Fru talman! Sanne Lennström har frågat mig vilka framtida åtgärder jag avser att vidta för att hantera situationen inom rättspsykiatrin.

Jag vill inledningsvis framhålla att hälso- och sjukvården, inbegripet den rättspsykiatriska vården, primärt är ett ansvar för direktvalda politiker på kommun- och regionnivå med beskattningsrätt. Samtidigt är det ett faktum att den rättspsykiatriska vården befinner sig i ett ansträngt läge. Det är en fråga som jag och regeringen tar på stort allvar.

För att stödja regionerna i arbetet med att utveckla den rättspsykiatriska vården genomför regeringen flera åtgärder. Det handlar både om åtgärder här och nu och om åtgärder som bedöms ge effekt på längre sikt.

Regeringen föreslår i budgetpropositionen för 2025 fortsatta förstärkningar av hälso- och sjukvården i regionerna, bland annat genom att förlänga det sektorsbidrag som ges specifikt för att underlätta regionernas ekonomiska situation. I budgetpropositionen för 2025 aviserar regeringen även en rekordstor satsning för psykisk hälsa och suicidprevention som för 2025 uppgår till 3,6 miljarder kronor.

Regeringen avser att, i enlighet med gängse processer i Regeringskansliet, återkomma om hur eventuella medel till kommuner och regioner inom ramen för den satsningen kommer att fördelas under 2025.

För att stödja huvudmännen i utvecklingsarbetet har regeringen även gett Socialstyrelsen i uppdrag att stärka och utveckla den psykiatriska tvångsvården och den rättspsykiatriska vården (S2024/01004). I uppdraget ingår både stöd till huvudmännen avseende bland annat förbättrade utskrivningsprocesser, som är en viktig del för att öka tillgängligheten till rättspsykiatrisk vård, och att genomföra kartläggningar och analyser för att utveckla kunskapen om den rättspsykiatriska vården ur olika aspekter, till exempel avseende beläggningsgrader. Sådana kunskapsunderlag, som bygger på fakta om nuläget och utvecklingsbehov, är en viktig grund för det fortsatta arbetet inom området.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Därutöver har regeringen gett i uppdrag åt en parlamentariskt sammansatt kommitté, Vårdansvarskommittén, att ta fram beslutsunderlag som gör det möjligt att stegvis och långsiktigt införa ett helt eller delvis statligt huvudmannaskap för hälso- och sjukvården (dir. 2023:73). Uppdraget, som även inkluderar den rättspsykiatriska vården, ska redovisas senast den 2 juni 2025. Kommitténs arbete kommer även det att bli viktigt för den fortsatta utvecklingen inom området.

Jag vill slutligen passa på att nämna den nationella strategin för psykisk hälsa och suicidprevention (skr. 2024/25:77) och det uppdrag till 27 myndigheter att samordna, stödja och följa upp genomförandet av den nationella strategin (S2025/00016) som regeringen presenterade den 10 januari 2025. Genom strategin och myndighetsuppdraget kommer förutsättningar att skapas för att utveckla insatserna för psykisk hälsa och suicidprevention, inbegripet den rättspsykiatriska vården.

Utvecklingen inom den rättspsykiatriska vården är en fråga som både för närvarande och fortsättningsvis ligger högt på min och regeringens agenda.

Fru talman! Jag är inte här främst som partiföreträdare utan som statsråd, men det är ju ingen hemlighet att mitt parti Kristdemokraterna anser att vården som helhet bör tas över av staten.

Det som är överenskommet i regeringen handlar om att vi ska ta fram ett underlag för ett helt eller delvist övertagande av vården i ett statligt huvudmannaskap. Arbetet pågår, och det är naturligtvis oerhört viktigt att följa det. Jag ser fram emot konstruktiva dialoger mellan partierna i det arbetet.

Vad gäller rättspsykiatrin är det en mycket ansträngd situation. Det är en hög beläggningsgrad. Tidigare har det funnits större möjligheter att utnyttja kapacitet mellan regioner när någon haft lediga platser som har kunnat nyttjas av en annan region. Den möjligheten har minskat. Samtidigt är de oerhört skickliga på att se till att ändå hantera situationen.

Det är klart att situationen är ansträngd, precis som situationen i den psykiatriska vården över huvud taget. Det bekymrar mig. Nu gör regeringen en rekordstor satsning på psykiatri, psykisk hälsa och suicidprevention. Det handlar om 3,6 miljarder. Aldrig någonsin har en regering lagt så mycket medel på det här området. Därför vill jag naturligtvis se att regioner svarar upp mot detta och inte prioriterar ned psykiatrin. Det tycker jag att det finns tendenser till ibland. Det här är en patientgrupp som inte alltid hörs så mycket i diskussionerna, och det är angeläget att de prioriteras på ett bra sätt.

Rättspsykiatrin har förstås särskilda utmaningar. Det handlar om hög säkerhet och inte minst om utskrivningsprocesserna. När personer skrivs ut från rättspsykiatrin, hur tas de då emot av kommunerna? Ibland sker det ju inte så många sådana utskrivningar till en viss kommun varje år att det finns tillräckligt bra upparbetade rutiner för hur man ska hantera det på ett bra sätt. Det tror jag vi kan utveckla, för ibland kan man inte skriva ut personer som egentligen är redo för att skrivas ut ur rättspsykiatrin på grund av att det inte finns någon mottagningskapacitet utanför.

En person kan ju inte gå från att helt och hållet vårdas inom rättspsykiatrin till att inte få några insatser alls. Det är inte bra i de flesta fall. Om de blir kvar i rättspsykiatrin innebär det att nya personer som skulle behöva vara där - för sin egen skull och ofta även för det omkringliggande samhällets skull - inte kommer in. På det sättet ökar platsbristen. Det är alltså ett otroligt viktigt område att arbeta med. Jag ser fram emot att ta del av det arbete Socialstyrelsen bedriver för att utveckla just detta.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag tycker att man kan diskutera för- och nackdelar med om rättspsykiatrin bör vara mer av ett statligt ansvar i relation till psykiatrin. Jag vet inte om interpellantens uppfattning är att rättspsykiatrin borde skiljas från den övriga psykiatrin och bli ett statligt ansvar, medan psykiatrisk tvångsvård skulle fortsätta vara ett regionalt ansvar. De har såklart ganska många beröringspunkter. Det handlar inte sällan om personer som tidigare varit föremål för psykiatrins insatser. Psykiatrisk tvångsvård är ju också rättspsykiatrisk vård. Det finns alltså uppenbara nackdelar med det också. Fördelarna kan handla om att rättspsykiatrisk vård även är en påföljd och att staten i övrigt ju har ansvar för rättsväsendet.

Det finns alltså för- och nackdelar med detta. Jag förutsätter naturligtvis att kommittén belyser dem på ett bra och tydligt sätt. Men jag kan konstatera att när Socialdemokraterna haft beredningsunderlag har de valt, bland annat mot bakgrund av remissinstansers synpunkter, att inte gå vidare fram med förslag som gör just rättspsykiatrin till en statlig angelägenhet, till skillnad från övrig psykiatri.

Fru talman! Den här regeringen värnar välfärden. Vi har tillfört mycket stora belopp till svensk välfärd under de senaste åren för att värna viktiga välfärdsverksamheter. Som jag nämnde gör regeringen historiskt stora satsningar på psykiatrin. Ingen regering har varit i närheten av de 3,6 miljarder som vi nu satsar på psykisk hälsa, psykiatri och suicidprevention. Det är drygt 1 ½ miljard till Sveriges Kommuner och Regioner i en överenskommelse som vi är i slutfasen av att diskutera. Min uppfattning är att ökat fokus bör ligga på just rättspsykiatri och sluten psykiatrisk vård, där det finns stora behov av att tillföra resurser men även av att utveckla verksamheten.

Vi satsar också 1 miljard på att öka tillgängligheten inom barn- och ungdomspsykiatrin. Det handlar om särskilda utvecklingsteam för att förstärka och förbättra tillgängligheten inom både barn- och ungdomspsykiatrin och psykiatrin i övrigt. Det här är alltså otroligt angelägna utvecklingsområden som regeringen och jag arbetar mycket aktivt med.

Jag är helt överens med interpellanten om bilden av läget i rättspsykiatrin. Det är ansträngt. Vi måste jobba med att förbättra kvaliteten, inte minst i utskrivningsprocessen, och frigöra platser till dem som behöver vara där. De som man har haft möjlighet att behandla ska återinträda i samhället med rätt stöd och rätt hjälp. Det måste vi utveckla. Det är väldigt angeläget, tycker jag.

Det är också angeläget, vilket regeringens trygghetsberedning pekar på, att förbättra de psykiatriska insatserna för personer i Kriminalvårdens regi. Vi har trots allt en hög tröskel för vilka som är där och som har en allvarlig psykisk störning. Det är alltså viktigt att insatser kommer fler till del än de som finns inom rättspsykiatrin. Det är också viktigt för hur utvecklingen ser ut framåt.

Jag tänker fortsätta arbeta med den här frågan och följer Socialstyrelsens uppdrag noga. Jag är inte främmande för ytterligare åtgärder för att stärka rättspsykiatrin. Vi behöver naturligtvis hela tiden se på behovet av resurser, men jag ser som sagt också vikten av att regionerna prioriterar psykiatrin. Det är angelägna områden. Det är sköra, utsatta personer som finns i de här verksamheterna. Väldigt mycket bra verksamhet bedrivs här, och man ger bra vård och behandling. Men det är också angeläget när regeringen nu tillför resurser att regionerna svarar upp mot detta. Jag har ingen annan uppfattning om det ansträngda läget och de utvecklingsbehov som finns.