Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till förslaget i utskottets betänkande.

Av utskottets debatter kanske denna inte är den främsta kioskvältaren i bred publik räknat, men det är en väldigt viktig debatt. Vi debatterar ju någonting som är helt avgörande för kvaliteten i utbildningen och kvaliteten i undervisningen på våra skolor här i Sverige. När regeringen nu lägger fram en bombmatta av reformer för att återreglera svensk skola och skapa en kunskapsskola värd namnet är just vetenskapligheten i hur vi bedriver skolverksamhet och i skolans innehåll helt avgörande.

Den rapport som ligger till grund för betänkandet innehåller ju kritik både mot tidigare regeringars arbete och mot hur det fungerar i dag. Det har kommit flera andra rapporter, eller indikationer, på att läget är dåligt när det gäller vetenskapligheten i svensk skola, bland annat från Statskontoret.

För att sammanfatta, fru talman, tycker vi i Liberalerna och regeringen att detta är helt korrekt. Den här kritiken är helt rimlig – det behövs mycket tydligare samordning, och arbetet för vetenskaplighet behöver konkretiseras mycket mer.

Vi i de partier som sitter i regeringen är den regering som har styrt Skolverket och de andra myndigheterna tydligast. Om man tittar tillbaka på ett ganska stort antal regeringar känner jag mig trygg med att säga detta. Vi måste såklart fortsätta på den vägen.

Fru talman! Jag inledde med att säga att det här kanske inte är den mest kioskvältande debatten, men jag tror att de som är insatta i denna debatt nog tar del av det vi säger i dag i kammaren. De vet att jag talar sanning när jag säger att vi behöver mer styrning och att vi styr mer än vad man har gjort tidigare.

Förut har det varit mer trender och mer flum, men nu blir det mer vetenskaplighet. Ett exempel är det vetenskapliga rådet. Man skulle kunna kalla det för ett städuppdrag, där vi städar ut stödmaterial som inte vilar på vetenskaplig grund. Det är ett exempel på detta.

Det finns en gemensam reservation i betänkandet från hela oppositionen. Om man läser reservationen märker man att den på ett sätt är ganska okonkret. Tanken är att vi som riksdag ska – eller kan – lägga gemensamma reservationer och försöka få igenom tillkännagivanden från riksdagen. Det är helt rimligt att det är så. Poängen med dessa ska ju vara att det är någonting nytt, men det finns egentligen ingenting nytt i den gemensamma reservationen, utan det handlar om saker som regeringen redan jobbar med och har jobbat med under hela mandatperioden.

Man kan fråga sig varför. Det är lite märkligt om det är detta oppositionen vill genomföra, då det vore ett avsteg från vad tidigare vänsterregeringar med samma konstellation – ja, Centerpartiet är ju ny i konstellationen – har drivit. Det vi gör nu är nämligen att styra upp det som har varit flum och trender så att detta nu ska vila på mer vetenskaplig grund. Om oppositionen mot förmodan skulle vinna en sådan här omröstning skulle det inte göra så mycket eftersom det här redan ingår i regeringens politik, så därför tror jag att vi från majoritetens sida är ganska lugna.

När jag tittar upp på tavlan bakom mig ser jag också att det finns de som har strukit sig från debatten, och det kanske handlar just om att det inte är så mycket dramatik i den här frågan.

Fru talman! Senare i debatten kommer vi säkert att få höra argumentation som går ut på att regeringen inte gör tillräckligt och att regeringen inte gör ditt och datt. Jag vill bara säga i förebyggande syfte att det är väderkvarnsargumentation.

Jag tror, fru talman, att Socialdemokraterna har studerat Schopenhauers bok om eristik mer än de har studerat den här rapporten och vad deras tidigare regeringar har gjort. De är alltså mer intresserade av att vinna en debatt med väderkvarnsargumentation än av vetenskaplighet i skolan.

Det gläder mig visserligen att de har ett sådant intresse för filosofi att de har studerat Schopenhauer – och kanske lite Aristoteles och Platons kritik av eristik – men det hade varit bättre om de själva varit lite mer evidensbaserade och sett till att regeringen faktiskt åtgärdar de problem som rapporten pekar på och tar det här på största allvar. Självklart ska skolan vila på vetenskaplig grund.

(Applåder)

Fru talman! Jag tackar ledamoten Sköld för anförandet. Jag är visserligen sugen på att kalla honom ledamoten Don Quijote, men det får man kanske inte göra i kammaren.

Fru talman! Det är uppenbart att Socialdemokraterna slåss mot väderkvarnar. Alternativet är att de inte känner till regeringens – eller tidigare socialdemokratiska regeringars – arbete. Jag sa tidigare i debatten att detta kanske inte är någon kioskvältare för den breda allmänheten men att de som är intresserade av den här frågan säkert tittar på debatten, fru talman. Jag tror också att de som är intresserade av frågan känner till att vi från vår sida av politiken under många år har sagt att skolan har präglats av flum och trender snarare än vetenskaplighet.

Fru talman! Jag har över huvud taget inte förminskat problemet med brist på vetenskaplighet; jag är bara inte särskilt chockerad över problemen. Varför är jag då inte chockerad? Är det för att jag inte tycker att problemen är på riktigt eller för att jag inte tar dem på allvar? Nej, det beror på att vi har känt till detta. Vi har tjatat om detta år efter år, och vi började åtgärda det från dag ett när vi klev in på Regeringskansliet.

Man kan tycka att detta är att hänvisa till tidigare åtgärder, och det är det ju. Men jag hänvisar också till att regeringen fortsätter med åtgärder på det här området. Det finns egentligen ingenting i Socialdemokraternas och övriga vänstersidans gemensamma reservation och argumentation, eller i det som kommer fram i rapporten, som är nytt i förhållande till vad regeringen och regeringspartierna har känt till eller i förhållande till den politik vi har fört. Vi gör redan detta.

Vi brukar få kritik av oppositionen för att vi styr Skolverket för mycket. Vi vill styra mer. Vi vill ha ännu mer vetenskaplig grund, och vi vill samordna mer – vi vill göra alla de här sakerna. Det är dock ingenting nytt som oppositionen kommer med, utan det är samma gamla Bommersvikretorik.

Fru talman! Det finns ingen som lyssnar på den här debatten som tror att vi inte på riktigt tycker att det är viktigt med vetenskaplig grund. Vi har tjatat om det i årtionden. Socialdemokraterna verkar nyss ha vaknat och blivit chockerade av rapportens innehåll. Jag förstår att man känner att man behöver ta krafttag och hytta med näven, fru talman, men det är inte arrogant att lugnt och metodiskt ta sig an de problem som finns i svensk skola.

Detta är naturligtvis viktigt på riktigt; jag har aldrig sagt något annat. Möjligen förminskade jag mig själv och ledamoten Sköld genom att säga att det inte är så många som tittar på den här debatten. Det stämmer nog, fru talman, men det betyder inte att debatten är oviktig. Debatten är jätteviktig; jag har aldrig sagt något annat. Det är därför vi har stridit för de här frågorna i decennier.

Linus Sköld talade om väderkvarnar och om att vi inte ser de här problemen och inte tar tag i dem. Socialdemokraterna och de andra vänsterpartierna verkar nyss ha vaknat upp och förstått att det är för mycket flum och trender. Alla partier på den sidan kanske inte har förstått det, förresten, men Socialdemokraterna verkar ha vaknat upp. Man verkar inte hitta några andra verktyg än eristik, Schopenhauer och Bommersvikretorik. Det handlar om att hytta med näven och om vem som kan prata med mest magstöd och låta mest upprörd i talarstolen.

Det är inte arrogant att lugnt ta sig an en viktig politisk fråga. Det är däremot ganska arrogant att göra den viktiga frågan till någonting för retoriken snarare än någonting för politiken.

Den här regeringen tar tag i frågorna genom reform efter reform och genom ett lugnt och systematiskt arbete. Vi återintroducerar vetenskaplighet och rensar ut flum och trendkänslighet. Jag förstår att det provocerar Socialdemokraterna.

Fru talman! Den här debatten hettade ju till en smula, vilket var lite oväntat.

Jag yrkar bifall till utskottets förslag i betänkandet om Riksrevisionens rapport om utbildning på vetenskaplig grund.

Precis som Joar Forssell medger jag att det finns allvarliga problem när det gäller skolforskningen i Sverige. Som har sagts tidigare är Riksrevisionens rapport om utbildning på vetenskaplig grund viktig. Den pekar på verkliga problem. Dessa problem har inte uppstått över en natt, och ingen enskild regering kan lastas för dem – speciellt inte den senaste. Tvärtom handlar det om strukturer som har byggts upp under lång tid och under olika regeringar.

Skolforskningen i Sverige bedrivs huvudsakligen av skolmyndigheterna, alltså Skolverket, Specialpedagogiska skolmyndigheten och – jag tänker nu på Linus Sköld – Skolforskningsinstitutet, som har till uppgift att sammanställa och tillgängliggöra all forskning. Därutöver bedrivs naturligtvis omfattande forskning vid våra lärosäten.

Riksrevisionens slutsats är tydlig: Ingen av de myndigheter som granskats har fullt ut lyckats med sina uppdrag. Jag ska erkänna att detta är en allvarlig iakttagelse som även görs av regeringen.

Rapporten visar att arbetet med skolforskning är fragmenterat och delvis vilar på subjektiv grund samt att samordningen brister, vilket man kan säga är Skolforskningsinstitutets enskilda ansvar. Det konstateras också att sammanställningar från Skolforskningsinstitutet i vissa fall saknar relevans för skolans praktik och att institutet bör fokusera på sitt kärnuppdrag: att sammanställa forskningsresultat på ett användbart sätt.

Fru talman! Den kanske mest anmärkningsvärda slutsatsen i rapporten finns på sidan 7 i betänkandet. Riksrevisionen konstaterar att ingen skolmyndighet i dag systematiskt samlar in lärarnas professionella erfarenheter – det som vi brukar kalla beprövad erfarenhet – och att ingen av myndigheterna har utvecklat processer för att göra det på eget initiativ. Detta är, enligt min mening, ett av de största problemen.

Här är regeringen helt enig med Riksrevisionen. Det saknas strukturer för att samla in och använda lärarnas samlade erfarenhet. Just därför har regeringen tillsatt en utredning i frågan och aviserat att man kommer att återkomma. Det finns dessutom tidigare utredningar som kan användas som underlag, så det behöver inte bli någon omfattande utredning.

Fru talman! Regeringen arbetar konkret med att renodla och stärka myndighetsstrukturen. Skolverket ska kunna fokusera tydligare på sina kärnuppgifter, och stödet till skolan ska samtidigt bli mer samlat. Statskontoret har fått i uppdrag att se över hela den här strukturen.

Vidare har regeringen konstaterat att Skolinspektionen själv har inlett ett arbete för att se över den vetenskapliga grund som används i tillsyn och kvalitetsgranskning. Detta arbete har också förstärkts genom tydligare uppdrag i regeringens regleringsbrev.

Sedan 2024 finns ett återrapporteringskrav som redan har gett vissa resultat. Regeringen har dessutom beslutat att inrätta ett vetenskapligt råd vid Skolverket.

Fru talman! När det gäller följdmotionerna måste man säga att de i stor utsträckning missar det kanske största och långvarigaste problemet i skolforskningen, nämligen att vi systematiskt har underlåtit att lyssna på dem som faktiskt arbetar i klassrummen. Det är svårt att komma ifrån känslan av att det finns en slagsida. Teoretiska modeller och abstrakta ramverk har haft företräde framför lärarnas samlade kunskaper och erfarenheter.

Varje erfaren och framgångsrik lärare bär på kunskap som är ovärderlig för skolans utveckling, men ändå har denna kunskap alltför ofta stått utanför systemen. Det ska sägas att Linus Sköld faktiskt snuddade vid den här punkten i sitt anförande.

Skolforskningsinstitutet, som inrättades 2015 av en socialdemokratisk regering, fick ett tydligt uppdrag att sammanställa evidensbaserad forskning. Med betydande resurser borde detta ha varit möjligt, och det är obegripligt att man inte klarade sitt uppdrag. Utfallet har, vilket även Riksrevisionen indirekt visar, blivit alltför teoretiskt och alltför fjärmat från skolans vardag. Den nuvarande regeringen har identifierat denna slagsida och försöker rätta till den. Samverkan mellan lärosäten och skolor, exempelvis genom ULF-verksamheten, är ett steg i rätt riktning.

Fru talman! Sammanfattningsvis: Riksrevisionen har tydliggjort viktiga brister. Regeringen delar analysen, arbetar redan med åtgärder och tar frågan på största allvar. Men

det grundläggande problemet är att vi i Sverige har byggt ett system som lyssnar för lite på dem som faktiskt vet hur undervisning fungerar i praktiken. Det, fru talman, får bli mina slutord.

Fru talman! Utbildning ska vila på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet, som det står i skollagen och läroplanerna. Riksrevisionens slutsats är enkel men allvarlig: Statens arbete för att säkerställa detta är inte effektivt. Det innebär i praktiken att lärare, rektorer och skolhuvudmän inte får det stöd de behöver och att elever riskerar att inte nå så långt som de annars hade kunnat göra.

Regeringen får kritik för att arbetet inte är effektivt och för att stöden finns i olika format och inte når lärarna. Regeringens styrning främjar inte stöd till dem som arbetar i skolan. Regeringen får också kritik för att det har förekommit att den i sina regeringsuppdrag har pekat ut specifika forskningsresultat som den anser ska beaktas i genomförandet.

I rapporten framkommer att Skolverket upplever det som utmanande att arbeta på ett objektivt sätt med vetenskapliga underlag när uppdragsgivaren dels skriver att arbetet ska utföras på vetenskaplig grund, dels redan i uppdraget hänvisar till specifika forskningsresultat.

Fru talman! Riksrevisionen ger en rad rekommendationer. Miljöpartiet står bakom dessa rekommendationer och oppositionens samlade reservation om att faktiskt genomföra de åtgärder som Riksrevisionen föreslår. Regeringen svarar att de kan komma att återkomma i frågan. Vi svarar: Vi kommer att ta rekommendationerna på allvar och se till att skolan får möjlighet att leverera på det krav som ställs i lagstiftningen: att utbildningen ska vila på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet.

Jag vill att den utbildningsvetenskapliga forskning av hög kvalitet som bedrivs i Sverige, och för all del även internationellt, ska vara tillgänglig för dem som arbetar i skolan. De ska få det stöd de behöver för att arbeta utifrån vetenskap och beprövad erfarenhet.

Ett sätt att förbättra den vetenskapliga grunden är att satsa på systematiska och heltäckande forskningsöversikter som baseras på forskning av hög kvalitet och som är relevanta för svensk skola. Med hjälp av dem kan man identifiera vilka kunskapsluckor som finns.

Jag vill också att den praktiknära forskningen ska vara en naturlig del av skolvardagen, både för att fånga upp forskningsfrågor och för att lärares erfarenhet ska plockas upp, prövas och beaktas i utvecklingsarbetet.

För att sammanfatta, fru talman: Regeringen kan komma att återkomma i den här frågan. Om drygt hundra dagar hoppas jag att vi har en ny regering. Det vi säger i vår motion är att vi kommer att se till att lärares möjligheter att arbeta utifrån vetenskap och beprövad erfarenhet stärks.

Jag yrkar bifall till reservationen.

(Applåder)

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 3 juni.)