Magnus Jacobsson

Fru talman! Under förra mandatperioden satt jag i trafikutskottet och jobbade med trafikfrågor. Väldigt tidigt under mandatperioden blev jag uppvaktad av transportföretag, jordbrukare och barnfamiljer, framför allt på landsbygd men även i städer där man pendlar mycket. Det man hade reagerat på var prisbilden.

En god politik måste ta ekologiska hänsyn, men den måste också ta sociala och ekonomiska hänsyn. Detta gjorde att jag inom mitt parti började sätta mig in mer och mer i reduktionsplikten och vad den skulle få för konsekvenser, fru talman. Målsättningen var att den skulle upp till 60 procent, och jag tittade på vad det skulle få för effekter i samhället.

Vid det tillfället talade Miljöpartiet väldigt mycket om att priset borde gå över 30 kronor för att man skulle uppnå rätt miljöstyrande åtgärder. Det hade ju fått katastrofala konsekvenser för landsbygden om vi började pressa upp priserna i de höjderna. Detta gjorde att jag tillsammans med en del andra fick en förändring till stånd i mitt eget parti, fru talman. I januari 2022 höll därför Ebba Busch och jag en gemensam presskonferens där vi helt enkelt meddelade att vi ämnade ändra uppfattning.

Detta gjorde senare att även våra moderata vänner bytte uppfattning, och i dag står vi här. Vi står i en situation där vi äntligen tar även ekonomiska och sociala hänsyn. Vi kan inte ha en miljöpolitik som slår sönder landsbygden. Det är inte rimligt. Jag är därför väldigt glad över det vi debatterar i dag, och jag är ännu gladare att det kommer att beslutas i morgon.

Detta hänger också ihop med en annan viktig fråga, nämligen vad som sades i valrörelsen och vad man levererar. Vi kristdemokrater sa att vi skulle sänka bränslepriserna. Vi hade lite olika räkneexempel vid olika tillfällen, men det som kanske har blivit mest känt är runt 9 kronor vid pump.

Om man räknar samman de två skattesänkningar som har genomförts, det vill säga den som kom i år och den som kommer nästa år, och sedan lägger på reduktionspliktsförändringen och utöver det momsen - det är många som glömmer den lilla detaljen att momsen kommer sist - ser man att dessa beslut har en gemensam effekt på ungefär 9 kronor.

Självklart hade jag som kristdemokrat velat att detta infördes redan den 1 januari i år. Det hade om inte annat varit väldigt skönt partipolitiskt, eftersom vi verkligen sa att vi ville att detta skulle ske fort. Nu får vi dock igenom det från nästa år, och det innebär att vi kan sätta en liten check på de vallöften vi gav. Det är jag väldigt glad för.

Samtidigt uppstår frågan om detta är ett beslut som skadar miljön. Ja, möjligtvis - om man är miljönationalist. Då ser man det så. Men om vi är lite ärliga mot oss själva med hur det fungerar med reduktionsplikt, vilket flera talare redan har tagit upp, inser vi att vi ju faktiskt importerar och att andra kommer att använda den miljödiesel som vi inte använder. Det blir exakt samma miljöeffekt om den bränns i ett fordon i Sverige som om den bränns i ett fordon i Polen, Tyskland eller Frankrike. Ur ett globalt perspektiv blir det alltså ingen skillnad för miljön över huvud taget.

Fru talman! Jag har också lyssnat på debatten. Det är ett oerhört fokus på bara den här bränslemetoden. Men om man som jag kommer från trafikpolitiken kan man titta på vad som händer där. Det handlar om vätgas, och vi talar om ammoniak och el. Vi talar om att ställa om dieselfordon till vätgas. Det sker otroligt mycket som gör att vi kommer att klara våra mål.

(Applåder)

Herr talman! I Tyskland har man förklarat de flesta vattenkraftsdammar och liknande dammar som kraftigt modifierat vatten, vilket säkerställer att man har vatten för människor och djur och har en elproduktion.

I Norge bygger man ut den småskaliga vattenkraften. Och här i Sverige har vi beslutat om ett moratorium, vilket jag är otroligt tacksam för. Det finns bara ett litet problem, nämligen att flera av våra länsstyrelser uppenbarligen har struntat i detta. Det får man ett flertal signaler om från dem som är vattenkraftsägare.

Regeringen jobbar med att ta fram nya regelverk. Och min fråga till statsrådet Romina Pourmokhtari är: När kommer de nya reglerna på plats, och kommer moratoriet att förlängas tills de är på plats?

Fru talman! Min fråga går till samfundsminister Jakob Forssmed.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Frågestund

Den 6 oktober kom jag och min familj hem efter att ha seglat tillsammans med den kristna båten Elida i Israel. Den 7 oktober vaknade jag till att över tusen människor hade mördats.

Resultatet av detta fruktansvärda mord är också att vi tyvärr i dag ser en förföljelse av judar som bor i vårt land. Vi vet även sedan tidigare att många av de judiska församlingarna har haft problem med att klara säkerheten på sina anläggningar.

Min fråga är därför: Vad gör regeringen för att skydda judiska personers säkerhet, synagogor, skolor och äldreboenden?

Fru talman! Kristdemokraternas fokus i förhandlingarna har inte legat på utskott för utskott. Därför blir frågan i sig omöjlig att svara på.

De stora kristdemokratiska vinsterna i Tidöförhandlingen handlar framför allt om sjukvården, där vi kristdemokrater såg köer som måste hanteras. Förra gången vi satt på Socialdepartementet var vi med och halverade köerna, och vi hoppas kunna vara med och göra det igen tillsammans med regionerna.

Vi tog också strid för en fråga som var oerhört känslig för bland annat Sverigedemokraterna, och det var biståndet. Vi nådde inte ända fram. Vi ville ha 1 procent, men vi nådde till 0,7. Utan oss i förhandlingarna hade det sett sämre ut. Så är politik, och det vet alla medborgare. Varenda en som går och röstar vet att man går till val på vad man önskar göra. Men man accepterar ett valresultat.

Enligt min uppfattning fick vi ett alldeles för dåligt valresultat. Väljarna borde förstå att vi är bättre. Hade de förstått det hade vi haft mer artilleri i förhandlingarna, men utifrån de förutsättningar vi fick har vi försökt förhandla fram våra löften. Vi kan nu konstatera att vi har fått sänkt skatt med 1 krona på bränsle, att vi från den 1 januari 2024 kommer att få en sänkning av reduktionsplikten och att vi får en stor vårdreform.

Jag ska vara ärlig och säga att jag är väldigt nöjd med de resultat vi har. Därför är jag i dag beredd att acceptera en kompromiss där Sverigedemokraterna får något som inte var exakt vad vi ville. Men det är vad de har vunnit. Vi har vunnit en stor vårdreform, och det är jag stolt över.

Fru talman! Jag tror att ledamoten ska ta och studera kristdemokratin lite grann. Vi är det enda borgerliga parti, mig veterligen, som de facto har en historisk traditionell relation till fackförbund, framför allt på kontinenten. Det gör att vi har en annan syn på detta.

Jag känner mig inte alls obekväm med att man i det politiska samtalet emellanåt gör kompromisser, tvärtom. Vi är inte ett parti som har en ideologi om att det finns ett färdigt samhälle. Vi tror däremot att resan framåt i syfte att ständigt göra samhället lite bättre är det politiska målet i sig.

Det är absolut ingen hemlighet att just denna fråga är en kompromiss, och jag har inga problem med att stå för det. Mitt resonemang handlar mer om en filosofisk verklighet. Alla nationalekonomer lyfter fram att det finns en brytpunkt för hur mycket skatt man kan ta ut innan människor slutar jobba.

Det finns också en brytpunkt för hur starkt ett trygghetssystem kan vara innan det inträffar att en del väljer att inte söka jobb. Det här vet vi alla, även socialdemokratin. Det handlar om att hitta denna brytpunkt. Jag tillstår att socialdemokratin är en rörelse som historiskt har lyft fram detta. Arbetslinjen är inte bara en moderat linje, utan historiskt var det en socialdemokratisk linje.

Man får inte fastna i en bidragstes och tro att den hjälper människor. Vi ska ha ett varmt samhälle, men vi ska också ställa krav på att människor ska arbeta och hjälpa till så att samhället blir varmt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT En fortsatt stärkt arbetslöshetsförsäkring

Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till utskottets förslag när det gäller arbetslöshetsförsäkringen.

Man brukar säga att ett samhälle visar sin styrka när det gäller hur man behandlar äldre, sjuka, barn och flyktingar. Det är en gammal devis: Det är i omsorgen om varandra som vi visar vår styrka. Detta ser vi också över tid. I ett jägarsamhälle är det den gemensamma härden och fördelningen av köttet som gör att man kan klara sig. I ett jordbrukssamhälle ser man hur man sparar över tid för att klara en kallare tid.

I ett industri- och kunskapssamhälle som det vi befinner oss i handlar det om lön men också om att avsätta resurser för en annan tid, om något händer, och det kan vi göra i form av försäkringar eller via skattsedeln i form av försörjningsstöd och andra stöd. Vi har byggt ett samhälle där vi någonstans fångar upp varandra.

Den absolut tidigaste socialförsäkringen som är dokumenterad är troligtvis i Bibeln. Det är när Josef säger att man ska lagra i sju år för att använda under sju dåliga år. Det är antagligen den första dokumenterade fördelningspolitiska modellen.

Detta är rätt spännande, för det verkar vara rätt allmänmänskligt att vi försöker se och stödja varandra. Eller som Göran Hägglund uttryckte det: Vi ska ha ett samhälle där ingen hålls tillbaka och inte heller någon lämnas efter. Det är precis på detta sätt de olika försäkringssystemen fungerar.

Men samtidigt finns det en problematik - vi såg det bland annat på 1980-talet - om man har ett skatteuttag som blir för högt. Redan på Josefs tid, misstänker jag, skulle bönderna i Egypten ha blivit lite griniga om man hade tagit all deras skörd. Men om man gräddar av en del av skörden, 10, 15 eller 20 procent, och sparar över tid ser man nyttan av det.

På 1980-talet fick vi det spännande fenomenet att skatten var så hög att om man jobbade övertid fick man ofta ha muntligt avtal om att få två timmar ledigt. Det var helt enkelt inte lönt att ta ut det i lön, för då kom man över en brytpunkt. Så är det också med försäkringar.

Om vi har en arbetslöshetsförsäkring som ligger för högt, en sjukförsäkring som ligger för högt eller olika bidrag som ligger för högt, så att gapet mellan att arbeta och att ändå bli försörjd blir för litet, kommer det att uppstå problem. Det spelar så att säga ingen roll vad vi tycker om det. Det vet alla som studerar nationalekonomi. Vi kan gå in när vi vill i historien och titta. Det finns en balanspunkt.

Amerikanska revolutionen började för att man höjde skatten på te, och vi fick Boston Tea Party. Egentligen höjde man skatten på alla varor. Men det finns alltid en balanspunkt.

När jag var förbundsordförande i KDU letade vi efter balanspunkter. Bland annat var det en kollega här i riksdagen, Hans Eklind, som skrev en bok där man talade om grundtrygghet. Vi har försäkringssystem som ger oss en grundtrygghet. Ingen ska lämnas utanför, men ingen ska heller komma efter. Det måste löna sig att arbeta. Det måste finnas en grundtrygghet och en nytta.

Jag har hållit på en del med kommunpolitik och sett hur våra olika försäkringssystem och andra trygghetssystem har fungerat praktiskt. Jag har också noterat att Miljöpartiet har varit inne på samma resonemang, fast de har kallat det medborgarlön. Även där finns resonemanget om var brytpunkten går. Var hittar vi ett läge med en god grundtrygghet och samtidigt en möjlighet att uppmuntra till mer arbete? Mer arbete kommer vi ju att behöva.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT En fortsatt stärkt arbetslöshetsförsäkring

Vi är i dag i ett läge där vi har brist på arbetskraft. Vi kommer inte att klara välfärden om vi inte lyckas få fler att komma i jobb. Då blir dessa frågor viktiga.

När jag satt i riksdagen första gången, 1998-2002, skrev jag tillsammans med Stefan Attefall och Maria Larsson en rapport som handlade om den danska modellen. Det är en spännande modell där man har en hög trygghet men en ganska snabbt fallande vinkel. Men man har också sett till att det ska vara lätt att byta arbetsplats. Det är en modell som jag tror kan fungera om det är arbetskraftsbrist, men vad händer om man har en stor arbetslöshet och en brant trappa?

Hur vi än vänder och vrider oss som politiker tenderar vi att hamna i lägen där vi måste väga olika mål, i det här fallet målet att ge människor trygghet om de blir arbetslösa. Jag tycker att Magnus Persson uttryckte det på ett fantastiskt bra sätt här i talarstolen för en stund sedan - hur det kan vara när man själv drabbas. Jag har goda vänner som har hamnat i det läget att de blivit varslade, förlorat jobbet och riskerat att tappa hus och hem. Det är klart att en hög ersättning är jätteviktig för dem.

I Storbritannien träffade och pratade jag med somalier från en somalisk förening. De hade först flytt till Sverige och Norden. På bara några år har nästan 10 000 somalier kommit till Lancaster, tror jag att det var. Jag kommer inte ihåg exakt vilken stad det var, men jag var där på studiebesök som kommunpolitiker. Deras beskrivning var att nästan alla kommit från Norden eller Holland. Jag frågade givetvis om motivet till att de lämnat Norden och Holland och flyttat till Storbritannien, och de svarade: Här fick vi jobb.

Det finns en drivande kraft i oss människor att vi vill vara med i samhället, vara en del av det och göra någonting. Detta tror jag att vi i Sverige behöver ta till oss. Om våra trygghetssystem blir så trygga att människor ställs utanför är det inte givet att det är trygghet. Jag har stadsdelar hemma i min egen kommun där 50 procent är arbetslösa och 40 procent av skolbarnen inte klarar målen.

Som kristdemokrat står jag bakom uppgörelsen. Jag kan hålla med dem som säger att det är Sverigedemokraterna och Socialdemokraterna som har drivit linjen om en rätt hög a-kassa. Jag har inga problem att ställa mig bakom det, för jag tror att vi behöver ha en grundtrygghet. Men jag tror också att man, när man gör en uppgörelse, är tvungen att titta på andra reformer.

Vi måste underlätta för människor att komma in på arbetsmarknaden. Vi måste se över bidragssystemen i övrigt, för det måste finnas ett mellanrum mellan den ersättning man kan få utan att arbeta och den ersättning man får när man arbetar. Om detta mellanrum inte finns kommer vi att få problem med våra pensionssystem och försörjningssystem, och vi kommer inte att klara välfärden. Vi måste nämligen vara fler som bidrar genom jobb.

Jag tror att de flesta av oss är överens om detta i grunden. Sedan kan man alltid fundera på var balanspunkten i a-kassan ligger, om det är på 70, 90 eller 72,5 procent. De diskussionerna tror jag att vi kan hålla på med i det oändliga. Det viktigaste är ändå att vi överens om att arbete och handel skapar välfärd.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT En fortsatt stärkt arbetslöshetsförsäkring

(Applåder)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Frågestund

Fru talman! Jag tycker att det är väldigt bra att regeringen har pausat miljöprövningarna. Tyvärr har myndigheterna inte pausat, utan det pågår processer där de mer eller mindre tvingar sig på den småskaliga vattenkraften. Jag har sett det hemma i Uddevalla, vilket är djupt beklagligt.

Men det finns också en annan sida som vi har talat väldigt lite om i denna process, och det är de 10 000-11 000 dammar som egentligen skyddar vårt vatten. Vi ser nu att klimatet tyvärr blir varmare. Det kommer troligtvis att innebära att vi får mer vattenbrist. LRF pekar på att det finns 10 000-11 000 dammar som behöver hanteras. Vad gör regeringen för att skydda även dessa dammar?

Fru talman! Min fråga går till miljöministern.

Riksdagen har tidigare i ett tillkännagivande signalerat att man vill att omprövning av vattenkraft ska ske på ett mer positivt sätt utifrån vattenkraftens förutsättningar och att hänsyn även ska tas till EU-rätt. På samma sätt betonas i Tidöavtalet fiskvandringsvägar, kulturhistoria, mer elförsörjning och att det inte ska bli orimliga kostnader.

Trots alla dessa rätt så tydliga signaler ser vi tyvärr att myndighetspersoner fortsätter att göra det svårt för den småskaliga vattenkraften. Vi vet att den småskaliga vattenkraften skulle kunna öka sin produktion om man får helt andra förutsättningar. LRF gör bedömningen att det handlar om ungefär 3 500 vattenkraftverk som har förmåga att ge oss en stabil energi.

Min fråga är: Vad gör regeringen nu för att underlätta för den småskaliga vattenkraften?

Fru talman! En av de fina förmåner vi som sitter i riksdagen har är möjligheten att vara ute och göra studiebesök.

Under den gångna terminen har jag varit i Malmö och lyssnat till hur man jobbar med språk. Jag varit i Örebro och lyssnat på hur man utbildar folk som soltekniker. Jag har varit i Lerum och lyssnat på hur man jobbar med boendestödjare. Hemma i Uddevalla har vi en grupp människor med ett engagemang för Ukraina som har fått över 100 personer i jobb. Här ser vi de positiva delarna i civilsamhället.

Vad gör statsrådet för att stärka dessa positiva krafter?

Fru talman! Min fråga går denna gång till Johan Pehrson, särskilt i hans roll som integrationsminister.

Civilsamhället har många gånger burit ett stort ansvar. Vi kan se på hur det var under 1990-talet med Balkan eller under 2015-2016 med Syrien och på den diskussion när det gäller Ukraina som vi har nu. Där har kyrkor, samfund och enskilda arbetat på väldigt hårt för att se till att samhället fungerar.

Samtidigt ser vi tyvärr att det finns fusk i våra system. Riksrevisionen pekar ju i rapporten Tillit och kontroll på en hel del problematik där odemokratiska organisationer kan ha fått pengar på ett fullständigt felaktigt sätt.

Då kommer jag till min första fråga, och den är: Vad gör integrationsministern och regeringen för att bromsa det oseriösa som sker och samtidigt stödja och uppmuntra de goda krafterna i samhället?

Fru talman! Det sista lovar jag att ta med mig, för vi har som parti i flera år drivit linjen att den militärtjänst man gör till viss del även ska kunna ge högskolebehörighet. Vid tillfället resonerade vi om detta i samband med att det helt enkelt var brist på personal som gick in i Försvarsmakten. Jag tycker att detta är ett spännande förslag som jag ämnar ta med mig hem och försöka att fördjupa mig i.

När det gäller hamnarna kommer ju kriget, för det första, att ta slut. När jag pluggade internationella relationer konstaterade professor Galtung, tror jag att det var, att alla krig tar slut - vi vet bara inte när. I samma ögonblick som kriget tar slut kommer Ryssland givetvis i någon mening att komma in i en handelsstruktur igen. För egen del hoppas jag att det sker så fort som möjligt och att vi kan komma ur denna fruktansvärda situation som pågår.

Vad som också sker samtidigt, och något som jag tror att Ryssland underskattar, är kinesernas förändrade handelsstrukturer. Tänk bara på detta att kineserna har gått in i Afghanistan, bygger upp Silk Road vidare till Turkiet och kommer att komma fram till Svarta havet! De öppnar en helt ny handelsrutt, och denna handelsrutt kommer att påverka oss. Det kommer att komma gods som helt enkelt går förbi Ryssland. Det kommer att komma på järnväg, och det kommer att komma på väg. Men när det sedan ska upp till oss kommer det att behöva gå över Östersjön.

Att handelsflödena i världen är på väg att vrida sig är något som jag tror att vi alla måste vara medvetna om. Det skapar nya säkerhetsrisker. Ryssland är en stormakt i förfall, som håller på att kollapsa. De är i sina dödsryckningar just nu. Men Kina är en stormakt på uppgång. Vad kommer det att få för säkerhetspolitiska effekter, och vad kommer det att få för handelseffekter?

Vi har en hel del att bära med oss, och därför är jag tacksam för det fina samtalsklimat vi har här i kammaren om den här typen av viktiga frågor.

Fru talman! Ibland tar man inte replik för att man är oense. Man kan ta replik för att man tycker att något är intressant som någon annan lyfte fram, i det här fallet ledamoten Ottosson.

Jag har egentligen två reflektioner. Jag delar den sista analysen. Det är lite grann därför jag internt och i olika sammanhang har argumenterat om det. Det är rätt länge sedan man gjorde en större hamnutredning.

Det sker en förändring för det vi kallar Östeuropa. Men ser vi det strikt historiskt är det Centraleuropa. Centraleuropa är på väg att återta sin roll. Centraleuropas historiska roll var ett industriområde.

Vi ser nu att man flyttar hem verksamhet från Kina. Det finns även till och med diskussioner om verksamhet från Afrika och Indien. Då är det Centraleuropa man börjar att etablera den i.

Gdansk, Karlshamn och en del hamnar på östra sidan kommer antagligen att bli viktigare över tid. Vi ser också man i Tallinn och i Helsingfors funderar på att bygga en järnväg i en tunnel. Det kommer att få otroliga effekter även på sjöfart. Man kommer att kunna köra gods från norra Sverige direkt ned till Centraleuropa.

Det är likadant på västkusten. Talar vi om säkerhet är antagligen Lysekil den delens absolut viktigaste djuphamn, och där tar vi bort järnvägen. Det finns grejer att fundera på när det gäller den här typen av aspekter.

Fru talman! Det andra som ledamoten lyfte fram som var väldigt positivt blev jag lite nyfiken på. Det var detta med att kunna använda maritimt utbildad personal. Jag levde nog i tron att det är mer en fartygstyp man utbildas på.

Är det som ledamoten säger kommer åtminstone jag att ta upp det internt med min ledamot i trafikutskottet men också i de samtal som jag har med regeringen. Vad finns det för möjlighet att göra så som vi gör inom flyget, där man utbildas som pilot och sedan går över till den civila sidan? Det är ett intressant förslag, fru talman.

Fru talman! Det är fantastiskt roligt att få komma tillbaka och prata lite trafikpolitik. Jag hade förmånen att sitta i trafikutskottet under den förra mandatperioden.

Vi ska prata om sjöfart. Och om vi ska prata om sjöfart skulle jag faktiskt vilja börja med det som en tidigare ledamot tog upp i ett replikskifte, nämligen kriget i Ukraina. Jag tror att situationen i Ukraina gör att vi nog kommer att tvingas fundera ytterligare på hur vi jobbar med sjöfart. 90 procent av alla transporter som kommer till Sverige och som på något sätt berör Sverige sker via sjöfart någon gång. Detta gör att vi i någon mening måste säkerställa och ha diskussioner om hamnar och till och med ha diskussioner om var regementen ligger i relation till hamnar och hur vi jobbar i Natostrukturen.

När jag läste på inför denna debatt noterade jag att det finns motioner om exempelvis säkerhet till havs. Och det är klart att vi måste analysera olika möjligheter när det gäller terroristdåd och andra anfall mot svenskflaggade fartyg eller fartyg med annan flagg, även om jag personligen tror, precis som utskottet påpekar, att vi redan har god samverkan. Och när vi kommer in i Natostrukturen får vi en bättre samverkan.

En av de frågor som redan har berörts och som är viktig när man pratar om sjöfart är kopplingen mellan sjöfart och land. Här finns det en hel del frågor som handlar om denna infrastruktur. Jag ska avsluta med bränslet, eftersom jag där har en del sidodiskussioner. Men det är viktigt med fungerande vägar, järnvägar och muddring. Har vi inte denna infrastruktur på plats är det väldigt svårt att ha en väl fungerande hamnverksamhet. Ett exempel finns här i Stockholm där man bygger en ny hamn i Norvik men där den övriga infrastrukturen inte är på plats. Här har vi alla, oavsett om man som jag sitter i arbetsmarknadsutskottet och oavsett om man är i majoritet eller i opposition, ett ansvar att försöka få dessa strukturer att hänga ihop.

Den tidigare ledamoten nämnde detta också. Vi kan prata om sträckan från Alingsås till Göteborg. I min hembygd i Västsverige låter det ibland som om det är en västsvensk fråga. Nej, det handlar om hur Norrland ska få ut sitt gods via Göteborgs hamn.

Det är detta som är så spännande med trafikutskottsfrågorna - att de verkligen spänner över hela riket och att sambanden är så pass starka.

Jag ska tala lite kort om bränsle i hamn. Det är en fråga som har diskuterats mycket och som ofta är en kommunal angelägenhet, eftersom de flesta hamnar drivs av kommuner. Men här har vi en spännande utmaning. Ska en hamn ha alla bränslen? Det blir väldigt dyrt. Det är egentligen samma debatt som vi har på flygsidan. Ska en flygplats kunna leverera alla bränslen? Eller kan politiken kanske vara tvungen att börja peka åt olika håll? Jag vet att inte alla borgerliga kollegor håller med om detta.

Jakob Forssmed nämnde något i debatten senast apropå att vi, vilket är väldigt klokt, väljer att sänka reduktionsplikten. Han påpekar bland annat att det bränslet, eftersom det är en bristvara, kanske gör bättre nytta i flyget eller sjöfarten.

Denna typ av avvägningar kommer vi troligtvis att vara tvungna att förr eller senare fundera på, oavsett ideologisk botten. Det sker nämligen en teknikutveckling, men det är också en bristfråga.

Utifrån det perspektivet är jag extra glad att mitt parti ihop med regeringen har kunnat få färdigt diskussionen om Fit for 55-paketet. Det är oerhört viktigt att vi jobbar inom EU-strukturen för att klara våra miljömål.

När man får chansen att komma in så här och gästspela i ett annat utskott är det också roligt, fru talman, att se att det faktiskt har hänt något. Jag har stått här i kammaren och argumenterat för isbrytare och för Hjulstabron. När jag nu läste på såg jag till min glädje att det finns pengar till Hjulstabron och till isbrytare. Det är klart att man blir lite varm om hjärtat när man ser att det till och med händer grejer när man själv inte sitter i utskottet.

Det är väl så politik är. Vi alla går in i detta och lägger några timmar på det. Vi jobbar idogt för det vi tror är gott. Och - hör och häpna - ibland händer det faktiskt lite. Vi förbättrar Sverige bit för bit. Det är min bestämda övertygelse att vi alla har den strävan.

Jag har också noterat lite grann när det gäller Gotland. Med risk för att jag säger för mycket - det brukar jag göra - är det väl ändå så att vi behöver ha samtal om Gotlandstrafiken. Det gäller tider, frekvens och bränslen. Det kan även där vara en fråga om säkerhet. Jag har stor respekt för att det sker upphandlingar, men jag hoppas också att vi tar med oss och tittar på denna typ av frågor. Gotland är en del av Sverige. Det är en viktig del av Sverige, och då behöver vi jobba strukturerat med detta.

Sedan gäller det inflaggning. Jag hade så sent som igår ett samtal med infrastrukturministern om just inflaggning. Vi har nämligen den spännande funktionen här i Sverige att det inte ens går att flagga in alla båtar. Det går i dag inte att registrera exempelvis en ambulansbåt. Därför går de flesta på västkusten med dansk flagg. Alla har nog inte noterat det.

Om vi har regelverk som gör att vi inte kan flagga in fartyg har vi en risksituation, för det är bara svenskflaggade fartyg som vi kan använda vid en eventuell ofred. Därför väckte jag den frågan ihop med ministern igår. Jag hoppas att regeringen tittar på dessa regelverk. Vi behöver inte bara fler fartyg. Vi behöver också en mix av fartyg. Vi behöver några oljefartyg, några transportfartyg, några godsfartyg och några ambulanser. Att ha 200 exakt likadana fartyg innebär faktiskt inte högre säkerhet. Även här tror jag att vi ibland gör det lite enkelt för oss i politiken. Vi pratar om inflaggning, men vi behöver också prata om vilken inflaggning.

Sedan gäller det rättvisa villkor. Jag är faktiskt väldigt glad även när det gäller detta. Jag ser att det har kommit en utredning och att man jobbar med det här. Det handlar om farledsavgifter, lotsavgifter, Sjöfartsverkets finansiering och tonnageskatt. Alla politiker vill väl att allting ska gå mycket snabbare - så också jag. Men jag blev väldigt glad när jag läste handlingarna och såg att det händer grejer.

Det finns ett område där jag känner mig riktigt bekymrad. Jag vet att vi kristdemokrater grubblar på detta, och det berör det utskott där jag jobbar i dag. Det gäller bemanningen - sjökaptener, styrmän, sjömän och övrigt manskap. Vi ser att det är alldeles för få som söker sig dit. Även här har vi en riskfråga. Det är ju svensk bemanning som eventuellt kan beordras in vid ofärd.

Vi såg vad som hände inom stora delar av transportsektorn när kriget i Ukraina bröt ut. En stor mängd lastbilschaufförer lämnade Sverige för att åka till östfronten. Den situationen måste vi titta på. Jag tror tyvärr - jag säger tyvärr eftersom vi alla längtar efter fred - att vi kommer att vara tvungna att titta på sjöfart även med de ögonen. Och då blir dessa utbildningar viktiga. Detta är givetvis något som jag behöver ta med mig i mitt mer vardagliga arbete.

Det finns en fråga som jag inte har hört någon lyfta än men som jag tror är en framtidsfråga. Jag lyfte den många gånger under förra mandatperioden, och jag försöker lyfta den internt. Jag tror att vi behöver en ny hamnutredning. Den gamla är rätt gammal, och varenda kommun med självaktning försvarar sin egen hamn.

Frågan är hur vi ska klara dessa samband. Det handlar alltså om landinfrastruktur och sjöinfrastruktur och om ny miljö i form av nya bränslen, ny teknik, elektrifiering, gas och vätgas. Det blir väldigt dyrt om vi gör detta på väldigt många platser. Jag tror personligen - jag skickar in det som en försiktig och ödmjuk tanke - att det kan behövas en ny hamnutredning som också tar in beaktandet av Nato. Det är precis så som någon ledamot sa tidigare. Om Göteborg blockeras kanske någon annan hamn behöver vara öppen för att ta emot gods. Här tror och hoppas jag att vi kan komma vidare.

Fru talman! Detta var några enkla ord från en tidigare ledamot i trafikutskottet. Jag yrkar bifall till utskottets förslag i betänkandet och avslag på alla motioner.

I detta anförande instämde Johanna Rantsi (M).

Fru talman! Min fråga går till EU-minister Jessika Roswall.

Under senare tid har vi kristdemokrater uppvaktats väldigt mycket från både LSS-personal och räddningstjänstpersonal som reagerar på arbetstidsdirektivet. Som jag har uppfattat detta direktiv finns det undantag för strategiska grupper. Därför blir min fråga om ministern delar uppfattningen att det i detta direktiv existerar en möjlighet till undantag.

(ANDRE VICE TALMANNEN: Efter konsultation mellan ministrarna är det Paulina Brandberg, Liberalerna, som kommer att besvara denna fråga.)

Herr talman! Högt tonläge är sällan ett exempel på att man är trygg i sin hållning. Att Centern fick igenom en del frågor tillsammans med S är ett faktum. På samma sätt som att det är ett faktum att vi kristdemokrater under dessa fyra år kommer att få igenom en hel del av våra frågor, framför allt inom vårdområdet, som är ett av våra hjärteområden. Vi ser redan att vi kan förbättra föräldraförsäkringen, vilket också är en viktig fråga för oss.

Men frågan kvarstår, herr talman, även om Centerpartiet inte uppskattar den: Hur ska ni få ihop ett regeringsunderlag?

Herr talman! Jag inser att jag retar upp en del kollegor denna sena timme.

Det finns olika sätt att uttrycka sig på. Här i kammaren i dag vill jag ändå berömma Ciczie Weidby och Jonny Cato för god retorik. Jag tycker också att de utifrån sina två ideologiska perspektiv fyller kammaren med innehåll, begrepp, känsla och tydlighet om vad just dessa två partier önskar.

Det enda jag inte riktigt får ihop är hur de stackars Socialdemokraterna ska få ihop det här till ett regeringsunderlag. Därför blir min fråga till Jonny Cato: Allt det här vackra du säger, som jag i många stycken delar, var någonstans har du tänkt att genomföra det?

Herr talman! Tack, Serkan Köse, för en väldigt bra fråga!

Kristdemokraterna och Socialdemokraterna har, vilket inte alla alltid är medvetna om, ett antal likheter. En av dem är att vi är folkrörelsepartier med stark anknytning ute i Folkrörelsesverige. Det gör att vi ofta lyfter frågor som handlar just om perspektivet att ha samverkan mellan kommuner, det offentliga och civilsamhället.

När det gäller människor som är långt ifrån arbetsmarknaden är det vår uppfattning, som vi också förfäktar på olika sätt, att man behöver jobba med utbildning. Man behöver jobba med de nya åtgärder som följer med den nya arbetsmarknadsmodellen. Vi är positiva till det som de fackliga parterna ihop med arbetsgivarna har kommit överens om när det gäller utbildning. Självklart måste vi i förlängningen också titta på hur man använder resurser.

Det är korrekt att det i den budget vi lade fram nu har skett en del neddragningar på vårt område. Men dessa är också kopplade till Arbetsförmedlingens situation över tid. Det handlar inte bara om covidåren. När jag själv var kommunalråd fick vi en signal från Arbetsförmedlingen där hemma där de sa: Vi kommer att få föra tillbaka 1 miljard i vårt område. Då kunde vi som kommun sätta in en del egna resurser, och så fick vi till ett projekt där vi fick närmare hundra ungdomar i jobb.

Men det där har varit ett problem länge. Oavsett regering har vi tillfört resurser som vi allokerat i budgeten men som sedan inte använts. Där hoppas jag att den regering som jag stöder, uppmuntrar och tillstyrker ska bli duktigare på att träffa rätt. Fel använda pengar, eller rättare sagt fel placerade pengar, är också ett svek, för det är pengar som inte landar där de behöver vara.

Herr talman! Först en lite mer folkbildande upplysning: När man bildar en ny regering efter val har man ett valresultat. Man har ett antal partier som sätter sig och förhandlar. De här förhandlingarna tar den tid de tar, men budgetlagen i riksdagen tar inte hänsyn till det. På samma sätt är det i kommuner och regioner: Man har en bestämd tid för när ett förslag ska ligga på bordet.

Det här innebär i praktiken - vilket jag tycker att vi i politiken borde vara tydligare med - att den första budget man lägger fram i en kommun, i en region eller i riksdagen i mycket är en budget som hänger ihop med föregående regering. Det gör att man får en del sådana här överlappningseffekter. En som jag själv har lyft fram gäller de stöd som har funnits till Bilda, som har jobbat med att få enskilda att komma ut på arbetsmarknaden med soltakstekniker. Det är ett typiskt exempel som antagligen inte ens var med i budgetförhandlingen. Det var en tillfällig åtgärd som föregående regering tog beslut om, men man tog också beslut om en sluttid.

Rent principiellt, sett till tidigare budgetar och avsatta resurser, är det korrekt att det - vilket ledamoten tidigare påpekade, herr talman - har skett en viss besparing. Men som ledamoten Serkan Köse - jag hoppas att jag uttalar namnet något så när rätt - också mycket riktigt har påpekat skedde en del av dessa besparingar därför att man helt enkelt inte använde resurserna.

Det är ett jätteproblem om vi är överens om att vidta åtgärder och för resurser till en myndighet men pengarna blir kvar och återbetalas. Då är det faktiskt bättre att använda dem på annan plats, exempelvis i den övriga offentliga sektorn.

Jag tror ändå att vi på den principiella nivån, herr talman, är väldigt överens.