Jakob Forssmed

Herr talman! Tack för frågan, Carita Boulwén!

Nationella hjälplinjen lades ned genom ett beslut i det av kommuner och regioner helägda bolaget Inera. Detta beslutades utan att det fanns någon ersättning för linjen, och det är ett beslut som framstår som förhastat och fattat i ett fönsterlöst forum. Staten kan inte återskapa exakt den hjälplinjen, för det finns en gränsdragningsproblematik här gällande vad staten kan göra och det vårdansvar som regionerna har.

Även jag vill lyfta fram de ideella insatser som görs och att regeringen under året har förstärkt möjligheterna för de ideella hjälporganisationerna att ytterligare öka sin kapacitet. Vi har också gett ett permanent tillskott till Bris för att de ska kunna ha längre öppettider för barn och unga som ringer in. Jag är dock öppen för att utreda ytterligare möjligheter här, för det är uppenbart att det behöver göras ännu mer för att människor ska komma fram när de ringer och är i behov av hjälp.

Herr talman! Jag tackar för frågan från Anna Vikström. Det är en väldigt allvarlig fråga.

Vi arbetar nu med en bred strategi om psykisk hälsa och suicidprevention där det finns ett brett underlag. Det är väldigt viktigt.

Emma Henriksson är vår särskilda utredare när det gäller att ta fram en haverikommission vid suicid, så att man också bättre lär av varje självmord för att undvika fler i framtiden - inte för att peka finger utan för att just se vilka faktorer som har påverkat och hur vi kan ändra på detta.

Jag vet att min statsrådskollega Erik Slottner arbetar med överskuldsättningsfrågan. Och det har kommit en utredning som jag tycker innehåller många bra och viktiga förslag. Man bör också överväga hur olika myndigheter kan få tydligare uppdrag för att verka kring detta, just för att se till att vi gör allt vi kan i de situationer som ledamoten pekar på där människor finns i en särskild utsatthet och där det också finns en ökad risk för att man ska hamna i en situation som ingen ska behöva hamna i - när man inte ser någon annan utväg än att ta sitt liv.

Fru talman! Jag tackar interpellanten för detta.

Jag besökte Kista Sports Club för ett tag sedan. Vid dörren till deras träningslokal stod en ganska ung ledare. Då kom det en liten knatte, och ledaren sa: Hej! Vad kul att se dig. Jag har inte sett dig på ett tag.

Det är detta det handlar om, alltså att en vuxen, och i detta fall en ganska ung vuxen, ser ett barn. Jag vet ingenting om denna person i övrigt. Men där och då var det någon som såg och noterade att denna person var på plats. Och ledaren hade möjlighet att följa upp med att fråga om någonting hade hänt och om det var därför som denna person inte hade varit där på ett tag.

Det är dessa goda sammanhang som vi behöver så mycket mer av. Och jag delar helt Anna Wallentheims uppmaning att vi ska göra vad vi kan också som enskilda människor och ge av vår tid och kanske lägga en timme eller två i veckan på att vara tränare. Vi vet att det är många unga människor som har sagt att det var den där tränaren som förändrade deras liv och som gjorde att de drogs bort från ett visst sammanhang. Eller så kan det ha varit den där tränaren som fick en person som brottades med psykisk ohälsa att stanna kvar i det där sammanhanget och som fick den personen att fortsätta träna ett par år till så att han eller hon kunde ta sig igenom det som var så jobbigt.

Barn- och ungdomspsykiatrin kommer inte att kunna lösa allt, även om vi ska bygga ut den också och korta köerna. Men vi behöver ha dessa sammanhang där människor får finnas och blir sedda, får träna ihop och finner en gemenskap med andra. Och det är detta som idrottsrörelsen i så stor utsträckning representerar.

Jag ska återknyta till elitidrottstemat. Det var ett tidigare språkrör för Miljöpartiet som skrev boken Från Vittsjö till världen. Det är väl en alldeles utmärkt möjlighet som idrotten kan erbjuda, inte för alla men för några, att ge människor en möjlighet att vidga sina vyer, testa sina gränser och se hur långt man kan nå. Och kanske räcker det långt ut i vida världen.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Fru talman! Tack, interpellanten, för resonemanget kring inte minst elitidrottens villkor och föreningslivets villkor i allmänhet!

Vi vet, precis som påpekades, att man har beslutat om ett övergångsstöd inom Riksidrottsförbundet och också bedriver ett arbete i förhållande till 2030 med olika typer av satsningar på elitverksamhet.

Vi var ganska många som hade hoppats på möjligheten för Sverige att konkurrera om möjligheten att arrangera OS 2030. Detta hade också kunnat vara en inspirationskälla för många att fortsätta med sin idrott och satsa mot ett vinter-OS i Sverige. Nu blev det inte så.

Frågorna om barns och ungas möjligheter till en meningsfull fritid är något som engagerar mig djupt. Vi arbetar för fullt med att ta fram ett fritidskort som riktar sig till alla barn mellan åtta och sexton år och som ska kunna användas just till medlemsavgifter och träningsavgifter i det svenska föreningslivet, för att barn inte ska behöva sluta med sin idrott.

Vi vet att när barn blir elva tolv år kommer de hem och säger att det är tråkigt på fotbollen och att de vill sluta, men det som de har förstått är att det gräver ett hål i mammas eller pappas plånbok som gör att de inte kan fortsätta.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Därför har vi sagt: Låt oss ta fram ett stöd som bara kan gå till detta och som inte konkurrerar med matkassen eller elräkningarna, för att ingen familj ska behöva välja mellan att vara med på idrottsträningen eller att köpa mat, utan det ska finnas ett stöd som är dedikerat till barnens möjlighet att vara med i föreningslivet.

Socialdemokraterna var emot när vi lanserade denna idé, men de har ändrat sig, såvitt jag förstår. Detta tycker jag är väldigt bra, för vi behöver många olika saker här. Vi satsar nu också särskilt på att stärka föreningslivet i utsatta områden för att det ska bli möjligt för fler att få del av föreningslivet där föreningsidrotten inte är lika stark.

Jag tror att det är 14 specialförbund som nu arbetar dedikerat med denna uppgift: att finnas på fler platser i Sverige och vara närvarande i utsatta områden så att det också finns fler idrotter att välja mellan. Vi vet att olika idrotter passar olika personer.

Interpellanten Anna Wallentheim nämnde också unga som hamnar snett på grund av att de inte har en meningsfull fritid och därför blir ett enklare byte för gängens makt. Jag delar helt den beskrivningen.

Vi har också problem med att det i samband med idrotten också finns ljusskygga personer - agenter och andra - som tidigt tar sig in i barnens liv och knyter dem till sig. Det kan vara en så enkel sak som ett par fotbollsskor eller en matkasse. Ofta försöker de göra föreningen till barnens fiende och säger: Föreningen vill mjölka pengar ur dig. Det är därför de satsar på dig, medan jag bara vill vara din vän och hjälpa dig. Dessa personer finns inte sällan också i de kriminella miljöerna.

Det gäller därför att trycka tillbaka gängen i alla tänkbara sammanhang. Vi ska erbjuda goda gemenskaper för våra barn och unga men också slå tillbaka mot dem som försöker kapitalisera på idrottens goda värderingar och finnas i dess utkanter och dra barnen bort från de goda värden som formas i idrotten.

Fru talman! Tack, interpellanten, för detta inlägg! Man blir väldigt glad av att höra om detta engagemang för Vittsjö - ett väldigt vackert litet samhälle, för övrigt. Det är väl bara 13 kilometer från Markaryd och inte så långt från Hässleholm. Där vet jag att det numera också finns en fantastisk fotbollskultur - eller den kanske har funnits under lång tid? Jag vet att tjejer åker hela vägen från Markaryd till Hässleholm flera gånger i veckan för att träna tillslag på bollen. Det är fantastiskt att de gör det och att man hjälper varandra på det sättet.

Engagemanget för den lokala idrottsföreningen är något som jag tror att många av oss har upplevt under vår uppväxt i en stad, en by eller ett samhälle. Det är verkligen något som för människor samman. Därför är det bekymmersamt när lagen drabbas av den här typen av problem.

Ibland är det yttre omständigheter som orsakar detta. Det kan vara en elpriskris eller något annat. Man kanske har tagit över arenan precis innan det kom en elprischock. Det är en skillnad gentemot dem som har kommunala anläggningar, för där har kommunen stått för den risken. Detta är en sak som vi vet att en del brottades med under förra året. Ett elprisstöd gav en viss respit för de klubbar och föreningar det gällde.

I annat fall kan det handla om att man helt enkelt har haft en för stor kostym. Man har dragit på sig kostnader som har varit orealistiska. Det finns många olika bakomliggande faktorer. Jag tror inte att vare sig jag eller interpellanten är intresserad av att till varje pris behålla alla dem som inte har uppträtt ekonomiskt ansvarsfullt. De har ju ägnat sig åt ett slags ekonomisk dopning i de fallen, vilket andra klubbar, som har varit ansvarsfulla och inte dragit på sig sådana kostnader, inte har gjort.

Vi vet att många ligor arbetar med att det ska bli mer ekonomiskt hållbart över tid. Det är bra och angeläget att det finns elitlicenser och olika typer av verktyg för att se till att klubbarna har en långsiktigt hållbar verksamhet.

Vi jobbar aktivt med dessa frågor. Vi har nu gett Centrum för idrottsforskning i uppdrag att identifiera förutsättningarna för att bedriva elitidrott i Sverige. Vi kommer naturligtvis att planera ytterligare insatser. Högstaligorna och deras förmåga till konkurrenskraft finns med i Tidöavtalet. Där ser vi inte att det är isolerat till hockeyn och fotbollen, utan andra ligor och annan elitverksamhet ska också kunna ta del av eventuella förslag som kommer ur detta arbete.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Kommunerna har det tufft, klubbarna har det tufft och hushållen har det väldigt besvärligt i denna situation. Jag kan ändå konstatera att regeringen lade ett betydande del av reformutrymmet på att stötta kommuner i detta utsatta läge. Jag förstår att interpellanten tycker att det borde ha varit mer resurser till kommunerna, men vi har också inflationen, som är oerhört bekymmersam också för klubbarna. Inflationen innebär stora kostnadsökningar för klubbarna, så den måste vi också knäcka för att de ska kunna få en långsiktighet i sin verksamhet och ha överblick över de kostnader som finns framöver.

Jag vill också säga att jag delar interpellantens uppfattning att elitidrotten är viktig för bredden och att bredden är viktig för elitidrotten. Jag ser med viss oro på en alltför tidig toppning inom en del sporter jämfört med andra, för vi vet att en del blommar upp sent och blir elitidrottare lite senare om de får chansen att fortsätta längre upp i åldrarna.

Bredden är alltså viktig. Också elitidrotten är mycket viktig, både som inspiration och för det fantastiska i att få tänja på gränserna och se hur långt man kan nå inom ett område. Den är naturligtvis också en källa till stolthet för alla oss som följer såväl lagens som de individuella idrottarnas fantastiska prestationer.

Fru talman! Anna Wallentheim har frågat mig hur jag och regeringen ser på den tuffa ekonomiska situation som många elitlag just nu upplever och om jag är beredd att ta några initiativ med anledning av detta. Anna Wallentheim har också frågat mig hur jag och regeringen anser att vi ska fortsätta att trygga en stark barn- och ungdomsidrott samtidigt som vi vårdar elitidrotten.

Jag instämmer i bilden av att både bredd- och elitidrott behövs och att det finns en växelverkan mellan dem. För att bland annat stärka båda dessa perspektiv stöder regeringen idrottsrörelsen med ett årligt bidrag på cirka 2 miljarder kronor. Stödet kanaliseras till stor del vidare av Sveriges Riksidrottsförbund till specialidrottsförbund och många av de 19 000 idrottsföreningar runt om i landet som bedriver såväl elit- och tävlingsidrott som hälsoinriktad bredd- och motionsidrott. Sveriges Riksidrottsförbund stöder även aktivt föreningar och förbund i frågor om utveckling av barn- och ungdomsidrott och kring elitidrott. I det senare ingår bland annat finansiellt elitidrottstöd men även stöd kring samverkan med näringslivet. Exempelvis har Sveriges Riksidrottsförbund nyligen inlett ett nytt samarbete med Center for Sports and Business vid Handelshögskolan i Stockholm, för att stödja och bidra till en ökad förståelse för de förutsättningar som den ökade kommersialiseringen innebär för klubbar, förbund och den svenska idrottsrörelsen.

Regeringen anser att en bred och välkomnande barn- och ungdomsverksamhet är en självklar och naturlig grund för idrottsrörelsen och för vuxenidrottens bredd- och elitverksamhet. Samtidigt finns det utmaningar för svensk elitidrott som är angelägna att bemöta. I syfte att utveckla svensk elitidrott gav regeringen i april 2023 Centrum för idrottsforskning i uppdrag att genomföra en fördjupad analys av den samlade idrottsrörelsens villkor och förutsättningar att bedriva en konkurrenskraftig elitidrottsverksamhet. Uppdraget ska redovisas senast den 15 april 2024.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag ser fram emot att ta del av denna fördjupade analys, och jag kommer fortsatt att noga följa utvecklingen inom såväl elitidrotten som barn och ungdomsidrotten.

Fru talman! Jag tackar interpellanten.

Det finns mycket att göra inom ramen för nuvarande lagstiftning. Som jag refererade till gör vi en översyn av straffrätten, inte just när det gäller narkotika men i bred mening, och där konstateras att en möjlighet är att fler ska få vård i stället för straff som en påföljd och att det är något att se över.

På Niels Paarup-Petersen låter det som att Centerpartiets uppfattning kommer att vara helt beroende av en utredning. Men Centerpartiet har också konstaterat att vi borde avkriminalisera narkotika för eget bruk. Det är Centerpartiets uppfattning, och den har man ju även utan en utredning.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

På samma sätt har regeringen uppfattningen att vi inte ska göra detta eftersom många personer, inte minst unga människor, beskriver att de använder narkotika i mindre utsträckning än de annars skulle göra eller inte prövar det alls på grund av att det är kriminaliserat. Det har en betydande återhållande effekt på användningen av narkotika i Sverige.

Däremot delar jag Niels Paarup-Petersens ambitioner när det gäller att förbättra vårdinsatserna och att se till att fler personer med skadligt bruk och beroende får hjälp och stöd. Trösklarna för att få den hjälpen och det stödet måste också bli lägre.

Vi bereder Samsjuklighetsutredningen. Vi vet att många av de personer det gäller har en samsjuklighet med psykiatriska diagnoser och tillstånd. Vården behöver vara bättre sammankopplad här. Sedan är det komplicerat att genomföra en sådan reform, men icke desto mindre är det ett väldigt viktigt område om man på allvar ska ta sig an den svåra situation som många som har ett skadligt bruk och beroende och inte sällan också psykiatriska bekymmer befinner sig i.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Fru talman! Jag vill veta mer om väldigt många olika saker, men jag använder inte det statliga utredningsväsendet till alla frågor som finns. I Sverige har vi en nyfikenhetsforskning och alla möjligheter att göra olika typer av undersökningar, men vi har ett mycket begränsat utredningsväsen. Regeringen har ingen ambition att avkriminalisera narkotika för egenbruk, och därför har vi heller inte tillsatt en sådan utredning.

Jag är den förste att erkänna att det är ett komplext område. Jag kan identifiera situationer som man kan överväga att titta på. Det gäller till exempel när man slår larm om att någon har överdoserat narkotika. Är det rimligt att man i detta läge riskerar straff? Det finns förstås möjlighet att straffunderlåta, men det är en sådan situation man kan identifiera.

Jag tycker också att man gör det lätt för sig när man pekar på 1988 som ett stort paradigmskifte i den svenska narkotikapolitiken, för så är det inte riktigt. Innehav var straffbelagt även före 1988. Det var narkotikan i blodet som blev straffbart 1988, och det uppfattades inte då som ett paradigmskifte utan snarare som en logisk konsekvens av den narkotikapolitik som redan fördes.

Jag tycker att en del av de utvärderingar som har gjorts av forskare och andra får debatteras i forskarsamhället. När man dömer ut hela den svenska narkotikapolitiken och säger att den inte har nått sina mål bortser man från att mycket annat har inträffat i samhället. Vi har till exempel gått med i EU, och en fri rörlighet för varor och tjänster har införts i hela Europa. Det är en komponent som skulle kunna påverka när det gäller narkotika. Detta resonerar man inte alls om i ESO-rapporten.

Ofta diskuterar man Portugal i detta sammanhang. Nu går det inte lika bra där som det gjorde initialt, och då säger man att det beror på att Portugal har dragit ned på vårdresurserna. Men vad hände i Sverige i början av 1990-talet? Jo, vi hade en kris och gjorde stora nedskärningar på olika områden med ambitionen att sanera statsfinanserna. Det diskuteras inte heller i utvärderingarna. Men när Portugal misslyckas med sin reform pekar man på sådana yttre förändringar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

I Sverige bedömer Folkhälsomyndigheten att färre har ett allvarligt bruk av narkotika nu än för ett antal år sedan. Det är också fler som får vård i dag än tidigare. Här ser vi alltså en positiv förändring. Nu sker förändringar för naloxon efter Läkemedelsverkets förnyade bedömning, och dessutom fortsätter vi att bereda Narkotikautredningens förslag, inte minst vad gäller bättre vetenskapligt stöd för när man ska sätta in LARO-behandling. Fler yrkeskategorier ska också kunna använda sig av naloxon i sina verksamheter för att nå ut med en opioidantagonist som kan häva överdoser. Det här är rätt lågt hängande frukter som jag tycker att vi behöver plocka.

Jag har en fråga till Niels Paarup-Petersen: Är det hans uppfattning att även innehav av narkotika bör avkriminaliseras? Vad jag förstår är det inte Centerpartiets uppfattning, men många som pläderar för avkriminalisering vill se det.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Jag tackar Niels Paarup-Petersen för interpellationen.

Jag vill börja med att säga att jag har samma uppfattning som Gunnar Strömmer. Vi tillhör samma regering och har samma uppfattning, för att uttala det uppenbara.

Det finns ett antal saker i interpellationen som jag tycker att det finns skäl att titta lite närmare på. Det påstås till exempel att en effekt i Portugal skulle vara att spridningen av hiv minskade kraftigt när man avkriminaliserade. Detta är ju fullt möjligt. Det sägs också att Sverige har haft en ökning av spridningen av hiv, men detta är inte korrekt. År 2022 hade Sverige inte ett enda fall av hivspridning på grund av orena injiceringsmaterial. Alla de tolv fall som vi hade var utomlands. Mellan 2013 och 2022 har vi gått från 100 till 50 fall, så här har vi gjort väldigt stora framsteg. Vi har också en av de minsta hivspridningarna via orena injiceringsverktyg i hela Europa.

Detta har uppenbarligen varit fullt möjligt i Sverige. Här beskrivs det som att våra effekter skulle vara motsatta effekterna i Portugal, men vi har alltså kommit väldigt långt just när det gäller denna aspekt av det hela.

En annan sak gäller dödsfallen. Här är det väldigt svårt att jämföra mellan länder. I den ESO-rapport som interpellanten tog upp inser man detta och väljer också att inte jämföra med några andra länder än länder i Norden. Dessutom är det så att statistiken fångar upp både illegal narkotika och läkemedel, som ju finns legalt på marknaden. Åtta av de tio främsta dödsorsakerna är läkemedel. Heroin är en viktig del, men den stora merparten är läkemedel som i alla fall delvis finns legalt.

Allt detta gör att det här är komplexa frågor som verkligen förtjänar en komplex diskussion. Jag tycker att många som pläderar för avkriminalisering gör det lätt för sig och inte ser målkonflikten mellan att få personer att avhålla sig från att börja och att människor ska få rätt möjligheter att komma i kontakt med vård och stöd.

Jag tycker att det förtjänar att noteras att Sverige har en mindre användning av narkotika än många andra länder. I ESO-rapporten refererar man, utan att ifrågasätta CAN:s uppfattning, att det är en mycket begränsad del av Sveriges befolkning som använder narkotika och att en stor del av narkotikan dessutom konsumeras av högkonsumenter eller konsumenter med problematiskt beteende, vilket ju gör att detta på många sätt skiljer sig från legala droger.

Det är helt uppenbart att detta är komplext och att det finns målkonflikter här. Kanske är det så att den mycket restriktiva svenska politiken har gjort att introduktionen av en del skademinimerande insatser har fördröjts något - det kan man tänka sig är en effekt av detta.

Detta är ett komplext område. Jag har kontakt med många andra länder. Jag pratar med och har träffat personer från andra länder som har valt andra vägar i narkotikapolitiken för att skaffa mig bättre kunskap om hur saker och ting utvecklas i de länderna. Det är ju ingalunda entydiga saker man ser där, utan det finns rätt många problem som kvarstår även i de länder som har valt en annan väg. De har också en annan situation i landet än vad Sverige har.

Fru talman! Niels Paarup-Petersen har frågat mig om jag avser att agera för att införa en vetenskapligt baserad narkotikapolitik mot bakgrund av bland annat att Sverige använder enorma polisresurser för att upprätthålla en politik som saknar evidens, som inte uppnår målet om att minska narkotikaanvändningen i samhället och som samtidigt sannolikt bidrar till ökad sjuklighet och fler dödsfall.

Narkotikautredningens (S 2022:01) uppdrag har inte varit straffrättsligt, utan syftet har varit att säkerställa att narkotikapolitiken är förenlig med kraven på evidensbaserad vård, beprövad erfarenhet och skademinimering samt att den utvecklas och anpassas till nutidens och framtidens utmaningar.

Rätten till hälsa gäller alla människor, och det inkluderar givetvis personer med skadligt bruk och beroende av narkotika. Såväl vuxna som barn och unga med skadligt bruk eller beroende ska ha samma förutsättningar för god hälsa och erbjudas vård och omsorg på samma villkor som andra i behov av vård.

Narkotikautredningen har lämnat flera förslag som syftar till att öka tillgängligheten till vård och stöd, så att personer med skadligt bruk och beroende får de insatser som de behöver. Stigmatisering behöver motverkas. Det behövs också insatser för att inte någon ska dö till följd av läkemedels- eller narkotikaförgiftning. Varje dödsfall som orsakas av narkotika är en tragedi för den enskilda personen och dennes närstående och oacceptabelt för ett modernt samhälle.

Straffreformutredningen (Ju 2023:14) ska göra en översyn av straffskalorna och reformera påföljdssystemet. Syftet med uppdraget är att straffskalorna på ett bättre sätt än i dag ska återspegla brottens allvar och att påföljderna som döms ut ska framstå som rimliga. Av direktivet framgår att det i framtidens påföljdssystem oftare än i dag kan bli möjligt att använda en påföljd med vårdinriktning när någon döms för ringa narkotikabrott där gärningen har sin grund i beroendesjukdom (dir. 2023:115).

Vi behöver arbeta brett och långsiktigt för att minska antalet narkotikarelaterade sjukdomar och dödsfall. För att uppnå målsättningarna krävs det insatser inom flera olika politikområden. Det kan till exempel handla om insatser för att skapa trygga och goda uppväxtvillkor, för utbildning och för att motverka hemlöshet och socialt utanförskap liksom insatser för att bekämpa narkotikarelaterad brottslighet. Detta kräver att många olika aktörer arbetar för att minska antalet narkotikarelaterade sjukdomar och dödsfall, både i sina respektive roller och gemensamt.

Ju mer kunskap vi har, desto bättre beslut kan vi fatta.

Fru talman! Jag tackar återigen interpellanten för reflektionerna kring detta. Det är ingen tvekan om att den kraftigt ökade importen av lustgas inte primärt har gått till att göra vispgrädde. Det handlar om helt andra användningsområden. Man använder detta i berusningssyfte.

Många tror att lustgas är ofarligt, men det är ju allt annat än ofarligt. Interpellanten beskriver flera konsekvenser väl, inte minst att mycket extensivt bruk av lustgas kan leda till förfärliga konsekvenser för den enskilde. Det är viktigt att myndigheterna nu informerar om detta och att vi så snabbt som möjligt sedan bereder förslag för att införa olika typer av begränsningar. Vi behöver på ett bättre sätt kunna skilja den legitima användningen från den som sker i berusningssyfte. Vi ser att land efter land reglerar detta, och det finns skäl för Sverige att följa efter. Därför ser jag fram emot de förslag som kommer från utredningen till våren.

Fru talman! Jag vill tacka interpellanten för en viktig interpellation. Det här är ju ett mycket stort bekymmer, och jag är synnerligen angelägen om att myndigheterna gör det vi har sagt att de ska göra. Jag är också förvissad om att de kommer att vidta ytterligare åtgärder. Jag vet att de kommer att informera om detta och att man redan har gjort en lång rad kunskapshöjande insatser gentemot hälso- och sjukvård och inte minst personalkategorier som kommer i kontakt med ungdomar. Det är väldigt viktigt.

Precis som interpellanten påpekar kan man när någonting inte har hunnit regleras, som i det här fallet, få känslan att det är ofarligt. Det är definitivt inte fallet när det gäller lustgas. Tvärtom finns det betydande faror med detta.

Vi vet att det finns en del mindre nogräknade aktörer som utnyttjar ungdomarnas intresse för detta - för det är ju framför allt ungdomar det handlar om. Dessa aktörer saluför också andra produkter, till exempel narkotika, och det här blir då ett sätt att komma i kontakt med annat som inte heller är hälsosamt utan kan vara väldigt skadligt.

Undersökningar visar att de som använder lustgas också använder andra substanser som de inte heller ska använda. CAN kom nyligen med en genomgång av detta, och vi kan notera att det inte tycks som att bruket ökar utan snarare minskar något bland gymnasieelever. Det hade gått från 14 procent som använt lustgas det senaste året till 10 procent. Det är likafullt en alldeles för hög siffra, men informationen om farorna kanske har nått ut. Den behöver förstås nå ut i ännu större utsträckning i väntan på att vi kan vidta de åtgärder som jag är övertygad om behövs i form av reglering kring ålder, tillsyn och annat.

Jag ser också positivt på de kommuner som har använt sig av den lokala ordningsstadgan för att ytterligare stävja detta och även markera att det inte är en försäljning som ska accepteras hur som helst och i vilka sammanhang som helst riktad till unga som rör sig ute i den offentliga miljön.

Fru talman! har frågat mig om jag är nöjd med det sätt som informationen om riskerna med lustgas nu ges, och om inte, vilka initiativ jag är beredd att ta. Ewa Phil Krabbe har också frågat mig om jag avser att vidta ytterligare åtgärder för att uppmärksamma föräldrar och skolpersonal på riskerna med lustgas.

Ewa Phil Krabbe har även frågat mig om jag avser att ta initiativ i denna fråga så att lagen om vård av missbrukare i vissa fall kan tillämpas även vid missbruk av lustgas. Ewa Phil Krabbe har slutligen frågat mig om jag avser att initiera kontakt med de affärskedjor som nu exponerar lustgas till försäljning för att påtala konsekvenserna av deras utbud.

Användning av lustgas i berusningssyfte har under senare år blivit en allt vanligare företeelse, och det finns behov av såväl skyddslagstiftning som ytterligare informationsinsatser om riskerna med sådan användning.

Utredningen om lustgas och vissa frågor inom alkohol- och tobaksområdet (S 2022:14) har i uppdrag att föreslå en reglering av icke-medicinsk användning av lustgas, till exempel bestämmelser om åldersgränser, försäljning, tillsyn, marknadsföring och införsel. Uppdraget ska redovisas senast den 31 mars 2024. Jag ser fram emot att ta del av utredningens förslag.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Regeringen har även, i avvaktan på att utredningen ska redovisa sitt arbete, gett Läkemedelsverket, Folkhälsomyndigheten och länsstyrelserna ett uppdrag att sprida information om risker vid berusning med lustgas. Uppdraget ska redovisas senast den 1 mars 2024. Myndigheterna bedriver ett gediget arbete för att sprida informationen och har planer på ytterligare insatser.

Samsjuklighetsutredningen (S 2020:08) föreslår i sitt slutbetänkande, Från delar till helhet - Tvångsvården som en del av en sammanhållen och personcentrerad vårdkedja (SOU 2023:5), hur en ny tvångsvårdslagstiftning ska utformas när det gäller personer som har skadligt bruk eller beroende. Utredningens förslag innebär att all behandling av skadligt bruk och beroende ska vara ett ansvar för regionernas hälso- och sjukvård.

Förslagen skulle innebära att lagen (1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall upphävs och att den så kallade LVM-verksamheten avvecklas. I stället ska tvångsvård ges på sjukvårdsinrättningar som drivs av regionen enligt lagen (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård.

Betänkandena har remissbehandlats och bereds i Regeringskansliet.

Lustgas säljs och marknadsförs främst på webbsidor och via sociala medier som riktar sig direkt till den som vill använda lustgas för att berusa sig. Dessa aktörer erbjuder stora volymer lustgas med hemkörning och expressleverans på helger och nätter. Ballonger fyllda med lustgas säljs även på gator och torg, i varje fall i storstäderna. Det är således inte främst fysiska butiker i vår närmiljö som är de främsta försäljarna av den lustgas som används för berusning. Regeringen ser därför behov av andra åtgärder än att kontakta dessa affärskedjor.

Herr talman! Jag har redan förklarat hur detta går till, att det inte är någon hemlig lagstiftningsprocess, vad det inte syftar till och vad det syftar till. Det är ett ökat samarbete kring de här frågorna. Sverige ingår olika typer av konventioner och fördrag ganska ofta. Vi gör det på olika områden. Vi gör det kring klimat. Vi gör det kring tobakskontroll. Vi gör det inom ramen för EU-samarbetet. Ja, där har vi olika typer av samarbeten.

Detta är fullt normalt. Det gör vi på område efter område. Det är inget som är särskilt speciellt eller annorlunda just när det kommer till hälsofrågor, utan det är något som Sverige gör hela tiden. Vi diskuterar. Vi fattar beslut. Vi lägger fram propositioner. Vi lägger fram saker för Sveriges riksdag när det gäller att ingå olika typer av förbindelser. Det är bilaterala avtal med andra länder. Det är multilaterala avtal med andra länder eller med internationella organ. Detta är självklarheter och förstås något som sker hela tiden, och det är inte något som är konstigt.

Svenska folket har sin suveränitet när det gäller att ingå denna typ av avtal och att lämna denna typ av avtal. Det är inte så att vi lämnar över makt till någon världsregering som sedan har att bestämma över svenska folket, utan vi har möjlighet att stifta de lagar och regler som vi vill ha, att ingå avtal och ha de regler som vi vill ha och också att lämna de avtal och regler som vi vill lämna. De möjligheterna kvarstår naturligtvis också i detta sammanhang.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Herr talman! Det är väldigt svårt att bemöta en del av de här påståendena här i riksdagen. Jag måste säga att jag tycker att det är rätt anmärkningsvärt att de framförs på det här sättet.

Det framställs som att detta skulle innebära att vi ska ha vacciner som inte är godkända och vacciner utan licenser. Det påstås att vi ska kasta den ordning som vi har för att pröva läkemedel och vaccin överbord och att vi inte längre ska ha tester på människor. Medicinskt tyranni - det är oerhört svårt att bemöta. Det är givetvis helt otänkbart att vi skulle ha vacciner på den svenska marknaden som inte är prövade och godkända och att detta skulle krävas av oss på grund av några förhandlingar i WHO. Det är naturligtvis inte korrekt.

Dessutom är, som vi redan har gått igenom, de 300 förslagen just bara förslag som har skickats in från olika medlemsstater. Det betyder inte alls att de kommer att finnas med i IHR. Alla dessa förslag finns tillgängliga att läsa på WHO:s hemsida. Dokumenten kommer självklart att läggas fram offentligt innan man röstar om dem. Det finns inget hemlighetsmakeri kring detta på det sätt som ledamoten påstår.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Sedan kommer en rad påståenden kring vaccin. Vacciner har varit oerhört viktiga i bekämpandet av covid-19. De har räddat oerhört många människors liv och skyddat deras hälsa. Att detta ifrågasätts på det här sättet är inte bara anmärkningsvärt; det är också farligt. Det innebär att människor kanske avstår från vaccin som kan skydda dem från svår sjukdom och död.

Vaccinets godkännande har naturligtvis varit till för att skydda liv och hälsa hos den som tar vaccinet. Sedan finns det andra indikationer och annan forskning som visar att vaccin kan ha en viss dämpande effekt på smittspridningen. Vi vet att det finns lite olika sådana utfall för olika varianter av vaccinet, men det är otvetydigt att vaccinerna skyddar liv och hälsa.

Nu kommer dessutom Nobelpriset i medicin att delas ut till dem som kom på den metod som var så viktig för oss i hanteringen av pandemin. Den gjorde att vi kunde öppna samhällena och tidigare återgå till ett mer normalt liv. Det är något som har varit fantastiskt. Det är märkligt, herr talman, att höra detta ifrågasättas på det här sättet här inne i riksdagen.

Det här syftar inte till att Sverige inte ska ha befogenheter och möjligheter att hantera en pandemi i Sverige. Det syftar inte till att lämna över befogenheter på det sätt som ledamoten påstår. Det skulle inte Sverige acceptera, och det skulle inte andra medlemsländer acceptera. Det här är inte WHO:s process. Det här är medlemsstaternas process.

Det är medlemsstaterna som har identifierat behovet av att samverka bättre kring de här mycket allvarliga hälsohoten, som riskerar att drabba oss också i framtiden. De riskerar att drabba enskilda familjer och hela samhällen på ett orimligt sätt. Då behöver vi detta samarbete.

Nu ska vi diskutera på vilket sätt vi bäst gör detta utan att på ett orimligt sätt lämna över makt till andra organ. Vi ska kunna klara att göra detta.

Det finns inget färdigförhandlat fördrag som i hemlighet kommer att röstas igenom, utan detta kommer att diskuteras. Det kom ett utkast den 16 oktober. Det är det som nu diskuteras som ett pandemifördrag. Och vi kommer att ha möjlighet att diskutera i flera vändor.

Om det krävs kommer regeringen naturligtvis att framlägga förslag för Sveriges riksdag för hantering, så att det också blir debatterat i god ordning, herr talman.

Herr talman! Vi behöver samarbete, och IHR och ett kommande pandemifördrag syftar till att det ska bli tydligare vad länder förväntas göra i händelse av pandemier. Det handlar exempelvis om att utbyta information med varandra om globala hälsohot så att vi kan vidta de åtgärder som krävs för att skydda befolkningen och skydda liv och hälsa. Det är det som diskussionerna syftar till.

De syftar absolut inte till att staters skyldighet eller förmåga att agera i händelse av en pandemi ska försvinna eller till att WHO:s generalsekreterare ska ges befogenheter att besluta om svensk pandemihantering. Det skulle varken Sverige eller andra medlemsländer acceptera.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Däremot finns det en samsyn bland WHO:s 194 medlemsländer om att covid-19-pandemin blottade flera brister i det internationella samfundets förmåga att hantera en hälsokris av global karaktär. Värdefull tid förlorades innan världen alerterades om detta. Många länder var inte tillräckligt förberedda trots varningstecken, och många reagerade för sent. De här diskussionerna syftar till att försöka åtgärda bristerna och bidra till en stärkt nationell beredskap i länder att svara på hälsohot för att undvika att de utvecklas till globala kriser.

Det finns många missuppfattningar om denna process och i diskussionen här. När det gäller IHR har 194 länder haft möjlighet att föreslå ändringar, och 300 förslag till ändringar har kommit in. De finns tillgängliga att läsa. Det innebär inte att de kommer att ingå i IHR, utan de förändringar som kan genomföras är sådana som förbättrar funktionaliteten och svarar mot nya behov som inte tidigare har identifierats.

Widding påstår att det som är rekommendationer ska göras till bindande åtaganden. Det ingår inte i förhandlingsmandatet, och det kommer inte att vara aktuellt. Detta är ingen hemlig lagstiftningsprocess, utan det är som i många andra processer multilaterala förhandlingar som Sverige deltar i på samma grunder som andra FN-medlemsländer. Sådana processer och förhandlingar sker inom en rad olika områden; det är inget konstigt eller speciellt för det här området.

Förhandlingarna handlar om att få till stånd ett ändamålsenligt och modernt internationellt regelverk som ska stärka förmågan att förebygga och hantera nya pandemier. Vi torde väl vara överens om att det är angeläget.

Det har varit väldigt problematiskt för världen att genomgå en pandemi. Det är klart att om vi hade kunnat agera på ett bättre sätt och haft bättre information tidigare från länder som valde att agera på ett sätt som inte är rimligt i tider av pandemi hade också världens svar kunnat vara bättre, och det är ju det vi vill åstadkomma för att skydda liv och hälsa.

Herr talman! Elsa Widding har ställt frågor till mig om WHO:s befogenheter kopplat till pågående förhandlingar om ett globalt pandemifördrag och översynen av det internationella hälsoreglementet, IHR, inom ramen för Världshälsoorganisationen, WHO. Elsa Widding har också ställt frågor till justitieministern om de mänskliga rättigheternas ställning kopplat till samma förhandlingar. Elsa Widding har också ställt frågor till sjukvårdsministern om processen runt IHR.

Elsa Widding har frågat mig om jag anser att processen för att ta fram nya internationella hälsobestämmelser sker på ett demokratiskt och tillfredställande sätt och, om inte, om jag har för avsikt att ta några initiativ med anledning av detta. Elsa Widding har också frågat mig om jag eller regeringen har gjort någon kritisk analys mot bakgrund av den erfarenhet som vi nu har från den senaste pandemin, det vill säga i fråga om vad WHO har gjort som är bra och som har bidragit positivt till svenska medborgares hälsa, och vad WHO har misslyckats med i sina rekommendationer till världen. Elsa Widding har vidare frågat mig om jag har tagit del av någon analys från WHO angående WHO:s rekommendationer under pandemin och om jag i så fall har vidtagit några åtgärder med anledning av analysen.

Elsa Widding har dessutom frågat mig om jag eller regeringen har gjort någon kritisk analys av de legala förändringar som Sverige nu står inför i det fall Sverige inte väljer att lämna WHO, bland annat mot bakgrund av det som beskrivs av Morten Walløe Tvedt, professor i rättsvetenskap i Norge, i rapporten Betenkning om rettsutviklingen i Verdens helseorganisasjon WHO om att WHO:s föreslagna fördrag och ändringarna av IHR strider mot definitionen av mänskliga rättigheter.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Elsa Widding har även frågat mig om jag kan redogöra för Sveriges ståndpunkt i förhandlingarna och då särskilt om vad i WHO:s rekommendationer från den senaste covid-19-pandemin som kan motivera att WHO ges ökade befogenheter och ett ökat förtroende. Elsa Widding har slutligen frågat mig om jag ser några risker med att generalsekreteraren för WHO ensam ges de mandat som angetts och om jag i så fall kommer att ta några initiativ med anledning av detta.

Elsa Widding har vidare frågat justitieministern om han, inom sitt ansvarsområde, kan redogöra för om Sverige i förhandlingarna kommer att ställa sig bakom de fem rättsregler som gör rekommendationer bindande för medlemsländerna att genomföra, såsom att rekommendationer inte längre ska vara icke bindande. Elsa Widding har också frågat justitieministern om han har tagit del av någon analys från WHO angående WHO:s rekommendationer under pandemin och om han i så fall har vidtagit några åtgärder inom sitt ansvarsområde med anledning av analysen.

Elsa Widding har även frågat justitieministern om han anser att en revidering av IHR och den nya hälsoförordningen, Pandemic Treaty, ger en försämring av de mänskliga rättigheternas ställning och, om svaret är ja, om han är beredd att ta några initiativ inom sitt ansvarsområde till följd av detta. Elsa Widding har dessutom frågat justitieministern om han, inom sitt ansvarsområde, har för avsikt att som Sveriges ståndpunkt vid förhandlingarna ge WHO mandat att besluta att Sverige ska ge "nödvändigt bistånd, såväl ekonomiskt som materiellt" åt andra länder och organisationer.

Elsa Widding har dessutom frågat justitieministern om han, inom sitt ansvarsområde, har för avsikt att som Sveriges ståndpunkt vid förhandlingarna ge WHO mandat att definiera och förbjuda vad WHO anser vara desinformation, även om detta skulle påverka den svenska tryckfrihetsförordningen.

Elsa Widding har slutligen frågat justitieministern om han, inom sitt ansvarsområde, kommer att verka för att Sverige ska skriva under ett pandemifördrag även om många detaljer ännu inte har preciserats.

Elsa Widding har även frågat sjukvårdsministern om hon anser att de fem artiklar som röstades igenom vid WHA:s möte den 27 maj 2022 har skett på ett rättssäkert, korrekt och demokratiskt sätt givet att de ej lagts fram för påseende fyra månader innan beslut togs, eller om hon avser att verka för att statsministern skriftligen meddelar WHO innan den 1 december 2023 att dessa förslag i sin helhet bör förkastas. Elsa Widding har också frågat sjukvårdsministern om hon har för avsikt att ta några initiativ mot bakgrund av att dessa artiklar blir legalt bindande för Sverige utan att det sker en omröstning i riksdagen.

Elsa Widding har även frågat sjukvårdsministern om hon anser att det är acceptabelt att rösta om ändringsförslag i maj 2024 om de ej har föregåtts av en debatt och kommit till ländernas kännedom minst fyra månader innan omröstning i WHA, och, om inte, om hon tänker vidta några åtgärder med anledning av detta. Slutligen har Elsa Widding frågat sjukvårdsministern på vilket sätt hon, om det blir en omröstning i WHA i maj 2024, kommer att säkerställa att allmänheten, medier och myndigheter får en möjlighet att sätta sig in i alla ändringsförslagen och vad de innebär.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som ska svara på interpellationerna.

Covid-19-pandemin blottlade grundläggande brister i den globala beredskapen och länders förmåga att svara på omfattande hälsokriser, vilket fick långtgående konsekvenser. Om det inte stod klart innan 2020 visade covid-19-pandemin att pandemier är världsomspännande och att internationellt samarbete är viktigt.

Mot den bakgrunden och med syftet att göra alla världens länder säkrare och bättre rustade för nästa pandemihot beslutade WHO:s 194 medlemsländer att arbeta gemensamt för att ta fram ett globalt pandemifördrag och uppdatera IHR, som inte har setts över på 20 år.

Ett pandemifördrag eller ett reviderat IHR kommer inte att innebära att staters skyldighet eller förmåga att agera i händelse av en pandemi försvinner eller för den delen att WHO:s generalsekreterare ges befogenheter att besluta om svensk pandemihantering. Däremot finns en samsyn bland WHO:s 194 medlemsländer om att covid-19-pandemin blottade flera brister i det internationella samfundets förmåga att hantera en hälsokris av global karaktär.

Det rör sig om multilaterala förhandlingar som Sverige deltar i på samma grunder som andra FN-medlemsländer och som även genomförs på andra sakområden. När det väl finns färdigförhandlade artiklar eller ett förslag till fördrag kommer regeringen att ta ställning till det i vanlig ordning. Om riksdagens godkännande krävs för att Sverige ska kunna ingå fördraget kommer ett sådant att inhämtas.

Fru talman! Jag förde ett resonemang, men det innebar inte att jag jämställde olika saker med varandra. Jag tror att det var tydligt för lyssnarna. Däremot kan jag konstatera att även muslimer just nu utsätts för attacker mot moskéer, och det tänker jag att vi gemensamt kan fördöma. Så ska det inte vara i ett land.

Självklart kan man vara utsatt för olika saker i olika sammanhang av olika allvarlighetsgrad. Just nu vet vi att många judar är otroligt utsatta, upplever ett existentiellt hot och funderar över sitt judiska liv på olika sätt. Regeringen tänker stå upp för deras rätt att leva som judar i Sverige, och vi tänker inte göra något annat än just detta. Det har vi varit tydliga med på många olika sätt.

Det är viktigt att värna allas rätt till religionsfrihet. Den är grundläggande för Sverige. Vi för kontinuerligt dialog med trossamfunden, och jag träffar dem med jämna mellanrum. Nu senast hade vi rådet för trossamfund samlat på Socialdepartementet. Då hade vi också Svenska kommittén mot antisemitism på plats som redogjorde för antisemitism, hur den sprids, hur den fungerar och hur vi på olika sätt kan hjälpas åt för att motverka den. Det är otroligt angeläget att vi är många som kan hjälpas åt för att motverka de vanföreställningar som sprids om judar, vilka är mycket skadliga för samhället och bidrar till hat och polarisering.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Fru talman! Det är, som jag beskrev, en mycket utsatt situation för judar i Sverige. Det kommer inte minst från att hot och hat har ökat i samband med eller i efterdyningarna av Hamas terrordåd och det som sker där. Som jag också konstaterade är personer som har sin bakgrund i Mellanöstern överrepresenterade när det kommer till att hysa antisemitiska föreställningar. Så tycks det vara. Men jag skulle inte underskatta andra hot mot judar från andra grupper.

Vi behöver bekämpa antisemitismen oavsett var den visar sig någonstans, och vi gör mycket kring detta. Vi stärker säkerheten för judiska grupper i Sverige för att se till att det finns möjlighet att fullt ut leva ett judiskt liv i det här landet och följa sin kultur och sina traditioner. Den här regeringen kommer att stå upp för judars rätt att leva ett liv som judar i Sverige.

Förutom de säkerhetsåtgärder som jag pekade på gör vi ett aktivt arbete mot antisemitism med hågkomstresor och utbildningssatsningar för att se till att motarbeta detta gift som just sprids i samhället med väldigt stor kraft och på ett väldigt obehagligt sätt. Det tänker vi fortsätta med.

Det är också viktigt att vi är noggranna och inte gör detta till en konflikt mellan judar och muslimer och sedan underblåser konflikten på olika sätt. Jag vill bara understryka detta ytterligare i sammanhanget.

Bara de senaste veckorna har fyra moskéer på olika sätt vandaliserats. Det är en hotbild som möter vanliga muslimer som vill fira gudstjänst i enlighet med sin tro, och de ska ha all rätt att göra det också utan att drabbas av hot, hat och islamofobi på olika sätt. Dessutom har de under sommaren varit utsatta för koranbränningar, även i samband med att de har varit på väg till sina gudstjänster.

Religionsfriheten gäller alla i Sverige, och den är viktig. Vi måste säkerställa att människor som vill leva sina liv i frihet ska kunna göra det, oavsett vilken religion de bekänner sig till eller om de inte bekänner sig till en religion över huvud taget. Det är otroligt angeläget för regeringen att säkra denna frihet.