Jakob Forssmed

Fru talman! Jag och regeringen är mycket bekymrade över läget för den judiska minoriteten i Sverige, som interpellanten har tagit upp. Jag besökte själv den judiska församlingen i Helsingborg i torsdags. Det är en mycket liten församling, dessutom i en stad där det firades i samband med Hamas vidriga terrorattack. Det är klart att frågan blir existentiell när man tvingas att ta av sig judiska symboler eller att undvika att tala hebreiska på gatorna och när man funderar på framtiden.

Det är otroligt viktigt för regeringen att stödja den judiska minoriteten. I dag hade statssekreteraren möten kring att säkra judiskt liv i Sverige. Det är väldigt viktigt för oss. Vi har lämnat ett särskilt bidrag för innevarande år på 10 miljoner till Judiska Centralrådet för att öka säkerheten och vidta åtgärder så att man kan träffas i denna mycket utsatta situation när antisemitism sprids på sociala medier, i skolor och på gator. Vi kommer att öka säkerhetsbidraget överlag för nästa år också av detta skäl. En stor del av de medlen kommer att kunna komma judiska organisationer till del.

Antisemitismen finns i större utsträckning bland personer från Mellanöstern. Det är uppenbart. Det är inte sällan så att man har fått det med sig när man har vuxit upp. Dessutom är det inte sällan statsunderstött. Det handlar om staters arbete för att på olika sätt angripa Israel. Det behöver vi vara medvetna om. Det innebär inte att det är den enda källan till antisemitism. Den finns också bland högerextrema. Den finns också historiskt bland vänsterextrema grupper. Judar är utsatta i Sverige på det sättet att antisemitismen finns brett. Dessutom finns det en hotbild mot judar såväl från islamister som från högerextrema och även vänsterextrema grupper.

Jag tycker att man ska vara lite noggrann och inte göra detta till en konflikt mellan judar och muslimer, för det är det inte. Det här är i grunden en konflikt mellan Israel och Hamas. Man ska inte göra judar i Sverige ansvariga för olika saker som staten Israel gör; det ska man vara väldigt noga med. Man ska också vara försiktig med att koppla ihop muslimer med Hamas på olika sätt. Konflikten står inte mellan judar och muslimer på det sättet. De är de även ofta själva noga med att betona, och jag tycker att det finns skäl att understryka det för att inte driva på ytterligare polarisering.

Jag tycker att det är väldigt bra om väldigt många tar avstånd från terrorism på olika sätt. Det är en förfärlig och fruktansvärd företeelse, och vi ser nu vad den leder till. Den leder till ett oerhört lidande och en existentiell utsatthet för judar på olika sätt. Den drar också en enorm olycka över det palestinska folket.

Det är viktigt att Israels rätt till självförsvar sker inom ramen för den internationella humanitära rätten. Men det är synnerligen viktigt att fördöma det bestialiska brott som Hamas begick mot Israel och allt som nu kommer ur detta.

Fru talman! Tobias Andersson har frågat mig om jag avser att verka för en översyn av terrorsympatier inom muslimska trossamfund. Tobias Andersson har också frågat mig om jag avser att se över finansieringen av olika trossamfund och föreningar om det visar sig att terrorsympatier återfinns.

Jag vill inledningsvis understryka att regeringen reservationslöst fördömer terroristgruppen Hamas fruktansvärda attacker. Israel har rätt att försvara sig mot Hamas attacker i enlighet med folkrätten. Det är samtidigt av högsta vikt att alla parter följer den internationella humanitära rätten.

Regeringen tar också kraftigt avstånd från och arbetar aktivt med att stävja såväl våldsbejakande extremism som terrorism, oavsett om den är politiskt eller religiöst motiverad och oavsett var i samhället den finns.

Regeringens utgångspunkt är att trossamfunden har en viktig roll för sina medlemmar och genom det arbete de bedriver också för samhället i stort. De bidrar också till att hålla det demokratiska samtalet levande. Rätten att utöva sin tro öppet, fullt ut och tillsammans med trosfränder är central i vårt samhälle. Våldsbejakande extremism eller terrorism som syftar till att undergräva detta och andra demokratiska värden måste bekämpas med största beslutsamhet och kraft.

En viktig del av arbetet handlar om att säkerställa att skattemedel inte går till våldsbejakande extremism, terrorism eller andra antidemokratiska rörelser som vill splittra vårt samhälle. Regeringen planerar att överlämna en proposition till riksdagen där nya villkor för stöd till trossamfunden och övriga organisationer i civilsamhället, ibland kallat demokrativillkoren, presenteras. Det är angeläget att få förtydligade, rättssäkra och enhetliga villkor för bidragsgivning på plats. Vi behöver se till att myndigheter och organisationer som fördelar stöd till civilsamhället har välfungerande verktyg för att förhindra att medel går till verksamheter som inte är förenliga med samhällets grundläggande värderingar.

Regeringen har genomfört flera andra insatser parallellt med processen om nya villkor för bidragsgivningen. Den 1 juni 2023 trädde lagändringar i kraft som innebär att ett nytt brott, deltagande i terroristorganisation, infördes i terroristbrottslagen (2022:666). Det nya brottet innebär ett särskilt straffansvar för den som deltar i verksamheten i en terroristorganisation på ett sätt som är ägnat att främja, stärka eller understödja organisationen.

Regeringen har också, i budgetpropositionen för 2024, föreslagit att medel tillförs Brottsförebyggande rådet för att bland annat inrätta en central stödfunktion vid Center mot våldsbejakande extremism i syfte att förhindra att offentliga medel fördelas till verksamheter med kopplingar till våldsbejakande extremism eller andra antidemokratiska miljöer.

Utöver dessa insatser bedriver även de rättsvårdande myndigheterna ett kontinuerligt och noggrant arbete i fråga om organisationer som främjar våldsbejakande extremism eller terrorism, eller som på annat sätt undergräver demokratin. Om berörda myndigheter får information om att ett trossamfund, en församling eller en förening har kopplingar till extremism eller terrorism på ett sådant sätt att de utgör ett säkerhetsproblem kommer man att dela information sinsemellan och vidta relevanta åtgärder.

De grundläggande principer som vårt samhälle vilar på måste försvaras och främjas, och detta är en viktig fråga för regeringen. Låt mig därför avslutningsvis än en gång betona att våldsbejakande extremism och terrorism ska bekämpas med största beslutsamhet och kraft.

Fru talman! Det är angeläget att på olika sätt arbeta för att unga inte ska dras in i extremistiska eller kriminella miljöer. Det gäller både det offentliga och föreningslivet. Vi arbetar till exempel med att se över regelverket för bidragsgivning för att det ska bli tydligare och enklare att tillämpa och för att bidragen verkligen ska gå till organisationer som i allt väsentligt bidrar till att värna våra grundläggande värderingar i samhället, inte till organisationer som vill motverka dem. Det är viktigt.

Vi kommer också att inrätta en stödfunktion för myndigheter för att de ska bli bättre på att just fånga upp sådant i olika typer av organisationer. Det tror jag kommer att vara en ganska viktig funktion.

Därtill vill jag också gärna säga att regeringen i september 2021 gav Polismyndigheten, Kriminalvården, Sis och Socialstyrelsen i uppdrag att utveckla arbetet med stöd till avhoppare från kriminella, våldsbejakande, extremistiska och hedersvåldsrelaterade miljöer i hela landet. Det är viktigt att detta arbete kan förstärkas på olika sätt.

Vi ska, som interpellanten säger, se till att ingen dras in i dessa miljöer, men för dem som redan har dragits in i dem måste det finnas vägar ut. Det gäller extremistiska miljöer, men det gäller i synnerhet också de kriminella miljöerna - ibland tenderar det ju att vara samma miljöer. Det är därför väldigt viktigt att det finns en bra avhopparverksamhet. Där kan vi nog fundera ytterligare på vad som kan göras för att fler ska känna att det finns en väg bort från den här typen av miljöer.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Herr talman! Jag ska nog hålla mig till det jag sagt hittills gällande detta eftersom det ligger en bit ifrån mina beredningsområden. Jag har konstaterat att det finns möjlighet att göra registerkontroller och att det kan finnas skäl att se över vilka typer av brott som man begär utdrag om, särskilt när det gäller arbete i skolan. Men i övrigt får regeringen återkomma på annat sätt i den typen av frågeställningar.

Att bekämpa våldsbejakande extremism och kriminalitet är prioriterat av regeringen. Till detta hör förstås bekämpandet av att barn och unga rekryteras till eller socialiseras in i extremistiska eller kriminella miljöer.

Jag vill också nämna att Center mot våldsbejakande extremism har god beredskap för att ge kontinuerligt stöd till kommuner och yrkesverksamma i de insatser som behöver göras på lokal nivå. Det är viktigt att kommuner och yrkesverksamma vänder sig till Center mot våldsbejakande extremism. Det är också generellt sett viktigt - regeringen arbetar med en generell ingång här - att vi på många områden ser över sekretessen och ser till att det finns möjlighet att bryta sekretess för att skydda barn och unga på olika sätt.

Detta gör regeringen i olika sammanhang. Ibland har det byggts upp utan att vara ändamålsenligt - det är i vart fall inte ändamålsenligt i dag. En viktig sak som regeringen nu gör på område efter område är att se till att myndigheter faktiskt kan samverka bättre än i dag. Det tror jag är en nyckel om man ska kunna hantera denna problematik, där unga riskerar att påverkas av eller dras in i olika djupt olämpliga miljöer.

Herr talman! Tack, Tobias Andersson, för interpellationen och för diskussionen! Jag tror att vi i grunden är helt överens om att IS-återvändare som riskerar att dra in barn och unga i terroristverksamhet eller över huvud taget i kriminell verksamhet inte bör förekomma.

Det är synnerligen bra om man har återvänt från IS. Har man begått brott i samband med att man har varit där finns det goda möjligheter att väcka åtal i domstol. Om man har sonat sina brott ska man naturligtvis få en väg tillbaka. Men det är inte nödvändigtvis så att den ska vara i miljöerna bland barn och unga. Det finns i så fall andra möjligheter.

Ett grundproblem när IS härjade som värst var att vi inte hade lagstiftning på plats som gjorde det olagligt att resa och ansluta sig. Nu har vi det, vilket är väldigt bra.

Som Tobias Andersson också konstaterar är brotten deltagande i en terroristorganisation och även involvering av underårig i brottslighet relativt nya brott. De finns inte med i den körning som man ska göra i belastningsregister när man anställer personer.

Det är också därför som jag säger att det kan finnas anledning att se över detta. Det är inte mitt beredningsområde, utan det är andra statsråd som har att bereda den typen av frågor. Men vi är överens om att det kan finnas anledning att göra detta. Det är vad jag i dag kan säga i den frågan.

Sedan finns det ett antal saker som behöver göras. Förutom detta behöver skolledare och andra som anställer personer vara noggranna i rekryteringsprocesserna. Det är viktigt att de är det. Registerkontroll är en komponent i detta. Men det gäller också att de över huvud taget är vaksamma inför den här typen av saker så att vi säkerställer att barn och unga är trygga i skolan, i vården, på fritidsgårdar och i hemmet. De yrkesverksamma har en jätteviktig roll i barnens uppväxt. Det gäller att de förmedlar goda värderingar till barnen för att de ska kunna växa upp i trygghet.

Jag är glad att vi i dag har en bättre lagstiftning. Vi är beredda att titta på många olika åtgärder för att se till att de som sympatiserar med och försöker att dra in unga i terroristverksamhet ska finnas så långt från våra barn och unga som det över huvud taget är möjligt.

Herr talman! Tobias Andersson har frågat mig hur jag avser att arbeta framåt med frågor om IS-återvändare som jobbar nära barn och unga. Tobias Andersson har också frågat mig om jag och regeringen avser att vidta några åtgärder för att garantera att barn och unga får en uppväxt fri från IS-återvändare.

Låt mig inledningsvis vara tydlig med att vi måste säkerställa att de som jobbar med barn och unga inte har en bakgrund som riskerar att äventyra barns och ungas säkerhet eller innebär en risk för att barn och unga socialiseras och rekryteras in i brottslighet. Uppgifterna i den artikel som Tobias Andersson refererar till i interpellationen är ytterst bekymmersamma och bör tas på största allvar.

I min roll som socialminister med ansvar för ungdomsfrågor är det en självklarhet att barn och unga ska växa upp i en trygg miljö. Det är inte under några omständigheter acceptabelt att vuxna som riskerar att utnyttja sin position i mötet med barn och unga för illvilliga och kriminella syften ges tillträde till sammanhang där barn och unga vistas.

Det är viktigt att arbetsgivare som ansvarar för personal som arbetar med barn genomför noggranna rekryteringsprocesser och skaffar sig god kännedom om den person som ska anställas. En del i denna process är kontroll av om personen i fråga tidigare är dömd för brott. Arbetsgivare i kommuner och regioner samt företag och organisationer har i nuläget möjlighet att enligt lagen (2013:852) om registerkontroll av personer som ska arbeta med barn begära ett registerutdrag ur belastningsregistret av en person som ska anställas, om arbetet innebär direkt och regelbunden kontakt med barn. Det finns enligt den lagen inte något krav på att begära sådant registerutdrag vid anställning, och det är ytterst arbetsgivarens ansvar att säkerställa att endast den som är lämplig för en viss befattning anställs.

Därutöver finns andra verksamhetsspecifika regelverk som styr användningen av registerutdrag, exempelvis lagen (2007:171) om registerkontroll vid vissa boenden som tar emot barn. Enligt denna får hem för vård eller boende, HVB, och stödboenden som tar emot barn inte anställa någon som inte har kontrollerats mot belastningsregistret eller misstankeregistret. Där framgår också att Inspektionen för vård och omsorg har möjlighet att besluta att återkalla tillstånd för boenden som bedrivs i enskild regi och som inte kontrollerar registerutdrag. För att ytterligare säkerställa barns och ungas trygghet föreslår regeringen i lagrådsremissen Ett fönster av möjligheter - stärkta rättigheter för barn och vuxna i skyddat boende att motsvarande bestämmelser ska gälla även för skyddade boenden som tar emot barn.

I skollagen (2010:800) framgår också specifika regelverk för registerutdrag inom skolans område. När ny personal ska anställas i förskolan och skolan eller inom annan pedagogisk verksamhet ska en registerkontroll göras. Bestämmelserna om registerutdrag i skollagen togs dock fram för över 20 år sedan, och i ett sådant utdrag finns enbart uppgifter om vissa specifika brott. Sedan dess har bland annat brotten deltagande i terroristorganisation och involverande av underårig i brottslighet införts. Skolan ska vara en trygg och säker plats där våra barn och unga kan bygga sin framtid, och det kan därför finnas anledning att se över lagstiftningen på området.

Det är samtidigt viktigt att komma ihåg att belastningsregistret är ett komplement till övriga uppgifter som en arbetssökande lämnar under anställningsprocessen.

Regeringens arbete i dessa frågor sträcker sig över flera områden där ett stort antal myndigheter är involverade. Exempelvis bedriver Säkerhetspolisen en kontinuerlig uppföljning i fråga om individer som misstänks ingå i den våldsbejakande extremistiska miljön i stort, inbegripet individer som har rest till och återvänt från konfliktområden. Säkerhetspolisen gör löpande bedömningar om huruvida den här typen av individer utgör ett säkerhetshot eller inte och vidtar åtgärder utifrån det. Därtill har Center mot våldsbejakande extremism vid Brottsförebyggande rådet i sin tur en god beredskap för att ge kontinuerligt stöd till kommuner och yrkesverksamma på lokal nivå.

Låt mig avslutningsvis upprepa att det är en självklarhet att barn och unga ska växa upp i en trygg miljö och att regeringen arbetar intensivt för att säkerställa att så ska vara fallet.

Herr talman! Jag tackar Serkan Köse för interpellationen och tackar de många ledamöter som deltagit i debatten för engagemanget. Jag delar bilden att det på många ställen behövs mer resurser. Vi tillför resurser till kommuner och regioner nu. Vi är samtidigt i ett tufft ekonomiskt läge. Inflationen är det som äter sönder mycket av ekonomierna. Då behöver vi göra kloka ekonomiska val för att inte försämra läget ytterligare.

Samtidigt behöver vi göra saker som är konkreta och på riktigt. Serkan Köse har nämnt en del exempel. Vi har pratat om ett antal åtgärder som vi behöver vidta eller förstärka. Inte minst behöver vi bli bättre på att följa och tidigare se vilka som riskerar att hamna i den här typen av situationer.

Jag vill nämna en sak som jag inte har hunnit nämna tidigare. Det handlar om att vi ibland kan arbeta smartare och identifiera problem tidigare. Det är inte alltid så att våra ekonomiska system premierar de tidiga insatserna. Vi har nu initierat ett arbete för att stötta de kommuner som vill jobba med sociala investeringar och sociala utfallskontrakt. Jag tror att det här är en grupp av personer där man ibland missar att göra tidigare insatser som skulle kunna hjälpa dem. Vi kan skapa strukturer och drivkrafter att göra mer tidigare, trots att våra budgetperioder ibland är lite kortsiktiga och vi inte alltid gör det som vi borde göra.

Vi ser att en del kommuner och regioner arbetar med detta, och vi vill från regeringens sida stötta det arbetet bättre. Inte minst i Norrköping i Eva Lindhs hemlän har man gjort detta. Våra partier har tillsammans tagit fram modeller för det här. Vi tror att det är någonting som man skulle kunna jobba mer med. Vi skulle från statens sida kunna bidra när det gäller olika sätt att effektutvärdera så att vi får nya sätt att jobba med de här komplexa problemen.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Herr talman! Det är många frågor att svara på. Jag ska göra ett försök.

Vad gäller folkhögskolor är det inte så att regeringen prioriterar ned dem. Tvärtom tillför vi ytterligare 100 miljoner till folkhögskolorna nästa år. Vi satsar också stora resurser på kommuner och regioner. Man kan förstås hävda att det borde vara mer, men det är ett väldigt tufft ekonomiskt läge. Ungefär 40 procent av budgetens reformutrymme går till kommuner, regioner och välfärdsverksamheter inklusive skolor. Inte minst finns det satsningar på skolsociala team, som ju är väldigt viktiga för att säkra resurser till personer i utsatta situationer som behöver mer stöd än vad vi hittills har kunnat ge. Det är också en viktig sak.

Jag tycker själv för övrigt att Anders Forslund är en utmärkt forskare som ofta ger nya perspektiv på saker och som jag gärna lyssnar på.

Jag tänkte svara Adrian Magnusson angående ungas utsatthet och psykiska ohälsa. Jag tror att ledamoten nämnde konsumtion, perfektion och prestation. Jag tänker själv att om det är något varje samhälle - och definitivt vårt - måste klara av är det att se till att alla unga människor får en känsla av att de är värdefulla och att de är älskade för att de är, inte för vad de gör, hur de ser ut eller vad de presterar. Klarar vi inte det är vi väldigt illa ute. Jag tycker att det är många som drar i en annan riktning.

Jag tänker på dagens medieflöde och sociala medieflöde som varje barn har på armlängds avstånd. Man pratar om armlängds avstånd till kulturen, men på armlängds avstånd har de under dygnets alla timmar ett flöde som sköljer över dem och som är nästan omöjligt att sortera i. Varför ser jag det här över huvud taget? Vad är det för budskap som kommer, och hur ska jag som 14, 15, 16- eller 13-åring hantera detta?

Jag tycker att vi som samhälle måste fundera på hur vi hanterar detta. Jag har gett Folkhälsomyndigheten i uppdrag att undersöka vad det finns för samband mellan detta och ohälsa hos barn och unga. Hur kan vi få riktlinjer och rekommendationer för vad som är lagom användning? Hur påverkas barns och ungas uppväxt inte bara av den tid de lägger på detta utan också av det de faktiskt ser, i termer av olika skeva ideal?

Många, inte minst unga män, anger att de upplever att deras liv är meningslösa. Det är oerhört oroväckande för oss alla. Vi måste möta det på olika sätt. Jag har nämnt ett antal saker här. Vi måste möta det med mer gemenskap. Vi måste se till att fler får närvarande vuxna i sina liv - föräldrar, ledare, lärare och skolpersonal. Det tror jag är viktigt.

Vi pratar ofta om att den psykiska ohälsan ska klaras av genom att korta köerna till barn- och ungdomspsykiatrin. Det är superviktigt att de som har stora behov får tillgång till vård, men detta måste bli en uppgift för hela samhället. Det måste bli en uppgift för så många fler att ta hand om detta. Alla aktörer - myndigheter, skolor, alla - måste se det som sin uppgift. Vi - var och en - måste se det som vår uppgift.

Jag träffade en ung person för ett tag sedan som hade tagit sig igenom en period av psykisk ohälsa. Det var en som ställde frågan till henne vad hon hade behövt höra som 16-åring. Hon svarade att hon hade behövt att någon tog henne i handen och sa att det kommer att bli bra och att det kommer att ordna sig.

Herr talman! Jag blir väldigt glad över det stora engagemanget från riksdagens ledamöter. Det är värdefullt och betydelsefullt. Jag ser också fram emot idéer kring detta.

Det är en komplex fråga. Det är en komplex heterogen grupp vi talar om. Det gäller att vi använder många olika verktyg för att nå fram och för att se till att de här personerna blir inkluderade i samhället. Det är angeläget att alla människor får chansen att bli sedda och bekräftade och får möjlighet att bidra. Det är vårt gemensamma ansvar att se till att förutsättningarna blir sådana att det blir möjligt.

Som flera av ledamöterna här lyfter upp krävs det ett engagemang från flera statsråd inom flera politikområden för att det ska bli möjligt. Jag kan försäkra er att vi i regeringen tillsammans för diskussionen om vad mer vi kan göra. Jag ser några saker som särskilt angelägna i sammanhanget. Det är förstås att fortsätta jobba med uppdragen till Myndigheten för ungdoms och civilsamhällesfrågor, som har en viktig roll när det gäller att stötta kommuner i att arbeta och orka fortsätta arbeta med det samordnade arbete som behöver ske.

Vi behöver också arbeta med elevhälsan och bygga ut den, så att den är mer närvarande och finns på varje skola, rent fysiskt. Den ska vara ett stöd för de personer som riskerar att bli hemmasittare, vilket är en enorm riskfaktor för att sedan hamna i den här situationen.

Vi måste också se till att vi klarar att bättre följa barnen genom livet, så att vi tidigare kan fånga upp dem som riskerar att hamna snett. Vi har i dag ett bra system med BVC. Det behöver vi utvidga så att vi följer barnets hälsa under hela uppväxten genom ett hälsoprogram. Vi har gett Socialstyrelsen i uppdrag att ta fram ett sådant, så att alla aktörer som kommer i kontakt med barnet får möjlighet att följa det och vidta åtgärder längs vägen. Jag tror att det är angeläget att vi inte släpper barnen på det sätt som jag tycker att vi gör lite i dag.

Den förra regeringen tillsatte Utredningen om fler vägar till arbetslivet. Det är en viktig utredning. Där finns också ett tilläggsdirektiv om hur vi kan skapa fler vägar och möjligheter för personer att få en yrkesutbildning och komma in i yrkesutbildning på olika sätt. Det är ett delsvar på Sofia Amlohs fråga om bygglärlingar. Jag får dock be att få återkomma eller att ansvarigt statsråd får återkomma om mer konkreta åtgärder i det fallet.

Jag vill också lyfta fram folkhögskolornas viktiga roll i sammanhanget, även om det inte är mitt ansvarsområde. Det är en skolform som är viktig att bevara och utveckla; vi vet att den har spelat stor roll för människor som inte har kommit till sin rätt i andra sammanhang. Det är en erfarenhet som man kan dra och som förtjänar att dras om detta.

Jag återkommer i mitt nästa inlägg med några särskilda tankar om det som Adrian Magnusson lyfte upp och som är angeläget att fånga upp, men jag ser att min talartid i den här rundan håller på att ta slut. Det handlade om åtgärder som det är angeläget för oss att arbeta vidare med för att färre personer ska hamna i denna situation och för att vi ska kunna arbeta mer samordnat kring dem som ändå hamnar i den situationen.

Herr talman, ärade ledamöter och åhörare! Serkan Köse har frågat arbetsmarknads- och integrationsministern vilka konkreta åtgärder han och regeringen avser att genomföra för att stödja gruppen unga som varken arbetar eller studerar och förhindra att de fastnar i ett bestående utanförskap. Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som ska svara på interpellationen.

Låt mig börja med att tacka Serkan Köse för frågan. Målet för regeringens ungdomspolitik är att alla ungdomar ska ha goda levnadsvillkor, makt att forma sina liv och inflytande över samhällsutvecklingen. Regeringen har också i budgetpropositionen för 2024 som särskilt prioriterade frågor inom ungdomspolitiken pekat ut social inkludering, ökad etablering på arbetsmarknaden och förbättrad psykisk hälsa. I detta sammanhang är arbetet för att fler unga som varken arbetar eller studerar inte ska hamna i ett långvarigt utanförskap särskilt viktigt för mig och regeringen, inte minst då vi vet att unga med psykisk ohälsa är överrepresenterade inom denna grupp.

Till gruppen unga som varken arbetar eller studerar hör såväl arbetslösa som inaktiva som inte söker arbete. Gruppen är samtidigt heterogen, vilket innebär att det finns många orsaker till att unga människor befinner sig utanför studier och arbete. Inte sällan är orsakerna flera och komplexa. Ofta krävs också insatser och samarbete mellan flera olika aktörer på nationell, regional och lokal nivå för att unga ska övergå till antingen studier eller arbete.

Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor har sedan 2018 ett uppdrag att stödja de aktörer, i första hand kommuner, som bidrar till etablering av unga som varken arbetar eller studerar. I uppdraget ingår även att vara samordnande i den nationella stödfunktionen för arbetet och att inom ramen för detta arbete inhämta kunskap och erfarenheter från andra myndigheter. Uppdraget genomförs även i nära dialog med Sveriges Kommuner och Regioner samt organisationer i civilsamhället. Det är ett viktigt uppdrag, och regeringen har därför beslutat att förlänga uppdraget även för 2023.

När det gäller unga som är arbetslösa finns relativt god kunskap om vilka insatser som är effektiva. Däremot är kunskapsläget mindre gott när det gäller vilka insatser som fungerar för unga som inte studerar men som inte heller är inskrivna på Arbetsförmedlingen.

Regeringen har därför under våren 2023 också gett Forskningsrådet för hälsa, arbetsliv och välfärd ett uppdrag att ta fram kunskap om insatser riktade till unga med psykisk ohälsa och funktionsnedsättning som varken arbetar eller studerar. I uppdraget ingår att sammanställa kunskap om förebyggande insatser för att förhindra att denna heterogena grupp unga hamnar utanför arbete och studier, att beskriva gruppens olika behov av stöd samt att identifiera de insatser som kan underlätta övergången till studier eller arbete. Uppdraget ska slutredovisas den 15 november 2024.

Fru talman! Tack, ledamoten, för frågan! Det som står i Expressen är förstås förfärlig läsning. Personer som ansluter sig till IS har förstås ingen plats i svensk skola. Dessa personer, som redan har uppmärksammats på olika sätt, tycks i flera avseenden ha lyckats lura systemet och fått anställning i skolan, i synnerhet.

Detta behöver vi analysera vidare. Vi arbetar på en lång rad punkter, inte minst för att göra det möjligt att ha mindre sekretess i olika sammanhang så att man får bättre koll på denna typ av situationer. Det har bland annat lagts fram tilläggsdirektiv till Skolsäkerhetsutredningen, och det har även inletts ett arbete med att utöka registerkontroller, som Lotta Edholm har på sitt bord. Vi ser naturligtvis även över möjligheten att vidta de åtgärder som behövs och följer detta noga.

Fru talman! Tack, ledamoten, för en mycket angelägen fråga! Detta är en väldigt bekymmersam situation. Ett av de första beslut jag fattade var att öka medlen till barn- och ungdomspsykiatrin men samtidigt ställa krav på att man måste förbättra sig i regionerna när det gäller tillgänglighet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Frågestund

Vi har tillsatt en utredning om en haverikommission vid självmord, som i relativ närtid levererar sitt betänkande. När det har skett ett självmord ska vi alltså titta på vad som har brustit och vad vi kan göra bättre så att det inte inträffar igen, för att hela tiden förbättra oss i det suicidpreventiva arbetet. Men som frågeställaren beskriver är det uppenbart att detta inte är något som vi kommer att kunna ta hand om enbart med vårdens resurser.

Som exempel kan nämnas en åtgärd som vi har vidtagit, nämligen att vi har bett Folkhälsomyndigheten att titta på sambanden mellan en extensiv skärmanvändning, sociala medier, och psykisk ohälsa. Det finns många forskare som menar att detta är en delförklaring till en explosion när det gäller psykisk ohälsa. Vi vet att det tränger undan sömn, gemenskap och fysisk aktivitet. Men också innehållet och det sätt på vilket plattformarna utformas riskerar att driva psykisk ohälsa. Därför är det oerhört angeläget med rekommendationer.

Fru talman! Tack, Dan Hovskär, för frågan!

Vi behöver väva en mycket starkare väv runt dem, inte minst grabbar, som löper risk att dras in i de kriminella gängen. Då krävs det många insatser: bättre föräldrastöd, att vi bryter sekretess så att socialtjänst, skola och polis kan samverka och prata med varandra, tidigare insatser riktade till familjer och inte minst alternativ - gemenskaper där man kan bli sedd och få en identitet, det som ofta lockar in de här killarna i de kriminella gängen.

Det är min uppfattning att ingen ska behöva avstå från sådana fritidsaktiviteter av ekonomiska skäl. Därför är jag glad över att vi jobbar på för att kunna införa fritidskortet. Jag tror att det tillsammans med andra åtgärder kan ha effekt, framför allt att ge en bättre och mer glädjefylld och meningsfull fritid för många. En effekt av detta blir att vi erbjuder kärleksfulla, goda gemenskaper som alternativ till dem som vill slita barnen in i mörkret.

Fru talman! Jag tackar Anna Vikström för en mycket angelägen fråga. Jag är glad för det underlag vi har fått från dessa 26 myndigheter, som ska användas för att ta fram en nationell strategi för psykisk hälsa och suicidprevention.

Det är viktigt att vi ser psykisk hälsa som en uppgift för hela samhället och inte något där vi säger till vården att man ska ta hand om den psykiska ohälsan. Då kommer vi inte till rätta med problemen, som vi inte minst ser med en ökande psykisk ohälsa bland unga tjejer. Det är mycket oroande. Där krävs ju andra insatser. Det krävs många insatser. Jag är glad för det stora engagemanget från organisationerna inom de här frågorna.

Vi kommer förstås att arbeta aktivt för att regeringen ska fatta beslut om denna strategi och om åtgärder som följer av strategin. Det är viktigt att man resurssätter men också ser att det är många aktörer som kan bidra, inte bara de 26 myndigheterna. Men det är en väldigt bra start för det här arbetet.

Fru talman! Vi gör en rad saker. Parisa Liljestrand har nämnt några av dem, bland annat de dialoger vi har med judiska organisationer och församlingar i Sverige. Vi har också en arbetsgrupp på Regeringskansliet, som leds av statsministerns statssekreterare, för att värna judiskt liv i Sverige. Vi inväntar en utredning om detta för att kunna göra ytterligare insatser. Det ska vara en självklarhet att kunna leva fullt ut som jude, synligt, och tillsammans med andra dela den tro och den kultur som man har.

Fru talman! Tack, Magnus Jacobsson, för frågan!

Det är förfärligt att judar i Sverige döljer sin identitet och att församlingar känner sig nödgade att uppmana sina medlemmar att inte visa vilka de är av rädsla för hot och förföljelse. Precis som ledamoten säger har också judiska församlingar och institutioner under lång tid haft en hotbild mot sig och utsatts för attacker. Detta ökar nu.

Det är därför regeringen har lagt fram ett förslag till riksdagen om att i nästa års budget kraftigt höja det bidrag för säkerhetsåtgärder som finns till civilsamhällets organisationer från 44 miljoner till 74 miljoner och att detta tydligare ska styras efter behov. Det innebär också att det i mycket hög utsträckning kommer att komma de judiska organisationerna och församlingarna till del.

Sedan är det ytterst ett ansvar för staten att garantera människor deras rätt till religionsfrihet, både enskilt och tillsammans med andra.

Herr talman! Jag vill rikta ett särskilt tack till Eva Lindh för att hon på det här sättet redogjorde för detta i sin fråga. Det här är någonting som vi behöver påminna oss om så att vi inte blir avtrubbade inför denna förfärliga situation som drabbar bostadsområden och som drabbar enskilda personer och familjer på ett genomgripande sätt i deras liv. Det skär bort deras frihet och trygghet från kroppen, och det är helt oacceptabelt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Frågestund

Det är klart att alla goda krafter ska samlas för att göra precis allt som går att göra vad gäller detta.

Det är inte tid att peka finger nu. Många av de åtgärder som vi nu planerar för borde ha vidtagits för länge sedan, men från regeringens sida kommer vi att göra precis allt vi kan. Det är bra om det finns bred uppslutning kring detta. Vi tar förstås också emot ytterligare tankar och idéer om vad man kan göra här och nu. Allt behöver ligga på bordet i det här läget.

Herr talman! Jag tackar Malin Höglund för frågan.

Det är djupt otillfredsställande med både de långa väntetiderna och de stora skillnaderna i väntetider mellan regionerna. Därför satsar regeringen mycket pengar på att korta köerna. Regeringen ställer också krav på att regionerna förbättrar sig. Det handlar om att regionerna ska bli bättre både när det gäller första besöket och när det gäller behandling och utredning.

Jag tror också att det är helt nödvändigt att regionerna ändrar sitt arbetssätt och ser till att träffa fler. De regioner som har gjort detta har kunnat korta köerna och har även i många fall kunnat få bättre bedömningar. Det är en grundförutsättning för att klara detta.

Som frågeställaren var inne på kommer vi dock inte att kunna behandla bort all psykisk ohälsa. Vi måste göra mer i skolhälsovården. Vi måste också göra som en del civilsamhällesorganisationer nu gör. Två församlingar i Svenska kyrkan i Stockholm öppnar tillsammans med Tim Bergling Foundation en samtalsmottagning för att säga till barn och unga: Vuxenvärlden finns här! Vi lyssnar på dig!

Det handlar också om vilket ansvar var och en av oss kan ta. Finns det någon ungdom i vår närhet som vi kan ta lite extra ansvar för?

Herr talman! Vad är vackrare i världen än verkningsfulla vacciner i vården? Det är oerhört positivt att det äntligen har kommit ett vaccin mot RS-virus. Folkhälsomyndigheten har gjort en utredning och baserat på den tagit fram en rekommendation. Nu är det upp till regionerna att fatta beslut om detta, men rekommendationen ger möjlighet att fatta beslut för en god och jämlik hälsa samt en likvärdig bedömning i regionerna. Detta är i grunden väldigt bra.

Vi får återkomma till frågan om nationella vaccinationsprogram när utredningen, som leds av Anders Tegnell, har lämnat sina förslag och gjort sina bedömningar av behovet av särskilda vaccinationsprogram för vissa grupper i den vuxna befolkningen såsom äldre personer. Det är klart att detta är ett spännande område som vi säkert har skäl att återkomma till.

Herr talman! Vi behöver på kort sikt slå tillbaka mot de kriminella med rättsväsendets fulla kraft, så att barn kan ta sig säkert och tryggt till träningen. Det är en grund för att det civila samhället över huvud taget ska kunna verka. Sedan gör vi en lång rad insatser för att hindra nyrekryteringen, till exempel föräldrastöd. Vi vet att det är oerhört effektivt att ge föräldrar bättre verktyg för att kunna hjälpa sina barn i en tuff och svår värld.

Vi satsar också 100 miljoner kronor särskilt på idrott i utsatta områden för att föreningar ska kunna ha en större närvaro och erbjuda andra gemenskaper där man ser barn och säger: Välkommen hit! Vi har saknat dig. Här är du älskad. Här får du vara tillsammans med närvarande vuxna.

Vi behöver konkurrerande och starka kraftfält till det som gängen erbjuder. Och där är civilsamhället en nyckel.

Vi kommer också att införa ett fritidskort som ger inte minst dem som har sämre ekonomiska förutsättningar möjlighet att delta i idrott och annat föreningsliv.