Fru talman! Tobias Andersson har frågat mig om jag avser att verka för en översyn av terrorsympatier inom muslimska trossamfund. Tobias Andersson har också frågat mig om jag avser att se över finansieringen av olika trossamfund och föreningar om det visar sig att terrorsympatier återfinns.

Jag vill inledningsvis understryka att regeringen reservationslöst fördömer terroristgruppen Hamas fruktansvärda attacker. Israel har rätt att försvara sig mot Hamas attacker i enlighet med folkrätten. Det är samtidigt av högsta vikt att alla parter följer den internationella humanitära rätten.

Regeringen tar också kraftigt avstånd från och arbetar aktivt med att stävja såväl våldsbejakande extremism som terrorism, oavsett om den är politiskt eller religiöst motiverad och oavsett var i samhället den finns.

Regeringens utgångspunkt är att trossamfunden har en viktig roll för sina medlemmar och genom det arbete de bedriver också för samhället i stort. De bidrar också till att hålla det demokratiska samtalet levande. Rätten att utöva sin tro öppet, fullt ut och tillsammans med trosfränder är central i vårt samhälle. Våldsbejakande extremism eller terrorism som syftar till att undergräva detta och andra demokratiska värden måste bekämpas med största beslutsamhet och kraft.

En viktig del av arbetet handlar om att säkerställa att skattemedel inte går till våldsbejakande extremism, terrorism eller andra antidemokratiska rörelser som vill splittra vårt samhälle. Regeringen planerar att överlämna en proposition till riksdagen där nya villkor för stöd till trossamfunden och övriga organisationer i civilsamhället, ibland kallat demokrativillkoren, presenteras. Det är angeläget att få förtydligade, rättssäkra och enhetliga villkor för bidragsgivning på plats. Vi behöver se till att myndigheter och organisationer som fördelar stöd till civilsamhället har välfungerande verktyg för att förhindra att medel går till verksamheter som inte är förenliga med samhällets grundläggande värderingar.

Regeringen har genomfört flera andra insatser parallellt med processen om nya villkor för bidragsgivningen. Den 1 juni 2023 trädde lagändringar i kraft som innebär att ett nytt brott, deltagande i terroristorganisation, infördes i terroristbrottslagen (2022:666). Det nya brottet innebär ett särskilt straffansvar för den som deltar i verksamheten i en terroristorganisation på ett sätt som är ägnat att främja, stärka eller understödja organisationen.

Regeringen har också, i budgetpropositionen för 2024, föreslagit att medel tillförs Brottsförebyggande rådet för att bland annat inrätta en central stödfunktion vid Center mot våldsbejakande extremism i syfte att förhindra att offentliga medel fördelas till verksamheter med kopplingar till våldsbejakande extremism eller andra antidemokratiska miljöer.

Utöver dessa insatser bedriver även de rättsvårdande myndigheterna ett kontinuerligt och noggrant arbete i fråga om organisationer som främjar våldsbejakande extremism eller terrorism, eller som på annat sätt undergräver demokratin. Om berörda myndigheter får information om att ett trossamfund, en församling eller en förening har kopplingar till extremism eller terrorism på ett sådant sätt att de utgör ett säkerhetsproblem kommer man att dela information sinsemellan och vidta relevanta åtgärder.

De grundläggande principer som vårt samhälle vilar på måste försvaras och främjas, och detta är en viktig fråga för regeringen. Låt mig därför avslutningsvis än en gång betona att våldsbejakande extremism och terrorism ska bekämpas med största beslutsamhet och kraft.

Fru talman! Den 7 oktober genomfördes ett av de mest bestialiska och sadistiska illdåd vi någonsin har beskådat på denna jord, skulle jag vilja säga. Terrororganisationen Hamas mördade 1 400 civila israeler. Målet tycks i första hand ha varit kvinnor och barn. Under krigsropet Allahu akbar våldtog man bland annat en mamma medan man stoppade in och grillade hennes barn i en ugn. Man våldtog och bröt sönder unga judiska kvinnor och släpade dem sedan efter bilar. Man kidnappade 240 civila. Man drog in i Gaza och begick en rad ytterligare bestialiska dåd som samtliga är svåra att ens ta i sin mun. Detta gjorde de samtidigt som de filmade sig själva och uttryckte en euforisk lycka över att ha mördat judar.

Runt om i Sverige kunde vi se hur detta omedelbart firades av bilkaravaner med tutor och Palestinaflaggor.

Firandet från den 7 oktobers slakt har sedermera bytts ut mot massdemonstrationer där horder av islamister - och säkert en och annan klenbegåvad nyttig idiot - demonstrerar på svenska gator och skanderar om intifador, Israels utplåning och mycket annat.

Antisemitismen i Sverige i dag är ett gigantiskt problem, som jag ser det. Det är så stort att man kan undra om Sveriges judar ens har någon framtid i Sverige. Jag vet att det är en fråga som de ställer sig själva också. Jag menar att vi måste tala klarspråk om varifrån denna antisemitism kommer. Det är människor med rötter i Mellanöstern. Författaren Ayaan Hirsi Ali, som lämnat islam, berättar i en av sina böcker om hur man som muslim ofta får judehatet med modersmjölken. Den som kan något om islams skrifter blir knappast förvånad. Judehatet är så att säga inkorporerat i religionen.

En poäng i sammanhanget är att de massdemonstrationer som vi nu ser klingar väldigt falskt. Det är en förment omsorg om palestinierna. Hade man värnat palestinierna hade man börjat med att kräva att Hamas skulle släppa de 240 som de tog i gisslan den 7 oktober. Det gör man alltså inte. Hatet mot judarna är långt mycket större än ömmandet för deras muslimska bröder och systrar som nu faktiskt faller offer för Israels försvarskrig mot Hamas. Hamas taktik är som vi alla vet att så många civila palestinier som möjligt ska dö så att de kan fota dessa kroppar och skicka till AP.

Ytterligare bevis för att omsorgen om muslimer är sekundär är att hundratusentals muslimer har dödats de senaste decennierna i länder som Syrien, Jemen och många andra, primärt av andra muslimer, men då utan några nämnvärda demonstrationer från vare sig svensk vänster eller muslimska grupper och trossamfund. Hur kommer det sig? Frågan är möjligen något retorisk. Men jag tycker att det är beklämmande att se den talande tystnaden från muslimska trossamfund. Jag tycker att det är dags att ställa dem till svars. De behöver ta ett reservationslöst avstånd från Hamas terror, och där tycker jag också att regeringen har att göra.

Fru talman! Tack för svaret, ministern! Jag instämmer i det ministern säger om vikten av att fördöma det bestialiska våldet som Hamas utövade mot civila judar i Israel.

Det är exakt mot den bakgrunden som jag valde att lämna in den här interpellationen. Det har nämligen varit en slående tystnad kring detta från de muslimska trossamfund som finns i Sverige i dag. Jakob Forssmed får gärna rätta mig om jag har fel, om det är så att Jakob Forssmed i sin roll som minister på området har tagit del av diverse fördömanden från muslimska trossamfund. Jag har inte gjort det.

Senast i dag publicerades en debattartikel i Sydsvenskan. Den skrevs under av Arlöv Muslimska Kulturförening, Malmö Muslimska församling, Malmö Muslimska Samfund, Bosniakiska islamiska föreningen i Malmö, Islamiska Förbundet i Malmö och så vidare. Jag tror att det var uppemot 20 organisationer som undertecknade den. Man fördömde hur svenska medier rapporterar om konflikten, och man fördömde både Israels svar på attacken från Hamas och Israel som stat. Man belyste också att man såg med bestörtning på den svenska regeringens stöd till Israel, men det man valde att inte fördöma var en sak, nämligen Hamas och deras attentat den 7 oktober. Detta var alltså signerat av en uppsättning muslimska föreningar.

Där finns inget fördömande. Jag har inte tagit del av något sådant. Detta är ett problem.

Jag tycker att det är positivt att ministern konstaterar att det hos människor från Mellanöstern finns en betydligt mer utbredd antisemitism, för så är fallet. Sedan väljer ministern ändå att konstatera att det finns andra grupper, såväl högerextrema som vänsterextrema, som någonstans möts i motstånd mot Israel och i vissa fall i antisemitism. Det är sant. Men de mätningar som finns från Sverige, Storbritannien, Tyskland och andra stater visar tydligt att antisemitism bland den inhemska befolkningen endast rör sig om ett fåtal procent. Det är ett problem som vi absolut kan adressera, men i den muslimska populationen, även i västerländska länder, pratar vi om uppemot 30 procent som hyser antisemitiska åsikter. Detta handlar inte om muslimer som kan påstå att de har drabbats av Israels agerande i Mellanöstern, utan det är människor som har fötts i västvärlden, som har fötts i Europa, som har fötts i Sverige.

Det är dessutom så att det absolut går att göra en koppling mellan palestinier och Hamas eller muslimer i området och Hamas. Hamas har ju röstats fram en gång i tiden, och vi såg också hur muslimer världen över firade när Hamas begick terrorattentat mot Israel. Innan Israel hade svarat på terrorattentatet valde muslimer i Sverige såväl som runt om i västvärlden att gå ut och fira attentaten, detta trots att det enda man då visste hade skett var att en terrororganisation valt att besinningslöst slakta och mörda oskyldiga.

Då firade muslimer runt om i världen. Det var inte svenskar som firade. Det var inte kristna som firade. Det var inte de som eventuellt har ett skäl att hysa agg mot Israel i Mellanöstern som firade. Det var personer av muslimsk tro, med invandrarbakgrund i västvärlden som firade på gator och torg. Personer som aldrig drabbats av någonting som Israel har gjort firade här. Då måste man vara ärlig och säga att det finns en djupgående problematik med antisemitism inom den muslimska befolkningen såväl i Sverige som i Palestina och andra delar av världen.

Adam Cwejman på Göteborgs-Posten skrev i veckan just om vikten av att våga konstatera vem som står för antisemitismen om vi ska kunna tackla denna problematik. Man måste kunna konstatera detta, för det handlar inte bara om hur antisemitismen tar sig uttryck.

Jag vill därför på nytt fråga ministern om han tillstår att det finns en utbredd antisemitism bland muslimer i Sverige.

Fru talman! Det är, som jag beskrev, en mycket utsatt situation för judar i Sverige. Det kommer inte minst från att hot och hat har ökat i samband med eller i efterdyningarna av Hamas terrordåd och det som sker där. Som jag också konstaterade är personer som har sin bakgrund i Mellanöstern överrepresenterade när det kommer till att hysa antisemitiska föreställningar. Så tycks det vara. Men jag skulle inte underskatta andra hot mot judar från andra grupper.

Vi behöver bekämpa antisemitismen oavsett var den visar sig någonstans, och vi gör mycket kring detta. Vi stärker säkerheten för judiska grupper i Sverige för att se till att det finns möjlighet att fullt ut leva ett judiskt liv i det här landet och följa sin kultur och sina traditioner. Den här regeringen kommer att stå upp för judars rätt att leva ett liv som judar i Sverige.

Förutom de säkerhetsåtgärder som jag pekade på gör vi ett aktivt arbete mot antisemitism med hågkomstresor och utbildningssatsningar för att se till att motarbeta detta gift som just sprids i samhället med väldigt stor kraft och på ett väldigt obehagligt sätt. Det tänker vi fortsätta med.

Det är också viktigt att vi är noggranna och inte gör detta till en konflikt mellan judar och muslimer och sedan underblåser konflikten på olika sätt. Jag vill bara understryka detta ytterligare i sammanhanget.

Bara de senaste veckorna har fyra moskéer på olika sätt vandaliserats. Det är en hotbild som möter vanliga muslimer som vill fira gudstjänst i enlighet med sin tro, och de ska ha all rätt att göra det också utan att drabbas av hot, hat och islamofobi på olika sätt. Dessutom har de under sommaren varit utsatta för koranbränningar, även i samband med att de har varit på väg till sina gudstjänster.

Religionsfriheten gäller alla i Sverige, och den är viktig. Vi måste säkerställa att människor som vill leva sina liv i frihet ska kunna göra det, oavsett vilken religion de bekänner sig till eller om de inte bekänner sig till en religion över huvud taget. Det är otroligt angeläget för regeringen att säkra denna frihet.

Fru talman! Jag förde ett resonemang, men det innebar inte att jag jämställde olika saker med varandra. Jag tror att det var tydligt för lyssnarna. Däremot kan jag konstatera att även muslimer just nu utsätts för attacker mot moskéer, och det tänker jag att vi gemensamt kan fördöma. Så ska det inte vara i ett land.

Självklart kan man vara utsatt för olika saker i olika sammanhang av olika allvarlighetsgrad. Just nu vet vi att många judar är otroligt utsatta, upplever ett existentiellt hot och funderar över sitt judiska liv på olika sätt. Regeringen tänker stå upp för deras rätt att leva som judar i Sverige, och vi tänker inte göra något annat än just detta. Det har vi varit tydliga med på många olika sätt.

Det är viktigt att värna allas rätt till religionsfrihet. Den är grundläggande för Sverige. Vi för kontinuerligt dialog med trossamfunden, och jag träffar dem med jämna mellanrum. Nu senast hade vi rådet för trossamfund samlat på Socialdepartementet. Då hade vi också Svenska kommittén mot antisemitism på plats som redogjorde för antisemitism, hur den sprids, hur den fungerar och hur vi på olika sätt kan hjälpas åt för att motverka den. Det är otroligt angeläget att vi är många som kan hjälpas åt för att motverka de vanföreställningar som sprids om judar, vilka är mycket skadliga för samhället och bidrar till hat och polarisering.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.