Jakob Forssmed

Herr talman! Jag tackar för frågan.

Det som skedde på idrottsplatsen är helt förfärligt. Barn måste kunna åka till sina träningar utan att hamna i omklädningsrum för att ta skydd.

Frågeställaren har rätt i att de kriminella gängen söker sig överallt där det finns möjligheter och pengar. Vi gör nu en stor satsning på Spelinspektionen för att bättre kunna beivra matchfixning. Det är ett djupt problem för idrotten när detta förekommer, och det slår mot idrottens värderingar.

Vi i regeringen bedriver ett aktivt arbete när det gäller Macolinkonventionen, som skulle göra arbetet ännu mer kraftfullt i det här avseendet. Vi tittar naturligtvis också på andra åtgärder, och jag vet att också Fotbollförbundet jobbar aktivt med frågan om agentverksamheten, både nationellt och internationellt.

Herr talman! Jag tackar för frågan.

Det första är naturligtvis att människor behöver få vård i tid. Vi i regeringen satsar rekordmycket på att korta köerna till barn- och ungdomspsykiatrin, men det krävs också att regionerna prioriterar detta och ser till att så många som möjligt får möjlighet till hjälp och inte behöver vänta. Dessutom ska man kunna hitta rätt. Många är frustrerade över att det är svårt att hitta till rätt instans för att få hjälp när man kanske är desperat. Men vi kommer inte att kunna vårda bort alla problem, utan vi måste göra mycket mer.

Det är en sak som gnager lite i mig, och det är skärmarna - hur de tränger ut annat, hur de tränger ut sömn, som är viktigt för att må bra, hur de tränger ut fysisk aktivitet, som har koppling till den psykiska hälsan, och hur de tränger ut relationer. Inte minst har vi allt innehåll som bara sköljer över barn och unga och som de ska sortera själva på ett sätt som inte alltid är rimligt.

Herr talman! Jag delar frågeställarens uppfattning att civilsamhället är oundgängligt i ett gott samhälle. Vi gör också flera satsningar i budgeten som är riktade till civilsamhället. Det handlar om 100 miljoner permanent till civilsamhällets organisationer, särskilt riktat till dem som gör insatser bland utsatta människor i vårt land. Vi stärker tryggheten när det gäller trossamfunden och säkerheten kring dem, så att människor kan mötas och uttala sin tro i trygghet och säkerhet.

Vi gör också omfördelningar när det gäller utbildning. Vi stärker stödet till folkhögskolorna, men som frågeställaren säger gör vi neddragningar när det gäller studieförbunden. Där finns också en historik med en del underlag och annat som har visat sig inte vara korrekt. Det är en del av en kompromiss och en förhandling i regeringen, där det finns satsningar på civilsamhället och också omfördelningar till andra utbildningsinsatser.

Vad gäller RF-Sisu har inget beslut fattats i regeringen.

Herr talman! Det är utmärkt om många partier nu sluter upp bakom åtgärder som man kanske varit emot tidigare så att vi tillsammans skapar förutsättningar för en bredd av åtgärder som kan sättas in mot detta, både förebyggande för att stoppa nyrekrytering och åtgärder här och nu.

Regeringen ser över vad ytterligare vi kan göra i det här exceptionella läget. Men vi har en långsiktig plan för detta med straffskärpningar, kraftig utbyggnad av rättsväsendet och nya metoder och verktyg för polisen.

Alla måste fundera på vad man kan bidra med, inte minst när det gäller narkotikan, så att man själv inte bidrar till att ge pengar till gängen.

Vi ska se över allt vi kan göra.

Herr talman! Det är en helt exceptionell situation som vi har.

Det skedde på en idrottsplats i går. Jag pratade i dag med företrädare för idrottsföreningar. Det är nio föreningar som tränar på den här idrottsplatsen. Det är barn som inte vågar åka till sin idrottsplats. Man tvingas nu stänga.

En sprängning har drabbat ett fyrtiotal hus och familjer. Personer får sätta livet till som råkar vara på, som man säger, fel plats vid fel tillfälle.

Regeringen gör en massa åtgärder som vi borde ha gjort för länge sedan. Nu på söndag får polisen tillgång till något man efterfrågat i tio år: att aktivt kunna övervaka de här gängens kommunikation på ett helt annat sätt. Vi bygger ut rättsväsendet - från 69 miljarder till 90 miljarder satsar vi på detta. Men det är klart att vi också tittar på vad ytterligare vi kan göra här och nu för att komma till rätta med denna mycket allvarliga situation.

Fru talman! Jag vill börja med att tacka Nima Gholam Ali Pour för en intressant debatt och för åsiktsutbytet.

Jag vill återigen betona att regeringen är vaksam i fråga om eventuella hot mot både vårt lands säkerhet och de grundläggande värden som vårt samhälle vilar på. Organisationer som skulle hota dessa har ingen plats vid mötesbord eller i Sverige.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Regeringens utgångspunkt är samtidigt att trossamfund överlag är röstbärare i vår demokrati. Man bidrar med sociala och humanitära insatser till medlemmar men gör också insatser för samhället i stort i viktiga frågor.

Det måste självklart finnas en välfungerande dialog mellan det offentliga och trossamfund, så att vi har kunskap om varandras verkligheter och det som medlemmar och medborgare möter. Det är oerhört viktigt för regeringen, även när vi inte är överens om allt. Då har vi ett utbyte om detta. Då förklarar vi och försvarar exempelvis den svenska yttrandefriheten och varför regeringen agerar på ett visst sätt.

Jag menar att det är angeläget att föra den dialogen brett och med många olika trossamfund i Sverige, inte för att legitimera några specifika utan för att få en bred bild och ha en bred dialog.

Det är regeringens plikt att främja de grundläggande principer som vårt samhälle vilar på, bland annat kopplat till yttrandefrihet, religionsfrihet och de mänskliga rättigheterna. Genom att engagera oss i dialog med olika samfund har vi möjlighet att påverka och uppmuntra till respekt för de principerna, som alla olika religioner drar nytta av. Det handlar om möjligheten att ha en tro och att leva sida vid sida med andra. Det är särskilt angeläget i en tid då många vill ta ifrån oss de rättigheterna.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Fru talman! Jag har redan i flera inlägg redogjort för varför dialog är viktigt och varför vi ibland behöver ha det, också när vi tycker olika, med företrädare för organisationer som är verksamma i Sverige och som faktiskt har många medlemmar. De kan teckna en bild av vad medlemmar och människor i Sverige möter i sin vardag.

Samtidigt är vi alltid vaksamma och tar olika typer av initiativ för att stävja våldsbejakande extremism, terrorism och annan verksamhet som vill undergräva demokratiska värderingar. Vi har tagit flera sådana initiativ och planerar att återkomma till riksdagen med förslag på nytt regelverk för till exempel bidragsgivning.

Låt mig säga något om Islamiska Shiasamfunden i Sverige, eftersom interpellanten tar upp det. De har varit med på flera av mötena. Delvis som ett resultat av de dialogerna kunde vi i Agenda höra ordföranden redogöra för hur han kunnat vara den svenska ambassaden behjälplig i inte Iran men väl Irak och bidra till att främja svenska intressen internationellt genom sina kontakter och genom att förklara svensk lagstiftning på olika sätt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Var det dåligt? Borde han inte ha bistått med detta? Jag tror att en konsekvens av att vi har en dialog är att många vill vara med och bidra på olika sätt till att dämpa ett oerhört bekymmersamt säkerhetsläge runt vårt land.

En konkret fråga är: Var det fel av den svenska beskickningen att ta emot den hjälpen?

Det andra handlar om att jag tolkar interpellanten som att det är de specifika samfunden som han inte vill att någon har dialog med. Vilka samfund anser interpellanten att regeringen och andra bör ha dialog med?

Om vi är överens om att dialog är viktigt behöver vi också föra dialog med företrädare för muslimska trossamfund i Sverige. Det vore bra och viktigt att veta vilka vi ska föra dialog med, om vi är överens om att dialog är något bra och positivt där vi kan utbyta erfarenheter men också förklara och försvara grundläggande svensk lagstiftning och svenska värden och värna religionsfrihet och föreningsfrihet. Det är viktigt för att människor med olika tro ska kunna leva sida vid sida i Sverige.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Regeringen är vaksam inför alla tänkbara hot mot Sverige. Det kan vara från olika grupperingar, och det kan röra sig om olika typer av hot, såsom påverkanskampanjer, säkerhetshot och terrorhot. Vi har också tagit en lång rad initiativ på området där vi har gett många myndigheter i uppdrag att samverka bättre för att se, upptäcka och motverka radikalisering, våldsbejakande extremism och terrorism. Dessa frågor är inte något som regeringen tar lätt på.

Vi tycker att dialog är viktigt. Motsatsen, att inte ha dialog, är en dålig sak i ett samhälle - att inte träffas, inte prata med varandra och inte föra samtal om viktiga frågor och fånga upp det som inte minst många muslimer möter i sin vardag. Koranbränningarna har ju också utlöst andra hat och hotattacker mot vanliga muslimer i Sverige.

Det finns en särskild bakgrund till att vi bjöd in företrädare för Stockholms moské. Det skedde en nämligen en koranbränning i nära anslutning till moskén under en muslimsk högtid. Detta var något som gjorde människor rädda och var ett stort bekymmer för många barn och andra som var på väg till moskén och mötte detta. Jag tycker inte att det är konstigt att man då träffar företrädare och har en diskussion och dialog om detta där man också förklarar regeringens position: Vi står inte bakom koranbränningar, men vi står bakom svensk yttrandefrihet. Man har möjlighet att både kränka och angripa religion och religiösa dogmer. Det är väldigt viktigt.

Att ha en dialog om dessa saker och sortera i detta är därför väldigt angeläget. Vi träffar väldigt många företrädare; i augusti tror jag att vi träffade företrädare för 17 olika samfund. Jag tycker att dialogen också visade att den är väldigt viktig för många företrädare. Många aktiva muslimer och andra blir pressade från olika håll i och med koranbränningarna, från auktoritära regimer och extremistiska krafter och annat.

För regeringen är det viktigt att ha en dialog och lyssna, men också att förklara regeringens politik och position i detta läge. Jag har svårt att se att det skulle vara skadligt eller allvarligt. Vi gör det inte i syfte att legitimera några specifika samfund. Det är inte så att någon företrädare företräder till exempel alla muslimer. Det är viktigt att föra den här dialogen brett, och därför bjuder vi in många olika organisationer.

I en tid när så många vill splittra oss är det viktigt att vi orkar föra en dialog också i frågor där vi har olika uppfattningar. Men om det finns organisationer som utgör säkerhetshot mot Sverige kommer regeringen naturligtvis - som jag sa i mitt frågesvar - att underrättas om detta.

Fru talman! Nima Gholam Ali Pour har frågat mig om jag avser att framöver bjuda in representanter för islam till samtal med regeringen även om de har kopplingar till islamister och därmed riskera att bidra till att legitimera dessa grupper. Nima Gholam Ali Pour har också frågat mig om jag avser att framöver bjuda in representanter för islam till samtal med regeringen även om dessa representanter har kopplingar till regimer som kränker mänskliga rättigheter.

Låt mig inledningsvis understryka att regeringen kraftigt tar avstånd från och aktivt arbetar med att stävja all form av extremism oavsett om den är politiskt eller religiöst motiverad.

Som minister med ansvar för statens stöd till trossamfund träffar jag kontinuerligt representanter för trossamfunden i Sverige. Det inkluderar företrädare för många olika samfund och trosinriktningar. För regeringen är det viktigt att ha en löpande och god dialog med organisationer i det civila samhället. Det gäller i allra högsta grad även trossamfund. Vi behöver ett löpande erfarenhetsutbyte i frågor som är viktiga och aktuella för regeringen att samtala med företrädarna om, och vice versa. Det innebär inte att det alltid finns samsyn gällande frågor vi diskuterar, men målsättningen är att genom öppna och konstruktiva dialoger kunna öka förståelsen och på så sätt bidra till förändring.

Med anledning av den senaste tidens koranbränningar har behovet av dialog varit särskilt stort. Det är viktigt och värdefullt för regeringen att ta del av trossamfundens bild av händelseutvecklingen och hur den påverkar samfund och deras medlemmar. Lika viktigt är att förklara hur regeringen ser på utvecklingen och de åtgärder som regeringen går fram med.

Både jag och andra statsråd har vid flera tillfällen den senaste tiden haft möten med representanter för trossamfund. Det försämrade säkerhetspolitiska läget gör det nödvändigt att ta till vara alla krafter som kan motverka denna utveckling. Jag vill samtidigt understryka att dialogerna med representanter för Sveriges trossamfund inte har genomförts i syfte att legitimera specifika aktörer.

Jag har i ett tidigare frågesvar till Nima Gholam Ali Pour framhållit att jag hyser stark tilltro till de rättsvårdande myndigheternas noggranna arbete i fråga om organisationer som främjar våldsbejakande extremism eller terrorism eller på annat sätt undergräver demokratin. Skulle det vara så att ett trossamfund eller en församling har kopplingar till extremism på ett sådant sätt att de utgör ett säkerhetsproblem kommer de rättsvårdande myndigheterna att underrätta regeringen och övriga berörda myndigheter om detta.

Låt mig avslutningsvis betona att dialog är ett kraftfullt verktyg, särskilt i en orolig tid. Genom att fortsätta träffas skapar vi möjligheter för samförstånd samtidigt som vi förblir vaksamma inför eventuella hot mot både vårt lands säkerhet och de grundläggande värden som vårt samhälle vilar på.

Fru talman! Det finns mycket att göra på detta område; det är ingen tvekan om det. Sedan är jag lite frågande till exakt vad interpellanten vill att vi ska göra i dessa internationella sammanhang som vi inte gör och som jag inte har redogjort för, men det kan vi möjligen återkomma till.

Däremot tror jag att vi behöver utveckla vårdinsatser bättre än vi gör i dag. Inte minst vet vi att det finns en stor samsjuklighet mellan psykisk ohälsa av olika slag och narkotikabruk, och där behöver vi utveckla politiken. Där finns det utredningar som har lämnat förslag, som vi nu bereder på Socialdepartementet, om att bli bättre på att se problemen tillsammans på ett mycket bättre sätt. Sedan har vi den narkotikautredning som sitter och arbetar.

Därutöver behöver vi vara ständigt vaksamma och aktiva när saker och ting förändras. Precis som interpellanten konstaterar finns den gamla tiden inte längre; världen är mer internationaliserad, och vi blir påverkade av hur andra länder agerar. Vi vill dock samtidigt värna Sveriges möjligheter och vårt sätt att förhålla oss till frågan. Vi har en annan position än vad andra länder har - vi har ett lägre bruk - och det är någonting att fortsätta försöka slå vakt om på olika sätt. Det ska förstås ske i dialog med andra länder men också i de internationella sammanhangen.

Jag delar alltså uppfattningen att vi har mycket att göra för att inte fler ska fastna i drogerna, och det gäller inte minst unga människor. Det handlar också om att de kriminella miljöerna inte ska förses med pengar och möjligheter på detta område.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Fru talman! Jag tackar interpellanten för frågorna.

Jag uppfattar att jag i alla fall i någon utsträckning har svarat på frågorna, nämligen att Sverige i de internationella sammanhang där vi finns kommer att fortsätta föra fram vår syn på dessa frågor. De konventioner vi har tillträtt ska naturligtvis följas, och de EU-regelverk och beslut som finns ska naturligtvis gälla. Det är någonting som medlemsländer får förhålla sig till, och de internationella forum som har att övervaka detta får göra det.

Sedan behöver Sverige fortsatt ha en restriktiv hållning här. Vi har fortfarande ett väsentligt lägre bruk av narkotika, inte minst cannabis, än många länder, och det är någonting att slå vakt om. Från enkätundersökningar vet vi att den svenska politiken innebär att yngre personer i mindre utsträckning använder narkotika - eller använder narkotika färre gånger än de annars skulle ha gjort, just för att det inte är tillåtet och alltså inte legalt. Det är en viktig sak när det gäller användningen i förhållande till unga människor.

Vi behöver också utveckla vår politik och visa att det är möjligt att kombinera en restriktiv politik med en folkhälsobaserad ansats där rätten till hälsa gäller alla människor. När det gäller tillgången till vård och stöd kan vi förbättra oss och se till att det finns möjligheter för dem som brukar narkotika att komma ur det på ett bättre sätt och få hjälp med och stöd utan att drabbas av stigmatiseringar som motverkar detta på olika sätt. Det där är också viktigt i den internationella kontexten.

Nu har vi en narkotikautredning som sitter och arbetar med väldigt breda direktiv. Den ska även göra internationella utblickar och se vad det finns för lärdomar att dra kring dessa frågor internationellt. Jag ser fram emot att utredningen inom kort lämnar sitt slutbetänkande, och jag tror att det kommer att vara viktigt för den fortsatta narkotikapolitiska både debatten och utvecklingen i Sverige. Men vår restriktiva position ligger fast, och den pläderar vi för i de internationella sammanhang där vi finns.

Fru talman! Jag tackar interpellanten Karin Sundin för detta och för hennes engagemang för att minska narkotikaanvändningen i Sverige. Det är väldigt och angeläget på många sätt.

Som jag redogjorde för driver regeringen en aktiv politik både i EU-sammanhang och internationellt. Där handlar det om att förena en restriktiv position med en folkhälsobaserad ansats. Det finns länder som har en väldigt restriktiv syn men inte så mycket folkhälsobaserade ansatser. Det finns också länder som har varken det ena eller det andra. I dessa sammanhang vill vi bidra på de sätt vi kan för att vi ska ha en restriktiv hållning till detta eftersom det sker så mycket i narkotikans spår som är negativt för samhällen.

Med detta vill jag säga att jag följer den tyska utvecklingen noga. Jag har följt de olika stegen i reformen och också hur man har anpassat och gjort om reformen efter hand. Att man har gjort det tror jag också beror på kraven från internationella konventioner, EU-rättsliga frågeställningar och annat. Sedan får detta prövas. Det som nu sker i Tyskland behöver kanske prövas i EU-rättsliga sammanhang. Jag kan inte bedöma på vilket sätt det sker. Men det är i första hand upp till de internationella forum som har att övervaka konventionsefterlevnaden att göra det än att Sverige ska göra det. Däremot kommer Sverige att fortsätta att driva en restriktiv hållning i de sammanhang där vi finns internationellt. Detta är inte någonting som är okänt för mig utan någonting som jag förstås följer noga.

Man ska också komma ihåg att den tyska situationen är annorlunda jämfört med den svenska situationen. Det är långt färre i Sverige som har prövat cannabis eller som brukar cannabis. Det gäller också bland unga, där skillnaden är mycket stor mellan Sverige och Tyskland. Det innebär också att vi har olika förutsättningar.

Det är också viktigt för mig att Sverige kan fortsätta att bedriva en restriktiv politik. Men det sker förstås inte i ett vakuum, utan det gäller att vara observant på omvärlden och följa och diskutera detta med andra länder som väljer andra vägar. Vi får ställa frågan: Vad finns det för erfarenheter av detta? Det ska vi inte göra för att Sverige ska ändra sig, utan vi ska fortsätta att ha en restriktiv hållning. Men vi behöver också dra lärdom av de reformer som har skett och andra åtgärder som skulle kunna vara möjliga inom ramen för en restriktiv politik och arbeta mer med skademinimerande insatser och se till att de som brukar narkotika får bättre möjligheter till vård och stöd så att det blir mindre av stigma så att människor också kan söka hjälp för sina problem på olika sätt. Detta tycker jag också är viktigt för Sverige att utveckla. Men den restriktiva linjen ska vi inte vika från, och den pläderar vi för i internationella sammanhang.

Herr talman! Karin Sundin har frågat mig hur jag avser att agera för Sveriges räkning i frågan om legalisering av cannabis i Tyskland.

Regeringens narkotikapolitik utgår från ett folkhälsobaserat synsätt med grund i de mänskliga rättigheterna. Det innebär att rätten till hälsa ska vara en vägledande princip som gäller för alla, såväl barn och unga som kvinnor och män, med skadligt bruk eller beroende. Regeringen företräder en linje där restriktivitet ryms inom ramen för en folkhälsobaserad politik. Skademinimerande insatser ska ske utifrån en vetenskaplig grund. Ett kraftfullt brottsförebyggande och brottsbekämpande arbete bör fortsatt prioriteras.

Narkotikasituationen i Sverige påverkas av händelser i omvärlden. Det är därför viktigt att driva en aktiv narkotikapolitik även inom EU och internationellt. I den internationella narkotikapolitiska kontexten företräder regeringen en linje där insatser som har folkhälsa som huvudsakligt mål står i fokus. Då den olagliga narkotikahanteringen är ett gränsöverskridande problem är samarbete kring brottsbekämpning inom EU och internationellt, samt med internationella organisationer, också av central betydelse, inte minst eftersom olaglig narkotikahandel utgör en av den organiserade brottslighetens främsta inkomstkällor.

FN:s narkotikakonventioner är ett grundfundament för utformningen av narkotikapolitiken, såväl nationellt som inom EU och internationellt. En utgångspunkt för narkotikakonventionerna är att främja hälsa och välfärd för människor. De internationella narkotikakonventionerna har ratificerats av de flesta av världens länder. Ansvaret för att leva upp till de åtaganden som en ratificering innebär vilar på varje enskild stat.

Narkotikakonventionerna anger ramar för hur de länder som ratificerat konventionerna ska stifta lagar. Lagarna ska begränsa narkotikaanvändningen till enbart medicinsk och vetenskaplig användning. All annan odling och försäljning av de ämnen som lyder under konventionerna är illegal. Ramarna i konventionerna är skrivna så att en medlemsstat kan välja att straffbelägga eget bruk eller inte. Såväl innehav som bruk av cannabis, som utgör narkotika, är olagligt i Sverige.

Internationella narkotikakontrollstyrelsen, INCB, arbetar med att övervaka och stödja staternas efterlevnad av de internationella narkotikakonventionerna. INCB har varit tydligt med att legalisering av narkotika inte är förenligt med narkotikakonventionerna. Legaliseringen av cannabis bör även beaktas utifrån det EU-regelverk som följer av Europeiska rådets rambeslut från 2004 om minimibestämmelser för brottsrekvisit och påföljder för olaglig narkotikahandel samt Schengenregelverket.

INCB:s årliga rapport 2022 beskriver, trots svårigheter med att mäta konsekvenserna av legalisering av cannabis, att utvärderingar som genomförts relativt kort efter implementering av legalisering visar att de allvarligaste problem som man önskade åtgärda genom legalisering inte har minskat. Bruket är till exempel högre i områden där cannabis numera kan köpas legalt, och utbredningen ökar snabbare jämfört med i områden där det fortfarande är illegalt.

FN:s kontor mot narkotika och brottslighet, UNODC, publicerar varje år en rapport om narkotikasituationen i världen. Enligt 2022 års rapport medför legalisering av cannabis också negativa hälsoeffekter och en ökad belastning på hälso- och sjukvården.

Regeringen anser även att den nationella kompetensen att utveckla och anta nationell straffrättslig politik och straffrättsliga lagar om definitionen av narkotikabrott och påföljder ska respekteras och värnas. Detsamma gäller den straffprocessuella regleringen.

Regeringen kommer att fortsätta att arbeta aktivt för att minska efterfrågan på och tillgången till illegal narkotika i samhället, En helt central del i detta är att på ett aktivt sätt arbeta inom internationella sammanhang såsom inom EU och FN.

Fru talman! Jag vill tacka Sanna Backeskog för den interpellationsdebatt vi har haft här - den är bra och viktig.

Jag uppskattar det engagemang som finns mycket, och jag uppskattar också att få inspel utifrån hur man uppfattar verksamheter. Det är väldigt angeläget för en regering att få den bilden klar för sig, även om vi förstås själva också är ute och träffar verksamheter. Jag uppskattar olika typer av idéer och naturligtvis det arbete som görs i Gävle och i stadsdelen där. Det lät spännande och intressant, också när det gäller hur man jobbar med fysisk miljö för att öka upplevelsen av trivsel på olika sätt.

Vi behöver göra mycket för att säkra barns och ungas uppväxtvillkor och hälsa. Jag är orolig över många saker när det gäller detta. Hur går det med sömnen hos niondeklassare som sover alldeles för lite? Hur påverkar det deras möjlighet till en god psykisk hälsa, till exempel? Hur påverkar skärmtiden detta? Vad gör det med barn och unga i dag att ständigt ha sociala medier på armlängds avstånd från sig själv dygnet runt, hela tiden? Vi behöver veta mer om detta.

Vi behöver jobba med skolan på olika sätt, med ökat stöd via elevhälsan, och se till att bygga ut kapaciteten i barn- och ungdomspsykiatrin. Vi behöver arbeta med socialtjänsten och se till att de kan samverka mycket bättre med skolan och polisen i ett tidigare skede för att fånga upp de barn som riskerar att hamna fel i tillvaron och de barn som bara behöver extra stöttning. Vi behöver jobba med föräldrarna så de får rätt verktyg att kunna stötta sina barn på bästa sätt.

Vi behöver jobba med föreningslivet och se till att föreningar får möjlighet att vara ännu mer närvarande i fler barns liv och att det finns fler extra vuxna i barns liv som välkomnar dem till en aktivitet. Att barn som har det tufft hemma får komma till en aktivitet där någon säger "Jag har inte sett dig här på ett tag, vad kul att se dig!" kan verkligen göra skillnad i ett barns liv. Detta vet vi att många barn och unga vittnar om.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Fru talman! Jag tackar interpellanterna för frågorna.

Fick vi något besked om fritidskortet från Socialdemokraterna? Vi fick besked om att det bara är i den perfekta världen som det är värt att satsa 800 miljoner kronor per år på barns och ungas fritid. Det är bara om kommunerna fortsatt underhåller gräsplanerna ordentligt som detta är värt att göra. Är det så vi ska tolka svaret, fru talman?

Det är rätt att det införs 2024 och att det är en klen tröst i dag, men det kommer naturligtvis att vara väldigt viktigt när det införs. Politik är också långsiktighet. Det är saker man vill göra framåt. Det tar lite tid innan man kan få saker och ting på plats. Är det skäl nog att vara emot det, att det införs 2024? Hade Socialdemokraterna varit för det om det hade införts 2023? Det är också en rimlig fråga att ställa mot bakgrund av de svar som ges här från Socialdemokraterna. Argumentationen är ju också så märklig, fru talman - man talar om detta som fattigvård när det i själva verket gäller att barn och ungdomar ska ha rätt till en aktiv och meningsfull fritid.

Linnéa Wickman undrade i sitt första anförande varför jag inte talar mer om skolan här. Det beror på att interpellationen inte berör skolan. Den berör en massa andra saker. Den nämner skolan i samband med skolbespisningar. Vill man ha en interpellationsdebatt om skolan kan man ställa en interpellation om skolan.

Jag pratar gärna om skolan. Det är väldigt viktigt. Därför ser vi nu till att bygga ut elevhälsan så att den finns fysiskt tillgänglig på alla skolor. Den ska få mer resurser för att kunna stötta barn och unga på ett bättre sätt än i dag, både med skolan och med måendet i övrigt. Vi har en kraftigt ökande psykisk ohälsa som vi behöver möta på olika sätt. Ett sätt att möta den är genom mer aktiv och meningsfull fritid, för vi vet att det spelar roll för hur barn och ungdomar mår.

Vi jobbar naturligtvis med arbete, för en väldigt viktig orsak till ojämlikhet är arbetslöshet. Är man i långvarig arbetslöshet är också risken större att man drabbas av sociala problem och att det också kan gå i arv. Det är alltså otroligt angeläget att vi både har bidrags- och ersättningssystem som stöttar här och nu och att vi kommer med reformer som bidrar till att bryta långvarig arbetslöshet. Det är oerhört angeläget att göra detta.

Föräldrastöd behövs, för det är tufft att vara förälder i dag. Många föräldrar behöver extra stöttning i sin viktiga roll. Vi satsar ytterligare medel för att klara av detta och ytterligare medel för att rekrytera fler familjehem till de barn där det ändå inte funkar med de egna biologiska föräldrarna. Det är också viktigt att ha den beredskapen när man pratar om barns och ungas uppväxtvillkor.

Jag vill också gärna understryka betydelsen av det allra tidigaste livet, vilket nämndes här. Vi satsar nu på utökade hembesöksprogram för att bygga tillit och för att se till att alla barn får rätt att så tidigt som möjligt i livet få insatser som lägger en grund för mer jämlikhet när det gäller hälsa. Det bekymrar mig oerhört mycket att vi fortfarande inte ser några tecken på att vi klarar att minska ojämlikheten när det gäller hälsa. Detta är en enorm utmaning för samhället, och vi behöver göra en massa olika saker. Där ingår förstås kommuner och regioner som en väldigt viktig part. Men vi är i en tuff ekonomisk tid. Det finns begränsningar. Vi vet att om vi driver på en inflationsekonomi kommer också de allra mest utsatta att drabbas hårdast.

Regeringen satsade 12 miljarder i statsbidrag i årets budget, och vi kommer naturligtvis att återkomma i budgeten för nästa år med bedömningar och besked till landets kommuner och regioner om hur vi ser på detta framåt och på de behov som helt uppenbart finns ute i regioner och kommuner när det gäller välfärden.

Fru talman! Jag tackar Sanna Backeskog och Linnéa Wickman. Jag uppskattar ert engagemang för barn och unga, och precis som ledamöterna tycker jag att vi som folkvalda företrädare har ett ansvar att se till att barn kan växa upp under så goda omständigheter som möjligt.

Jag delar bilden från familjecentraler, socialtjänst och föreningsliv att många barn och unga har det tufft. Vi vet att barn i 10-12-årsåldern ofta slutar på sin fritidsaktivitet för att de vet att det är för dyrt. De kanske säger att det är tråkigt, men i själva verket vet de att pengarna inte räcker för mamma eller pappa när aktiviteten konkurrerar med matkassen och elräkningen.

Det är tuffa tider med en inflationsekonomi, och det finns begränsningar för vad det offentliga kan göra vad gäller stöd och stimulanser eftersom en hög inflation slår allra hårdast mot de mest utsatta i samhället. Med detta sagt gäller det att göra satsningar som är välriktade och verkligen når fram, och då är det tillfälligt höjda bostadsbidraget från den 1 juli en viktig satsning. Sanna Backeskog nämnde ensamstående föräldrar, och 135 000 av de mest ekonomiskt utsatta får i och med detta ett höjt stöd med upp till 775 kronor för dem som har högst nivåer i bostadsbidraget till 2 100 kronor. Det är otroligt viktigt att detta nu kommer på plats, och jag är glad att vi delar ambitionen att förbättra för denna grupp. Av dessa 135 000 är ju de flesta ensamstående mammor eller pappor.

Därutöver vill vi införa ett fritidskort. Jag tror att det är viktigt för att varje barn ska känna att barnets fritidsaktivitet inte behöver konkurrera med matkassen, och att man inte ska behöva känna att man måste välja mellan dessa två saker är ett av huvudskälen till att vi gör detta. De som lever i socioekonomisk utsatthet ska få ett extra högt belopp så att de inte måste sluta på sin fritidsaktivitet eller kanske, trots dyrtider, kan börja med en fritidsaktivitet. För mig är det otroligt angeläget och viktigt att alla barn ska ha chans till en aktiv och meningsfull fritid med närvarande vuxna och ledare som välkomnar en till aktiviteten, efterfrågar en och ser en. Detta är väldigt viktigt för att bryta ohälsa och ojämlikhet bland barn och unga.

Därför ställer jag frågan till Socialdemokraterna: Har ni ändrat er och är för fritidskortet? Det är mycket märkligt att ni är emot denna reform. I er utgiftsområdesmotion kallar ni det för fattigvård att satsa 800 miljoner kronor på att alla barn ska ha rätt till en aktiv och meningsfull fritid. Det kan man tycka i en teoretisk diskussion, men för de barn och unga som får detta stöd kommer det att vara ett konkret tillskott till just det som Sanna Backeskog och Linnéa Wickman efterfrågar, nämligen en aktiv och meningsfull fritid som bidrar till att utjämna skillnader för barn och unga. Jag vill ha svar på min fråga.

Fru talman! Sanna Backeskog har frågat mig vilka åtgärder jag och regeringen ämnar vidta för att i den ekonomiska krisen säkerställa att barn och unga fortsatt får möjlighet till en bra start i livet med goda uppväxtvillkor, mat på bordet och en aktiv fritid.

Jag vill inledningsvis understryka att jag delar den oro som Sanna Backeskog redogör för samt engagemanget när det gäller vikten av goda uppväxtvillkor i det tidiga livet och av att barn och unga ges möjlighet att delta i fritidsaktiviteter.

Regeringen har beslutat om en omfattande satsning som ska bidra till en aktiv och meningsfull fritid för barn och unga. Det ska införas ett fritidskort som innehåller ett värde som kan användas som betalning för barn och unga i åldrarna 8-16 år för fritidsaktiviteter inom till exempel idrottsrörelsen, friluftsorganisationer och andra organisationer inom civilsamhället och kulturområdet. Fritidskortet ska ge fler barn och unga möjlighet att i gemenskap med andra få tillgång till idrott, kultur, friluftsliv och föreningsliv. Särskilt barn och unga från socioekonomiskt utsatta hushåll ska genom fritidskortet få utökade möjligheter att delta i fritidsaktiviteter. Detta är en viktig reform för att bidra till ökad hälsa.

Regeringens ambition är att fritidskortet ska införas 2024. Ett fritidskort kan därmed vara det extra stöd som behövs i hushållskassan för att barnet eller den unge ska kunna fortsätta med sin fritidsaktivitet trots det tuffa ekonomiska läget.

För 2023 har 50 miljoner kronor avsatts för att ta fram nödvändig infrastruktur för införandet av ett fritidskort till barn och unga. I april 2023 gav regeringen Ehälsomyndigheten, Folkhälsomyndigheten, Försäkringskassan, Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor och Statens kulturråd ett uppdrag att förbereda och ta fram ett förslag för en digital tjänst och för införandet av ett fritidskort för barn och unga. Under 2024 beräknas 731 miljoner kronor för att införa reformen med fritidskort, och från och med 2025 beräknas årligen 792 miljoner kronor för samma ändamål.

Utöver fritidskortet vill jag lyfta fram en annan satsning som bidrar till att skapa goda uppväxtvillkor och ökad jämlikhet genom att ge varje barn en bra start i livet. Regeringen gav i maj 2023 Socialstyrelsen ett uppdrag att stödja och stimulera barnhälsovårdens förebyggande arbete genom utökade hembesöksprogram. Inom ramen för uppdraget ska myndigheten bland annat fördela medel till regioner under 2023 för att i samverkan med kommuner förbereda utökade hembesöksprogram inom områden med socioekonomiska utmaningar. Även detta är en långsiktig satsning. För 2023 har 50 miljoner kronor avsatts, och regeringen beräknar 100 miljoner kronor för 2024 samt 200 miljoner kronor årligen från och med 2025.

Regeringen har även beslutat om andra satsningar som har bidragit till att mildra den situation med ansträngd hushållsekonomi som många för närvarande upplever. Ett sådant exempel är det så kallade elstödet till hushåll, som kan ha bidragit till att skapa det extra utrymme som kan behövas för att betala barns fritidsaktiviteter. Därtill har regeringen förlängt det tillfälliga tilläggsbidraget inom bostadsbidraget till och med december 2023 samt höjt tilläggsbidraget från och med juli 2023.

Avslutningsvis vill jag understryka att regeringen följer utvecklingen både vad gäller det ekonomiska läget i stort och hur utvecklingen påverkar barns och ungas uppväxtvillkor. Barn och unga ska ges möjlighet till en aktiv och meningsfull fritid i gemenskap med andra.

Herr talman! Tack så mycket till Pontus Andersson för interpellationen!

Jag är väl medveten om det intresse som finns till exempel kring gårdsförsäljning både från enskilda personer som vill kunna köpa med sig hem från ett besök på en vingård eller ett mikrobryggeri och naturligtvis också från de näringsidkarna att kunna saluföra sina produkter i samband med den typen av besök.

Detta är alltså inte okänt för mig på något sätt, och regeringens ambition är att kunna genomföra detta samtidigt som vi värnar Systembolagets monopol.

Medan interpellanten betonar de "roliga" delarna med detta är det klart att det också finns en baksida om det här skulle leda till att Systembolaget inte kan existera. Det skulle sannolikt ge en ökad konsumtion med ökade alkoholskador som följd, personer som på olika sätt åsamkas ett lidande i form av ökat våld och ökad sjukdom.

Därför måste man ha båda dessa ben med sig i arbetet, och det försöker både jag och regeringen ha för att värna ett samhälle där människor naturligtvis kan utöva frihet på olika sätt men där vi också värnar dem som är utsatta och dem som drabbas av alkoholens skadeverkningar.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Herr talman! När det gäller tillgänglighet för interpellanten ett intressant resonemang. Men enligt i alla fall WHO, som har gjort stora metagenomgångar av detta, tycks begränsad tillgänglighet vad gäller alkoholhaltiga drycker leda till minskad konsumtion och inte tvärtom. Det går alltså mot interpellantens resonemang om minskad konsumtion om tillgängligheten maximeras och att ingen då skulle planera sina inköp utan att allt skulle ske spontant.

Det finns nog relativt lite som tyder på minskad konsumtion genom maximerad tillgänglighet. Men det är alltid viktigt att följa, forska och studera vad som är rimliga verktyg. Och man kan vilja göra andra avvägningar, alldeles oavsett konsekvenser för konsumtionen.

I Sverige har vi valt att ha en totalkonsumtionsmodell, att försöka minska eller åtminstone hålla tillbaka konsumtion och konsumtionsökningar på olika sätt men på ett sätt som ändå möter förtroende och överlag gillande hos befolkningen. Vi kan ju konstatera att det finns ett brett stöd för Systembolaget och Systembolagets monopol. Man uppfattar att det är god service och ett gott utbud samtidigt som vi kan ha de här begränsningarna.

Det är därför angeläget för regeringen att kombinera tillåtande av gårdsförsäljning av alkohol med att värna Systembolagets detaljhandelsmonopol. I det tillkännagivande som riksdagen har riktat till regeringen ingår också att det är de förutsättningarna som gäller. Det ska vara i begränsad omfattning och med värnande av monopolet.

Det är en kort kommentar från min sida till de här resonemangen. Men jag är alltid öppen för ny kunskap och ny forskning. Det har vi också fått på senare år. Den tycks peka på att alkoholen är mer skadlig än vi tidigare trott. De risknivåer finns inte där det är mer eller mindre riskfritt att dricka alkohol. Det finns alltså anledning att ständigt följa frågorna och anpassa olika typer av regelverk.

Herr talman! Jag tackar interpellanten Pontus Andersson för frågorna och möjligheten att ha detta utbyte här i riksdagens kammare.

Naturligtvis kommer regeringen att bereda frågan om att göra en bred översyn enligt riksdagens önskemål. Vi kommer att återkomma när vi har ett besked att ge. Tillkännagivandet kom i februari 2022, och sedan dess har vi haft ett regeringsskifte. Det tar lite tid att få sådana här saker på plats. Men självklart är det intressant och viktigt att utvärdera och se vilka alkoholpolitiska begränsningar och verktyg som har störst effekt och kan påverka detta.

Det är ett allvarligt samhällsproblem, inte bara i termer av missbruk, som Pontus Andersson säger. I dag vet man också alltmer. Alkohol leder till skador också vid lägre konsumtionsnivåer. Det gäller inte minst ökad cancerrisk, och annat.

Det finns verkligen behov av att ständigt förbättra och utveckla de avvägningar vi behöver göra mellan olika typer av begränsningar och möjligheter som ska finnas i samhället. Det ska man göra på ett klokt och rimligt sätt, förstås utifrån olika parametrar.

Jag vill peka på att det i Utredningen om lustgas och vissa frågor inom alkohol- och tobaksområdet bland annat finns uppdrag om att bedöma utrymmet för och behovet av lättnader i regelverket för att få serveringstillstånd. Man ska också överväga om de kraven kan moderniseras, förenklas och förtydligas utan att göra avkall på skyddsintresset. Det gäller också flera andra punkter i fråga om just alkohollagen.

Det är förstås inte en bred översyn i den bemärkelse som riksdagen har efterfrågat. Icke desto mindre pågår ett arbete med en del frågor. Där kan man göra just förtydliganden och förenklingar för att göra bättre avvägningar mellan de olika intressen som finns i frågan.

När det gäller frågan om gårdsförsäljning av alkoholhaltiga drycker - direktförsäljning är kanske ett bättre namn, eftersom det inte bara handlar om gårdar - arbetar regeringen med frågan med viss intensitet, inte minst för att belysa de EU-rättsligt komplexa frågeställningarna. Vår ambition kvarstår; vi vill genomföra detta, under förutsättning att vi kan värna Systembolagets detaljhandelsmonopol.