Fru talman! har frågat mig om jag är nöjd med det sätt som informationen om riskerna med lustgas nu ges, och om inte, vilka initiativ jag är beredd att ta. Ewa Phil Krabbe har också frågat mig om jag avser att vidta ytterligare åtgärder för att uppmärksamma föräldrar och skolpersonal på riskerna med lustgas.

Ewa Phil Krabbe har även frågat mig om jag avser att ta initiativ i denna fråga så att lagen om vård av missbrukare i vissa fall kan tillämpas även vid missbruk av lustgas. Ewa Phil Krabbe har slutligen frågat mig om jag avser att initiera kontakt med de affärskedjor som nu exponerar lustgas till försäljning för att påtala konsekvenserna av deras utbud.

Användning av lustgas i berusningssyfte har under senare år blivit en allt vanligare företeelse, och det finns behov av såväl skyddslagstiftning som ytterligare informationsinsatser om riskerna med sådan användning.

Utredningen om lustgas och vissa frågor inom alkohol- och tobaksområdet (S 2022:14) har i uppdrag att föreslå en reglering av icke-medicinsk användning av lustgas, till exempel bestämmelser om åldersgränser, försäljning, tillsyn, marknadsföring och införsel. Uppdraget ska redovisas senast den 31 mars 2024. Jag ser fram emot att ta del av utredningens förslag.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Regeringen har även, i avvaktan på att utredningen ska redovisa sitt arbete, gett Läkemedelsverket, Folkhälsomyndigheten och länsstyrelserna ett uppdrag att sprida information om risker vid berusning med lustgas. Uppdraget ska redovisas senast den 1 mars 2024. Myndigheterna bedriver ett gediget arbete för att sprida informationen och har planer på ytterligare insatser.

Samsjuklighetsutredningen (S 2020:08) föreslår i sitt slutbetänkande, Från delar till helhet - Tvångsvården som en del av en sammanhållen och personcentrerad vårdkedja (SOU 2023:5), hur en ny tvångsvårdslagstiftning ska utformas när det gäller personer som har skadligt bruk eller beroende. Utredningens förslag innebär att all behandling av skadligt bruk och beroende ska vara ett ansvar för regionernas hälso- och sjukvård.

Förslagen skulle innebära att lagen (1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall upphävs och att den så kallade LVM-verksamheten avvecklas. I stället ska tvångsvård ges på sjukvårdsinrättningar som drivs av regionen enligt lagen (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård.

Betänkandena har remissbehandlats och bereds i Regeringskansliet.

Lustgas säljs och marknadsförs främst på webbsidor och via sociala medier som riktar sig direkt till den som vill använda lustgas för att berusa sig. Dessa aktörer erbjuder stora volymer lustgas med hemkörning och expressleverans på helger och nätter. Ballonger fyllda med lustgas säljs även på gator och torg, i varje fall i storstäderna. Det är således inte främst fysiska butiker i vår närmiljö som är de främsta försäljarna av den lustgas som används för berusning. Regeringen ser därför behov av andra åtgärder än att kontakta dessa affärskedjor.

Fru talman! Jag vill tacka interpellanten för en viktig interpellation. Det här är ju ett mycket stort bekymmer, och jag är synnerligen angelägen om att myndigheterna gör det vi har sagt att de ska göra. Jag är också förvissad om att de kommer att vidta ytterligare åtgärder. Jag vet att de kommer att informera om detta och att man redan har gjort en lång rad kunskapshöjande insatser gentemot hälso- och sjukvård och inte minst personalkategorier som kommer i kontakt med ungdomar. Det är väldigt viktigt.

Precis som interpellanten påpekar kan man när någonting inte har hunnit regleras, som i det här fallet, få känslan att det är ofarligt. Det är definitivt inte fallet när det gäller lustgas. Tvärtom finns det betydande faror med detta.

Vi vet att det finns en del mindre nogräknade aktörer som utnyttjar ungdomarnas intresse för detta - för det är ju framför allt ungdomar det handlar om. Dessa aktörer saluför också andra produkter, till exempel narkotika, och det här blir då ett sätt att komma i kontakt med annat som inte heller är hälsosamt utan kan vara väldigt skadligt.

Undersökningar visar att de som använder lustgas också använder andra substanser som de inte heller ska använda. CAN kom nyligen med en genomgång av detta, och vi kan notera att det inte tycks som att bruket ökar utan snarare minskar något bland gymnasieelever. Det hade gått från 14 procent som använt lustgas det senaste året till 10 procent. Det är likafullt en alldeles för hög siffra, men informationen om farorna kanske har nått ut. Den behöver förstås nå ut i ännu större utsträckning i väntan på att vi kan vidta de åtgärder som jag är övertygad om behövs i form av reglering kring ålder, tillsyn och annat.

Jag ser också positivt på de kommuner som har använt sig av den lokala ordningsstadgan för att ytterligare stävja detta och även markera att det inte är en försäljning som ska accepteras hur som helst och i vilka sammanhang som helst riktad till unga som rör sig ute i den offentliga miljön.

Fru talman! Jag tackar återigen interpellanten för reflektionerna kring detta. Det är ingen tvekan om att den kraftigt ökade importen av lustgas inte primärt har gått till att göra vispgrädde. Det handlar om helt andra användningsområden. Man använder detta i berusningssyfte.

Många tror att lustgas är ofarligt, men det är ju allt annat än ofarligt. Interpellanten beskriver flera konsekvenser väl, inte minst att mycket extensivt bruk av lustgas kan leda till förfärliga konsekvenser för den enskilde. Det är viktigt att myndigheterna nu informerar om detta och att vi så snabbt som möjligt sedan bereder förslag för att införa olika typer av begränsningar. Vi behöver på ett bättre sätt kunna skilja den legitima användningen från den som sker i berusningssyfte. Vi ser att land efter land reglerar detta, och det finns skäl för Sverige att följa efter. Därför ser jag fram emot de förslag som kommer från utredningen till våren.