Victoria Tiblom

Herr talman! Vårens granskning är till ända, och det har varit en annorlunda granskningsperiod då vi har granskat både den tidigare regeringen och den nuvarande.

I granskningsbetänkandet KU20 finns det två ärenden jag vill lyfta fram i dag. Det är två ärenden som är väckta av mitt parti och där konstitutionsutskottet konstaterat brister. Det är två ärenden som visar hur den dåvarande regeringens statsråd var okunniga när det gällde fakta.

Först har vi det ärende där den dåvarande utrikesministern Ann Linde gjorde ett uttalande om vapenexport och uttryckte sig på ett sådant sätt att åhörarna fick uppfattningen att det krävdes en lagändring innan en eventuell krigsmaterielexport till Ukraina skulle kunna ske.

Det var i programmet Agenda i SVT den 13 februari 2022 som Ann Linde gav vilseledande information om det svenska exportkontrollregelverket för krigsmateriel när det gällde vapenexport till Ukraina i konflikten med Ryssland.

Att den dåvarande utrikesministern gav felaktig information om att vapenexport till Ukraina omöjliggörs av det svenska exportkontrollregelverket var, i ett så pass känsligt säkerhetsläge, oerhört allvarligt. Export av krigsmateriel till Ukraina skulle utgöra en tydlig markering från svensk sida till Ryssland om alla nationers rätt att själva bestämma över sin egen säkerhetspolitik.

Ann Linde sa: Vi kan inte helt plötsligt säga så här att bara för att det nu är en konflikt så ska vi ändra våra vapenexportregler.

Men detta är inte överensstämmande med det svenska regelverket för exportkontroll av krigsmateriel. I det svenska regelverket finns ovillkorliga hinder som gör att det inte går att exportera krigsmateriel under vissa omständigheter. Dessa ovillkorliga hinder beskrivs i regeringens proposition 2017/18:23 på följande sätt:

"Tillstånd till utförsel eller annan utlandssamverkan enligt krigsmateriellagen ska inte beviljas, om det skulle strida mot en internationell överenskommelse som Sverige har biträtt, ett beslut av FN:s säkerhetsråd, Organisationen för samarbete och säkerhet i Europa (OSSE) eller Europeiska unionen eller mot folkrättsliga regler om export från neutral stat under krig (ovillkorliga hinder)."

Inget av dessa hinder var uppfyllt när det gällde export av krigsmateriel till Ukraina. Gällande möjligheten att exportera krigsmateriel till stater som befinner sig i konflikt är dessa hinder inte ovillkorliga. Det beskrivs så här i samma proposition:

"Tillstånd till utförsel av krigsmateriel för strid, eller till annan utlandssamverkan som avser krigsmateriel för strid eller övrig krigsmateriel, bör inte beviljas om det avser en stat som befinner sig i väpnad konflikt med en annan stat, oavsett om krigsförklaring har avgetts eller ej, en stat som är invecklad i en internationell konflikt som kan befaras leda till väpnad konflikt eller en stat som har inre väpnade oroligheter."

Därmed finns det inga ovillkorliga hinder för att exportera krigsmateriel till en stat som befinner sig i väpnad konflikt. I propositionen uttrycks också vikten av att göra en helhetsbedömning där alla faktorer vägs in och där Sveriges utrikes- och försvarspolitik spelar en viktig roll.

Det finns dessutom exempel på att utförseltillstånd har beviljats där villkorligt hinder förelåg. År 2003 beviljades utförseltillstånd i samband med USA:s och Storbritanniens deltagande i den väpnade konflikten i Irak. Då gjordes en helhetsbedömning, och nationens eget intresse hade förtur.

Utrikesministerns uttalande om att Sverige måste ändra sitt regelverk för att möjliggöra krigsmaterielexport till Ukraina var därför felaktigt i förhållande till både regelverket och hur det tillämpats tidigare avseende export till stater som deltar i en väpnad konflikt. Konstitutionsutskottet konstaterar också i sin granskning att det tidigare statsrådet har brustit.

Herr talman! Det andra ärendet är det där den dåvarande miljö- och klimatministern Annika Strandhäll under en interpellationsdebatt uttalade att det är betydligt enklare att konstruera ny kärnkraft i Sverige än vad som verkligen är fallet.

Runt om i världen är intresset större än på länge för att bygga ny kärnkraft, då det är en av få planerbara kraftkällor som är fossilfri. Framför allt växer intresset för små modulära reaktorer, SMR, där den främsta fördelen är att de är lättare att bygga där elbehovet finns och att de minskar behovet av att bygga ut elnäten. I Europa finns det förhoppning om att kunna ha sådana kommersiella reaktorer i drift redan till 2028. Det kan alltså gå fort från idé till handling när politiska beslut väl tas.

Men gällande konkurrensvillkoren för ny kärnkraft i Sverige uppvisade den dåvarande regeringen en viss okunskap. Dåvarande miljöminister Annika Strandhäll försökte i riksdagen framställa det som att det inte fanns några hinder för att bygga ny kärnkraft. Verkligheten såg dock annorlunda ut, då det var förbjudet att bygga ny kärnkraft i 287 av landets 290 kommuner samt helt förbjudet i det elprisområde som har högst elpriser i södra Sverige. Detta är något som vår nuvarande regering nu åtgärdar genom att se över regelverket.

Men så lät det inte i den interpellationsdebatt den 19 april 2022 när det dåvarande statsrådet Annika Strandhäll sa så här: "Det finns i dag inga hinder för att bygga ny kärnkraft, vare sig med traditionell teknik eller med den nya teknik som kallas små modulära reaktorer, SMR, och som ännu är på utvecklingsstadiet."

Trots att statsrådet i någon mån justerade sitt ställningstagande senare i anförandet är det anmärkningsvärt att statsrådets uttalande inte var korrekt, och även här anser KU att det tidigare statsrådet har brustit.

Interpellationer är ett frågeinstitut och ett led i riksdagens kontrollmakt. Det är viktigt att dessa institut fungerar tillfredsställande. Till skillnad från inlägg i en debatt är interpellationssvar väl förberedda och bör vara mer genomtänkta. Därför ställs också högre krav på att innehållet i svaret ska vara korrekt.

Det har varit en intensiv vår med alla granskningar, men vi har arbetat väl tillsammans i konstitutionsutskottet. Jag ser fram emot kommande riksmöte.

Herr talman! I sådana här sammanhang brukar vi ledamöter i utskottet påminna om konstitutionsutskottets ålder och om det särskilda i att KU brukar anses vara världens äldsta ännu arbetande utskott. Och så här i jubileumstider och nära inpå 6 juni - som vi ju inte enbart firar för att Gustav Vasa valdes till konung utan även för att 1809 års grundlag antogs - kan det vara på sin plats med ett litet citat.

Jag läser här från § 107 i 1809 års grundlag:

Skulle konstitutionsutskottet anmärka, att statsrådets ledamöter samfäldt eller en eller flere af dem, uti deras rådslag om allmänna mått och steg icke iakttagit rikets sannskyldiga nytta, eller att någon statssekreterare icke med oväld, nit, skicklighet och drift sitt förtroendeembete utöfvat, äge då utskottet att sådant tillkännagifva för riksens ständer.

Detta omständliga, men ganska vackra, språk har i den moderna demokratin i princip omvandlats till: "Konstitutionsutskottet ska granska statsrådens tjänsteutövning och regeringsärendenas handläggning."

Och det är ju det vi i princip gör nu. Jag tänkte lyfta fram två ärenden.

Det första ärendet rör anställningen av en statssekreterare hos statsministern. Omständigheter - som uppdagades senare - kring den aktuella statssekreterarens bakgrund medförde att själva anställningsprocessen kom att bli föremål för en anmälan och påföljande granskning.

Utskottet konstaterar att statssekreteraren är chefstjänsteman i Regeringskansliet, och det är av stor vikt att de som anställs som statssekreterare har en personlig lämplighet för uppdraget samt att en sådan befattningshavare inger förtroende.

I det nu aktuella fallet hade statsministern samtal med den tilltänkte statssekreteraren innan beslut om anställningen fattades. Det genomfördes även en säkerhetsprövning.

I granskningen som avser den formella sidan av ärendets hantering har inte framkommit något som utskottet finner skäl att anmärka på. I det här fallet kan således sägas att KU verkligen förvaltat en över 200 år gammal princip.

Det andra ärendet rör även det en fråga om själva processen för anställningen. Statsministern har anmälts för jäv när han har låtit rekrytera en ny nationell säkerhetsrådgivare. Statsministern och den nye säkerhetsrådgivaren har nämligen haft en vänskapsrelation. Statsministern själv har framhållit att direktrekryteringar av detta slag inte är det vanliga förfarandet men att möjligheten har använts regelmässigt även av tidigare regeringar.

I det aktuella fallet gjorde regeringen bedömningen att en direktrekrytering var påkallad för att skyndsamt få den nationella säkerhetsrådgivaren på plats och att detta var i enlighet med rådande praxis. Granskningen i denna del föranleder inte något uttalande från utskottets sida. KU gör emellertid en del principiella uttalanden, som jag gärna vill förmedla till kammaren.

Utskottet har tidigare uttalat att även om förvaltningslagen inte i formell mening är tillämplig på regeringsärenden är det mycket viktigt att bestämmelserna för jäv följs i Regeringskansliet. Regeringskansliets etiska riktlinjer föreskriver att reglerna ska tillämpas med säkerhetsmarginal om det råder tvekan om vilka situationer de omfattar.

Vidare har utskottet tidigare uttalat att det inte bör finnas ens skäl att misstänka att någon i regeringen eller i Regeringskansliet gynnar sig själv eller någon närstående, det vill säga ungefär samma princip om oväld och nit som fanns redan för över 200 år sedan.

Gransknings-betänkandeVissa frågor om statsråds tjänste-utövning (kapitel 3)

Herr talman! Tutande studentflak, visslande ångbåtar på Strömkajen och vaktparadens mässingsmusik är alla säkra tecken på att sommaren har kommit till Stockholm. Men här inne i riksdagen är nog det förmodligen säkraste sommartecknet debatten om konstitutionsutskottets granskningsbetänkande.

I år är betänkandet särskilt viktigt givet att ett enigt utskott har enats om en mycket viktig princip: När det rör anmälningar om statsrådens uttalanden ska KU:s granskning framgent avgränsas till uttalanden där det kan ställas konstitutionellt berättigade krav på uttalandena. Uttalanden som i huvudsak gjorts som ett led i den allmänpolitiska debatten, där den som uttalat sig mer gjort det i egenskap av företrädare för ett parti, lämpar sig mindre väl för att granskas av KU.

Uttalanden som görs av ett statsråd som lämnar information i egenskap av statsråd är däremot ett exempel på när KU kan och ska granska statsråden. Interpellationssvar till riksdagens ledamöter är ett bra exempel på sådant som bör granskas som en del av riksdagens kontrollmakt.

Härigenom kan KU fokusera på sitt verkliga uppdrag - att granska statsrådens tjänsteutövning - i stället för att felaktigt göra anspråk på att vara något slags politiskt facit. Jag tror att detta på lång sikt kommer att öka digniteten i inlämnade anmälningar och utskottets ställningstaganden samt gynna den parlamentariska demokratin.

Herr talman! Med detta sagt övergår jag till att uppmärksamma två ärenden väckta av Sverigedemokraterna, där KU har funnit brister i statsrådens tjänsteutövning. Det ena ärendet handlar om före detta utrikesminister Ann Lindes uttalande precis innan den ryska fullskaliga invasionen om att svensk vapenexport till Ukraina inte var möjlig utan att ändra regelverket. Det andra ärendet rör ett uttalande av före detta klimat- och miljöministern Annika Strandhäll under en interpellationsdebatt, det vill säga vid just ett sådant tillfälle som utskottet fastslagit ligger inom kärnan för dess granskningsområde. Jag kommer att tala mer om dessa ärenden längre fram i debatten.

Fru talman! Våra nordiska språk är en fascinerande värld. Samtidigt som det finns likheter mellan språken finns det även olikheter och många unika egenskaper. Vårt språkliga arv fängslar både forskare och entusiaster. Flera av de nordiska språken är nära besläktade och förstås relativt lätt av invånare i andra nordiska länder, vilket är unikt.

De nordiska språken, även kända som de nordgermanska språken, är en grupp nära besläktade språk som talas i Danmark, Norge, Sverige, Island och Färöarna. I vårt grannland Finland tillhör det finska språket den uraliska språkstammen och inte den nordgermanska.

Även om de nordiska språken delar ett gemensamt ursprung har varje språk sina egna särdrag. Det gör studiet av nordiska språk till ett spännande och mångsidigt område. Från de rytmiska tonerna i danskan till den melodiösa rytmiken i svenska har varje språk sin egna fängslande charm. Att utforska de nordiska språken gör att vi kan uppskatta den rika mångfalden av mänsklig kommunikation och det bestående arvet från den fornnordiska civilisationen.

Fru talman! En fundamental faktor för att de nordiska länderna över huvud taget är så nära sammanbundna är vår förmåga att kommunicera med varandra. Språkförståelsen och möjligheten att kommunicera med varandra på de nordiska språken är en nyckelfaktor i den nordiska gemenskapen och det nordiska samarbetet.

En stark språkförståelse fungerar som smörjmedel för vår gemensamma kommunikation och minskar transportkostnader inom handel samtidigt som den bidrar till arbetsmarknadernas integration och det kultur- och utbildningspolitiska samarbetet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Nordiskt samarbete inklusive Arktis

Att Nordiska rådet uppmanar och uppmuntrar till kommunikation på de nordiska språken under våra gemensamma sessioner och sammanträden är mycket positivt. Det bidrar till att stärka språkförståelsen mellan parlamentarikerna. Sedan länge är skandinaviskan etablerad som arbetsspråk.

Vi sverigedemokrater ser betydelsen av att skandinaviskan har en fortsatt stark ställning. Men vi menar samtidigt att den uppgörelse som gjordes för att stärka finskans och isländskans ställning är viktig, inte minst symboliskt.

Att sträva efter ett gemensamt arbetsspråk underlättar och har många fördelar. Förbättringar måste också göras för att finska och isländska språkets ställning ska kunna hanteras på liknande villkor, utan att det innebär ett närmande till engelskan som arbetsspråk.

Fru talman! Det är viktigt att vi gör vårt yttersta för att bevara våra olika språk. Vi behöver också arbeta mer med språkförståelse för att underlätta för oss i Norden att leva och arbeta i de övriga nordiska länderna. Exempelvis är utbytesplatser i Norden en viktig faktor.

Tillsammans är vi en av världens tio största ekonomier och den femte största i Europa. Om vi ska kunna fortsätta att utvecklas och växa behöver vi också underlätta samarbetet oss emellan på allra bästa sätt.

Fru talman! Sverigedemokraterna står naturligtvis bakom samtliga av våra reservationer, men för tids vinnande nöjer jag mig med att yrka bifall till reservation 10 om älvdalskans ställning.

Av historiskt beklagliga skäl har minoritetsgrupper förhindrats att bejaka, använda och utveckla sina språk. Exempelvis fick inte samiska barn tala samiska i skolan, inte ens utanför lektionstid. Detta bidrog naturligtvis till att talandet av de samiska språken minskade och att den nya generationen inte fick möjlighet att lära sig språket ordentligt eftersom det uteblev genom hela undervisningen. Även språket meänkieli är utrotningshotat. Bristen på läromedel är ett exempel på faktorer som har en negativ inverkan på bevarande av språk.

Fru talman! I dag har vi en lag om nationella minoriteter i Sverige som bland annat säkerställer rättigheterna för våra fem minoritetsspråk: samiska, meänkieli, finska, romani och jiddisch.

Men vi har kanske fler minoritetsspråk i Sverige som borde uppmärksammas och värnas? Är exempelvis älvdalskan ett språk eller en dialekt? Vi i konstitutionsutskottet hade förmånen att besöka Älvdalen tidigare i veckan. Det finns flera internationella organ som anser att älvdalskan är ett språk och inte en dialekt. Det gäller bland andra SIL International, ursprungligen Summer Institute of Linguistics, och Europarådets expertkommitté.

Älvdalskan har fört en tynande tillvaro och har nu bara omkring 2 500 talare. Men det har skett en förändring de senaste åren, och en revitalisering av språket pågår. En revitalisering innebär att man vänder ödet för ett språks nedbrytning. Genom ett projekt finansierat av Allmänna arvsfonden har intresset för älvdalskan ökat stort, särskilt bland barn i förskolan och skolan. Det har bland annat skett genom att man har översatt barnböcker och barnfilmer, som dem om Pelle Svanslös, till älvdalska. Målet är att år 2030 ska 30 procent av eleverna som går ut årskurs 9 kunna älvdalska.

Vi sverigedemokrater ser positivt på de regionala ansatserna att bevara och utveckla språket. Språk kan återfå kraft i nya generationer där det finns intresse för kulturarv och rötter, och det är viktigt att vi värnar våra rötter. Det gäller såväl de nationella minoriteternas kulturer som den svenska kulturen, som tillsammans utgör Sveriges samlade kulturella grund.

Vårt lands kulturarv och historia är två viktiga grundpelare för samhällets identitet, och identiteten är ledstjärnan i frågan om ett sammanhållet land.

Fru talman! Sverigedemokraterna står naturligtvis bakom samtliga sina reservationer, men för tids vinnande nöjer jag mig med att yrka bifall till reservation 6.

Vi har kommit långt i Sverige när det gäller fri- och rättigheter, inte minst när det gäller den jämlika behandlingen av könen. Män och kvinnor är jämställda. Men det pågår en skrämmande förändring i samhället, och vi måste värna våra fri- och rättigheter.

Fru talman! Hederskulturen som breder ut sig är ett hot mot flickor och kvinnor. I skolan kan hederskultur komma till uttryck genom att flickor täcker hjässa, hår och hals med slöja. Beslöjningen av barn och unga strider mot grundläggande värderingar i det svenska samhället, där jämställdhet och principen om allas lika värde är centralt. För- och grundskolan får aldrig bidra till att upprätthålla segregerande och hedersrelaterade strukturer eller tvingande normer från andra kulturer.

Därför bör man inte tillåta slöja på barn och unga i för- och grundskolan eller annan offentlig verksamhet. Inte heller personal bör tillåtas bära slöja. Det är av yttersta vikt att försvara våra demokratiska, kulturella och sekulära värderingar och förhindra att människor leds in i extremism.

Många samhällen i världen har egentligen aldrig haft någon tanke om fri- och rättigheter. Faktum är att utanför västvärlden har tanken om vissa fri- och rättigheter som inte får inskränkas aldrig varit självklar. I många delar av världen är den fortfarande inte det. I vår del av världen är den däremot, som tur är, självklar. Faktum är att vi har haft tankar om rättigheter under väldigt lång tid - åtminstone tusen år. Men våra fri- och rättigheter är inte bara någonting som damp ned från himlen. Det är inte heller någonting som något enskilt parti i sin välvilja förlänat det svenska folket. Det är en grundläggande del av vår kultur och vår nation och har format dessa samtidigt som de formats under århundraden.

Fru talman! Diskriminering är ett annat område som vi tidigare har haft mycket låg tolerans för. Men nu smyger sig diskrimineringen in i vårt samhälle på olika sätt. Europakonventionen stadgar uttryckligen att politisk diskriminering inte får förekomma i myndighetsutövning mot den enskilde eller i ett anställningsförfarande när det gäller en offentlig tjänst. Något sådant uttryckligt förbud mot diskriminering på politisk grund vid ett anställningsförfarande finns däremot inte i regeringsformen. Det hör inte hemma i ett demokratiskt samhälle att någon inte ska komma i fråga för en anställning på grund av att han eller hon har "fel" åsikter eller är politiskt engagerad i "fel" parti. Enligt vår mening måste det därför införas ett tydligt förbud mot otillbörlig särbehandling av en person på grund av politisk uppfattning vid anställningar inom offentlig, kommunal eller regional verksamhet.

Det finns goda skäl att reflektera kring vad följderna blir av den rådande samhällsutvecklingen om den tillåts fortsätta ohejdat.

Fru talman! Vi sverigedemokrater ställer oss ytterst skeptiska till att det går att upprätthålla ett fritt, liberalt samhälle för oss alla om inte majoritetssamhällets normer värnas.

Fru talman! Vilken funktion fyller riksdagens ombudsmän? Denna anrika institution instiftades 1809. Om man läser JO:s ämbetsberättelse, som vi i KU har gjort, och dessutom även den översyn av JO-ämbetet som presenterades i december blir syftet tydligt.

Ämbetet har till funktion att skydda den enskilde mot myndighetsövergrepp och att förhindra maktmissbruk. Allmänheten kan skriva till justitieombudsmännen och klaga på hur de blivit behandlade av myndigheter och deras befattningshavare.

Vid JO-utfrågningen i höstas, när ämbetsberättelsen presenterades, gjordes ett par nedslag i olika ärenden som hade väckt konstitutionsutskottets ledamöters intresse lite extra.

För egen del var jag intresserad av det faktum att vi alla i dag är publicister och kan göra våra röster hörda i olika sammanhang. Det kan uppfattats negativt, och det kan sedan få följder. Det var fallet för den polisman som i en insändare kritiserade sina överordnade eller för den lantbruksstudent som kritiserade hanteringen av grisslakt.

Inte mindre än 10 474 ärenden nyregistrerades 2021/22. De områden som ökade mest var klagomål som rörde hälso- och sjukvård, kriminalvård samt polis. Just det stora antalet ärenden från personer som är intagna och som rör Kriminalvården kanske är någonting som vi bör se över. Borde kanske i stället dessa ärenden hanteras av en egen myndighet? JO flaggar i sin ämbetsberättelse för att de står inför stora utmaningar när antalet ärenden kontinuerligt ökar.

Vi får se vad som händer framöver. Men till dess kan jag inte annat än att imponeras av den enorma kunskap och handlingskraft som våra fyra justitieombudsmän besitter.

Herr talman! Tack, kollegor i utskottet och utskottens tjänstemän, för arbetet i KU sedan valet! Efter detta val, som inneburit ett regeringsskifte, ska budgetpropositionen överlämnas till riksdagen inom tre veckor efter det att en ny regering har tillträtt.

Därför har vi i regeringsunderlaget ännu inte hunnit förhandla och föreslå nya mål för utgiftsområden eller ge den redovisning av resultat som enligt budgetlagen ska ingå i propositionen och ett innehåll som fullt ut återspeglar regeringens politik.

Vi har dock kommit en bit på vägen i arbetet med att omsätta väljarnas önskan om en ny riktning för Sverige. Jag kommer här att göra några nedslag om det som vi har kommit överens om. Det finns naturligtvis mer att säga. Men detta är några områden jag särskilt vill framhålla.

Herr talman! Nästa år har Hans Majestät Konungen suttit på tronen i 50 år, men det är också 500 år sedan Gustav Vasa valdes till konung. Vem vet, utan Gustav Vasas insatser för landet är det mycket möjligt att denna debatt hade hållits i Köpenhamn.

För att högtidlighålla dessa jubileer och för att kunna stärka säkerheten vid det kungliga slottet höjs anslaget till Kungliga hov- och slottsstaten. Det är bra att Sverige har ett levande och välmående kungahus.

Nästa år tar Sverige över EU-ordförandeskapet. Den parlamentariska dimensionen av EU-ordförandeskapet innebär att riksdagen under det svenska ordförandeskapet våren 2023 kommer att stå värd för totalt åtta konferenser.

Sju av konferenserna äger rum i riksdagen och en i Bryssel. Fem av konferenserna arrangeras varje halvår utifrån en bestämd arbetsordning. Utöver dessa konferenser anordnar riksdagen tre tematiska konferenser på eget initiativ. Riksdagen bestämmer där på egen hand om tema och upplägg.

De tre tematiska konferenserna kommer att handla om demokratin i Europa, EU:s framtida energiförsörjning och den cirkulära bioekonomin. Det är nog så viktiga frågor för de tider vi lever i.

För genomförandet av konferenserna ökas anslaget med 14 675 000 kronor 2023. Något som också kommer att hända 2023 - eller som vi hoppas kommer att kunna genomföras 2023 - är Sveriges och Finlands anslutning till Atlantpakten. Extra medel anslås därför till Regeringskansliet. Det ökade anslaget motiveras även av ett höjt säkerhetsläge. Detta är särskilt angeläget i tider av internationell osäkerhet och, tyvärr, regelbundna attacker på system och andra it-lösningar av illasinnade aktörer.

I dessa osäkra tider anslår vi även extra medel till länsstyrelserna. För att förstärka länsstyrelsernas stöd till kommunernas arbete med civilt försvar ökas anslaget med 60 miljoner kronor från och med 2023. För att genomföra investeringar i länsstyrelsernas digitala infrastruktur och vidmakthålla förmågor inom krisberedskap och civilt försvar ökas anslaget med ytterligare 7 miljoner kronor för 2023. För 2024 och 2025 beräknas anslaget öka med 101 respektive 116 miljoner kronor. Vi genomför förutom detta även andra anslag till länsstyrelserna för att dessa ska kunna bidra till den regionala tillväxten.

En annan viktig myndighet är Integritetsskyddsmyndigheten. För att stärka Integritetsskyddsmyndighetens förutsättningar att värna skyddet av grundläggande fri- och rättigheter i samband med behandling av personuppgifter samt för att säkerställa myndighetens uppgifter att besluta om tillstånd för och utöva tillsyn över kamerabevakning ökas anslaget med 42,8 miljoner kronor för 2023 och med 47 miljoner kronor för 2024.

Detta var något om satsningar som finns i budgeten. Inför våren och vårpropositionen 2024 kommer vi att återkomma med ytterligare förändrade anslag och ännu mer konservativ politik.

Herr talman! Jag önskar ställa en fråga till EU- och Nordenminister Jessika Roswall.

Nordiska rådets vision och inriktning för det nordiska samarbetet deklareras övergripande som grönt, socialt och konkurrenskraftigt. Men begreppet trygghet saknas. Sedan det nordiska samarbetets etablering för 70 år sedan har mycket hänt i samhället. Samarbetet föddes i en efterkrigstid då man i högre grad betraktade freden som mer tryggad. Men med de senaste decenniernas utveckling har vi nu ett nytt försvars- och säkerhetspolitiskt läge, inte minst för Ukraina, Sverige och Finland.

Utvecklingen har också inneburit att brottsligheten eskalerat i takt med växande utanförskapsområden. Sverige har ibland beskrivits som ett transitland i Norden för narkotika och har ökade vapenflöden och dödsskjutningar som slår rekord.

Mina frågor blir därför: Hur ser EU- och Nordenminister Jessika Roswall på den nordiska visionen avseende trygghets- och säkerhetsområdet? Finns det behov av en uppdaterad visionsberättelse, och på vilket sätt skulle det i så fall behöva ske?

Herr talman! Jag yrkar bifall till förslaget i betänkandet.

Vi behandlar nu konstitutionsutskottets betänkande KU13, som föreslår ökad insyn i ägandet av radio- och tv-företag. Lagförslaget innebär bland annat att det inte bara är programföretag som sänder tv och leverantörer av beställ-tv som ska tillhandahålla den efterfrågade informationen, utan samtliga leverantörer av medietjänster.

Medielandskapet förändras ständigt. Därför behöver även våra existerande lagar uppdateras för att i möjligaste mån hålla jämna steg med utvecklingen. Denna proposition är en välkommen förändring och uppdatering.

Antalet leverantörer av medietjänster har ökat markant det senaste decenniet, och det är viktigt att säkerställa att mottagarna har tillgång till relevant information. Den som äger en leverantör av medietjänster har stora möjligheter att påverka vilken typ av information och innehåll som förmedlas. Att användaren får tillgång till informationen om ägandeförhållandena innebär en möjlighet att värdera innehållet och trovärdigheten i tjänsten.

Regeringens bedömning är att förslaget bara medför en marginell ökning av den administrativa bördan hos berörda parter, vilket också är en viktig synpunkt. Det ska vara enkelt och smidigt, både för medieleverantörer och för mottagare.

De remissinstanser som har beretts möjlighet att yttra sig, exempelvis JO, Justitiekanslern, Myndigheten för press, radio och tv och leverantörer av medietjänster, har inte haft några synpunkter på förslaget.

Därför, herr talman, kan vi inte annat än instämma i konstitutionsutskottets förslag att anta regeringens förslag till lag om ändring i radio- och tv-lagen och lag om ändring i lagen om elektronisk handel och andra informationssamhällets tjänster.