Leonid Yurkovskiy

Fru talman! Låt mig börja med frågan om brukarrum. Som ledamoten är inne på är det ett förslag i Narkotikautredningen där utredarna själva menar att ytterligare utredning krävs. Av den anledningen tar Sverigedemokraterna inte ställning i frågan än, men vi följer givetvis utvecklingen och observerar hur det funkar på annat håll. Vi återkommer gärna till frågan när det blir aktuellt.

Prioriteringen borde vara att implementera de befintliga och färdigutredda delarna av Narkotikautredningen.

Precis som ledamoten säger är det mycket som vilar på regionerna. Det är positivt att man tar sitt ansvar där, men Sverigedemokraterna vill generellt se ett större statligt ansvar. Där har vi ännu inte riktigt fått genomslag än.

När det gäller Tidöregeringsunderlaget vill jag säga att jag inte har upplevt någon som helst oenighet. Läser man betänkandet märker man också att alla våra partier är tämligen överens om riktningen. Jag tvivlar alltså starkt på att något sådant skulle ligga till grund.

Det är väldigt mycket arbete som ligger på Socialdepartementets bord, och jag tror att det är den enkla förklaringen. Det är väldigt många reformer som ska genomföras på relativt kort tid, en mandatperiod.

Fru talman! Tack, Christofer Bergenblock, för den viktiga frågan! Här verkar vi vara tämligen överens. Jag tror också att vi är överens över blockgränserna här också.

Jag var ju tydlig i mitt anförande om att vi skulle vilja se att fler saker nu ros i land. Vi lyfte givetvis frågan i vårt möte med departementet, men samtidigt är ju detta inte något som går att forcera fram från den här kammaren.

Vi var också positiva till delen om naloxon. Det är ännu ett bevis på att vi är ganska enade i de här frågorna.

Jag hoppas att detta kommer att innebära att våra ståndpunkter får stärkt genomslag när propositionerna väl kommer på plats. Men jag kan tyvärr inte ge något besked om när saker kommer fram eller hur fort det kan gå.

När det gäller Samsjuklighetsutredningen fanns det en prognos om att förslagen skulle rullas fram över fem år. I år är det år då det ska börja komma konkreta förslag på vårt bord. Det ser vi fram emot.

Fru talman! Tack, Nils Seye Larsen, för många intressanta synpunkter och kommentarer! Jag vill börja med att säga att vi är helt överens om till exempel detta med portioner med 50 milligram per portion. Det är ju helt galet, och där är vi överens.

Men var ska då gränsen ligga? Sverigedemokraterna vill ju att gränsen ska ligga på en nivå som ändå är normal för en normal brukare, kanske en brukare som till och med gillar lite starkare snus. Man ska inte behöva ha två portioner i munnen av den anledningen. Det kan handla om en fullvuxen man som har snusat länge och gjort ett välavvägt beslut genom åren, förhoppningsvis. Där ska man inte krångla till det – förutsatt, naturligtvis, att vi är överens om att man ska få snusa.

Skatten på snus sänks ju inte, utan den indexeras upp, men vi höjer skatten extra för cigaretter. Vi ska alltså inte göra snuset billigare och billigare, så att det till sist blir gratis och så många som möjligt snusar. Poängen är ju – och den knyter an också till ledamotens huvudfråga – att vi vill minska nikotinbruket, men inte på bekostnad av ökad rökning. Det är därför politiken ser ut som den gör. Det handlar om att styra bort rökarna, för rökning är enligt oss det överlägset farligaste.

Fru talman! Tack så mycket, ledamoten, för frågorna!

Jag kan också som en personlig upplysning berätta att jag lyckligtvis inte är nikotinberoende, men jag blir inte attraherad av de här smakerna. Då har jag fått in det argumentet också.

Så till de tre frågorna, först frågan om vi vill minska nikotinanvändningen totalt sett. Svaret är att vi primärt vill minska den nikotinanvändning som är mest skadlig, vilket är rökningen. Utöver det har vi ett nytt tobakspolitiskt mål, nämligen att minska skadorna av nikotinet. I den mån till exempel tobaksfritt, vitt snus är skadligt vill vi minska även de skadorna. Men skillnaden mellan hur vi tycker i dag och hur man tyckte tidigare är att vi väger dessa mot varandra, hämtar in kunskap och tittar på vad skillnaderna mellan produkterna är och hur mycket man kan skademinimera.

Detta är intressant, för Miljöpartiet och även Socialdemokraterna, tror jag, förordar skademinimeringsperspektiv i andra delar av betänkandet, till exempel när det gäller narkotika. Jag välkomnar ledamoten att applicera samma logik på det här området.

När det gäller gränsvärdet finns det ett föreslaget värde från den så kallade Askersjöutredningen på tolv milligram per gram. Vi är inte emot ett tak i sig, men frågan är var det ska ligga. Vi föreslår att det läggs lite högre än vad som föreslagits, dels baserat på att det redan finns snus som överstiger det värdet, dels för att gränsvärdet uttrycks i milligram per gram, vilket enligt oss är fel mått att använda. Det borde uttryckas i milligram per portion för att undvika att man bara ändrar storleken på portionerna eller att användarna tar fler portioner.

När det gäller skatten handlar det om en skatteväxling för folkhälsan, kan man säga. Meningen med skatten är just att det ska vara lättare att välja snuset framför cigaretterna, inte framför att avstå helt.

Fru talman! Jag tycker att det är en jättebra fråga.

Jag kan börja med att bara snabbt kommentera detta med snuset. Jag håller med om att det inte på något sätt är något slags hälsoprodukt. Men frågan som kvarstår är: Hur hindrar vi de unga från att börja snusa mer? Om vi inte kommer överens om smakerna kanske vi kan se en väg framåt när det gäller marknadsföringen. Hur når man ut till ungdomarna? Hur får man dem att bli intresserade av detta till att börja med? Det är en fråga vi kanske kan gå vidare med.

När det gäller alkoholen handlar det precis som när det gäller nikotinet om ett ramverk som vi får arbeta utifrån. Ramverket innebär, återigen, att alla partier är överens om att man ska få konsumera alkohol. Man ska få göra det på uteserveringarna, och man ska få göra det hemma.

Då blir återigen följdfrågan: Utifrån detta ramverk, vilka regler är rimliga? Blir det på något sätt bättre av att det ställe man går till för att dricka en öl tvingas servera mat, till exempel? Det handlar ofta om mat lagad utan kärlek. Det kanske av den anledningen till och med blir en sämre upplevelse än om ölen skulle serveras utan mat. Detta är frågan.

Ska man tackla alkoholproblematiken? Ja, det anser Sverigedemokraterna att man ska göra. Men ska man göra det genom att försämra för näringsidkare eller restauranger när de helt enligt lagen ska servera alkohol, som vi är överens om att de ska få göra? Då är svaret från oss nej.

Fru talman! Tack, ledamoten, för en angelägen fråga!

Först vill jag kommentera detta med vuxensmaker. Jag är inte säker på att det finns vuxen- och barnsmaker när det gäller vare sig godis eller nikotinprodukter. Men jag förstår givetvis vad ledamoten är ute efter: att tobaksbolagen specifikt anpassar sin produkt för att den ska tilltala barn och unga. Det är i alla fall tesen – det begriper jag.

Mitt svar på detta är att vi, så länge vi är överens om att vuxna ska få bruka nikotinprodukter, måste fråga oss vilka produkter de ska få bruka. Ska det vara lagligt att bruka nikotinprodukter men bara om de smakar illa? Det är för mig inte det bästa sättet att resonera kring detta. Är man okej med att vuxna får bruka nikotinprodukter ska det finnas alternativ och – återigen – alternativ som lockar bort från rökning.

Den rätta frågan, fru talman och ledamoten, är enligt mig hur vi stoppar de unga från att konsumera dessa produkter. Det är det som är problemet. När det gäller den statistik som visar att fler unga brukar snus handlar det om unga som inte ens ska kunna köpa snus till att börja med. Följdfrågorna blir alltså: Hur kan vi skärpa kontrollerna på försäljningsställena? Hur kan vi stoppa langningen? Hur kan vi åstadkomma en nikotinfri skoltid? De frågorna besvarar jag gärna tillsammans med övriga partier.

Fru talman! Jag uppfattade inte riktigt någon följdfråga, men jag tackar ändå för möjligheten att vidareutveckla resonemanget.

Man ska jämföra de olika nikotinprodukterna för att de är olika skadliga, precis som jag sa. Alla partier i riksdagen är överens om att nikotinprodukter ska vara lagligt.

Det är lagligt för vuxna att bruka nikotinprodukter. Då blir följdfrågan: Vilka nikotinprodukter ska de bruka, de som nu vill göra det? Det är såklart bättre om ingen gör det alls. De som inte brukar någon nikotinprodukt ska helst inte börja. Men för de människor som väljer att bruka nikotinprodukter, som redan gör det eller väljer att göra det i framtiden, ska det finnas ett mindre skadligt alternativ.

Det är helt enkelt så att med snus inhalerar personen ingen rök, med allt vad det innebär. Det är den stora skillnaden. Visst kan man bli något slags multinikotinist, men i regel finns det en total dos som en person konsumerar. Konsumerar man sitt nikotin genom snuset tränger det undan att man konsumerar ytterligare nikotin genom rökning. Det är därför det här är bra ur folkhälsosynpunkt.

Fru talman! Tack så mycket för frågan, ledamoten! Vi kanske behöver anordna ett gemensamt kunskapsseminarium för våra partier. Det kanske hade varit bra.

Jag är medveten om snusets – primärt nikotinets – effekt på hjärta och kärl och riskerna under graviditet, men att nikotin i sig skulle vara cancerframkallande är mig veterligen inte belagt. Vår poäng från Sverigedemokraterna är att det finns skillnader i riskerna med och skadegraderna hos de olika nikotinprodukterna – främst mellan tobak som röks och det enligt oss mindre skadliga alternativet snus.

Vi ser ett tydligt samband. Sverige har som sagt legat i framkant med diverse restriktiva åtgärder, men vi är inte ensamma om det. Det finns andra länder som jobbar på det sättet också, men unikt för Sverige är snusets status som nikotinprodukt. Det är en bidragande faktor till att färre dör i lungcancer i Sverige.

Herr talman! Vi ska debattera ANDTS, och som ni förstår ryms många ämnen inom denna förkortning och i betänkandet. Låt mig därför börja med någonting positivt, nämligen Socialstyrelsens framtidsprognos som vi nåddes av i går. Den visar att lungcancerfallen bland kvinnor, som tidigare har ökat under en väldigt lång tid, nu förväntas vända nedåt för varje år. Enligt prognosen förväntas även risken att dö i lungcancer minska.

Detta nämner jag såklart med anledning av tobaksdelen i betänkandet. Det finns förstås flera anledningar till att Sverige nästan är rökfritt, eller till och med redan är rökfritt enligt WHO:s standard, och till att vi har bland de lägsta lungcancernivåerna i hela världen. Det beror dels på att vi har legat i framkant vad gäller att sprida information om riskerna och begränsa produkterna – här kan vi tänka på reklamen och uteserveringarna – dels på att ett inte hälsosamt men betydligt mindre skadligt alternativ har funnits tillgängligt och varit populärt. Mig veterligen finns det inget parti i den här församlingen som vill förbjuda tobak och nikotin för vuxna människor, och så länge det är fallet vill vi inte se någon politik som skulle försvåra för människor att göra ett mindre skadligt val.

Varje år får tusentals människor cancer till följd av rökning. Det är bland det värsta man kan få. Många dör. Mig veterligen finns det inga snusrelaterade dödsfall. Detta är också väldigt viktigt att ta med sig när man utvärderar den här politiken. Samtidigt ser vi ett klart problem i att fler unga börjar bruka nikotinprodukter. Vi vill förstås att färre överlag ska bruka nikotinprodukter, men det ska inte ske på bekostnad av ökad rökning.

Det som gäller de unga får vi såklart inte ignorera, och det är heller inget som mitt parti förnekar. Men vi måste hitta sätt att jobba med båda målgrupperna samtidigt, alltså både mot de vuxna som har full rätt att bruka de här nikotinprodukterna och välja ett mindre skadligt alternativ och mot de unga som inte ska bruka de här produkterna alls. Vi ställer oss därför positiva till tidigare förslag om langningsförbud och en nikotinfri skoltid. Vi är öppna för att se över reglerna kring marknadsföring, och vi höjer också skatten på cigaretter som är de farligaste av de här produkterna.

Herr talman! Ett annat positivt besked är att alla partier i bred enighet tillsammans har lyckats tackla den skadliga lustgasanvändningen. Från och med förra året är det 18-årsgräns som gäller, och det finns rimliga begränsningar gällande hur mycket lustgas man kan köpa åt gången. Detaljhandel med lustgas ska anmälas till Folkhälsomyndigheten. Det finns också rimliga straff på plats som kan leda till böter och fängelse om man säljer illegalt.

Jag förväntade mig såklart att vi i den här kammaren skulle vara positiva till det. Jag förväntade mig även att föräldrarna, som nu kan känna sig lite mindre oroliga för sina barn, skulle vara positiva. Men jag blev själv överraskad av bemötandet från de unga och deras reaktion på den nya lagen, herr talman. Även de tycker nämligen att det här är bra, och förhoppningsvis kan dessa ungdomar nu också känna sig lite tryggare när de går på fest.

Herr talman! När det gäller de tyngre delarna av narkotikapolitiken vill vi att regeringen gör en grundläggande översyn av såväl tidigare som nuvarande politik. Vi menar att framtidens narkotikapolitik ska baseras på den senaste forskningen mer än enbart på politisk vilja. Vi uppmanar regeringen att agera utifrån Narkotikautredningens uppmaningar. Sverigedemokraterna tillstyrker i synnerhet de förslag på åtgärder som syftar till förebyggande arbete, skademinimering och sammanställning av aktuell vetenskap.

Viss koppling till detta har Samsjuklighetsutredningen. Redan i Tidöavtalet står det att beroendevården ska stärkas, och regeringen har aviserat att man avser att gå vidare med ett lagstiftningsarbete utifrån Samsjuklighetsutredningen. Det är inget nytt i sig. Tanken var att reformerna skulle rullas fram under en femårsperiod efter det att det här aviserades. Man måste ändå anse att leveransfasen börjar närma sig nu. Man får såklart inte hasta fram någonting, men varje försening påverkar människors liv. Vi sverigedemokrater är mycket angelägna om att det här kommer på plats så snart som möjligt.

Fru talman! Något mer lättsamma är frågorna om serveringstillstånd och gårdsförsäljning. Förra året pratade vi om gårdsförsäljning. Vi sverigedemokrater var positiva, med några mindre reservationer beträffande begränsningarna.

En enligt mig betydligt lättare fråga är den om serveringstillståndet, som nu är ute på remiss. Som folkhälsopolitiker förordar jag såklart att man dricker så lite alkohol som möjligt. Men det är ändå positivt att vi ser ett kulturellt skifte från fokus på berusning till fokus på smak, upplevelse, hantverk, umgänge och så vidare. Vår ståndpunkt är att ingen vinner på att serveringsställen måste erbjuda tråkig mat i samband med alkoholservering. Sverigedemokraterna välkomnar därför regelförenklingar på området. Det är lite som med nikotinet. Vi är överens om att man ska få konsumera alkohol på uteserveringar. Så länge vi är det borde det inte finnas onödigt krångel som bara försämrar upplevelsen för alla inblandade.

Fru talman! Hur trevligt det än kan vara med uteserveringar och gårdsförsäljning kvarstår faktum att alkohol är bland de farligaste lagliga substanserna avsedda för mänsklig konsumtion. Listan över alkoholens skadeverkningar är omfattande. Det är angeläget att vi inom folkhälsopolitiken upplyser om detta och försöker minska den totala konsumtionen i Sverige. Här tror jag att vi är överens.

Något konkret som vi sverigedemokrater vill lyfta fram är att det i dag råder en diskrepans mellan varningstexter på förpackningar mellan exempelvis alkoholprodukter och tobaksprodukter. Införandet av varningstexter har visat sig vara en väldigt tydlig och ganska kostnadseffektiv form av hälsoinformation och en insats som minskar bruket. Den positiva effekten har också fastställts internationellt.

Med hänsyn till alkoholens skadeverkan finns det anledning att överväga ett mer enhetligt förhållningssätt till varningstexter. Sverigedemokraterna anser att regeringen bör utreda de potentiella effekterna av att implementera krav om hälsoriskupplysning på alkoholprodukter. Det kommer vi att driva internt inom rådande regeringssamarbete.

Fru talman! Tack, statsministern, för svaret! Från Sverigedemokraternas sida håller vi med om att EU:s huvudsakliga roll, den roll vi anser att man borde fokusera på mer, handlar om just handel och att öka alla EU-länders ekonomiska styrka.

Jag har även en fråga som kanske är lite utanför mötets ämne och som rör att EU och Indien nyligen har avtalat om ett mobilitetsramverk som ska underlätta för indiska studenter och indisk arbetskraft att ta sig till Europa. Med all hänsyn till att min fråga kommer tätt inpå nyheten undrar jag ändå om det är någonting man har hunnit behandla och om statsministern kan säga något om processen framåt och framför allt om Sveriges nationella befogenheter på migrationsområdet kvarstår.

Fru talman! Tack så mycket, statsministern, för återrapporten! Det var många träffsäkra slutsatser i den.

Det är tydligt att Europas styrka är att skapa självständighet. Det är med den självständigheten vi kan stå upp mot Ryssland och, i det här fallet, USA eller vilka det nu kan vara.

Donald Trump har flera gånger tidigare sagt att han vill att USA ska ta över Grönland. Han har bland annat hänvisat till att Ryssland eller Kina annars skulle kunna ta över ön. Det är lite ironisk logik: att hota med hänvisning till att någon annan kan hota.

Men det blir inget Grönland för Donald Trump och USA. Det blir inga fler barnsliga lekar. Europa har satt ned foten och har styrkan att stå på sig. Jag kommer inte att upprepa Jimmie Åkessons vikinganförande, men vi ser nu att USA inte kan göra vad de vill i relation till Europa. Jag tror att de är lite rädda för hur avgörande vi faktiskt är för deras ekonomi. Jag tycker att vi bör bära med oss den insikten, givetvis med den absolut mest konstruktiva attityden och med det ingångsvärde som statsministern lyfter fram.

Jag har en fråga till statsministern om självständighet, med anledning av detta och mot bakgrund av det som statsministern sa om att det utan en stark ekonomi är svårt att hävda sin självständighet.

António Costa upprepade att EU nu fokuserar på att stärka sitt försvar och sin konkurrenskraft för att bygga ett mer oberoende Europa. Är det förhållningssättet tydligt gentemot USA även när det gäller vårt beroende av exempelvis deras techjättar? Diskuterades några konkreta vägar framåt ur det perspektivet?

Fru talman! Tack, ledamoten, för följdfrågan!

Först ska man ju säga att det här citatet som sagt inte var fullständigt. De kompletterade sedan med att säga att de inte kan ge en rekommendation när det gäller ultraprocessad mat eller processad mat just med anledning av att de anser att det finns ultraprocessad mat som är hälsosam. Det stämmer alltså inte att det är så tydligt från deras sida. Jag kan konstatera att det är tydligt att Sverigedemokraterna är mer intresserade av ifrågasättande och källkritik än vad Centerpartiet är.

Vi kan ta ett hypotetiskt scenario. Om myndigheten skulle börja föreslå att man ska konsumera så mycket alkohol som möjligt och ersätta allt protein med godis skulle alla i den här församlingen givetvis ha synpunkter på detta förfarande. Det är ett extremt exempel, men jag säger det för att visa på att det även om man skulle ha synpunkter på detta inte skulle betyda att man vill gå in och detaljstyra myndigheterna, utan då har man som politiker identifierat ett förbättringsområde, milt sagt. Det är en sådan situation jag upplever att vi nu har.

Fru talman! Jag tackar ledamoten så mycket för frågan. Det är dock en helt felaktig uppfattning. Det är precis som jag sa: Vi vill inte styra myndigheterna. Det är myndigheternas ansvar att kommunicera de här sakerna, men vi vill ju se över hur de gör det. Är det så att politiken uppfattar att myndigheterna inte lever upp till sitt uppdrag? Det är så man kan formulera det – om en del av Folkhälsomyndighetens uppdrag är att på ett så bra sätt som möjligt informera om de här sakerna. Då måste vi föra samtalet med myndigheterna och ge dem i uppdrag att forma sin verksamhet på ett sådant sätt att de lever upp till uppdraget. Det är inte svårare än så.

När det gäller USA och de kommentarer som nämndes är det såklart svårt att recensera olika citat och liknande, men visst kan man vara en frisk fläkt och samtidigt ha dåligt omdöme i andra sammanhang. Det behöver man inte läsa in alltför mycket i.

Jag vill återigen ta ett exempel. Som det ser ut i dag kan man tolka rekommendationerna som att man ska byta ut ett extra ägg mot en ultraprocessad sojakorv. Det här behöver inte enbart vara min åsikt, utan många – även experter – kommer att hålla med. Det är i de allra flesta fall inte en sund tolkning, men det är tyvärr en rimlig tolkning utifrån hur myndigheterna har valt att kommunicera. Därför lyfter vi den här frågan. Vi ska dock inte på något sätt sätta oss ned i den här kammaren och göra en lista på vad rekommendationerna ska innehålla.

Poängen är, precis som ledamoten tog upp, att det i dag är svårt att fatta rätt beslut när man står i matbutiken. Det var också därför jag lyfte fram detta som ett potentiellt utvecklingsområde: att på något sätt skapa ett system så att konsumenten kan se exempelvis hur ultraprocessad en produkt är.

Fru talman! Jag tackar ledamoten för följdfrågorna.

Den så kallade Bupmiljarden är en historisk och markant satsning. Man ska komma ihåg att det här inte är de enda pengar som regionerna sedan har att röra sig med. De här organisationerna har en egen skattekraft. Sverigedemokraterna vill ju att staten ska ta större ansvar för att kunna säkra mer resurser och göra vården mer jämlik, men man kan just nu ändå inte bortse från denna realitet.

Jag håller med om att det behövs fler ingångar. Vi satsar därför också på att vårdcentralerna ska få bättre förmåga att hantera människor med psykisk ohälsa för att avlasta bup och göra det enklare för de barn och unga som behöver hjälp att kunna få vård även där i ett första skede.

Jag vill också ge en kort kommentar angående att läsa på och att det inte ska dra iväg. Jag vill bestämt hävda att ingenting som har sagts i kammaren i dag har dragit iväg alltför mycket. Det är givetvis rimligt att vi politiker har kommentarer om hur myndigheterna arbetar med informationsspridning och om vilken information man väljer att lyfta fram utifrån den kunskapsdatabas man har.

Fru talman! Jag tackar så mycket för frågorna.

Först en kommentar om det som sades om Livsmedelsverket. Jag är inte helt säker på att det är från exakt samma sida som jag var inne på. I den artikel från Livsmedelsverket som jag läste följde man strax upp den här sortens uttalanden om processad mat med att även nyttig mat kan vara ultraprocessad. Sedan exemplifierar man det med att grönsaksburgare och bröd är nyttigt och säger att man av den anledningen inte kan avråda från ultraprocessad mat i sina rekommendationer.

På den sammanfattade listan finns inte ultraprocessad mat. Det nämns inte, och det nämns inte heller i de nordiska näringsrekommendationerna. Det här blir ett problem, för man lyfter vidare fram i sina rekommendationer att saltkonsumtionen ska minska och att sockerkonsumtionen ska minska. Samtidigt vet vi att det är just i ultraprocessad mat som salttillsatserna och sockertillsatserna är höga.

Jag håller såklart med om att det inte är vi i den här kammaren som ska bestämma vad rekommendationerna ska vara. Men det är vårt jobb att se när myndigheternas arbete behöver förbättras. Då måste vi såklart kunna ha synpunkter på det och sedan överlåta till dem att utveckla det.

Jag delar ledamotens åsikt att den psykiska hälsan för barn och unga och insatserna där behöver stärkas. Ledamoten lyfter själv fram några exempel på vad vi och regeringen gör, saker som jag självklart står bakom. Men man ska heller inte glömma de enorma satsningar på barn- och ungdomspsykiatrin som vi gör, vilket kommer att leda till att färre behöver stå i kö.

Det här med elevhälsan stöttar vi såklart också, men det är ytterst en kommunal fråga om man ska anlita fler kuratorer eller inte. Det gör Sverigedemokraterna i många kommuner.

Fru talman! Jag tackar för följdfrågan.

Jag tror inte att Tobias Andersson på något sätt gör anspråk på att göra folkhälsorelaterade rekommendationer från myndigheternas sida. Jag tror att man får skilja på hans eventuella personliga uppfattningar och den politik som vi framför sett till Folkhälsomyndigheten och dess arbete.

Vad gäller det här att kött skulle vara en viktig fråga för oss kan man i alla fall sätta det i just den här kontexten. Jag kan exemplifiera vad jag menar med att rekommendationerna och kommunikationen blir otydliga.

Man skulle kunna tolka Livsmedelsverket och Folkhälsomyndigheten som att man kan byta ut en bit hemlagat kött och kanske det där extra ägget mot en sojakorv och hälla på lite extra rapsolja. Det skulle vara en fullt rimlig tolkning av rekommendationerna. Jag är övertygad om att gemene dietist skulle hålla med om att det inte nödvändigtvis är rätt väg att gå. Då kommer vi in på nyanserna. Ska man avstå från kött kanske det inte är den ultraprocessade sojakorven man ska byta till, utan då kanske man går in mer på frön, nötter och baljväxter – detta bara för att exemplifiera och utan att gå in för mycket i detalj, då det är så känsligt.

Med det sagt är vi givetvis överens om att det är vetenskapen som ska ligga till grund. Men frågan är hur vi nyttjar den på bästa sätt.

Fru talman! Jag tackar så mycket för den relevanta frågan.

Jag är givetvis helt överens med ledamoten om att alla eventuella rekommendationer ska utgå från etablerad vetenskap. Problemet, som vi ser det, är att man uppenbarligen inte är helt överens om vetenskapen och vilka delar som ska framföras i rekommendationer.

Ultraprocessad mat är just ett sådant exempel. När rekommendationerna togs fram var det flera experter som menade att det skulle vara en del av rekommendationerna och att det fanns gott underlag, men sedan landade man ändå i att det inte var relevant, bland annat därför att man tyckte att det var svåra avvägningar. Det finns alltså avvägningsfrågor även inom den etablerade vetenskapen.

Min andra kritik handlade om vad man sedan gör med den här kunskapen och hur man kommunicerar den. Jag menar att Folkhälsomyndighetens rekommendationer, så som de är skrivna till allmänheten på hemsidan, är tämligen onyanserade. De går att applicera på en person, beroende på livssituation, men som jag läser dem går de inte att applicera brett på befolkningen.

Det vi efterfrågar från myndigheterna är att man nyanserar och kanske ser över hur man kommunicerar och exakt vilka delar man lyfter fram.

Fru talman! Det är inte helt lätt att definiera betänkandet och området. Folkhälsa rymmer allt från mat till psykiskt välmående, men jag vill ändå sammanfatta själva politikområdet så gott det går.

För mig handlar det om att göra det som går att göra och påverka det som går att påverka för att människor ska vara sjukdomsfria och välmående så länge som möjligt genom hela livet. Det är såklart ett ädelt mål.

Medan sjukvårdspolitiken, med all rätt, ges stort utrymme har vi, mer eller mindre, bara en debatt om året som handlar om den politik som ska förhindra och förebygga att folk blir sjuka till att börja med. Kanske blir det en och en halv debatt, om vi räknar med den ANDTS-debatt som ska hållas i början av februari.

Fru talman! Jag vill börja med kosten. De stundvis bisarra rekommendationer som fanns tidigare i USA har uppdaterats, vilket har gett lite ringar på vattnet och aktualiserat debatten också här i Sverige. Jag tänker såklart inte stå här och säga vad folk ska äta och inte, men så länge vi är överens om att vi ska ha kostrekommendationer är det klokt om de är genomtänkta.

Folkhälsomyndigheten, som utgår från de nordiska näringsrekommendationerna, och Livsmedelsverket, som gör detsamma, skriver bland annat att vi för folkhälsans skull behöver äta mer vegetabiliska oljor och att vi inte ska äta mer än 350 gram rött kött i veckan. Man säger också att det går bra att äta ett ägg om dagen. Vad avser kött är man ganska dålig på att differentiera mellan till exempel hemlagat naturbeteskött och ultraprocessad snabbmat. Fru talman! Det är inte helt seriöst.

Just ultraprocessad mat, det vill säga livsmedel som har genomgått en hög grad av industriell bearbetning eller som har många tillsatser, nämns inte alls, trots att flera av de involverade experterna själva har konstaterat att det finns starkt belägg för sambandet mellan den sortens mat och olika sorters hälsoskador.

Alldeles oavsett vad som nämns och inte blir det ganska hopplöst om det inte kommuniceras ut på rätt sätt och om vi människor inte kan fatta informerade val i butiken. Därför vill Sverigedemokraterna dels se över hur man kan göra det lättare för konsumenterna att göra medvetna val när de står i butiken, till exempel sett till graden av industriell bearbetning, dels ge Folkhälsomyndigheten i uppdrag att se över sina rekommendationer och kanske framför allt hur de kommuniceras.

Slutligen kanske Jimmies matkasse, det vill säga att vi sänker matmomsen, även kan innefatta en folkhälsodimension i framtiden. Det är i alla fall något som jag skulle välkomna.

Fru talman! En fråga som jag verkligen bryr mig om är miljögifter och hur de påverkar människan. Jag kan säga så här: Som nationalist är det självklart för mig att man inte bara värnar Sverige som samhälle utan även värnar landet i bokstavlig mening. Man kan inte som Sverigevän vara okej med att Sveriges uråldriga natur, som vi har ärvt från tidigare generationer, blir förstörd och att födan som vi skördar från den blir förgiftad. Ytterst handlar det om att svenska folket ska kunna leva friska, giftfria liv.

Nu har vi en situation där plast och även PFAS är en del av hela kroppen. Vi vet att ämnena är giftiga, cancerframkallande och hormonstörande, men vi har svårt att studera effekten på människan, bland annat för att det är svårt att hitta kontrollgrupper. Det är alltså svårt i dag att hitta människor som inte har plast i kroppen.

Här är jag tacksam för vad vi gör i Sverige, exempelvis Tidöregeringens nationella plan för att stoppa spridningen av evighetskemikalier liksom åtgärderna mot kinesiska lågprisföretag och deras bevisligen giftiga produkter. Även om mycket av detta sköts på EU-nivå vill Sverigedemokraterna verka för ökad kunskapsinhämtning på området och också utreda vad nästa steg kan tänkas bli, till exempel för plastföroreningarna. Då menar vi nationellt.

Fru talman! Jag måste också nämna den psykiska ohälsan. Det ämnet går inte att undvika när man pratar om folkhälsa. Ur folkhälsoperspektivet är det kanske det största problemet i dag, och det förtjänar egentligen en helt egen debatt. Men vi här, oavsett parti, är i alla fall helt överens om att situationen är ohållbar.

Under 2024, vilket är den senaste statistik jag har, dog 1 230 personer av säkert fastställda självmord i Sverige. Jag har sagt det tidigare, men jag tycker alltid att det är värt att upprepa siffran. Tio av dem var barn under 15 år. Cirka 1,2 miljoner hämtar ut antidepressiva läkemedel, vilket i sig bär med sig en rad konsekvenser. Detta kan inte kallas för något annat än masskonsumtion. Något är uppenbarligen fel.

Jag välkomnar därför att Sverigedemokraterna och regeringen har budgeterat 1,3 miljarder kronor till kommuner och regioner för insatser inom psykisk hälsa och suicidprevention för det här året, att regeringen och Sverigedemokraterna tidigare har kunnat presentera den långsiktiga strategin för psykisk hälsa och att Sverigedemokraterna konsekvent har drivit på för att återupprätta den nationella stödlinjen. Vi är såklart fortfarande mycket glada och stolta över att den är på plats igen.

En bidragande och ibland avgörande riskfaktor för psykisk ohälsa kan vara stress, fru talman. Det kan bidra till depression och sömnbesvär och kan i svåra fall även leda till utmattningssymtom. Detta är mycket oroande, inte minst därför att det drabbar unga i så stor utsträckning.

Vi ser fortfarande det här som ett särskilt problem att adressera. Vi lever i ett ständigt föränderligt samhälle. Kraven på individen ökar och är inte alltid glasklara. Sverigedemokraterna ser det som nödvändigt att utreda de bakomliggande orsakerna och också presentera realistiska åtgärder för att hantera problemen. En sådan utredning skulle kunna innefatta faktorer som arbetsmiljö, stadsplanering, fokus på grönområden och lugna miljöer, möjligheten till fysisk aktivitet i vardagen och den negativa påverkan av reklam och sociala medier.

Avslutningsvis: Vi från den här församlingen kan kanske inte styra när folk går och lägger sig och heller inte vad de äter. Låt oss därför fokusera på vad vi kan göra och skapa så goda förutsättningar som möjligt för att varje svensk ska leva ett hälsosamt liv.

Herr talman! Det jag fortfarande hör från Miljöpartiet är försvar av spårbytet som koncept. Det man vill då är att ha en välfärd som i grund och botten är uppbyggd på illegitim invandring. Det är människor som har kommit till landet och fått ett nej när det gäller de grunder som de har kommit hit på. Sedan stannar de ändå genom att byta anledning till att de kom till Sverige.

Att vissa av dem har fått viktiga jobb förnekar jag inte. Det är ett direkt svar på frågan. Det finns fall där det nu kommer att uppstå problem. Men i grund och botten handlar det om att man har byggt upp delar av välfärden på illegitim invandring, inte om att vi nu åtgärdar de problem som den illegitima invandringen har skapat. Sedan ska man ha med sig alla andra delar i samhället där det här också spelar roll, och man ska även ha med sig totalkostnaden.

Ledamoten pratar om att snöa in på detaljer. Ja, i det stora hela blir det här en liten detalj när det gäller invandringen, men man kan räkna alla kostnader som invandringen har inneburit inom allt från kriminalpolitik till välfärdsbrottslighet och brottsfri välfärdsbelastning. Om man hade tagit en bråkdel av de resurserna för att försäkra sig om att kompetensförsörjningen fungerar hade vi inte haft det problem vi har i dag.

(Applåder)

Herr talman! Jag tackar för en mycket relevant fråga.

Den statistiken stämmer inte, av allt att döma. År 2023, som är det senaste år jag kunnat hitta, beviljades 249 arbetstillstånd gällande alla former av sjukvårdspersonal – allt från tandhygienister till vårdbiträden och läkare. Det motsvarar knappt 1 procent av arbetskraftsinvandringen. Det ska sättas i relation till Socialstyrelsens siffror: 44 000 sysselsatta läkare, 128 000 sjuksköterskor och minst 180 000 färdigutbildade undersköterskor. Det gäller alltså en väldigt liten del av den totala arbetskraften.

Man ska komma ihåg att spårbytet inte bara är en bekväm funktion för att stärka arbetskraften i Sverige, utan det har i grunden varit ett dysfunktionellt system. Det har inte bara bidragit till att vissa människor – en liten andel, av allt att döma – nu kanske jobbar inom vården och drabbas av det här, utan det har också lett till att en enorm andel människor belastar vårt välfärdssystem. Det är en del av det utanförskap som skapas i Sverige och alla andra problem kopplade till integration som nu är allmänt erkända inom svensk politik.

Den fråga man kan ställa sig som miljöpartist är hur vi klarade sjukvården på 50- och 60-talen. Hur klarade alla länder sin sjukvård och assistans utan massinvandring? Vi har väldigt många som utbildar sig inom vårdyrken, men det är inte tillräckligt många av dem som vill arbeta med patienter. Det är den frågan som behöver lösas. Dysfunktionella spårbytessystem behövs inte.