Inga-Lill Sjöblom

Herr talman! Jag tackar ministern för debatten. Jag tror att vi står ganska nära varandra i den här frågan, fast det är lite olika när det gäller pengar och forskning.

Vi ska glädjas åt att antalet omkomna i trafiken minskade 2025. Men vi får inte blunda för att antalet allvarligt skadade ökar och att utvecklingen går åt fel håll när det gäller elsparkcykelolyckorna. Över 6 600 skadade på ett år är inte en tillfällig avvikelse utan ett tydligt varningstecken. Nollvisionen handlar inte bara om att minska dödstalen utan också om att förebygga allvarliga skador och skapa ett tryggt transportsystem för alla.

I Uppsala kommun vill vi förbjuda elsparkcyklar mellan november och mars – inte för att folk kör dåligt, vilket de gör, utan för att de parkerar dem illa. Nu kommer man att höja felparkeringsböterna för elsparkcykeluthyrarna, så får vi se om det hjälper. Det handlar ju också om att folk inte kommer fram på gatorna för att det ligger elsparkcyklar slängda. Men det har blivit bättre.

Men vi kommer inte åt de privata elsparkcyklarna, som ofta tillhör barn. Jag hoppas att detta ska kunna ingå i skolutbildningen, så att den cykelutbildning barnen har i trean, fyran och femman också innefattar elsparkcyklar.

Jag hoppas att regeringen nu är beredd att agera, både genom att se över regelverket för elsparkcyklar och genom att stärka det långsiktiga trafiksäkerhetsarbetet. För att Sverige även i framtiden ska vara ett föregångsland inom trafiksäkerheten krävs att vi möter nya risker med nya lösningar och att vi gör det innan ännu fler människor skadas.

Vi behöver fortsätta med detta i höst, oavsett vem som vinner valet. Jag lämnar trafikutskottet och går tillbaka till Uppsala kommun. Kanske kommer jag att jobba med samma frågor – vi får se. Jag återkommer kanske. Jag får tacka Andreas Carlson.

Herr talman! Den här debatten handlar egentligen om något större än elsparkcyklar. Den handlar om hur vi möter nya trafiksäkerhetsutmaningar. Historiskt har Sverige varit framgångsrikt för att vi har kombinerat forskning, kunskap, uppföljning, myndighetsarbete, civilsamhälle och politiska beslut. Men samtidigt som nya risker växer fram ser vi nu att regeringen minskar resurserna till forskning och innovation inom transportområdet. Det väcker frågor om hur regeringen tänker säkerställa att vi har den kunskap som krävs för att möta framtidens trafiksäkerhetsutmaningar.

När olyckorna med elsparkcyklar ökar kraftigt borde slutsatsen vara att vi behöver mer kunskap, inte mindre. Vi behöver bättre analyser av olycksorsaker. Vi behöver forskning om beteenden, fordon, regelverk och infrastruktur. Vi behöver veta vilka åtgärder som faktiskt fungerar.

Jag vill också påminna om att Trafikverket bedömer att Sverige inte är på väg att nå etappmålen för 2030 om inte ytterligare åtgärder genomförs. Gapet är betydande, särskilt när det gäller antalet allvarligt skadade.

När det gäller olyckor handlar det inte bara om personerna som står på elsparkcykeln. Jättemånga andra blir påkörda på trottoarer. Man får framföra elsparkcyklar på cykelbanor men inte på trottoarer och gångbanor. Men barn kanske inte alltid vet var man får köra med elsparkcykel. Fotgängaren hör inte när elsparkcykeln kommer bakifrån och hoppar inte undan.

Dessa olyckor kommer inte med i statistiken som cykelolyckor utan som olyckor på gatan. Det blir bara rapporterat som olycka om den skadade hamnar på sjukhus. Om polisen hjälper dig och du bara blir omplåstrad och sedan får åka hem kommer du inte med i statistiken, även om du har ordentliga skrapsår. Det är alltså många fler som skadas än dem som syns i statistiken.

Jag har två frågor till ministern: Vilka nya initiativ tänker regeringen ta för att minska antalet allvarligt skadade i trafiken? Hur ska regeringen säkerställa att trafiksäkerhetsforskningen har de resurser som krävs för att möta de risker som uppstår?

I sitt svar räknade ministern upp satsningar inom trimningsbudgeten såsom säkra sidoområden, poliskontroller, räcken i mittfält, underglidsskydd för mc, åtgärder i korsningar och byggande av faunapassager. Ja, vi ska vara rädda om våra grodor, men vad gör vi när det gäller elsparkcyklister? Vad gör vi för att folk inte ska vara med om olyckor? Var är säkerheten när det gäller elsparkcyklar?

Herr talman! Sverige har under lång tid varit ett internationellt föredöme inom trafiksäkerhetsområdet. Nollvisionen har visat att politiskt ledarskap, forskning, kunskap och systematiskt trafiksäkerhetsarbete kan rädda liv.

Den utveckling vi ser nu ger dock anledning till stark oro. Under 2025 skadades närmare 6 500 personer i olyckor med elsparkcyklar. Sju människor miste livet. Antalet skadade har ökat kraftigt på bara några år. Bakom siffrorna finns människor som drabbas av allvarliga huvudskador, ansiktsskador och långvariga men. Många av de skadade är barn och unga.

Samtidigt visar Trafikverkets senaste analys att omkring 5 000 personer blev allvarligt skadade i vägtrafiken under 2025. Det är fler än året innan. Trafikverket konstaterar dessutom att utvecklingen inte är tillräcklig för att Sverige ska nå trafiksäkerhetsmålen till 2030.

Detta borde vara en tydlig varningssignal. När ett nytt transportslag växer snabbt måste också säkerhetsarbetet utvecklas, men i dag upplever många att utvecklingen går snabbare än införandet av åtgärder som ska skydda människor från att skadas. Därför är det rimligt att fråga sig om regeringen verkligen har en strategi för att möta de nya trafiksäkerhetsutmaningarna.

Vilka konkreta insatser görs för att minska antalet olyckor? Vilka initiativ tas för att minska de allvarliga skadorna? Hur ser regeringen på att allt fler barn och unga finns bland de skadade? Och hur säkerställer regeringen att Sverige inte tappar sin position som ett av världens ledande trafiksäkerhetsländer, som har byggts upp under lång tid?

Herr talman! Trafiksäkerhet handlar ytterst om människors liv och hälsa. Därför ser jag fram emot att höra vilka konkreta åtgärder regeringen avser att vidta för att vända utvecklingen.

Fru talman, åhörare på läktaren och ni som sitter hemma och tittar på tv eller på dator!

Vi debatterar i dag trafikutskottets betänkande TU13 Cykelfrågor. Socialdemokraterna står bakom samtliga sina reservationer, men för tids vinning yrkar jag bifall endast till reservation 1.

Varje dag tar människor i vårt land cykeln till jobbet, till skolan, till träningen eller till mataffären. Det är ett val som är både klimatsmart, hälsosamt och platsbesparande. Det är ett val som gynnar hela samhället, men det är också ett val som alltför ofta görs trots bristande infrastruktur, otrygga trafikmiljöer och politisk passivitet.

Vi socialdemokrater vill ändra på detta, för vi vet att cyklingen inte bara är en fråga om valfrihet i transportsystemet. Den är en del av lösningen på flera av vår tids största utmaningar: klimatförändringen, trängseln i våra städer och den försämrade folkhälsan. Om cykeln verkligen ska kunna spela den roll som den förtjänar i svensk trafikpolitik krävs dock politisk vilja och målmedveten styrning.

Därför föreslår vi att ett nationellt mål för cykeltrafiken upprättas av regeringen. Det är dags att Sverige går från fina ord till faktisk handling. Vi vill se ett tidssatt och kvantifierat mål, till exempel att cykeltrafiken ska fördubblas till år 2035. Detta är fullt möjligt, men då krävs att cykelpolitiken görs till just det som den bör vara: en integrerad del av samhällsplaneringen, inte en parentes.

Vi är inte ensamma i det här. VTI, Statens väg- och transportforskningsinstitut, fick år 2021 i uppdrag att ta fram ett underlag för ett sådant mål. Det redovisades 2022. Vi anser att regeringen bör ta till vara dessa förslag och sätta fart mot ett mer hållbart, hälsosamt och cykelvänligt Sverige. Varför har regeringen väntat så länge?

Fru talman! Vi behöver bygga ut cykelinfrastrukturen på ett mer systematiskt sätt. I dag är det alltför många som cyklar i miljöer som inte är säkra. Det saknas sammanhängande cykelvägar. Det saknas belysning. Det saknas också planering på regional nivå för att underlätta cykelpendling mellan kommuner.

Förra veckan fick vi i utskottet reda på att Trafikverket under 2025 hade byggt 40 kilometer cykelväg. Sverige är ganska långt. Nu vet jag att sträckan Uppsala–Björklinge är med i denna statistik. Den cykelbanan är 20 kilometer lång och står alltså för hälften. Den är snart klar; man har kommit halvvägs.

De flesta cykelbanor byggs i städer, där det är kommunen som är huvudman. I 80 procent av fallen är det kommunen som har de flesta cykelbanorna. När ska vi få trygghet ute på landsbygden? Det är där Trafikverket bygger cykelbanor.

Fru talman! Särskilt viktigt är detta för barn och unga. Att kunna cykla till skolan ska vara en självklarhet, inte ett risktagande. Genom att skapa trygga cykelvägar bygger vi också en kultur där cykeln blir ett naturligt val från tidig ålder. Det är en investering i framtida hälsa, i mobilitet och i trygghet.

Vi vill att fler barn och ungdomar ska växa upp med cykeln som ett självklart färdmedel, inte med skjuts till skolan som norm. Det är inte bara klimatpolitik utan också frihetspolitik att barn själva kan ta sig till skolan, till fritidsaktiviteter och till vänner.

Fru talman! Vi vill uppmärksamma att de omfattande cykelstölderna är ett hinder för ökad cykling. De leder till stora kostnader för både enskilda och försäkringsbolag. De avskräcker även många från att cykla, då man inte vet om cykeln står kvar när man kommer för att hämta den.

Vi vill lyfta fram att regeringen bör ta flera olika initiativ och bland annat se över behovet av att inrätta ett cykelregister för att motverka cykelstölder och annan organiserad kriminalitet som är riktad mot cykelägare. Det finns ju två sorters tjuvar: de som tar en cykel bara för att de ska komma iväg någonstans och de som planerar sina stölder.

Vi har ju redan ett bilregister som fungerar bra. Varför inte använda samma princip för cyklar? Det skulle göra det svårare att sälja stulna cyklar och enklare att återfå sin egendom.

Fru talman! Vi behöver också anpassa lagstiftningen till ny teknik. Elcyklar blir allt vanligare. Det är ett glädjande steg mot ett mer hållbart resande, men utvecklingen går så snabbt att lagstiftningen inte hänger med.

Vi vill därför att regeringen driver på för en gemensam EU-standard för laddning av elcyklar. Det är en enkel åtgärd som skulle kunna förenkla vardagen för många konsumenter, minska sårbarheten och dessutom stärka säkerheten.

Många av oss här i kammaren vet hur svårt det är att få in batteriet här i riksdagen; man måste gå bakvägen. Det måste finnas ett annat sätt.

Det gäller inte minst att förebygga bränder och explosioner kopplade till cykelbatteriet. Detta är ett växande problem som förtjänar mer uppmärksamhet. Vi vill se mer forskning och bättre reglering. Det handlar om trygghet och tillgänglighet och om att Sverige ska ligga i framkant i den gröna teknikomställningen.

Fru talman! Det här är inte någon marginell fråga eller någon cykelpolitisk nischdebatt. Det här handlar om framtidens transporter, framtidens folkhälsa och framtidens klimatmål. Det handlar om en politik där vi inte bara planerar för bilen utan också för människan.

Vi socialdemokrater vill göra livet enklare, tryggare och hållbarare för dem som väljer cykeln. Det krävs investeringar, men framför allt krävs en tydlig politisk inriktning. Ett nationellt mål för cykling är inte bara ett styrmedel utan också en viljeyttring om vilket samhälle vi vill bygga.

Till er i regeringsunderlaget vill jag säga följande: Ni pratar gärna om frihet, ansvar och långsiktig hållbarhet. Visa då att ni menar allvar! Ställ er bakom ett nationellt mål för cykling! Det är klokt, det är konkret och det är vad Sverige behöver.

(Applåder)

I detta anförande instämde Kadir Kasirga (S).

Fru talman! Tack för svaret, Patrik Jönsson!

Jag hoppas att vi i framtiden kan arbeta ihop för att ett sådant förslag ska bli verklighet. Det är nämligen ett viktigt förslag för att folk ska få behålla sina dyra cyklar. Sedan kan kanske jag också tycka att det ska vara ett privat register, för jag tänker även på de cyklar som Patrik Jönsson pratade om, det vill säga de som byggs ihop. Man får så många cyklar stulna och plockar ihop en cykel. Ska det vara ett register? Kanske inte, men jag skulle vilja utreda frågan.

Fru talman! Jag blev ganska nyfiken på dig och det här med ett nationellt cykelregister, Patrik Jönsson. Jag missade ju den föreläsningen eftersom jag var sjuk, men jag undrar hur du tycker att det ska se ut. Vi har ju en motion om detta, och jag vill bara fråga dig: Skulle du kunna tänka dig att rösta med oss för att införa ett cykelregister?

Hur det sedan blir, alltså om det är ett frivilligt eller tvingande register, är ju en annan sak, men det kan göras en utredning om att införa ett register. Står du bakom vår motion, Patrik Jönsson?

Herr talman! I kväll debatterar vi trafikutskottets betänkande TU8. Jag vill börja med att yrka bifall till reservation 26.

Vi måste tala om posten – den gamla hederliga posten. Vi har pratat mycket om AI och digitalisering. Mycket har förändrats under de senaste decennierna. Vi minns tiden när posten kom måndag till fredag. Det fanns A-post, B-post och postkontor i varje stad – flera postkontor, för oss som bodde i stora städer. Paket kom hela vägen till dörren för dem som bodde på landsbygden. Den tiden kommer inte tillbaka. I dag får man fundera över vilken dag det är. Är det post i dag? Är det post i morgon? Nej, jag brukar hämta min post på fredagar nu. Då vet jag att det ligger lite brev där.

Herr talman! Färre brev och mer digital kommunikation betyder inte att behovet av posten har försvunnit. Tvärtom – både brev och paket spelar fortfarande en avgörande roll i människors vardag. Det ska inte spela någon roll var i landet man bor. Oavsett om man bor i innerstaden eller i Norrlands inre inland ska man kunna lita på att posten kommer fram i tid och att servicen fungerar som den ska. Det kan inte vara så att kortsiktiga vinstintressen får avgöra hur samhällsviktig service ska se ut. Posten handlar om något större: om samhällsservice, om trygghet och om att hela Sverige ska leva.

Herr talman! Digitaliseringen förändrar vårt samhälle i snabb takt, men den når inte alla på samma sätt. En del äldre, en del personer med funktionsvariation och människor utan stabil internetuppkoppling är fortfarande beroende av fysisk post. Ska deras behov underordnas kvartalsrapporter och lönsamhetskrav? Nej, självklart inte.

Posten är därtill en viktig arbetsgivare. Bakom varje utdelat brev och paket finns brevbärare och terminalarbetare som varje dag ser till att Sverige fungerar. Trygga jobb och sjysta villkor är en del av den svenska modellen. Det är inte ett ansvar vi kan lägga ut på lägsta anbud.

Herr talman! Frågan om posten handlar också om beredskap. I en tid av osäkerhet och ökat säkerhetshot måste vi fråga oss hur vårt land ska fungera i händelse av kris eller krig. Hur ska viktig information nå medborgarna? Hur ska medicinerna och förnödenheterna distribueras? Postnord spelar redan i dag en stor och avgörande roll i totalförsvaret. De anställda är krigsplacerade. Genom att hålla postverksamheten igång kan staten säkerställa att kommunikationen mellan myndigheter och medborgare fungerar även under svåra förhållanden. Det handlar inte bara om brev. Det handlar om att upprätthålla samhällets grundläggande funktioner.

Herr talman! Visst behöver posten utvecklas. Färre brev och fler paket kräver nya lösningar. Men lösningen är inte att avveckla eller försvaga den gemensamma servicen. Lösningen är att investera, modernisera och ta politiskt ansvar. Postväsendet kan inte helt lämnas över till marknaden. Det är och förblir ett samhällsansvar. Det spelar ingen roll vilken regering det är; regeringen har ett ansvar att säkerställa att posten fungerar i hela Sverige, till vardags såväl som i kris. Att stå upp för posten är att stå upp för sammanhållning, rättvisa och ett Sverige som håller ihop. Det är en sossig hållning, men den behövs mer än någonsin.

(Applåder)

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 25 februari.)

Fru talman! Vi måste prata om posten. Vi har pratat om digitalisering, it och alla elektriska saker, men vi måste också prata om den gamla hederliga posten. Sanningen är att mycket har förändrats de senaste decennierna. Kommer ni ihåg när man hade postutdelning måndag till fredag? Ja, det gör vi ju allihop här inne. Vi är gamla i gården allihop. Det fanns A-post och B-post. Man kunde välja hur fort man ville ha fram sina brev. Man hämtade sina paket på posten. Om man bodde på landet fick man dem vid dörren.

Den tiden kommer vi aldrig att komma tillbaka till. Nu får man tänka efter vilken dag och vilken vecka det är. Kommer posten måndag, onsdag och fredag, eller kommer den tisdag och torsdag? Äh, jag struntar i att gå till brevlådan över huvud taget! Så ligger brevet där och väntar. Man ledsnar på att posten kommer på så tokiga tider.

Fru talman! Färre brev skickas, och det sker mer digitalt. Jag tror att två brev av tre skickas digitalt. Men det betyder inte att behovet av posten har försvunnit. Tvärtom spelar både brev och paket fortfarande en viktig roll i mångas vardag. Vi tycker inte att det ska spela någon roll var man bor i Sverige – om man bor i staden eller på landet, i norr eller i söder. Man ska kunna lita på att posten kommer fram i tid och att det fungerar som det ska. Det kan inte vara så att vinstintressen får bestämma hur posttjänsten ser ut. Det handlar om något större: om samhällsservice, om trygghet och om att vi alla ska kunna nås och skicka saker på ett pålitligt sätt.

Vi vill därför vara tydliga: Postväsendet kan inte helt lämnas över till marknaden. Det behövs ett ansvar från samhällets sida, och där har regeringen en stor och viktig roll. Det är dess uppgift att se till att posten funkar i hela Sverige. Det här handlar inte om nostalgi. Det handlar om rättvisa och om att hålla ihop hela landet.

Dessutom handlar det om hur vi i vårt land ska kunna förvara oss i händelse av krig och hur våra liv ska kunna fortgå. Fysiska brev nämns knappt alls när vi diskuterar beredskap i dessa turbulenta tider. Men Postnord spelar en avgörande roll för vårt totalförsvar. De anställda på Postnord är faktiskt krigsplacerade.

Genom att hålla posten igång kan staten säkerställa att viktig kommunikation både mellan myndigheter och medborgare fortsätter även under svåra förhållanden. Det handlar inte bara om att få fram brev. Det handlar om att kunna skicka mediciner, förnödenheter och annan nödvändig information. Postnord har ett uppdrag att leverera brev och paket upp till 20 kilo. Det är en uppgift som är viktig i en osäker tid och i en osäker värld.

Fru talman! Avslutningsvis vill jag yrka bifall till reservation 23.

(Applåder)

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 8 maj.)

Herr talman! Vi ska i dag debattera trafikutskottets betänkande Cykelfrågor.

Vi socialdemokrater står bakom samtliga våra reservationer, men för tids vinnande yrkar jag bifall endast till reservation 1.

Varje dag tar människor i vårt land cykeln till jobbet, till skolan, till träningen eller till mataffären. Det är ett val som är både klimatsmart, hälsosamt och platsbesparande. Det är ett val som gynnar hela samhället, men det är också ett val som alltför ofta sker trots bristande infrastruktur, otrygga trafikmiljöer och politisk passivitet.

Vi socialdemokrater vill ändra på detta, för vi vet att cyklingen inte bara är en fråga om valfrihet i transportsystemet utan en del av lösningen på flera av vår tids största utmaningar: klimatförändringarna, trängseln i våra städer och den försämrade folkhälsan. Men om cykeln verkligen ska kunna spela den roll den förtjänar i svensk trafikpolitik krävs politisk vilja och målmedveten styrning.

Därför föreslår vi att ett nationellt mål för cykeltrafiken ska upprättas av regeringen. Det är dags att Sverige går från fina ord till faktisk handling. Vi vill se ett tidssatt, kvantifierat mål, till exempel att cykeltrafiken ska fördubblas till år 2035. Det är fullt möjligt, men det kräver att vi gör cykelpolitiken till just det den bör vara: en integrerad del av samhällsplaneringen, inte en parentes.

VTI, Statens väg- och transportforskningsinstitut, fick år 2021 i uppdrag att ta fram ett underlag för ett sådant mål. Det redovisades 2022. Det är dags att använda det underlaget. Varför väntar regeringen?

Herr talman! Det handlar om att vi behöver bygga ut cykelinfrastrukturen på ett mer systematiskt sätt. I dag är det alltför många som cyklar i miljöer som inte är säkra. Det saknas sammanhängande cykelvägar. Det saknas belysning. Det saknas planering på regional nivå för att underlätta cykelpendling mellan kommuner.

Särskilt viktigt är detta för barn och unga. Att kunna cykla till skolan ska vara en självklarhet, inte ett risktagande. Genom att skapa trygga cykelvägar bygger vi också en kultur där cykeln blir ett naturligt val från tidig ålder. Det är en investering i framtida hälsa, i mobilitet och i trygghet.

Vi vill att fler barn och ungdomar ska få växa upp med cykeln som sitt självklara färdmedel, inte med skjuts till skolan som norm. Det är inte bara klimatpolitik utan också frihetspolitik att barn själva kan ta sig till skolan, till fritidsaktiviteter och till vänner.

Herr talman! Vi måste också prata om något som får alldeles för lite uppmärksamhet i den här debatten: cykelstölderna. Vad hjälper det med nya cykelvägar om människor inte vågar parkera sin cykel av rädsla för att den ska bli stulen? Stölderna har blivit så omfattande att de faktiskt utgör ett konkret hinder för omställningen.

Vi socialdemokrater föreslår därför att regeringen utreder ett nationellt cykelregister. Vi har redan ett bilregister som fungerar väl, så varför inte använda samma princip för cyklar? Det skulle göra det svårare att sälja stulna cyklar, göra det enklare att återfå sin egendom och ge ett tydligt verktyg mot den organiserade brottslighet som vi vet ligger bakom många av stölderna.

Herr talman! Vi behöver också anpassa lagstiftningen till ny teknik. Elcyklar blir allt vanligare. Det är ett glädjande steg mot ett mer hållbart resande, men utvecklingen går snabbare än lagstiftningen hänger med. Vi vill därför att regeringen driver på för en gemensam EU-standard för laddning av elcyklar. Det är en enkel åtgärd som skulle förenkla vardagen för konsumenterna, minska sårbarheten och dessutom stärka säkerheten.

Det gäller inte minst att förebygga bränder och explosioner kopplade till elcykelbatterier – ett växande problem som förtjänar mer uppmärksamhet. Vi vill se mer forskning och bättre reglering. Det handlar om trygghet, det handlar om tillgänglighet och det handlar om att Sverige ska ligga i framkant i den gröna teknikomställningen.

Herr talman! Det här är ingen marginell fråga. Det är inte en cykelpolitisk nischdebatt. Det här handlar om framtidens transporter, framtidens folkhälsa och framtidens klimatmål. Det handlar om en politik där vi inte bara planerar för bilen utan också för människan.

Vi socialdemokrater vill göra livet enklare, tryggare och mer hållbart för dem som väljer cykeln. Det kräver investeringar, men framför allt kräver det en tydlig politisk riktning. Ett nationellt mål för cykling är inte bara ett styrmedel, utan det är en viljeyttring om vilket samhälle vi vill bygga.

Till er i regeringsunderlaget vill jag säga: Ni pratar gärna om frihet, ansvar och långsiktig hållbarhet. Visa då att ni menar allvar! Ställ er bakom ett nationellt mål för cyklingen! Det är klokt, det är konkret och det är vad Sverige behöver.

(Applåder)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Cykelfrågor

Fru talman! I dag debatterar vi trafikutskottets betänkande 2023/24:TU12 Cykelfrågor.

Jag är uppvuxen i en cykelstad, nämligen Uppsala. Uppsala består inte bara av invånare som bor inne i stan, utan vi är faktiskt Sveriges största landsbygdskommun med över 50 000 invånare som bor utanför staden. I Uppsala bor det ungefär 245 000. Det handlar om en landsbygd som skriker efter cykelbanor utmed riksvägarna. Där går det dock trögt, mycket beroende på att det inte finns mark. Rätt vad det är kanske det går en järnväg över marken, eller också kan det vara människor som överklagar. Det går därför trögt.

För mig är det här en viktig fråga då jag själv bor vid en sådan väg. Hade man förlängt den cykelbana som i dag bara går till ett ställe som heter Vänge ända till Vittinge skulle många cykla till jobb och vänner. Barnen skulle till och med kunna cykla till skolan och till kamrater. Man skulle kunna ta en cykeltur till sjön och bada, och jag skulle kunna ställa min bil. Faktiskt skulle även jag som bilburen då inhandla en elcykel. Jag hoppas att jag kommer att få uppleva det.

I betänkandet kan vi läsa att det senaste cykelbokslutet från Trafikverket visar att 936 000 personer i åldern 6-84 år cyklade en genomsnittlig dag 2021, vilket motsvarar cirka 10 procent av befolkningen.

Vi måste ställa om till det hållbara resandet. Vi gör det för våra barn och barnbarn. Vi gör det för framtiden. Vi gör det för klimatet. Cykeln har en roll att spela i det hållbara resandet.

I Sverige är cirka 30 procent av antalet bilresor kortare än tre kilometer, och hälften är kortare än fem kilometer. Om man bytte ut alla bilresor under två kilometer mot cykling eller gång skulle utsläppen minska mycket. Cykeln är framtiden.

Cykling är ett mycket miljö- och klimatsmart färdsätt. Inte minst i storstäder har cykeln stor potential att avlasta både kollektivtrafiken och vägarna. Platsen i gaturummen i våra större städer behöver avlastas. Vi kan inte öka vårt bilberoende, för bilarna får inte plats i våra större städer. Vi behöver avlasta vägarna, och fler måste välja cykeln.

För att cyklingen ska kunna öka och utvecklas behöver såväl säkerheten som kapaciteten öka. År 2022 dog 26 cyklister i trafiken. Cyklister utgör den största gruppen allvarligt skadade i vägtrafiken om man bortser från fallolyckor bland dem som går.

Framför allt i storstadsregionerna är det viktigt att den kommunala planeringen utgår från ett regionalt perspektiv för att underlätta cykelpendlingen mellan de närliggande kommunerna. I det sammanhanget finns också ett behov av att reglera användningen och kontrollen av elsparkcyklar. Men vikten av god planering för att underlätta cykelpendling och av reglering av elsparkcyklar är stor i alla kommuner.

Kommunerna har ett stort ansvar för att ställa om. Kommunerna behöver planera för ett hållbart resande. Men vi har också ett nationellt ansvar för att stötta kommunerna i deras planering. God planering för att underlätta cykelpendling är viktig i alla kommuner, inte bara de stora.

Ett nationellt mål för ökad cykling bör därför antas. Regeringen bör beakta de utredningar som på initiativ av den dåvarande S-ledda regeringen gjordes på området och besluta om ett nationellt mål för cyklingen. Att se över möjligheterna att utreda ett färdmedelsneutralt reseavdrag, liksom skatteavdrag för arbetsresor på cykel, bör också finnas på dagordningen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Cykelfrågor

Även de globala klimatmålen förutsätter att många av oss tar cykeln. Cykeln känns mer modern än någonsin när världen ställer om för framtiden. Man skulle kunna tala om en cykelnyckel för klimatet.

Vissa partier i Sveriges riksdag kanske inte tycker att klimatfrågan är speciellt viktig. Men även om man totalt struntar i klimatet kan man kanske se att folkhälsan förbättras av att man lämnar bilen någon gång ibland. Folkhälsoeffekterna av ökat cyklande är betydande. Kan vi ersätta fler resor med cykel kan vi också må bättre som individer. Folkhälsan påverkas såklart av hur mycket vi rör på oss. Att trampa på en cykel är bra för hjärta, hjärna, muskler och motivation. Den som cyklar 15 minuter till jobbet en vanlig arbetsdag ägnar sig åt 30 minuters friskvård men tänker knappt på det.

Vi socialdemokrater vill sammanfattningsvis framhålla att en ökad och säker cykling kan bidra till att minska resandets miljöpåverkan och trängseln i tätorterna samt bidra till en bättre folkhälsa. En ökad cykling ger stora fördelar för samhället och individen. Cykeln hör till den stolta historien, nutiden och framtiden. Vi politiker har ett ansvar att göra vad vi kan för att det ska vara lätt att välja cykeln när det går.

Självklart står vi bakom alla våra motioner, men för tids vinnande yrkar jag bifall endast till reservation 1.

(Applåder)

I detta anförande instämde Carina Ödebrink (S).

Fru talman! Tack för att du pratar varmt och gott om våra stora cykeltävlingar, exempelvis Vättern runt, Oskar Svärd! I fredags hade vi dock en interpellationsdebatt i kammaren med Andreas Carlson om små cykellopp, och jag skulle gärna vilja höra vad ni ska göra för att engagera er mer så att det blir bättre för de små cykelloppen. Det är nämligen de små loppen som blir lidande. När det gäller det ekonomiska du pratar om, att det som överstiger 150 000 ska betalas, har man ju bara gjort en lösning som gäller för år 2024.

Hur ska du hjälpa oss att få Andreas Carlson och era regeringspartier att förstå att vi måste ha en permanent lösning, Oskar Svärd?

Fru talman! Jag vill tacka Andreas Carlson, Mathias Bengtsson och Lars Isacsson för debatten i dag.

Inom Cykelförbundet är de väldigt glada över att det här har hänt, men de oroar sig över 2025. Nu vet de vad som gäller 2024, men vad gäller 2025?

Jag säger som Lars Isacsson att vi återkommer i juni, eftersom det tar sex månader att behandla en ansökan. Om det ska bli några sportarrangemang eller andra arrangemang från föreningarna i höst måste de ju vara inne snart. De vill veta om de klarar av det här. Det handlar som sagt inte om Vätternrundan, Vansbrosimmet eller Vasaloppet som har stora sponsorer, utan om de små föreningar som kanske har en byggfirma på hemmaplan som enda sponsor och som inte orkar med dessa utgifter.

Det var bra att jag fick veta att Trafikverket inte behöver ta ut avgifterna, men det formulerades ändå bara som att de kan låta bli eller har rätt att inte ta ut några pengar.

Det här har tagit tid. Vi ska inte stå och skylla på varandra nu om vilken regering som har gjort vad, utan det måste komma framåt. Vi måste få en lösning, för föreningarnas skull. Vi kan inte stå här och diskutera hur många år som helst. Att det började på Socialdemokraternas tid är en annan sak.

Tävlingar och andra arrangemang som ska hållas nästa år planeras nu. Föreningarna behöver alltså besked nu. Jag hoppas att vi snart får besked av Andreas Carlson om hur det kommer att se ut 2025. På återseende!

Fru talman! Jag hann inte läsa färdigt citatet från Anna Iwarsson, så jag fortsätter. "Att regeringens beslut bara gäller under 2024 är olyckligt. En tillfällig lösning togs fram under 2023 och nu blir det alltså ytterligare en tillfällig lösning under 2024. Vi riskerar att snart befinna oss i samma ansträngda läge inför 2025 om inte regeringen skyndsamt hanterar frågan. Senast direkt efter sommaren behöver föreningarna ges goda förutsättningar för att planera 2025. Det är inte hållbart att lappa och laga med folkhälsofrämjande aktiviteter som insats, landets arrangörer får inte en sportslig chans att genomföra sina arrangemang på ett bra sätt."

Frågan från oss är alltså fortfarande när vi får beskedet. Jag undrar även var det satt fast. Var det mellan Jakob Forssmed och Andreas Carlson eller mellan två olika departement? För mig handlar det här om väg. Jag sitter i trafikutskottet så för mig handlar det om Andreas Carlson, men det är ju inte jag som bestämmer vem som ska handha vad.

Jag återgår till min fråga som gäller att Trafikverket kan eller har rätt att avstå från att ta ut ersättning från ideella föreningar upp till 150 000 kronor. Men när ska eller kan de ta ut avgift? När kommer det i alla fall en räkning till de små föreningar som har en kostnad på under 150 000 kronor?

Fru talman! Jag vill tacka Andreas Carlson för svaret.

Frågan om föreningars avgift för skyltkostnader på statliga vägar är viktig för svenskt föreningsliv och folkhälsan, på en bred nivå. Detta håller vi med om båda två. Även små föreningar ska kunna erbjuda aktiviteter för barn och vuxna. En träning eller tävling i en liten förening kan till exempel leda till att man senare anmäler sig till en större tävling, men när ska man få tid och chans att klara detta om man inte får öva också på stora vägar?

Man ska också kunna stanna på den nivå som passar en själv och vara på hemmaplan i sin egen förening. Det spelar ingen roll vilken inkomst man har, för om det blir för kostsamt för föreningarna att betala kommer avgifterna att höjas.

Det är välkommet att ministern nu ger besked för 2024, men det är ett mycket sent besked. Många, för att inte säga de flesta, av alla föreningar som berörs har redan gjort sina planeringar för 2024, och många har kanske inte vågat hoppas på att regeringen skulle ge detta besked. I år har 55 lopp ställts in, och förra året var det 72 lopp.

Regeringen har haft Trafikverkets förslag på bordet sedan oktober förra året. Det är anmärkningsvärt att besked har dröjt så här länge. Trafikverket har ju gjort sitt och lämnat in förslag.

Så här säger Anna Iwarsson, ordförande för Riksidrottsförbundet: Vi är nu i mitten av april 2024, och planeringen för årets alla motions- och tävlingslopp är långt framskriden. Det är dock positivt att regeringen skriver att det ska gälla för hela 2024, vilket måste betyda att det gäller retroaktivt för redan genomförda evenemang.

Frågan från mig är: Är det så vi ska tolka svaret, att det är retroaktivt?

Ändringen innebär att Trafikverket kan avstå, eller har rätt att avstå, från att ta ut ersättning från ideella föreningar upp till 150 000 kronor per arrangemang och att Trafikverket i vårändringsbudgeten får ökade medel, 8 miljoner kronor, för att kunna hantera en del av ideella föreningars kostnader i samband med arrangemang på det statliga vägnätet.

Även i maj 2023 beslutade regeringen att ge Trafikverket möjlighet att inte begära ersättning från ideella föreningar. Då meddelade Trafikverket efter en månad att ett takbelopp på 150 000 kronor skulle införas. Alla kostnader som översteg takbeloppet behövde arrangören själv betala. Det kändes som ett stort svek för föreningarna. För cykelsporten var det en riktig punktering. Lösningen gällde bara under 2023. Regeringens beslut är en fortsättning på takbeloppet, men inte heller denna lösning är permanent utan gäller bara under 2024.

Anna Iwarsson säger också: Att regeringens beslut bara gäller under 2024 är olyckligt. En tillfällig lösning togs fram under 2023, och nu blir det alltså ytterligare en tillfällig lösning under 2024. Vi riskerar att snart befinna oss i samma ansträngda läge inför 2025 om inte regeringen skyndsamt hanterar frågan.

Därför blir min fråga: Vad är det som sitter fast?

Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till reservation 3.

Jag är uppvuxen i Uppsala. Det är verkligen en cykelstad. Även om man kan svära över studenter som cyklar helt utan vett är jag otroligt tacksam över att så många av dem väljer cykeln, inte minst när jag måste ta bilen själv. Vi skulle aldrig klara framkomligheten i Uppsala om det inte vore för att det är så många cyklister.

Men även de globala klimatmålen förutsätter att många av oss tar cykeln. Cykeln känns mer modern än någonsin när världen ställer om för framtiden. Man skulle kunna tala om en cykelnyckel för klimatet.

Att främja användandet av cykel är därför en fråga för Uppsala kommun, för Region Uppsala och för oss i riksdagen. Det handlar om att avlasta kollektivtrafiken, där regionen är ansvarig. Det handlar om att klara framkomligheten på Uppsalas gator, där kommunen är ansvarig. Men det handlar också om att klara de högt ställda klimatmålen i Uppsala, Sverige, EU och världen. Cykeln är framtiden men också en del av Uppsalas stolta historia som cykelstad.

Fru talman! Tänk om hela Sverige vore lite mer som Uppsala, kan jag tänka ibland. Tänk om hela landet cyklade som vi. Men Sverige är inte som Uppsala. Vi är ett avlångt land med olika förutsättningar. Vi har ansvar för att stimulera cykling och ökad transporteffektivitet över hela landet. Inte minst i storstäder har cykeln en stor potential att avlasta både biltrafiken på vägarna och kollektivtrafiken.

Kan vi ersätta fler resor med cykel kan vi också må bättre som individer. Folkhälsan påverkas av hur mycket vi rör oss. Att trampa på en cykel är bra för hjärta och hjärna, muskler och motivation. Den som cyklar 15 minuter till jobbet ägnar sig under en vanlig arbetsdag åt 30 minuter friskvård nästan utan att tänka på det.

I sammanhanget vill jag också peka på att såväl säkerhet som kapacitet behöver förbättras för att cyklingen ska kunna öka och utvecklas. Politiken har ett ansvar att driva utvecklingen åt rätt håll. Framför allt i storstadsregionerna är det viktigt att den kommunala planeringen utgår från ett regionalt perspektiv för att underlätta cykelpendling mellan närliggande kommuner. God planering för att underlätta cykelpendling är viktig i alla kommuner.

Vi vill sammanfattningsvis framhålla att en ökad och säker cykling kan bidra till att minska resandets miljöpåverkan och trängseln i tätorter samt bidra till en bättre folkhälsa. Ökad cykling ger stora fördelar för samhället och individen. Cykeln hör till vår stolta historia, nutid och framtid. Vi politiker har ett ansvar att göra vad vi kan för att det ska vara lätt att välja cykeln när det går.

(Applåder)