Tony Haddou

Herr talman! Jag hade kunnat lägga två minuter på att prata om asylrätten just nu. Det är det jag menar med att det här blir otroligt oseriöst. Från talmanspresidiet brukar man emellanåt få höra att det är onödigt att komma upp här om man inte ställer frågor om det som debatten handlar om.

Precis som Ludvig Aspling sa ger jag ingen kommentar. Jag är ganska ointresserad av vad Socialdemokraterna lägger upp på sitt Twitterkonto. Vi i Vänsterpartiet står upp för vår migrationspolitik generellt, och det kan inte vara någon nyhet för Ludvig Aspling.

Däremot kommer vi självfallet att prata med Socialdemokraterna efter valet. Vi vill såklart göra allt som står i vår makt för att tillsammans med Socialdemokraterna och andra partier få bort den här regeringen. Precis som jag sa i mitt anförande är det den värsta tänkbara regeringen – den värsta som vi har haft i Sverige i modern tid. Vi har en regering som sparkar på människor, som fullständigt havererar Sverige, som blundar och som kallar till en presskonferens om sossar, när vi har en arbetslöshet på 10 procent – nästan högst i Europa.

Det är fullständigt katastrofalt. Vi har en regering som skiter fullständigt i att människor inte har råd att bo kvar, som skiter fullständigt i att det sker fler vräkningar av barn och som skiter fullständigt i väldigt mycket. Den gör inte särskilt mycket åt de här sakerna, men den kallar till presskonferens om Socialdemokraterna.

Här i kammaren har vi en debatt som handlar om ordning och säkerhet vid förvar, men Sverigedemokraterna frågar – på allvar – om Socialdemokraterna. Det är väldigt patetiskt, herr talman.

Herr talman! Det är jättetråkigt – Ludvig Aspling måste vänta ett helt år, till efter valet.

Den här frågan dyker upp med jämna mellanrum i utskottet. Jag tycker att det till slut blir något slags patetisk diskurs eftersom regeringen inte vill tala om det som sker, exempelvis sitt låga stöd – att det inte finns så mycket stöd för det som regeringen sysslar med.

Sverigedemokraterna kanske ska vara ärliga med att de har lite problem i sitt eget underlag och att det finns partier där som säger att Sverigedemokraterna inte ska sitta i en regering. Hur ser Ludvig Aspling på det? Kommer han att sitta i en regering?

Det är jag inte särskilt intresserad av just nu när vi debatterar sakpolitik, men det kanske Ludvig Aspling inte är så intresserad av. Han vill prata om Socialdemokraterna. Det är något slags grej för den här regeringen att prata väldigt mycket om Socialdemokraterna, men jag är inte jätteintresserad av Socialdemokraterna. Jag är intresserad av Vänsterpartiets politik.

Herr talman! Det är inte direkt roliga timmen här i kammaren. Moderaterna inledde med att under mer än halva sitt anförande prata om allt annat än just det som debatten ska handla om. Sverigedemokraterna är inne på kriminalpolitiska åtgärder och debatter, och det speglar deras syn på asylsökande generellt. Det är alltså inte särskilt mycket nytt här, herr talman.

Men att beröva en människa friheten är en av de mest ingripande tvångsåtgärder som staten lagligen kan vidta gentemot enskilda. Det är därför av största vikt att förvarstagna behandlas humant och att deras värdighet och personliga integritet respekteras. Asylrätten förutsätter ett mottagningsförfarande som är tryggt och värdigt och sker i enlighet med mänskliga rättigheter.

Detta är en anledning till den internationella flyktingrättens princip om att förvar av asylsökande bör undvikas och endast vara en sista utväg. Asylsökande och människor i situationer som uppstått till följd av så kallad irreguljär migration är dessutom, liksom alla andra, skyddade mot godtyckliga frihetsberövanden.

Men asylsökande som tas i förvar enligt de regler som finns i dag bör placeras under förhållanden som återspeglar syftet med frihetsberövandet och är lämpliga med hänsyn till den asylsökandes situation. Fängelseliknande förhållanden bör undvikas, och personal bör ha lämplig utbildning och exempelvis kunna identifiera trauman och så vidare.

Gemensamt för de förslag från regeringen som vi debatterar i dag är att de handlar om åtgärder som utgör en inskränkning av den enskildes rättigheter, och till skillnad från vid frihetsberövande på grund av brott handlar dessa frihetsberövanden om att säkerställa utredning eller verkställande av avlägsnandebeslut och så vidare. Men med regeringens förslag minskar skiljelinjen mellan fängelse och förvar.

Genomförande av förslaget kommer att innebära att vuxna förvarstagna utsätts för ingripande åtgärder, som exempelvis kroppsvisitationer, i större utsträckning än i dag. Även förvarstagna barn och barn som besöker förvaren kommer att utsättas för sådana intrång i den personliga integriteten.

Regeringen har som vanligt inte återkommit med någon utförlig analys av vilka konsekvenser genomförandet av förslagen skulle få för exempelvis barn och barns rättigheter. Inte heller har man återkommit med resonemang om alternativa metoder för att uppnå ökad trygghet och säkerhet i förvarsverksamheten. Jag ska återkomma till just detta med ökad trygghet och säkerhet och alternativ när det gäller det.

Nu är det som vanligt: Regeringen ska köra på med hårdare tag och ge Migrationsverket utökade möjligheter att använda sig av tvångs- och kontrollåtgärder vid förvaren. Förslagen innebär bland annat att kroppsvisitation ska få ske i fler fall och vid en lägre misstankegrad än i dag, att försändelser ska få undersökas vid en lägre misstankegrad och att de förvarstagnas bostadsrum och andra slutna förvarsställen ska få undersökas. Migrationsverket ska vid behov få införa inpasseringskontroll, och det ska införas en ny form av besökskontroll med så kallade glasrutebesök.

Herr talman! Vi delar inte regeringens bedömning. Vänsterpartiet anser att förhållandena på förvaren behöver förbättras, men vi är kritiska till regeringens förslag. En rad remissinstanser delar vår kritik. Bland annat Sveriges advokatsamfund, Asylrättscentrum, Civil Rights Defenders, Barnombudsmannen, Röda Korset och Institutet för mänskliga rättigheter delar till stora delar Vänsterpartiets problembild. Man menar inte minst att det krävs tydliga motiveringar och underlag för denna typ av inskränkningar. Det krävs exempelvis statistik. Det är helt obegripligt att den här regeringen inte kan motivera förslagen bättre än den gör.

Om exempelvis Migrationsverket misstänker att du har föremål som du inte får ha har personal redan i dag rätt att kroppsvisitera dig och omhänderta föremål som inte är tillåtna. Ska vi vara ärliga sker visitation redan i dag i stor utsträckning. Om det är nödvändigt för ordning och säkerhet kan Migrationsverket också besluta att du ska hållas avskild från andra som bor på förvaret.

Vad gäller besök kan Migrationsverket i vissa fall fatta beslut om att besök ska övervakas, och man kan också neka besök. Detta med glasrutebesök är totalt onödigt, skulle jag säga, och innebär att förvarstagna inte får någon mänsklig kontakt. I dag kan besök exempelvis övervakas, som jag sa. Det här riskerar att göra att exempelvis en mamma eller en pappa inte får krama om eller hålla om sitt barn. Detta tycker vi är en helt obegriplig inställning från regeringens sida.

Mycket av det här görs redan i dag, helt enkelt. JO anför bland annat att personal i stor utsträckning genomför kroppsvisitationer, närvarokontroller och så kallade rumsronderingar i förvarstagnas boenderum. Det kan såklart ifrågasättas om detta är förenligt med regeringsformens krav på lagstöd för åtgärder och så vidare. Men i ärlighetens namn är det otroligt mycket av detta som sker, och det sker väldigt mycket visitationer. Det är väldigt rimligt att det ska finnas en skälig misstanke. Vi ser inte på detta som regeringen gör: att man bara ska hålla på och visitera och kan hoppa över den skäliga misstanken och så vidare. Så lät det framför allt på talaren före mig. Det är helt obegripligt, skulle jag säga.

Herr talman! Vi litar inte på den här regeringen, som är den värsta tänkbara för asylsökande och mänskliga rättigheter. Medan vi debatterar det här förslaget ser samma regering över ett nytt regelverk för förvar, där man vill göra det lättare att frihetsberöva barn och fördubbla den maximala tiden för barn i förvar. Man vill se fler tvångsåtgärder för barn. Man vill göra det lättare att separera barn och föräldrar, och man vill förlänga tidsgränsen för förvar från 12 till 18 månader och så vidare.

De förslag som regeringen lägger fram går åt det hållet, och det är helt enkelt inte den utveckling vi vill se. Vi tror på att värna människors fri och rättigheter och människors värdighet och trygghet. För att uppnå detta krävs det helt andra förslag. Det är inget man får med den här regeringen, utan den erbjuder bara repression och kortsiktighet.

Herr talman! Det vore mycket bättre om regeringen återkom med ett rättssäkerhetsperspektiv på detta och ett fokus på trygghet och säkerhet ur ett långsiktigt perspektiv, vilket gynnar både förvarstagna och personal. Då handlar det naturligtvis om den psykosociala miljön och om dynamisk säkerhet, som Moderaterna, tror jag att det var, pratade om med djup okunskap. Det handlar om en närvarande, uppmärksam personalstyrka som verkar för att upprätthålla en god relation till de förvarstagna. Men det handlar också om att erbjuda aktiviteter, en rejäl behandlingsverksamhet, sysselsättningsmöjligheter, stöd, samtal, rådgivning och förbättringar som syftar till bättre utveckling och hälsa. Men inget av detta är den här regeringen intresserad av över huvud taget, eftersom de arbetar kortsiktigt och endast med repressiva åtgärder.

Med detta sagt, herr talman, vill jag yrka bifall till reservation 1 i betänkandet och avslag på regeringens förslag.

Herr ålderspresident! Man ska kunna känna sig trygg med att trygghetssystemen finns där om man blir sjuk. Tyvärr funkar det inte alltid så. Vi har hört otaliga historier om människor som trots att läkare bedömt dem som för sjuka för att arbeta förlorar sin sjukpenning från Försäkringskassan med hänvisning till att de kan ta ett på arbetsmarknaden normalt förekommande arbete.

Situationen förbättrades dock 2021 när Vänsterpartiets mandat behövdes i förhandlingar med Socialdemokraterna. Då fick vi igenom förbättringar i sjukförsäkringen som innebär att fler får sjukskrivning efter dag 180. Detta verkade dock störa regeringen och Sverigedemokraterna en aning, och de tillsatte en utredning som skulle utvärdera de nya reglerna i sjukförsäkringen. Slutsatsen i utredningen var att man borde slopa de nya reglerna som gör att fler nu faktiskt får möjlighet att bli friska och återgå till sina arbeten.

En liten klapp på axeln kan regeringen kanske få för att man inte genomför utredningens förslag. Men det man också gjorde när man tillsatte den utredningen var att man lade ned en annan utredning som skulle titta på ytterligare förbättringar i sjukförsäkringen.

Detta säger lite om regeringen och de ambitioner den har eller inte har, för det finns mycket som behöver förbättras i sjukförsäkringen.

Huvudmålet för sjukförsäkringen måste vara att människor ska bli friska, återfå sin arbetsförmåga och återgå i arbete eller kunna söka nytt arbete – inte att sjukskrivningstalen ska vara så låga som möjligt. Sifferpolitiken i sjukförsäkringen har alltför länge fått vara styrande. Det måste också vara ett mål att man ska få ekonomisk trygghet under tiden.

Herr ålderspresident! Jag ska säga några ord om karensavdraget också. Karensavdraget innebär en stor ekonomisk börda för dem som arbetar i klassiska arbetaryrken, särskilt för dem som är extra utsatta för smitta eller arbetar i en bransch där man behöver undvika att smitta andra, till exempel i förskola och vård.

Sverige är unikt i Norden med att ha en dubbel självrisk i sjukförsäkringen – vi har ett karensavdrag samtidigt som vi inte ger hundraprocentig ersättning de efterföljande dagarna. Inga andra nordiska länder har det systemet.

Regeringspartierna varnar för måndagssjukan om karensavdraget tas bort. Det är märkligt att den sjukdomen bara verkar förekomma i Sverige. Tusen kronor mindre i lön för att man blir sjuk en månad är en kostnad som många LO-arbetare inte har råd att ta. Därför går många till arbetet trots att de är sjuka, med risk för att smitta andra och samtidigt slita på sin egen hälsa. Det är dags att Sverige likt andra nordiska länder skrotar karensavdraget.

Med detta yrkar jag bifall till reservation 39.

Herr ålderspresident! Sommarlovet närmar sig med obrutna dagar av ledighet för landets skolbarn. Det är oceaner av tid att leka med kompisar på lekplatsen tills solen går ned och dagar på stranden med sandiga kex och blandsaft.

Men det är också en tid av svår ekonomisk oro för många av landets barnfamiljer. Fler munnar ska mättas när barnen inte får skolmat, samtidigt som föräldrar gärna vill ge sina barn ett besök på Liseberg eller hitta på någon annan aktivitet.

I takt med att priserna på mat, hyra och bolån stigit har många familjer tvingats dra åt svångremmen. Att hushållen är pressade syns också i statistiken. Fler än någonsin är skuldsatta, och det handlar inte om att de har slösat med sina pengar utan om att familjer inte får ihop vardagsekonomin när priserna rusar.

Inledningsvis kunde vi höra Moderaterna prata om att stärka familjers frihet och att staten ska stötta mammor som behöver stöd och barn som behöver trygghet. Nu är vi i en situation där en av tre ensamstående föräldrar har svårt att äta sig mätt och där nästan hälften har behövt låna pengar för att ha råd med sina basutgifter, som hyran. Föräldrar skuldsätter sig för att ha råd med mat till sina barn. Vilken värld lever regeringen i?

I detta läge stoppade Sverigedemokraterna ett förslag om extra barnbidrag under sommaren. När de kommenterade saken sa de att de vill satsa på arbetande familjer som har det tufft. Vad det betyder verkar de själva inte veta, vilket vi hörde i ett tidigare replikskifte.

Extra barnbidrag hade gett vanliga barnfamiljer extra pengar. Men det gick om intet. Dessa pengar hade räckt till utflykter och glassar när räkningarna var betalda. Men det gick upp i rök när Sverigedemokraterna snuvade Sveriges barnfamiljer på semesterkassan.

I stället blev regeringens och Sverigedemokraternas största satsning nu i vår ett höjt rotavdrag, som välbärgade kan använda för att renovera boendet på spanska solkusten eller poolen vid sommarvillan. Regeringen och Sverigedemokraterna kanske tycker att det är svenskar med villor på spanska solkusten och i Stockholms skärgård som har det tufft. Då är prioriteringen av deras poolrenoveringar och verandarenoveringar fullt rimliga. I annat fall framstår det som världsfrånvänt.

Regeringens och Sverigedemokraternas satsningar gör inget för den som har det knapert. För vem tror att den mamma eller pappa som äter gröt eller hoppar över middagen för att spara pengar skulle ha råd att dra igång en köksrenovering eller att den som lånar av sina släktingar för att betala för fotbollsskorna skulle kunna lägga många tusen på en ny veranda?

Dessutom exkluderar regeringens största satsning i vårbudgeten de 3 miljoner människor som hyr sin bostad, för de omfattas inte av rotbidraget, såvida de inte har en sommarstuga. En stor del av befolkningen får alltså vara med och betala för regeringens prioritering men får inte en krona tillbaka.

Till alla hårt kämpande familjer där ett besök på Liseberg är lika avlägset som en lottovinst vill jag säga att Vänsterpartiet hade agerat annorlunda. Vi ser hur många ni är som kämpar och sliter för att få vardagen att gå ihop. Vi ser hur avlägsen en lyxrenovering är och hur lite regeringens åtgärder hjälper.

Om vi hade fått bestämma hade alla Sveriges barnfamiljer fått extra barnbidrag i juni och juli. Vi hade också sett till att bostadsbidraget låg kvar på den högre nivån och att den som omfattas av det hade fått extra utbetalningar i juni och juli. Vi hade gjort detta för att vi prioriterar vanliga familjer, för att alla barns barndom och sommarlov ska kunna vara värdefulla utan att familjen blir skuldsatt eller behöver leva med ångest och för att en meningsfull fritid och nöjen ska vara möjliga även för en familj med små resurser.

Herr ålderspresident! Jag yrkar bifall till reservation 2.

Herr talman! Nu är ledamoten inne på det klassiska: vilka som ska vara en del av landet och vilka som inte ska vara det och så vidare. Jag tycker att det finns värdegrunder som är dåliga, och jag tycker att man ska ha god etik och moral. Men jag brukar inte läxa upp människor när det gäller det.

Jag ser å andra sidan inte så rasistiskt på det som den här regeringen gör. Man pekar direkt på invandrare och säger att de har en dålig syn på människor. Det är en djupt rasistisk syn som är rotad hos den här regeringen, liksom deras blindhet är. Jag vet inte något exempel där den här regeringen varit snabbt ute om någon med helsvensk bakgrund sagt exempelvis något hbtqi-fientligt, utan man vill konstant peka på invandrare. Det är det som är rasistiskt. Jag håller inte med om det.

Jag tror på mänskliga rättigheter, och jag tror på en likvärdig måttstock. Jag skiljer inte på människor på det sättet. Det handlar inte om att människor som kommer hit med andra värderingar nog inte vill vara kvar här. Det handlar om att hela samhället behöver rustas upp och att vi inte ska ha så skeva värderingar.

De värsta värderingarna som finns i Sverige kommer politiskt från Sverigedemokraterna, som gör skillnad på människor. Det är dem ni i Moderaterna samarbetar med. Det är det allvarliga problemet vi har i Sverige, och det skapar klyftor mellan människor. Det är allvarligt.

Jag vill inte förminska någonting, oavsett vem det kommer ifrån, vad människor ger uttryck för och så vidare. Jag tycker att allting är allvarligt. Men den här regeringen pekar konsekvent på invandringen och säger: ”Där är ett fel. Därför ska vi inte ha invandring. Där slänger vi in tio reformer.” Människor är inte dumma. De ser vad som ligger bakom, och det är djupt rasistiskt. Jag delar inte den bilden.

Herr talman! Jag hörde en klok sak sägas en gång: Skitstövlar är jämnt fördelade världen över.

Moderaterna pratar om invandring och vill få det att låta som att den är på både gott och ont. Jag har aldrig hört Moderaterna förrän nu prata om målgrupperna. De har inte varit intressanta, utan det har bara varit skuldbeläggande, skuldbeläggande och skuldbeläggande.

Jag ser absolut att det finns problem. Självklart! Men jag skulle absolut inte göra som regeringen, utan jag skulle göra det jobb som krävs. Det handlar helt enkelt om att investera i människor och i samhället. Det är inte svårare än så. Det är en så otroligt säker klassfråga; det kan inte bli tydligare.

Vi har ett Sverige som slits isär, Magnus Resare. Det finns människor som ni har gett skattebidrag till, som ni har kastat alla budgetpengar på och som ni har gett skattesänkningar för flera miljarder. Samtidigt har ni låtit andra människor lämnas efter. Ni har lämnat dem vind för våg. Sedan kommer ni tillbaka hit till riksdagens kammare och skyller på invandrare. Jag tycker att det är oanständigt.

Vi hade en god integrationspolitik före den tillfälliga lagen. Den här regeringen och den tidigare regeringen fattade beslut som har lett till att människor lever i tillfälligheter, i osäkerhet och i otrygghet.

Jag tycker att permanenta uppehållstillstånd är en bättre ordning. Då får människor komma till Sverige och får veta att de får vara här. De kan direkt, från dag ett, komma in och lära sig svenska eller skaffa jobb och så vidare. Det har den här regeringen berövat dem. Det tycker jag är väldigt dåligt.

Herr talman! Den här debatten hade kunnat handla om att göra Sverige till en bättre plats för de barn och familjer som söker skydd här. Den hade kunnat handla om en flicka eller pojke som efter många års väntan äntligen får återförenas med sina föräldrar. Den hade kunnat handla om hur vi på bästa sätt ser till att barn får avsluta sin flykt i Sverige i trygghet och med sina familjer och om att barn får fler rättigheter och möjligheter i Sverige i stället för färre.

Debatten hade kunnat handla om hur barn blir bättre lyssnade på under asylprocessen och att barn på bästa sätt får bearbeta sina trauman efter krigets fasor eller en uppväxt på flykt. Den hade också kunnat handla om vilka som bygger Sverige 2025, om vilka du träffar i sjukvården, vilka du träffar när du lämnar barnen på förskolan, när du tar bussen till jobbet, i närbutiken eller vem som finns för dig på äldre dagar, om vilka som är första linjens arbetare i Sverige. Debatten hade kunnat handla om att hålla ihop, om att se efter varandra. Men det gör den inte, herr talman, och det beklagar jag.

Vi har debatterat i timmar, men från regeringens sida är det knäpptyst om vilka människor som bär upp svensk välfärd – trots att nästan varannan undersköterska är född utomlands och trots att nästan vartannat vårdbiträde är född utomlands. Det är de som bär upp Sverige, och de förtjänar respekt.

Tonläget från regeringen – den högernationalistiska politiken – är inte bara oansvarigt utan också djupt oanständigt. Det finns flera partier här i kammaren som fortsätter att tävla om vem som kan behandla människor på flykt mest illa.

Vi har sett resultaten av sådan politik. De har endast inneburit djupa försämringar och grova inskränkningar för asylsökande, och det är framför allt barn på flykt som har fått betala det högsta priset. Migrationspolitiken har präglats av rättsosäkerhet och konstanta försämringar ur barnets perspektiv, försämrad jämställdhet, försämrad integration och försämringar avseende nyanländas hälsa. Är det värt det, kan man fråga sig.

I stället för en regering som har en genomtänkt, rättssäker och solidarisk migrationspolitik som tar avstamp i asylrätten och andemeningen i internationella konventioner har vi en regering som inte har några som helst ambitioner att skapa ett tryggt och säkert mottagande. Tvärtom är det bara försämringar och inskränkningar, mer otrygghet och mer osäkerhet. Är det värt det, kan man fråga sig.

Den här regeringens politik kommer också med ett högt pris, nämligen att det inte bara är asylsökande som drabbas av politiken. Jag tror att många som lyssnar på debatten kan hålla med mig om att Sverige är mycket skörare än på länge. Människor lämnas vind för våg. De får hantera den ekonomiska krisen själva. Välfärden går sönder, inte för att det måste vara så utan för att regeringen har bestämt att det ska vara så. Den rekordhöga massarbetslösheten lämnas helt utan åtgärder, och regeringen har lyckats tvärnita och krascha bostadsmarknaden. Det är också därför den här regeringen återkommande och konsekvent behöver syndabockspolitiken. Det är bara att konstatera att regeringen och Sverigedemokraterna på punkt efter punkt totalt misslyckats med att hantera allvarliga samhällsproblem och inget annat kan än att skylla på invandringen.

Bit för bit bryter regeringen sönder de delar av ett välfärdsland som människor behöver. Hur kan vi kalla Sverige för ett välfärdsland när människor inte ens har råd med mat? Man har inte ens råd med hyran eller att betala livsnödvändig medicin, som regeringen har valt att göra ännu dyrare.

Tro mig! Det är inte någon invandring som har gjort Sverige skörare. Det är den här regeringens prioriteringar och ogenomtänkta signalpolitik som skadar sammanhållningen i samhället, som förvärrar och fördjupar de sociala och ekonomiska klyftorna mellan människor och som gör att vi inte kan rusta upp Sverige. Om det råder en sjukvårdskris kanske regeringen ska lyssna på professionen, på facken och på välfärdsarbetarna om vad som behövs. I stället har man i snart tre år arbetat med att införa angiverilagar och stått passiv inför verkliga problem. Är det verkligen anständigt prioriterat?

I stället för att agera mot, eller ens kommentera, den rekordhöga arbetslösheten, de alarmerande prognoserna för välfärden eller de allt dyrare levnadsomkostnaderna och matpriserna har man från regeringens sida valt att lägga miljarder på skattesänkningar för de allra rikaste, för att sedan återkomma på en presskonferens om bristande vandel eller något så meningslöst och kontraproduktivt som återvandringsbidrag, som kostar miljarder och som regeringens egen utredare totalsågat längs fotknölarna.

Herr talman! Så är det nog när Sverigedemokraterna budgetförhandlar. Då ska vanligt folk stå tillbaka och tvingas bära den ekonomiska krisen själva. Välfärden ska stå tillbaka till förmån för ogenomtänkta miljardutspel, som regeringen kastar i sjön. Det är en återkommande syndabockspolitik från en regering som flyr undan ansvaret för de verkliga problem som finns där ute.

Herr talman! Nyckeln till framgång för Sverige har aldrig varit försämringar, nedskärningar eller sämre villkor. Vår styrka i Sverige har varit att investera i samhället och i varandra, i välfärd, utbildning, bostäder, hälsa och jämlikhet. Det är så Sverige utvecklas, och det är så Sverige växer. Det har hela vår moderna historia bevisat.

Tidigare generationer fick bättre utbildning och bättre jobb samtidigt som vi blev fler. Det var möjligt tack vare långsiktigt lönsamma investeringar. Det går att ha ett ordnat mottagande där vi håller asylrätten högt. Det går att bygga ett rimligare och starkare Sverige genom att investera i samhället och människorna i det. Det är det effektivaste och viktigaste vi kan göra. Då behöver vi människor investera och arbeta för ett värdigt mottagande. Jag är övertygad om att människor lyckas bättre med bättre förutsättningar. Det är hur vi investerar i samhället och i människorna som avgör hur väl vi lyckas – aldrig regeringens syndabockspolitik. Den har hela samhället förlorat på.

Herr talman! Med detta sagt yrkar jag bifall till reservation 2.

Herr talman! Det är märkligt att inleda med att man inte ska dra in ekonomi i det här. Regeringen och Sverigedemokraterna bränner alltså 2,4 miljarder på något som deras utredare säger är meningslöst och kontraproduktivt. Det är helt obegripligt.

Har Sverigedemokraterna någon koll på budget eller på vad som händer där ute? Fattigdomen ökar. Människor har svårt att ta sig igenom vardagen. Allt har blivit dyrare. Den politik Sverigedemokraterna bedriver, med det kontraproduktiva och meningslösa förslag jag tog upp, är uppenbarligen väldigt dyr.

Jag får konstatera att Sverigedemokraterna gör ofattbara prioriteringar. De bränner dessa pengar och lämnar hushållen, välfärden, sjukvården och de arbetslösa vind för våg. Jag hör ledamoten pusta. Jag tror att Sverigedemokraterna tycker att den här frågan är lite jobbig.

Sverigedemokraterna resonerar så här: Vi vill bara att de åker hem, kosta vad det kosta vill. Människor som har svårt att klara vardagen – människor som lever i verkligheten där ute och som ser vad som händer med samhället och att Sverige blir skörare med den här regeringen – ser att Sverigedemokraterna är så ansvarslösa att de bränner miljarder av skattemedel på något slags återvandringsbidrag. Deras egen utredare säger – svart på vitt – att det här är meningslöst och kontraproduktivt. De är helt förblindade.

Jag tycker ändå att Sverigedemokraterna ska ta lite ansvar och säga varför de bränner dessa miljarder när människor har det tufft där ute. Det här är också en ekonomisk fråga.

Herr talman! Den som var uppe tidigt i morse kunde höra i Ekot att regeringen och Sverigedemokraterna går emot sin egen utredning och vill höja återvandringsbidraget. De vill lägga 2,4 miljarder på att ge 350 000 kronor per person i något slags återvandringsbidrag som regeringens egen utredare sågat jäms med fotknölarna och kallat meningslöst, kontraproduktivt och rent slöseri.

Detta är alltså den prioritering Sverigedemokraterna gör i en ekonomisk kris med massarbetslöshet, när hushållen och barnfamiljerna inte kan bära högre levnadskostnader, när välfärden går på svältkost och när byggsektorn kraschar. Senast jag frågade Sverigedemokraterna om denna vansinniga prioritering fick jag inget svar, men nu kanske jag kan få svar på varför Sverigedemokraterna bränner 2,4 miljarder kronor på något som utredaren säger är meningslöst och kontraproduktivt. Hade det inte varit bättre att använda dessa pengar till att underlätta för hushållen, höja barnbidraget så att barnfamiljer klarar sig, rusta upp välfärden, sjukvården eller skolan eller kanske göra något åt den massarbetslöshet som skenar iväg?

Herr talman! Jag tackar ledamoten för svaret. Det största problemet som kvarstår är att den här regeringen försvårar för människor som kommer till Sverige att bli en del av samhället. Jag tog upp två ganska skarpa förslag som regeringen har lagt fram. Häromdagen var förslaget att slopa permanenta uppehållstillstånd – något vi med all säkerhet vet försämrar integrationen i Sverige. Sedan föreslår man också ett återvandringsbidrag som den egna utredaren har sågat jäms med fotknölarna – utredaren har sagt att det kommer att förvärra integrationen.

Om man förstår vad integration är, nämligen att människor som kommer till Sverige från andra länder närmar sig majoritetsbefolkningen i fråga om exempelvis inkomster, arbete och bostadssituation, ser man att regeringen har en genomgående stark politik för att öka det vi kallar segregation och minska det vi kallar integration. Det är tydligt att vi har en regering som med de förslag som läggs fram gör segregationen värre och integrationen mindre möjlig.

Förutom de här förslagen är ett annat problem som försämrar integrationen att Sverigedemokraterna klart och tydligt inte vill ha integration. De pratar om volymer och säger att vi kan satsa på integrationen om det kommer färre människor. Jag tror inte att det är så lätt för den som lyssnar att förstå detta när det största partiet i det här underlaget – som dikterar villkoren för den här regeringen i migrations- och integrationspolitiken – säger klart och tydligt att de inte vill ha någon integration. Även om de inte säger det kan man se det väldigt tydligt i förslagen: ett återvandringsbidrag som innebär att människor inte ska känna sig önskade eller välkomna här i Sverige.

Vad är det som gäller egentligen? På vilket sätt blir integrationen bättre med de här förslagen?

Herr talman! Det blir lite ris och ros här.

Jag kan inleda med detta att Kristdemokraterna välkomnade fler åtgärder när det gäller att se över rättssäkerheten för konvertiter och hbtqi-personer. Det välkomnar jag väldigt mycket, och jag hoppas att regeringen gör mycket mer på det området.

Sedan sa ledamoten att man prioriterar de mest utsatta flyktingarna. Är det genom att kapa kvotflyktingsystemet, som är till för de mest utsatta?

Min fråga handlar om integrationen, som regeringen kopplar det mesta av migrationspolitiken till. Integrationen ska förbättras genom arbetslinjen, skrev regeringen i sin senaste budget. Men problemet just nu är att fritidslinjen verkar råda på Arbetsmarknadsdepartementet. Regeringen lämnar ju massarbetslösheten helt utan åtgärder.

En förutsättning för att arbetslinjen ska funka måste väl vara just arbete? Utgångspunkten måste väl vara att det skapas jobb eller finns jobb? Det är inte helt enkelt att få ihop regeringens integrationspolitik och på vilka sätt man vill förbättra integrationen med massarbetslösheten vi har, som lämnas utan åtgärder, eller med att man lägger miljarder på förslag som återvandringsbidrag, som leder till försämrad långsiktig integration. Man vill dessutom slopa permanenta uppehållstillstånd, vilket tvingar människor in i djupare osäkerhet och otrygghet och försämrar integrationen ännu mer.

På vilket sätt blir integrationen bättre av att man låter arbetslösheten stå utan åtgärder, och på vilket sätt blir integrationen bättre av att man lägger fram förslag som med allra största sannolikhet kommer att försämra integrationen?

Fru talman! I vår rättsstat kanske man inte ska bli utvisad hej vilt, men när Ola Möller säger att han inte har förstått kritiken ska man komma ihåg att det här är mot bakgrund av exempelvis demonstrationsfriheten och yttranden. Vi hade en migrationsminister som lade fram tilläggsdirektiv om yttrandefriheten till den här utredningen, kopplat till exempelvis demonstration. Det är väldigt politiskt, och det är det som gör det här djupt allvarligt: att man ska dela in människor i olika grupper och på oklara bedömningsgrunder införa regler som innebär olikhet inför lagen. Det är hela den principen och uppbyggnaden som gör att det här inte hör hemma i en demokratisk rättsstat.

Jag tänker att om man tror på demokrati och rättssäkerhet borde den första reaktionen när ett sådant här förslag kommer från Tidöregeringen vara att slänga det i papperskorgen. Men Socialdemokraterna tycker alltså att det är ett steg i rätt riktning, fast det i praktiken handlar om regler som innebär olikhet inför lagen, på godtyckliga grunder.

Ser inte Socialdemokraterna att det blir en inskränkning i yttrandefriheten när man delar upp rättsprocessen mellan grupper? Ser inte Ola Möller att det här riskerar att bli en rejäl inskränkning i yttrandefriheten och därmed i våra fri- och rättigheter?

Fru talman! Socialdemokraternas migrationspolitik är väl känd, men efter den här debatten tror jag att det behövs några förtydliganden kring bristande vandel och så vidare.

Ola Möller gav något slags förklaring som handlade om objektiva kriterier. Men frågan är mycket allvarligare än så, speciellt när det kommer till yttrandefriheten. Regeringen vill ju kraftigt inskränka yttrandefriheten och utvisa människor på helt godtyckliga grunder. Man vill dela in människor i olika grupper och på oklara bedömningsgrunder införa regler som innebär olikhet inför lagen.

Det var därför inte så konstigt att kritiken inte lät vänta på sig när utredningen presenterades. Socialdemokraterna var då helt okej med det hela och menade att det går i rätt riktning.

Advokatsamfundets tidigare generalsekreterare kallar hela utredningen för ”en förfärande läsning som inte hör hemma i en demokratisk rättsstat”. Jag delar den bedömningen, inte minst när regeringens utredare på frågan om det här inskränker yttrandefriheten svarar att man ska vakta sin tunga. Socialdemokraterna verkar dock ta detta lite med en klackspark, och det är djupt allvarligt när det gäller våra fri- och rättigheter här i Sverige.

Socialdemokraterna svarade att det är ett steg i rätt riktning. Vad är det som är rätt? Och i vilken riktning, tror Socialdemokraterna?

Fru talman! Jag vet inte om ledamoten begriper frågan ordentligt, eller hur verkligheten och lagstiftningen ser ut. Det handlar alltså om föräldrar och barn som inte har gått under jorden över huvud taget. De får utvisningsbeslutet efter ungefär 13 år. Barnen har fötts här men får utvisningsbeslut. Det är ingen som har gått under jorden. De får bara inte stanna här. Det är den politiken ni bedriver, och det är den jag ifrågasätter.

Det här handlar inte om människor som bara har gått under jorden. Jag sa precis att barnen spelar fotboll i det lokala fotbollslaget. De går i skolan. Det handlar inte om papperslösa eller människor som har gått under jorden. Jag tycker att det är obegripligt ansvarslöst att svara på det sättet.

Det som händer där ute i verkligheten är att ni berövar de här barnen deras barndom. De har varit här hela livet. De har inte gömt sig. De går i skolan här.

Det stora problemet här är att utlänningslagen inte går ihop med barnkonventionen och barns rättigheter. Då kan man inte blunda för den här situationen och skylla ifrån sig. ”Det är ert fel”, inledde ledamoten replikskiftet med. Jag tycker att det är oseriöst och oansvarigt.

Nu har vi barn i den här situationen som varje vecka får utvisningsbeslut trots att de har levt i Sverige hela sina liv – är födda och uppväxta här och har alla sina vänner här. Det är varken föräldrarnas eller barnens fel. Det är ni som har makt över lagstiftningen och kan ändra den här situationen – se till att vi följer barnkonventionen och att barns rättigheter efterlevs i Sverige.

Jag tycker att det är obegripligt att man faktiskt kränker barns rättigheter på det här sättet och sedan gör en vurpa genom att säga att de gömmer sig. Det gör de inte. De förekommer i ett reportage varje vecka. De går i skolan här i Sverige. Varför får de inte vara kvar? Varför ska de utvisas till länder de aldrig varit i?

Fru talman! Det finns naturligtvis många förskräckliga baksidor av ledamotens anförande och den migrationspolitik som Moderaterna bedriver. Spontant tänker jag på en fråga som Moderaterna aldrig lyfter i migrationsdebatterna, nämligen konsekvenserna för barn av Moderaternas migrationspolitik. Varje vecka de senaste åren har man kunnat läsa reportage efter reportage om barn som är födda i Sverige och har levt här hela sina liv men ska utvisas till länder de aldrig varit i eller har någon anknytning till.

Barnkonventionen är svensk lag sedan fem år tillbaka. Trots det utvisas barn som levt hela sina liv i Sverige till länder som är helt okända för dem. Barn som är födda och uppvuxna här utvisas till länder som de saknar anknytning till, vilket strider mot barnkonventionen. Det handlar oftast om barn som är runt 10 till 13 år gamla.

Jag har träffat många av de här familjerna och barnen. De har skolklasser som ställer upp, liksom fotbollstränare, grannar och lokalsamhället. Detta sätter djupa spår. Alla undrar varför regeringen angriper, undergräver och kränker barns rättigheter på det här sättet. Varför ska barn som levt hela sina liv i Sverige utvisas till länder de inte har någon anknytning till eller har varit i?

I dag finns skarpa förslag från exempelvis Vänsterpartiet om att stärka barns rättigheter och barns bästa i asylprocessen för att se till att barn som hamnar i dessa situationer faktiskt får en trygghet här. Min fråga är: Varför avslår Moderaterna allt detta?

Herr talman! Jag tycker att vi ska se på frågan på ett seriöst sätt. Vänsterpartiet har aldrig gett uttryck för det. Jag presenterade tidigare i debatten praktiska verkställighetshinder. Man måste ha större chans att beviljas uppehållstillstånd om man inte kan utvisas. Problemet är att regeringen inte går med på det. Det är Vänsterpartiets politik. Då var det klarlagt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Preskription av avlägsnandebeslut, avskaffande av spår-byte och vissa frågor om återreseförbud

De bortförklaringar vi har hört i snart tre timmar är dåliga. Berätta i stället vad människor ska göra om de vistas här i 16 år och inte kan utvisas. Det är ingen regeringsföreträdare som vill ta ansvar för skuggsamhället. Man sysslar med en retorik, men man för en politik som tvingar ut människor i permanent papperslöshet. Vi kommer att föra den här debatten om några år igen, och regeringen kommer att säga att det finns ett skuggsamhälle. Ja, det är för att ni har knuffat ut människor dit.

Jag har också fått höra här att det lönar sig att hålla sig gömd. Man tvingas ju till det, och det är problemet när man inte kan utvisas. Då uppstår den situation som ledamoten hänvisade till, nämligen att ompröva utvisningsbeslut. Ja, det kunde man, men nu kan man inte det med denna lagstiftning. Det är det som är problemet.

Vi har debatterat i flera timmar, och regeringen kan inte erkänna problemet över huvud taget. Det här lagförslaget kommer inte att öka incitamenten, utan det här lagförslaget kommer att göra att människor lever permanent papperslösa. Man har inte en enda gång svarat på vad människor ska göra. De får ett nej, men de kan inte utvisas. De har ingen chans i det här systemet. Vad ska människor göra som har tvingats leva så här i så många år?

Herr talman! Debatten är en aning obegriplig. Regeringsföreträdarna vägrar att se problemet. Nu hörde vi exempelvis att återvändandet ska effektiviseras genom att öka incitamenten, och så vidare. Men med vilka belägg?

Jag har ställt denna fråga till två regeringsföreträdare, och nu till den tredje, och jag får inga svar. Betänkandet och utredaren visar inga belägg för att effektivisering ökar incitamenten. Regeringen har inte presenterat något. Det enda som finns är en retorik som inte har någonting med verkligheten att göra.

Det finns forskning och decennier av erfarenhet som säger att detta inte funkar. Man har provat alla dessa åtstramningar år efter år. Man har provat att strama åt LMA många gånger, och det har inte blivit bättre. Den i dag fyraåriga preskriptionstiden var tidigare två år, och att förlänga den har inte heller hjälpt. Åtstramningen fungerar inte.

Forskning och erfarenhet säger att människor riskerar att dra sig längre bort från samhället. Ledamoten säger att om man får ett avslag ska man utvisas. Jag har tidigare ställt följande fråga till regeringsföreträdare men inte fått svar: Människor som har levt här i sex, åtta, tio, tolv eller sexton år med ett nej, men som ändå inte kan återvända – vad ska de göra?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Preskription av avlägsnandebeslut, avskaffande av spår-byte och vissa frågor om återreseförbud

Herr talman! Vi driver Vänsterpartiets migrationspolitik. Det kan inte komma som en chock för ledamoten.

Problemet är inte främjandet av att stanna kvar. Problemet är att människor inte kan återvända och förblir i skuggsamhället. Det är det som är det stora problemet.

Vi delar inte synen på detta, som ledamoten säger. Min syn utgår från den forskning, de erfarenheter, de studier och den kunskap som finns på området. Alla remissinstanser har sagt att det här inte funkar utan i stället pressar ut människor i papperslöshet. Människor kommer inte att återvända på grund av förslaget, utan de hamnar i stället i permanent papperslös-het. Förslaget fördjupar och förvärrar det skuggsamhälle vi har i Sverige.

Det här är helt enkelt obegripligt. Jag hör retoriken om att nej ska vara ett nej. Men så ser inte verkligheten ut! Ett exempel är flickor och kvinnor från Afghanistan, som först fick ett nej. Men över natten fick de amnesti; det blev ett ja. Omständigheter ändras. Så är det.

För att ytterligare visa att detta inte funkar kan jag säga att regeringen redan har prövat det. Under förra mandatperioden tog man bort LMA-lagstiftningen och förändrade och stramade åt den så att asylsökande som får utvisningsbeslut blir av med boende, försörjning och studier. De blir av med allting och hamnar helt och hållet utanför systemen.

Det gjorde inte att vi fick färre papperslösa i Sverige. Det blev tvärtom okontrollerat, och man visste inte längre var människor bodde. Det var väldigt dumt att göra så här, för man hade inte längre någon koll på människor.

Studier har alltså visat att detta inte funkar. Polismyndighetens chef för gränspolissektionen och Migrationsverkets tidigare processledare för återvändande har uttryckt att ändringen av LMA har försvårat verkställighetsarbetet eftersom myndigheter tappar kontakt med människor. Och det vi röstar om i dag kommer att göra att man tappar kontakten helt och hållet med människor eftersom de blir permanent papperslösa.

Herr talman! Det är inte bra att gömma sig, sa ledamoten precis. Jag håller med. Det är bara det att efter fyra år får 21–29 procent uppehållstillstånd i Sverige.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Preskription av avlägsnandebeslut, avskaffande av spår-byte och vissa frågor om återreseförbud

Ponera att du är en kvinna från Iran som fick avslag, trots att du vet att du kommer att dödas så fort du landar i Iran. Du gömmer dig i fyra år och har chansen att få uppehållstillstånd.

Så rättsosäker är svensk migrationspolitik. Det är därför människor gömmer sig. Det är en liten ventil vi har i migrationspolitiken. Nu tar man bort den och gör människor till permanent papperslösa. Det tycker jag är en skam. Jag vill ändå fråga ledamoten: Vilka belägg har ledamoten för att fler nu kommer att avlägsna sig?

När det gäller den här lagstiftningen har utredare av förslaget själva sagt att det inte går att uppskatta om den kommer att ha någon effekt på ett ökat återvändande. Studier på området visar på motsatt effekt. Advokatsamfundet beskriver att deras advokaters klienter är tydliga med att människor ändå kommer att vara kvar i landet. Röda Korset beskriver att människor inte kommer att lämna landet. Regeringens förslag presenterar inget stöd för påståendet att incitamenten att återvända ökar. Asylrättscentrum, med 30 års erfarenhet, säger att det här inte kommer att funka.

Det enda som kommer att hända i och med lagförslaget är att människor kommer att leva som permanent papperslösa i Sverige, och detta på grund av regeringen, Sverigedemokraterna och Socialdemokraterna, som fördjupar och förvärrar skuggsamhället.

Frågan är: Varför? Forskning säger att det inte funkar, kunskap säger att det inte funkar och erfarenheter och studier säger att det inte funkar. Varför gör man så här mot människor?