Victoria Tiblom

Herr talman! Det är intressant att ledamoten flera gånger talar om en springnota från den nuvarande regeringen. Om det är någon som har tagit en springnota är det ju den tidigare regeringen. Aldrig någonsin har fiskekvoterna legat i paritet med Ices miniminivåer. Historiskt har de nivåer som den tidigare regeringen förhandlade fram ofta legat mer än dubbelt så högt som de miniminivåer som Ices rekommenderat. Därför är det förvånande med de antaganden och påståenden som ledamoten gör.

När det gäller satsningar på miljön kan jag nämna att Sverigedemokraterna tillsammans med de övriga i Tidösamarbetet har gjort många satsningar på miljön, inte minst på ask och alm, som är något som den tidigare regeringen aktivt röstade emot.

Herr talman! Tack, ledamoten, för frågorna! Det var många frågor, men jag börjar med argumenten när det gäller en havslag. En havslag binder ju upp politiken för framtida regeringar. Det försvårar att göra avvägningar gentemot andra värderingar, som ekonomi, försvar och förutsättningar att leva på landsbygden. Därför tycker vi att det är bättre med den här inriktningspropositionen.

Klimatlagen visade också på svårigheterna med att vägra de viktiga värdena. Den riskerade att binda regeringen till en hög reduktionsplikt trots den ambitionen, och den höll på att göra det omöjligt att leva i glesbygd.

Det handlar om en ideologisk skillnad mellan idealistisk och realistisk politik. Avsaknaden av en havslag hindrar inte en offensiv politik för havsmiljön, men det möjliggör en flexibilitet, och det är, som så mycket annat, väldigt viktigt.

Herr talman! Jag vill inleda med att yrka bifall till reservation 12.

Att vi alla värnar om ett levande hav kan nog samtliga instämma i. Vi vill skydda vårt hav. Vi vill minska övergödning. Vi vill ha ett hållbart fiske.

Vi sverigedemokrater välkomnar regeringens proposition om inriktningen för havsmiljöpolitiken. Den negativa trenden för tillståndet i våra hav måste brytas, och grundläggande i det arbetet är att skapa förutsättningar för att minska näringsläckaget. Tyvärr kommer mycket av den övergödning som hamnar i Östersjön från bland annat Polen, men vi måste arbeta för att minska näringsläckaget från Sverige. Jordbruket är i detta arbete en del av lösningen. Framsteg med minskad näringstillförsel har kunnat noteras under de senaste decennierna, ofta med frivilliga lösningar.

Men det är samtidigt angeläget att inte reglera jordbruket mer, då det i dag är en pressad bransch, och det är av yttersta vikt att den politik vi skapar och som förs på alla sätt skapar rätt förutsättningar för att öka den svenska försörjningsförmågan. Att detta är rätt väg att gå menar även LRF, Lantbrukarnas Riksförbund, som instämmer i förslaget i vår motion. Lantbrukarnas regelbörda ska inte ökas, utan vi ska tvärtom underlätta för våra svenska lantbruk. Det är också något som krävs om vi ska kunna öka vår livsmedelsförsörjning, vilket är avgörande för att vårt samhälle ska fungera.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ett levande hav - ökat skydd, minskad övergödning och ett hållbart fiske

Är det bara vi som tänker på lantbrukarna, kan vi undra då inget annat parti biföll vår motion.

Herr talman! För att gå vidare med arbetet med att förbättra havsmiljön är vi eniga med regeringen om att det är av yttersta vikt att Sverige fortsätter att verka internationellt för att reglera och begränsa tillförseln av farliga ämnen till havsmiljön, liksom att utöka och förstärka skyddet av marina områden. Vi måste säkerställa att den biologiska mångfalden bevaras.

Något annat som bekymrar oss är naturligtvis fiskekvoterna i Östersjön. Det är beklagligt att Sverige är helt isolerade i EU när det kommer till att vilja minska fisketrycket. Det är dock ändå positivt att Sverige lyckades förhindra att övriga östersjöländer drev igenom högre kvoter än vad som fanns i kommissionens förslag. Det var 26 länder mot Sverige - då är det svårt att få till sänkta fiskekvoter. Men hade vi inte deltagit i omröstningen hade övriga drivit igenom högre fiskekvoter.

Vi måste nu arbeta vidare med att övertyga andra länder och säkerställa bättre rådgivning från Ices. Vi har också förhoppningar om att förbudet mot sälprodukter ska hävas och att det ska bli lagligt att skjuta fler sälar och även att skjuta fler skarvar.

Herr talman! Visst är de gulliga att se på, sälarna i Östersjön. Men en enda säl äter i genomsnitt sju kilo fisk per dygn, och en skarv äter så mycket som ett kilo fisk per dygn. Det är inte bara de 1 100 yrkesfiskarna i Sverige som ska ställas till svars för utfiskningen utan också det ökade sälbeståndet, som har en stor del i detta.

Vi behöver naturligtvis också underlätta för de mindre yrkesfiskarna, så att de inte slås ut av de större fartygen. Men minskade möjligheter till fiske resulterar också i en lägre självförsörjningsgrad. Låt oss därför fortsätta arbeta för ett hållbart fiske i Östersjön.

(Applåder)

I detta anförande instämde Staffan Eklöf (SD).

Fru talman! I dag debatterar vi, precis som vid samma tid förra året, konstitutionsutskottets betänkande gällande behandlingen av riksdagens skrivelser. Detta är ett återkommande betänkande. Jag vill inleda med att yrka bifall till utskottets förslag.

Det var i slutet av 1990-talet som vi började redovisa behandlingen av riksdagens skrivelser till riksdagsstyrelsen även för riksdagen. Redovisningen tar upp samtliga riksdagsskrivelser från det senaste kalenderåret som är ställda till regeringen och äldre skrivelser som inte tidigare har rapporterats som slutbehandlade av regeringen.

I betänkandet finns gott om statistik för den intresserade, och det är enkelt att följa utvecklingen från riksmöte till riksmöte när det gäller regeringens redogörelser för tillkännagivanden och slutbehandlade tillkännagivanden. De 810 tillkännagivandena under rekordåret 2022/23 kan jämföras med endast 98 stycken under riksmötet 2010/11. För innevarande riksmöte redovisas totalt 35 riksdagsskrivelser med anledning av betänkanden från konstitutionsutskottet.

Fru talman! När det gäller regeringens behandling av riksdagens tillkännagivanden har konstitutionsutskottet framhållit att utgångspunkten, i enlighet med den konstitutionella praxis som vuxit fram, bör vara att regeringen tillgodoser ett tillkännagivande. Om regeringen inte delar riksdagens mening i en fråga och inte har för avsikt att tillgodose riksdagens önskemål bör den underrätta riksdagen om detta inom den tidsgräns - när en sådan angetts - som angetts i tillkännagivandet. Även skälen till att regeringen inte har tillgodosett tillkännagivandet bör då redovisas.

Konstitutionsutskottet påminner också om vikten av att regeringen är utförlig i sin redovisning av vidtagna, pågående och planerade åtgärder. Vidare bör det inte förekomma att tillkännagivanden inte är slutbehandlade efter flera år utan att det redovisas en bedömning av när de kan bli slutbehandlade.

Utskottet uttalar sig även om vikten av tydlighet i riksdagens tillkännagivanden och påminner om att det tidigare uttalats att det bör framgå av det aktuella utskottets ställningstagande vad som begärs i ett tillkännagivande. Ett ställningstagande bör således vara formulerat på ett sådant sätt att regeringen inte ska behöva läsa motionerna för att få klarhet i vad riksdagen begär i sitt tillkännagivande.

Fru talman! Jag vill passa på att önska alla en riktigt glad sommar.

Herr talman! Enligt regeringsformen ska konstitutionsutskottet granska statsrådens tjänsteutövning och regeringsärendenas handläggning. Granskningsbetänkandet är utan tvekan det allra mest omfattande betänkandet från konstitutionsutskottet. Under otaliga utskottsmöten och två dagars internat har vi vägt ord och diskuterat den information vi fått dels genom våra frågor till departementen, dels genom de utfrågningar som har gjorts. Ord har flyttats runt och bytts ut, allt för att få fram de där noggranna meningarna som sammanfattar varje granskningsärende.

Precis som föregående talare sagt i dag möjliggörs vårt arbete i utskottet av mycket kunniga ledamöter från alla åtta riksdagspartier och vårt fantastiska kansli. Tack!

För att i någon mån dela upp betänkandet när vi nu debatterar det i kammaren är det indelat i fyra block. Nu är det dags för block fyra: Frågor om statsråds tjänsteutövning.

Vi har som sagt granskat 29 ärenden, och vi fann brister i fem av dem. Två av dessa bristärenden hör hemma i kategorin Frågor om statsråds tjänsteutövning, och jag väljer att i mitt anförande fokusera på just dessa två. Båda ärendena gäller anmälningar mot klimat- och miljöminister Romina Pourmokhtari.

Det första ärendet gäller klimat- och miljöministerns uttalande om behovet av ny kärnkraft. Uttalandet gjordes vid en pressträff, och det har i granskningen framkommit att ministerns avsikt var att exemplifiera hur många reaktorer det beräknade elbehovet skulle kunna innebära. Samtidigt har det framkommit att uttalandet inte uppfattades som ett exempel utan som ett nytt besked från regeringen om ett framtida behov av ett visst antal nya kärnkraftsreaktorer.

KU konstaterar att uttalandet gjordes under den inledande presentationen och att ett liknande uttalande även återfinns i det pressmeddelande som publicerades. Även de presentationsbilder som visades på pressträffen innehåller en punkt som speglar uttalandet. Efter pressträffen uppstod frågor om regeringens officiella hållning. KU konstaterar att kommunikationen inte har varit tillräckligt tydlig men noterar samtidigt att man i efterhand kontaktade olika medier för att klargöra hur uttalandet skulle förstås.

I granskningen framkommer vidare att pressmeddelandet avpublicerades och ersattes av en artikel i syfte att undvika missförstånd. Hanteringen ger KU anledning att upprepa vad utskottet tidigare uttalat om ändringar och rättelser på regeringens webbplats. KU noterar att ministern har beklagat att rutinerna inte följts och att hon agerat efter att ha fått kännedom om att så inte var fallet.

Det andra ärendet gäller klimat- och miljöminister Romina Pourmokhtaris uttalande om klimathandlingsplanen, vilket har granskats av KU. I klimatlagen finns bestämmelser om en klimatpolitisk handlingsplan. Enligt denna ska regeringen vart fjärde år ta fram en sådan handlingsplan. Utskottet konstaterar att ministerns uttalande om att det i klimatlagen står att klimathandlingsplanen "bör" överlämnas före årsskiftet var felaktigt. I klimatlagen står nämligen att handlingsplanen "ska" lämnas till riksdagen året efter det att ordinarie val till riksdagen har hållits.

I granskningen har det framkommit att ministern på eftermiddagen samma dag som uttalandet gjordes meddelade att regeringen kommer att presentera klimathandlingsplanen före årsskiftet, vilket sedan också skedde den 21 december 2023. Då presenterades Regeringens klimathandlingsplan - hela vägen till nettonoll. Därmed följde också regeringen den tidsplan som finns i klimatlagen.

Med dessa ord avslutar jag mitt anförande gällande årets granskning.

Fru talman! Det är viktigt att vi värnar vår nordiska kultur. Vi lever i en tid av förändring, där globaliseringens vindar för med sig nya influenser och utmaningar. I denna tid är det av avgörande betydelse att vi inte glömmer bort våra rötter och det som definierar oss som nordbor.

Vår nordiska kultur är inte bara en samling traditioner och historiska arv; det är en levande organism som formar våra värderingar, vår identitet och vårt samhälle. Den nordiska kulturen präglas av värden som solidaritet, jämlikhet och respekt för naturen och för varandra. Det är dessa värden som har format våra samhällen till de inkluderande och välfungerande platser som de är i dag.

Men trots dess rikedom och betydelse är vår nordiska kultur inte immun mot hot. Globaliseringen kan ibland föra med sig en homogenisering av kulturer, där lokala särdrag och unika traditioner riskerar att gå förlorade i det stora flödet av globala trender. Vi måste därför vara medvetna om vårt kulturarv och aktivt arbeta för att bevara och främja det.

En av de viktigaste aspekterna av att värna vår nordiska kultur är att uppmuntra och stödja konst, litteratur och musik som är rotad i vår region. Genom att ge plats åt våra egna konstnärer och kreatörer ger vi inte bara uttryck åt vår unika identitet, utan vi skapar också en plattform för dialog och förståelse både inom och utanför våra gränser.

Fru talman! Vi måste också värna vårt språk. Våra nordiska språk är inte bara kommunikationsverktyg; de är också bärare av vår historia, våra berättelser och vår kulturella identitet. Genom att bevara och stödja användningen av våra språk säkerställer vi att vårt kulturarv fortsätter att leva och utvecklas för framtida generationer.

Det är därför oroväckande med alla besparingar i Nordiska rådets kulturbudget. Medel sparas in och omfördelas till arbetet med den gröna omställningen. Självklart är den gröna omställningen en viktig del i Nordiska rådets arbete, men det ska inte vara på bekostnad av vår nordiska kultur. Våra kulturinstitutioner runt om i Norden är oroliga, och med allt rätt. Vi sverigedemokrater vill, tillsammans med vår partigrupp i Nordiska rådet, Nordisk frihet, se en omfördelning av medel så att kulturbudgeten återställs.

Låt oss tillsammans stå upp för vår nordiska kultur! Låt oss vara stolta över vårt arv och engagera oss för att bevara och utveckla det för framtida generationer! Genom att göra det säkerställer vi att våra nordiska värden och traditioner förblir levande och relevanta långt in i framtiden.

(Applåder)

Fru talman! Vi debatterar i dag konstitutionsutskottets betänkande nummer 27. Jag yrkar bifall till förslaget i betänkandet i sin helhet. Det var också ett enigt utskott som justerade detta betänkande tidigare i maj.

Äntligen! Nu får vi till slut en lag på plats för att motverka felaktiga utbetalningar från välfärdssystemet. Det är en lag som ska motverka fusk, regelöverträdelser och brottslighet i arbetslivet. Redan den 1 juli i år föreslås den nya lagen träda i kraft. Detta lagförslag är en av alla de punkter som finns i Tidöavtalet för att komma till rätta med det som är fel och har gått snett i vårt samhälle.

I Sverige har vi ett av världens högsta skattetryck, och våra gemensamma skattemedel som går till välfärden ska hamna där de behövs och hos rätt mottagare. Alltför länge har vårt välfärdssystem fungerat som en bankomat för kriminella. Kriminella rånar välfärdssystemen på miljarder.

Över 18 miljarder kronor betalas felaktigt ut från socialförsäkringssystemet varje år, enligt siffror från Delegationen för korrekta utbetalningar från välfärdssystemen, Kut-delegationen. Det är svårt att ta in detta enorma belopp - 18 miljarder! Det är otroligt mycket pengar.

Dessa välfärdsmiljarder har för kriminella blivit en nästan lika viktig finansieringskälla som narkotikaförsäljning.

Men nu blir det förändring. Inte en skattekrona ska hamna fel. Att detta inte åtgärdats av tidigare regering är inget annat än en skandal. Våra skattepengar måste värnas mer. Och nu kommer det att ske.

Fru talman! Arbetsförmedlingen, Bolagsverket, Centrala studiestödsnämnden, Försäkringskassan, Inspektionen för vård och omsorg, Kronofogdemyndigheten, Migrationsverket, Pensionsmyndigheten, Skatteverket, kommuner och arbetslöshetskassor - genom den nya lagen får dessa äntligen förutsättningar att utbyta uppgifter. Det behövs för att säkerställa korrekta beslutsunderlag och motverka felaktiga utbetalningar från välfärdssystemen. Jag säger välkommen till den nya lagen.

Herr talman! Vi debatterar i dag konstitutionsutskottets betänkande 18 Minoritetsfrågor, och jag yrkar bifall till reservation 1 om judiskt liv i Sverige.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Minoritetsfrågor

Gå inte ut med din kippa och dölj din davidsstjärna - sådan är verkligheten för många judar i Sverige och särskilt i Malmö. I samband med förföljandet av judar under andra världskriget fick många judar en fristad i Sverige. Här kunde de leva fritt och utan risk att bli förföljda. I dag, nästan 70 år efter andra världskrigets slut, är situationen för judar i Sverige en helt annan.

Under senare år har antisemitismen i Sverige tagit olika former, inklusive hatbrott, hot och trakasserier, både online och offline. En del av detta kan kopplas till den ökade spänningen i Mellanösternkonflikten och den palestinska frågan, som har lett till polarisering och ökade spänningar mellan olika grupper i Sverige.

Vi sverigedemokrater ser allvarligt på den ökande antisemitismen i Sverige. I Malmö har ett flertal judar flyttat på grund av det hat och de hot de möts av när de är öppna med sin judiska tro och kultur. För att underlätta och stärka judiskt liv i Sverige bör det genomföras åtgärder för att stärka den judiska gruppens rättigheter i hela landet. Eftersom delar av den judiska gruppen fortfarande förföljs och faller offer för brott med hatiska motiv bör ytterligare åtgärder genomföras för att stärka judars rättigheter i Sverige. För att åstadkomma detta bör regeringen se över vilka möjligheter som finns att underlätta judiskt liv i Sverige.

Just nu pågår Eurovision i Malmö. Inför detta höjde det israeliska säkerhetsrådet resevarningen gällande Malmö från två till tre på skalan - från motsvarande potentiellt hot till måttligt hot mot israeler. Säkerhetsrådet säger även i ett uttalande att staden är ett känt centrum för antiisraeliska demonstrationer och informerar om att det finns en oro för att israeler kan utsättas för olika typer av våld i Malmö under evenemanget, herr talman. Israeliska medborgare uppmanas att i Malmö inte bära israeliska flaggor eller skylta med sin identitet.

Detta händer i Sverige år 2024 - medborgare från ett annat land ska överväga om de verkligen ska resa till Malmö. Och det är ju förståeligt. Om vi inte lyckas skapa ett tryggt liv för de judar som lever i Sverige är det än mindre chans att vi ska kunna garantera tryggheten för de judar som kommer hit. Det behövs åtgärder för att stärka judars rättigheter i Sverige, och de behövs nu - eller snarare: De hade behövts redan i går.

Fru talman! För drygt två månader sedan träffade vi våra justitieombudsmän i Andrakammarsalen då de överlämnade sin ämbetsberättelse. Det är alltid lika intressant att lyssna till våra kloka justitieombudsmän och deras betraktelser över året som gått.

Att JO har blivit mer synligt även för allmänheten är inte en slump utan ett medvetet strategiskt beslut. Man har arbetat mer och mer med pressmeddelanden gällande olika ärenden, och under 2023 ökade medieexponeringen med 22 procent jämfört med 2022.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Justitieombudsmän-nens ämbetsberättelse

Ämbetsberättelsen är alltid lika aktuell. I den senaste redogör JO bland annat för ett ärende där Statskontoret fått kritik för en rekrytering. Annonsen för den lediga tjänsten sattes upp på myndighetens fysiska anslagstavla och satt endast uppe under fem dagar. Dessförinnan hade generaldirektören kontaktat den person som sedermera anställdes.

Detta scenario vid en rekrytering blev ju nyligen väldigt aktuellt då landshövdingen i Stockholm, Anna Kinberg Batra, annonserat ut en ledig tjänst genom en annons i receptionen - en tjänst som sedan tillsattes med en nära vän till landshövdingen. Denna rekrytering, och ytterligare två på Länsstyrelsen i Stockholms län, granskas just nu av JO.

Det verkar som att det finns flera myndigheter som behöver påminnas om vad en annons är. Jag citerar från Svenska Akademiens ordlista, där det står att en annons, vilket är ett substantiv, är ett "erbjudande el. meddelande på betald plats i tidning e.d.". Med andra ord: En annons på en anslagstavla någonstans på en myndighet är inte en annons, utan en lapp.

Fru talman! Vid genomläsningen av årets ämbetsberättelse var det ytterligare något som fångade min uppmärksamhet och som sammanföll med utfrågningen förra året. Vid förra årets utfrågning av JO ställde jag en fråga om ett ärende där en polis omhändertagit en förhörspersons mobiltelefon då personen ville göra egen inspelning av förhöret. Polisen fick kritik då det inte fanns lagstöd för åtgärden, men JO Per Lennerbrant påpekade att detta kan vara en typ av ärende där JO kan komma att återkomma framöver.

Mycket riktigt var just detta förfarande aktuellt i årets ämbetsberättelse, även om det nu gällde en journalist som under en rättegång ville göra en egen ljudupptagning men fick avslag av domaren. JO hade efter genomgången av detta ärende inga synpunkter på tingsrätten, som ej kritiserades av JO för sitt beslut.

Det finns bestämmelser om att all elektronisk utrustning som åhörare har med sig i rättssalen och som kan vara ordningsstörande ska vara avstängd eller undanstoppad, men förarbetsuttalandena till bestämmelsen är inte helt tydliga. Dagens teknik har ju gjort det möjligt för oss alla att vara publicister, och det skapar problem som vår lagstiftning inte har hunnit i kapp.

Herr talman! Vi debatterar i dag konstitutionsutskottets betänkande nummer 14 Riksdagens arbetsformer. Jag yrkar bifall till reservation nummer 3 om det svenska språket i riksdagen.

Konstitutionsutskottet har i betänkandet konstaterat att det är av stor vikt att det svenska språket vårdas, används och utvecklas som ett litterärt språk, vardagligt språk och myndighetsspråk. I praktiken är det regelverk vi har att utgå från på området inte tillräckligt för att säkerställa en sådan målsättning.

Språkanvändningen i offentlig verksamhet regleras i språklagen. I 10 § står följande: Språket i domstolar, förvaltningsmyndigheter och andra organ som fullgör uppgifter i offentlig verksamhet är svenska. I 12 § står det att myndigheter har ett särskilt ansvar för att svensk terminologi inom deras olika fackområden finns tillgänglig, används och utvecklas.

Därefter tar vägledningen slut.

I praktiken bygger språket i riksdagen mycket på innehållet i Svenska Akademiens ordlista, som vi precis hörde en ledamot säga, som uppdateras och utvecklas kontinuerligt. Ett bekymmer med den nuvarande lösningen är att allt fler låneord, framför allt från engelskan, letar sig in i Svenska Akademiens ordlista. Ofta saknas det en svensk motsvarighet. Jag menar att utan ett regelverk med riktlinjer som värnar om det svenska språket finns det en överhängande risk för att vårt språk på sikt kommer att ersättas av låneord.

Herr talman! För att bevara och säkerställa vårt språkliga arv är det därför av stor vikt att språkets ställning stärks i samhället och framför allt i riksdagen. Vår målsättning måste vara att använda och bevara ett rikt svenskt språk och att överföra det till kommande generationer. Som institution har riksdagen en unik möjlighet att ta till vara och påverka denna viktiga fråga. Riksdagsstyrelsen kan och bör utforma styrdokument för all intern och extern kommunikation samt se över hur det svenska språkets särart kan bevaras. Språklagen är i den bemärkelsen inte tillräcklig. Det behövs ett styrdokument som kompletterar befintligt regelverk. När det gäller att framställa ett sådant underlag kan riksdagen med fördel hämta inspiration från den isländska språkmodellen.

Herr talman! Sett utifrån ett ändamålsorienterat intresse måste den ändringen anses vara skälig och påkallad i syfte att bevara något så värdefullt för vårt kulturella och nationella arv som det svenska språket faktiskt är.

Om vi slutar att betrakta vårt eget språk som en del av vårt kulturella arv, vår identitet och vårt ursprung är det givet att språket i dess nuvarande form inte kommer att kvarstå. Med ett rikt språk kan vi i stället ge kommande generationer bättre förutsättningar och undvika att låneord ersätter de svenska.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Fri- och rättigheter

Fru talman! Vi debatterar nu konstitutionsutskottets betänkande KU13 Fri- och rättigheter. Jag yrkar bifall till reservation nummer 1.

Regeringsformen är en av våra viktiga grundlagar, och den nuvarande regeringsformen firade nyligen 50 år med kungen och kronprinsessan i andrakammarsalen. Enligt regeringsformen ska den offentliga makten utövas "med respekt för alla människors lika värde och för den enskilda människans frihet och värdighet".

Därför är det viktigt att vi har ett tydligare förbud mot otillbörlig särbehandling på grund av politisk åskådning vid anställning inom offentlig kommunal och regional verksamhet. En utredning borde tillsättas för att undersöka hur det allmänna bättre kan skydda dem som på otillbörlig grund missgynnas på grund av sin politiska åskådning.

I och med tjänstemannaansvarets avskaffande 1976 leder olika former av missbruk av rollen som tjänsteman inte längre till rättslig prövning annat än vid myndighetsutövning mot den enskilde. I vissa fall kan det leda till en intern prövning inom myndigheten. Denna process är inte transparent och har inte samma normbildande effekt som straffpåföljder. När det gäller den gemensamma, allmänna sektorn stipuleras det uttryckligen i både FN:s deklaration för mänskliga rättigheter och Europeiska konventionen om de mänskliga rättigheterna att politisk diskriminering inte får förekomma vare sig i myndighetsutövning mot den enskilde eller i anställningsförfarande gällande en offentlig tjänst. Svensk rätt saknar emellertid en uttrycklig och adekvat formulering om förbud mot diskriminering på politisk grund vid anställningsförfaranden.

En chef eller rektor som nekat anställning med hänvisning till värdegrunden kan därför utan risk för rättsliga konsekvenser fortsätta med detta, dels då tjänstemannaansvaret är borttaget för annat än myndighetsutövning, dels då politiska åsikter inte ingår som diskrimineringsgrund i diskrimineringslagen. Det förhållande att någon riskerar att inte komma i fråga för en offentlig tjänst på grund av att denna har fel åsikter hör inte hemma i ett demokratiskt och modernt samhälle. Det är orimligt att en stor del av befolkningen ska behöva känna rädsla för att deras politiska engagemang ska resultera i karriärsskadliga konsekvenser.

Fru talman! Vi sverigedemokrater vill uppdatera svensk lagstiftning och införliva FN:s deklaration om mänskliga rättigheter och Europakonventionen mer ordagrant avseende politisk diskriminering inom det offentliga. Förutom att man i regeringsformen bör förbjuda politisk diskriminering under vissa omständigheter bör det utredas hur skyddet mot politisk diskriminering kan säkerställas vid anställningar på lokal och regional nivå.

Ingen person ska diskrimineras på grund av sin religiösa tillhörighet. Med detta sagt finns det religiösa samfund som i olika grad är både våldsbejakande och extremistiska. Detta gäller på motsvarande sätt för politiska ideologier. Då det svenska rättssystemet trots detta allmänna målstadgande klarar av att motverka och beivra religiöst motiverad brottslighet, samt i erforderlig grad även skydda och tillmäta olika religiösa grupper ett adekvat och ändamålsenligt skydd, torde det inte föreligga några hinder att i motsvarande grad inkludera politisk åskådning under katalogen av diskrimineringsgrunder i regeringsformen 1 kap. 2 §.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Fri- och rättigheter

I grundlagen stadgas att lag eller annan föreskrift inte får meddelas i strid med Sveriges åtaganden på grund av den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, EKMR. I EKMR föreskrivs ett förbud mot diskriminering på grund av politisk åskådning. Trots detta saknas i dag ett adekvat skydd mot diskriminering på grund av politisk åskådning i svensk rätt. Diskrimineringslagen inkluderar till exempel inte politisk åskådning. Under iakttagande av samma överväganden som gäller i EKMR bör det utredas hur skydd mot diskriminering på grund av politisk åskådning kan införas i grundlag och lag.

Fru talman! I samband med en sådan förändring ska ett tillägg till regeringsformen göras med innebörden att ingen får särbehandlas eller diskrimineras på grund av att denna betraktas av sig själv eller av andra som svensk.

Vidare kan man läsa att det allmänna ska främja minoriteters kultur och samfundsliv i Sverige. Detta stadgande försvårar den självklara principen att invandrargrupper i Sverige bör assimileras, inte integreras. Kulturella undantag bör endast vara förbehållna Sveriges fem erkända historiska minoriteter.

En annan förbisedd men viktig symbolfråga rör det svenska språket, vars ställning som huvudspråk i Sverige självklart bör grundlagsfästas.

Fru talman! Vi debatterar i dag konstitutionsutskottets betänkande KU9 Tryck- och yttrandefrihet, massmediefrågor, och jag yrkar bifall till reservation 5.

Barn och unga har ofta svårare än vuxna att sålla och vara kritiska till budskapen som de möter och kan därför anses vara extra mottagliga för reklam. Enligt radio- och tv-lagen får inte reklam i tv-sändningar, sökbar text-tv och beställ-tv syfta till att fånga uppmärksamheten hos barn under tolv år. Produktplaceringar får inte heller förekomma i tv-sändningar eller i beställ-tv-program som huvudsakligen riktar sig till barn under tolv år. Genom lagändringar som trädde i kraft den 1 december 2020 ska även en leverantör av en videodelningsplattform följa dessa regler. Detta gäller däremot endast för tv-sändningar från Sverige.

Den största delen av reklamen och reklambudskapen ges via alla de digitala kanaler och plattformar som barn hanterar. Många tv-kanaler använder dock plattformar som finns utomlands där mer generösa lagar gäller. I dagsläget saknas också förbud mot riktad barnreklam på internet och i digitala appar. Detta möjliggör att reklamen ändå når barn i Sverige. För att komma till rätta med denna situation och säkerställa att alla barnprogram kan ses utan risk för reklam bör vi skärpa den befintliga lagstiftningen.

I Sverige kan privatpersoner, företag och andra organisationer anmäla reklam till RO, Reklamombudsmannen. Men man kan fråga sig om RO har följt med i utvecklingen som skett under de senaste åren. I dag har de flesta barn tillgång till mobiler och plattor och exponeras på så sätt för reklam på ett helt annat sätt än tidigare.

Även om det finns en självreglering av reklam i 27 länder i Europa och en organisation som de samarbetar genom, EASA, räcker det inte för att säkerställa att reklam inte når barn. Sverige borde i EU verka för att svensk lagstiftning om reklam riktad mot barn i tv-sändningar ska utgöra en miniminivå i hela Europa.

Fru talman! De senaste åren har vi kunnat se en ökning av så kallade news avoiders, det vill säga personer som känner ett minskat förtroende för traditionella medier.

De digitala plattformarna har vuxit sig så stora att de nu utgör den viktigaste arenan för det demokratiska samtalet och åsiktsbildningen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Tryck- och yttrandefrihet, massmediefrågor

Trots detta är skyddet för yttrande, åsikts- och informationsfriheten mycket svagt. Framför allt är transparensen dålig, och den enskilde är i praktiken rättslös eftersom denne kan stängas av eller blockeras utan förvarning eller möjlighet till överklagande. Det är oroande att privata företag på vaga grunder kan ta bort opinionsbildares möjligheter att nå ut med sitt budskap.

De största medieplattformarna utgörs i dag av techjättar från främst Kina och USA. Dessa aktörer har fått omfattande möjligheter att påverka informationsspridningen i Sverige. Flera inflytelserika debattörer och politiker, men även vanliga medborgare, har tystats på dessa plattformar i sociala medier genom att de fått sina konton avstängda, oftast på godtyckliga grunder.

Fru talman! Motionärerna bakom motionerna Yttrandefrihet på internet och Mediefrågor efterlyser ett tillkännagivande om att det på sociala medieplattformar bör vara otillåtet att avtala bort en viss inriktning av åsiktsbildning. Motionärerna efterfrågar vidare ett tillkännagivande om att algoritmer inte bör få premiera eller missgynna vissa åsiktsriktningar eller partier. Inget innehåll på dessa plattformar bör få raderas, modereras eller förfördelas utifrån politisk eller filosofisk åskådning. Det är viktigt att medierapporteringen är mångfasetterad, nyanserad och saklig.

Nätplattformarna behöver lyda under principen om kontraheringsplikt, vilket juridiskt innebär ett förbud mot att neka avtal eller utföra en prestation utan saklig grund. Utgångspunkten bör vara att endast innehåll som är olagligt enligt svensk lag ska få censureras och att godtycklig avstängning eller begränsning av användarkonton bör förbjudas. Svensk domstol bör i en omfattning som säkrar att plattformarna upprätthåller lagen kunna pröva fall där kontohavaren fått sitt konto avstängt eller fått kontots innehåll modererat. I fall där en mediaplattform vidtagit åtgärder som en domstol senare bedömer som olagliga bör det finnas möjlighet till sanktioner och skadestånd.

Fru talman! Jag vill börja med att önska er alla en god fortsättning och tacka både mina utskottskollegor och tjänstemännen i KU för ett gott samarbete.

Ett av konstitutionsutskottets viktigaste uppdrag är att granska statsrådens tjänsteutövning och regeringsärendenas handläggning. I år har vi granskat nio områden som berör regeringsärendenas handläggning. Det finns mycket intressant i höstens granskning, och jag hänvisar alla till att läsa granskningsbetänkande KU10 för en mer komplett genomgång. Betänkandet finns att ta del av på nätet. I detta anförandet kommer jag dock att hålla mig till tre av de nio granskade ärendena.

Utskottet har under hösten granskat svarstiderna för interpellationer och skriftliga frågor. Syftet med granskningen har varit att skapa en överblick över hur andelen fördröjda svar har utvecklats över tid. För att få ett mer komplett underlag har svarstiderna under riksmötena 2014-2023 granskats.

Frågeinstituten, det vill säga interpellationer samt skriftliga och muntliga frågor, är en del av riksdagens kontrollmakt. De fyller en viktig funktion genom de möjligheter till information, debatt och kontroll av regeringen som de ger riksdagen.

Under lång tid har utskottet konstaterat att svarstider för interpellationer, trots upprepade påpekanden från utskottet genom åren, åsidosatts i en mycket stor del av fallen. Under åren 2014-2023 var andelen fördröjda interpellationssvar i snitt nästan 50 procent, medan andelen fördröjda svar på skriftliga frågor var 5-20 procent. Andelen fördröjda svar på skriftliga frågor har dock minskat de senaste åren, något som är positivt och som utskottet även noterar i betänkandet.

Inom Regeringskansliet pågår också ett löpande arbete för att motverka fördröjda interpellationssvar. Numera tillämpas en ordning med schemalagda interpellationssvar, och tid för interpellationsdebatter bokas i statsrådens kalendrar. Det är viktigt att frågeinstituten fungerar tillfredsställande, att statsråden respekterar gällande reglering och praxis och att fördröjda svar i möjligaste mån undviks. Förhoppningsvis går utvecklingen nu åt rätt håll.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Granskning av stats-rådens tjänsteutövning och regeringsärende-nas handläggning

Fru talman! Ett annat ärende där de olika tidsaspekterna har undersökts gäller planeringen av lagstiftningsprocessen. Här är det i stället tvärtom. Det är inte alltid som tiden är tillräckligt lång mellan regeringens beslut om propositionen och lagförslagets ikraftträdande. Utskottet har sedan tidigare konstaterat att alltför korta tidsramar för riksdagens behandling av propositioner kan påverka negativt både genom att motionstiden förkortas och genom att tiden för beredning blir alltför kort.

Utskottet är dock medvetet om att det i vissa brådskande situationer kan vara nödvändigt att tiden mellan regeringens beslut om proposition och lagens ikraftträdande är kortare än normalt. I betänkandet konstaterar utskottet att tillämpningen av brådskande riksdagsbehandling, genom kontinuerlig omvärldsbevakning och god framförhållning och beredskap inom Regeringskansliet, bör kunna begränsas till de fall där det är absolut nödvändigt.

Fru talman! Ett annat område som utskottet granskat är styrningen av statligt ägda bolag med samhällsuppdrag. Syftet har varit att på en övergripande nivå se över formen för regeringens styrning av bolagen. Regeringen har riksdagens uppdrag att aktivt förvalta bolag med statligt ägande så att den långsiktiga värdeutvecklingen blir den bästa möjliga och de särskilt beslutade samhällsuppdragen utförs väl.

Samtliga dessa bolag ska hålla årsstämma senast den 30 april, vilket är en känd förutsättning. Ändå visade det sig vid utskottets granskning att ägarens förslag till beslut på årsstämman, bland annat om nominering av styrelsens ordförande och ledamöter, saknades i mer än hälften av kallelserna - trots att det i Regeringskansliets riktlinjer anges att förslag till beslut ska skickas till bolaget i så god tid att dessa förslag kan tas med i kallelsen till bolagsstämman.

Det är också stor variation mellan bolagen när det gäller ägardialogerna. Vid ägardialogerna är det av betydelse att minnesanteckningar förs, och dessa bör även diarieföras. I granskningen framkom att denna ordning inte tillämpats för de bolag som förvaltas av Kulturdepartementet. Men vid granskningen fick vi beskedet att framtida ägardialoger med dessa bolag kommer att dokumenteras.

Fru ålderspresident! Jag vill börja med att yrka bifall till förslaget i konstitutionsutskottets betänkande KU1.

Det finns flera viktiga punkter i denna budgetproposition för utgiftsområde 1 Rikets styrelse, och jag väljer att fokusera på ett par av dessa.

Riksdagens fastigheter är fantastiska, och det är en ynnest att få arbeta och verka i dessa vackra byggnader. Men det finns ett stort underhållsbehov i fastighetsbeståndet, och omfattande renoveringsarbeten pågår och beräknas pågå framöver. Just nu renoveras fastigheten Cephalus. För att täcka de ökade kostnaderna höjs riksdagens fastighetsanslag med 50 miljoner kronor.

Vi är också alla mycket medvetna om det geopolitiska läget och den ökade osäkerheten i världen. Det påverkar även oss här i Sverige, och anslaget för säkerhetshöjande åtgärder till trossamfund höjs med 30 miljoner kronor. Särskilt de antisemitiska strömningarna i Sverige har ökat markant den senaste tiden, och flera synagogor behöver kontinuerlig bevakning. Även anslaget för hågkomstresor ökas med 6 miljoner kronor årligen från 2024 till 2026.

I juni nästa år är det dags för Europaparlamentsval, och val är alltid kostsamma - särskilt för våra 290 kommuner och även våra länsstyrelser. För att täcka deras ökade kostnader höjs anslaget. I detta anslag avsätts även 20 miljoner kronor för olika valdeltagarinsatser i syfte att främja valdeltagandet i Europaparlamentsvalet 2024.

Fru ålderspresident! En hel del har hänt sedan valet 2022, och ett av de viktigaste betänkandena som vi behandlat i KU i höst är det om det nya mediestödet.

Det nya mediestödet introduceras fullt ut den 1 januari 2024, och när det är i full effekt kommer det att resultera i lägre kostnader än dagens kostnad på över 1 miljard. Men under fem år är det en övergångsperiod när anslag från det gamla presstödet betalas ut samtidigt som det nya mediestödet. För att täcka dessa ökade kostnader höjs anslaget med 50 miljoner kronor.

Detta är ett par av de satsningar som finns i budgeten. De visar att vi har kommit en bit på väg i samarbetet och i arbetet med att omsätta väljarnas önskan sedan regeringsskiftet.

Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till förslagen i konstitutionsutskottets betänkande KU3 Ett hållbart mediestöd för hela landet. Jag vill samtidigt yrka avslag på samtliga motioner.

Nu avvecklas äntligen det otidsenliga mediestödet. Jag säger det igen: Nu avvecklas äntligen det otidsenliga mediestödet - presstödet. Sverigedemokraterna har under lång tid drivit på för att detta ska bli verklighet.

Presstödet föddes en gång för att Socialdemokraterna ville rädda partivänlig press. Ett system konstruerades för att rädda den så kallade andratidningen på många orter - en andratidning som nästan alltid var socialdemokratisk. Och så ser det fortfarande ut i dag. På nio av tio orter runt om i Sverige är andratidningen socialdemokratisk.

Ett hållbart mediestöd för hela landet

Sedan stödet infördes har det muterat, växt och blivit något av ett medialt monster. Stödformer har kommit och gått, och allteftersom medielandskapet digitaliserats och förändrats har fler och fler kvalificerat sig för stödet. Stödet har varit rättighetsbaserat och inte behovsbaserat, vilket det nya stödet är. Vem som helst kunde starta tidning och ha rätt till stöd.

En älv av pengar har kanaliserats till en mängd framför allt tidningar i olika nyanser av rött. Redaktioner och ägare har maximerat sin verksamhet för att kunna uppbära så mycket stöd som möjligt på skattebetalarnas bekostnad.

Ett slags topp - eller botten - får väl sägas ha nåtts under pandemiåren när miljöpartister och socialdemokrater öste in pengar i systemet. Man får förmoda att det var av i huvudsak samma skäl som när stödet infördes.

Fru talman! Fria medier har vi av många skäl. Ett av de viktigaste är att makten behöver granskas. En sanning är emellertid att det är svårt att neutralt granska den som föder en. Man kan därför fråga sig om medier som lever av ett politiskt system helt kristallklart förmår att kritiskt granska detsamma. Svaret är givetvis nej. Det skulle utifrån detta gå att argumentera för att det över huvud taget inte borde finnas något presstöd. Men om presstödet helt skulle upphöra skulle förmodligen de allra flesta tidningar snart gå i konkurs, oavsett om de är digitala eller ej.

Om vi inte har några oberoende medier får vi ingen granskning av makten - och liten, eller ingen, nyhetsrapportering. Utan oberoende medier skulle annonsmarknaden flytta in på de stora sociala medieplattformarna. Den lilla nyhetsrapportering vi har kvar skulle nog hamna där med, med undantag för public service. Vi skulle få en nyhetsmarknad på de amerikanska techjättarnas villkor. Föreställ er det! Det skulle vara en marknad långt från medborgarnas inflytande och med nyheter med syfte att maximera antalet klick. Ingen granskning av statliga bolag, aktivistiska myndighetschefer, kommunala revisorer eller folkvalda skulle göras.

Ett mediestöd behövs således för att hålla demokratin levande och granska makthavarna. Vi alla här i riksdagen behöver granskas. Viktiga händelser utomlands behöver sin rapportering liksom det som försiggår i till exempel Vaxholm, Älvsbyn, Borlänge, Sölvesborg och Ånge. Det är mycket viktigt att stödja mindre, lokala medier som har ett verkligt behov. Men vi gör inte det genom ett lapptäcke av olika stödformer. I stället inför nu Sveriges riksdag ett nytt system.

Det nya systemet syftar till att täcka det lokala behovet av en levande press. Vi styr bort från det gamla rättighetsbaserade systemet där det i huvudsak krävdes en viss upplaga. Vi styr bort från systemet där ledarsidan var det viktiga. I stället inför vi en ordning där stödet går till lokala nyhetsredaktioner som har behov av stöd för sin redaktionella verksamhet. Det är hela grunden i det nya systemet.

Pengarna ska gå dit där de gör störst nytta för skattebetalarna, genom att redaktioner rapporterar vad som äger rum i orterna där de finns. Det innebär inte att makten i Stockholm inte längre granskas; det kommer att finnas gott om tidningar som rapporterar om oss. Det innebär inte att vissa nationella medier inte längre ska få stöd, men det innebär att tyngdpunkten läggs på lokala medier.

Är det här nya systemet en ultimat lösning? Det är det sannolikt inte, men det är den minst dåliga lösningen. Får vi inte denna ändring på plats till årsskiftet faller hela stödsystemet som ett korthus, eftersom det bygger på ett undantag som Sverige har från EU.

För de tidningar som faller utanför det nya systemet kommer ett tämligen generöst övergångsstöd att lämnas under en femårsperiod. Vi kommer även att utvärdera det nya systemet under 2027 för att vid behov kunna göra korrigeringar.

Fru talman! Ibland är verkligheten helt enkelt så komplex att inga enkla lösningar finns. Ett helt avskaffat stöd är inte vägen fram. Men det gamla stödsystemet avskaffas äntligen, och denna stödreform är den bästa lösningen i ett ständigt föränderligt och skiftande medielandskap.

Herr talman! Vi debatterar i dag konstitutionsutskottets betänkande 2 om effektiv ekonomistyrning i kommuner och regioner.

Detta är en välarbetad och genomtänkt proposition som är tänkt att öka flexibiliteten för våra kommuner och regioner i deras arbete med den ekonomiska styrningen och skapa bättre förutsättningar för detta viktiga arbete. Propositionen innehåller flera olika delar, och jag väljer att belysa vissa av dessa i mitt anförande.

I propositionen föreslås att de resultatutjämningsreserver som regleras i kommunallagen ska ersättas med resultatreserver. Genom att införa resultatreserver skapar staten bättre förutsättningar för kommuner och regioner att planera sitt sparande i syfte att nå god ekonomisk hushållning.

I kommunallagen regleras hur kommuner och regioner ska sköta sin ekonomiska förvaltning. Där beskrivs bland annat att kommuner och regioner ska ha god ekonomisk hushållning.

Sedan 2013 finns det i kommunallagen en möjlighet att under vissa förutsättningar reservera delar av ett positivt resultat i en resultatutjämningsreserv, RUR. Denna reserv kan sedan användas för att utjämna intäkter över en konjunkturcykel under förutsättning att årets resultat efter balanskravsjusteringar är negativt. Men RUR innebär samtidigt begränsningar, och med den aktuella konjunkturen har exempelvis vissa regioner tvingats hänvisa till synnerliga skäl för att motivera en användning av sin RUR.

Herr talman! Den befintliga ordningen med en resultatutjämningsreserv som syftar till att jämna ut intäkter över konjunkturcykler har fått ett begränsat genomslag. Alla kommuner och regioner använder sig inte av möjligheten. Med det nya förslag vi i dag debatterar föreslås i stället att kommuner och regioner ska få möjlighet att reservera medel i en resultatreserv och därmed på förhand kunna planera och öka sitt sparande för att reservera medel till exempelvis kommande större utgifter. Det kommer förhoppningsvis att bidra till ett ökat användande i våra kommuner och regioner och därmed skapa ett bättre förhållande mellan positiva resultat och kommande utgifter - helt enkelt god ekonomisk hushållning.

Herr talman! Vidare föreslås i propositionen att revisionsberättelserna ska hållas tillgängliga för allmänheten på kommunens eller regionens webbplats från och med tillkännagivandet av det sammanträde med fullmäktige då berättelsen ska behandlas. Kommuner och regioner har ett stort ansvar att förvalta våra skattemedel på bästa sätt, och det är viktigt att allmänheten på detta sätt får ytterligare möjlighet att ta del av informationen.

I detta anförande instämde Mattias Eriksson Falk (SD).

Herr talman! Sedan 1961 har regeringen lämnat redogörelser till riksdagen för vilka åtgärder regeringen har vidtagit med anledning av riksdagens olika beslut. Enligt riksdagsordningen ska regeringen varje år i en skrivelse till riksdagen redovisa vilka åtgärder regeringen har vidtagit med anledning av de riksdagsskrivelser som överlämnats till regeringen.

Också i år vill vi i konstitutionsutskottet upprepa vad vi har sagt tidigare, nämligen att vi konstaterar att regeringens redogörelse för behandlingen av riksdagens skrivelser sedan flera år tillbaka ger en mer utförlig redovisning av åtgärder vidtagna av regeringen och kan anses ge en korrekt bild av riksdagens skrivelser till regeringen. Vi ser självklart positivt på denna utveckling.

I detta betänkande redogör regeringen först för de åtgärder den har vidtagit efter olika uppmaningar från oss i riksdagen. Utskotten får chansen att kommentera dessa och bedöma om de strikt sett är nöjda med exempelvis hur lång tid det har tagit och hur det har skett. Vi överprövar inte den bedömningen i konstitutionsutskottet, vilket ytterst beror på att det kräver väldigt mycket sakkunskap att kunna avgöra frågan, och det är våra kollegor i respektive utskott som främst besitter den sakkunskapen.

På konstitutionsutskottets område gör vi dock en egen bedömning i sak. Vi är överens om bedömningen även i år - vi brukar vara det - men kan när det gäller helheten konstatera att det är fler tillkännagivanden som tar aningen längre tid för regeringen att verkställa, precis som tidigare talare också har påpekat i dag. De äldsta ännu inte slutbehandlade tillkännagivandena gjordes för mer än elva år sedan, vilket utskottet har uttalat inte kan anses vara en acceptabel tidsåtgång för behandlingen av ett tillkännagivande.

Vi ser dock positivt på att regeringen redovisar behandlingen av ett tillkännagivande om den lägger fram en proposition eller skrivelse som behandlar en sakfråga som knyter an till tillkännagivandet. Genom budgetpropositionens omfattning ter det sig också naturligt att antalet tillkännagivanden som redovisas i den är förhållandevis stort.

Herr talman! Vårens granskning är till ända, och det har varit en annorlunda granskningsperiod då vi har granskat både den tidigare regeringen och den nuvarande.

I granskningsbetänkandet KU20 finns det två ärenden jag vill lyfta fram i dag. Det är två ärenden som är väckta av mitt parti och där konstitutionsutskottet konstaterat brister. Det är två ärenden som visar hur den dåvarande regeringens statsråd var okunniga när det gällde fakta.

Först har vi det ärende där den dåvarande utrikesministern Ann Linde gjorde ett uttalande om vapenexport och uttryckte sig på ett sådant sätt att åhörarna fick uppfattningen att det krävdes en lagändring innan en eventuell krigsmaterielexport till Ukraina skulle kunna ske.

Det var i programmet Agenda i SVT den 13 februari 2022 som Ann Linde gav vilseledande information om det svenska exportkontrollregelverket för krigsmateriel när det gällde vapenexport till Ukraina i konflikten med Ryssland.

Att den dåvarande utrikesministern gav felaktig information om att vapenexport till Ukraina omöjliggörs av det svenska exportkontrollregelverket var, i ett så pass känsligt säkerhetsläge, oerhört allvarligt. Export av krigsmateriel till Ukraina skulle utgöra en tydlig markering från svensk sida till Ryssland om alla nationers rätt att själva bestämma över sin egen säkerhetspolitik.

Ann Linde sa: Vi kan inte helt plötsligt säga så här att bara för att det nu är en konflikt så ska vi ändra våra vapenexportregler.

Men detta är inte överensstämmande med det svenska regelverket för exportkontroll av krigsmateriel. I det svenska regelverket finns ovillkorliga hinder som gör att det inte går att exportera krigsmateriel under vissa omständigheter. Dessa ovillkorliga hinder beskrivs i regeringens proposition 2017/18:23 på följande sätt:

"Tillstånd till utförsel eller annan utlandssamverkan enligt krigsmateriellagen ska inte beviljas, om det skulle strida mot en internationell överenskommelse som Sverige har biträtt, ett beslut av FN:s säkerhetsråd, Organisationen för samarbete och säkerhet i Europa (OSSE) eller Europeiska unionen eller mot folkrättsliga regler om export från neutral stat under krig (ovillkorliga hinder)."

Inget av dessa hinder var uppfyllt när det gällde export av krigsmateriel till Ukraina. Gällande möjligheten att exportera krigsmateriel till stater som befinner sig i konflikt är dessa hinder inte ovillkorliga. Det beskrivs så här i samma proposition:

"Tillstånd till utförsel av krigsmateriel för strid, eller till annan utlandssamverkan som avser krigsmateriel för strid eller övrig krigsmateriel, bör inte beviljas om det avser en stat som befinner sig i väpnad konflikt med en annan stat, oavsett om krigsförklaring har avgetts eller ej, en stat som är invecklad i en internationell konflikt som kan befaras leda till väpnad konflikt eller en stat som har inre väpnade oroligheter."

Därmed finns det inga ovillkorliga hinder för att exportera krigsmateriel till en stat som befinner sig i väpnad konflikt. I propositionen uttrycks också vikten av att göra en helhetsbedömning där alla faktorer vägs in och där Sveriges utrikes- och försvarspolitik spelar en viktig roll.

Det finns dessutom exempel på att utförseltillstånd har beviljats där villkorligt hinder förelåg. År 2003 beviljades utförseltillstånd i samband med USA:s och Storbritanniens deltagande i den väpnade konflikten i Irak. Då gjordes en helhetsbedömning, och nationens eget intresse hade förtur.

Utrikesministerns uttalande om att Sverige måste ändra sitt regelverk för att möjliggöra krigsmaterielexport till Ukraina var därför felaktigt i förhållande till både regelverket och hur det tillämpats tidigare avseende export till stater som deltar i en väpnad konflikt. Konstitutionsutskottet konstaterar också i sin granskning att det tidigare statsrådet har brustit.

Herr talman! Det andra ärendet är det där den dåvarande miljö- och klimatministern Annika Strandhäll under en interpellationsdebatt uttalade att det är betydligt enklare att konstruera ny kärnkraft i Sverige än vad som verkligen är fallet.

Runt om i världen är intresset större än på länge för att bygga ny kärnkraft, då det är en av få planerbara kraftkällor som är fossilfri. Framför allt växer intresset för små modulära reaktorer, SMR, där den främsta fördelen är att de är lättare att bygga där elbehovet finns och att de minskar behovet av att bygga ut elnäten. I Europa finns det förhoppning om att kunna ha sådana kommersiella reaktorer i drift redan till 2028. Det kan alltså gå fort från idé till handling när politiska beslut väl tas.

Men gällande konkurrensvillkoren för ny kärnkraft i Sverige uppvisade den dåvarande regeringen en viss okunskap. Dåvarande miljöminister Annika Strandhäll försökte i riksdagen framställa det som att det inte fanns några hinder för att bygga ny kärnkraft. Verkligheten såg dock annorlunda ut, då det var förbjudet att bygga ny kärnkraft i 287 av landets 290 kommuner samt helt förbjudet i det elprisområde som har högst elpriser i södra Sverige. Detta är något som vår nuvarande regering nu åtgärdar genom att se över regelverket.

Men så lät det inte i den interpellationsdebatt den 19 april 2022 när det dåvarande statsrådet Annika Strandhäll sa så här: "Det finns i dag inga hinder för att bygga ny kärnkraft, vare sig med traditionell teknik eller med den nya teknik som kallas små modulära reaktorer, SMR, och som ännu är på utvecklingsstadiet."

Trots att statsrådet i någon mån justerade sitt ställningstagande senare i anförandet är det anmärkningsvärt att statsrådets uttalande inte var korrekt, och även här anser KU att det tidigare statsrådet har brustit.

Interpellationer är ett frågeinstitut och ett led i riksdagens kontrollmakt. Det är viktigt att dessa institut fungerar tillfredsställande. Till skillnad från inlägg i en debatt är interpellationssvar väl förberedda och bör vara mer genomtänkta. Därför ställs också högre krav på att innehållet i svaret ska vara korrekt.

Det har varit en intensiv vår med alla granskningar, men vi har arbetat väl tillsammans i konstitutionsutskottet. Jag ser fram emot kommande riksmöte.

Herr talman! I sådana här sammanhang brukar vi ledamöter i utskottet påminna om konstitutionsutskottets ålder och om det särskilda i att KU brukar anses vara världens äldsta ännu arbetande utskott. Och så här i jubileumstider och nära inpå 6 juni - som vi ju inte enbart firar för att Gustav Vasa valdes till konung utan även för att 1809 års grundlag antogs - kan det vara på sin plats med ett litet citat.

Jag läser här från § 107 i 1809 års grundlag:

Skulle konstitutionsutskottet anmärka, att statsrådets ledamöter samfäldt eller en eller flere af dem, uti deras rådslag om allmänna mått och steg icke iakttagit rikets sannskyldiga nytta, eller att någon statssekreterare icke med oväld, nit, skicklighet och drift sitt förtroendeembete utöfvat, äge då utskottet att sådant tillkännagifva för riksens ständer.

Detta omständliga, men ganska vackra, språk har i den moderna demokratin i princip omvandlats till: "Konstitutionsutskottet ska granska statsrådens tjänsteutövning och regeringsärendenas handläggning."

Och det är ju det vi i princip gör nu. Jag tänkte lyfta fram två ärenden.

Det första ärendet rör anställningen av en statssekreterare hos statsministern. Omständigheter - som uppdagades senare - kring den aktuella statssekreterarens bakgrund medförde att själva anställningsprocessen kom att bli föremål för en anmälan och påföljande granskning.

Utskottet konstaterar att statssekreteraren är chefstjänsteman i Regeringskansliet, och det är av stor vikt att de som anställs som statssekreterare har en personlig lämplighet för uppdraget samt att en sådan befattningshavare inger förtroende.

I det nu aktuella fallet hade statsministern samtal med den tilltänkte statssekreteraren innan beslut om anställningen fattades. Det genomfördes även en säkerhetsprövning.

I granskningen som avser den formella sidan av ärendets hantering har inte framkommit något som utskottet finner skäl att anmärka på. I det här fallet kan således sägas att KU verkligen förvaltat en över 200 år gammal princip.

Det andra ärendet rör även det en fråga om själva processen för anställningen. Statsministern har anmälts för jäv när han har låtit rekrytera en ny nationell säkerhetsrådgivare. Statsministern och den nye säkerhetsrådgivaren har nämligen haft en vänskapsrelation. Statsministern själv har framhållit att direktrekryteringar av detta slag inte är det vanliga förfarandet men att möjligheten har använts regelmässigt även av tidigare regeringar.

I det aktuella fallet gjorde regeringen bedömningen att en direktrekrytering var påkallad för att skyndsamt få den nationella säkerhetsrådgivaren på plats och att detta var i enlighet med rådande praxis. Granskningen i denna del föranleder inte något uttalande från utskottets sida. KU gör emellertid en del principiella uttalanden, som jag gärna vill förmedla till kammaren.

Utskottet har tidigare uttalat att även om förvaltningslagen inte i formell mening är tillämplig på regeringsärenden är det mycket viktigt att bestämmelserna för jäv följs i Regeringskansliet. Regeringskansliets etiska riktlinjer föreskriver att reglerna ska tillämpas med säkerhetsmarginal om det råder tvekan om vilka situationer de omfattar.

Vidare har utskottet tidigare uttalat att det inte bör finnas ens skäl att misstänka att någon i regeringen eller i Regeringskansliet gynnar sig själv eller någon närstående, det vill säga ungefär samma princip om oväld och nit som fanns redan för över 200 år sedan.

Gransknings-betänkandeVissa frågor om statsråds tjänste-utövning (kapitel 3)

Herr talman! Tutande studentflak, visslande ångbåtar på Strömkajen och vaktparadens mässingsmusik är alla säkra tecken på att sommaren har kommit till Stockholm. Men här inne i riksdagen är nog det förmodligen säkraste sommartecknet debatten om konstitutionsutskottets granskningsbetänkande.

I år är betänkandet särskilt viktigt givet att ett enigt utskott har enats om en mycket viktig princip: När det rör anmälningar om statsrådens uttalanden ska KU:s granskning framgent avgränsas till uttalanden där det kan ställas konstitutionellt berättigade krav på uttalandena. Uttalanden som i huvudsak gjorts som ett led i den allmänpolitiska debatten, där den som uttalat sig mer gjort det i egenskap av företrädare för ett parti, lämpar sig mindre väl för att granskas av KU.

Uttalanden som görs av ett statsråd som lämnar information i egenskap av statsråd är däremot ett exempel på när KU kan och ska granska statsråden. Interpellationssvar till riksdagens ledamöter är ett bra exempel på sådant som bör granskas som en del av riksdagens kontrollmakt.

Härigenom kan KU fokusera på sitt verkliga uppdrag - att granska statsrådens tjänsteutövning - i stället för att felaktigt göra anspråk på att vara något slags politiskt facit. Jag tror att detta på lång sikt kommer att öka digniteten i inlämnade anmälningar och utskottets ställningstaganden samt gynna den parlamentariska demokratin.

Herr talman! Med detta sagt övergår jag till att uppmärksamma två ärenden väckta av Sverigedemokraterna, där KU har funnit brister i statsrådens tjänsteutövning. Det ena ärendet handlar om före detta utrikesminister Ann Lindes uttalande precis innan den ryska fullskaliga invasionen om att svensk vapenexport till Ukraina inte var möjlig utan att ändra regelverket. Det andra ärendet rör ett uttalande av före detta klimat- och miljöministern Annika Strandhäll under en interpellationsdebatt, det vill säga vid just ett sådant tillfälle som utskottet fastslagit ligger inom kärnan för dess granskningsområde. Jag kommer att tala mer om dessa ärenden längre fram i debatten.