Daniel Lönn

Fru talman! Inledningsvis kan jag konstatera att Sverigedemokraterna har många viktiga reservationer i det här betänkandet. Vi står givetvis bakom samtliga. Min partikollega Angelika Bengtsson har redan yrkat bifall till reservation 11, varför jag för att vinna tid väljer att nöja mig med det. Jag kommer under mitt anförande att koncentrera mig på Sverigedemokraternas motion om matchfixning och straffskärpningar, mer konkret yrkande 3 och 5, som återfinns i reservation 13 i betänkandet.

Fru talman! De senaste åren har uppgifter om att matchfixning förekommer i såväl svenska som internationella idrottssammanhang avlöst varandra. Ett flertal åtgärder har genomförts, och Riksidrottsförbundet har satsat stora resurser för att upplysa idrotten om problemet och tagit krafttag kring den problematik som finns.

Riksidrottsförbundet fattade i maj 2015 beslut om ett särskilt reglemente där maxstraffet är upp till tio års avstängning från all organiserad idrottsverksamhet för en person som aktivt medverkat i vadhållning och/eller manipulation. En förening ska också kunna dömas till böter på upp till 500 000 kronor.

I Tidöavtalet har vi varit pådrivande i frågan om sekretessen mellan myndigheter. En ny huvudregel i sekretesslagstiftningen är att all relevant information ska delas med brottsbekämpande myndigheter för att bekämpa brott. Den lagändringen kommer att underlätta för de brottsbekämpande myndigheterna i arbetet mot matchfixning.

Fru talman! Matchfixning är ett stort hot mot den svenska idrottens legitimitet. Vi observerar redan hur problemet överförs till fler sporter och lägre divisioner. Det är en utveckling som måste stoppas. Därför är det direkt nödvändigt att en bredare utbildningsinsats riktas mot idrottsföreningar och deras idrottsledare.

Det finns i dag flera expertaktörer med djupgående kunskaper kring matchfixning. Den kunskapen måste också nå ut till våra föreningsaktiva. Förtroendet för idrotten får inte utnyttjas av kriminella nätverk vars enda egentliga drivkraft är att förvandla sporten till en arena för penningtvätt och annan ekonomisk brottslighet. Därför är det av största vikt att berörda myndigheter och organisationer bistår Riksidrottsförbundet med att utbilda idrottsföreningar och idrottsledare om matchfixning.

Fru talman! I regeringens proposition 2022/23:33 gjordes bedömningen att Spelinspektionen inte skulle få möjligheten att stoppa spel på matcher där misstanke om matchfixning finns. Enligt regeringen skulle en möjlighet för Spelinspektionen att meddela förbud mot att tillhandahålla spel på ett visst spelobjekt vara förenat med liknande problem som den möjlighet att använda sig av beslut om villkorsändringar som finns redan i dag.

Ett beslut om förbud mot att tillhandahålla spel på ett visst spelobjekt som riktas till alla nuvarande och eventuellt tillkommande licenshavare skulle utgöra ett normbeslut, alltså ett beslut om föreskrifter enligt 8 kap. regeringsformen. Normbeslut karakteriseras av att de i princip är bindande för myndigheter och enskilda och av att de inte avser bara ett konkret fall utan har en generell tillämpbarhet.

Även om regeringens överväganden är fullt förståeliga finns det skäl, menar vi, att utreda frågan ytterligare. Frågan om matchfixning är komplex. Exempelvis kan spelare känna sig tvungna att delta på grund av hot eller våld från kriminella aktörer som ofta är inblandade i just matchfixning. För att bekämpa den typen av brottslighet behövs därför inte bara utbildning och polisiära resurser utan också praktiska verktyg för att förhindra att kriminella tjänar och/eller tvättar pengar genom spel. Ett sätt att försvåra för kriminella att använda sport och vadslagning som verktyg för sin kriminalitet är att införa spelstopp på matcher där det föreligger misstanke om matchfixning.

Fru talman! Avslutningsvis kan jag konstatera att matchfixning inte bara hotar den svenska idrottens legitimitet. Den undergräver förtroendet för våra svenska institutioner. Genom straffskärpningar och utbildningsinsatser tar vi viktiga steg för att utrota de kriminella nätverken som vill utnyttja vårt idrottsliv för egen vinning.

Sverigedemokraterna tolererar inte någon form av manipulation. Vi värnar om idrottens legitimitet, och vi står enade i kampen för ett idrottsliv utan kriminell påverkan.

(Applåder)

I detta anförande instämde Jonas Andersson och Rasmus Giertz (båda SD).

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 12 mars.)

Herr talman! Jag får tacka ledamoten för frågorna.

Vi kan börja med att konstatera att det inte är någon hemlighet att just förändringen av socialavgiftslagen blir det centrala när vi debatterar betänkandet om socialavgiftslagen – när vi dessutom har en kommittémotion vars yrkande behandlar just förändringen kopplad till friluftslivet. Det är ingenting konstigt.

Sedan kan jag bara konstatera, som jag gjorde i mitt första genmäle, att man aldrig får igenom 100 procent av sin politik när man regeringsförhandlar. Det är solklart.

Detta en viktig fråga. Det är någonting som vi har tryckt på för. Vi trycker på för det. Jag är mycket medveten om att det finns ett betänkande som ligger i Regeringskansliet med ett förslag om att förändra socialavgiftslagen. Jag tog också upp det i mitt anförande. Det vore jättebra om regeringen agerade och drev igenom det förslaget, för det är ett jättebra förslag. Men om inte regeringen är beredd att göra det nu, vilket jag har respekt för eftersom man har olika ingångar, kan vi åtminstone i morgon rikta ett tillkännagivande genom att rösta på vår reservation. Då kommer man att uppnå det som ledamoten vill uppnå, nämligen en förändring av socialavgiftslagen.

Herr talman! Jag vill minnas att det första jag gjorde i mitt anförande var att yrka bifall till reservation 3. Det var nog hörseln som ställde till det.

Men angående vad ledamoten tar upp gällande budgetfrågor är det ingen hemlighet att Sverigedemokraterna samarbetar med regeringen i det så kallade Tidöavtalet och har fått igenom otroligt mycket sverigedemokratisk politik. Men ledamoten vet ju, precis som jag, att det är omöjligt att få igenom 100 procent av sin politik i ett samarbete.

Sedan är det klart att detta är en fråga som är viktig för oss. Det är en fråga vi driver på för. Det finns ju en anledning till att vi har väckt en motion i ämnet med avsikt att förändra socialavgiftslagen. Det kommer vi att fortsätta att driva på för.

Om Anders W Jonsson nu vill att detta ska bli verklighet finns det ett enkelt sätt för honom att se till att det blir så, nämligen att rösta för reservation 3 när vi ska votera om detta i morgon.

Herr talman! Inledningsvis vill jag yrka bifall till reservation 3.

Svensk folkhälsopolitik har sedan länge tagit avstamp i frågan om idrott och fysisk aktivitet. Man kan säga att dessa har varit en hörnsten i den bedrivna politiken. Genom de statliga stöden till idrottsföreningar och diverse idrottsinitiativ har vi gemensamt skapat långsiktiga förutsättningar för befolkningens fysiska mående och goda hälsa.

Detta är bra. Vår svenska idrottsrörelse gör en helt ovärderlig insats för såväl unga som gamla, för såväl pojkar som flickor. Men det är hög tid att vi lyfter blicken.

Sverigedemokraterna vet att folkhälsa och folkhälsoarbete berör långt fler områden än bara idrotten. För oss handlar det om att ge fler, helst alla, möjligheten att röra på sig, att må bra och finna glädje i fysisk aktivitet, oavsett om det sker mellan fyra väggar eller mellan fyra granar. För oss handlar det om att ge barn, unga och äldre möjligheten att känna solens strålar en varm junidag eller att känna vindens sus mellan granarnas grenar. Det handlar om att ge människor möjligheten att lära känna vår fantastiska del av världen – det vi gemensamt här kallar Sverige.

Herr talman! Sveriges befolkning i allmänhet men kanske barn och unga i synnerhet lider av ett enormt folkhälsoproblem: Vi rör oss helt enkelt alldeles för lite. Anledningarna till stillasittandet är många, men mycket kan härledas till för mycket skärmtid. Det leder i sin tur till bland annat minskade sociala kontakter och fetma, som i sin tur också kan leda till psykiska problem senare i livet.

Vad är då det bästa botemedlet mot detta? Jo, det är fysisk aktivitet och social gemenskap. Faktum är att friluftslivet är fyllt av fysisk aktivitet, som vandringar i naturen, att paddla kajak, att åka pulka med mera. Men med dagens socialavgiftslag diskrimineras friluftslivet i förhållande till idrotten. Den så kallade regeln om halvt basbelopp är helt enkelt inte tillämpbar på friluftsaktiviteter. Mitt i framväxten av vår tids största folkhälsoproblem motarbetas lösningar på problemet. Det blir fullständigt ihåligt.

Herr talman! Trots vår långvariga tradition av att ta vara på vårt friluftsliv, med allemansrätten, som öppnar för stora möjligheter att ta del av naturen, ser vi i dag en stor ojämlikhet när det gäller hur vi stöttar olika typer av folkhälsosatsningar. Idrottsrörelsen har länge åtnjutit starka och viktiga stödmekanismer, däribland den så kallade regeln om halvt basbelopp, vilket innebär att ersättningar från förening till idrottsutövare är avgiftsfria upp till ett halvt prisbasbelopp. Det bidrar till att föreningar kan behålla och rekrytera ledare utan den stora ekonomiska belastning som sociala avgifter faktiskt innebär för en liten förening.

Men, herr talman, Svenskt Friluftsliv omfattas inte av undantagsregeln utan tvingas betala samma socialavgifter som andra organisationer och företag. Detta lamslår det svenska friluftslivet, medan idrottsrörelsen premieras.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Socialavgifter

Sverigedemokraterna menar inte att idrottsrörelsen på något sätt borde värderas lägre än friluftslivet. Båda är precis lika viktiga. Därför är det av stor vikt att även friluftslivet omfattas av den så kallade regeln om halvt basbelopp.

Som det ser ut i dag har friluftsföreningar svårt att rekrytera kompetenta och drivande ledare. Givet det ekonomiska läge som många av våra ideella föreningar tyvärr befinner sig i är de sociala avgifterna ofta det som avgör om en förening har råd att arvodera sina ledare eller inte. Det innebär i sin tur att våra barn och unga inte får samma möjligheter att delta i friluftslivet som i idrottslivet.

Herr talman! Sverigedemokraternas yrkande, som behandlar just regeln om halvt basbelopp, har behandlats i riksdagens kammare åtta gånger tidigare. Det här blir alltså den nionde gången som kammaren får ta ställning i frågan. Vid samtliga tillfällen har kammaren avslagit yrkandet trots en stor vilja från flera partier att faktiskt förändra socialavgiftslagen.

Gång på gång hör vi argument om ett utredningsbetänkande som bereds på Regeringskansliet, där man föreslår att friluftslivets organisationer ska jämställas med den organiserade idrotten och på så sätt omfattas av den så kallade regeln om halvt basbelopp. Men, herr talman, klockan tickar, och än kan vi inte se att regeringen faktiskt har agerat i frågan.

Friluftslivets organisationer behöver se en lagändring. Om regeringen inte heller under det här riksmötet är redo att ta tag i frågan och driva igenom utredningens förslag måste vi här i kammaren ta ansvar. Jag tror att det finns en relativt bred samsyn i frågan om att just likställa idrottsrörelsen med friluftslivet. Vi har lite olika ingångar dit, men målet är detsamma. Låt oss därför ta ett gemensamt kliv i rätt riktning och en gång för alla säkerställa att vi får lika villkor för våra ideella folkhälsoorganisationer.

Herr talman! Sverigedemokraterna är garanten för ett Sverige där vi likställer idrott och friluftsliv. Vi är garanten för ett Sverige där barn och unga får samma möjlighet att utöva idrott som att delta i friluftslivet. Vi är garanten för ett Sverige där staten tar sitt ansvar för att motarbeta det stillasittande som blivit en av vår tids absolut största folksjukdomar.

Herr talman! Sverigedemokraterna är garanten för ett Sverige där vi underlättar för alla former av ideella folkhälsosatsningar.

I detta anförande instämde Jonas Andersson, Nima Gholam Ali Pour och Rasmus Giertz (alla SD).

Herr talman! Under det senaste decenniet har världen bevittnat hur den så kallade woke-ideologin har spridit sig. Det har handlat om allt från akademiska institutioner och internationella organisationer till diplomatiska relationer och utrikespolitiska beslut. Ideologin, som främst bygger på en typ av identitetspolitik, kollektivt skuldbeläggande och cancelkulturmetoder, har alldeles för länge tillåtits dominera nationell suveränitet och internationella relationer.

I allt fler länder, såväl i Europa som i övriga världen, ser vi nu ett växande motstånd mot wokeismen. I fler och fler länder ser vi nu att politiska ledare, akademiker och kulturpersonligheter inser hur skadliga konsekvenserna av denna ideologis framfart kan bli. Detta är en positiv utveckling, inte enbart för just dessa länder utan för hela världen. Därför borde Sverige följa efter.

Woke-fanatismen, med dess eviga fokus på identitetspolitik, historieförfalskning och censur, har under 2000-talet försökt att omforma hela samhällen i grunden. Den har på detta sätt skapat splittring där vi tidigare haft sammanhållning, försvagat våra institutioner genom sin eviga strävan efter kvotering och undergrävt vår yttrandefrihet genom sina aggressiva cancelkulturmetoder.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utrikespolitisk debatt

Herr talman! Detta är inget annat än en modern form av sekterism där precis allt och alla måste underkasta sig en viss politisk agenda för att inte riskera att stämplas som en fiende. Men nu börjar vindarna vända.

Lyckligtvis ser vi nu någon sorts globalt uppvaknande. Många länder backar från den tidigare väldigt normativa woke-fanatismen. Vi kan se att allt fler delstater i USA lagstiftar bort delar av wokeismen i skolor och på universitet. Man börjar förstå att barn ska lära sig korrekt historia och vetenskap och inte indoktrineras i pseudovetenskapliga ideologiska teorier. I Frankrike varnar president Macron för att importera den amerikanska woke-kulturen och påpekar även att den skapar onödig polarisering i samhället. Så är faktiskt fallet. När åsiktskorridoren smalas av alltmer tillåts inte kritiska röster att göra sig hörda. Därför är det glädjande att ideologin ser ut att gå mot sin död i många av världens länder.

Herr talman! Det vi nu ser är en sund, naturlig och direkt nödvändig utveckling för världens länder. Denna hysteri hotar inte bara friheten till självständigt tänkande, utan den försvagar också våra nationers självkänsla. Genom att vi på ett internationellt plan verkar för ett förkastande av denna ideologi kan världen återgå till kulturer där människor på nytt behandlas som individer. Vi kan därtill återställa en debatt som tillåter att olika åsikter vädras utan att man behöver känna rädsla för att bli censurerad.

Herr talman! Världspolitiken kan inte längre tillåtas vara en spelplan som domineras av woke-radikaler. Vi måste våga stå upp för sunt förnuft, åsikts- och yttrandefrihet och kulturer där historia och identitet respekteras.

Världen börjar sakta men säkert att vakna. När världen förändras är det hög tid för oss att anpassa oss till den nya verkligheten; det måste vi i Sverige förstå. Det innebär bland annat att skydda internationella institutioner från ideologisk infiltration genom att arbeta för att FN, EU och andra internationella organisationer fokuserar på sina kärnuppdrag i stället för att ägna sig åt vänsterliberal aktivism. Det innebär även att stärka Sveriges roll som en nation där yttrandefrihet och fritt tänkande står högt i kurs genom att inte bidra till cancelkultur och flum som kommer med wokeismen.

Världen vaknar sakta upp ur skuggorna av denna ideologi, och fler och fler länder inser att identitetspolitik leder till splittring snarare än sammanhållning, att historierevisionism leder till rotlöshet snarare än rättvisa och att kollektivt skuldbeläggande leder till konflikt snarare än försoning.

Det vi nu ser är positivt för världen, en värld där nationer återigen tillåts vara stolta över sin historia och där yttrandefrihet återigen blir en självklar rätt i våra fria samhällen.

Herr talman! Låt oss därför inse detta, omfamna denna utveckling och därefter anpassa vår utrikespolitik efter rådande verklighet.

(Applåder)

I detta anförande instämde Nima Gholam Ali Pour, Rasmus Giertz, Erik Hellsborn och Daniel Persson (alla SD).

Fru talman! Jag uppfattade ingen fråga i Lorena Delgado Varas andra replik, men jag kan prata lite mer om konkurrens och om de frihandelsavtal som Sverige har slutit internationellt och som vi såklart vill fortsätta att sluta, såväl bilateralt som multilateralt.

För mig är det en självklarhet - ju fler handelsavtal vi har, både inom unionen och utanför unionen, desto mer kommer svenska storföretag, internationella företag och småföretag i Sverige att gynnas. Om man stärker konkurrensen och stärker tillväxten för stora företag kommer det, som ledamoten själv nämner, underleverantörer på köpet. Det är klart att man ska ställa krav, framför allt sociala krav, inte minst i Sverige men även i andra länder, för att ytterligare stärka de möjligheter småföretagen har att vara bra underleverantörer. För mig är det uppenbart: Mer konkurrens kommer att bidra till fler arbetstillfällen och till en bättre värld för såväl småföretagare som storföretagare.

Fru talman! Jag tackar ledamoten för frågan. Oavsett om vi pratar om nationell eller internationell handelspolitik är det klart att mindre företag gynnas. Om vi ingår multilaterala eller bilaterala handelsavtal med andra länder runt om i världen är det klart att en stor part i Sverige, till exempel ett stort bolag, kommer att anlita underleverantörer och ta dem i sin tjänst. Det här bidrar till deras fortsatta ekonomiska utveckling och till att deras vinstmarginaler ökar. Stora handelsavtal är givetvis positiva för småföretag, oavsett om det är i Sverige, i övriga EU eller i övriga världen. Jag förstår inte riktigt ledamotens fråga. För mig är det alldeles uppenbart: Ju fler multi- och bilaterala avtal vi har med andra länder, desto mer kommer vi att gynna såväl stora som små företag i Sverige.

Fru talman! Jag tackar ledamoten för ytterligare en kommentar.

Vi är just nu inne på biståndet. Det är kanske inte exakt rätt ämne i dag, men vi kan ändå säga något om det. Det man har sysslat med den senaste tiden är volymmålet om 1 procent av bni. Oavsett vad det går till är problemet med ett volymmål att man har en målsättning om att man ska komma upp i en viss summa pengar och att man ska skänka en viss summa i bistånd. Målsättningen är inte att det ska vara effektivt eller göra skillnad på riktigt, utan målet är att vi ska skänka exakt 1 procent av bni.

Det blir ett jättebekymmer, för då har man ingen målsättning om vad man ska uppnå med det hela. Vilket socialt ansvar ska man till exempel uppnå i de länder som mottar biståndet?

Dessutom vet vi att mer än en tredjedel av allt bistånd går rakt in i korruption. Man skulle i praktiken kunna skära ned biståndet med en tredjedel och eliminera korruptionen. Då skulle man kanske få en effektivare biståndspolitik.

Det enda man skapar om man har ett volymmål om 1 procent av bni är bidragsfinansiering, som inte leder till någonting, och att en tredjedel eller mer går rakt in i korruption i fattigare länder och inte kommer medborgarna till gagn.

Fru talman! Jag tackar ledamoten för frågan.

Jag vill först påpeka att Sverigedemokraterna är en del av regeringsunderlaget. Vi är inte en del av regeringen. Vi lämnar in kommittémotioner, och vi står bakom samtliga av dem, även här i dag. Vi har politik som skiljer sig från regeringens.

Vad gäller det som ledamoten nämner om rättvis handel har vi ett krav om regelbaserad handel, och i det innefattas någon form av rättvis handel. Rättvis handel är självklart viktigt. Det är därför jag nämner det, och Sverigedemokraterna nämnde det i kommittémotionen.

Vi bedriver en rättvis handel. Att det inte explicit står så i budgeten är kanske en icke-fråga. Jag tycker nog att det är en pseudodebatt, eftersom vi inte är "oöverens" om det här.

Jag kan återigen nämna att vi vill ha en smal och effektiv biståndspolitik och bedriva handel med socialt ansvar. Vi ska ställa krav på andra stater genom handelsavtal och således påverka till exempel mänskliga rättigheter och arbetstagares trygghet i andra länder.

Fru talman! Jag tackar återigen ledamoten för frågan.

När vi talar om svensk handelspolitik och arbetstagares trygghet i omvärlden måste vi också nämna biståndspolitiken. I det senaste budgetförslaget lade Socialdemokraterna 0,91 procent av bni på bistånd. Vi skar såklart ned betydligt mer; vi vill ju se en effektiv biståndspolitik. Vad jag vill komma till är att vi, när det handlar om handelspolitik och arbetstagares trygghet, kan använda handeln som ett verktyg i stället för biståndet för att påverka andra nationer och andra nationers arbetsvillkor, lagstiftning och dylikt.

Om vi på riktigt ska ha en inverkan kan vi skära ned biståndet till ett effektivt, strömlinjeformat bistånd medan vi bedriver en handelspolitik som främjar sociala krav. Då kan vi ställa krav på handelsområdet i stället för på biståndsområdet.

Man kan se saker från olika perspektiv. Om man ser på handelspolitiken och de sociala krav som vi nämner i vår kommittémotion upptäcker man att vi faktiskt gör skillnad på riktigt. Sverigedemokraterna ämnar alltid bedriva handel med socialt ansvar.

Fru talman! Jag tackar Aida för frågan.

Jag vill bara påpeka att om man tittar i Sverigedemokraternas kommittémotion 945 kan man under rubriken "Sociala krav i handelsavtal" läsa om vår ståndpunkt. Vi tycker att det är av stor vikt att vi i bilaterala och multilaterala avtal upprätthåller de sociala standarderna och på så sätt utövar påtryckningar på andra stater vad gäller det som ledamoten tar upp om bland annat arbetstagares rättigheter.

Om man läser motionen under nämnda segment och i vissa av våra yrkanden kommer man alltså att hitta det man eftersöker och även det jag tog upp här.

Fru talman! Sverigedemokraterna har många viktiga reservationer på området handelspolitik. Men av respekt för processen väljer jag att yrka bifall till endast reservation 14, som behandlar EU:s exportförbud mot snus.

Jag tänkte inleda med att tala lite övergripande om vår handelspolitik. Vi har en positiv syn på fri och öppen handel med såväl varor som tjänster. Den minskar onödig protektionism samt förmedlar kontakter och kompetens mellan länder och världsdelar. Den globala handeln är därmed en stor bidragande faktor till såväl ökat välstånd som minskad fattigdom.

Vi menar också att goda handelsrelationer och konkurrensneutrala multilaterala handelsavtal är av största vikt. Det gynnar bland annat den svenska industrin och deras handelspartner som tillsammans står för ungefär en femtedel av vår bnp samt tre fjärdedelar av exporten. De sysselsätter direkt eller indirekt omkring 1 miljon människor och är därmed att betrakta som ryggraden i den svenska ekonomin.

I en orolig tid är det av stor vikt att stärka svensk konkurrenskraft, bland annat genom utökad handel med andra länder. Målet bör således vara att öka marknadsandelarna, tillväxten och vinstmarginalerna för svenska bolag, i reella termer med jämförbara länder. Det är en central fråga för svenska intressen på ett internationellt plan.

Jag menar att en total konkurrensöversyn behövs och därmed även en genomgång av dessa så kallade konkurrensfaktorer. Det är marknadens uppgift att se över de egna sektorernas konkurrenskraft. Politiken ska inte detaljstyra på minsta möjliga nivå. Jag ser dock behov av en övergripande konkurrensöversyn av större mätområden i sin helhet, inte minst i de fall svenska företag drabbats av onödiga konkurrensnackdelar till följd av politiska beslut.

Fru talman! Sverige som nation måste hela tiden utveckla rätt förutsättningar för att vara ett attraktivt land för företagande. Sverigedemokraterna verkar för sund handel. Därmed motsätter vi oss snedvridande konkurrensregler, såväl nationellt som globalt.

I ett nationellt perspektiv kan det handla om att säkerställa att det inte finns onödiga straffskatter, regler eller avgifter som i omotiverad utsträckning sett till de faktiska positiva effekterna hämmar svensk konkurrenskraft globalt. Det handlar om att göra en utförlig konsekvensutredning vid ny lagstiftning och om effektivt regelförenklingsarbete, en grundprincip om att eftersträva miniminivå vid implementering av EU-direktiv och i allmänhet en översyn av övriga skatter, avgifter och allmän byråkrati.

I ett globalt perspektiv ska exempelvis såväl stora som ekonomiskt tunga nationer inte agera protektionistiskt och ge marknadsstöd och snedvridande subventioner till den egna industrin. I de fall det uppmärksammas bör regeringen påtala problemen, för att alltid eftersträva en rättvis global handel.

Vi är i grunden positiva till frihandel samt bilaterala och multilaterala handelsavtal i sin helhet. Sverige ska inom både EU och övriga internationella forum, såsom WTO, verka för öppen och fri handel samt motverka protektionism. Få saker skulle skada vår ekonomi mer än om vi och våra handelspartner skulle börja begränsa eller på andra sätt förhindra eller fördyra internationell handel. Sverige bör därför föra en frihandelsvänlig linje både som enskild nation och som en del i Europeiska unionen.

Sveriges EU-medlemskap innebär att EU har exklusiv befogenhet att stifta handelsavtal som Sverige som land är bundet till, vilket i sin tur godkänns av respektive medlemsland. Genom medlemskapet i EU har Sverige tillgång till den inre marknaden. Det gagnar Sverige som exportnation. Sverigedemokraterna ser värdet av en välfungerande inre marknad med förutsägbara och rättvisa spelregler. Synergieffekterna av en strömlinjeformad marknad ska dock alltid vägas mot riskerna med en alltför byråkratiserad inre marknad då det riskerar att innebära onödigt kostnadsdrivande regelkrångel.

Fru talman! Vi sverigedemokrater ser positivt på import och dess betydelse för den svenska konkurrenskraften givet Sveriges roll högt upp i de globala värdekedjorna. Allt fler produkter innehåller delar som produceras någon annanstans i världen. De värdekedjor som det genererar är naturliga och i viss mån även positiva, även om geografisk närhet till ens handelspartner såklart kan innebära ett mervärde i sig. Svenska företag får ta del av en global marknad med en ökad variation av produkter. Genom det ökar konkurrenskraften i inhemsk produktion. Därmed gynnas även exporten.

Vi anser dock att importbehovet behöver utvärderas på längre sikt. Politisk instabilitet eller påtryckningar i exporterande nationer, länders monopolställningar när det gäller vissa produkter eller naturliga orsaker kan förändra den globala handelsmarknaden. En långsiktig utvärdering bör göras av svenska sektorers långsiktiga importbehov och således av att stärka den svenska produktionen av produkter med betydelse högt upp i de globala värdekedjorna.

Utsikterna för svensk konkurrenskraft ser positiva ut. Avsikten är att fortsätta att stärka de svenska exportmöjligheterna genom goda handelsrelationer och ha världsledande produkter och tjänster, högt upp i värdekedjorna.

Vår vision är att fortsätta utvecklingen genom att förädla de redan befintliga nationella konkurrensfördelarna och således stärka Sveriges marknadsandelar samt att ta del av nya och växande tillväxtregioner världen över. Det gynnar hela den nationella företagskedjan i form av små, enskilda underleverantörer till större kluster av bolagssamarbeten, så kallat dual companionship.

Även om frihandel gagnar Sverige på det stora hela bör vi alltid verka för att svenska intressen värnas i största möjliga mån. Det kan göras genom att till exempel försöka inkorporera sådant som stärker svenska komparativa fördelar i avtalen.

Det finns även ett flertal sektorer inom vilka vi är mer eller mindre världsledande. Sverige måste därför aktivt ta ställning för dessa under förhandlingar. För att ytterligare värde ska skapas till följd av framtida frihandelsavtal bör tillväxtländer och större ekonomier prioriteras.

Sverige ska vara en tydlig röst inom unionen för det fortsatta arbetet med ytterligare bilaterala och multilaterala frihandelsavtal. Utöver frihandelsavtalens konventionella ekonomiska fördelar innebär det även en försäkring i händelse av ett fullskaligt handelskrig.

Vidare bör Sverige som land förtydliga vikten av att fokus i framtida förhandlingar ska ligga på att motverka icke-tariffära handelshinder, eftersom det är mer än tullavgifter och skatter som avgör de potentiella fördelarna med just ett frihandelsavtal. Det blir extra viktigt vid frihandelsavtal med avancerade länder, då tullarna ofta redan är låga genom WTO.

Fru talman! Nu har jag redogjort för stora delar av Sverigedemokraternas handelspolitik. Men det finns en fråga som ligger mig riktigt varmt om hjärtat: det svenska snuset.

Sett till befolkningsmängd är antalet tobaksrelaterade dödsfall i Sverige lägst i Europa. Det är väl belagt att det beror på att svenskar snusar mer och röker mindre. Ett lågt dödstal i Sverige är positivt. Sverige bör därför verka för att mängden dödsfall sjunker inom Europa överlag. Ett steg i den riktningen är att erbjuda substitut till rökning.

EU:s förbud mot handel med svenskt snus är enligt vår uppfattning oförenligt med de principer som handelsunionen bygger på. Vi menar att det är särskilt angeläget att denna princip värnas och lyfts fram av en frihandelsvänlig nation som Sverige när det gäller en produkt av nationell särart som straffas ut från den fria inre marknaden.

Enligt Handelns utredningsinstitut uppgår de historiska ekonomiska konsekvenserna av snusexportförbudet till 3 miljarder kronor per år i förlorade exportintäkter eller totalt 30 miljarder kronor sedan 1995. Ett slopat förbud skulle enligt rapporten kunna lyfta Sveriges export till EU med 10 procent.

En fördubbling av snusproduktionen i Sverige skulle innebära ökad sysselsättning och en fördubbling av skatteintäkterna. Det handlar om runt tusen arbetstillfällen och 1 miljard kronor i direkta skatteintäkter, enligt Handelns utredningsinstituts beräkningar.

Med anledning av detta är det angeläget att uppmana regeringen att verka för att avskaffa EU:s totalförbud mot export av snus.

(Applåder)

I detta anförande instämde Josef Fransson (SD).

Fru talman! Den 12 januari i år meddelade energi- och näringsminister Ebba Busch tillsammans med LKAB att man identifierat Europas största fyndighet av sällsynta jordartsmetaller i Kiruna. De är nödvändiga för bland annat tillverkning av elbilar och vindkraftverk.

För en vecka sedan meddelade EU-kommissionen sitt förslag till nytt rättsligt instrument för att främja hållbar tillgång till kritiska råvaror inom unionen, nämligen European Critical Raw Materials Act. Förslaget syftar till att öka tillgången genom förstärkning av de europeiska värdekedjorna, ökad inhemsk gruvdrift och produktion, ökad resurseffektivitet och återvinning samt diversifiering av handeln.

Med anledning av det som föreslås vill jag fråga bistånds- och utrikeshandelsminister Johan Forssell om regeringen här ser några möjligheter till ökade svenska exportintäkter. Hur kommer regeringen i så fall att verka för att möjliggöra detta?

Fru talman! När det gäller svensk utrikespolitik får vi aldrig glömma handelsperspektivet. På vilket sätt Sverige står sig såväl med som mot övriga världen är centralt och viktigt för landets ställning internationellt.

Sverige har under lång tid stått sig konkurrenskraftigt starkt mot övriga EU. Likaså har EU gjort det mot övriga världen. Vi ser dock tecken på att såväl svensk som europeisk konkurrenskraft kan komma att minska.

Joe Bidens Inflation Reduction Act, IRA, kan komma att bli ödesdiger för såväl Sverige som övriga EU. I samband med den stora industrialiseringen av norra Sverige kommer nu alltså hotet från andra sidan Atlanten.

Nu ställs krav på EU-nivå att matcha denna typ av statsstöd, vilket vore helt fel väg att gå. Det som historiskt sett har gett EU konkurrenskraft har byggt på fri konkurrens och fri handel inom den inre marknaden.

Om kommissionen får som den vill finns det stor risk att vi ser satsningar utifrån ideologisk övertygelse som resulterar i enorma gröna fiaskon liknande de politiska satsningar vi sett tidigare nationellt. I slutändan är förlorarna alltid medborgarna, då det är deras skattemedel som förslösas.

I praktiken kan EU-finansierade statsstöd tvinga svenska skattebetalare att finansiera utländska bolags stärkta konkurrenskraft. Detta medan svenska bolag inte får ta del av samma förmåner. Vi skulle alltså i praktiken betala för att försämra förutsättningarna för våra inhemska bolag.

Det gläder mig att regeringen genom statsminister Ulf Kristersson under gårdagen sa sig värna den inre marknadens integritet, att regeringen avser att verka för ett strikt stadsstödsramverk som inte ska kunna utnyttjas och slutligen att kommissionen får i uppdrag att med detta temporära stöd ta extra hänsyn till små och medelstora företag.

Det gläder mig även att man från regeringens sida har tagit Sverigedemokraternas oro på allvar och verkar för att de EU-finansierade statsstöden ska tas från befintliga medel och för att nya medel inte ska skjutas till. Detta förslag är dock långt ifrån i hamn, och mycket kan ske under den kommande tiden. Vi vet ännu inte hur samtliga medlemsländer ställer sig till nytillskott av medel för att finansiera statsstöden. Vi vet även historiskt, främst genom coronafonden, att medlemsländer tenderar att svikta i frågor beroende på vad man blir erbjuden i gengäld. Det kan därför inte alls konstateras att regeringen avser att hålla samma ståndpunkt framgent, om man erbjuds andra förmåner inom unionen.

Förslaget kan därför i sin slutetapp komma att snedvrida den inre marknaden om man väljer att tillföra nya medel till statsstöden, vilket alltså inte alls kan uteslutas. Jag ser därför med stor skepsis på det som kommissionen nu får i uppdrag att genomföra, och min oro gällande resultatet av dessa beslut kvarstår.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Utrikespolitisk debatt

Slutligen måste svensk utrikespolitik utgå från ett svenskt perspektiv, där vi sätter våra intressen först och inte tillåter EU att satsa svenska skattemedel för utländska bolags tillväxt så att vi på så sätt hämmar våra inhemska bolag.

Svensk handelspolitik på ett internationellt plan ska alltid genomföras med spiknyktra konsekvensanalyser, och det som nu ligger på EU:s bord är snarare en panikåtgärd med anledning av IRA. Min förhoppning är i alla fall att regeringen tar till sig våra synpunkter gällande motaktioner med anledning av IRA i det framtida arbetet under det svenska ordförandeskapet i ministerrådet.