Teresa Carvalho (S) svarade Arin Karapet i en replik om Integration och jämställdhet i debatten ”Protokoll 2023/24:50 Fredagen den 15 december” den 15 dec 2023.
Arin KarapetM· i en replikSocialdemokraterna hade inte lagt om svensk migrationspolitik om det inte vore för det tryck som fanns i samhället och i denna kammare. Det är väldigt lätt att stå i en talarstol och säga att man har lagt om, men sedan…Herr talman! Eftersom vi socialdemokrater hade ett budgetalternativ med ett högre anslag för utgiftsområde 13 som berör integration och jämställdhet har vi inte möjlighet att reservera oss, men jag vill hänvisa till vårt särskilda yttrande där man kan läsa mer om våra prioriteringar på det här politikområdet.
Herr talman! Sverige ska vara ett jämlikt och jämställt land. Alla som bor här ska kunna vara del av samhället på lika villkor, oavsett bakgrund, tro, etnicitet, kön eller sexuell läggning. Diskriminering och rasism i alla dess former måste alltid bekämpas.
Vi ska alla möta lika rättigheter, skyldigheter och möjligheter. Sverige ska vara ett samhälle som håller ihop. Vi ska inte ha några parallellsamhällen. Men i dag sliter segregationen isär vårt land. Jag kan konstatera att mycket av svensk politiks stora skiljelinjer har bäring på politikområdet integration, som vi nu debatterar.
Hur gärna Tidöpartierna än vill låta påskina det går inte skiljelinjerna mellan oss främst vid huruvida vi ska göra mer för att bura in gängkriminella eller om vi ska ha en fortsatt stram och ordnad migrationspolitik. Jag vill tvärtom hävda att vi är ganska överens när det gäller de breda penseldragen. Gott så. Den stora konflikten handlar snarare om huruvida vi ska dra samhället i en riktning mot starkare samhällsgemenskap eller mer splittring.
Konflikten gäller om vi genom aktiva insatser ska arbeta i kapp integrationsskulden och få fler att bli del av det svenska samhällslivet eller om vi ska lämna människor vind för våg och misstänkliggöra, exkludera, hetsa och håna grupper baserat på deras bakgrund eller tro.
Jag påstår inte att alla regeringspartier vill ha den här splittringspolitiken, men har man hjälpt Jimmie Åkesson upp på kungatronen blir det onekligen kontentan. Jag gissar att den här insikten drabbar fler liberaler, kristdemokrater och moderater för varje dag som går.
Herr talman! Socialdemokraternas bestämda uppfattning är att en grundförutsättning för att bryta segregationen är att vi har en fortsatt stram migration.
Vi lade om politiken under vår tid i regeringsställning, efter flyktingkrisen 2015, och det gjorde vi i brett samförstånd. Men Sverige har dessförinnan över tid och under flera regeringar framför allt under 00- och 10-talen haft en invandring som inte stått i paritet med landets integrationskapacitet, som trots allt är begränsad. Under samma tid har samhället dragit sig tillbaka och ojämlikheten ökat. Detta har sammantaget kraftigt ökat segregationen och skapat många utsatta områden där den sociala kontrollen ofta är låg och där osunda normer och hederskultur har fått fäste.
Segregationen och den otillräckliga integrationen har också cementerat en känsla av utanförskap och hopplöshet som de kriminella gängen har kunnat kapitalisera på genom att erbjuda en alternativ, både livsfarlig och samhällsfarlig, gemenskap.
Sverige har stora integrationsproblem.
Den som inte har rätt att vara i Sverige ska lämna landet, men den som beviljas uppehållstillstånd ska snabbt integreras i det svenska samhället. Det ska vara högt ställda och tydliga krav på den enskilde att göra sig anställbar och lära sig svenska. Men kraven måste ackompanjeras av stöd och verktyg för att människor ska rustas att kunna ta de jobb som arbetsmarknaden erbjuder och kunna fungera som samhällsmedborgare i vårt land.
Även om etableringstiden kortades avsevärt under vår tid i regering har samhällets förmåga att erbjuda bostäder, utbildning, jobb, samhällsintroduktion och social inkludering brustit. Konsekvensen tar sig uttryck i segregation, trångboddhet, utanförskap och sociala spänningar.
Herr talman! Jag kan konstatera att Sverigedemokraterna dikterar villkoren för regeringen, som hittills har lagt exakt noll förslag på riksdagens bord om en bättre integration. Däremot kan exemplen på hur Sverigedemokraterna och regeringen spär på segregationen fogas till en redan lång lista.
Låt mig ta några exempel!
Den myndighet som haft det sammanhållna ansvaret för arbetet mot segregationen läggs ned.
Viktiga utredningar och initiativ som S-regeringen tillsatte har kastats i papperskorgen. Exempel är den om skärpt och behovsprövad arbetskraftsinvandring och den om att stoppa social dumpning, det vill säga att välbeställda kommuner dumpar sociala problem i knät på andra kommuner med sämre integrationsmöjligheter.
Regeringen har därtill aviserat att bosättningslagen ska rivas upp så att rika kommuner kan slippa undan sin del av ansvaret att ta emot nyanlända, som i stället kommer att koncentreras i andra kommuner med sämre förutsättningar.
I och med nästa års budget drar man också in på stödet till de kommuner som tagit ett oproportionerligt stort ansvar för flyktingmottagandet, vilket i detta läge blir en dubbelstöt för berörda kommuner som redan går på knäna till följd av kostnadskrisen och regeringens alldeles otillräckliga pengar till välfärden.
Vidare har SD-regeringen slopat investeringsstödet för att bygga nya hyresrätter, som hade behövts för att rent fysiskt bygga bort segregationen.
Särskilt anmärkningsvärt är det att man gör massiva neddragningar på de individanpassade arbetsmarknadsinsatserna eftersom en av de mest uppenbara bakomliggande orsakerna till segregationen är att alldeles för många som har kommit till vårt land inte har lyckats etablera sig på arbetsmarknaden.
Det sista man bör göra i det här läget är att slakta arbetsmarknadspolitiken, men det är precis vad SD-regeringen gör. Inte bara i kronor och ören, ska tilläggas - man var också snabbt framme med en gammal Tippexflaska för att trolla bort det som tidigare fanns i regleringsbrevet för att utöka utrikesfödda kvinnors möjligheter att komma i utbildning och arbete. Det här kommer att göra det svårare för dem att få egen inkomst, som är grunden för frihet och jämställdhet.
Som om allt detta inte var nog skär nu regeringen ned på statsbidraget till kommuner med utsatta områden inom budgetanslaget som vi nu debatterar.
De senaste tre åren har 250 miljoner årligen gått till att bygga upp strategisk samverkan mellan polis, socialtjänst, skola och fritidsverksamhet och till uppsökande verksamhet med fältassistenter och familjerådgivare för att bryta nyrekryteringen till de kriminella gängen.
SD-regeringens riktade nedskärning av detta är häpnadsväckande. Det är en rent av livsfarlig prioritering i det krisläge vårt land befinner sig i att skära ned på de här insatserna för att ha råd med sänkt skatt på plastpåsar. Jag kan faktiskt inte begripa tondövheten. Jag hoppas att någon från regeringsunderlaget vågar sig på att bemöta detta och förklara hur man tänkt.
Vi socialdemokrater säger givetvis nej till denna nedskärning, herr talman, och vi gör det med eftertryck.
Om regeringspartierna på allvar tror att man kan bedriva effektiv integrationsfrämjande, segregationsbrytande och brottsförebyggande politik med Sverigedemokraternas goda minne, ja, då vädjar jag till dem att tänka om och ta sitt förnuft till fånga.
Sverigedemokraterna vill varken bryta segregationen, lyfta människor i och ur utsatta områden eller rusta utrikesfödda som lever här att bli en del av den svenska samhällsgemenskapen. Det visar de gång på gång.
Jag hävdar, herr talman, att det beror på att Sverigedemokraterna i själva verket inte är emot invandring utan emot invandrare. Jag vill också hävda att det är därför de medvetet spär på segregationen och struntar i integrationen - helt enkelt för att det gynnar dem och för att de vill ha en splittrad, polariserad och brutaliserad samhällsdebatt.
För att avsluta, herr talman: Den stora konflikten i svensk politik handlar inte om huruvida det behövs en stram migration eller om vi ska bura in gängkriminella. Den stora konflikten i svensk politik handlar om huruvida vi ska splittra eller förena, elda på eller lugna ned, lägga manken till för att skapa ett "vi" eller peka nedsättande på "dem".
Vi socialdemokrater vet vad vi vill och vad vi står för medan stora delar av den anständiga borgerligheten alltjämt famlar i ett Tidöavtalsmörker. Låt oss hoppas att det ljusnar snart, kanske rent av efter en lugnare julledighet med lite tid för reflektion.
Med det sagt vill jag passa på att önska herr talmannen, riksdagskansliet, utskottskansliet och utskottets samtliga ledamöter en god jul och ett gott nytt år.
(Applåder)
Herr talman! Centerpartiet och Socialdemokraterna är överens om mycket, och jag tycker också att det var väldigt mycket bra som sades i Teresa Carvalhos anförande. Men jag vill prata lite om S nya samhällsanalys.
Jag tycker att det är bra att Socialdemokraterna nu är djupt självkritiska till sin integrationspolitik, då problematiken har varit som allra störst under S år vid makten.
Genom januariavtalet drev Centerpartiet Socialdemokraterna framför sig, vill jag hävda, med intensivåret, förstärkt sfi, utökad samhällsintroduktion, reformering av Arbetsförmedlingen och sänkta arbetsgivaravgifter.
Men det fanns också i delar en fruktansvärd retorik som jag menar närmar sig den som Sverigedemokraterna har om människor på flykt. Samtliga arbetsgrupper om samhällsproblem pekade ut att Sverige hjälpt för många som flytt undan krig och förtryck. På pressträffen sades det att extrema liberala småpartier fått styra migrationspolitiken för mycket. Även det låter som någonting som Sverigedemokraterna brukar säga. Jag antar att man menar att C och L fått för mycket inflytande och varit för bra förhandlare.
Men när det gäller migrationspolitiken är S och C väldigt överens, förutom när det gäller synen på arbetskraftsinvandring och den humanitära grunden - trodde jag, tills jag började granska Socialdemokraternas budget och märkte en skillnad.
Förra året sa Socialdemokraterna att man ville ta emot 5 000 kvotflyktingar. I årets budget står det att man vill ta emot något fler än regeringen. Min fråga är mycket enkel: Hur många kvotflyktingar vill Socialdemokraterna ta emot?
Herr talman! Till att börja med vill jag uttrycka glädje över att det är så många som tar del av Socialdemokraternas pågående politikutvecklingsarbete. Det är naturligtvis som sig bör att solen kretsar kring socialdemokratin. Eftersom vi är det största partiet är det inte konstigt att andra partier följer vårt interna utvecklingsarbete. Det gläder mig att Jonny Cato har ägnat tid åt detta.
Jag råkar vara en av de socialdemokrater som har lett en arbetsgrupp som har tagit fram en av rapporterna, så den kan jag tala för. Men det är viktigt att understryka att detta inte på något sätt är en ny reformagenda som det socialdemokratiska partiet har lagt fram, utan det rör sig om ett analysarbete. Det är enskilda socialdemokrater som står bakom rapporterna.
En sak som vi mycket riktigt konstaterar är att Sverige sticker ut i ett avseende när det gäller de senaste decenniernas migration: Sverige har haft ett mycket omfattande mottagande.
Vi säger inte att vi inte har en vilja att hjälpa människor på flykt. Den står fast. Men vi konstaterar att det mottagande Sverige har haft, som sticker ut jämfört med andra länder vad gäller både omfattning och beskaffenhet, i kombination med den otroliga ojämlikhet som har vuxit fram i samhället under samma tid har lett till en segregation som inte är bra för vårt land. Detta ställer nu ännu högre krav på oss att förbättra integrationen. Det gläder mig att jag och Jonny Cato verkar vara överens om det.
Herr talman! I arbetsmarknadsutskottets ansvarsområde ingår stora delar av kvotflyktingpolitiken. Jag vill gärna ha ett svar på hur många kvotflyktingar Socialdemokraterna vill ta emot.
Jag har försökt lista ut detta genom att titta i både kommittémotioner och budgetmotioner. Jag kan konstatera att Socialdemokraterna i sin budget för innevarande år satsade 440 miljoner kronor på kvotflyktingar. Man sa också att man ville ta emot 5 000 kvotflyktingar. Man nämnde kvotflyktingar tre gånger i sin budget för innevarande år.
I budgeten för nästa år nämns kvotflyktingar inte en enda gång, utan man får gå till kommittémotionen om migration för att ens hitta summan. Det är 200 miljoner kronor som Socialdemokraterna vill satsa på kvotflyktingar.
Då undrar jag: Vad har hänt under det här året? Man har alltså gått från 5 000 till en betydligt lägre siffra. Jag vill veta hur många kvotflyktingar Socialdemokraterna vill ta emot och vad det är som har hänt som har gjort att man har skiftat politik under 2023.
Herr talman! Om Jonny Cato har hittat siffrorna i vår budget kan han säkert också lista ut ungefär hur vi har landat i denna fråga. Anledningen till att vi inte skriver ut någon exakt siffra är att ingen vet exakt hur invandringen till Sverige kommer att se ut. Vi vet egentligen ingenting om hur många som kommer att komma till Sverige nästa år. Vi kan gissa på ett ungefär.
Vi har sagt att under förutsättning att asylinvandringen hålls på den låga nivå som vi i dag tror att den kommer att ligga på tar vi höjd för att ta emot något fler kvotflyktingar än regeringen har aviserat. Det kommer inte att vara så många som 5 000 - det är korrekt spanat. Det som har hänt är egentligen inget annat än att vi konstaterar att vi behöver ha en stram, återhållsam inställning till migration till Sverige under överskådlig tid för att jobba i kapp den integrationsskuld vi ser i dag.
Men med detta sagt är det viktigt att understryka att vi inte säger nej till att ta emot kvotflyktingar. Det är det mycket viktigt att vi fortsätter göra, inte minst för att driva på andra länder som inte tar sitt ansvar. Man ska ha klart för sig att kvotflyktingarna utgör en liten del av dem som kommer till Sverige. Men det är de med de största behoven, och det är också de som kommer mest välordnat. Det gäller att det råder ordning och reda och att vi står upp för detta så att exempelvis barnsoldater och flickor som har lyckats fly från en tillvaro som sexslavar får komma till Sverige liksom till andra länder.
Andra länder tar inte sitt ansvar, så därför ska Sverige fortsätta göra det. Men vi behöver ändå ha ett mottagande i paritet med den integrationskapacitet vi har.
Herr talman! Tack, ledamoten, för anförandet!
Olof Palme var av åsikten att människor som sökte skydd i Sverige skulle veta att de fick stanna för att direkt kunna komma in i samhället, vara med sin familj och bygga sin framtid här. Under hans tid som statsminister infördes permanenta uppehållstillstånd som huvudregel, för integrationens skull.
Mycket har hänt sedan dess, men i modern tid var Socialdemokraterna trots allt först med paradigmskiftet i migrationspolitiken - det får man allt ge dem. Det tydligaste exemplet på detta skifte är försörjningskraven för rätten att leva med sin familj och sina barn, åtgärder som vi med absolut säkerhet och kunskap vet leder till otrygghet och sämre integration men som också skapar en maktobalans på arbetsmarknaden.
Den nyanlända löntagaren är många gånger utlämnad åt arbetsgivaren eftersom man gör allt, på vilka villkor som helst, för att få vara med sina barn och sin familj. Man blir därmed lättare att utnyttja, underbetala, tafsa på, byta ut och tysta. Detta är även en nederlagsstrategi för kollegan som arbetar bredvid. Löntagarkollektivet är aldrig starkare än den otryggaste på arbetsmarknaden.
Hur kommer det sig då att Socialdemokraterna fortsätter att hålla fast vid dessa regler för uppehållstillstånd, som är utformade på ett sätt som leder till oönskad maktbalans på svensk arbetsmarknad till arbetsgivarens fördel? Och hur kommer det sig att man håller fast vid dessa regler trots att det är uppenbart att integrationen blir sämre när man håller barn och föräldrar separerade?
Herr talman! Ledamoten citerade Palme för att, utgår jag från, på något sätt påskina att vi socialdemokrater inte står upp för den politik som vi en gång stod upp för. Det var så jag tolkade det; ledamoten får gärna rätta mig om jag missförstod det.
Jag har lite snabbt letat fram något som jag har inspirerats av som kommer från Olof Palme. Han sa att ett jämlikt välfärdssamhälle förutsätter en invandring som anpassas till samhällets möjligheter att ge invandrare arbete, bostad och social omvårdnad på samma villkor som den övriga befolkningen.
Detta är anledningen till att vi socialdemokrater har den linje vi har i migrationspolitiken. Jag ser att ledamoten rynkar på näsan - han tycker nog att jag hamnade lite utanför frågan. Det är mycket möjligt att jag missuppfattade frågan, men jag uppfattade att den handlade om socialdemokratins migrationspolitik, helt enkelt. Jag ville då kontra med att citera samma person som ledamoten hänvisade till i sin replik.
Herr talman! Man kan göra en fin manöver när man får frågor som man inte vill svara på.
Det är självklart så att de försörjningskrav vi har i dag har flyttat maktbalansen så att arbetsgivaren har en kraftig fördel. Föräldrar som vill vara med sina barn är beredda att ta vilka jobb som helst, helt enkelt. Det har visat sig att detta uppenbarligen inte heller är särskilt bra för integrationen.
Anledningen till att jag tog upp Olof Palme var att det fanns en anledning till att permanenta uppehållstillstånd gjordes till huvudregel. Det var för att få bort maktobalansen på arbetsmarknaden genom att människor fick veta att de fick bygga sin trygghet här.
En annan anledning till att jag tog upp det är att arbetarrörelsen historiskt sett har mött sådant här förtryck. Men i kampen för allas frihet, lika rättigheter, trygghet på arbetsplatsen och så vidare har framgångsvägen varit det fackliga löftet att inte låta löntagarkollektivet splittras och att skapa så bra villkor som möjligt för alla arbetare.
Med de här försörjningskraven gör folk vad som helst för att få vara med sina barn och sin familj. Då undrar jag: På vilket sätt vill Socialdemokraterna förbättra invandrares villkor? Är det inte bättre att Socialdemokraterna börjar se människor som kommer hit i första hand som arbetare på samma villkor, som förtjänar rättigheter och trygghet, i stället för att invandrare ska mötas av krav och press, som uppenbarligen leder till sämre integration och är till arbetsgivarens fördel?
Herr talman! Grunden för att vi ska kunna ha ett samhälle som upprätthåller jämlikhet är att vi har en ordnad migrationspolitik. Dessa saker hänger ihop.
Vi anser inte att Sverige kan ha ett regelverk som sticker ut jämfört med andra europeiska länder. Då leder det fram till en ohållbar migrationssituation i Sverige. Det gör det svårare för oss att klara av integrationen.
Det är därför vi har anpassat regelverket. Det var därför vi lade om integrationspolitiken, för att anpassa den till den nivå som gäller i övriga Europa.
Men med detta sagt är det en otroligt viktig sak att alla som finns i Sverige, som bor här och har rätt att leva här, kommer in i den svenska samhällsgemenskapen. Detta ska vi göra med en aktiv integrationspolitik.
En viktig sak är också att vi får ordning och reda på arbetskraftsinvandringen. Här behövs helt uppenbart en behovsprövning, så att det inte styrs av arbetsgivarnas vilja att importera arbetskraft och utnyttja människor till skrupellösa villkor, utan behovet ska få styra. Detta är också en viktig grundförutsättning för att upprätthålla jämlikheten i samhället och få in alla som har rätt att leva i vårt land in i samhällsgemenskapen.
Migration och integration hänger ihop, som många har påpekat här. Vi behöver ett regelverk för migrationen som inte sticker ut jämfört med övriga Europa, så att vi kan få den bästa tänkbara integrationen i vårt land.
Herr talman! Ledamoten sa i sitt anförande: Vi vet vad vi vill. Men på tio minuter fick vi nog inte höra särskilt mycket om Socialdemokraternas integrationspolitik, utan det handlade väldigt mycket om Sverigedemokraterna och den så kallat SD-ledda regeringen.
Jag har dock roat mig med att titta lite på Socialdemokraternas integrationspolitik. Det ska erkännas att det faktiskt finns en hel del att läsa. Jag roade mig med att lägga in det i Chat GPT och låta AI sammanfatta Socialdemokraternas politik, så att man kan gå igenom den på 30 sekunder.
Jag fick svaret att det är "naturligt att de som invandrar till Sverige skyndsamt tar till sig av den svenska kulturen, dels för att de ska förstå hur samhället fungerar och bli en del av det.
Att skapa incitament och möjlighet för personer med annan bakgrund än svensk att ta till sig de normer, värderingar och levnadsmönster som präglar Sverige är nyckeln till en framgångsrik integrationspolitik.
En grundläggande princip för målet är att rättigheter tillkommer i förhållande till ansträngningen och förväntningarna på den enskilde att vilja bli en del av majoritetssamhället och bidra till välfärden.
Antalet individer ska anpassas efter landets förutsättningar."
Min fråga är: Är detta Socialdemokraternas integrationspolitik 2023? Är det ett paradigmskifte vi ser även från Socialdemokraterna, eller vad är det som pågår egentligen?
Herr talman! Jag är ledsen, men jag förstod inte vad frågan var. Ledamoten läste upp påståenden från Chat GPT om Socialdemokraternas integrationspolitik och vill att jag ska svara på vad som händer i Socialdemokraterna. Jag är ledsen, men ledamoten får ställa en fråga om den politik vi har lagt fram lite mer konkret om jag ska kunna svara på den.
Herr talman! Anledningen till att jag bad Chat GPT att sammanfatta är att när man läser texten är det väldigt mycket snömos och fluff. Jag bad därför Chat GPT att helt enkelt sammanfatta vad det konkret är som Socialdemokraterna vill. Då blev det bara ett halvt A4-papper. Men när jag läser upp det verkar ledamoten inte ens känna igen sin egen politik. Det kanske är därför man ägnar så mycket tid i talarstolen åt att tala om andra partiers politik.
Jag skulle kunna skicka med några tips. Jag vet att Socialdemokraterna nu förändrar sin politik och ska lägga om den. Det brukar ju bli så att vi till slut får höra av Socialdemokraterna att de har varit naiva, och sedan förändrar de sig. Sedan börjar man känna igen en hel del saker som vi har talat om fem eller tio år innan.
Jag kan avsluta med att skicka med några tips från Sverigedemokraterna, så behöver ni inte vänta till 2030 utan kan börja driva detta redan nu. Det skulle kunna vara att utländska våldtäktsmän ska utvisas i större omfattning. Det är något man kan lyfta, liksom slopad straffrabatt och att sätta brottsoffret i första hand och sådana saker.
Det fanns också några frågor om Delegationen mot segregation i ledamotens anförande. Jag vill bara påpeka det faktum att vi nog inte löser speciellt många integrationsproblem genom att bara ha fler myndigheter. Hade det varit så hade vi antagligen inte haft några problem över huvud taget, i synnerhet inte när det gäller segregationen. Den fördelning som gjordes av den myndigheten kan skötas av andra myndigheter. Segregationsbarometern har flyttat till Boverket.
Socialdemokraterna behöver nog komma med något nytt och lite mer konkret om de ska ha någon trovärdighet i frågan om integrationen.
Herr talman! Det var mycket märkligheter som kom från Sverigedemokraterna.
Michael Rubbestad får det för det första att låta som om grova brottslingar inte kan utvisas i dag. För det andra får han det att låta som om Delmos - den myndighet som SD-regeringen lade ned - var det enda jag talade om som skulle bryta segregationen. Det var en av kanske tio saker som jag lyfte fram som SD-regeringen har gjort under bara ett år för att spä på segregationen och försämra integrationen. Men det var inte det enda.
Min poäng i mitt anförande var att SD-regeringen på ett år har lyckats göra väldigt mycket för att spä på segregationen, men man gör ingenting för att förbättra integrationen. Det var min poäng.
Jag behöver inga som helst tips från Sverigedemokraterna om integrationspolitik. Vi socialdemokrater vill ha en offensiv integrationspolitik. Vi ser att den har brustit. Sverigedemokraterna vill inte ha någon integrationspolitik. Det fick vi ju höra i föregående replikskifte.
Jag behöver inget tips om integrationspolitik från ett parti som har en partiledare som gör sitt bästa för att sudda ut gränsen mellan islamister och vanliga, hederliga svenska muslimer som är med och bidrar i vårt samhälle och har integrerats.
(Applåder)
Herr talman! Socialdemokraterna har uppenbarligen börjat skriva både rapporter och böcker om sitt eget misslyckande att styra landet. Det är inte alls bara internt utan givetvis också externt.
Det är helt uppenbart att Socialdemokraterna är ett parti i allra största identitetskris just nu. Man vet inte vilken fot man ska stå på. Man vet inte hur man ska göra för att vinna tillbaka väljarnas förtroende.
Men jag ska vara konkret. I detta utgiftsområde har Socialdemokraterna två anslag som skiljer sig från regeringens budget. Det rör sig om 570 miljoner kronor för båda anslagen. Det är helt uppenbart att Socialdemokraterna är ganska överens med regeringen om budgeten.
Min fråga till ledamoten är: På vad sätt skulle integrationen förbättras med dessa 570 miljoner kronor?
Herr talman! Då ska jag svara på den frågan. Det är mycket riktigt att det framför allt är två saker som skiljer våra budgetalternativ.
Det ena handlar om att SD-regeringen skär ned på anslaget till kommunerna, som har tagit ett mycket stort ansvar för flyktingmottagandet. När detta blir verklighet kommer dessa kommuner att drabbas av en dubbelstöt, eftersom SD-regeringen samtidigt inte skjuter till de pengar till kommunerna som behövs för att man ska kunna hålla en god kvalitet i välfärden. Jag kan säga att kommunerna går på knäna, ifall Sverigedemokraterna har missat det.
Att i detta läge rikta denna dubbelstöt mot de kommuner som dessutom har tagit ett oproportionerligt stort ansvar för flyktingmottagandet anser vi socialdemokrater är fel.
Det andra är att vi tycker att det är helt horribelt och galet att SD-regeringen i den krissituation som råder, kopplat till gängkriminalitet, skär ned på just det anslag som finansierar den verksamhet som kommuner med utsatta områden har fått bygga upp för att motverka nyrekryteringen till gängen. Det är en strategisk samverkan mellan polis, skola, socialtjänst och fritid. Det är kanske det mest konkreta som står till buds just nu för kommuner med utsatta områden när det gäller att bryta nyrekryteringen till gängen. I detta läge väljer Sverigedemokraterna och regeringen att skära ned på det statsbidraget. Det tycker vi är fel.
(Applåder)
Herr talman! I betänkandet står det: Socialdemokraterna anför vidare att Sverige bör kunna ta emot något fler kvotflyktingar.
Beskedet är alltså att Socialdemokraterna vill öka invandringen, migrationen, till landet. Detta finns också i en kommittémotion. Men ledamoten hävdar säkerligen att så inte är fallet.
Den stora frågan är: Hur i all världen ska Socialdemokraterna lyckas med detta i en socialdemokratisk regering med dess regeringsunderlag? Ledamoten och Socialdemokraterna vet att det kommer att bli helt omöjligt.
Socialdemokraterna är som sagt inte särskilt missnöjda med regeringens budget. Det är endast två utgiftsposter som skiljer sig åt, och det skiljer sig endast när det gäller ökade satsningar till kommunerna.
Detta är ett tydligt besked från hela oppositionens sida - jag får räkna det som det, för det handlar i så fall om en S-ledd regering med oppositionspartierna bakom sig. Det man kan garantera kommer att hända med en sådan regering är att migrationen kommer att öka. Segregationen kommer att öka, och integrationen kommer att kosta ofantliga summor pengar. Det Socialdemokraterna inte har lyckats lösa på åtta år visar man att man inte heller nu lyckas lösa, när det gäller denna budgetproposition.
Socialdemokraterna väljer att springa i samma ekorrhjul som man har gjort i år efter år, och det finns inga lösningar från Socialdemokraterna att presentera.
Herr talman! Det var synd att Ann-Christine Frohm Utterstedt inte lyssnade på mitt anförande, för då hade hon fått höra en del av de förslag som jag lade fram.
Det är mycket riktigt att det inte är sant att Socialdemokraterna vill öka migrationen. Det här avhandlade vi också i ett tidigare replikskifte. Vi socialdemokrater har ett alternativ där vi säger att förutsatt att asylinvandringen till Sverige hålls på den låga nivå som man tror att det kommer att bli finns det möjligheter att i stället ta emot något fler kvotflyktingar.
Låt oss säga att det är 500, 900 eller 2 000 - nu nämner jag bara några siffror. Det är liksom inte det som avgör hur väl vi kommer att lyckas med integrationen i Sverige eller om vi lyckas bryta segregationen. Man måste se på helheten, och helheten inkluderar det faktum att Sverigedemokraterna har böjt sig för den borgerliga regeringen när det kommer till arbetskraftsinvandringen.
Den stora delen av invandringen till Sverige är arbetskraftsinvandrare, och situationen är den att Ann-Christine Frohm Utterstedts parti har kastat den utredning som vi socialdemokrater initierade i papperskorgen. Den handlade om att få en hållbar och reglerad arbetskraftsinvandring där behovet får styra. Så skulle det vara i stället för att handla om arbetsgivarens vilja att ta hit arbetskraft från andra sidan jorden när det finns arbetskraft i Sverige. Detta är sanningen.
Sedan pratar Ann-Christine Frohm Utterstedt om mitt regeringsalternativ. Jag har inget avtal med något annat parti. Det har Sverigedemokraterna - med Liberalerna. Efter att ha lyssnat till Ann-Christine Frohm Utterstedt är jag, ärligt talat, inte säker på att Liberalerna kommer att vara kvar i det avtalet. Jag skulle inte ta gift på det i alla fall.
(Applåder)
Herr talman! Ledamoten Carvalho höll ett anförande i tio minuter. Det var inte mycket man blev klok av. Den stora konflikten handlar inte om migrationen. Den stora konflikten handlar inte om gängkriminaliteten. Men det var detta ni förlorade valet på. Det handlade inte om er SD-Tourettes som uppstått. Socialdemokraterna får ägna sig åt vad som helst. De får ägna sig åt att prata om Sverigedemokraterna 24 timmar om dygnet, men svenska folket är inte korkade.
Detta är kanske väldigt lätt för en riksdagsledamot som lever ett bekvämt liv, som har ett gott arvode, som inte behöver tänka sig så mycket för och som har råd att flytta till ett tryggt område. Men jag tänker på vanligt folk, människor med utländsk bakgrund. Ni kan åka ut och träffa dem som utsätts för gängkriminalitet. Det är de som säger: Höj straffen! Utvisa de invandrare som inte sköter sig! Men i åtta år gjorde ni ingenting.
Man har släppt en rapport. Jag ska läsa avslutningen i den rapporten: Den ekonomiska, etniska och språkliga segregationen behöver brytas på en strukturell nivå, vilket kräver att befolkningen blandas.
Efter åtta år av socialt experiment vill ni fortsätta att behandla svenska folket som Socialdemokraternas experiment i er galna ingenjörskonst. I tio minuter fick vi inte höra en enda åtgärd och inte en enda ursäkt för vad Socialdemokraterna har ställt till med.
Nu låter det så här: Nej, men vi har alltid varit för. Vi har inget ansvar. Det här är någonting helt annat.
Vilka konkreta åtgärder vill ni göra för att rätta till integrationen? Nu får ledamoten Carvalho chansen, herr talman.
Herr talman! Att Socialdemokraterna inte gjorde någonting under åtta år stämmer helt enkelt inte.
För det första var det vi som satt i regeringsställning när vi lade om migrationspolitiken. För det andra sjösatte vi en historisk satsning på polisen. Vi skärpte en lång rad straff.
Sedan är jag den första att säga att vi har gjort för lite. Det konstaterar jag också i en rapport. Det är inte den rapport som Arin Karapet hänvisar till, för den har jag inte varit med om att ta fram. Det är en annan rapport där vi konstaterar att vi har gjort för lite. Det har inte gått tillräckligt snabbt.
Ledamoten får bestämma sig för vilken angreppsvinkel han ska ha. Är det att jag inte erkänner att det borde ha skett mer? Eller är det tvärtom? Nu låter det som att man anklagar oss för båda delarna. Man kan välja vilken angreppsvinkel man ska ha. Sanningen är att väldigt mycket gjordes men inte tillräckligt.
Min poäng var att det inte är frågan om huruvida vi ska bura in fler gängkriminella eller huruvida vi ska ha en stram migration som skiljer oss åt. Jag hävdar att det inte är det som skiljer oss åt. Jag hävdar att det som skiljer oss åt är att vi också vill ha en integrationspolitik där vi får in alla som har rätt att bo i vårt land i samhällsgemenskapen medan Moderaterna har valt att samarbeta med Sverigedemokraterna, ett parti som lever på splittring. Det är skillnaden.
(Applåder)
Herr talman! Socialdemokraterna hade inte lagt om svensk migrationspolitik om det inte vore för det tryck som fanns i samhället och i denna kammare. Det är väldigt lätt att stå i en talarstol och säga att man har lagt om, men sedan ska man förhandla med Centerpartiet.
Det är ingen hemlighet att Centerpartiet är för en generös invandringspolitik och att Vänsterpartiet är för en generös migrationspolitik. Det är Miljöpartiet också. Dessa tre partier sitter i denna kammare, och alla kan nicka och säga att de är för den politiken, tvärtemot Socialdemokraterna. I slutändan ska ni socialdemokrater förhandla med de tre partier som sitter här i kammaren, och de kommer att slåss för sina väljare, som har röstat för deras politik.
När vi pratade om språkkrav sa ni att det var rasism. När vi pratade om försörjningskrav sa ni att det var rasism. Vi säger att vi ska ta bort straffrabatten och mängdrabatten. Allt detta hade ni åtta år på er att göra. Den moderatledda regeringen har suttit i ett år, och alla utredningar är igång. Socialdemokraterna pratade bort åtta år.
Man pratar om splittring och om att vissa partier försöker splittra Sverige. Socialdemokraterna splittrade Sverige på riktigt. Detta gjorde man inte med ord utan med handling. Min fråga är därför: Vad skiljer dagens socialdemokrater från de socialdemokrater som satt i Rosenbad för ett år sedan?
Herr talman! Nu står ledamoten här och säger att jag sa något som jag inte sa i mitt anförande. Det jag sa var att vi lade om politiken under vår tid i regeringsställning efter flyktingkrisen 2015, i brett samförstånd. Sedan står ledamoten här och försöker anklaga mig för att jag tar åt mig äran och att det inte alls var vi som gjorde något, att vi gjorde det på grund av något och så vidare.
Jag konstaterar att Sverige 2015 hamnade i en situation där det blev tydligt för väldigt många att vi behövde lägga om migrationspolitiken. Det är ett faktum att det var vi socialdemokrater som satt i regeringsställning då och att vi lade om migrationspolitiken. Det är ett faktum, Arin Karapet.
Om man nu kräver ödmjukhet från sina motståndare kan man testa lite ödmjukhet själv också. Det var trots allt inte Socialdemokraterna som tillsammans med Miljöpartiet lade om migrationspolitiken under det föregående decenniet och införde en mer liberal migrationspolitik, särskilt när det kommer till arbetskraftsinvandring.
Jag kan bara konstatera att vi socialdemokrater inte har haft de politiska förutsättningar som krävts för att ändra tillbaka arbetskraftsinvandringen så att den blev ordnad och reglerad. Vi hade velat göra det. Vi kämpade i motvind, och när vi på slutet hade makten på egen hand tillsatte vi en utredning för att få på plats en behovsprövad arbetskraftsinvandring. Den har Arin Karapet och hans kollegor i regeringen och Sverigedemokraterna kastat i papperskorgen.
