Jakob Forssmed

Herr talman! Det är otroligt angeläget att barn och unga får tillgång till rörelse och idrott på olika sätt.

Regeringen arbetar med fritidskortet för att införa ett stöd som bara kan användas till just detta, för att det inte ska behöva konkurrera med matkassen eller elräkningen. Vi vet att många slutar på grund av att avgifterna blir för höga och konkurrerar.

Socialdemokraterna har haft en något ambivalent inställning till detta, kan jag konstatera. Man sa först att det bär drag av fattigvård. Sedan accepterade man förslaget, men i dag är man återigen lite ambivalent till det. Det tycker jag är tråkigt, för jag tror att vi ser behovet av detta och av att försöka göra något nytt kring detta.

Vi kommer dessutom att återkomma med ytterligare förslag för innevarande år, om hur vi kan stötta och på ett ännu bättre sätt än i dag se till att fler barn får chansen till idrott och annat föreningsliv. Vi gör också en särskild satsning på idrott i utsatta områden som vi påbörjade under det här året och som vi kommer att fortsätta med under kommande år.

Herr talman! Jag tackar Mona Olin för frågan. Regeringen är mycket angelägen om att stärka barnens situation när de på olika sätt hamnar i samhällets vård. Det gäller oavsett om de placeras i familjehem, HVB-hem eller Sis-hem.

Det pågår ett omfattande reformarbete redan nu kring att stärka barns situation och att stärka kvaliteten i familjehem och rekrytera fler så att fler får den möjligheten.

När det gäller förslagen i just det specifika betänkandet bereder regeringen dem, förstås. Vi tycker att detta är en väldigt angelägen utredning som ger ett underlag för att vi ska kunna gå vidare, men det ansvariga statsrådet får återkomma om exakt hur vi går vidare med dessa förslag.

Herr talman! Jag tackar Crister Carlsson för frågan.

Det är en stor utmaning att barn och unga rör sig mindre och att färre är med i exempelvis idrottsföreningar. Dessutom känner många barn i tolvårsåldern sig tvungna att välja mellan att delta och att stötta hemmets ekonomi. Inget barn ska behöva göra det valet, och därför gör vi denna satsning på ett fritidskort för alla barn mellan 8 och 16 år. Mer pengar kommer att gå till dem med socioekonomiska utmaningar så att ekonomin inte avgör deras möjlighet att delta.

Givetvis kommer vi att följa upp detta noga så att satsningen inte äts upp genom exempelvis ökade avgifter. Vi vill ju se att fler kommer i rörelse med hjälp av detta. Vi behöver dock göra mycket annat på detta område.

Herr talman! Jag besöker förstås gärna olika regioner. Jag gör ofta det och diskuterar med medarbetare om verksamheten och hur vi kan utveckla den på olika sätt.

Det är en svår ekonomisk situation. Regeringen har tillskjutit medel. Många regioner har bekymmer med ekonomin. Detta är inte minst framdrivet av den höga inflationen, som har satt ett väldigt kostnadstryck på regionerna.

Vi behöver tillsammans fundera på vad vi kan göra för att på bästa sätt upprätthålla välfärden. Det handlar både om det ansvar som regionerna har för sin ekonomi och om vad regeringen kan göra. Regeringen gör också en hel del i den budget som nu gäller.

Herr talman! Regeringen arbetar väldigt aktivt med beredskapsfrågorna för att kunna ställa om organisationen i händelse av krig eller kris. Detta gäller förstås också hälso- och sjukvården och det uppdrag som ligger på regionerna och på våra myndigheter i det sammanhanget.

Vi har mycket samarbete för att stötta Ukraina i det mycket utsatta läge som de befinner sig i. Vi har också möjlighet att på detta sätt dra lärdomar gällande hur vi kan förändra och organisera oss på ett sådant sätt att vi kan maximera vår kapacitet om vi skulle drabbas av svåra saker.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Frågestund

Detsamma gäller frågan om läkemedel. Vi måste se till att det finns tillgång till läkemedel, inte minst till fungerande antibiotika, som jag jobbar mycket med.

Mona Smedmans fråga handlade ju om den svåra ekonomiska situationen för regionerna. Regeringen följer förstås detta noga. Jag vill också påminna om att 40 procent av reformutrymmet avsattes till satsningar för att stärka och upprätthålla välfärden.

Fru talman! Det kan aldrig vara ett hot att riksdagens ledamöter är engagerade i människors psykiska hälsa och de utmaningar som psykisk ohälsa kan föra med sig i livet. Jag ser det som ett utomordentligt bra löfte. Ju fler som är engagerade i de här frågorna, desto bättre är det för samhället som helhet.

Vi följer förstås frågan om resurser. Jag har nämnt att vi fortsätter att hålla i den ökade satsning vi gör på barn- och ungdomspsykiatri. Vi jobbar med att stärka gemenskapen för människor, så att färre ska behöva uppleva den ensamhet som kan vara en bakomliggande orsak till att de mår dåligt.

Vi behöver förstås se till att vården blir tillgänglig och kommer människor till del när de söker den, men vi måste också arbeta med faktorer som påverkar detta. Det handlar om att ungdomar sover för lite, har för lite fysisk aktivitet och ägnar väldigt mycket tid åt ostrukturerad men tidskrävande skärmanvändning. Det är också något som vi behöver fundera på och analysera. Till detta kommer också skolan. Det finns många faktorer som vi behöver diskutera och fundera på hur de påverkar killar respektive tjejer.

Jag förde själv väldigt många sådana samtal på OECD:s hälsoministermöte i veckan, där vi talade mycket om detta. Många länder upplever en ökande psykisk ohälsa - både att folk söker mer hjälp och att de de facto mår sämre på olika sätt. Där behöver vi hjälpa varandra mellan länder, inte minst de nordiska länderna, som ju liknar varandra i mycket. Vi har liknande utmaningar i våra hälsosystem. Där kan vi, precis som Eva Lindh pekar på, dra mer nytta av varandra och se vem som gör saker som gör att vi lyckas. För det är som Eva Lindh säger: Tiden har vi inte riktigt.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Fru talman! Tack, Eva Lindh, för detta inlägg! Det var intressant att höra om de rapporter som Eva Lindh refererar till.

Först till frågan om välfärden. Det är oerhört viktigt att vi klarar att upprätthålla en god och fungerande välfärd. Det är inte minst inflationen som spökar för kommuner och regioner. Det gäller att bekämpa den och se till att vi gör kloka saker och rätt saker. Det är klart att vi följer utvecklingen för detta och ser de behov som finns. Där är också resursfrågan viktig.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

När det gäller till exempel barn- och ungdomspsykiatrin har vi höjt stödet för att öka tillgängligheten till barn- och ungdomspsykiatrin från 380 miljoner med den förra regeringen till 530 miljoner, som var ett av mina första beslut. Det håller vi nu i.

Det är samma sak med överenskommelsen med SKR. Den ligger kvar på samma nivåer som tidigare. Därutöver har vi tillfört till exempel ett sektorsbidrag till hälso- och sjukvården och ökade statsbidrag till kommuner och regioner. Men vi behöver såklart följa framöver hur det utvecklas.

Det är viktigt att vi fäster lite särskild uppmärksamhet på mäns och pojkars situation. Därför uppskattar jag också det här utbytet. Bilden i samhället drar ofta i en annan riktning. Det beror delvis på att män och pojkar inte luftar den här typen av tankar på samma sätt. Därför blir inte riktigt ljuset på den frågan alltid på det sätt som det borde, som Eva Lindh pekar på.

Det är någonting för oss att ta med oss. Det gäller att vi utvecklar våra metoder och ser till att vi har de glasögonen på oss när vi utformar reformer på området. Vi ser fram emot att kunna nå både flickor och pojkar.

Eva Lindh nämner skolan. Där finns en del bekymmer. Det är möjligt, kanske rent av troligt, att en del av de sätt som läroplanerna är utformade kanske i särskild utsträckning har missgynnat pojkar. Det finns i varje fall en del som hävdar detta. Man har gått från faktakunskaper till ett annat förhållningssätt i utvärderingen av kunskaperna. Det är någonting som vi nu ser över. En del förändringar har redan gjorts. Förhoppningsvis kan det bidra till att minska funktionen av den typen av saker i skolan.

Vi ser fram emot att ha med de aspekterna när vi arbetar med den nationella strategin för en psykisk hälsa och suicidprevention. Men det gäller också att vi ser till att frågan är synlig i olika sammanhang och inte minst när det gäller det suicidpreventiva arbetet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Fru talman! Jag tackar Eva Lindh för denna möjlighet att särskilt lyfta fram just mäns och pojkars situation i det här sammanhanget. Vi har ofta - och ska ha - en diskussion om hur unga flickor har det. De har det väldigt besvärligt. Vi vet att många har ökande nivåer av oro, ångest och stress kopplat till många faktorer. Det finns olika saker i livet som påverkar på olika sätt. Men vi vet samtidigt att män och pojkar i större utsträckning väljer att ta sitt liv; man hamnar i en situation där man inte ser någon annan utväg. Det är en situation som ingen ska behöva hamna i. Därför uppskattar jag att vi tar tillfället i akt att diskutera den här situationen särskilt.

Jag tycker att det finns några saker som är särskilt uppseendeväckande vad gäller män. Eva Lindh talar om möjligheten att tillsammans med andra i olika situationer prata om livet och de här sakerna. Det tycks vara svårare för män. Det tycks vara så att män har lite mindre tillgång till detta än vad kvinnor har. I den nationella folkhälsostudien från 2022, tror jag att det var, framgick det tydligt att män upplever en större emotionell ensamhet än kvinnor; man upplever att man inte har någon att anförtro sig till eller samtala med när det gäller frågor som på olika sätt rör känslolivet.

Det vet vi också när vi tar olika initiativ för att möta känslor av ensamhet i Sverige. Det är svårare att nå fram till män i de här sammanhangen. Det behöver vi fundera på. Hur kan vi och civilsamhället organisera oss? Hur kan våra myndigheter och andra fundera på hur vi också når männen? Det gör vi förstås, men det finns uppenbart mer att göra.

Jag tänker också på den mycket intressanta och oroväckande studien som kom från Kairos Future där man mäter hur människor ser på sitt eget liv. Där var den grupp i samhället som hade störst känslor av meningslöshet i förhållande till sitt eget liv unga män. Det hade ökat mycket kraftigt i befolkningen som helhet och inte minst för den gruppen. Det är verkligen något att fundera på.

Nu har vi ett antal initiativ och inte minst en strategi för ökad psykisk hälsa. Min uppfattning är att vi i mycket högre utsträckning måste mobilisera hela samhället i de här frågorna, myndigheter i bred mening, kommuner och regioner förstås och att inte bara se det som ett vårduppdrag. Det är viktigt.

Där ska vi göra insatser för att korta tider och annat. Men som Eva Lindh också pekar på gäller det att vi får ett samtalsklimat för både kvinnor och män där vi kan tala om de här sakerna. Det gäller att både kvinnor och män ser att de har en möjlighet och att det är helt okej att söka hjälp när de inte mår bra. Det behöver vi helt uppenbart arbeta mer med. Jag är glad att vi har den här diskussionen.

Relativt snart får vi ett betänkande från utredningen om haverikommission om självmord. Där har vi en förhoppning om att vi ska göra bättre analyser om de situationerna. Det ska vi inte göra för att peka finger utan för att lära oss mer om hur vi ytterligare kan arbeta för att skapa ett skyddsnät och förebygga situationer. Där behöver naturligtvis skillnaderna och dimensionerna rörande såväl män som kvinnor finnas med.

Fru talman! Eva Lindh har frågat mig hur jag och regeringen kommer att tillse att kunskaperna ökar om hur vi kan underlätta för unga män att söka hjälp samt främja unga mäns psykiska hälsa. Eva Lindh har också frågat mig vilka insatser jag ser som prioriterade för att möta behovet av insatser för att ge unga män möjligheter till en bättre uppväxt och framtid. Eva Lindh har även frågat mig hur jag arbetar för att minska antalet självmord bland unga. Eva Lindh har slutligen frågat mig om jag ser fler möjligheter till samarbete kring psykisk ohälsa i Norden.

Jag instämmer i Eva Lindhs uppfattning att vi har ett gemensamt ansvar för att se till att alla barn och unga får en bra uppväxt och möjligheter att utvecklas efter sina egna förutsättningar. I det arbetet är insatser för att möta barns och ungas psykiska ohälsa av stor betydelse, liksom insatser för att minska ojämlikheter i hälsa.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Ökad kunskap om normer för manlighet och mäns livsvillkor är en förutsättning för att verksamheter ska kunna bemöta pojkars och mäns olika behov. Det är viktigt att alla aktörer i samhället, utifrån sina respektive roller och ansvar, skapar förutsättningar för pojkar och män att söka hjälp i ett tidigt skede och få tillgång till effektiva insatser för att minska risken för psykiskt lidande för enskilda individer såväl som för personer i deras närhet. Det kan bidra till ökad jämställdhet och bättre hälsa för alla. Regeringen genomför flera satsningar för att stödja berörda aktörer i det arbetet och för att skapa förutsättningar för en god hälsa i barn- och ungdomsgruppen, inte minst för pojkar och män. Det handlar bland annat om nationella forskningsinitiativ, stöd till civilsamhällets organisationer och riktade myndighetsuppdrag. Ett exempel är det uppdrag som Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor och Folkhälsomyndigheten redovisade under 2023 och som innehåller en kartläggning av ungas psykiska hälsa. I kartläggningen lyfts viktig kunskap om ojämlika levnadsvillkor, könsskillnader och jämställdhet hos unga fram. Resultatet från kartläggningen utgör ett viktigt underlag till stöd för olika aktörer i den fortsatta utvecklingen av insatser inom området.

När det gäller frågan om insatser för att ge unga män möjligheter till en bättre uppväxt och framtid har regeringen initierat ett stort antal åtgärder.

Regeringen har gett Socialstyrelsen, tillsammans med ett flertal berörda myndigheter, ett uppdrag att ta fram ett nationellt hälsoprogram för barn och unga till och med 20 års ålder. Programmet ska medverka till att främja barns och ungas hälsa och utveckling, förebygga ohälsa och skapa förutsättningar för förbättrad hälsouppföljning.

Det handlar också bland annat om införandet av ett fritidskort som ska ge barn och unga en aktiv och meningsfull fritid i gemenskap med andra genom ökad tillgång till idrott, kultur, friluftsliv och annat föreningsliv, satsningar på idrottsverksamhet i utsatta områden och insatser för att förebygga och motverka ofrivillig ensamhet, bland annat genom framtagandet av en nationell strategi.

Avseende det suicidpreventiva arbetet genomförs också flera insatser. Staten och Sveriges Kommuner och Regioner har ingått en överenskommelse inom området psykisk hälsa och suicidprevention som omfattar drygt 1,6 miljarder kronor för 2024 och som innehåller riktade medel för att utveckla det suicidpreventiva arbetet. Vidare har Suicidanalysutredningen (S 2023:01) i uppdrag att bland annat analysera och föreslå hur ett nationellt ansvar för breda händelseanalyser, så kallade haverikommissioner, efter suicid kan utformas.

Av Tidöavtalet, som är en överenskommelse mellan Sverigedemokraterna, Moderaterna, Kristdemokraterna och Liberalerna, framgår att en ny nationell strategi inom området psykisk hälsa och suicidprevention ska tas fram efter redovisning av myndighetsuppdrag den 1 september 2023 och att en nationell samordnare med ett samlat ansvar för det suicidpreventiva arbetet ska tillsättas.

Dessa insatser kommer att bli viktiga för den fortsatta utvecklingen av arbetet inom området.

Avslutningsvis vill jag framhålla att jag och regeringen sätter stort värde på det nordiska samarbetet och ser fram emot att ytterligare utveckla detta vidare, inte minst genom Sveriges ordförandeskap i Nordiska ministerrådet 2024. Inom ramen för ordförandeskapet kommer vi bland annat att anordna en folkhälsokonferens med fokus på en god och jämlik hälsa.

Fru talman! Jag håller med om att jag har regeringen bakom mig. Det är också min uppfattning.

Tusen tack för interpellationsdebatten! Särskilt tack för historien bakom detta! Det är viktigt att påminna oss om vilken resa samhället har gjort i dessa frågor under lång tid. Många personer har bidragit på ett positivt sätt för att minska stigmat och öka möjligheten att leva. Det handlar om såväl forskning som läkemedel, sjukvård och civilsamhällesorganisationer. Man har ökat kunskapen om och förutsättningarna för att många i dag ändå kan leva ett gott liv med hiv.

Frågan är som sagt inte känslig för mig. Jag vill få fram bästa möjliga regelverk för att så många som möjligt ska kunna leva goda och bra liv. Men vi ska samtidigt på bästa sätt minska risken att fler smittas av hiv.

Anna Wallentheim nämnde likabehandling i ett citat. Det har varit ett skäl till att lagstiftningen ser ut som den gör. Man har velat likabehandla smittsamma sjukdomar i lagstiftningen, för att med hjälp av relevant kunskap kunna förändra. Det har man till exempel gjort när det gäller att informationsplikten kan lyftas bort vid en väl inställd behandling. Vi behöver öka kunskapen om vilka möjligheter som finns inom ramen för dagens lagstiftning. Vi får återkomma till formerna för hur vi ska se vidare på frågorna och utreda förutsättningarna för att ändra detta, om det finns särskilda skäl för det.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Fru talman! För att börja med slutet i Anna Wallentheims inlägg kan jag konstatera att vi nu stärker det förebyggande arbetet. Vi riktar mer resurser för att arbeta med kunskap, motverka stigma, sprida information om hur lagstiftningen fungerar och på olika sätt stärka kunskapen om dessa frågor.

Ulrika Westerlund gav väldigt bra internationella utblickar, men jag vill gärna lyfta fram att Sverige i grunden har varit framgångsrikt i detta arbete jämfört med snart sagt varje annat land. År 2016, om jag minns rätt, fick vi som första land konstatera att vi uppnått Unaids och WHO:s 90-90-90-mål: att 90 procent av alla som hade infektionen skulle känna till sin infektion, att 90 procent skulle få behandling och att 90 procent av dessa skulle ha omätbara virusnivåer. Dessutom har vi under lång tid haft både gratis testning och kostnadsfri behandling.

Jag vågar också påstå att vi i alla fall långt bättre än många andra länder har arbetat med det som Ban Ki Moon talade om: tolerans och medkänsla. Det tycker jag att vi verkligen ska ta fasta på och fortsätta att arbeta med, för det är verkligen framgångsrikt.

Sedan behöver vi bli bättre på att nå marginaliserade grupper som har hiv för att på ett bättre sätt kunna få fler som får en välinställd behandling, vilket också med nuvarande lagstiftning kan leda till att man får informationsplikten lyft.

Det finns alltså en del att göra också inom ramen för nuvarande lagstiftning för att förbättra livet för personer som har hiv. De ska inte behöva lida av att omgivningen har en viss syn på dem. Det är något man ser förskräckande exempel på i omvärlden, men naturligtvis finns den typen av fördomar även i Sverige.

Vi ser som sagt positivt på att titta vidare på frågan och se över en sådan utredning som har föreslagits. Både riksdagen och Folkhälsomyndigheten har velat se en översyn. Sedan får vi återkomma till formerna för detta.

Jag kan dock också konstatera att interpellanterna här i kammaren företräder Miljöpartiet och Socialdemokraterna, två partier som har suttit i regering i åtta år före oss och inte lyft informationsplikten. Ett skäl till det kan vara att man inte har prioriterat frågan; det är svårt för mig att svara på.

Men detta är också komplicerade frågor med svåra avvägningar. Smittskyddslagen finns i grunden av ett skäl, nämligen att undvika att personer drabbas av smittsamma sjukdomar eller sjukdomar som kan påverka och förändra deras liv på olika sätt. Sedan finns det olika argument i det sammanhanget. Inte minst Ulrika Westerlund men också Anna Wallentheim har lyft fram argument för att avskaffa informationsplikten, och de äger onekligen sin giltighet.

Jag tycker att det finns skäl att titta vidare på detta. Vi får återkomma till formerna för det.

Fru talman och interpellanterna Wallentheim och Westerlund! Tack för historiegenomgången - den var väldigt bra! Det här är en fråga som vi har levt med under lång tid och som många människor har levt med under lång tid. Det gör att det finns skäl att diskutera den och hela tiden se saker och ting i ett nytt ljus.

Jag vill också passa på att rikta ett tack till Ulrika Westerlund. Jag vet att hon personligen har arbetat mycket med den här typen av frågor och också spelat en roll i att minska stigmat för personer som lever med hiv. Detta arbete behöver vi fortsätta med.

Här pekas det på att det fortfarande finns brister i kunskap kring den nuvarande lagstiftningen, som skulle kunna innebära att ännu fler inte behövde ha denna plikt. För vissa kanske det inte heller är en aktuell fråga i relation till den behandlande läkaren. Man kanske lever i en livssituation där det här inte är någon stor fråga, till exempel i ett långvarigt förhållande där partnern redan känner till detta. Det är alltså svårt att veta exakt varför statistiken ser ut som den gör.

Jag vill dock säga att vi nu alltså ökar stödet till inte minst civilsamhällesorganisationerna via Folkhälsomyndigheten för att ytterligare öka kunskapen och minska stigmat kring frågan så att färre människor ska uppfatta att de drabbas och lider - inte av sjukdomen i sig utan av omgivningens förhållande till dem på grund av att de bär på viruset. Den ambitionen delar vi, och jag är glad för att vi nu ökar stödet.

Det finns många aspekter i frågan om man ser på historiken kring varför saker och ting är som de är. Det handlar delvis om en vilja från lagstiftaren att försöka ha en likabehandling och en rättssäker behandling och att behandla sjukdomar på ungefär samma sätt och sådana saker i lagstiftningen. Det är det som finns kvar. Det handlar också om att kunna anpassa smittskyddsåtgärderna utifrån ny kunskap och behovet av åtgärder i det enskilda fallet. Den typen av möjligheter ska finnas. Det här är såklart svåra avvägningar: Vilka är de bästa metoderna för att se till att så få som möjligt drabbas av att bli smittade?

Som jag konstaterade i mitt svar har vi förutom ett tillkännagivande om behovet av en översyn av lagstiftningen också mottagit ett underlag från Folkhälsomyndigheten där man påtalar behovet av att utreda detta. Det är någonting som regeringen ser positivt på.

För att svara på Anna Wallentheims fråga: Vi får återkomma med exakt tid och form för detta.

Fru talman! Ulrika Westerlund har frågat mig vilka åtgärder jag och regeringen kommer att vidta för att hedra riksdagens tillkännagivande från mars 2020. Anna Wallentheim har frågat mig när jag och regeringen planerar att lägga fram förslag som helt slopar informationsplikten för hivpositiva för att ytterligare främja icke-diskriminerande och inkluderande samhällsnormer.

Låt mig börja med att konstatera att det är mycket glädjande att det vid välbehandlad hiv inte finns någon risk för överföring av infektionen vid sexuella kontakter. Detta avspeglas i kunskapsunderlag och riktlinjer från Folkhälsomyndigheten och Smittskyddsläkarföreningen. Dessa kunskapsunderlag har lett till ändrad tillämpning av bestämmelserna i smittskyddslagen (2004:168) om informationsplikt. För personer som lever med hiv och har en välinställd behandling kan den behandlande läkaren numera besluta att ta bort kravet på informationsplikt från de förhållningsregler som patienten får.

I enkätstudien Att leva med hiv uppgav ungefär två tredjedelar av patienterna med hiv att deras behandlande läkare hade undantagit dem från informationsplikten. De som deltog i studien skattade också sin livskvalitet som hög och var nöjda med livet i allmänhet, även om det kvarstår utmaningar med stigma. Det är oroande att det finns personer som lever med hiv i Sverige som upplever psykisk ohälsa och stigma kopplat till sin hivdiagnos. Så ska det inte behöva vara.

En viktig del för att motverka detta är att öka kunskapen hos allmänheten om förutsättningarna för dem som lever med hiv. Här gör Folkhälsomyndigheten, civilsamhället samt regioner och kommuner ett mycket viktigt arbete. För att bland annat kunna intensifiera denna kunskapsspridning beslutade regeringen att öka Folkhälsomyndighetens anslag för såväl insatser mot hiv/aids och andra smittsamma sjukdomar som används för statsbidrag till ideella organisationer som Folkhälsomyndighetens insatser på nationell nivå i budgeten för 2023. För 2024 föreslås anslaget öka med ytterligare 25 miljoner kronor.

Det är viktigt att komma ihåg att även om dagens behandling är mycket effektiv finns det fortfarande behov av att kunna vidta smittskyddsåtgärder för personer som inte har en välinställd behandling eller som av olika anledningar har svårigheter att fullt ut följa behandlingen.

I april 2023 redovisade Folkhälsomyndigheten sitt underlag till en uppdaterad nationell strategi mot hiv/aids. I uppdraget framhålls de senaste årens utveckling i bland annat frågor som rör risker för överföring av hiv i olika situationer samt att Folkhälsomyndigheten ska verka för att de insatser som genomförs är i enlighet med aktuellt kunskapsläge. Ett av de föreslagna delmålen i underlaget är att stigma och diskriminering relaterad till hivinfektion elimineras, och en av flera föreslagna åtgärder är att utreda kravet på informationsplikt. Regeringen ser positivt på förslaget om en sådan utredning.

Underlaget från Folkhälsomyndigheten bereds för närvarande i Regeringskansliet.

Fru talman! Jag tackar Linus Sköld för interpellationsdebatten.

Jag är intresserad av alla kostnadseffektiva åtgärder som kan göra skillnad på olika sätt. Men kan jag här och nu lämna ett besked om det som Linus Sköld efterfrågar? Nej, det kan jag inte. Jag tycker dock att det är värt att överväga många åtgärder, och jag utesluter inga åtgärder med tanke på utvecklingen.

Jag understryker vikten av att elevhälsa och lärarkår har kunskap om detta, men kunskapen ska givetvis inte stanna där utan på olika sätt överföras till eleverna. Det är inte för sin egen skull dessa yrkeskategorier finns utan för eleverna.

Vi står inför stora utmaningar i dessa frågor, och samhället behöver bli långt bättre på att hantera dem. Här kan en skola med flera aktörer spela en viktig roll.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Men låt mig avsluta med att säga att vi alla kan spela en viktig roll. Jag tänker ofta på vad en kvinna i 20-årsåldern som hade lidit mycket av psykisk ohälsa, oro och ångest under tonåren svarade på frågan vad hon hade behövt höra som 16-åring: Jag hade behövt att någon tog mig i handen och sa att det kommer att ordna sig och bli bra.

Att vi finns mer för varandra och bygger in det i olika sammanhang tror jag är väldigt viktigt och avgörande.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Fru talman! Det är mycket vi måste göra här, och vi måste hålla ett högt tempo. Hälsoutvecklingen är oerhört bekymmersam, och vi ser inga tecken på att ojämlikheten minskar.

Vad kan vi göra? Jo, vi bygger bland annat ut hembesöksprogrammet. Det är viktigt att alla får en bra start i livet och grundlägger bra vanor och att man bygger tillit mellan inte minst personer i utsatta områden, i ekonomisk utsatthet och i annan typ av utsatthet och myndigheter. Direktiven för att ta fram ett hälsoprogram för unga handlar bland annat om att följa unga tills de är 20 år och att alla olika kapaciteter inom vården ska ha samma tillgång till kunskapsstöd för att kunna bemöta barn och unga på ett bra sätt. Detta är viktigt för att arbeta mer strukturerat och för att inte släppa barnen när de har lämnat BVC utan fortsätta följa upp dem.

Vi bygger också föräldrastödsprogram. Föräldrar är ju oerhört viktiga och behöver få verktyg i en tillvaro som kan vara rätt besvärlig, inte bara när barnen är små utan när de är tonåringar. Hur möter vi den rådande verkligheten med de nya krav som ställs på barn och unga vad gäller exempelvis svårigheten att sortera alla intryck som flödar över dem ur de skärmar de har tillgång till 24:7? Alltmer tyder ju på att detta spelar en väsentlig roll för den psykiska ohälsan. Jag är bekymrad över denna utveckling, och vi behöver som sagt göra mycket. Barn i nionde klass sover alldeles för lite. Hur kan vi förändra förutsättningarna här? Detta är oerhört viktigt för att vi ska kunna få en mer jämlik hälsa.

Ekonomin spelar roll. Sofia Amloh raljerar lite över fritidskortet och säger att det är ett litet plåster på ett stort sår. Det kan man tycka, och tidigare var Socialdemokraterna emot detta plåster. Men nu har ni ändrat er, och det är bra. Poängen med fritidskortet är ju att ge ett riktat stöd till en aktiv och meningsfull fritid, så att barn inte ska hamna i en situation där föräldern behöver välja mellan barnets fritidsaktivitet, matkassen och elräkningen. Barns fritid ska vara fredad från detta. Man kan tycka att det är otillräckligt, men det är i alla fall något och något nytt för att fler barn ska få chans till en meningsfull fritid. Jag tycker att det rätt att försöka göra något här, också för att motverka den ojämlikhet i hälsa som bekymrar mig mycket.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Psykisk hälsa på schemat och att lära sig mer om sina egna känslor och kunna sortera bland dem är en intressant tanke. Strategin för psykisk hälsa har i förslaget från myndigheterna dock en lite annan abstraktionsnivå. Förslagen är mer på strategisk nivå, och sedan behöver man fylla på med mer konkreta åtgärder. Hur läroplan och scheman ska se ut är inte mitt beredningsområde, men det är givetvis intressant att på olika sätt stötta barns och ungas möjligheter att på ett bättre sätt sortera i detta och förstå varför de känner som de gör och vad man kan göra åt det.

Fru talman! Det var många frågor, och jag ska försöka besvara så många jag hinner på den tid jag har till mitt förfogande.

Jag vill börja med att tacka Linus Sköld för interpellationen. Frågan är otroligt angelägen. Utvecklingen är bekymmersam. Interpellanten Sköld redogör för en del av de statistiska siffror som är oerhört oroväckande och som kräver av oss att vi gör mer och rätt.

Det är bra att arbetet för en bred och långsiktig strategi för psykisk hälsa pågår. Min uppfattning är att vi under alltför lång tid har betraktat detta som en fråga för hälso- och sjukvården att hantera och fört diskussionen på det sättet i samhället. Jag tycker inte att det räcker. Vi måste arbeta väsentligt bredare än vad vi har gjort historiskt. Det underlag vi har fått är en god start. Jag avser att jobba intensivt med detta och lyssna in ytterligare parter i arbetet för att få en strategi på plats med bred uppslutning, och jag kommer att återkomma med de exakta formerna för hur det ska gå till, som svar till Fredrik Lundh Sammeli.

Jag tycker också att det finns mycket att göra. För att svara på frågan om hur vi ska ta saken vidare på olika sätt i skolan kan jag hänvisa till interpellationsdebatten med min kollega Lotta Edholm. Jag vet att ni samtalade om inte minst läroplanernas betydelse för den psykiska hälsan, för möjligheten att förstå vad som förväntas av en för att hantera den typen av krav från skolan. Jag vet att ni i det sammanhanget har samtalat om elevhälsa och en utredning som bland annat ska se över hur elevhälsan bättre kan bidra till hälsa på olika sätt i skolan. Jag är angelägen om att vi ska göra detta och att elevhälsan ska få ett tydligare uppdrag vad gäller hälsan än i dag. Det är några viktiga komponenter för att komma vidare när det gäller elevernas psykiska hälsa.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag delar uppfattningen att vi som samhälle behöver bli bättre på att sortera i det här med psykisk ohälsa, som jag tycker att vi ibland beskriver som ett stort svart moln som vi har lite svårt att greppa och förklara. Vi som samhälle behöver bli bättre på det, inte minst för barn och unga.

Vi behöver bli bättre på att skilja på den psykiska ohälsans förkylningar, om man får använda det uttrycket, och den psykiska ohälsans livshotande sjukdomar. Vad kan man så att säga klara på egen hand med rätt verktyg och rätt stöd, ett medmänskligt stöd, och vad behöver man vårdens samlade resurser för att hantera?

Det här kommer att kräva mycket av oss på olika sätt. Då är det naturligtvis intressant vad som sker i skolan och hur skolan kan bidra till den psykiska hälsan.

Frågorna från Sofia Amloh är också angelägna. Det är klart att resursfrågan spelar roll. Hur många kollegor man har spelar roll.

Men vi har också byggt ut barn- och ungdomspsykiatrin mycket kraftigt. Den här regeringen gjorde under föregående år och gör under innevarande år en rekordstor satsning på just barn- och ungdomspsykiatrin. Vi försöker göra vad vi kan för att öka tillgängligheten, men det är uppenbart för mig att vi också måste mobilisera hela samhället. Det måste bli hela samhällets uppgift att ta sig an den psykiska hälsan. Det är inte något för vården att hantera ensam.

Fru talman! Linus Sköld har frågat mig hur jag avser att agera för att samhället på bästa sätt ska förebygga psykisk ohälsa bland unga. Linus Sköld har också frågat mig om jag avser att ta något initiativ för att utreda huruvida undervisning om psykisk hälsa bör införas som en åtgärd i strategin för psykisk hälsa.

Jag vill börja med att understryka betydelsen av åtgärder för att främja psykisk hälsa och förebygga psykisk ohälsa och suicid bland barn och unga. Sådana insatser är av stor betydelse för att åstadkomma en mer jämlik hälsa och goda uppväxtvillkor för barn och unga. Det kan i sin tur skapa bättre förutsättningar för att barn och unga ska klara kunskapsmålen i skolan och kunna etablera sig på arbetsmarknaden och i samhällslivet.

Det är viktigt att aktörer i hela samhället, utifrån sina respektive roller och ansvar, bidrar till ett stärkt främjande och förebyggande arbete. Regeringen genomför flera insatser för att stödja berörda aktörer i det arbetet och för att skapa förutsättningar för en god hälsa i barn- och ungdomsgruppen.

För 2024 avsätter regeringen bland annat drygt 1,6 miljarder kronor genom en överenskommelse mellan staten och Sveriges Kommuner och Regioner för att stärka och utveckla arbetet med psykisk hälsa och suicidprevention i kommuner och regioner. Barn och unga är en prioriterad målgrupp inom ramen för satsningen, som inbegriper medel för att stärka det främjande och förebyggande arbetet samt arbetet med suicidprevention.

Regeringen har också tagit initiativ till införandet av ett fritidskort som ska ge barn och unga en aktiv och meningsfull fritid i gemenskap med andra genom ökad tillgång till idrott, kultur, friluftsliv och annat föreningsliv, samt till satsningar på idrottsverksamhet i utsatta områden. Regeringen har även tagit initiativ till insatser för att förebygga och motverka ofrivillig ensamhet, bland annat genom framtagandet av en nationell strategi.

Därutöver har regeringen gett Socialstyrelsen, tillsammans med ett flertal berörda myndigheter, ett uppdrag att ta fram ett nationellt hälsoprogram för barn och unga till och med 20 års ålder. Programmet ska medverka till att främja barns och ungas hälsa och utveckling, förebygga ohälsa och skapa förutsättningar för förbättrad hälsouppföljning. Uppdraget ska slutredovisas senast den 31 oktober 2026.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

En annan viktig åtgärd för att stärka det förebyggande och främjande arbetet är den nationella strategi inom området psykisk hälsa och suicidprevention som ska tas fram efter redovisning av myndighetsuppdrag den 1 september 2023 och som för närvarande bereds i Regeringskansliet.

Jag kan inte föregå den beredningen, men utgångspunkten för det underlag som har tagits fram av berörda myndigheter är att ange en övergripande inriktning för arbetet med psykisk hälsa och suicidprevention under de kommande tio åren. Av myndigheternas förslag till underlag framgår att strategin löpande kan behöva kompletteras med handlingsplaner och insatser från berörda aktörer på olika nivåer i syfte att uppnå målsättningarna i strategin.

Jag kan, som jag nämnt, inte föregripa den beredningen men kan försäkra Linus Sköld att ett stärkt främjande och förebyggande arbete står högt på min och regeringens agenda. Genom att stötta berörda aktörer i det arbetet kan vi tillsammans skapa förutsättningar för en god och jämlik hälsa och goda uppväxtvillkor bland barn och unga.

Herr talman! Tack, Johan Hultberg, för en väldigt bra fråga!

Det är en avgörande fråga för att vi ska klara både dagens och morgondagens hälso- och sjukvårdutmaningar. Dagens situation är helt orimlig där patienters hälsodata inte finns tillgänglig oavsett vilken vårdgivare man besöker eller var i landet det sker.

Personalen måste knacka in samma uppgifter. Den som söker vård måste återupprepa sin sjukdomshistoria med stora patientsäkerhetsrisker. Det måste vi komma bort ifrån. Därför ska vi skapa en nationell digital infrastruktur.

Frågan om interoperabilitet är helt central. Det finns en semantisk, teknisk, organisatorisk och juridisk dimension av detta. Där finns det nu ett förslag från en utredning. Jag delar bilden av att man är lite rädd och håller sig till försiktighetsprincipen när det inte riktigt är till hundra procent klart vad man för göra eller inte enligt dagens lagstiftning.

Nu finns det en utredning som pekar på en möjlighet att ge EHM ett särskilt uppdrag att fungera just vägledande och ge stöd och råd om hur man kan nyttja dagens lagstiftning. Det jobbar vi på att bereda skyndsamt.

(Applåder)

Herr talman! Tack, Karin Sundin, för en bra och viktig fråga!

Jag och regeringen tycker att detta är oroväckande. Vi vet att det påverkar unga och kan leda dem in i ett beroende. Det kan också påverka en sak som sömnen negativt, och det vet vi i sin tur har konsekvenser för hur man mår på olika sätt. Det är bekymmersamt.

Det är bra att det införs åldersgränser och tydliga marknadsföringsregler kring detta. Det pågår också en utredning som bland annat har i syfte att titta på ytterligare åtgärder på det här området. Jag utesluter inte att mer behöver göras för att stävja den utveckling som vi ser.