Herr talman! Inledningsvis vill jag yrka bifall till reservation 3.
Svensk folkhälsopolitik har sedan länge tagit avstamp i frågan om idrott och fysisk aktivitet. Man kan säga att dessa har varit en hörnsten i den bedrivna politiken. Genom de statliga stöden till idrottsföreningar och diverse idrottsinitiativ har vi gemensamt skapat långsiktiga förutsättningar för befolkningens fysiska mående och goda hälsa.
Detta är bra. Vår svenska idrottsrörelse gör en helt ovärderlig insats för såväl unga som gamla, för såväl pojkar som flickor. Men det är hög tid att vi lyfter blicken.
Sverigedemokraterna vet att folkhälsa och folkhälsoarbete berör långt fler områden än bara idrotten. För oss handlar det om att ge fler, helst alla, möjligheten att röra på sig, att må bra och finna glädje i fysisk aktivitet, oavsett om det sker mellan fyra väggar eller mellan fyra granar. För oss handlar det om att ge barn, unga och äldre möjligheten att känna solens strålar en varm junidag eller att känna vindens sus mellan granarnas grenar. Det handlar om att ge människor möjligheten att lära känna vår fantastiska del av världen – det vi gemensamt här kallar Sverige.
Herr talman! Sveriges befolkning i allmänhet men kanske barn och unga i synnerhet lider av ett enormt folkhälsoproblem: Vi rör oss helt enkelt alldeles för lite. Anledningarna till stillasittandet är många, men mycket kan härledas till för mycket skärmtid. Det leder i sin tur till bland annat minskade sociala kontakter och fetma, som i sin tur också kan leda till psykiska problem senare i livet.
Vad är då det bästa botemedlet mot detta? Jo, det är fysisk aktivitet och social gemenskap. Faktum är att friluftslivet är fyllt av fysisk aktivitet, som vandringar i naturen, att paddla kajak, att åka pulka med mera. Men med dagens socialavgiftslag diskrimineras friluftslivet i förhållande till idrotten. Den så kallade regeln om halvt basbelopp är helt enkelt inte tillämpbar på friluftsaktiviteter. Mitt i framväxten av vår tids största folkhälsoproblem motarbetas lösningar på problemet. Det blir fullständigt ihåligt.
Herr talman! Trots vår långvariga tradition av att ta vara på vårt friluftsliv, med allemansrätten, som öppnar för stora möjligheter att ta del av naturen, ser vi i dag en stor ojämlikhet när det gäller hur vi stöttar olika typer av folkhälsosatsningar. Idrottsrörelsen har länge åtnjutit starka och viktiga stödmekanismer, däribland den så kallade regeln om halvt basbelopp, vilket innebär att ersättningar från förening till idrottsutövare är avgiftsfria upp till ett halvt prisbasbelopp. Det bidrar till att föreningar kan behålla och rekrytera ledare utan den stora ekonomiska belastning som sociala avgifter faktiskt innebär för en liten förening.
Men, herr talman, Svenskt Friluftsliv omfattas inte av undantagsregeln utan tvingas betala samma socialavgifter som andra organisationer och företag. Detta lamslår det svenska friluftslivet, medan idrottsrörelsen premieras.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Socialavgifter
Sverigedemokraterna menar inte att idrottsrörelsen på något sätt borde värderas lägre än friluftslivet. Båda är precis lika viktiga. Därför är det av stor vikt att även friluftslivet omfattas av den så kallade regeln om halvt basbelopp.
Som det ser ut i dag har friluftsföreningar svårt att rekrytera kompetenta och drivande ledare. Givet det ekonomiska läge som många av våra ideella föreningar tyvärr befinner sig i är de sociala avgifterna ofta det som avgör om en förening har råd att arvodera sina ledare eller inte. Det innebär i sin tur att våra barn och unga inte får samma möjligheter att delta i friluftslivet som i idrottslivet.
Herr talman! Sverigedemokraternas yrkande, som behandlar just regeln om halvt basbelopp, har behandlats i riksdagens kammare åtta gånger tidigare. Det här blir alltså den nionde gången som kammaren får ta ställning i frågan. Vid samtliga tillfällen har kammaren avslagit yrkandet trots en stor vilja från flera partier att faktiskt förändra socialavgiftslagen.
Gång på gång hör vi argument om ett utredningsbetänkande som bereds på Regeringskansliet, där man föreslår att friluftslivets organisationer ska jämställas med den organiserade idrotten och på så sätt omfattas av den så kallade regeln om halvt basbelopp. Men, herr talman, klockan tickar, och än kan vi inte se att regeringen faktiskt har agerat i frågan.
Friluftslivets organisationer behöver se en lagändring. Om regeringen inte heller under det här riksmötet är redo att ta tag i frågan och driva igenom utredningens förslag måste vi här i kammaren ta ansvar. Jag tror att det finns en relativt bred samsyn i frågan om att just likställa idrottsrörelsen med friluftslivet. Vi har lite olika ingångar dit, men målet är detsamma. Låt oss därför ta ett gemensamt kliv i rätt riktning och en gång för alla säkerställa att vi får lika villkor för våra ideella folkhälsoorganisationer.
Herr talman! Sverigedemokraterna är garanten för ett Sverige där vi likställer idrott och friluftsliv. Vi är garanten för ett Sverige där barn och unga får samma möjlighet att utöva idrott som att delta i friluftslivet. Vi är garanten för ett Sverige där staten tar sitt ansvar för att motarbeta det stillasittande som blivit en av vår tids absolut största folksjukdomar.
Herr talman! Sverigedemokraterna är garanten för ett Sverige där vi underlättar för alla former av ideella folkhälsosatsningar.
I detta anförande instämde Jonas Andersson, Nima Gholam Ali Pour och Rasmus Giertz (alla SD).