Tobias Billström

Fru talman! Jag tackar interpellanten och deltagaren för ett stort engagemang i den här frågan.

Jag vill understryka, eftersom det berördes i den här diskussionen, hur viktigt det är med diplomati. Diplomatin behövs när läget är som svårast. Detta får aldrig förväxlas med undfallenhet. Det finns flera anledningar till behovet av framåtlutad diplomati med Iran.

Vi behöver nu framföra tydliga budskap om det som pågår i Iran. De svenskar med rötter i Iran - jag är glad att Alireza Akhondi nämnde den stora diasporan - som kanske har familj i Iran förväntar sig sannolikt att vi som folkvalda representanter och regering framför vår syn på det som sker till iranska företrädare och att vi nu står upp för mänskliga rättigheter.

Jag talade själv med min iranske motpart Amir-Abdollahian den 11 november. Det var ett tillfälle att på hög politisk nivå uppmana till ett slut på det brutala våldet från iranska myndigheters sida och respekt för det iranska folkets krav på mänskliga rättigheter. Jag var synnerligen tydlig under samtalet med min iranske motpart.

Jag vill också igen, fru talman, påminna om att ett antal svenska medborgare är frihetsberövade i Iran. Regeringen har en skyldighet att skydda dessa frihetsberövade svenskars intressen. Utrikesförvaltningen fortsätter att arbeta mycket aktivt med dessa fall. Vi står i nära och kontinuerlig kontakt med företrädare för Iran i denna fråga, som jag också lyfte i samtalet med Amir-Abdollahian den 11 november.

Jag kan, fru talman, försäkra kammaren om att vi på olika nivåer fortsätter att tydligt och klart kommunicera vår syn på de övergrepp och MRkränkningar som har skett i Iran och våra krav på att de ska upphöra.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Fru talman! Låt mig börja med att säga att jag naturligtvis välkomnar det breda engagemang som finns här i riksdagen för de iranier som demonstrerar för sina rättigheter. Regeringen fördömer våldet som de iranska säkerhetsstyrkorna använder mot de fredliga demonstranterna och är lika oroad över utvecklingen i Iran som flera ledamöter i den här kammaren är.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Den breda politiska enigheten i den här frågan är viktig. Det är många svenskar runt om i landet som är engagerade i det som händer i Iran, vilket inte minst visas av antalet åhörare här i kammaren i dag. Det finns inget tvivel om att vi behöver agera till stöd för de modiga individerna, inte minst de många kvinnorna och flickorna, som ger sig ut på Irans gator för att göra sina röster hörda med livet som insats.

Frågan är hur vi bäst går till väga för att stötta dem. Att ensidigt avsluta våra avtal och avsiktsförklaringar med Iran, som frågeställaren föreslår, skulle i många fall riskera att framstå som tom symbolik eftersom inga aktiviteter pågår. I andra fall skulle ett ensidigt utträde i stället undergräva våra egna intressen, som i fallet med luftfartsöverenskommelsen eller avtalet om ömsesidigt investeringsskydd. Regeringen kan inte styra över svenska företags prioriteringar. Samtidigt kan jag konstatera att handeln med Iran som sagt redan i dag är mycket begränsad.

Därför vill jag återigen framhålla vikten av de åtgärder som nu vidtas, som är direkt riktade mot individer och institutioner som har ett direkt ansvar för de kränkningar av mänskliga rättigheter som just nu begås i Iran. Genom att agera samfällt med andra länder kan vi utöva maximalt politiskt tryck på Iran.

Jag välkomnar därför att EU:s utrikesministrar i rådet för utrikes frågor i Bryssel denna vecka kunde besluta om ytterligare 31 sanktionslistningar inom ramen för EU:s MR-sanktioner mot Iran. Listningarna inkluderar bland annat Irans inrikesminister liksom lokala befäl för såväl IRGC som andra specialstyrkor runt hela landet, det vill säga individer som haft ett direkt ansvar för våld mot demonstranter.

Liksom många andra och precis som interpellanten Alireza Akhondi har jag reagerat på att iranier uppges ha frihetsberövats för att ha uttryckt sina åsikter online och att tillgången till internet har begränsats kraftigt i Iran under protesterna. Jag välkomnar därför att vi också inom EU har kunnat sanktionslista chefen för Irans cyberpolis och cyberpolisen som enhet. Även Irans informationsminister har listats.

Det är centralt att vi upprätthåller enigheten inom EU och att vi fortsätter att agera samfällt och samordnat. Vi måste hela tiden se över de verktyg som står till buds för att verkningsfullt kunna reagera på utvecklingen i Iran.

Vid det senaste rådsmötet föreslog jag därför att Iran tas upp igen vid nästa utrikesministermöte i december, denna gång som en dagordningspunkt och inte under aktuella frågor.

Som inkommande ordförande i EU under våren 2023 kommer Sverige att ha ett särskilt ansvar att fortsätta verka för EU-enighet i frågan.

Fru talman! Jag tackar för inläggen från interpellanten och Daniel Riazat.

Regeringen kommer att fortsätta att agera inom olika arenor där förutsättningar finns för ett brett samförstånd om åtgärder. Därmed kan de få starkt genomslag till stöd för demonstranterna i Iran. FN är naturligtvis ytterligare ett exempel på ett viktigt forum.

Sverige och övriga EU har som bekant uttryckt tydliga krav på en trovärdig utredning av Mahsa Jina Aminis död och av det dödliga våldet mot demonstranter som vi nu ser utspelas. Ansvaret för att säkra rättvisa och ansvarsutkrävande mot brott mot mänskliga rättigheter ligger i första hand på varje stat, i detta fall Iran. I situationer där det är uppenbart att en rättvis och rättssäker hantering inte kan tillses av den egna staten finns även andra vägar till rättvisa internationellt.

Därför pågår diskussioner i detta nu om möjliga åtgärder inom ramen för FN:s råd för mänskliga rättigheter. En specialsession kommer att äga rum redan nästa vecka, den 24 november. En av de frågor som jag hoppas kommer att diskuteras är hur man får till stånd en trovärdig och oberoende utredning av det som har skett i Iran i syfte att utkräva ansvar. Sverige är ett av de länder som aktivt har stöttat detta initiativ.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Samtidigt, fru talman, stöder Sverige också FN:s specialrapportör för Iran, som har ett särskilt uppdrag att bevaka utvecklingen för mänskliga rättigheter i landet å det internationella samfundets vägnar. Vårt arbete inom multilaterala arenor som EU och FN innebär på intet sätt försummelser av vårt bilaterala engagemang i Iranfrågan. Det hindrar oss inte från att med all tydlighet kommunicera svensk syn på situationen i bilaterala samtal på olika nivåer.

Som jag sa vid den förra interpellationsdebatten om Iran den 8 november är vi alltid redo att ompröva och omvärdera bilaterala relationer i ljuset av händelseutvecklingen. Det är dock avgörande att de åtgärder som vi vidtar är meningsfulla och verkningsfulla och att vi använder olika plattformar för att optimera genomslaget.

Fru talman! har frågat mig om regeringen avser att undersöka om det är möjligt att ensidigt avsluta ett antal avtal ingångna med Iran och hur tidsplanen för en sådan process i sådana fall skulle se ut. Vidare frågar han om det förs en dialog med svenska företag om att avsluta deras verksamhet i Iran och, om så inte är fallet, huruvida jag har för avsikt att inleda en sådan.

Med hänvisning till interpellation 2022/23:8 och 2022/23:16 och diskussion i kammaren den 8 november vill jag igen understryka att jag helt delar Alireza Akhondis oro över utvecklingen i Iran och den mycket allvarliga situationen för mänskliga rättigheter i landet. Regeringen fördömer kraftfullt iranska myndigheters våld mot fredliga demonstranter.

De fem överenskommelser som slöts mellan Sverige och Iran 2017 och som var föremål för fråga 2022/23:8 är som sagt inte juridiskt bindande avtal utan gemensamma avsiktsförklaringar. Överenskommelserna hanteras på svensk sida av sakansvariga departement, inte av UD. Begränsade aktiviteter har skett inom berörda områden.

Begränsade aktiviteter och samarbeten har också skett inom ramen för de andra avtal och överenskommelser som Alireza Akhondi hänvisat till i denna fråga, inom bland annat områden som investeringsskydd och ekonomiskt samarbete. Ingen blandkommission har hållits med Iran sedan 2018. Två av avtalen slöts på 70-talet under en tid då Iran hade ett annat styrelseskick. Vad gäller luftfartsöverenskommelsen med Iran från 1975, vilken bland annat fastställer transit- och trafikrättigheter samt kapacitetsbestämmelser, ser vi inte att det skulle vara tillrådligt eller i Sveriges intresse att avbryta denna.

I övrigt är det, som tidigare framhållits, inte aktuellt att i nuläget verka för att vidareutveckla samarbeten med Iran inom ramen för dessa olika dokument, särskilt i ljuset av den nuvarande svåra situationen för mänskliga rättigheter i Iran.

Vad gäller näringslivets verksamhet i Iran har den påverkats av en rad olika faktorer, bland annat EU:s och, inte minst, USA:s sanktioner. Svensk handel med Iran är därför begränsad och har minskat kraftigt sedan 2018. Regeringen kan dock inte lägga sig i företags enskilda beslut som fattas på kommersiella grunder.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag vill igen försäkra Alireza Akhondi att regeringen är beredd att ompröva den bilaterala relationen med Iran. Vi bör dock säkerställa att vi prioriterar de åtgärder som är verkningsfulla och har en effekt på situationen. Jag vill därför igen, liksom i kammaren den 8 november, lyfta fram hur strategiskt viktigt det är för Sverige att kunna agera genom EU. När vi agerar tillsammans med 26 andra länder inom EU, genom gemensamma uttalanden eller åtgärder, får det naturligtvis större kraft och tyngd än om ett land agerar enskilt.

Sverige har därför varit pådrivande för att Iran skulle tas upp under mötet i rådet för utrikesfrågor i november. Sverige har också aktivt verkat för ytterligare sanktionslistningar. Den 14 november fattade EU beslut om ett andra paket av listningar av individer som haft höga positioner inom bland annat polis och säkerhetstjänst i områden där våldet mot demonstranter varit som mest omfattande. Det fattades även beslut om sanktioner som svar på att Iran tillhandahållit drönare som Ryssland använt i sin krigföring i Ukraina.

Sverige är redo att stötta initiativ tagna av andra länder inom EU och inom FN för att demonstrera internationellt stöd för de kvinnor och män som står upp för sina mänskliga rättigheter i Iran. Syftet med detta är inte att undvika bilateral hantering. Syftet är i stället att använda de arenor och verktyg som har bäst förutsättningar att göra skillnad för människor i Iran. Parallellt med detta kommer regeringen att fortsätta att framföra tydliga budskap till iranska företrädare på olika nivåer.

Herr talman! Jag tackar för en engagerad debatt här i kväll, och jag tackar interpellanterna för deras interpellationer och möjligheten för mig att utveckla regeringens politik på detta område.

Det finns bara en sak som jag skulle vilja understryka i mina sista ord i denna debatt, och det är att jag tycker att det finns ett sätt eller en tendens att undervärdera behovet av enighet i Europeiska unionen när det gäller Iran. Jag vill understryka att EU hittills har agerat med mycket stor enighet. Sverige har bidragit aktivt till detta och avser att fullfölja den linjen framgent. EU har kraftfullt fördömt Irans agerande i offentliga uttalanden, och vi ämnar fortsätta att använda EU som en plattform för att påverka Iran.

Det var oerhört viktigt att EU i oktober kunde fatta beslut om nya riktade sanktioner, och vi utgår naturligtvis ifrån att frågan kommer att komma upp på nytt i samband med nästa utrikesministerråd. Jag kan försäkra Håkan Svenneling i denna debatt att vi som sagt kommer att vara pådrivande för detta. Om så blir fallet kommer jag att driva frågan lika tydligt och klart som jag har gjort i denna interpellationsdebatt i samtal, överläggningar och förhandlingar med mina utrikesministerkolleger i Europeiska unionen. Just nu diskuteras inom EU förslaget om utökade sanktionslistningar med anledning av det fortsatta våldet. Detta är alltså en konkret pågående process.

Jag har också föreslagit att situationen ska tas upp på nytt på dagordningen vid denna månads utrikesministermöte, som äger rum den 14 november. Jag och regeringen anser och bedömer att det är centralt med ett fortsatt starkt sammanhållet EU-agerande i denna fråga. Jag är som sagt övertygad om att frågan kommer att fortsätta diskuteras, och det är bra. De modiga kvinnorna och tjejerna som slåss för demokrati på gatorna i Iran förtjänar stöd även i denna kammare.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Herr talman! Regeringen gör sig inga illusioner om Irans agerande regionalt eller internationellt. Jag vill vara tydlig med det i denna debatt. Det är mycket allvarligt att Iran har tillhandahållit Ryssland drönare som används i kriget mot Ukraina. Den 20 oktober tog EU beslut om de första sanktionslistningarna av iranska individer och enheter med anledning av detta, och mot samma bakgrund väntas EU i nästa vecka besluta om ytterligare listning av fler iranska individer och enheter.

Låt mig understryka detta och även instämma i det Arin Karapet tog upp: EU är en utomordentligt effektiv plattform om alla 27 medlemsstater kan förmås att säga samma sak i en sådan här för oss alla angelägen och viktig fråga.

Vad gäller Iran är denna stat också direkt eller indirekt inblandad i flera av Mellanösterns konflikter och har därmed också ett ansvar för den regionala utvecklingen. Iran behöver ändra förhållningssätt och göra mer för att bidra till politiska lösning, inklusive i Syrien och i Jemen. Vi ser med mycket stor oro på de iranska attacker som har skett mot kurdiska mål i Irak, vilket hotar att undergräva Iraks stabilitet och territoriella suveränitet.

Irans återkommande hot och uttalanden som ifrågasätter staten Israels legitimitet är oacceptabla, och även här EU har uttalat skarpa fördömanden av dessa.

Eftersom jag nämnde Arin Karapet ska jag specifikt vända mig till honom och säga att svenska staten givetvis aldrig accepterar olagliga aktiviteter på vårt territorium bedrivna av andra stater. Alla sådana aktiviteter kommer givetvis att beivras och lagföras om de upptäcks.

Jag välkomnar dagens diskussion här i kammaren och tackar alla som har deltagit oavsett parti. Det finns ett stort engagemang för situationen i Iran, vilket också återspeglas av att många nu sitter på åhörarläktaren. Detta är helt naturligt givet den mycket allvarliga utvecklingen och återspeglar också de starka mellanfolkliga banden mellan Sverige och Iran.

Regeringen kommer att fortsätta att följa utvecklingen i Iran nära. Tillsammans med övriga EU och våra internationella partner fortsätter vi att överväga alla tillgängliga verktyg och åtgärder för att påverka Irans agerande och stödja det iranska folkets legitima krav på mänskliga rättigheter.

Herr talman! Först och främst vill jag naturligtvis tacka alla deltagare som hittills har tagit till orda i denna debatt. Det är väldigt glädjande att det finns ett sådant engagemang för de modiga kvinnor och män, ska jag säga, som är ute på gatorna och demonstrerar i Iran. Det är väldigt bra att vi här i kammaren så tydligt tar ställning för deras sak.

När det gäller diplomati är den naturligtvis som viktigast i lägen då vi har svåra frågor att lösa - frågor som kräver samtal och dialog. Sådan är situationen med Iran.

Det har framgått väldigt tydligt i debatten här i kammaren i kväll: Omkring 1 procent av Sveriges befolkning har sina rötter i Iran, och ett stort antal svenska medborgare reser också regelbundet till Iran. Det är också välkänt att ett antal svenska medborgare sitter frihetsberövade i Iran. Utrikesförvaltningen arbetar mycket aktivt med dessa fall. Vi står i nära och kontinuerlig kontakt med företrädare för Iran gällande situationen för de svenskar som är frihetsberövade där.

Sverige har ett intresse av fortsatt fungerande diplomatiska kontakter med Iran. Men dialogen måste vara rak och tydlig, och vi ska stå upp för våra värderingar och vår syn på mänskliga rättigheter. Sverige har därför tydligt uttalat sig om Irans brutala bemötande av de fredliga protesterna, både offentligt och i bilaterala samtal med iranska företrädare på olika nivåer. Detta kommer vi att fortsätta göra. UD har frekventa kontakter med den iranska ambassadören i Sverige där en mängd frågor tas upp, inklusive den pågående händelseutvecklingen i Iran och svensk syn på denna. Därom ska det inte råda några tvivel efter kvällens debatt här i kammaren.

Från Sveriges sida är vi alltid beredda att ompröva och omvärdera bilaterala relationer i ljuset av händelseutvecklingen. Men jag vill, herr talman, framhålla att det är avgörande att de åtgärder vi vidtar är meningsfulla och verkningsfulla.

Situationen för mänskliga rättigheter i Iran har länge varit mycket allvarlig, något som flera av deltagarna i debatten redan har berört. EU införde därför redan 2011 omfattande sanktioner mot iranska aktörer som gör sig skyldiga till allvarliga MR-överträdelser - sanktioner som nu har utökats. Förutom situationen för kvinnor och flickor, som med rätta har hamnat i internationellt fokus nu, är också många av Irans etniska och religiösa minoriteter mycket utsatta, vilket EU och Sverige konsekvent lyfter.

Vi ser också med djup oro på hur journalister och medier särskilt utsätts och förföljs och hur det fria ordet också begränsas i Iran. Den omfattande begränsningen av internet i landet, som också berördes här i debatten och som förstärkts markant sedan protesterna inleddes, är mycket allvarlig och får också konsekvenser för hela det iranska samhället.

När det gäller Alireza Akhondis fråga om asylsökande från Iran kan jag som utrikesminister bara hänvisa till den process vi har i Sverige. Det är Migrationsverket som ansvarar för prövningen av om det föreligger verkställighetshinder för utvisning i enlighet med utlänningslagen. För att bedöma den aktuella situationen i ett land använder sig Migrationsverket av flera olika källor. De landbeskrivningar som Alireza Akhondi nämner avser möjligen de MR-rapporter som UD publicerar och som finns på regeringens hemsida, men de rapporterna gör inte anspråk på att ge en fullständig bild av läget för de mänskliga rättigheterna i landet.

Herr talman! har frågat mig om jag avser att kalla upp Irans ambassadör till Utrikesdepartementet. Vidare frågar han om jag avser att verka för ökade riktade sanktioner mot de ansvariga i den iranska regimen och för att ansvariga ställs till svars för sina brott mot mänskliga rättigheter. Slutligen undrar han om jag avser att avbryta de avtal som tecknades mellan Sverige och Iran 2017. Alireza Akhondi har frågat mig vad jag och regeringen avser att göra för att göra svenskiraniernas röst hörd, hur vi ska se till att den iranska regimen får stå till svars för Irans brott mot mänskligheten och om regeringen avser att ändra de landbeskrivningar som ligger till grund för bedömningen av verkställighetshinder vid utvisningar.

Jag delar Håkan Svennelings och Alireza Akhondis oro över utvecklingen i Iran och den mycket allvarliga situationen för mänskliga rättigheter i landet. Regeringen fördömer kraftfullt iranska myndigheters våld mot fredliga demonstranter. Sverige och övriga EU har uttryckt ett tydligt stöd för de iranier och inte minst de kvinnor som nu fredligt demonstrerar för sina mänskliga rättigheter. Detta har framförts i publika uttalanden såväl som i direkta kontakter med iranska företrädare.

UD har frekventa kontakter med den iranska ambassadören då en mängd frågor tas upp, inklusive den pågående händelseutvecklingen i Iran.

Den 17 oktober beslutade EU om riktade sanktioner mot personer som bär ett ansvar för våldet mot demonstranter. Tillsammans med övriga EU ser vi kontinuerligt över de verktyg som finns för att bemöta Irans agerande. Diskussioner pågår nu om möjligheten att införa ytterligare sanktionslistningar, med anledning av den fortsatt brutalt våldsamma hanteringen av demonstrationerna. Sverige är aktivt pådrivande i denna process.

EU har i sina uttalanden om situationen i Iran också tydligt uttryckt krav på ansvarsutkrävande och på en trovärdig utredning av Mahsa Jina Aminis död och av det dödliga våldet mot demonstranter. I FN:s generalförsamling diskuteras nu den årliga resolutionen om situationen för mänskliga rättigheter i Iran. Sverige deltar genom EU aktivt i detta och verkar för tydliga skrivningar om den senaste tidens händelser. EU är också aktivt i frågan inom FN:s råd för mänskliga rättigheter. Diskussioner pågår nu om vad som kan göras inom ramen för rådet med anledning av den kritiska situationen i Iran.

De fem överenskommelser som slöts mellan Sverige och Iran 2017 är inte juridiskt bindande avtal utan gemensamma avsiktsförklaringar om en ambition att utveckla samarbeten på olika områden, så kallade memoranda of understanding. Bland annat rörde det vägtransport, forskning och högre utbildning och att stärka kvinnors egenmakt. Överenskommelserna hanteras på svensk sida av sakansvariga departement, inte av UD.

Jag kan dock konstatera att mycket begränsat faktiskt samarbete har skett inom ramen för dessa överenskommelser, inte minst på grund av den negativa utvecklingen i Iran. I ljuset av den nuvarande situationen är det inte heller aktuellt att verka för att nya samarbeten av denna typ ska vidareutvecklas.

Det kan vara värt att notera att viss aktivitet har skett på området att verka för att stärka kvinnors egenmakt i Iran, bland annat genom program som letts av Svenska institutet, men också detta har tyvärr avstannat.

Slutligen frågan om underlag för bedömning av verkställighetshinder i tillämpning av beslut om utvisning. Migrationsverket ansvarar för prövningen av om det föreligger verkställighetshinder i enlighet med utlänningslagen. Alla ärenden ska utredas så som deras beskaffenhet kräver, vilket innebär att uppdaterad information om vad som händer i sökandens hemland kan behöva tas fram. Migrationsverket har en egen landinformationsenhet och kan använda sig av en mängd olika nationella och internationella källor och är inte på något sätt bunden av information eller bedömningar från UD.

Herr talman! Först och främst vill jag tacka Kerstin Lundgren så mycket för en viktig och angelägen interpellation. Som har framgått av debatten är detta ett ämne som vi är väldigt förenade kring. Det är oerhört angeläget att människor som vågar stå upp även i dessa väldigt mörka och onda tider i Ryssland får allt det stöd och den hjälp som de behöver få från oss som bebor den demokratiska världen.

Inget politiskt styre eller samhälle har rätt att neka sina medborgare rätten att tala och tänka fritt. Vladimir Kara-Murza är en i raden av modiga röster i Ryssland som vill protestera mot sakernas tillstånd i landet och som har fått betala ett mycket högt pris för detta. Därom är jag och Kerstin Lundgren helt eniga.

Jag och den regering som jag ingår i kommer alltid att försvara de demokratiska principerna i samtal med ryska företrädare och stå för en gemensam EU-politik där mänskliga rättigheter påverkar hur vi förhåller oss till Ryssland.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Herr talman! Jag nämnde tidigare att det civila samhället i Ryssland bekämpas på en mängd olika sätt. Undersökningar pekar på att över 19 000 människor har arresterats för att de har protesterat mot Rysslands aggression mot Ukraina. Hundratusentals unga ryssar såg ingen annan möjlighet att visa sitt missnöje än att med fötterna lämna landet av rädsla för att mobiliseras till armén.

Sverige fortsätter att bidra till att främja en demokratisk utveckling i Ryssland med stärkt yttrandefrihet samt ökad respekt för mänskliga rättigheter och rättsstatens principer, till och med under dessa mycket svåra omständigheter som råder. För att inför det ryska civilsamhället liksom gentemot ryska myndigheter markera den vikt som Sverige tillmäter de här frågorna närvarar utsänd personal vid vår ambassad i Moskva och generalkonsulatet i Sankt Petersburg som sagt också regelbundet vid olika rättegångar mot demokrati- och människorättsförsvarare, till exempel Aleksej Navalnyj och, naturligtvis, den ryske historikern Jurij Dmitrijev.

Sverige kommer också, som sagt, att fortsätta att regelmässigt ta upp kränkningar av och övergrepp mot de mänskliga rättigheterna i internationella forum, såsom FN:s råd för mänskliga rättigheter, FN:s generalförsamling och Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa.

Herr talman! Tack, Kerstin Lundgren, för de vänliga orden och också för en interpellation i ett ämne som är så pass allvarligt som detta! Jag har själv träffat Vladimir Kara-Murza i flera sammanhang, både här i riksdagen och naturligtvis också i Strasbourg vid sessioner med Europarådets parlamentariska församling, där ju interpellanten Kerstin Lundgren själv har tjänstgjort.

Från regeringens sida följer vi den inrikespolitiska situationen i Ryssland väldigt nära. Det ryska styret har sedan den fullskaliga invasionen i Ukraina i februari snabbt gått i en alltmer auktoritär riktning som återspeglar sig på flera olika sätt. Med ett redan tidigare ytterst begränsat demokratiskt utrymme erbjuds nu i praktiken ingen plats för något kanaliserat politiskt motstånd över huvud taget.

Det civila samhället står under en enorm press, inte minst efter antagandet av ett antal lagar i mars som gjorde det straffbart att sprida vad som då kallades för falska nyheter om den ryska armén såväl inom landets gränser som utanför dessa. Ryska myndigheter har också stoppat sändningarna från det fåtal oberoende tv- och radiostationer som finns kvar i landet och har dessutom utvisat journalister som jobbar och rapporterar för utländsk press.

Kara-Murza hör till den grupp av modiga ryssar som fortfarande vågar göra sin röst hörd i protest mot de otaliga brott och övergrepp som ryska myndigheter utsätter sina egna medborgare för samt de krigsbrott som oupphörligen begås i Ukraina.

Med Václav Havel-priset sällar han sig också till den illustra skara som inom loppet av bara några månader har fått ett välförtjänt internationellt erkännande för sitt arbete och moraliska ställningstagande i Ryssland. Där finns inte minst organisationen Memorial, som är en av årets mottagare av Nobels fredspris.

Det är viktigt att Sverige och EU fortsätter att följa utvecklingen i Ryssland och processen mot Kara-Murza likaväl som processen mot andra oppositionella. Sverige kommer som sagt att fortsätta att vara drivande i Europeiska unionen för att mänskliga rättigheter, demokrati och rättsstatens principer ska förbli givna beståndsdelar i EU:s politik gentemot Ryssland. Och den globala sanktionsregimen mot allvarliga kränkningar av och brott mot de mänskliga rättigheterna är ett verktyg i detta arbete.

Svar på interpellationer

Herr talman! Kerstin Lundgren har frågat huruvida jag, mot bakgrund av de ryska myndigheternas förräderianklagelser mot den oppositionelle politikern Vladimir Kara-Murza och dennes frihetsberövande i april 2022, är beredd att driva på för att EU snarast ska införa Magnitskijsanktioner mot de ansvariga för processen mot Kara-Murza samt är beredd att tillsammans med likasinnade länders regeringar driva att EU ska kräva Kara-Murzas omedelbara frigivande.

Regeringen är djupt bekymrad över de ryska myndigheternas agerande gentemot Kara-Murza. Han har uppvisat ett stort personligt mod i sin kritik av Putins regim och de kränkningar av mänskliga rättigheter som begås mot den egna befolkningen i Ryssland, vilket också den 10 oktober ledde till hans förärande av Václav Havel-priset för mänskliga rättigheter av Europarådets parlamentariska församling.

Utsänd svensk diplomatisk personal i Moskva följer rättsprocessen mot Kara-Murza noggrant och var även på plats vid den häktesförhandling som hölls i Moskvas stadsdomstol den 24 oktober, då Kara-Murzas överklagande gällande förlängningen av hans häktningstid avslogs.

Den 7 december 2020 antog EU:s råd för utrikesfrågor ett rådsbeslut och en förordning som inrättade en global sanktionsregim mot allvarliga kränkningar av och brott mot de mänskliga rättigheterna. I början av mars 2021 beslutades de första fyra listningarna, och senare samma månad beslutades att föra upp ytterligare 15 namn på listan. Totalt är numera 22 personer och enheter listade under sanktionsregimen. Samtliga dessa listningar ska nu genomgå en översyn före den 8 december. Sverige engagerar sig aktivt i diskussioner om tillämpningen av sanktionsregimen och anser att denna ska användas som ett effektivt, rättssäkert och trovärdigt verktyg för EU:s gemensamma politik för att värna de mänskliga rättigheterna.

Vi fortsätter att följa utvecklingen i Ryssland och processen mot Kara-Murza och utesluter i nuläget inga åtgärder inom befintliga sanktionsregimer. Sverige är och kommer fortsatt att vara drivande i EU för att mänskliga rättigheter, demokrati och rättsstatens principer ska förbli givna beståndsdelar i EU:s politik gentemot Ryssland.

Sverige kommer också att fortsätta att regelmässigt ta upp kränkningar av och övergrepp mot de mänskliga rättigheterna i internationella forum såsom FN:s råd för mänskliga rättigheter, FN:s generalförsamling och Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa, OSSE. Vid OSSE:s ordförandeskapskonferens som hölls i Warszawa den 26 september-7 oktober fördömde Sverige tydligt ryska myndigheters brott mot mänskliga rättigheter såväl i Ryssland som i Ukraina. Konferensen samlade 1 500 deltagare i form av civilsamhällesrepresentanter, regeringsföreträdare och fristående experter och ersatte det Human Dimension Implementation Meeting, HDIM, som inte har kunnat genomföras de senaste två åren på grund av rysk blockering.

Herr talman! Jag vill börja med att tacka Azadeh Rojhan för frågan. Ingen kan stå oberörd inför de scener som utspelar sig i Iran. Det har jag sagt flera gånger i den här kammaren, och jag gläds mycket åt den uppslutning som finns brett parlamentariskt för det iranska folkets sak. Det är någonting som besjälar även den regering som jag ingår i.

Man ska också se på frågan från det perspektiv som jag har nämnt tidigare, nämligen att vi måste föra den här diskussionen gemensamt i Europeiska unionen. Det är bara där vi har möjligheten att utöva ett sådant tryck på den iranska regimen att vi både kan få ett stopp på våldet och få till stånd en utveckling där demonstranter får lov att fritt uttrycka sin mening och där det iranska folket sist och slutligen får lov att fritt avgöra sitt öde helt enligt de principer som vi vill se tillämpas när det gäller även andra stater.

Mitt korta svar är att vi kommer att bevaka den här frågan inom ramen för Europeiska unionen. Jag förutser en lång diskussion eftersom det inte kommer att bli något snabbt slut på utvecklingen i Iran som vi kan se.

(Applåder)

Frågestunden var härmed avslutad.

Herr talman! Tack till Denis Begic för frågan!

Regeringen följer mycket noggrant utvecklingen i de här länderna. Vi tycker också att det är angeläget att de processer som pågår, där de olika staterna som har sökt ett närmande till Europeiska unionen är ålagda att uppfylla vissa kriterier och villkor, löper på.

Inför ordförandeskapet förutser jag många intressanta diskussioner kring frågorna om hur EU ska kunna upprätthålla bra kontakter med de här staterna och också påverka utvecklingen i dem i en riktning som kommer att göra det möjligt för dem att närma sig Europeiska unionen.

De här dialogerna äger naturligtvis rum på flera olika områden. En del av dem är jag som utrikesminister totalansvarig för i regeringen, annat faller på andra ministrar som till exempel justitieministern när det gäller RIFfrågorna.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Frågestund

Därför kan jag inte i dag, här och nu, lämna ett samlat svar på de här frågorna, men det är helt riktigt som Denis Begic säger att den här frågan kommer att behövas ses i ljuset av de processer som kommer oss till handa när vi tar över ordförandeklubban i Europeiska unionen efter årsskiftet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Frågestund

Herr talman! Tack till Boriana Åberg för frågan!

Regeringen ser positivt på initiativ som effektivt kan bidra till ansvarsutkrävande, inklusive på högsta nivå, för internationella brott som har begåtts under Rysslands aggression. Våldsförbudet är ju en av folkrättens mest centrala regler, och att ICC, alltså den internationella brottmålsdomstolen, inom ramen för Ukrainautredningen för närvarande inte kan åtala för aggressionsbrottet är frustrerande. Sverige stöder därför initiativet att inrätta en ad hoc-tribunal eller annan mekanism med jurisdiktion vad gäller aggressionsbrottet.

Det är ett antal frågor som behöver analyseras innan en sådan tribunal kan inrättas. Det behöver vi göra närmare. Men att det finns ett brett internationellt stöd är också centralt för att kunna möjliggöra detta. Vi har för avsikt att bevaka frågan noga från den svenska regeringens sida.

(Applåder)

Herr talman! Jag tackar Kadir Kasirga för frågan. Inga ord är tillräckligt starka för att beskriva den upprördhet som vi känner när vi ser tapperheten och modet hos demonstranterna på gatorna i Teheran och andra städer runt om i Iran.

Naturligtvis fördömer regeringen kraftfullt de iranska myndigheternas våld mot fredliga demonstranter. Just därför är det viktigt att vi tillsammans med övriga medlemsstater i Europeiska unionen för en dialog om vilka ytterligare åtgärder som kan genomföras för att påverka den iranska regimen till att avstå från våld mot sina egna medborgare och tillåta fria och fredliga demonstrationer och också förbättra de mänskliga rättigheterna i det här landet.

Den diskussionen avser vi att fortsätta föra inom ramen för Europeiska unionen, för det är där som vi har möjligheten att gemensamt och konserterat frambära våra argument med kraft och övertygelse.

Herr talman! Jag tackar Ann-Sofie Alm för frågan. Detta är helt riktigt. Min första resa utrikes som utrikesminister gick till Finland. Min andra resa kommer att gå till Tallinn för att markera precis den förändring av den svenska utrikespolitiken som vi vill ha från regeringens sida.

Ett nära samarbete med våra baltiska grannar är en prioritering för regeringen. Vi delar geografi. Vi delar intressen. Vi delar värderingar. Vi är alla medlemmar i EU och förhoppningsvis snart också i Nato. Det är därför naturligt att bredda och fördjupa relationerna inom såväl det utrikespolitiska området som det säkerhetspolitiska området vad gäller försvarsfrågor, vad gäller ekonomi och handel och vad gäller mellanmänskliga kontakter.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Frågestund

Och, som sagt var, jag har redan haft mina första samtal med alla mina baltiska motsvarigheter och planerar att besöka dessa länder så snart det är möjligt.

(Applåder)

Herr talman! Jag tackar så mycket för frågan från Lawen Redar. Jag delar fullkomligt den upprördhet som många känner när de ser bilderna som kablas ut från Irans städer och gator, där människor, fredliga demonstranter, utsätts för detta övervåld. Vi tar det på djupaste allvar från regeringens sida.

Samtidigt måste det sägas att ensam inte är stark. Det är i en konserterad hantering av de här frågorna inom ramen för Europeiska unionen som vi kan lägga tyngd i vågskålen och påverka regimen i Iran. Vi förutser inte heller från regeringens sida något snabbt slut på de hemskheter som vi ser utspelas i Iran och på detta övervåld. Därför är det viktigt att beväpna sig med tålamod från vår sida i förhållande till att arbeta med Europeiska unionen som ett verktyg kring dessa frågor. Vi måste åstadkomma en långsiktig förändring till det bättre när det gäller situationen för mänskliga rättigheter och demokrati i Iran. Och det gör vi som sagt var bäst i samspel med våra kollegor inom Europeiska unionen och som medlemsstat i EU.

(Applåder)

Herr talman! Jag tackar så mycket för frågan. Sverige har ett långt och nära partnerskap med Nato och har som partnerland också bidragit till alla Natos globala insatser - Afghanistan, Irak och Kosovo.

Det arbete som vi nu genomför bygger naturligtvis på dessa erfarenheter och det faktum att Sverige ska agera i enlighet med de förpliktelser som följer av vårt medlemskap, inklusive Natos kärnvapendoktrin. Men vi kommer också med ett antal väldigt positiva delar till Nato. Vi kommer att bidra till att Nato blir en bättre militärallians.

Arbetet fortskrider nu och forceras. Det sker i tandem med Finland i enlighet med det trilaterala memorandum som Sverige, Finland och Turkiet har undertecknat. Alla villkor som finns i detta trilaterala memorandum kommer naturligtvis att uppfyllas. Vi ser fram emot att kunna gå mot en ratificering i alla medlemsstater i Nato så småningom och slutligen kunna ansluta till Washingtonfördraget och bli fullvärdiga medlemmar i Nato under den här regeringen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Frågestund

(Applåder)

Herr talman! Jag delar Larry Söders upprördhet, och jag har stor förståelse för att det i kammaren i dag ställs många frågor om detta. Det är helt naturligt, inte minst givet den stora iranska diasporan som vi har i Sverige.

Jag skulle därför vilja betona att anledningen till att det är så viktigt att vi gör detta konserterat tillsammans med övriga EU-medlemsstater är att vi behöver sätta så starkt tryck som möjligt på den iranska regeringen i de här frågorna. Det gör vi bäst när många medlemsstater talar med en och samma röst.

Frågestund

Därför är svaret på frågan att så fort vi vet mer om hur övriga medlemsstater ställer sig till detta har vi naturligtvis för avsikt att göra ett tydligt ställningstagande i de här frågorna. Vi har vår uppfattning klar från Sveriges sida: Det är viktigt med sanktioner och angeläget med dem som redan beslutades den 17 oktober. Sedan får vi se om ytterligare saker kan göras för att sätta press på den iranska regeringen och få stopp på övervåldet mot demonstranter som uppträder fredligt.

(Applåder)