Victoria Tiblom

Fru talman! Våra nordiska språk är en fascinerande värld. Samtidigt som det finns likheter mellan språken finns det även olikheter och många unika egenskaper. Vårt språkliga arv fängslar både forskare och entusiaster. Flera av de nordiska språken är nära besläktade och förstås relativt lätt av invånare i andra nordiska länder, vilket är unikt.

De nordiska språken, även kända som de nordgermanska språken, är en grupp nära besläktade språk som talas i Danmark, Norge, Sverige, Island och Färöarna. I vårt grannland Finland tillhör det finska språket den uraliska språkstammen och inte den nordgermanska.

Även om de nordiska språken delar ett gemensamt ursprung har varje språk sina egna särdrag. Det gör studiet av nordiska språk till ett spännande och mångsidigt område. Från de rytmiska tonerna i danskan till den melodiösa rytmiken i svenska har varje språk sin egna fängslande charm. Att utforska de nordiska språken gör att vi kan uppskatta den rika mångfalden av mänsklig kommunikation och det bestående arvet från den fornnordiska civilisationen.

Fru talman! En fundamental faktor för att de nordiska länderna över huvud taget är så nära sammanbundna är vår förmåga att kommunicera med varandra. Språkförståelsen och möjligheten att kommunicera med varandra på de nordiska språken är en nyckelfaktor i den nordiska gemenskapen och det nordiska samarbetet.

En stark språkförståelse fungerar som smörjmedel för vår gemensamma kommunikation och minskar transportkostnader inom handel samtidigt som den bidrar till arbetsmarknadernas integration och det kultur- och utbildningspolitiska samarbetet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Nordiskt samarbete inklusive Arktis

Att Nordiska rådet uppmanar och uppmuntrar till kommunikation på de nordiska språken under våra gemensamma sessioner och sammanträden är mycket positivt. Det bidrar till att stärka språkförståelsen mellan parlamentarikerna. Sedan länge är skandinaviskan etablerad som arbetsspråk.

Vi sverigedemokrater ser betydelsen av att skandinaviskan har en fortsatt stark ställning. Men vi menar samtidigt att den uppgörelse som gjordes för att stärka finskans och isländskans ställning är viktig, inte minst symboliskt.

Att sträva efter ett gemensamt arbetsspråk underlättar och har många fördelar. Förbättringar måste också göras för att finska och isländska språkets ställning ska kunna hanteras på liknande villkor, utan att det innebär ett närmande till engelskan som arbetsspråk.

Fru talman! Det är viktigt att vi gör vårt yttersta för att bevara våra olika språk. Vi behöver också arbeta mer med språkförståelse för att underlätta för oss i Norden att leva och arbeta i de övriga nordiska länderna. Exempelvis är utbytesplatser i Norden en viktig faktor.

Tillsammans är vi en av världens tio största ekonomier och den femte största i Europa. Om vi ska kunna fortsätta att utvecklas och växa behöver vi också underlätta samarbetet oss emellan på allra bästa sätt.

Fru talman! Sverigedemokraterna står naturligtvis bakom samtliga av våra reservationer, men för tids vinnande nöjer jag mig med att yrka bifall till reservation 10 om älvdalskans ställning.

Av historiskt beklagliga skäl har minoritetsgrupper förhindrats att bejaka, använda och utveckla sina språk. Exempelvis fick inte samiska barn tala samiska i skolan, inte ens utanför lektionstid. Detta bidrog naturligtvis till att talandet av de samiska språken minskade och att den nya generationen inte fick möjlighet att lära sig språket ordentligt eftersom det uteblev genom hela undervisningen. Även språket meänkieli är utrotningshotat. Bristen på läromedel är ett exempel på faktorer som har en negativ inverkan på bevarande av språk.

Fru talman! I dag har vi en lag om nationella minoriteter i Sverige som bland annat säkerställer rättigheterna för våra fem minoritetsspråk: samiska, meänkieli, finska, romani och jiddisch.

Men vi har kanske fler minoritetsspråk i Sverige som borde uppmärksammas och värnas? Är exempelvis älvdalskan ett språk eller en dialekt? Vi i konstitutionsutskottet hade förmånen att besöka Älvdalen tidigare i veckan. Det finns flera internationella organ som anser att älvdalskan är ett språk och inte en dialekt. Det gäller bland andra SIL International, ursprungligen Summer Institute of Linguistics, och Europarådets expertkommitté.

Älvdalskan har fört en tynande tillvaro och har nu bara omkring 2 500 talare. Men det har skett en förändring de senaste åren, och en revitalisering av språket pågår. En revitalisering innebär att man vänder ödet för ett språks nedbrytning. Genom ett projekt finansierat av Allmänna arvsfonden har intresset för älvdalskan ökat stort, särskilt bland barn i förskolan och skolan. Det har bland annat skett genom att man har översatt barnböcker och barnfilmer, som dem om Pelle Svanslös, till älvdalska. Målet är att år 2030 ska 30 procent av eleverna som går ut årskurs 9 kunna älvdalska.

Vi sverigedemokrater ser positivt på de regionala ansatserna att bevara och utveckla språket. Språk kan återfå kraft i nya generationer där det finns intresse för kulturarv och rötter, och det är viktigt att vi värnar våra rötter. Det gäller såväl de nationella minoriteternas kulturer som den svenska kulturen, som tillsammans utgör Sveriges samlade kulturella grund.

Vårt lands kulturarv och historia är två viktiga grundpelare för samhällets identitet, och identiteten är ledstjärnan i frågan om ett sammanhållet land.

Fru talman! Sverigedemokraterna står naturligtvis bakom samtliga sina reservationer, men för tids vinnande nöjer jag mig med att yrka bifall till reservation 6.

Vi har kommit långt i Sverige när det gäller fri- och rättigheter, inte minst när det gäller den jämlika behandlingen av könen. Män och kvinnor är jämställda. Men det pågår en skrämmande förändring i samhället, och vi måste värna våra fri- och rättigheter.

Fru talman! Hederskulturen som breder ut sig är ett hot mot flickor och kvinnor. I skolan kan hederskultur komma till uttryck genom att flickor täcker hjässa, hår och hals med slöja. Beslöjningen av barn och unga strider mot grundläggande värderingar i det svenska samhället, där jämställdhet och principen om allas lika värde är centralt. För- och grundskolan får aldrig bidra till att upprätthålla segregerande och hedersrelaterade strukturer eller tvingande normer från andra kulturer.

Därför bör man inte tillåta slöja på barn och unga i för- och grundskolan eller annan offentlig verksamhet. Inte heller personal bör tillåtas bära slöja. Det är av yttersta vikt att försvara våra demokratiska, kulturella och sekulära värderingar och förhindra att människor leds in i extremism.

Många samhällen i världen har egentligen aldrig haft någon tanke om fri- och rättigheter. Faktum är att utanför västvärlden har tanken om vissa fri- och rättigheter som inte får inskränkas aldrig varit självklar. I många delar av världen är den fortfarande inte det. I vår del av världen är den däremot, som tur är, självklar. Faktum är att vi har haft tankar om rättigheter under väldigt lång tid - åtminstone tusen år. Men våra fri- och rättigheter är inte bara någonting som damp ned från himlen. Det är inte heller någonting som något enskilt parti i sin välvilja förlänat det svenska folket. Det är en grundläggande del av vår kultur och vår nation och har format dessa samtidigt som de formats under århundraden.

Fru talman! Diskriminering är ett annat område som vi tidigare har haft mycket låg tolerans för. Men nu smyger sig diskrimineringen in i vårt samhälle på olika sätt. Europakonventionen stadgar uttryckligen att politisk diskriminering inte får förekomma i myndighetsutövning mot den enskilde eller i ett anställningsförfarande när det gäller en offentlig tjänst. Något sådant uttryckligt förbud mot diskriminering på politisk grund vid ett anställningsförfarande finns däremot inte i regeringsformen. Det hör inte hemma i ett demokratiskt samhälle att någon inte ska komma i fråga för en anställning på grund av att han eller hon har "fel" åsikter eller är politiskt engagerad i "fel" parti. Enligt vår mening måste det därför införas ett tydligt förbud mot otillbörlig särbehandling av en person på grund av politisk uppfattning vid anställningar inom offentlig, kommunal eller regional verksamhet.

Det finns goda skäl att reflektera kring vad följderna blir av den rådande samhällsutvecklingen om den tillåts fortsätta ohejdat.

Fru talman! Vi sverigedemokrater ställer oss ytterst skeptiska till att det går att upprätthålla ett fritt, liberalt samhälle för oss alla om inte majoritetssamhällets normer värnas.

Fru talman! Vilken funktion fyller riksdagens ombudsmän? Denna anrika institution instiftades 1809. Om man läser JO:s ämbetsberättelse, som vi i KU har gjort, och dessutom även den översyn av JO-ämbetet som presenterades i december blir syftet tydligt.

Ämbetet har till funktion att skydda den enskilde mot myndighetsövergrepp och att förhindra maktmissbruk. Allmänheten kan skriva till justitieombudsmännen och klaga på hur de blivit behandlade av myndigheter och deras befattningshavare.

Vid JO-utfrågningen i höstas, när ämbetsberättelsen presenterades, gjordes ett par nedslag i olika ärenden som hade väckt konstitutionsutskottets ledamöters intresse lite extra.

För egen del var jag intresserad av det faktum att vi alla i dag är publicister och kan göra våra röster hörda i olika sammanhang. Det kan uppfattats negativt, och det kan sedan få följder. Det var fallet för den polisman som i en insändare kritiserade sina överordnade eller för den lantbruksstudent som kritiserade hanteringen av grisslakt.

Inte mindre än 10 474 ärenden nyregistrerades 2021/22. De områden som ökade mest var klagomål som rörde hälso- och sjukvård, kriminalvård samt polis. Just det stora antalet ärenden från personer som är intagna och som rör Kriminalvården kanske är någonting som vi bör se över. Borde kanske i stället dessa ärenden hanteras av en egen myndighet? JO flaggar i sin ämbetsberättelse för att de står inför stora utmaningar när antalet ärenden kontinuerligt ökar.

Vi får se vad som händer framöver. Men till dess kan jag inte annat än att imponeras av den enorma kunskap och handlingskraft som våra fyra justitieombudsmän besitter.

Herr talman! Tack, kollegor i utskottet och utskottens tjänstemän, för arbetet i KU sedan valet! Efter detta val, som inneburit ett regeringsskifte, ska budgetpropositionen överlämnas till riksdagen inom tre veckor efter det att en ny regering har tillträtt.

Därför har vi i regeringsunderlaget ännu inte hunnit förhandla och föreslå nya mål för utgiftsområden eller ge den redovisning av resultat som enligt budgetlagen ska ingå i propositionen och ett innehåll som fullt ut återspeglar regeringens politik.

Vi har dock kommit en bit på vägen i arbetet med att omsätta väljarnas önskan om en ny riktning för Sverige. Jag kommer här att göra några nedslag om det som vi har kommit överens om. Det finns naturligtvis mer att säga. Men detta är några områden jag särskilt vill framhålla.

Herr talman! Nästa år har Hans Majestät Konungen suttit på tronen i 50 år, men det är också 500 år sedan Gustav Vasa valdes till konung. Vem vet, utan Gustav Vasas insatser för landet är det mycket möjligt att denna debatt hade hållits i Köpenhamn.

För att högtidlighålla dessa jubileer och för att kunna stärka säkerheten vid det kungliga slottet höjs anslaget till Kungliga hov- och slottsstaten. Det är bra att Sverige har ett levande och välmående kungahus.

Nästa år tar Sverige över EU-ordförandeskapet. Den parlamentariska dimensionen av EU-ordförandeskapet innebär att riksdagen under det svenska ordförandeskapet våren 2023 kommer att stå värd för totalt åtta konferenser.

Sju av konferenserna äger rum i riksdagen och en i Bryssel. Fem av konferenserna arrangeras varje halvår utifrån en bestämd arbetsordning. Utöver dessa konferenser anordnar riksdagen tre tematiska konferenser på eget initiativ. Riksdagen bestämmer där på egen hand om tema och upplägg.

De tre tematiska konferenserna kommer att handla om demokratin i Europa, EU:s framtida energiförsörjning och den cirkulära bioekonomin. Det är nog så viktiga frågor för de tider vi lever i.

För genomförandet av konferenserna ökas anslaget med 14 675 000 kronor 2023. Något som också kommer att hända 2023 - eller som vi hoppas kommer att kunna genomföras 2023 - är Sveriges och Finlands anslutning till Atlantpakten. Extra medel anslås därför till Regeringskansliet. Det ökade anslaget motiveras även av ett höjt säkerhetsläge. Detta är särskilt angeläget i tider av internationell osäkerhet och, tyvärr, regelbundna attacker på system och andra it-lösningar av illasinnade aktörer.

I dessa osäkra tider anslår vi även extra medel till länsstyrelserna. För att förstärka länsstyrelsernas stöd till kommunernas arbete med civilt försvar ökas anslaget med 60 miljoner kronor från och med 2023. För att genomföra investeringar i länsstyrelsernas digitala infrastruktur och vidmakthålla förmågor inom krisberedskap och civilt försvar ökas anslaget med ytterligare 7 miljoner kronor för 2023. För 2024 och 2025 beräknas anslaget öka med 101 respektive 116 miljoner kronor. Vi genomför förutom detta även andra anslag till länsstyrelserna för att dessa ska kunna bidra till den regionala tillväxten.

En annan viktig myndighet är Integritetsskyddsmyndigheten. För att stärka Integritetsskyddsmyndighetens förutsättningar att värna skyddet av grundläggande fri- och rättigheter i samband med behandling av personuppgifter samt för att säkerställa myndighetens uppgifter att besluta om tillstånd för och utöva tillsyn över kamerabevakning ökas anslaget med 42,8 miljoner kronor för 2023 och med 47 miljoner kronor för 2024.

Detta var något om satsningar som finns i budgeten. Inför våren och vårpropositionen 2024 kommer vi att återkomma med ytterligare förändrade anslag och ännu mer konservativ politik.

Herr talman! Jag önskar ställa en fråga till EU- och Nordenminister Jessika Roswall.

Nordiska rådets vision och inriktning för det nordiska samarbetet deklareras övergripande som grönt, socialt och konkurrenskraftigt. Men begreppet trygghet saknas. Sedan det nordiska samarbetets etablering för 70 år sedan har mycket hänt i samhället. Samarbetet föddes i en efterkrigstid då man i högre grad betraktade freden som mer tryggad. Men med de senaste decenniernas utveckling har vi nu ett nytt försvars- och säkerhetspolitiskt läge, inte minst för Ukraina, Sverige och Finland.

Utvecklingen har också inneburit att brottsligheten eskalerat i takt med växande utanförskapsområden. Sverige har ibland beskrivits som ett transitland i Norden för narkotika och har ökade vapenflöden och dödsskjutningar som slår rekord.

Mina frågor blir därför: Hur ser EU- och Nordenminister Jessika Roswall på den nordiska visionen avseende trygghets- och säkerhetsområdet? Finns det behov av en uppdaterad visionsberättelse, och på vilket sätt skulle det i så fall behöva ske?

Herr talman! Jag yrkar bifall till förslaget i betänkandet.

Vi behandlar nu konstitutionsutskottets betänkande KU13, som föreslår ökad insyn i ägandet av radio- och tv-företag. Lagförslaget innebär bland annat att det inte bara är programföretag som sänder tv och leverantörer av beställ-tv som ska tillhandahålla den efterfrågade informationen, utan samtliga leverantörer av medietjänster.

Medielandskapet förändras ständigt. Därför behöver även våra existerande lagar uppdateras för att i möjligaste mån hålla jämna steg med utvecklingen. Denna proposition är en välkommen förändring och uppdatering.

Antalet leverantörer av medietjänster har ökat markant det senaste decenniet, och det är viktigt att säkerställa att mottagarna har tillgång till relevant information. Den som äger en leverantör av medietjänster har stora möjligheter att påverka vilken typ av information och innehåll som förmedlas. Att användaren får tillgång till informationen om ägandeförhållandena innebär en möjlighet att värdera innehållet och trovärdigheten i tjänsten.

Regeringens bedömning är att förslaget bara medför en marginell ökning av den administrativa bördan hos berörda parter, vilket också är en viktig synpunkt. Det ska vara enkelt och smidigt, både för medieleverantörer och för mottagare.

De remissinstanser som har beretts möjlighet att yttra sig, exempelvis JO, Justitiekanslern, Myndigheten för press, radio och tv och leverantörer av medietjänster, har inte haft några synpunkter på förslaget.

Därför, herr talman, kan vi inte annat än instämma i konstitutionsutskottets förslag att anta regeringens förslag till lag om ändring i radio- och tv-lagen och lag om ändring i lagen om elektronisk handel och andra informationssamhällets tjänster.