Fru talman! har frågat mig om regeringen avser att undersöka om det är möjligt att ensidigt avsluta ett antal avtal ingångna med Iran och hur tidsplanen för en sådan process i sådana fall skulle se ut. Vidare frågar han om det förs en dialog med svenska företag om att avsluta deras verksamhet i Iran och, om så inte är fallet, huruvida jag har för avsikt att inleda en sådan.

Med hänvisning till interpellation 2022/23:8 och 2022/23:16 och diskussion i kammaren den 8 november vill jag igen understryka att jag helt delar Alireza Akhondis oro över utvecklingen i Iran och den mycket allvarliga situationen för mänskliga rättigheter i landet. Regeringen fördömer kraftfullt iranska myndigheters våld mot fredliga demonstranter.

De fem överenskommelser som slöts mellan Sverige och Iran 2017 och som var föremål för fråga 2022/23:8 är som sagt inte juridiskt bindande avtal utan gemensamma avsiktsförklaringar. Överenskommelserna hanteras på svensk sida av sakansvariga departement, inte av UD. Begränsade aktiviteter har skett inom berörda områden.

Begränsade aktiviteter och samarbeten har också skett inom ramen för de andra avtal och överenskommelser som Alireza Akhondi hänvisat till i denna fråga, inom bland annat områden som investeringsskydd och ekonomiskt samarbete. Ingen blandkommission har hållits med Iran sedan 2018. Två av avtalen slöts på 70-talet under en tid då Iran hade ett annat styrelseskick. Vad gäller luftfartsöverenskommelsen med Iran från 1975, vilken bland annat fastställer transit- och trafikrättigheter samt kapacitetsbestämmelser, ser vi inte att det skulle vara tillrådligt eller i Sveriges intresse att avbryta denna.

I övrigt är det, som tidigare framhållits, inte aktuellt att i nuläget verka för att vidareutveckla samarbeten med Iran inom ramen för dessa olika dokument, särskilt i ljuset av den nuvarande svåra situationen för mänskliga rättigheter i Iran.

Vad gäller näringslivets verksamhet i Iran har den påverkats av en rad olika faktorer, bland annat EU:s och, inte minst, USA:s sanktioner. Svensk handel med Iran är därför begränsad och har minskat kraftigt sedan 2018. Regeringen kan dock inte lägga sig i företags enskilda beslut som fattas på kommersiella grunder.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag vill igen försäkra Alireza Akhondi att regeringen är beredd att ompröva den bilaterala relationen med Iran. Vi bör dock säkerställa att vi prioriterar de åtgärder som är verkningsfulla och har en effekt på situationen. Jag vill därför igen, liksom i kammaren den 8 november, lyfta fram hur strategiskt viktigt det är för Sverige att kunna agera genom EU. När vi agerar tillsammans med 26 andra länder inom EU, genom gemensamma uttalanden eller åtgärder, får det naturligtvis större kraft och tyngd än om ett land agerar enskilt.

Sverige har därför varit pådrivande för att Iran skulle tas upp under mötet i rådet för utrikesfrågor i november. Sverige har också aktivt verkat för ytterligare sanktionslistningar. Den 14 november fattade EU beslut om ett andra paket av listningar av individer som haft höga positioner inom bland annat polis och säkerhetstjänst i områden där våldet mot demonstranter varit som mest omfattande. Det fattades även beslut om sanktioner som svar på att Iran tillhandahållit drönare som Ryssland använt i sin krigföring i Ukraina.

Sverige är redo att stötta initiativ tagna av andra länder inom EU och inom FN för att demonstrera internationellt stöd för de kvinnor och män som står upp för sina mänskliga rättigheter i Iran. Syftet med detta är inte att undvika bilateral hantering. Syftet är i stället att använda de arenor och verktyg som har bäst förutsättningar att göra skillnad för människor i Iran. Parallellt med detta kommer regeringen att fortsätta att framföra tydliga budskap till iranska företrädare på olika nivåer.

Fru talman, ministern, ärade ledamöter som är på plats och kära, underbara åhörare!

För att sätta frågan om de avtal som Alireza Akhondi talade om i ett perspektiv måste jag tyvärr upprepa det jag har sagt många gånger under de senaste två månaderna. Jag har vid ett antal tillfällen läst upp i princip samma saker som jag kommer att säga nu från talarstolen. Jag har också gjort det när jag har varit i EU-nämnden med utrikesministern, och jag kommer att göra det fram till den dagen den svenska regeringen kommer att lyssna på oss.

För er som inte gillar upprepningar vill jag bara säga: Vad synd! Så länge Europas och Sveriges högst uppsatta politiker inte agerar i Iranfrågan är vi många - jag, Alireza Akhondi och många andra ledamöter - som kommer att fortsätta att ta upp dessa frågor.

Sedan två månader och två dagar tillbaka står Iran i lågor. Det är lågor vars eld fick en revolutionär tändning efter det att den fundamentalistiska regimens moralpolis mördade Jina Mahsa Amini. Vi alla vet varför. Irans regin, som kommer från stenåldern, har stiftat lagar där kvinnor och kvinnors klädsel måste kontrolleras och där kvinnor måste straffas om de inte följer dessa stenåldersliknande lagar.

I Jinas fall blev det ett brutalt mord. I många andra fall har det blivit piskrapp, fängelsestraff, böter och förföljelse.

Under de senaste 43 åren har den brutala diktatoriska statsmakten i Iran förföljt, fängslat och mördat människor vars enda brott har varit att de har tagit upp kampen för demokrati, jämlikhet, yttrandefrihet, pressfrihet, minoriteters rättigheter och jämställdhet. Att regimen i Teheran mördar oskyldiga är inget nytt, men de senaste månadernas påbörjade revolution visar att denna mördarregim inte heller skyr några som helst medel för att tysta ned befolkningen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Barn och unga mördas på öppen gata. Universitetsstudenter fängslas, avstängs, mördas eller torteras - till och med på de universitet där de studerar. I Baluchistan och Kurdistan har vi sett hur regimen använder stridshelikoptrar, pansarvagnar och militären för att döda demonstranterna. Vi vet fortfarande inte hur många som har blivit mördade efter den av regimen anlagda branden i Evinfängelset.

Det är dags att politiker i Sverige och Europa visar var vi står. Vissa av oss har redan gjort det, medan andra fortfarande menar att vi måste fortsätta som det alltid har varit.

Kommer den förra regeringens tystnad gentemot denna diktatur att fortsätta? Kommer det att vara viktigare för denna regering med ekonomiska intressen och bilaterala avtal, eller kommer man att stå upp för den iranska befolkningen? Vi vet ju vad som hände i fallet med Turkiet nyligen, där den svenska regeringen helt plötsligt bytte fot i frågan om mänskliga rättigheter för att kunna ingå ett avtal.

Beslutet på EU-toppmötet, som ministern nämnde, blev sanktioner mot vissa inom regimen. Det är jättebra. Men det är långt ifrån vad som behöver göras för att stötta folkets revolution i Iran. Folket i Iran kräver att Irans ambassader ska stängas. I Sverige har vi haft en regering, och har en regering, som inte ens vill kalla upp ambassadören. Folket i Iran kräver att Iran ska slängas ut från internationella sammanhang. Även på denna punkt är det total tystnad från regeringen. Folket i Iran har krävt att EU inte ska skriva under kärnenergiavtalet med Iran, med farhågan att Europa kommer att vara ännu tystare i fråga om mänskliga rättigheter. Hur kommer den svenska regeringen med dig, Tobias Billström, att agera nu?

Fru talman! Jag tackar Tobias Billström för svaren, men de duger inte. Kanske hade dina ord räckt för några år sedan när många fortfarande trodde att man med silkesvantar kunde förändra regimen inifrån, när många av oss fortfarande trodde att en fredlig förändring skulle kunna genomföras. Men den tiden är förbi. Förr eller senare visar tyrannerna sitt rätta ansikte: Putin, Xi Jinping och Khamenei. Och det ansiktet är inte vackert. Det ansiktet skördar liv varje dag.

Jag kan berätta för statsrådet att vår senaste interpellationsdebatt nådde ca 60 miljoner människor runt om i världen. Det är något slags världsrekord med svenska mått mätt. Intresset, trycket och förväntningarna kommer inte att minska framöver.

Utan svar som leder oss framåt finns risken att vi får ägna mer tid tillsammans i den här kammaren än statsrådet får med sin hustru. Envisheten och kampviljan kommer inte att försvinna, oavsett hur många förtäckta hot som den iranska regimen skickat till Utrikesdepartementet om mig.

Ja, jag har läst deras klagobrev. Och jag skrattade gott. Att regimen tror sig kunna begränsa yttrandefriheten i det demokratiska Sverige och - hör och häpna - tysta en svensk riksdagsledamot visar bara hur rädda de faktiskt är.

Jag hoppas att statsrådet har modet att som svar skicka följande citat ur den svenska grundlagen till Iran: "All offentlig makt i Sverige utgår från folket. - - - Riksdagen är folkets främsta företrädare."

Ibland behövs inte många ord för att budskapet ska gå fram.

Fru talman! Låt mig understryka vikten av att omedelbart avsluta alla handelsrelationer med Iran. IRGC är en kriminell maffiaorganisation med tusentals bulvanföretag, även här hemma i Sverige. De ägnar sig åt vapensmuggling, lönnmord och smugglande av gas och olja. De står för terroristhandlingar i Jemen, Irak, Syrien, Libanon och Ukraina. IRGC är ansvarigt för den ökade antisemitismen bland muslimer, attacker mot judiska församlingar och iranska dissidenter. De har nyligen blivit avslöjade md långt gångna planer att mörda två framstående iranska journalister på tv-kanalen Iran International i England, och de kontrollerar hela den iranska ekonomin genom stora företag i alla möjliga sektorer. Nyckeln till att stoppa regimen stavas med fyra bokstäver: IRGC.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Sverige kan och får inte direkt eller indirekt vara garanten för att denna terroristorganisation lägger beslag på svensk teknologi genom våra handelsavtal med Iran.

USA har redan visat vägen genom kraftfulla handelsrestriktioner och sanktioner. EU kan och får inte längre dra benen efter sig. Tyskland har börjat agera - Sverige måste följa efter.

Ett fritt Iran är en outtömlig källa för svenska investeringar till gagn för både det fria Iran och mitt älskade Sverige.

Mot bakgrund av detta undrar jag fortfarande: När kommer de konkreta stegen, Tobias Billström? När ska IRGC terrorklassas, deras tillgångar beslagtas och deras barn och barnbarn som lever lyxliv i Europa få sina visum återkallade?

Fru talman! Låt mig börja med att säga att jag naturligtvis välkomnar det breda engagemang som finns här i riksdagen för de iranier som demonstrerar för sina rättigheter. Regeringen fördömer våldet som de iranska säkerhetsstyrkorna använder mot de fredliga demonstranterna och är lika oroad över utvecklingen i Iran som flera ledamöter i den här kammaren är.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Den breda politiska enigheten i den här frågan är viktig. Det är många svenskar runt om i landet som är engagerade i det som händer i Iran, vilket inte minst visas av antalet åhörare här i kammaren i dag. Det finns inget tvivel om att vi behöver agera till stöd för de modiga individerna, inte minst de många kvinnorna och flickorna, som ger sig ut på Irans gator för att göra sina röster hörda med livet som insats.

Frågan är hur vi bäst går till väga för att stötta dem. Att ensidigt avsluta våra avtal och avsiktsförklaringar med Iran, som frågeställaren föreslår, skulle i många fall riskera att framstå som tom symbolik eftersom inga aktiviteter pågår. I andra fall skulle ett ensidigt utträde i stället undergräva våra egna intressen, som i fallet med luftfartsöverenskommelsen eller avtalet om ömsesidigt investeringsskydd. Regeringen kan inte styra över svenska företags prioriteringar. Samtidigt kan jag konstatera att handeln med Iran som sagt redan i dag är mycket begränsad.

Därför vill jag återigen framhålla vikten av de åtgärder som nu vidtas, som är direkt riktade mot individer och institutioner som har ett direkt ansvar för de kränkningar av mänskliga rättigheter som just nu begås i Iran. Genom att agera samfällt med andra länder kan vi utöva maximalt politiskt tryck på Iran.

Jag välkomnar därför att EU:s utrikesministrar i rådet för utrikes frågor i Bryssel denna vecka kunde besluta om ytterligare 31 sanktionslistningar inom ramen för EU:s MR-sanktioner mot Iran. Listningarna inkluderar bland annat Irans inrikesminister liksom lokala befäl för såväl IRGC som andra specialstyrkor runt hela landet, det vill säga individer som haft ett direkt ansvar för våld mot demonstranter.

Liksom många andra och precis som interpellanten Alireza Akhondi har jag reagerat på att iranier uppges ha frihetsberövats för att ha uttryckt sina åsikter online och att tillgången till internet har begränsats kraftigt i Iran under protesterna. Jag välkomnar därför att vi också inom EU har kunnat sanktionslista chefen för Irans cyberpolis och cyberpolisen som enhet. Även Irans informationsminister har listats.

Det är centralt att vi upprätthåller enigheten inom EU och att vi fortsätter att agera samfällt och samordnat. Vi måste hela tiden se över de verktyg som står till buds för att verkningsfullt kunna reagera på utvecklingen i Iran.

Vid det senaste rådsmötet föreslog jag därför att Iran tas upp igen vid nästa utrikesministermöte i december, denna gång som en dagordningspunkt och inte under aktuella frågor.

Som inkommande ordförande i EU under våren 2023 kommer Sverige att ha ett särskilt ansvar att fortsätta verka för EU-enighet i frågan.

Fru talman! Jag tackar interpellanten och deltagaren för ett stort engagemang i den här frågan.

Jag vill understryka, eftersom det berördes i den här diskussionen, hur viktigt det är med diplomati. Diplomatin behövs när läget är som svårast. Detta får aldrig förväxlas med undfallenhet. Det finns flera anledningar till behovet av framåtlutad diplomati med Iran.

Vi behöver nu framföra tydliga budskap om det som pågår i Iran. De svenskar med rötter i Iran - jag är glad att Alireza Akhondi nämnde den stora diasporan - som kanske har familj i Iran förväntar sig sannolikt att vi som folkvalda representanter och regering framför vår syn på det som sker till iranska företrädare och att vi nu står upp för mänskliga rättigheter.

Jag talade själv med min iranske motpart Amir-Abdollahian den 11 november. Det var ett tillfälle att på hög politisk nivå uppmana till ett slut på det brutala våldet från iranska myndigheters sida och respekt för det iranska folkets krav på mänskliga rättigheter. Jag var synnerligen tydlig under samtalet med min iranske motpart.

Jag vill också igen, fru talman, påminna om att ett antal svenska medborgare är frihetsberövade i Iran. Regeringen har en skyldighet att skydda dessa frihetsberövade svenskars intressen. Utrikesförvaltningen fortsätter att arbeta mycket aktivt med dessa fall. Vi står i nära och kontinuerlig kontakt med företrädare för Iran i denna fråga, som jag också lyfte i samtalet med Amir-Abdollahian den 11 november.

Jag kan, fru talman, försäkra kammaren om att vi på olika nivåer fortsätter att tydligt och klart kommunicera vår syn på de övergrepp och MRkränkningar som har skett i Iran och våra krav på att de ska upphöra.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.