frågan.
Det vi tar bort är det generella strandskyddet. Det kommer att finnas möjlighet att peka ut områden som behöver ett skydd på grund av naturvärden. På så vis blir det ett ändamålsenligt skydd i stället för ett stort utsmetat skydd med dålig träffsäkerhet.
I sammanhanget vill jag påminna om vad vi talar om, nämligen ett av världens mest vattenrika länder. Vi har över 100 000 sjöar. Dessutom har vi 50 000 mil vattendrag och 4 800 mil kust. Vattendragen skulle alltså kunna räcka drygt tio gånger runt jorden. Här finns otroligt långa strandsträckor. Den bebyggelse som kommer som en följd av lättade regler blir i jämförelse minimal. Dessutom finns möjlighet att skydda vissa områden om det trots detta lilla exploateringstryck skulle behövas.
Låt oss titta på de små vattendragen. Det finns definitivt större hot mot strandmiljöerna. Vi talar om åar som är mindre än två meter breda och sjöar som är under en hektar.
Ledamoten hänvisade till ordet bisarrt. Det var ett citat från en artikel. Men jag tycker att det verkligen har funnits bisarra regler, och jag fick visst medhåll från ledamoten. När man till exempel gräver en damm eller gör en våtmark skapas ett strandskydd, med begränsningar att få bygga där. Jag kan hålla med om att det är bisarrt.
Fru talman! Ledamoten talar om små vattendrag och små sjöar som om de är obetydliga, men ofta har de en otroligt stor ekologisk betydelse som spridningskorridorer. Tack vare strandskydd finns det natur på båda sidor. Vatten i naturen är otroligt viktigt för både livet under ytan och livet på ytan. Det här är väldigt viktiga områden när det gäller klimatanpassning och översvämningsskydd. En liten sjö, i detta fall en hektar, är två vanliga fotbollsplaner eller en och en halv allsvensk fotbollsplan. Det är alltså ganska stort.
Ofta är det strandmiljöerna, inte de stora djupa vattnen, som är de absolut mest artrika när man talar om vattenmiljöer. Det handlar om när hav möter land och där land möter vatten. Det är dessa miljöer som kan komma att påverkas. När man bygger nära kommer det att bli svårt att vidta åtgärder som en eventuell återställning av meandrar, till exempel när man ska återställa vatten i åkerlandskap.
Som jag sa finns det vissa saker som skulle behöva ändras på, men regeringen och Sverigedemokraterna tar snarare bort än rättar till. Det är det jag vänder mig emot.
Staffan Eklöf pratade också om att det finns otroligt mycket vatten här, att vi har en strandskyddslagstiftning och att vi inte behöver ha allt det här. Trots det försvinner stränder varje år. Enbart 2020 påverkade 17 ½ mil av bebyggelse strandlinjer som var till nytta. Bara de senaste åren har nästan 150 mil stränder i Sverige tagits i anspråk. Detta har skett trots att vi har strandskyddsområden.
Vad är problemet, Staffan Eklöf? Vi kan ju göra detta med små förändringar. Varför måste man ta bort hela lagstiftningen? Hur ska vi säkerställa att det som behöver skyddas verkligen skyddas?
Fru talman! I fråga om återställelse av vattendrags lopp tog ledamoten upp ett bra exempel. På vår sida tänker vi att återställelse ska ske på markägarens villkor och ofta på dennes initiativ. Det är därför vi ger stöd för det ändamålet, och som jag förstår det ställer sig även Miljöpartiet bakom det. Det gör att planering av byggnationer och planering av vattendrag hamnar på samma skrivbord hos markägaren. Det innebär mycket små problem.
Diskussionen handlar egentligen om vilket samhälle man vill ha. Jag var inne lite grann på det i mitt tal. Vill man ha ett detaljreglerat samhälle? En önskan om att ha god natur precis överallt innebär ett långtgående krav. Man måste kompromissa med ganska mycket.
Vi har haft exploatering av våra stränder och vår natur sedan stenåldern, givetvis i liten men sedan ökande skala. Men dagens generation måste också få möjlighet att exploatera. Om man inte kan exploatera blir man väldigt begränsad i vad man kan göra.
Det finns två saker att välja mellan: att sikta på god natur överallt eller att sikta på att bevara arter, bevara kritiska och särpräglade miljöer och samtidigt få en levande landsbygd. Vi prioriterar att bevara arter, bevara särpräglade miljöer, ha en levande landsbygd och låta folk ha frihet. Detta prioriterar vi i stället för god natur överallt.
Fru talman! Tack, Staffan Eklöf, för anförandet!
Detta replikskifte blir kanske lite annorlunda än det vi nyss lyssnade till.
Det är tydligt att regeringen förstår att det här innebär en väldigt liten förändring. Man säger att detta är ett första steg. De förändringar som kommer är små. Elva länsstyrelser har redan fattat beslut om samma slags undantag. Större delen av Sverige har alltså redan dessa möjligheter.
Dessutom fanns under förra mandatperioden en proposition på riksdagens bord som hade kunnat göra detta till verklighet redan då, om inte de nuvarande regeringspartierna hade stoppat propositionen. Det är ett väldigt magert resultat från den här regeringen.
Nu, alldeles i slutet av den här mandatperioden, skissar man på en ny utredning. Är frågan inte mer angelägen än så för Sverigedemokraterna?
En annan aspekt av detta, som jag tycker helt saknades både i ledamotens anförande och i replikskiftet, är att grunden för strandskyddet när det infördes inte var att skydda miljön utan att garantera allmänhetens tillgång till vattendrag, allemansrätten. Här tycker jag att regeringens och Sverigedemokraternas förslag helt och hållet missar målet, när man inte garanterar fri passage i samband med att man upphäver strandskyddet. Hur tänker ledamoten kring detta?
Fru talman! Tack, ledamoten, för frågan!
Detta var helt andra tongångar än från Miljöpartiet. Vi får diametralt olika kritik från den ena och den andra sidan. Detta kan vara bra för åhörarna att hålla i minnet. Det är också bra att Socialdemokraterna håller med oss – det är inte dumt!
När det gäller tillgängligheten har vi, precis som jag visade på här, extremt mycket vattendrag. Det här handlar om en förändring som är ett litet steg, enligt ledamoten själv. Det är bara de smala, små vattendragen som berörs av att det generella strandskyddet tas bort. Det handlar alltså om en mycket liten begränsning.
Till detta kommer att allemansrätten gäller så snart det inte rör sig om tomtmark. Kommunen har rådighet att styra var tomtmarken slutar. Det går att tänka sig att man har fastighet ned till vattendraget och att tomtmarken slutar ett stycke ovanför. Då finns allemansrättens tillgänglighet.
Men vi pratar här om ett andra steg, och det vill ju också Socialdemokraterna ha. Där ska det komma en utredning. Det är väldigt naturligt, tycker Sverigedemokraterna, att man i den utredningen tittar på den här frågan och gör en djupdykning i hur reglerna ska se ut för att en bra avvägning ska nås mellan tillgänglighet och alla andra värden som gynnas av olika beslut.
Avslutningsvis är detta lite intressant. Att Socialdemokraterna kritiserar oss när de inte får som de vill tänker jag är naturligt. Men de kritiserar oss också när de får som de vill. Det är lite spännande.
När det gäller tajmningen, slutligen, är frågan inte ställd till rätt person. Det är regeringen som styr tajmningen av denna fråga. Hade ministern varit här hade jag själv ställt den frågan.
Fru talman! Tack, Staffan Eklöf, för svaret!
Ingen ska inbilla mig att Sverigedemokraterna inte har ett stort, för att inte säga avgörande, inflytande över den här regeringens prioriteringar, med tanke på att man har tjänstepersoner inne i Regeringskansliet, i samordningen. Det är klart att detta också faller tillbaka på Sverigedemokraternas val av de frågor man prioriterar.
Jag kan konstatera att Sverigedemokraterna under den här mandatperioden helt och hållet har släppt det stora behovet av en mer flexibel, differentierad strandskyddslagstiftning. Det handlar om möjligheter som behövs på landsbygd och i glesbygd att utveckla samhällena på ett bra sätt till gagn för både enskilda och samhället i stort. Detta lämnar Sverigedemokraterna därhän när det gäller strandskyddsfrågan. Det tycker jag att väljarna ska ha med sig när de går till valurnorna nästa år.
Men jag vill fortfarande betona att jag tycker att man missar en avgörande del. Ska vi ha ett fungerande strandskydd handlar det också om att garantera allemansrätten. Här menar jag att Sverigedemokraterna och regeringen har gått vilse.
Fru talman! Det verkar som om Järrebring vet mer än jag om vilka förutsättningar vi har i vårt samarbete, vad vi gör och vad vi vet. Jag får väl anställa Järrebring som konsult i framtiden.
Frågan om tillgänglighet till vattendrag har jag redan svarat på.
Jag citerade från artikeln om bisarra regler. Vi kan också konkludera att det finns bisarr kritik: att vi skulle ha släppt utvecklingsfrågorna. Det är ju för utvecklingen på landsbygden vi gör detta.
Nu är vi tillbaka där. Vi får kritik när vi gör som sossarna inte vill, och vi får kritik när vi gör som sossarna vill. Det är lite märkligt. Jag får faktiskt citera Ibrahim Baylan: Är inte det här lite väl grälsjukt?
Fru talman! Försäkringsbranschen varnar för allvarliga risker med att montera ned strandskyddet. Att havsnivån kommer att stiga i takt med att jordens temperatur ökar är välkänt, men vi står också inför mer extremväder med ökade regnmängder och större risk för översvämningar. Detta påverkar också små vattendrag och innebär att byggnader som byggs nära dem hotas av översvämning. Fastigheter som kan försäkras i dag kanske inte kommer att kunna försäkras i framtiden, när riskerna blir för stora.
Jag förstår att människor tycker att det är trevligt att bo nära vatten, men staten har ett större ansvar för sina medborgare än att bara underlätta det som är trevligt. Vi måste också göra vårt bästa för att se kommande risker och ta ansvar för att minimera dem. Redan i dag finns markägare som känner sig lurade för att de har fått tillstånd att bygga på platser som kort därefter har drabbats av översvämningar. Det ställs höga krav på fastighetsägare att de själva ska ha koll på riskerna.
Att Sverigedemokraterna inte hyser något större engagemang för naturen och djur- och växtlivet kommer nog inte som en överraskning för någon. Jag hade heller inte förväntat mig att de skulle bry sig om att alla i Sverige ska ha jämlik tillgång till naturen. Men något som man ändå kanske hade kunnat vänta sig är att Sverigedemokraterna skulle bry sig lite mer om att fastighetsägare riskerar att bli ruinerade.
Jag undrar därför: Kan Staffan Eklöf verkligen med gott samvete uppmuntra fler att bygga nära vatten, trots riskerna?
Fru talman! Tack, ledamoten, för frågan!
Havsnivån påverkas inte av strandskyddet. Sedan handlar det om översvämningsanpassning och klimatanpassning, och det är inte en del av strandskyddet; det hanteras via plan- och bygglagen.
En stor del av detta handlar om att ge markägare större rådighet och större frihet. Jag tror inte att det är statens skyldighet att i varje fall garantera skadeslöshet för en markägare som vill ta ett eget beslut.
Fru talman! Det är sant som Staffan Eklöf säger: Från början, när man införde strandskyddet, var klimatanpassning inte en del av syftet. Men det är ett tydligt exempel på positiva synergieffekter som kan uppstå med naturskydd. Det har visat sig gynna Sverige mycket att vi har strandskyddet – det gör att vi är bättre skyddade mot klimatkrisens effekter än vissa andra länder.
Jag tycker att det är positivt att människor i Sverige har en stor tilltro till myndigheter, och det är något vi behöver ta vara på. Det gör också att människor förväntar sig att myndigheter ska slå larm när det finns risker som är svåra för var och en att känna till. Det är ganska mycket begärt att alla mark- eller fastighetsägare ska ha koll på vilka risker som kan drabba just deras fastigheter. Det är redan välkänt att kommunerna inte tar det fulla ansvaret för detta och att de tvärtom välkomnar byggande nära vatten på många platser som vi vet är utsatta för stora översvämningsrisker.
Det var ändå ett ganska tydligt besked från Staffan Eklöf: Sverigedemokraterna tycker inte att det är så viktigt att skydda dessa markägare – detta blir helt och hållet deras eget ansvar, och de får ta den fulla ekonomiska risken när de drabbas av översvämningar, som faktiskt kan ruinera fastighetsägare.
Fru talman! Synergieffekter talar ledamoten om. Men det ska ju ändå hanteras under plan- och bygglagen. Då kommer det att hanteras i rätt ordning.
Sedan fortsätter det att komma bisarr kritik om att Sverigedemokraterna inte skulle bry sig om natur och miljö. Det är bisarrt. Vi är inte ett sådant parti. I dag fick vi in en artikel i Ny Teknik om ett paradigmskifte i miljöpolitiken.
Det är märkligt att Vänsterpartiet med precision röstar emot de miljöreformer som spelar roll på riktigt.
Fru talman! Det är positivt och välkommet att regeringen nu presenterar lättnader i strandskyddet. Jag hör här hur ledamoten Eklöf, Sverigedemokraterna, i sitt anförande argumenterar för landsbygden på ett sätt som låter nästan oproportionerligt om man ser till alla andra förslag som regeringen har presenterat under de gångna åren – och kanske framför allt om man ser till vad regeringen inte har presenterat och de fall där det kanske inte blev riktigt som man hade tänkt sig. Jag tänker på detta med gårdsförsäljningen, som ju inte riktigt blev som våra vingårdar och mikrobryggerier hade väntat sig.
Här har vi ett förslag på bordet. För mig är det ljuv musik att höra hur Sverigedemokraterna argumenterar för frihet.
Jag skulle vilja säga att detta i stort sett är en upprepning av de förslag som Centerpartiet redan har drivit på för och de utredningar som vi har arbetat fram under flera års tid.
Min fråga till Eklöf är: Varför har det tagit så lång tid för regeringen att agera på dessa färdiga förslag?
Fru talman! Tack, ledamoten, för frågan! Ledamoten säger att det är en upprepning av Centerpartiets förslag. Ja, det stämmer att Centerpartiet har jobbat för detta, och det är bra. Men det första steget handlar alltså om sådant som vi tror att de flesta kan ställa upp på. Sedan kommer ett andra steg, och vi är kanske lite mindre säkra på att alla ska ställa upp på den förändringen. Jag tror dock att Centerpartiet ställer upp på den, för Centerpartiet har drivit på i den riktningen tidigare.
Jag tror att Centern kan vara glada och att det hela fortsätter i den riktning som Centerpartiet vill. Det är i alla fall vad jag tror, men det är förstås Centerpartiet som har tolkningsrätten.
Vi tycker lika. Jag tackar för att ledamoten säger att det jag säger låter bra och att det är ljuv musik i hennes öron. Det låter väldigt trevligt.
Låt mig säga lite grann om tajmningen med detta. Där får jag faktiskt hänvisa till regeringen, som kan ge ett bättre svar. Jag tror inte att vi samordnar allt när det gäller dessa frågor, men där kan jag ha fel.
Vi tycker ofta ganska lika. Vi drar ungefär åt samma håll. Det är egentligen bara invandringspolitiken som skiljer oss kraftigt åt. Om bara Centern kunde släppa sin invandringspolitik skulle jag tro att det skulle gå att samarbeta och nå goda kompromisser. Man får ge och ta.
Fru talman! Det är intressant att höra hur Eklöf lägger ord i min mun om att Centerpartiet och Sverigedemokraterna skulle tycka lika. Men jag ska hålla mig till dagens debattämne om strandskyddet.
Jag skulle vilja säga att ledamoten och Sverigedemokraterna, som är stödparti åt regeringen, duckar för frågan varför man så att säga inte har fått detta på bordet förrän nu. Det är inte att ta ansvar för att man har en maktposition, utan man säger bara att det är någon annans ansvar.
Om statsrådet hade varit på plats här i dag hade vi kunnat ställa frågan direkt till ministern. Det behöver tas ett ansvar i detta. Just nu är det flera företagare på landsbygden som har fått vänta. De har fått nej på sina bygglovsansökningar, och det har hämmat utvecklingen. Detta har verkligen dragits i långbänk.
I våra reservationer i dagens ärende vill vi gå ännu längre än regeringen gör. Min följdfråga är därför: Detta var ju steg ett, men när kommer steg två? Vad kan vi förvänta oss då – ska det ta ytterligare fem år innan regeringen lyckas presentera något? Under tiden väntar ju våra företag på landsbygden.
Fru talman! Jag vet inte när steg två kommer. Det har väl preliminärt aviserats att direktiven ska komma i maj, tror jag. Men jag vet inte. Jag skulle ha frågat ministern om hon hade varit här.
Att ta ansvar är viktigt, men man kan inte ta ansvar för det som man inte kan påverka. Det är också viktigt.
Det som Centerpartiet har efterfrågat kommer nu. Jag tycker att kritiken är lite senfärdig. För några år sedan hade man kunnat tycka att det var rättfärdig kritik – den kom säkert då också – men nu kommer den lite väl sent. Det finns en risk att jag känner för att citera Ibrahim Baylan igen, men det ska jag inte göra.
