Per Bolund

Fru talman! Som vi hörde i den förra frågan är det i morgon ett år sedan Ryssland invaderade Ukraina. Det är ett fruktansvärt hänsynslöst krig som har kostat det ukrainska folket enormt mycket i död och lidande.

Vi kan vara stolta över att vi har haft en bred samsyn när det gäller att skicka både pengar och vapen till Ukraina. Men vi borde kunna göra mer. När Ukrainas president Zelenskyj för nästan precis ett år sedan, i mars, talade i den här riksdagen var han tydlig med att Sverige bör sluta med att importera energi från Ryssland - den energi som finansierar de ryska bomberna.

Trots det tog det ytterligare ett antal veckor innan Miljöpartiets initiativ att få ett totalt stopp för import av rysk energi faktiskt fick ett stöd, en bred enighet och samsyn i Sveriges riksdag. Det var i maj, och det är nio månader sedan. Ändå visar rapporter att det fortsätter att importeras rysk gas för miljardbelopp i Sverige. Så sent som i förra veckan, på alla hjärtans dag - av alla datum - lossade en gastanker sin last i Sverige. Det handlar alltså om miljardbelopp.

Att vi fortsätter med importen är inte bara i strid med vad svenska folket förväntar sig; det är också något helt annat än vad till exempel Moderaterna gick ut med i valrörelsen och sa i spridbilder och på andra sätt.

Därför vill jag ställa några frågor till statsministern. Är statsministern beredd att nu genomföra det som riksdagen i bred samsyn har beslutat - att inte ge stöd och militär utrustning med den ena handen och samtidigt finansiera kriget med den andra handen genom att betala Ryssland för fossil energi? Är statsministern beredd att göra de insatser som krävs, eller är det här ytterligare ett exempel på att man säger en sak före valet och gör någonting annat efter det?

Herr talman! Det är väl värt att notera att Ulf Kristersson inte svarar på frågan över huvud taget och låtsas som att detta är en fråga om allmänt tyckande och om att man kan tycka åt ena eller andra hålet. Det är dags att påminna om att det finns kunskap, fakta, information, forskning och vetenskap att luta sig mot, och där är bilden entydig.

Det regeringen gör är precis motsatsen till det som regeringen säger. Om man agerar på det sättet får man såklart ingen trovärdighet, varken i Sverige eller i EU. Om det bara var jag som sa detta hade jag kunnat förstå statsministerns inställning, men det är ju vetenskapsman på vetenskapsman och expertmyndighet på expertmyndighet. Det handlar heller inte bara om Sverige, utan också i EU finns en väldigt stor oro för vad det kommer att innebära att Sverige nu tar över ordförandeskapet med den inställning som regeringen har och med det stöd som regeringen har - Sverigedemokraternas inflytande kommer ju att vara stort.

Klimatkommissionären Frans Timmermans har uttryckt oro för vad som kommer att hända med EU:s klimat- och miljöarbete när Sverige tar över. Förhandlingarna skyndas nu på för att så mycket som möjligt ska hinnas med innan Sverige tar över, så att man inte ska kunna förstöra.

Kommer regeringens inställning att vara den som vi har hört från regeringsföreträdare och från Sverigedemokraterna, det vill säga "Når vi inte målen så gör vi inte det"? Och hur kommer detta i så fall att påverka EU:s arbete?

Herr talman! Tack, statsministern, för redovisningen!

Statsministern sa i sitt anförande att klimatomställningen börjar och slutar med energi, men sanningen är ju att klimatomställningen börjar och slutar med klimatpolitik. Där har regeringen nu bekänt färg, och man kan lugnt säga att den färgen inte är grön.

Denna regering gödslar med fossila subventioner för miljarder. Man lägger fram en budget som leder till många miljoner ton mer i utsläpp. Man tar bort den elbilsbonus som har gjort att Sverige ligger längst fram i EU när det gäller elektrifiering. Om statsministern får bestämma kommer vi att bila fossilt snarare än eldrivet, som statsministern sa tidigare.

Man pratar om en grön omställning, men de orden ekar väldigt tomt. Den här regeringen gör sig nu känd för en sak både i EU och nationellt: Man säger en sak men gör en annan. Man säger att man står bakom klimatmålen - både EU:s och Sveriges - men man gör motsatsen.

Även på EU-nivå är det tydligt. Statsministern säger att Sverige gör att EU fungerar bättre, men i praktiken - till exempel när det gäller lagen om skogsskövling, ett EU-direktiv om att minska konsumtionens påverkan på skogsskövling - har regeringen ägnat sig åt att försvaga i stället för att förstärka. Man har gjort detta till förmån för kortsiktiga egenintressen.

Sverige har som enda land i EU motsatt sig lagen om restaurering av värdefull natur, som kommer att hanteras under ordförandeskapet. Det är häpnadsväckande.

Miljöpartiet kommer att vara en grön nagel i ögat på regeringen och granska hur man arbetar med dessa frågor.

Jag undrar uppriktigt hur Ulf Kristersson och regeringen tror att de kommer att kunna ha någon som helst framgång med att få andra EU-länder att ställa om till att minska utsläppen och minska ingreppen i vår natur när Sverige som enda land i EU ställer sig självt i skamvrån och motarbetar och säger nej när EU försöker att skärpa ambitionerna.

Fru talman! Om väljarna, enligt Johan Pehrson, inte hade förtroende för Miljöpartiets politik kan man fråga vad som gäller för Liberalerna, som ju fick mindre stöd av väljarna i valet. Det kanske Johan Pehrson vill kommentera.

Det är tyvärr så att Tidöavtalet historiskt är många steg bakåt för de liberala tankarna men också för miljön, och inte minst är budgeten historiskt dålig för miljön. Här har EU till exempel beslutat om att minst 30 procent av ekosystemen på land och till havs ska skyddas. Det är någonting som vi också har åtagit oss. Men vi ligger långt efter det målet. Nu kommer nya besked från landsbygdsministern om att man ska prioritera ned miljö och naturskydd. Det är precis i linje med det som Sverigedemokraterna har ställt krav på.

Liberalerna och Johan Pehrson har själva sagt att Sverigedemokraterna är deras huvudmotståndare ideologiskt. Jag tycker inte att jag får något svar på hur Sverigedemokraternas inflytande över regeringens politik kommer att påverka regeringens möjlighet att vara en kraftfull EU-ordförande.

Fru talman! Jag ska inte sticka under stol med att jag var lite bekymrad efter valet när jag såg vilken majoritet som hade bildats. Jag vet att många som bryr sig om mänskliga rättigheter, klimat, miljö och rättssäkerhet också var det.

Jag - och jag tror många med mig - var kanske lite naiv och hade ändå en liten förhoppning om att Liberalerna skulle stå emot Sverigedemokraternas politik i den nya regeringen. I stället har vi fått bevittna exempel efter exempel på motsatsen. Det handlar om hur man monterar ned rättssäkerheten, går över till en migrationspolitik som ligger långt från Liberalernas och en miljöpolitik som verkligen är en nedmontering av alla ambitioner. På punkt efter punkt har Liberalerna övergett tidigare ståndpunkter och låtit Sverigedemokraterna diktera villkoren.

Det är lite intressant just när Sverige ska bli EU-ordförande att historiens mest EU-positiva parti i riksdagen nu regerar på mandat av det mest EU-kritiska partiet. Därför vill jag fråga Johan Pehrson om han inte är det minsta bekymrad över konsekvenserna av att Liberalerna nu samarbetar med Sverigedemokraterna, som är öppet EU-kritiska när det gäller vår roll i EU.

Fru talman! Ja, vi står inför en klimatkris. Det tog jag väldigt kraftfullt upp i mitt tidigare anförande, men det är lika uppenbart att vi står inför en naturkris. Det är också uppenbart att de två kriserna är väldigt tätt kopplade till varandra, inte minst i dag, när det är dag för biologisk mångfald på COP 27, klimattoppmötet. Det konstateras i forskningen och i IPCC:s rapporter att just frågan om biologisk mångfald, att värna naturen, också är ett sätt att värna vårt klimat.

Samtidigt är det en väldigt oroande situation. Av Världsnaturfondens Living Planet Report framgår att sedan 70-talet har antalet fiskar, däggdjur och grod- och kräldjur minskat med 70 procent. En miljon arter riskerar att utrotas från jorden, och när en art har utrotats är den borta för evigt. Naturen kan rädda oss men bara om vi räddar den först, säger Inger Andersen, chef för FN:s miljöprogram Unep.

Nu är det klimattoppmöte i Egypten. I december kommer det att vara FN:s COP 15 för konventionen om biologisk mångfald. Där har såklart Sverige, precis som alla andra länder, också ett stort ansvar att värna sin biologiska mångfald.

Samtidigt bedriver regeringspartierna tillsammans med Sverigedemokraterna en politik som går i precis motsatt riktning. Man skär nu kraftigt ned budgeten för att skydda och sköta värdefull natur, precis mot vad vetenskapen säger. Man röstar också emot i princip alla förslag som kommer från EU: strategin för biologisk mångfald, att vi ska integrera miljömålen i EU:s jordbrukspolitik och en ökad kolbindning i skog och mark - där vill man i stället ha en minskning. Man har motarbetat EU:s avskogningsförordning, som just är till för att motarbeta avskogning av Amazonas. Det säger regeringen nej till. Det handlar om nya regler om bekämpningsmedel, både i EU och i riksdagen, som påverkar biologisk mångfald. Man bryter också medvetet mot vattendirektivet och artskyddsdirektivet.

Detta är såklart oroande, för det försvagar EU:s arbete. Inte minst när Sverige nu ska vara ordförande är det väldigt illa att man sätter sig på en extrem kant och motarbetar arbetet för biologisk mångfald, som också är klimatarbete inom EU.

Fru talman! Då är det viktigt att också vara medveten om hur världen ser ut, det vill säga att Sverige har ett rekordstort elöverskott. Vi exporterar mer el än vi någonsin har gjort. Då räcker det inte med att bara prata om kärnkraftsreaktorer som har lagts ned, för det har förts till mycket mer förnybar och fossilfri el till systemet.

Ebba Busch, precis som resten av regeringen, har uppenbarligen i den här debatten bara ett enda svar på alla frågor som rör klimat och miljö: kärnkraft, kärnkraft, kärnkraft. Det är uppenbart att det är en rökridå, en radioaktiv rökridå, för att flytta fokus från de stora klimatproblem som vi har och de stora klimatutmaningar som ligger framför oss.

Det är uppenbart att den politik som förs inte leder till fossilfrihet. Regeringen skriver själv att den leder till ökade utsläpp, och det är ju lite farligt för trovärdigheten i politiken generellt och kanske också för Ebba Busch själv att säga en sak och göra en annan.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT EU-politisk partiledardebatt

Men låt oss snäva in på vindkraften. Hur tror Ebba Busch att intresset för att investera i fossilfri el påverkas när man nu inte kommer att betala för anslutningsavgifterna för havsbaserad vindkraft?

Fru talman! Om sju år ska EU:s krav på att vi ska minska våra utsläpp med 50 procent levereras av samtliga EU-länder. För Sveriges del handlar det alltså om 50 procents minskning. Samtidigt har vi en regering som i sin egen budget skriver att med regeringens politik kommer målen inte att nås.

Däremot kan man, när nu alla skäller på Miljöpartiet, konstatera att regeringen själv säger att med Miljöpartiets politik skulle målen nås. Då kan man tala om effektiv klimatpolitik.

Regeringens nya mantra är fossilfrihet. Det låter som att man ska försöka göra sig mindre beroende av fossila bränslen. Samtidigt lägger nu regeringen fram förslag efter förslag om att sänka kostnaderna för att elda fossilt i fjärrvärme och kraftvärme. Man ska nu sänka skatten på utsläpp i transportsektorn. Man ska göra en slakt av reduktionsplikten, vilket ökar utsläppen och därmed fossilberoendet med 10 procent. Reseavdraget kommer att gynna fossilbilar snarare än kollektivtrafik. Man ska slopa elbilspremien, vilket stoppar elektrifieringen, och man gör det svårare och dyrare att bygga havsbaserad vindkraft. Hur gör detta Sverige mer fossilfritt, Ebba Busch?

Herr talman! Det var inte min fråga, utan det var hur Jimmie Åkesson tycker att vi ska klara av gällande EU-krav. Jag hoppas att jag kan få svar i nästa inlägg.

Det är uppenbart att Sverigedemokraterna nu har flyttat sitt kulturkrig till att inte bara handla om migrationspolitik utan också om klimatpolitik. Det är där man ska ta nästa fajt. Det är också talande när Jimmie Åkesson själv säger att han inte har sett några bevis på att det råder en klimatkris. Det är tyvärr kännetecknande för hela det samarbete där Sverigedemokraterna är garanten för regeringens politik.

Det som är det nya i regeringens klimatpolitik är Sverigedemokraterna och att de har fått genomslag för sin icke-politik på klimatområdet.

I dag vill jag fylla på med ytterligare en fråga, som Jimmie Åkesson också har en chans att svara på. När nu det vetenskapliga stödet är kraftfullt i till exempel FN:s klimatpanel för att vi befinner oss i en klimatkris som bara kommer att bli värre, när kommer Jimmie Åkesson att anse att vi är inne i en klimatkris? Är det när Riksdagshuset står under vatten och vi blir tvungna att vada in här? Kommer han då att anse att det är en klimatkris?

Herr talman! Det är väl läge i en EU-politisk debatt att påminna om att Sverige är medlem i EU. De beslut som vi gemensamt fattar i EU binder också Sverige. Vi måste leverera på det vi har kommit överens om.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT EU-politisk partiledardebatt

Det kommer att vara spännande att se hur EU-krav på att leva upp till grundläggande mänskliga rättigheter matchar mot utvisning på grund av bristande vandel, som finns med i Tidöavtalet.

Jag vill komma tillbaka till EU-målen om 2030, om klimatet, som också är bindande för alla EU:s länder, inklusive Sverige. Här säger regeringen rakt upp och ned i sin budget att man inte kommer att nå målen med nuvarande politik. Nu vill jag ge Jimmie Åkesson chansen med fyra alternativ.

Är man beredd att göra det som krävs för att nå målen? Vad är det för åtgärder? Nu ber jag Jimmie Åkesson att inte titta bakåt eftersom det är ointressant. Titta framåt. Vad ska vi göra? Säg inte kärnkraft. Alla kan vara överens om att det inte kommer att byggas några nya kärnkraftverk till 2030 - det är bara sju år bort. Om man inte vill vidta några åtgärder kan man i stället betala miljardböter till EU, köpa utsläppsrätter eller lämna EU för att man inte vill uppfylla klimatkraven.

Vilka av de fyra alternativen väljer Jimmie Åkesson?

Herr talman! Statsministern är lite het på gröten. Det här är tyvärr inte sant, utan det var faktiskt ägarna som avvecklade kärnkraftverk för att man tyckte att reaktorerna var för gamla. Däremot gjordes investeringar i effekthöjning i andra kärnkraftverk. Det är uppenbart att statsministern i mycket slirar på orden i debatten, vilket jag tycker är väldigt oroande.

Vad som är ännu mer oroande är att statsministern är helt och hållet svarslös när det gäller hur man ska ha någon möjlighet att ens nå upp till EU:s högre ställda klimatambitioner och krav på länderna, till exempel Sverige. Det står svart på vitt i regeringens egen budget att man med den politik som regeringen nu för inte kommer att klara av de EU-krav som ställs.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT EU-politisk partiledardebatt

När ni nu abdikerar från klimatpolitiken och från att ta ansvar och vara de vuxna i rummet, som faktiskt lyssnar till barnens oro, kommer ni varken att nå de svenska klimatmålen eller EU:s krav. Frågan är då: Vad är alternativet för regeringen? Är det att betala dryga EU-böter, eller ska ni i stället köpa utsläppsrätter från andra EU-länder? Det är de alternativ som kvarstår.

(Applåder)

Herr talman! Det är ganska provocerande med en statsminister som står och far med osanning i talarstolen för att försöka dölja hur naken han och regeringen är i miljöfrågan. Ulf Kristersson vet lika väl som alla andra att de reaktorer han pratar om lades ned av ägarna för att de var gamla, olönsamma och osäkra. Och den energipolitik som rådde stod också Moderaterna bakom.

Det är också väldigt slirigt när det gäller miljömålen från regeringens sida. Det är väldigt oklart att få reda på vad som egentligen gäller. Finansministern är åtminstone ärlig med att inga miljömål kommer att nås med regeringens politik. Detta står ju också väldigt tydligt - som Annie Lööf var inne på - i regeringens budget. Med den politik som har bedrivits skulle målen nås. Med den nya politik som regeringen bedriver kommer de inte att nås.

Detta är också oroande då Sverige är det blivande ordförandelandet i EU. Hur ska Sverige kunna vara pådrivande när vi demonterar vår egen klimatpolitik? De svenska miljömålen verkar inte nås, trots statsministerns uttalanden. Men EU har också satt miljömål och ställt krav på Sverige. Därför vill jag fråga: Hur ska Sverige kunna nå EU:s högre satta miljömål och klimatmål?

Herr talman! Putins invasionskrig i Ukraina visar något av det sämsta mänskligheten har att erbjuda: lidande, död och misär. Samtidigt är det viktigt att minnas det som Ukrainas representant i FN:s klimatpanel sa: Kriget i Ukraina har samma grund som den klimatkris vi är inne i, det vill säga vårt beroende av fossila bränslen.

Just nu pågår klimattoppmötet COP 27 i Egypten, och världens länder har samlats för att försöka möta vår tids ödesfråga: att försöka bli kvitt just det beroende av fossila bränslen som orsakar klimatkrisen och så mycket osäkerhet i vår värld.

Mycket står på spel. En tredjedel av Pakistan ligger under vatten, Västantarktis istäcke riskerar att kollapsa och höja världshavens nivå, och vi har haft den värsta torkan i Europa på 500 år. Det har aldrig varit tydligare att vi kan möta en mörk framtid byggd på passivitet och ovilja till handling. Det är den framtid som visas i klimatforskarnas alltmer alarmerande varningar: dödliga värmeböljor och översvämningar som går från att vara extremväder i dag till att bli vardag i framtiden.

Samtidigt som klimattoppmötet pågår har den nya svenska regeringen rivstartat. Här lägger jag betoningen på just "riva", för det är det man håller på med, inte minst när det gäller klimatpolitiken och omställningen. Regeringen har stängt ned Miljödepartementet. Man har stoppat det nya reseavdrag som skulle gynna kollektivtrafik framför fossilbilar. Man är på väg att kraftigt öka utsläppen i transportsektorn genom höjda fossilsubventioner - en tredjedel av reformutrymmet i regeringens budget går till att göra fossila bränslen billigare.

Statsministern sa i sitt anförande att det är viktigt att lyssna till näringslivet. Men i stället för att göra just det gör regeringen motsatsen. Man slaktar reduktionsplikten när näringslivet närmast skriker: Gör det inte! Vi behöver långsiktighet. Men regeringen går åt motsatt håll. Man ökar utsläppen med i runda slängar 10 procent, 5 miljoner ton, bara genom denna reform. Regeringen gör dessutom havsbaserad vindkraft dyrare och svårare att bygga, precis tvärtemot det näringslivet säger är nödvändigt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT EU-politisk partiledardebatt

Alla ansträngningar borde nu ligga på att minska vårt fossilberoende och minska utsläppen, men regeringen verkar i stället göra tvärtom. Man verkar göra allt för att öka dem.

Det finns tyvärr bara en vinnare på den nya regeringens politik, och det är Vladimir Putin, som nu tillåts fortsätta att bestämma priset på svenska bränslen.

Herr talman! När regeringen sviker varje klimatlöfte och bryter varje klimatmål står vårt hopp till EU. Samtidigt som Sverige sänker sina klimatambitioner stärker EU sina. Det är inte tack vare den svenska regeringens agerande. Sveriges roll internationellt och i EU har gått från att vara pådrivande i klimatfrågan och vara ett land som visar vägen till att vara en eftersläntrare och bromskloss. Det kommer också rapporter om det från klimattoppmötet i Egypten.

Där Sverige har varit pådrivande för att göra om EU:s handelssystem och skärpt priserna så att vi faktiskt minskade utsläppen med mer än motsvarande hela Sveriges utsläpp varje år går regeringen nu i motsatt riktning. Vår trovärdighet i klimatfrågan tappas bort mellan raderna i Tidöavtalet och i budgeten, i tomma ord om klimatmål som inte följs upp av klimatpolitik och i pratet om en grön omställning som ska göras men där inga politiska beslut som ska ligga till grund för denna tas.

Frågan är om det räcker för regeringen att bara förstöra den svenska miljöpolitiken eller om man kommer att åstadkomma samma sak även i EU. Som nästa ordförandeland har Sverige ett stort ansvar att föra EU i rätt riktning. Man förväntas samla den europeiska viljan och agera ansvarsfullt för att få ihop Europas länder snarare än att företräda nationella särintressen som kan leda till splittring. Även här har regeringen agerat i precis motsatt riktning, bland annat när det gäller EU:s skogspolitik och politiken för biologisk mångfald. I stället för att söka en ansvarsfull samlande position har Sverigedemokraterna, Moderaterna, Kristdemokraterna och andra gång på gång drivit en linje där man lägger sig i EU:s utkant och röstar med EU:s miljövärstingar Ungern och Polen för att försvaga EU:s miljöarbete i stället för motsatsen.

Herr talman! Det är mycket prat om effektivitet i regeringens klimatpolitik, men det som regeringen effektivt lyckas med är att höja utsläppen, förvärra naturkrisen och försena den svenska omställningen. Det är otroligt olyckligt att vi nu hör från både miljöministern och andra regeringsrepresentanter, såsom finansministern, att det är osäkert om man kommer att nå de svenska klimatmålen.

Herr talman! Vi är på väg mot en mörk framtid. Vi har möjlighet att i stället vända den till en ljus framtid, men det kräver handlingskraft och vilja. Sverige har möjlighet att som EU:s ordförande föra EU i rätt riktning. Just nu håller man på att spela bort den möjligheten.

(Applåder)

Herr talman! Ärade ledamöter! Sverige är ett land som i omvärldens ögon har stått för jämställdhet, öppenhet och tolerans. Vi är ett land som har gått före och som med beslutsamhet har valt att lämna beroendet av fossila bränslen bakom sig.

Runt om i världen har vårt land setts som en föregångare, någon att se upp till när det gäller klimatomställningen, jämställdhet mellan könen och att alla barn ska ha samma trygghet och rättigheter oavsett bakgrund. Så har det varit.

Miljöpartiet gick till val på att fortsätta bygga det som har gjort Sverige bra och starkt - att minska utsläppen, öka jämlikheten och stärka välfärden. Vi vill skapa det nya gröna folkhemmet, byggt på tillit och samarbete. I en orolig tid både i Sverige och i omvärlden vet vi att vägen framåt är att tillsammans bygga ett samhälle som är ännu starkare och ännu motståndskraftigare. Det är i orostider som dessa som det är som viktigast att hålla huvudet kallt och att också hålla hjärtat varmt.

Herr talman! Nu kommer vi att gå åt ett annat håll. Vi kommer att få en regering som medvetet skapar misstro, ökar klyftorna och bygger murar mellan människor. Tillsammans står Sverigedemokraterna, Moderaterna, Kristdemokraterna och Liberalerna för en auktoritär, konservativ och nationalistisk regeringspolitik, där förlorarna som vanligt är de som redan har minst.

Som vanligt är det de mest utsatta som får lida för att kortsiktiga, populistiska intressen får gå först. Det vi ser är en omvänd Robin Hood-politik: att ta från dem som har minst och ge till dem som redan har. För de som gynnas kommer att vara de som redan har både tillgångar och makt, och i andra ändan kommer denna politik medvetet att skapa ett skuggsamhälle med otrygghet, ökad rättsosäkerhet och polarisering. Det är ett skuggsamhälle som kommer att vara en perfekt grogrund för framtidens sociala otrygghet och framtidens kriminalitet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Prövning av förslag till statsminister

Det är också ett samhälle som ökar barnfattigdomen, där barn som har flytt till vårt land eller har "fel" föräldrar inte längre kvalificerar sig för den välfärd som vi har kämpat så hårt för att bygga upp. De får leva utan en långsiktig trygghet som grund för sitt liv och kommer inte ens att ha chansen att växa upp med sina föräldrar.

För Miljöpartiet, som har kämpat under så lång tid för att stärka barnens rättigheter och lyckats göra barnkonventionen till svensk lag, är detta en mycket mörk utveckling.

Herr talman! Jag har läst hela slottsavtalet. Det är en politik som är skräddarsydd för att skapa otrygghet och bygga murar mellan människor. Jag är övertygad om att det framför allt är ett parti som firar i dag, och det är inte Moderaterna eller Kristdemokraterna, och det är absolut inte Liberalerna. Det vi har framför oss är en svag regering som fullt ut sitter i knät på Sverigedemokraterna och trots detta regerar på en bräcklig majoritet med bara två rösters övervikt.

Politiken under de kommande åren kommer med stor säkerhet att präglas av allt det som Miljöpartiet har kämpat emot: ökad barnfattigdom, ett splittrat samhälle med ökade klyftor, ett minskat globalt ansvarstagande, en försämrad välfärd och inte minst en total inbromsning - för att inte säga backväxel - på klimatarbetet. Detta är allvarligt, för just nu är världen i desperat behov av länder som tar ledningen och visar vägen när det gäller att skapa en hållbar framtid.

Sverige går nu åt motsatt håll. Vi kommer att få se ett havererat miljö och klimatarbete som, om andra länder tar efter vårt exempel, skulle göra att klimatkrisen kommer att slå ännu mer skoningslöst mot världens allra mest utsatta. Det som vi nu kan se i översvämningarnas Pakistan, extremvärmens Indien och svältens Somalia, med miljarder människor som riskerar fattigdom och svält och med 100 miljoner människor på flykt, kommer bara att bli värre. Detta är inte minst ett svek mot kommande generationer, som får leva med effekterna av vårt misslyckande i ett havererat klimat.

Herr talman! Ingenstans i slottsavtalet är skillnaden mellan ord och handling större än på miljöområdet. Den här överenskommelsen innehåller inte ett enda förslag som här och nu kan minska utsläppen och vår klimatpåverkan. Däremot finns en rad förslag som ger motsatsen och kraftigt höjer utsläppen inom trafikområdet, inom energiområdet och för näringslivet.

Ändå påstår sig företrädare stå upp för våra klimatmål och Parisavtalet. Det här är allvarligt. I ett samhälle där ord inte betyder någonting tappar medborgarna tron på det politiska systemet. Säg i stället sanningen om konsekvensen av den politik ni nu planerar för, nämligen att ni nedmonterar Sveriges miljö- och klimatarbete. Att stoppa klimatinsatserna som minskar utsläppen här och nu och satsa allt på en politik som, om den ens fungerar, möjligtvis kan ge effekt först när det är för sent är att överge Sveriges klimatmål. Det är att överge Parisavtalet. Ni kastar de senaste årens stora kliv framåt över bord för att i stället göda ett ökat fossilberoende och därmed också göda oljediktaturers krigskassor.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Prövning av förslag till statsminister

Herr talman! Att vi som land har varit fast beslutna om att göra oss av med beroendet av oljan som finansierar både Putins krigsmaskin och några av de mest auktoritära länderna i världen har gjort oss till ett hot och en måltavla för dem som vill upprätthålla nuvarande ordning. I en omvärld där vi just nu har alltför många nyckfulla män med fingret på avtryckarknappen är jag och, tror jag, många med mig väldigt oroliga för vad den här regeringen innebär för Sveriges roll i världen.

Miljöpartiet har under lång tid stått vid fronten för att vi måste bli av med oljeberoendet och det säkerhetspolitiska hot som det utgör. Vi har känt av de hårda vindarna som blåser och hatet som skapas när man står upp för en ny framtid byggd på förnybar energi och en cirkulär ekonomi, och jag känner en stor oro över att vi nu, i stället för att ta de viktiga kliven framåt som skulle behövas, kommer att ta stora steg tillbaka.

Vi går nu mot att överge en lång, stolt tradition av att vara ett solidariskt biståndsland och i stället se till oss själva och det kortsiktigt bekväma. De lidande blir som vanligt de redan fattiga, de som inte har en stark egen röst.

Världen har redan sett för många regeringar som monterar ned miljöarbetet och samtidigt låter klyftorna växa både nationellt och globalt. Tankarna går till Bolsonaros Brasilien och till Trumps USA. Nu går Sverige i samma riktning.

Herr talman! Det är talande att det samlade civilsamhället, så gott som alla organisationer som nu slåss för ett mer hållbart och ett mer solidariskt samhälle, varnar för slottsavtalets effekter. Det handlar om Världsnaturfonden, Bris, Rädda barnen, Amnesty, Röda korset, Civil Rights Defenders, Naturskyddsföreningen, Greenpeace, Act Svenska kyrkan, Kvinna till kvinna, We Effect och många, många fler. Vi tar deras varningar på allvar. Vi kommer att vara deras röst i opposition mot den politik som nu kommer att föras.

Herr talman! Vi i Miljöpartiet tror på en bättre värld. Vi vill se ett samhälle med ökad jämlikhet, stärkt välfärd och minskade utsläpp. Vi vill se ett samhälle som samarbetar, som är rättvist och solidariskt, ett samhälle som också aktivt bekämpar klimatförändringarna, värnar om den biologiska mångfalden och klarar av att tänka långsiktigt, ett samhälle som bygger broar och inte murar.

Vi vet att en sådan värld är möjlig. Men den är inte möjlig med den auktoritära, nationalistiska politik som Ulf Kristerssons regering vill driva igenom.

Herr talman! Miljöpartiet tror på människor. Vi tror på framtiden. Därför kommer vi i dag att rösta rött till Ulf Kristersson som statsminister.

(Applåder)

I anförandet instämde Janine Alm Ericson, Emma Berginger, Camilla Hansén, Annika Hirvonen, Linus Lakso, Rebecka Le Moine, Amanda Lind, Rasmus Ling, Emma Nohrén, Jacob Risberg, Märta Stenevi, Elin Söderberg och Ulrika Westerlund (alla MP).