Joar Forssell

Fru talman! Man kan gå tillbaka och titta på replikskiftet i efterhand. Jag svarade på flera saker som ledamoten påstod. Om man påstår någonting i ett replikskifte får man svar på det. Det hör till formerna.

När det gäller den konkreta frågan, som kom väldigt sent i den första repliken och som jag nu ska försöka besvara, är inte helt sant. När vi har tagit fram dessa läroplaner har lärare, rektorer och kognitionsforskare jobbat tillsammans.

Samtidigt är vi av uppfattningen att det inte fungerar med flum. Det fungerar inte att ha fokus på annat än ämneskunskaper och att läsa, skriva och räkna. Det behöver vara en progression i skolan där man lär sig grunderna först. När vi har testat att göra ungefär som Miljöpartiet vill har det resulterat i att en fjärdedel inte kan läsa eller skriva när de är 15 år gamla.

Det är helt absurda siffror, fru talman. Jag förstår inte att det inte pågår demonstrationer utanför Riksdagshuset varje dag med föräldrar som är desperata när de hör de här siffrorna och undrar vad som ska hända med deras barn. De borde kräva en återupprättad kunskapsskola. Det är helt uppenbart att vi inte kan ha det så här.

Vi vill att de praktiska ämnena ska bli mer praktiska. Vi vill ha tydligare progression och tycker att man ska lära sig grunderna innan man lär sig det mer avancerade – lära sig läsa, skriva och räkna och ha grundläggande ämneskunskaper innan man börjar reflektera, skapa ny kunskap själv och så vidare. Vi tycker att läraren ska leda och inte bara coacha eleverna och att läraren ska bestämma i klassrummet. Tycker man att detta är dålig politik får man stå för det. Jag tror att många tycker att det är ganska bra politik, och det är därför vi genomför den.

(Applåder)

Fru talman! Jag tror att de flesta som tittar på den här debatten förstår att politik är ett hantverk som tar tid. Man gör förändringar över tid, och sedan gör man fler förändringar.

Jag vill minnas att Miljöpartiet skulle rädda skolan på 100 dagar. Efter att de 100 dagarna var slut ville Miljöpartiet fortsätta bestämma över skolan i 100 dagar till och sedan i ytterligare 100 dagar, eftersom man ville fortsätta göra förändringar. När Alliansen tillträdde hade Socialdemokraterna styrt Sverige i 80 av 100 år. De ville fortfarande få bestämma och få fortsätta förändra samhället.

Liberalerna har förbättrat läroplanerna, och vi vill fortsätta förbättra läroplanerna. Liberalerna har gett större befogenheter till lärare, och vi kommer att vilja fortsätta ge större befogenheter till lärare. Jag tycker att det är rimligt, särskilt i utsatta områden. Det är väl inte så märkligt. Om problemen är större behöver åtgärderna följa med. Jag kommer inte att få Nobelpris för den spaningen. Det här är ganska självklart.

Fru talman! När jag kom in i riksdagen satt jag i skatteutskottet. Då ville jag sänka skatten. Vi lyckades få Socialdemokraterna att ta bort värnskatten. Jag vill fortfarande sänka skatten och tror fortfarande att det är bra för tillväxt. När jag satt i utrikesutskottet ville jag ha mer demokrati och mer handel i världen. Jag vill fortfarande ha mer demokrati och handel i världen. Det är inte konstigt att man vill fortsätta med det som är ens egen politik.

Min och Liberalernas politik – mer ämneskunskaper, mer grundläggande färdigheter och fokus på en kunskapsskola – kommer jag att fortsätta driva. Jag tror inte att vi någonsin kommer att komma i mål och bli helt färdiga. Vi behöver fortsätta skruva på skolan. Min politik är att lärare ska ha befogenhet att bestämma i klassrummet. Det kommer vi att fortsätta behöva skruva på, inte för att jag tycker att vi gör ett dåligt jobb utan för att det finns stora problem att åtgärda.

Det här kommer att ta tid. Vi har gjort mycket förut, vi gör väldigt mycket den här mandatperioden och vi kommer att vilja göra ännu mer nästa mandatperiod.

(Applåder)

Fru talman! Låt mig upprepa det som har sagts tidigare i debatten. Den här regeringen har stärkt arbetet mot sexuellt våld mer än någon annan regering. Den här regeringen har skrivit in aborträtten i grundlagen. Den här regeringen stärker arbetet mot hedersförtryck och hedersrelaterat våld. Det kan inte komma som en överraskning för vare sig dem som tittar på debatten eller för ledamoten Mixter.

Vi har däremot fortfarande inte fått något svar från vänstersidan. Vi har framför allt inte hört från den kanske aspirerande utbildningsministern Mixter om hon genom sitt regeringsunderlag tänker ställa upp på den flumpolitik som framför allt Centerpartiet och Miljöpartiet står för. De motsätter sig stora delar av det vi gör nu med svensk skola när vi återupprättar kunskapsskolan. Det ska bli intressant att höra det. Det får vi kanske senare i debatten.

Det ska också bli intressant att höra, fru talman, hur ledamoten Mixter tycker att man ska integrera sexualundervisningen i till exempel matematiken. Det fick jag inte svar på från Socialdemokraterna, och jag har hittills inte hört några bra exempel på det från Vänsterpartiet. Det är visst någon mer som ska ta replik på mig. Jag misstänker att det är Miljöpartiet. Kanske får jag svar från Miljöpartiets ledamot.

Jag vill gärna höra ett bra, konkret och kreativt exempel på hur vi ska integrera sexualundervisningen i matematiken. Det är vad det här handlar om. Vi tar inte bort någonting, utan vi flyttar på saker.

Om man har två korgar med fem äpplen i den ena korgen och inget äpple i den andra korgen och flyttar ett äpple till den andra korgen har man fortfarande fem äpplen, men man har flyttat på ett äpple. Lite så är det i den här diskussionen också. Vi har sexualundervisning i skolan i morgon. Vi byter plats på sexualundervisningen i hur vi reglerar den. Sexualundervisningen finns kvar. Vi har fortfarande fem äpplen – sexualundervisningen finns kvar.

(Applåder)

Fru talman! Jag delar inte uppfattningen att detta innebär en försvagning av sexualundervisningen. Jag tycker att det är en falsk beskrivning av det vi gör. Jag menar att när man inte spär ut den över alla ämnen utan koncentrerar den till där det är mest relevant innebär det snarare en förstärkning av sexualundervisningen. Det blir en förstärkning, för där det tas upp tas det upp på ett sätt som är mer relevant för både elever och lärare. Jag delar alltså över huvud taget inte ledamotens uppfattning.

Vi har absolut ett ansvar för de läroplaner vi nu förändrar. Man ska komma ihåg att förändringen har tagit tid. När nuvarande läroplaner lades fram var de bättre än de som var innan, och de nya blir ännu bättre. Jag är öppen för att vi kommer att behöva göra fler förändringar i läroplanerna, för skolan har under väldigt lång tid präglats av att eleverna i princip ska hitta på sin egen kunskap och att lärarna inte ska få vara lärare. Vi menar att lärarna ska vara lärare och bestämma i klassrummet och att det finns grundläggande ämneskunskaper och färdigheter som eleverna måste få. Denna förändring göra vi nu.

Fru talman! Vänsterpartiet vill ju sitta i regering, och jag antar att ledamoten Mixter ska vara utbildningsminister. Ställer Vänsterpartiet upp på de reservationer som finns i det egna regeringsunderlaget om att bevara flumskolan och motsätta sig de förändringar vi gör för att stärka grundläggande ämneskunskaper och färdigheter som att läsa, skriva och räkna?

(Applåder)

Fru talman! Det blir lite märkligt att höra Socialdemokraterna prata om grundläggande demokratiska värderingar med tanke på den opposition de befinner sig i och den majoritet de har emot sig. Vår majoritet har flyttat fram positionerna mot antisemitism och stärkt skyddet av judar i Sverige. Vår majoritet har lagt fram förslag om ett friare domstolsväsen och friare universitet, vilket Socialdemokraterna har motarbetat år efter år. Vår majoritet skriver in aborträtten i grundlagen. Vår majoritet tar krafttag mot sexuellt våld och hedersförtryck. Vår majoritet säkerställer att det som är grundläggande demokratiska och svenska värderingar gäller i hela vårt samhälle. Socialdemokraterna har många gånger motverkat utvecklingen i dessa frågor.

Fru talman! Om man läser betänkandet och lyssnar på debatten förstår man att sexualundervisningen kommer att vara kvar i svensk skola, i relevanta ämnen. Tyvärr har ledamoten Sigvardsson ingen mer replik, men kanske kan vi få höra i ledamotens anförande om det finns några ämnen där Socialdemokraterna tycker att sexualundervisning inte är relevant. Eller tycker Socialdemokraterna att sexualundervisning ska ingå i alla ämnen? Måste den ingå i matematiken och i slöjden?

Jag tycker inte det, och jag tror att de flesta som lyssnar på debatten inte tycker det. Men jag tror att de flesta som lyssnar på debatten inser att vi slår vakt om svenska demokratiska värderingar.

(Applåder)

Fru talman! Jag vill börja med att säga att jag är glad att det finns delar i betänkandet som även oppositionen ställer sig bakom.

Sedan är det lite märkligt med det famlande efter konfliktlinjer som ledamoten Sigvardsson ägnar sig åt. Det är ju inte så att vi tar bort sexualundervisningen över huvud taget. Det är trams, fru talman. Det är lögn. Möjligen är det en väderkvarn som Socialdemokraterna återigen ägnar sig åt att måla upp.

Det vi gör är att vi flyttar detta från det övergripande till relevanta ämnen. Vi tycker inte att det behövs sexualkunskap i matematiken eller slöjden, men det kan finnas andra ämnen där det behövs. Det tycker jag är rätt uppenbart. Jag tror att många som tittar på det här förstår att det är rätt uppenbart.

Jag tror att många också förstår att ingen på vår sida tycker att detta är oviktigt. Den här regeringen har tagit krafttag mot sexualrelaterade brott, till exempel. Vi har skrivit in aborträtten i grundlagen. Nu ser vi till att stärka undervisningen genom att lägga den i de relevanta ämnena.

Det blir lite märkligt, fru talman, att komma med kritik som alla utanför den här salen förstår bara är påhitt, bara är luftslott, bara är en väderkvarn. Detta är ju kvar, men i relevanta ämnen och inte på den övergripande nivån. Man måste inte lära sig sexualkunskap i matematiken. Men det ska finnas sexualkunskap i svensk skola, och det kommer det att göra också framöver om vi får bestämma.

(Applåder)

Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till utskottets förslag till beslut.

Vi ska i dag debattera en av de viktigaste förändringarna för en stärkt kunskapsskola i Sverige, det vill säga de nya läroplanerna.

Vi i vår regering, med Liberalerna i spetsen för utbildningspolitiken, har en vision om en kunskapsskola.

Det vi menar med det är en skola som sätter ämneskunskaper och grundläggande färdigheter först och som ser till att eleverna i de lägre årskurserna får med sig det de behöver för att klara det de behöver klara i de högre årskurserna.

Det vi menar med det är att skolan ska återetableras som en institution som människor har respekt för och att läraren ska vara en auktoritet både i samhället och, framför allt, i skolan och klassrummet.

Det vi menar med det är att skolan ska vara ett tempel för kunskap och bildning.

Fru talman! Så är det inte i dag – tyvärr. Jag önskar att det vore så. Alldeles för många elever har inte respekt för sin lärare. En av fyra 15-åringar kan inte läsa och skriva ordentligt. Skolan har inte den status som den en gång hade. Kunskap får inte ta den plats som den en gång fick ta.

Därför genomför vi nu dessa förändringar, som innebär att grundläggande färdigheter får en större roll – läsa, skriva och räkna – och att ämneskunskaper får ta större plats. Det kan låta som självklarheter, men läraren ska inte vara bara en coach till eleverna och låta dem lära sig själva, på egen hand och på egna sätt. Läraren ska faktiskt leda och bestämma i klassrummet och få bestämma vad som är bäst för eleverna och hur undervisningen ska gå till.

Fru talman! De praktiska ämnena blir mer praktiska. Det kan också låta som en självklarhet. Om jag ska köpa en tjänst av någon som arbetar med något praktiskt är jag ganska ointresserad av huruvida den personen kan teoretisera och reflektera över sitt ämne. Jag är dock ganska intresserad av att personen ska kunna det praktiska väldigt bra, för det är jag själv ganska dålig på.

Elever som läser praktiska ämnen vill ofta läsa just praktiska ämnen. Det är ofta det som funkar allra bäst. Att det praktiska blir mer praktiskt, så att säga, är alltså bra för alla, både för dem som läser och för dem som sedan ska få ta del av kunskaperna på andra sätt.

Fru talman! Det blir också en mer tydlig progression, som har förankring i elevernas kognitiva utveckling. Man måste först lära sig grunderna för att sedan kunna resonera, reflektera och skapa ny kunskap när man står på en fast grund av goda ämneskunskaper och goda färdigheter i just det grundläggande: läsa, skriva och räkna.

Det är därför dessa läroplaner, egentligen hela detta arbete, har tagits fram tillsammans med lärare, rektorer och kognitionsforskare: Det vi lägger fram ska ha fokus på kunskap, på att läraren ska bestämma och på att bygga en kunskapsskola och återetablera skolan som en institution som signalerar respekt och bildning i hela samhället, men det ska också vila på kunskap om elevernas kognitiva utveckling.

Fru talman! Med det vill jag åter yrka bifall till utskottets förslag.

(Applåder)

Fru talman! Det finns ingen som lyssnar på den här debatten som tror att vi inte på riktigt tycker att det är viktigt med vetenskaplig grund. Vi har tjatat om det i årtionden. Socialdemokraterna verkar nyss ha vaknat och blivit chockerade av rapportens innehåll. Jag förstår att man känner att man behöver ta krafttag och hytta med näven, fru talman, men det är inte arrogant att lugnt och metodiskt ta sig an de problem som finns i svensk skola.

Detta är naturligtvis viktigt på riktigt; jag har aldrig sagt något annat. Möjligen förminskade jag mig själv och ledamoten Sköld genom att säga att det inte är så många som tittar på den här debatten. Det stämmer nog, fru talman, men det betyder inte att debatten är oviktig. Debatten är jätteviktig; jag har aldrig sagt något annat. Det är därför vi har stridit för de här frågorna i decennier.

Linus Sköld talade om väderkvarnar och om att vi inte ser de här problemen och inte tar tag i dem. Socialdemokraterna och de andra vänsterpartierna verkar nyss ha vaknat upp och förstått att det är för mycket flum och trender. Alla partier på den sidan kanske inte har förstått det, förresten, men Socialdemokraterna verkar ha vaknat upp. Man verkar inte hitta några andra verktyg än eristik, Schopenhauer och Bommersvikretorik. Det handlar om att hytta med näven och om vem som kan prata med mest magstöd och låta mest upprörd i talarstolen.

Det är inte arrogant att lugnt ta sig an en viktig politisk fråga. Det är däremot ganska arrogant att göra den viktiga frågan till någonting för retoriken snarare än någonting för politiken.

Den här regeringen tar tag i frågorna genom reform efter reform och genom ett lugnt och systematiskt arbete. Vi återintroducerar vetenskaplighet och rensar ut flum och trendkänslighet. Jag förstår att det provocerar Socialdemokraterna.

Fru talman! Jag tackar ledamoten Sköld för anförandet. Jag är visserligen sugen på att kalla honom ledamoten Don Quijote, men det får man kanske inte göra i kammaren.

Fru talman! Det är uppenbart att Socialdemokraterna slåss mot väderkvarnar. Alternativet är att de inte känner till regeringens – eller tidigare socialdemokratiska regeringars – arbete. Jag sa tidigare i debatten att detta kanske inte är någon kioskvältare för den breda allmänheten men att de som är intresserade av den här frågan säkert tittar på debatten, fru talman. Jag tror också att de som är intresserade av frågan känner till att vi från vår sida av politiken under många år har sagt att skolan har präglats av flum och trender snarare än vetenskaplighet.

Fru talman! Jag har över huvud taget inte förminskat problemet med brist på vetenskaplighet; jag är bara inte särskilt chockerad över problemen. Varför är jag då inte chockerad? Är det för att jag inte tycker att problemen är på riktigt eller för att jag inte tar dem på allvar? Nej, det beror på att vi har känt till detta. Vi har tjatat om detta år efter år, och vi började åtgärda det från dag ett när vi klev in på Regeringskansliet.

Man kan tycka att detta är att hänvisa till tidigare åtgärder, och det är det ju. Men jag hänvisar också till att regeringen fortsätter med åtgärder på det här området. Det finns egentligen ingenting i Socialdemokraternas och övriga vänstersidans gemensamma reservation och argumentation, eller i det som kommer fram i rapporten, som är nytt i förhållande till vad regeringen och regeringspartierna har känt till eller i förhållande till den politik vi har fört. Vi gör redan detta.

Vi brukar få kritik av oppositionen för att vi styr Skolverket för mycket. Vi vill styra mer. Vi vill ha ännu mer vetenskaplig grund, och vi vill samordna mer – vi vill göra alla de här sakerna. Det är dock ingenting nytt som oppositionen kommer med, utan det är samma gamla Bommersvikretorik.

Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till förslaget i utskottets betänkande.

Av utskottets debatter kanske denna inte är den främsta kioskvältaren i bred publik räknat, men det är en väldigt viktig debatt. Vi debatterar ju någonting som är helt avgörande för kvaliteten i utbildningen och kvaliteten i undervisningen på våra skolor här i Sverige. När regeringen nu lägger fram en bombmatta av reformer för att återreglera svensk skola och skapa en kunskapsskola värd namnet är just vetenskapligheten i hur vi bedriver skolverksamhet och i skolans innehåll helt avgörande.

Den rapport som ligger till grund för betänkandet innehåller ju kritik både mot tidigare regeringars arbete och mot hur det fungerar i dag. Det har kommit flera andra rapporter, eller indikationer, på att läget är dåligt när det gäller vetenskapligheten i svensk skola, bland annat från Statskontoret.

För att sammanfatta, fru talman, tycker vi i Liberalerna och regeringen att detta är helt korrekt. Den här kritiken är helt rimlig – det behövs mycket tydligare samordning, och arbetet för vetenskaplighet behöver konkretiseras mycket mer.

Vi i de partier som sitter i regeringen är den regering som har styrt Skolverket och de andra myndigheterna tydligast. Om man tittar tillbaka på ett ganska stort antal regeringar känner jag mig trygg med att säga detta. Vi måste såklart fortsätta på den vägen.

Fru talman! Jag inledde med att säga att det här kanske inte är den mest kioskvältande debatten, men jag tror att de som är insatta i denna debatt nog tar del av det vi säger i dag i kammaren. De vet att jag talar sanning när jag säger att vi behöver mer styrning och att vi styr mer än vad man har gjort tidigare.

Förut har det varit mer trender och mer flum, men nu blir det mer vetenskaplighet. Ett exempel är det vetenskapliga rådet. Man skulle kunna kalla det för ett städuppdrag, där vi städar ut stödmaterial som inte vilar på vetenskaplig grund. Det är ett exempel på detta.

Det finns en gemensam reservation i betänkandet från hela oppositionen. Om man läser reservationen märker man att den på ett sätt är ganska okonkret. Tanken är att vi som riksdag ska – eller kan – lägga gemensamma reservationer och försöka få igenom tillkännagivanden från riksdagen. Det är helt rimligt att det är så. Poängen med dessa ska ju vara att det är någonting nytt, men det finns egentligen ingenting nytt i den gemensamma reservationen, utan det handlar om saker som regeringen redan jobbar med och har jobbat med under hela mandatperioden.

Man kan fråga sig varför. Det är lite märkligt om det är detta oppositionen vill genomföra, då det vore ett avsteg från vad tidigare vänsterregeringar med samma konstellation – ja, Centerpartiet är ju ny i konstellationen – har drivit. Det vi gör nu är nämligen att styra upp det som har varit flum och trender så att detta nu ska vila på mer vetenskaplig grund. Om oppositionen mot förmodan skulle vinna en sådan här omröstning skulle det inte göra så mycket eftersom det här redan ingår i regeringens politik, så därför tror jag att vi från majoritetens sida är ganska lugna.

När jag tittar upp på tavlan bakom mig ser jag också att det finns de som har strukit sig från debatten, och det kanske handlar just om att det inte är så mycket dramatik i den här frågan.

Fru talman! Senare i debatten kommer vi säkert att få höra argumentation som går ut på att regeringen inte gör tillräckligt och att regeringen inte gör ditt och datt. Jag vill bara säga i förebyggande syfte att det är väderkvarnsargumentation.

Jag tror, fru talman, att Socialdemokraterna har studerat Schopenhauers bok om eristik mer än de har studerat den här rapporten och vad deras tidigare regeringar har gjort. De är alltså mer intresserade av att vinna en debatt med väderkvarnsargumentation än av vetenskaplighet i skolan.

Det gläder mig visserligen att de har ett sådant intresse för filosofi att de har studerat Schopenhauer – och kanske lite Aristoteles och Platons kritik av eristik – men det hade varit bättre om de själva varit lite mer evidensbaserade och sett till att regeringen faktiskt åtgärdar de problem som rapporten pekar på och tar det här på största allvar. Självklart ska skolan vila på vetenskaplig grund.

(Applåder)

Fru talman! Det här blir ju lite märkligt. Det är klart att grundläggande ordningsregler som ska gälla för en hel skola blir skolregler. Det tycker inte jag ska vara någonting som är förhandlingsbart.

Jag tycker inte att man ska kunna säga: På vår skola tycker vi inte att vi ska bete oss eller att vi ska ha lugn och ro och ordning och reda. På vår skola tycker vi inte att det är viktigt att få bort stöket. Det är väldigt märkligt.

Jag skulle vilja se den forskning som säger att ett stökigt klassrum inte är sämre för inlärningen än ett klassrum med lugn och ro. Det finns ingen sådan forskning. Alla förstår att det är dåligt för undervisningen om det är stökigt och oordning, om det inte är lugn och ro och om det inte är ordning och reda. Alla förstår det.

Det är helt orimligt, fru talman, att Miljöpartiet fortsätter att propagera för flumskolan, som har misslyckats och lämnat människor vind för våg. Skolan har inte kunnat kompensera för ens bakgrund. Det har gjort att elever med en tuffare och mindre studievan bakgrund får sämre förutsättningar i skolan. Den flumskolan står Miljöpartiet och försvarar här. Jag begriper inte att man fortsätter att göra detta.

När det kommer till dokumentationen säger Miljöpartiet också emot sig själva. Det vi säger är inte att man inte ska ha någon dokumentation alls. Det vi säger är att lärare och skolledare ska se till att man har den – kalla det dokumentation eller information – som krävs för att följa upp de här eleverna enligt det som lagen föreskriver. Det betyder inte att vi behöver ha dokumentation på samma sätt överallt och på ett administrativt betungande sätt. Där tycker Miljöpartiet plötsligt inte att det ska vara upp till lärarna och rektorerna att avgöra detta. Det går liksom inte ihop!

Fru talman! Miljöpartiet står för en flumskola runt om i landet och för en flummig politik här i Sveriges riksdag som inte går ihop.

(Applåder)

Fru talman! Jag trodde att Miljöpartiet gillade vind och våg. Det är i och för sig också i energipolitiken. Men jag tror att de som lyssnar på den här debatten tycker att det är lite låg nivå på den argumentationen. Camilla Hansén får det att låta som om jag skulle ha sagt att lärarna i Sverige gör ett dåligt jobb. Det har jag inte sagt. Så har nog ingen som lyssnat på den här debatten uppfattat det heller.

Däremot är ju varken Liberalerna eller Miljöpartiet, vad jag vet, anarkister. Vi tycker att det ska finnas regler och lagar. Vi tycker att det är rimligt att staten sätter upp ramar för hur olika verksamheter ska fungera. Det betyder inte att vi tycker att poliser, sjuksköterskor, läkare eller lärare gör ett dåligt jobb – eller vem det nu kan vara som jobbar för det offentliga. Men det behövs lagar och regler runt om i landet för alla möjliga branscher och alla möjliga arbetsplatser. Det tror jag nog att Miljöpartiet håller med om – jag höll på att säga Vänsterpartiet; det är lätt att blanda ihop dem.

Liberalerna har ingenting emot rastvärdar. Det låter som en ganska oideologisk fråga. Däremot tror jag att alla som har egna barn kan konstatera att om barnen tittar på en film eller sitter och fipplar med telefonen blir de lite mindre fysiskt och socialt aktiva än annars. Jag tror att rastvärdarnas arbete blir ganska mycket enklare om de inte måste konkurrera med dessa maskiner som är skapade för att klänga sig fast vid våra sinnen och suga in oss i det digitala.

Jag tycker att ordningsregler är någonting som ska gälla alla. Jag tycker inte att de ska skilja sig mycket åt mellan olika skolor, mellan olika delar av landet och så vidare.

Jag tycker att vi ska ha ett elevinflytande, men jag tycker inte att elevinflytandet ska gälla alla delar av skolans verksamhet. Detta är inte saker som ska vara förhandlingsbara.

(Applåder)

Fru talman! Det är klart att den enskilda individen alltid har ett ansvar för sitt agerande. Sedan har vuxenvärlden runt omkring, beroende på hur gammal man är, till exempel, också olika mycket ansvar. I de här fallen har vuxenvärlden ofta misslyckats med att kliva fram. Det kan vara föräldrar, lärare, skolledare eller andra vuxna runt omkring de elever som stökar och beter sig på ett sätt som stör undervisningen som har misslyckats med att kliva fram och ta ansvar. Att sätta gränser och ställa krav är att bry sig. Det är inte att göra de här barnen illa. Tvärtom behöver de gränssättande vuxna runt omkring sig. Jag tycker att det är bra att lärare och skolor runt om i det här landet får de befogenheter och det politiska stöd som krävs för att kunna göra detta, oavsett var i landet skolan ligger.

Vänsterpartiet vill, fru talman, precis som Liberalerna förstatliga skolan, och det är jag glad för. Vi vill göra det på lite olika sätt, men ett skäl till att båda våra partier vill göra det är, tror jag, just att vi inte tycker att kommunerna är tillräckligt bra på att lägga de resurser som krävs på skolan. Även Vänsterpartiet brukar i alla andra fall tycka att kommunerna lägger för lite pengar på skolan, och det är jag glad för.

Jag tycker inte att privata ägare av skolor som inte levererar tillräcklig kvalitet ska kunna plocka ut stora vinster. Jag tycker inte att kommuner som inte levererar tillräcklig kvalitet ska kunna gå med vinst. En majoritet av Sveriges kommuner går plus. Det är pengar som man i stället hade kunnat lägga på skolan.

Jag önskar att Vänsterpartiet vågade ta strid, inte bara mot en regering som de aldrig har suttit i utan också mot kommuner runt om i landet där de själva bär ansvar. Det gör inte Vänsterpartiet. I stället vill Vänsterpartiet peka på någon annan och prata med vanlig marxistisk retorik. Men verkligheten är att kommunerna behöver satsa mer på svensk skola.

(Applåder)

Fru talman! Tyvärr måste man säkert ibland skrika ”Tyst i klassen!” i ett klassrum. Jag hade önskat att det inte gick så långt.

Det är väl fakta. Det föds väl ungefär 100 000 barn i Sverige varje år. I alla populationer om 100 000 kommer det att finnas ett antal individer som inte klarar av att hantera skolmiljön och att bete sig ordentligt. De kanske har föräldrar som inte har satt gränser eller som inte har gett dem den sociala träning som behövs för att man ska kunna klara av sin skolgång och att låta andra elever i klassrummet klara sin skolgång. Då kan det behövas verktyg för att dessa individer annars stör undervisningen – både för deras egen skull, för att de ska kunna få det stöd som krävs, och för de andra elevernas skull.

Jag är själv förälder. Om det i ett klassrum där min dotter sitter är någon elev som stör så mycket och beter sig på ett sådant sätt att det är aktuellt med utvisning från klassrummet tycker jag att det är självklart att detta ska ske. Jag tycker att det annars gör för stor skada för de andra barnen i klassrummet. Jag tycker inte att det är något märkligt, och jag tror inte att de som kollar på den här debatten heller tycker att det är märkligt.

Den här regeringen har gjort väldigt stora satsningar på skolan. Jag önskar att vi hade gjort ännu mer. Detta kommer Vänsterpartiet säkert att få lära sig om de får sitta i regering tillsammans med Centerpartiet i framtiden. Vi fajtas hela tiden om pengar hit och dit mellan våra olika statsrådsposter. Jag vill ge ännu mer pengar till skolan.

Men vi ska komma ihåg att den här regeringen ger väldigt mycket pengar till skolan. Det är bara det att skolan är kommunaliserad. Det betyder att det finns en massa kommuner runt om i landet som inte lägger de pengar som de borde lägga på skolan. Och när det gäller de neddragningar som görs har kommunerna också ett väldigt stort ansvar.

Jag tycker inte att kommuner eller privata företag ska göra stora vinster. Jag tycker att pengarna ska gå till eleverna i skolan.

Fru talman! Svensk skola fungerar ofta bra. Klassrummen är i regel inga slagfält, men i vissa fall har vuxenvärlden kapitulerat och lämnat walkover till stök och bråk och störande beteende som förstör för eleverna.

Det gäller inte minst de elever som har störst behov av att skolan fungerar som allra bäst, inte minst de elever som har minst studievana hem och inte minst de elever som har störst sociala behov av en fungerande lugn skolmiljö.

Jag ska vara ärlig, fru talman: Jag kom till utbildningsutskottet från utrikesutskottet för ungefär fyra månader sedan, och jag visste inte att det var riktigt så illa ställt i svensk skola som jag har förstått att det är när jag har tagit del av diskussionerna om det här betänkandet och satt mig in i frågorna. Jag trodde nog att ganska mycket av det vi ska fatta beslut om efter debatten om betänkandet redan var som i förslagen.

Jag tycker att en hel del saker här är självklarheter. Trygghet och studiero, ordning och reda, disciplin, lugn och ro – kärt barn har många namn. Inte borde det väl vara något konstigt att till exempel huvudmannens och rektorns ansvar förtydligas, vilket görs i och med betänkandet, och att det inte enbart ska handla om förebyggande arbete? Det ska handla om löpande arbete för att upprätthålla trygghet och studiero, ordning och reda, disciplin och lugn och ro genom hela skolan och för alla elever.

Fru talman! Jag tänker på en sak som jag tror att många som lyssnar på debatten funderar på och undrar varför vi inte har gjort tidigare. Det är möjligen en kritik som man skulle kunna rikta. Jag ser att någon här i oppositionen har begärt replik, och jag ser fram emot att kanske få en replik om varför vi inte har gjort detta tidigare. Jag anser nämligen att vi borde ha gjort det tidigare.

Det handlar om mobiltelefonerna. En av de vanligaste frågor jag får från föräldrar, och faktiskt också från människor som jobbar i skolan, är denna: Varför låter ni barnen ha de här skärmarna med sig precis hela tiden genom hela skoldagen? Det förstör undervisningen i klassrummen, och det förstör för den sociala utvecklingen utanför klassrummen.

Vi ser nu till att man i fritidshem, öppen fritidsverksamhet och de obligatoriska skolformerna ska lämna in mobiltelefonen i början på skoldagen och få den tillbaka i slutet. Det borde vara en självklarhet.

Det handlar i grund och botten inte om olika syn på pedagogik och sådana saker. Jag vet att det finns en sådan kritik från vissa oppositionspartier, men det här handlar ju om barnens kognitiva utveckling! Det är ingenting som man kan förändra med en ny pedagogisk idé så här ganska många tiotusentals år in i människans evolution.

Vi är inte skapta för att ha den här maskinen med oss hela tiden, som blippar, söker uppmärksamhet och förändrar vår sociala interaktion. Vi är inte skapta för att ha med oss den här maskinen som överbelastar arbetsminnet, skapar distraktion och gör att vi inte kan koncentrera oss. Vi är inte skapta för att ha med oss en maskin som förstör den sociala interaktionen och omöjliggör normal lek, vänskapsskapande och social träning, som barn ska ägna sig åt.

Människan är, fru talman, ett väldigt konstigt djur i Guds skapelse – ett djur som inte klarar sig själv utanför magen förrän man är åtminstone i de övre tonåren. Det är väldigt märkligt, för de flesta djur klarar sig själva ganska snabbt.

Det där är såklart väldigt kostsamt rent evolutionärt, och ett skäl till det är att vi behöver lång tid på oss att lära oss alla saker som vi måste lära oss. En av de saker vi ska lära oss, fru talman, är den sociala interaktionen. Därför kan man inte isolera frågan om mobiltelefoner bara till klassrummet. Vi vill att barnen som är i skolan ska interagera med varandra, tjafsa lite, brottas lite grann på rasterna, ramla från en gunga, ramla från en klätterställning och hjälpa varandra!

Det är sådant som barn ska göra, och sådant som barn ska göra upp genom åldrarna och på lite nya sätt testa det sociala samspelet. Där är mobiltelefonerna i vägen, och det förstår alla människor som lyssnar på den här debatten. Det är så verkligheten ser ut. Det borde vara en självklarhet. Det borde ha gjorts tidigare, men jag är väldigt glad att det görs nu.

Fru talman! En annan sak är ordningsregler. Det är klart att man har ordningsregler, och i grunden är det klart att det är läraren som ska bestämma i klassrummet. Nu ser vi till att det blir skolgemensamma regler och att det ska finnas en plan med konsekvenser vid överträdelser. Det är väldigt märkligt att man inte har haft det tidigare.

För mig är det en självklarhet med skolregler för ordning och reda och att det finns konsekvenser kopplade till överträdelser. Vad är en regel värd om det inte finns konsekvenser? Vad är lärarens och skolledarens makt värd om det inte finns tydliga konsekvenser kopplade till detta på det sätt som vi nu förtydligar? Gränssättande snarare än kapitulation från vuxenvärlden är faktiskt att ta ansvar.

Fru talman! Stärkta möjligheter till utvisning ur klassrummet är ytterligare en sak. Man ska kunna omplaceras under längre tid och i värsta fall kunna bli avstängd, till exempel om det handlar om hot. Man ska även kunna bli nekad inträde till skolenheten, och vi ska ha bättre möjligheter till akutskolor i hela landet. Vilken typ av undervisning man får om det finns extra behov ska inte handla om var man bor.

Det här handlar såklart om elever och lärare som befinner sig i ett klassrum där hot och stök omöjliggör en fungerande lärmiljö, men det handlar även om de elever som skickas ut. Även de ska få möjlighet till det stöd som de behöver under former som de klarar av, för det är uppenbart att inte alla elever klarar av att sköta sig och ta del av kunskap på samma sätt. Därför är det viktigt att möjligheten till akutskolor förstärks.

Fru talman! Välvillig mjukhet är tyvärr en björntjänst från en vuxenvärld som snarare måste kliva fram. Förväntningar på elever och föräldrar ska stärkas med ett förväntansdokument.

Fru talman! Jag vill yrka bifall till förslaget i betänkandet. Politiken, skolledare, lärare, andra vuxna i skolan och föräldrar måste kliva fram. Vi kan inte lämna generation efter generation av ungdomar i skolan vind för våg. Vi måste ha lugn och ro, ordning och reda, disciplin och studiero så att alla elever, oavsett bakgrund, får möjlighet att tillskansa sig både kunskaper i viktiga ämnen och sociala färdigheter som man behöver för att klara ett vuxenliv i Sverige.

(Applåder)

(forts. § 15)

Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till förslaget i betänkandet.

Herr talman! Skolan ska vara ett tempel för bildning mitt i byn. Det ska vara en plats dit människor kommer från var som helst men får möjligheter att resa vart som helst. Det ska vara en plats där man får kunskap och bildning, där man lär sig de ideal som samhället bygger på och där man får möjlighet att ta sig vidare i livet.

I det ligger såklart både de här viktiga symboliska sakerna och de viktiga värden som bygger upp ett fungerande samhälle. Men i det ligger också att man på skolan måste få nycklar till arbetslivet och de verktyg man behöver för att kunna komma ut i arbetslivet och få ett jobb och en försörjning. Man ska kunna få den frihet det innebär att ha med sig bildning och kunskap samt nycklarna till ett arbetsliv, för att få den frihet som lönekuvertet ger varje månad.

Herr talman! Därför är det, när det kommer till yrkesprogram, viktigt att det finns ett nära samspel mellan skola och arbetsliv. Det man lär sig i skolan ska också vara relevant i verkligheten, och det som företag behöver ska också vara det som skolan utbildar för. Det är precis det som propositionen och betänkandet handlar om.

Vi vill se till att det finns ett yrkesprov. Det kan låta självklart att man ska ha yrkesprov, eftersom det i dag finns gymnasiearbete. Men det är inte självklart. Yrkesprov är något som vi stärker i och med detta.

Om man tänker på det är det här egentligen inte konstigt. Det är inte säkert att det är kommunen som är bäst på att utbilda i alla yrkesrelaterade ämnen och till allt som är relevant på arbetsmarknaden. Det säger nog sig självt. Det är inte säkert att kommunen vare sig kan eller ska göra det. Den har kanske inte rätt resurser eller rätt kompetens, och dessutom finns det kanske någon annanstans. Då är det onödigt att bygga upp det. Det är helt enkelt viktigt att det ska gå att lägga ut de yrkesorienterade ämnena på entreprenad. Det är också något som finns med i betänkandet.

I fråga om yrkesprov gäller det också för kommunal vuxenutbildning.

Herr talman! Genom förslaget i betänkandet ser vi också till att även eleverna på individuella program i anpassad gymnasieskola ska ha rätt att fullfölja sin utbildning. Det är en väldigt viktig del i detta. Livsresan som ska börja i skolan – där skolan ska ge möjligheter, hjälpa en att packa väskorna, att boka biljetterna till livets resa men inte bestämma vart man ska eller vilken rutt man ska ta – måste gälla alla elever.

Med det yrkar jag bifall till förslaget i betänkandet. Jag ser fram emot en god debatt.

(Applåder)

Fru talman! Det här betänkandet rör utökade möjligheter till registerutdrag. Jag vill börja med att yrka bifall till förslaget i utskottets betänkande, som är väldigt viktigt.

Barn, och för den delen vuxna elever, som går i skolan har inte bara rätt till kunskap, bra undervisning och kvalitet i skolan på olika sätt. De har också rätt till trygghet. Skolan ska vara ett tempel för kunskap, ett tempel för bildning och ett tempel för trygghet dit barn vill gå för att lära sig, dit lärare och vuxna vill gå för att på olika sätt delta i verksamheten och dit föräldrar vill skicka sina barn i trygg förvissning om att de får kunskap med sig och inte möter vuxna som är olämpliga för att jobba i skolan.

Bara för att man är en duktig lärare till exempel är det ju inte säkert att man är lämplig att arbeta i skolan eller att arbeta med barn. Det är därför regeringen med den här propositionen och det som betänkandet rör vill utöka vilka register man slår i. Det ska inte bara handla om belastningsregistret, utan när det gäller vissa uppgifter kan det också handla om misstankeregistret.

Det här innebär också att utdragen inte ska få vara lika gamla som de har fått vara tidigare. Det blir en halvering från ett år till ett halvt år. Om man för ett halvår sedan har begått brott eller blivit misstänkt för ett brott måste det naturligtvis fångas upp. Det är väldigt viktigt. Det är rimligt att förkorta tiden för hur gammalt ett utdrag får vara.

Vi ser också till att detta omfattar vuxenutbildningen. Vi vet i dag att det kan finnas personer som är olämpliga också för att arbeta i den verksamheten som söker sig till verksamheten för att nå personer som de inte borde nå. Det kan handla om rekrytering, och det kan handla om någonting annat.

Vi i Liberalerna yrkar därför bifall till förslaget i utskottets betänkande.

(Applåder)

Fru talman! Det här är väldigt angelägna frågor. Skolan ska inte bara vara en plats som möjliggör klassresor, att man kan komma varifrån som helst och ta sig vart som helst i livet genom egen prestation. Skolan ska också vara en trygg plats för barn och lärare, en plats som föräldrar ser fram emot att barnen ska gå till på dagarna och en plats där man får både kunskap och trygghet och bygger vänskaper för livet.

För att möjliggöra det måste vi såklart bekämpa de avarter av socialt eller asocialt beteende som kan finnas i skolan. Det kan handla om mobbning i någon debatt. Det kan handla om rent kriminell verksamhet. Det kan också handla om att individer bland eleverna befinner sig en situation där de riskerar att rekryteras in i kriminalitet eller att begå brott.

Den här regeringen har genomfört viktiga åtgärder när det gäller att öka möjligheterna för skola, polis och socialtjänst att samarbeta, som att riva hinder för informationsöverföring dem emellan. Det är otroligt viktigt och möjliggör både förebyggande arbete och det arbete som krävs om det värsta ändå händer.

Fru talman! Det är därför förslaget i det betänkande vi debatterar i dag och ska rösta om i morgon är så viktigt. Det handlar ytterst om ett barnperspektiv. Det handlar delvis om de barn som går på de skolor dit andra elever med exempelvis kriminalitet i bagaget kan flytta. Man kan byta skola och hamna på en ny skola, och det handlar om de andra barnen på den nya skolan och deras behov av skydd och av att man sätter in rätt åtgärder för och har rätt kunskaper om de barn som kommer dit. Men det handlar såklart också om de barn som byter skola, de barn som har hamnat snett i livet och behöver särskilda insatser, behöver fångas upp, behöver följas upp och behöver få rätt stöd, rätt åtgärder och rätt skyddsnät runt sig.

Fru talman! Det är därför det är så viktigt att vi möjliggör och inte sätter krokben för ett effektivt och bra informationsutbyte mellan skolor. Detta är en del i regeringens politik för brottsbekämpning, för att skapa trygghet, för återreglering av svensk skola och för att bygga en kunskapsskola värd namnet runt om i hela landet där skolan får vara ett tempel mitt i byn – ett tempel för kunskap, ett tempel för trygghet och ett tempel för framtidstro.

Därför yrkar jag bifall till utskottets förslag i betänkandet.

(Applåder)

Herr talman! Då tar vi det en gång till.

Vi har alltså drivit igenom i svensk politik – och riksdagen kommer att rösta för – en offentlighetsprincip i friskolor. Någon sådan har inte gällt tidigare, och det har varit ett problem. Nu driver vi igenom det. Det handlar om att medier, anställda, elevernas föräldrar och allmänheten ska få insyn även i friskolor.

Detta har Miljöpartiet misslyckats med i regeringsställning. Det har Socialdemokraterna misslyckats med i regeringsställning. Det har Vänsterpartiet misslyckats med när man har varit ett stödparti till regeringen – man har gudskelov inte suttit i regeringen. Nu blir det dock verklighet, herr talman. Nu genomför vi den största reformeringen av svensk skola på decennier, och det inkluderar friskoleväsendet.

Det inkluderar en återreglering av svensk skola, där kommunaliseringen, friskolesystemet och så vidare har gjort att vi har alldeles för lite reglering. Vi har för lite garantier för en hög kvalitet i hela skolan i hela landet, oavsett vem som är huvudman. Detta är en återreglering på punkt efter punkt, och vi har många punkter kvar. Det tror jag också att ledamoten egentligen känner till.

Offentlighetsprincipen är en sådan sak. Låt mig upprepa följande: Det finns alltså inget undantag för olika typer av friskolor, utan alla friskolor omfattas på samma sätt i den här lagstiftningen. Men det verkar råda någon form av missförstånd på vänsterkanten gällande att vissa friskolor skulle komma undan och andra inte skulle göra det. Man kommer inte undan, herr talman. Nu blir det en offentlighetsprincip.

Detta är jag stolt över. Det betyder dock inte att jag är nöjd och färdig med att renovera svensk skola och friskoleväsendet.

(Applåder)

Herr talman och ledamoten! Det är väldigt enkelt att svara på den frågan. Vi har presenterat en massa saker som vi vill göra. Det finns saker som vi fortfarande debatterar i utskottet och som är på väg fram till riksdagens bord, och det finns saker som vi ska utreda och saker som vi vill utreda.

Vi fortsätter ju reformeringen av skolan. Det innebär att vi går längre i ambitionen att återreglera skolan och se till att skolan återigen blir ett kunskapstempel och inte ett forum för allmänt flum. Vi ser till att minska möjligheten att ta ut vinster på bekostnad av kvaliteten, vilket vi gör genom att reglera upp kvaliteten. Den som följer svensk skolpolitik vet detta, herr talman, och jag vill drista mig till att säga att jag tror att även ledamoten framför mig känner till det. Det kan inte vara någon hemlighet.

Tidigare i debatten diskuterades det att vi inte vet hur lagen kommer att falla ut. Men det är också en sak som ledamoten nog känner till: Om det visar sig att lagen inte är tillräcklig för att vi ska uppnå de mål som vi vill uppnå – det vill säga att offentlighetsprincipen ska gälla på en principiell nivå i hela den svenska skolan, inklusive i friskolorna – kommer vi väl att få återkomma med ny lagstiftning. Det är så lagstiftningsprocessen funkar.

Det är lite tramsigt att vara politiker i Sveriges riksdag och inte erkänna att alla lagstiftningsprocesser funkar så, herr talman. Man går fram med en lag, och sedan får man se exakt hur den faller ut. Därefter går man tillbaka, utreder, justerar och går fram med någonting nytt. Politik är ju inte ett lopp där man kommer i mål, utan politik är hela tiden en process där vi behöver skruva ytterligare eller ändra någonting för att uppnå de mål vi har.

I det här fallet är målen att offentlighetsprincipen ska gälla i svensk skola, att eleverna genom sin undervisning ska få del av de pengar som vi tar från människors skattemedel, att det ska vara god kvalitet och så vidare. Det fortsätter vi att ha mycket höga ambitioner för.