Tony Haddou

Herr talman! Nu är ledamoten inne på det klassiska: vilka som ska vara en del av landet och vilka som inte ska vara det och så vidare. Jag tycker att det finns värdegrunder som är dåliga, och jag tycker att man ska ha god etik och moral. Men jag brukar inte läxa upp människor när det gäller det.

Jag ser å andra sidan inte så rasistiskt på det som den här regeringen gör. Man pekar direkt på invandrare och säger att de har en dålig syn på människor. Det är en djupt rasistisk syn som är rotad hos den här regeringen, liksom deras blindhet är. Jag vet inte något exempel där den här regeringen varit snabbt ute om någon med helsvensk bakgrund sagt exempelvis något hbtqi-fientligt, utan man vill konstant peka på invandrare. Det är det som är rasistiskt. Jag håller inte med om det.

Jag tror på mänskliga rättigheter, och jag tror på en likvärdig måttstock. Jag skiljer inte på människor på det sättet. Det handlar inte om att människor som kommer hit med andra värderingar nog inte vill vara kvar här. Det handlar om att hela samhället behöver rustas upp och att vi inte ska ha så skeva värderingar.

De värsta värderingarna som finns i Sverige kommer politiskt från Sverigedemokraterna, som gör skillnad på människor. Det är dem ni i Moderaterna samarbetar med. Det är det allvarliga problemet vi har i Sverige, och det skapar klyftor mellan människor. Det är allvarligt.

Jag vill inte förminska någonting, oavsett vem det kommer ifrån, vad människor ger uttryck för och så vidare. Jag tycker att allting är allvarligt. Men den här regeringen pekar konsekvent på invandringen och säger: ”Där är ett fel. Därför ska vi inte ha invandring. Där slänger vi in tio reformer.” Människor är inte dumma. De ser vad som ligger bakom, och det är djupt rasistiskt. Jag delar inte den bilden.

Herr talman! Jag hörde en klok sak sägas en gång: Skitstövlar är jämnt fördelade världen över.

Moderaterna pratar om invandring och vill få det att låta som att den är på både gott och ont. Jag har aldrig hört Moderaterna förrän nu prata om målgrupperna. De har inte varit intressanta, utan det har bara varit skuldbeläggande, skuldbeläggande och skuldbeläggande.

Jag ser absolut att det finns problem. Självklart! Men jag skulle absolut inte göra som regeringen, utan jag skulle göra det jobb som krävs. Det handlar helt enkelt om att investera i människor och i samhället. Det är inte svårare än så. Det är en så otroligt säker klassfråga; det kan inte bli tydligare.

Vi har ett Sverige som slits isär, Magnus Resare. Det finns människor som ni har gett skattebidrag till, som ni har kastat alla budgetpengar på och som ni har gett skattesänkningar för flera miljarder. Samtidigt har ni låtit andra människor lämnas efter. Ni har lämnat dem vind för våg. Sedan kommer ni tillbaka hit till riksdagens kammare och skyller på invandrare. Jag tycker att det är oanständigt.

Vi hade en god integrationspolitik före den tillfälliga lagen. Den här regeringen och den tidigare regeringen fattade beslut som har lett till att människor lever i tillfälligheter, i osäkerhet och i otrygghet.

Jag tycker att permanenta uppehållstillstånd är en bättre ordning. Då får människor komma till Sverige och får veta att de får vara här. De kan direkt, från dag ett, komma in och lära sig svenska eller skaffa jobb och så vidare. Det har den här regeringen berövat dem. Det tycker jag är väldigt dåligt.

Herr talman! Den här debatten hade kunnat handla om att göra Sverige till en bättre plats för de barn och familjer som söker skydd här. Den hade kunnat handla om en flicka eller pojke som efter många års väntan äntligen får återförenas med sina föräldrar. Den hade kunnat handla om hur vi på bästa sätt ser till att barn får avsluta sin flykt i Sverige i trygghet och med sina familjer och om att barn får fler rättigheter och möjligheter i Sverige i stället för färre.

Debatten hade kunnat handla om hur barn blir bättre lyssnade på under asylprocessen och att barn på bästa sätt får bearbeta sina trauman efter krigets fasor eller en uppväxt på flykt. Den hade också kunnat handla om vilka som bygger Sverige 2025, om vilka du träffar i sjukvården, vilka du träffar när du lämnar barnen på förskolan, när du tar bussen till jobbet, i närbutiken eller vem som finns för dig på äldre dagar, om vilka som är första linjens arbetare i Sverige. Debatten hade kunnat handla om att hålla ihop, om att se efter varandra. Men det gör den inte, herr talman, och det beklagar jag.

Vi har debatterat i timmar, men från regeringens sida är det knäpptyst om vilka människor som bär upp svensk välfärd – trots att nästan varannan undersköterska är född utomlands och trots att nästan vartannat vårdbiträde är född utomlands. Det är de som bär upp Sverige, och de förtjänar respekt.

Tonläget från regeringen – den högernationalistiska politiken – är inte bara oansvarigt utan också djupt oanständigt. Det finns flera partier här i kammaren som fortsätter att tävla om vem som kan behandla människor på flykt mest illa.

Vi har sett resultaten av sådan politik. De har endast inneburit djupa försämringar och grova inskränkningar för asylsökande, och det är framför allt barn på flykt som har fått betala det högsta priset. Migrationspolitiken har präglats av rättsosäkerhet och konstanta försämringar ur barnets perspektiv, försämrad jämställdhet, försämrad integration och försämringar avseende nyanländas hälsa. Är det värt det, kan man fråga sig.

I stället för en regering som har en genomtänkt, rättssäker och solidarisk migrationspolitik som tar avstamp i asylrätten och andemeningen i internationella konventioner har vi en regering som inte har några som helst ambitioner att skapa ett tryggt och säkert mottagande. Tvärtom är det bara försämringar och inskränkningar, mer otrygghet och mer osäkerhet. Är det värt det, kan man fråga sig.

Den här regeringens politik kommer också med ett högt pris, nämligen att det inte bara är asylsökande som drabbas av politiken. Jag tror att många som lyssnar på debatten kan hålla med mig om att Sverige är mycket skörare än på länge. Människor lämnas vind för våg. De får hantera den ekonomiska krisen själva. Välfärden går sönder, inte för att det måste vara så utan för att regeringen har bestämt att det ska vara så. Den rekordhöga massarbetslösheten lämnas helt utan åtgärder, och regeringen har lyckats tvärnita och krascha bostadsmarknaden. Det är också därför den här regeringen återkommande och konsekvent behöver syndabockspolitiken. Det är bara att konstatera att regeringen och Sverigedemokraterna på punkt efter punkt totalt misslyckats med att hantera allvarliga samhällsproblem och inget annat kan än att skylla på invandringen.

Bit för bit bryter regeringen sönder de delar av ett välfärdsland som människor behöver. Hur kan vi kalla Sverige för ett välfärdsland när människor inte ens har råd med mat? Man har inte ens råd med hyran eller att betala livsnödvändig medicin, som regeringen har valt att göra ännu dyrare.

Tro mig! Det är inte någon invandring som har gjort Sverige skörare. Det är den här regeringens prioriteringar och ogenomtänkta signalpolitik som skadar sammanhållningen i samhället, som förvärrar och fördjupar de sociala och ekonomiska klyftorna mellan människor och som gör att vi inte kan rusta upp Sverige. Om det råder en sjukvårdskris kanske regeringen ska lyssna på professionen, på facken och på välfärdsarbetarna om vad som behövs. I stället har man i snart tre år arbetat med att införa angiverilagar och stått passiv inför verkliga problem. Är det verkligen anständigt prioriterat?

I stället för att agera mot, eller ens kommentera, den rekordhöga arbetslösheten, de alarmerande prognoserna för välfärden eller de allt dyrare levnadsomkostnaderna och matpriserna har man från regeringens sida valt att lägga miljarder på skattesänkningar för de allra rikaste, för att sedan återkomma på en presskonferens om bristande vandel eller något så meningslöst och kontraproduktivt som återvandringsbidrag, som kostar miljarder och som regeringens egen utredare totalsågat längs fotknölarna.

Herr talman! Så är det nog när Sverigedemokraterna budgetförhandlar. Då ska vanligt folk stå tillbaka och tvingas bära den ekonomiska krisen själva. Välfärden ska stå tillbaka till förmån för ogenomtänkta miljardutspel, som regeringen kastar i sjön. Det är en återkommande syndabockspolitik från en regering som flyr undan ansvaret för de verkliga problem som finns där ute.

Herr talman! Nyckeln till framgång för Sverige har aldrig varit försämringar, nedskärningar eller sämre villkor. Vår styrka i Sverige har varit att investera i samhället och i varandra, i välfärd, utbildning, bostäder, hälsa och jämlikhet. Det är så Sverige utvecklas, och det är så Sverige växer. Det har hela vår moderna historia bevisat.

Tidigare generationer fick bättre utbildning och bättre jobb samtidigt som vi blev fler. Det var möjligt tack vare långsiktigt lönsamma investeringar. Det går att ha ett ordnat mottagande där vi håller asylrätten högt. Det går att bygga ett rimligare och starkare Sverige genom att investera i samhället och människorna i det. Det är det effektivaste och viktigaste vi kan göra. Då behöver vi människor investera och arbeta för ett värdigt mottagande. Jag är övertygad om att människor lyckas bättre med bättre förutsättningar. Det är hur vi investerar i samhället och i människorna som avgör hur väl vi lyckas – aldrig regeringens syndabockspolitik. Den har hela samhället förlorat på.

Herr talman! Med detta sagt yrkar jag bifall till reservation 2.

Herr talman! Det är märkligt att inleda med att man inte ska dra in ekonomi i det här. Regeringen och Sverigedemokraterna bränner alltså 2,4 miljarder på något som deras utredare säger är meningslöst och kontraproduktivt. Det är helt obegripligt.

Har Sverigedemokraterna någon koll på budget eller på vad som händer där ute? Fattigdomen ökar. Människor har svårt att ta sig igenom vardagen. Allt har blivit dyrare. Den politik Sverigedemokraterna bedriver, med det kontraproduktiva och meningslösa förslag jag tog upp, är uppenbarligen väldigt dyr.

Jag får konstatera att Sverigedemokraterna gör ofattbara prioriteringar. De bränner dessa pengar och lämnar hushållen, välfärden, sjukvården och de arbetslösa vind för våg. Jag hör ledamoten pusta. Jag tror att Sverigedemokraterna tycker att den här frågan är lite jobbig.

Sverigedemokraterna resonerar så här: Vi vill bara att de åker hem, kosta vad det kosta vill. Människor som har svårt att klara vardagen – människor som lever i verkligheten där ute och som ser vad som händer med samhället och att Sverige blir skörare med den här regeringen – ser att Sverigedemokraterna är så ansvarslösa att de bränner miljarder av skattemedel på något slags återvandringsbidrag. Deras egen utredare säger – svart på vitt – att det här är meningslöst och kontraproduktivt. De är helt förblindade.

Jag tycker ändå att Sverigedemokraterna ska ta lite ansvar och säga varför de bränner dessa miljarder när människor har det tufft där ute. Det här är också en ekonomisk fråga.

Herr talman! Den som var uppe tidigt i morse kunde höra i Ekot att regeringen och Sverigedemokraterna går emot sin egen utredning och vill höja återvandringsbidraget. De vill lägga 2,4 miljarder på att ge 350 000 kronor per person i något slags återvandringsbidrag som regeringens egen utredare sågat jäms med fotknölarna och kallat meningslöst, kontraproduktivt och rent slöseri.

Detta är alltså den prioritering Sverigedemokraterna gör i en ekonomisk kris med massarbetslöshet, när hushållen och barnfamiljerna inte kan bära högre levnadskostnader, när välfärden går på svältkost och när byggsektorn kraschar. Senast jag frågade Sverigedemokraterna om denna vansinniga prioritering fick jag inget svar, men nu kanske jag kan få svar på varför Sverigedemokraterna bränner 2,4 miljarder kronor på något som utredaren säger är meningslöst och kontraproduktivt. Hade det inte varit bättre att använda dessa pengar till att underlätta för hushållen, höja barnbidraget så att barnfamiljer klarar sig, rusta upp välfärden, sjukvården eller skolan eller kanske göra något åt den massarbetslöshet som skenar iväg?

Herr talman! Jag tackar ledamoten för svaret. Det största problemet som kvarstår är att den här regeringen försvårar för människor som kommer till Sverige att bli en del av samhället. Jag tog upp två ganska skarpa förslag som regeringen har lagt fram. Häromdagen var förslaget att slopa permanenta uppehållstillstånd – något vi med all säkerhet vet försämrar integrationen i Sverige. Sedan föreslår man också ett återvandringsbidrag som den egna utredaren har sågat jäms med fotknölarna – utredaren har sagt att det kommer att förvärra integrationen.

Om man förstår vad integration är, nämligen att människor som kommer till Sverige från andra länder närmar sig majoritetsbefolkningen i fråga om exempelvis inkomster, arbete och bostadssituation, ser man att regeringen har en genomgående stark politik för att öka det vi kallar segregation och minska det vi kallar integration. Det är tydligt att vi har en regering som med de förslag som läggs fram gör segregationen värre och integrationen mindre möjlig.

Förutom de här förslagen är ett annat problem som försämrar integrationen att Sverigedemokraterna klart och tydligt inte vill ha integration. De pratar om volymer och säger att vi kan satsa på integrationen om det kommer färre människor. Jag tror inte att det är så lätt för den som lyssnar att förstå detta när det största partiet i det här underlaget – som dikterar villkoren för den här regeringen i migrations- och integrationspolitiken – säger klart och tydligt att de inte vill ha någon integration. Även om de inte säger det kan man se det väldigt tydligt i förslagen: ett återvandringsbidrag som innebär att människor inte ska känna sig önskade eller välkomna här i Sverige.

Vad är det som gäller egentligen? På vilket sätt blir integrationen bättre med de här förslagen?

Herr talman! Det blir lite ris och ros här.

Jag kan inleda med detta att Kristdemokraterna välkomnade fler åtgärder när det gäller att se över rättssäkerheten för konvertiter och hbtqi-personer. Det välkomnar jag väldigt mycket, och jag hoppas att regeringen gör mycket mer på det området.

Sedan sa ledamoten att man prioriterar de mest utsatta flyktingarna. Är det genom att kapa kvotflyktingsystemet, som är till för de mest utsatta?

Min fråga handlar om integrationen, som regeringen kopplar det mesta av migrationspolitiken till. Integrationen ska förbättras genom arbetslinjen, skrev regeringen i sin senaste budget. Men problemet just nu är att fritidslinjen verkar råda på Arbetsmarknadsdepartementet. Regeringen lämnar ju massarbetslösheten helt utan åtgärder.

En förutsättning för att arbetslinjen ska funka måste väl vara just arbete? Utgångspunkten måste väl vara att det skapas jobb eller finns jobb? Det är inte helt enkelt att få ihop regeringens integrationspolitik och på vilka sätt man vill förbättra integrationen med massarbetslösheten vi har, som lämnas utan åtgärder, eller med att man lägger miljarder på förslag som återvandringsbidrag, som leder till försämrad långsiktig integration. Man vill dessutom slopa permanenta uppehållstillstånd, vilket tvingar människor in i djupare osäkerhet och otrygghet och försämrar integrationen ännu mer.

På vilket sätt blir integrationen bättre av att man låter arbetslösheten stå utan åtgärder, och på vilket sätt blir integrationen bättre av att man lägger fram förslag som med allra största sannolikhet kommer att försämra integrationen?

Fru talman! I vår rättsstat kanske man inte ska bli utvisad hej vilt, men när Ola Möller säger att han inte har förstått kritiken ska man komma ihåg att det här är mot bakgrund av exempelvis demonstrationsfriheten och yttranden. Vi hade en migrationsminister som lade fram tilläggsdirektiv om yttrandefriheten till den här utredningen, kopplat till exempelvis demonstration. Det är väldigt politiskt, och det är det som gör det här djupt allvarligt: att man ska dela in människor i olika grupper och på oklara bedömningsgrunder införa regler som innebär olikhet inför lagen. Det är hela den principen och uppbyggnaden som gör att det här inte hör hemma i en demokratisk rättsstat.

Jag tänker att om man tror på demokrati och rättssäkerhet borde den första reaktionen när ett sådant här förslag kommer från Tidöregeringen vara att slänga det i papperskorgen. Men Socialdemokraterna tycker alltså att det är ett steg i rätt riktning, fast det i praktiken handlar om regler som innebär olikhet inför lagen, på godtyckliga grunder.

Ser inte Socialdemokraterna att det blir en inskränkning i yttrandefriheten när man delar upp rättsprocessen mellan grupper? Ser inte Ola Möller att det här riskerar att bli en rejäl inskränkning i yttrandefriheten och därmed i våra fri- och rättigheter?

Fru talman! Socialdemokraternas migrationspolitik är väl känd, men efter den här debatten tror jag att det behövs några förtydliganden kring bristande vandel och så vidare.

Ola Möller gav något slags förklaring som handlade om objektiva kriterier. Men frågan är mycket allvarligare än så, speciellt när det kommer till yttrandefriheten. Regeringen vill ju kraftigt inskränka yttrandefriheten och utvisa människor på helt godtyckliga grunder. Man vill dela in människor i olika grupper och på oklara bedömningsgrunder införa regler som innebär olikhet inför lagen.

Det var därför inte så konstigt att kritiken inte lät vänta på sig när utredningen presenterades. Socialdemokraterna var då helt okej med det hela och menade att det går i rätt riktning.

Advokatsamfundets tidigare generalsekreterare kallar hela utredningen för ”en förfärande läsning som inte hör hemma i en demokratisk rättsstat”. Jag delar den bedömningen, inte minst när regeringens utredare på frågan om det här inskränker yttrandefriheten svarar att man ska vakta sin tunga. Socialdemokraterna verkar dock ta detta lite med en klackspark, och det är djupt allvarligt när det gäller våra fri- och rättigheter här i Sverige.

Socialdemokraterna svarade att det är ett steg i rätt riktning. Vad är det som är rätt? Och i vilken riktning, tror Socialdemokraterna?

Fru talman! Jag vet inte om ledamoten begriper frågan ordentligt, eller hur verkligheten och lagstiftningen ser ut. Det handlar alltså om föräldrar och barn som inte har gått under jorden över huvud taget. De får utvisningsbeslutet efter ungefär 13 år. Barnen har fötts här men får utvisningsbeslut. Det är ingen som har gått under jorden. De får bara inte stanna här. Det är den politiken ni bedriver, och det är den jag ifrågasätter.

Det här handlar inte om människor som bara har gått under jorden. Jag sa precis att barnen spelar fotboll i det lokala fotbollslaget. De går i skolan. Det handlar inte om papperslösa eller människor som har gått under jorden. Jag tycker att det är obegripligt ansvarslöst att svara på det sättet.

Det som händer där ute i verkligheten är att ni berövar de här barnen deras barndom. De har varit här hela livet. De har inte gömt sig. De går i skolan här.

Det stora problemet här är att utlänningslagen inte går ihop med barnkonventionen och barns rättigheter. Då kan man inte blunda för den här situationen och skylla ifrån sig. ”Det är ert fel”, inledde ledamoten replikskiftet med. Jag tycker att det är oseriöst och oansvarigt.

Nu har vi barn i den här situationen som varje vecka får utvisningsbeslut trots att de har levt i Sverige hela sina liv – är födda och uppväxta här och har alla sina vänner här. Det är varken föräldrarnas eller barnens fel. Det är ni som har makt över lagstiftningen och kan ändra den här situationen – se till att vi följer barnkonventionen och att barns rättigheter efterlevs i Sverige.

Jag tycker att det är obegripligt att man faktiskt kränker barns rättigheter på det här sättet och sedan gör en vurpa genom att säga att de gömmer sig. Det gör de inte. De förekommer i ett reportage varje vecka. De går i skolan här i Sverige. Varför får de inte vara kvar? Varför ska de utvisas till länder de aldrig varit i?

Fru talman! Det finns naturligtvis många förskräckliga baksidor av ledamotens anförande och den migrationspolitik som Moderaterna bedriver. Spontant tänker jag på en fråga som Moderaterna aldrig lyfter i migrationsdebatterna, nämligen konsekvenserna för barn av Moderaternas migrationspolitik. Varje vecka de senaste åren har man kunnat läsa reportage efter reportage om barn som är födda i Sverige och har levt här hela sina liv men ska utvisas till länder de aldrig varit i eller har någon anknytning till.

Barnkonventionen är svensk lag sedan fem år tillbaka. Trots det utvisas barn som levt hela sina liv i Sverige till länder som är helt okända för dem. Barn som är födda och uppvuxna här utvisas till länder som de saknar anknytning till, vilket strider mot barnkonventionen. Det handlar oftast om barn som är runt 10 till 13 år gamla.

Jag har träffat många av de här familjerna och barnen. De har skolklasser som ställer upp, liksom fotbollstränare, grannar och lokalsamhället. Detta sätter djupa spår. Alla undrar varför regeringen angriper, undergräver och kränker barns rättigheter på det här sättet. Varför ska barn som levt hela sina liv i Sverige utvisas till länder de inte har någon anknytning till eller har varit i?

I dag finns skarpa förslag från exempelvis Vänsterpartiet om att stärka barns rättigheter och barns bästa i asylprocessen för att se till att barn som hamnar i dessa situationer faktiskt får en trygghet här. Min fråga är: Varför avslår Moderaterna allt detta?

Herr talman! Jag tycker att vi ska se på frågan på ett seriöst sätt. Vänsterpartiet har aldrig gett uttryck för det. Jag presenterade tidigare i debatten praktiska verkställighetshinder. Man måste ha större chans att beviljas uppehållstillstånd om man inte kan utvisas. Problemet är att regeringen inte går med på det. Det är Vänsterpartiets politik. Då var det klarlagt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Preskription av avlägsnandebeslut, avskaffande av spår-byte och vissa frågor om återreseförbud

De bortförklaringar vi har hört i snart tre timmar är dåliga. Berätta i stället vad människor ska göra om de vistas här i 16 år och inte kan utvisas. Det är ingen regeringsföreträdare som vill ta ansvar för skuggsamhället. Man sysslar med en retorik, men man för en politik som tvingar ut människor i permanent papperslöshet. Vi kommer att föra den här debatten om några år igen, och regeringen kommer att säga att det finns ett skuggsamhälle. Ja, det är för att ni har knuffat ut människor dit.

Jag har också fått höra här att det lönar sig att hålla sig gömd. Man tvingas ju till det, och det är problemet när man inte kan utvisas. Då uppstår den situation som ledamoten hänvisade till, nämligen att ompröva utvisningsbeslut. Ja, det kunde man, men nu kan man inte det med denna lagstiftning. Det är det som är problemet.

Vi har debatterat i flera timmar, och regeringen kan inte erkänna problemet över huvud taget. Det här lagförslaget kommer inte att öka incitamenten, utan det här lagförslaget kommer att göra att människor lever permanent papperslösa. Man har inte en enda gång svarat på vad människor ska göra. De får ett nej, men de kan inte utvisas. De har ingen chans i det här systemet. Vad ska människor göra som har tvingats leva så här i så många år?

Herr talman! Debatten är en aning obegriplig. Regeringsföreträdarna vägrar att se problemet. Nu hörde vi exempelvis att återvändandet ska effektiviseras genom att öka incitamenten, och så vidare. Men med vilka belägg?

Jag har ställt denna fråga till två regeringsföreträdare, och nu till den tredje, och jag får inga svar. Betänkandet och utredaren visar inga belägg för att effektivisering ökar incitamenten. Regeringen har inte presenterat något. Det enda som finns är en retorik som inte har någonting med verkligheten att göra.

Det finns forskning och decennier av erfarenhet som säger att detta inte funkar. Man har provat alla dessa åtstramningar år efter år. Man har provat att strama åt LMA många gånger, och det har inte blivit bättre. Den i dag fyraåriga preskriptionstiden var tidigare två år, och att förlänga den har inte heller hjälpt. Åtstramningen fungerar inte.

Forskning och erfarenhet säger att människor riskerar att dra sig längre bort från samhället. Ledamoten säger att om man får ett avslag ska man utvisas. Jag har tidigare ställt följande fråga till regeringsföreträdare men inte fått svar: Människor som har levt här i sex, åtta, tio, tolv eller sexton år med ett nej, men som ändå inte kan återvända – vad ska de göra?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Preskription av avlägsnandebeslut, avskaffande av spår-byte och vissa frågor om återreseförbud

Herr talman! Vi driver Vänsterpartiets migrationspolitik. Det kan inte komma som en chock för ledamoten.

Problemet är inte främjandet av att stanna kvar. Problemet är att människor inte kan återvända och förblir i skuggsamhället. Det är det som är det stora problemet.

Vi delar inte synen på detta, som ledamoten säger. Min syn utgår från den forskning, de erfarenheter, de studier och den kunskap som finns på området. Alla remissinstanser har sagt att det här inte funkar utan i stället pressar ut människor i papperslöshet. Människor kommer inte att återvända på grund av förslaget, utan de hamnar i stället i permanent papperslös-het. Förslaget fördjupar och förvärrar det skuggsamhälle vi har i Sverige.

Det här är helt enkelt obegripligt. Jag hör retoriken om att nej ska vara ett nej. Men så ser inte verkligheten ut! Ett exempel är flickor och kvinnor från Afghanistan, som först fick ett nej. Men över natten fick de amnesti; det blev ett ja. Omständigheter ändras. Så är det.

För att ytterligare visa att detta inte funkar kan jag säga att regeringen redan har prövat det. Under förra mandatperioden tog man bort LMA-lagstiftningen och förändrade och stramade åt den så att asylsökande som får utvisningsbeslut blir av med boende, försörjning och studier. De blir av med allting och hamnar helt och hållet utanför systemen.

Det gjorde inte att vi fick färre papperslösa i Sverige. Det blev tvärtom okontrollerat, och man visste inte längre var människor bodde. Det var väldigt dumt att göra så här, för man hade inte längre någon koll på människor.

Studier har alltså visat att detta inte funkar. Polismyndighetens chef för gränspolissektionen och Migrationsverkets tidigare processledare för återvändande har uttryckt att ändringen av LMA har försvårat verkställighetsarbetet eftersom myndigheter tappar kontakt med människor. Och det vi röstar om i dag kommer att göra att man tappar kontakten helt och hållet med människor eftersom de blir permanent papperslösa.

Herr talman! Det är inte bra att gömma sig, sa ledamoten precis. Jag håller med. Det är bara det att efter fyra år får 21–29 procent uppehållstillstånd i Sverige.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Preskription av avlägsnandebeslut, avskaffande av spår-byte och vissa frågor om återreseförbud

Ponera att du är en kvinna från Iran som fick avslag, trots att du vet att du kommer att dödas så fort du landar i Iran. Du gömmer dig i fyra år och har chansen att få uppehållstillstånd.

Så rättsosäker är svensk migrationspolitik. Det är därför människor gömmer sig. Det är en liten ventil vi har i migrationspolitiken. Nu tar man bort den och gör människor till permanent papperslösa. Det tycker jag är en skam. Jag vill ändå fråga ledamoten: Vilka belägg har ledamoten för att fler nu kommer att avlägsna sig?

När det gäller den här lagstiftningen har utredare av förslaget själva sagt att det inte går att uppskatta om den kommer att ha någon effekt på ett ökat återvändande. Studier på området visar på motsatt effekt. Advokatsamfundet beskriver att deras advokaters klienter är tydliga med att människor ändå kommer att vara kvar i landet. Röda Korset beskriver att människor inte kommer att lämna landet. Regeringens förslag presenterar inget stöd för påståendet att incitamenten att återvända ökar. Asylrättscentrum, med 30 års erfarenhet, säger att det här inte kommer att funka.

Det enda som kommer att hända i och med lagförslaget är att människor kommer att leva som permanent papperslösa i Sverige, och detta på grund av regeringen, Sverigedemokraterna och Socialdemokraterna, som fördjupar och förvärrar skuggsamhället.

Frågan är: Varför? Forskning säger att det inte funkar, kunskap säger att det inte funkar och erfarenheter och studier säger att det inte funkar. Varför gör man så här mot människor?

Herr talman! Jag hör retoriken, men problemet som kvarstår är att människor fortfarande kommer att leva i limbo. Det är ett allvarligt problem.

Under den tid som gått sedan utredningens förslag lades i en byrålåda i Regeringskansliet har familjer som varit i Sverige i 10, 13 eller 16 år inte fått uppehållstillstånd och heller inte kunnat utvisas. Det är ett allvarligt problem. Ska de vara i återvändandecenter år efter år? Det är inte drägligt över huvud taget. Det som utredningen visade väldigt tydligt var att människor i dessa situationer bör beviljas uppehållstillstånd. Det är inte svårare än så.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Preskription av avlägsnandebeslut, avskaffande av spår-byte och vissa frågor om återreseförbud

Det finns målgrupper som beviljas uppehållstillstånd i flera andra europeiska länder men som inte får det i Sverige. För exempelvis människor från Afghanistan är beviljandegraden 90–100 procent i andra europeiska länder, medan den är knappt 60 procent i Sverige. Man tänker sig att dessa människor ska bo i återvändandecenter och så vidare, men det är inte rimligt.

Här finns ett helt färdigt lagförslag om att göra om lagstiftningen. Människor lever år efter år i limbo och kan inte göra något åt sin situation över huvud taget. I stället för att ha detta slöseri med människors liv kan vi ge dem uppehållstillstånd. Det är mycket lättare, det är bättre för samhället och det är bättre för de enskilda.

Varför går Socialdemokraterna inte med på detta? Det var deras egen utredning, och den var klar och tydlig: Det blir bättre för alla parter.

Herr talman! Det är märkligt att det fortfarande kommer som en chock för regeringspartierna att Vänstern och Miljöpartiet inte håller med Socialdemokraterna i migrationspolitiken.

Till skillnad från tidigare talare ska jag hålla mig till sakpolitiken, och jag önskar ett klargörande från Socialdemokraterna.

Den dåvarande socialdemokratiska regeringen tillsatte en utredning, den så kallade limboutredningen, för att kartlägga beslut om utvisningar som inte kan verkställas av praktiska skäl utanför den enskildes kontroll. Utredningen visade att kraven för asylsökande att bevisa att det finns praktiska hinder för återvändande är orimligt höga och att möjligheterna att få stanna i Sverige på grund av praktiska hinder är mycket små. Utredningen föreslog bland annat ett förtydligande av lagstiftningen så att den vars utvisningsbeslut inte kan verkställas på grund av skäl som ligger utanför individens kontroll beviljas uppehållstillstånd. Det är också ett rättsligt och rimligt sätt att undvika att kasta ut människor i papperslöshet och exploatering.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Preskription av avlägsnandebeslut, avskaffande av spår-byte och vissa frågor om återreseförbud

Socialdemokraterna ville inte ta vidare förslaget om att göra det enklare för asylsökande att få uppehållstillstånd när de inte kan utvisas och orsaken ligger utanför deras kontroll. I stället tvingas de ut i papperslöshet, och vi lagstiftar år efter år om att göra livet svårare för dem.

Eftersom Socialdemokraterna valde att begrava sin utredning frågar jag: Har Socialdemokraterna någon politik för att människor inte ska fastna i limbo och rättslöshet?

Herr talman! Med anledning av det vi ska rösta om i dag tänkte jag inleda med en kort berättelse som jag fick skickad till mig i går.

”Preskriptionstiden gav både mig en möjlighet att börja om, och Migrationsverket en chans att fatta rätt beslut och förstå min berättelse. Den räddade mig från att fastna i limbo, från att leva för länge i rädsla och utan en framtid. Den var långt ifrån en rättvis lösning, att leva i fyra år utan rättigheter, alltid med rädslan att bli tagen, var en påfrestande kamp. Men för mig blev den ändå skillnaden mellan att få en ny chans och att för alltid försvinna ur systemet.

Men innan jag hann få den chansen blev min värsta rädsla verklighet. Utanför stadsbiblioteket, mitt på dagen, kom civilpolisen. Dom grep mig och förde mig till förvaret, för att jag levde så kallad ’illegalt’ i Sverige, och bar på ett bristfälligt utvisningsbeslut.

Där inne, bakom stängda dörrar och fönster, var jag inte en människa, bara ett ärende som väntade på att avskrivas. Tid existerade inte. Dagarna var en dimma av kontroller, vakter och låsta dörrar. Varje andetag var ett tillfälligt uppehållstillstånd, en paus innan allt skulle ta slut. Den osäkerheten brände i bröstet. Ingen sa vad som skulle hända. Skulle dom föra mig till flygplatsen imorgon? Nästa vecka? Och vad väntade mig i Afghanistan? Skulle talibanerna hänga mig till döds på ett öppet torg?

Men så fanns preskriptionstiden, en bristfällig, långsam, orättvis väg, men den enda som fanns. Den gjorde att jag till slut kunde få mitt fall omprövat. Utan den hade jag kanske aldrig suttit här idag.

Nu vill regeringen ta bort preskriptionstiden, den enda möjligheten, den enda gnistan av hopp i en mardröm som redan är någons vardag. De vill att fler ska tvingas leva i rädsla och ovisshet, som jag och många andra gjort, men utan ett slut, utan en chans att komma vidare.

Imorgon röstar riksdagen om förslaget. Om det går igenom, kommer många att fastna i en evig limbo. De kan inte lämna Sverige, men de får inte heller en chans att stanna. Det här är inte bara ett politiskt beslut – det är att släcka hoppet för människor som inte har någonstans att vända sig.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Preskription av avlägsnandebeslut, avskaffande av spår-byte och vissa frågor om återreseförbud

Ingen människa ska tvingas leva ett liv som inte får finnas. Ingen ska behöva gömma sig, andas i skuggorna, räkna åren i hopp om att en dag bli sedd. Men om riksdagen röstar igenom förslaget imorgon, kommer det vara just det de dömer människor på flykt till – en existens utan framtid, utan rättigheter, utan hopp.”

Herr talman! Jag ska återkomma till preskriptionstiden, som vi ska rösta om i dag, men jag tycker att den här berättelsen sätter fingret på väldigt mycket. Framför allt att människor på flykt behöver skydd och trygghet. Jag skulle vilja se en mer rättvis och mänsklig migrationspolitik där vi håller asylrätten högt. Jag vill att det ska vara möjligt att söka skydd i Sverige från krig och förtryck och att den asylsökande ska få sina skyddsskäl prövade i en rättssäker och noggrann process.

Den som får skydd ska också få goda förutsättningar, rättigheter och möjligheter att inkluderas i samhället. Den politiken inkluderar bland annat permanenta uppehållstillstånd, en stark rätt att få leva med sin familj och att man får återförenas med sina barn här. Det är en ordning som skapar trygghet inför framtiden, och det underlättar för människor att komma in i samhället.

I stället för att ge skydd och trygghet och se till att människor kommer in i samhället har vi dock en regering i dag som aktivt fokuserar på att urholka asylrätten och avskräcka människor från att söka sig hit. Regeringen försämrar och förstör integrationen i Sverige. Detta konstanta fokus på att avskräcka och förvärra situationen för människor på flykt har lett till en svåröverskådlig och försämrad migrationslagstiftning och därmed en försämrad rättssäkerhet.

Den aktuella lagstiftning vi ska rösta om i dag innehåller flera förslag som är en fortsättning i samma riktning, det vill säga en fortsättning på regeringens inhumana och rättsosäkra migrationspolitik. Det vi ska rösta om i dag handlar bland annat om den tid ett utvisningsbeslut ska vara giltigt. I dag är ett utvisningsbeslut giltigt i fyra år. Därefter upphör beslutet att gälla, och det är möjligt att söka asyl på nytt.

Det är en otroligt viktig ordning att man ska kunna söka asyl på nytt. Detta regelverk infördes i syfte att skydda människor från att under lång tid behöva leva under hot om utvisning på grund av beslut som inte kan verkställas. De har alltså oftast inte gjort något fel, utan det handlar om omständigheter utanför deras kontroll. Det måste då finnas något slags säkerhetsventil. Det är åtminstone ett litet skydd för att undvika att människor – särskilt barn – lever i papperslöshet och ovisshet, även om det är alldeles för lång tid.

Nu vill regeringspartierna, Sverigedemokraterna, Socialdemokraterna och till viss del Centerpartiet att giltighetstiden för ett utvisningsbeslut ska förlängas till fem år och att utvisningsbeslutet ska gälla så länge den skyddssökande är kvar i Sverige.

Herr talman! Att göra det omöjligt att söka asyl på nytt efter ett avslag utan att först lämna landet innebär att ett utvisningsbeslut aldrig kan avskrivas för de personer som inte kan lämna Sverige. I praktiken kommer det förslag som vi lagstiftar om i dag att innebära att utvisningsbeslut för väldigt många människor aldrig kommer att avskrivas. Detta skulle medföra svåra humanitära konsekvenser, särskilt för barn.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Preskription av avlägsnandebeslut, avskaffande av spår-byte och vissa frågor om återreseförbud

Vi röstar i dag om att göra människor permanent papperslösa. Särskilt barn kommer att drabbas. De kommer att förlora möjligheten att beviljas uppehållstillstånd på grund av synnerligen ömmande omständigheter om detta preskriberas, eftersom det inte går att söka det igen. Det är den enda möjligheten för barn som vuxit upp i Sverige att kunna få stanna efter lång tid här. Den lilla möjligheten tas nu bort från dem. De får inte stanna, men de kan inte heller lämna. De tvingas in i rättslöst limbo, och barn i den situationen kommer att leva under fruktansvärda förhållanden.

Jag tycker, herr talman, att vi har ett ansvar för människor som redan befinner sig här och som har hamnat i kläm på grund av populistiska flyktingpolitiska omsvängningar genom åren. Jag tycker att vi verkligen borde ta det ansvaret, men det gör inte den här regeringen. Det här är ett rättsvidrigt och inhumant förslag, som inte bara kommer att driva redan utsatta människor längre bort från samhället utan också kommer att leda till att fler utnyttjas på arbetsmarknaden och genom det till exploatering och människohandel.

Frågan är också vart människor ska ta vägen. Vad ska de göra? Det här förslaget kommer endast att leda till att fler lämnas papperslösa i Sverige. Detta är en politik som ökar utsattheten och arbetslivskriminaliteten och som gör att barn far fruktansvärt illa. Vi har ju prövat den här vägen. Vi har prövat repression mot just den här målgruppen, och det har aldrig funkat.

Först lagstiftade ni om att vi ska ta ifrån dem deras försörjning. Sedan lagstiftade ni om att vi ska ta ifrån dem deras boende, och sedan om att de inte ska få studera mer. Efter det ville ni ha ett angiverisamhälle: att vårdpersonal ska ange dem och att lärare ska ange barn på skolan.

Vad är nästa steg i alla dessa angrepp? Var går gränsen? När är ni nöjda? Alla dessa angrepp – för vad? Det är redan fruktansvärt och väldigt illa både för de människor som direkt drabbas och för samhället i övrigt.

Ni tror att fler kommer att återvända, men att återvända är för många en återvändsgränd. Den här politiken fungerar inte, och den har inte heller fungerat. Den enkla anledningen är att många människor inte kan återvända och att det för andra är förenat med döden att återvända. Eller är det så att Moderaterna eller kanske Sverigedemokraterna vill teckna återvändandeavtal med talibanerna? Vill ni det? Har ni hittat en stat för de statslösa, eller vill ni bryta mot internationella konventioner?

Oavsett, herr talman, är det så att många som får avslag på sin ansökan inte kan återvända. Varför människor hamnar i situationer där de inte kan utvisas varierar, och om det hade funnits något slags eftertanke, kunskap eller förståelse hos regeringen hade vi på ett seriöst sätt kunnat se till att minska skuggsamhället i stället för att fördjupa och förvärra det.

Regeringens egen utredare för det här förslaget framhåller själv en rad faktorer, utanför både individens och den verkställande myndighetens kontroll, som påverkar möjligheten att utvisa asylsökande. Det kan vara allt från mottagarländernas vilja att ta emot sina medborgare, frånvaro av så kallat återtagandeavtal, utbredning av nya väpnade konflikter och natur- och miljökatastrofer till större sjukdomsutbrott.

Lägg då till exempelvis statslösa som inte kan utvisas, de som saknar mottagarland och inresetillstånd, de som är från en stat som är ovillig att låta medborgare återvända eller de vars medborgarskap dragits tillbaka och så vidare. Det kan också strida mot internationella konventioner vi har skrivit under eller helt enkelt vara alldeles för farligt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Preskription av avlägsnandebeslut, avskaffande av spår-byte och vissa frågor om återreseförbud

Alla dessa faktorer kommer fortsättningsvis att avgöra möjligheterna att verkställa utvisningen, oavsett om regeringens förslag går igenom eller inte. Skillnaden är att människor i stället blir permanent papperslösa och då blir chanslösa i det här systemet.

I stället för att hantera detta faktum genom att föreslå möjligheter till uppehållstillstånd för dessa människor har denna regering och den förra regeringen endast kommit med flera förslag på hur återvändandet ska öka genom hårdare tag och svårare levnadsvillkor för gruppen.

Det har inte fungerat. Trots det föreslår regeringen att den politiken ska fortsätta och förstärkas med försämrade levnadsvillkor och inskränkta rättigheter såväl för asylsökande som för dem som får avslag, samt med försämrade möjligheter att få uppehållstillstånd för dem som söker skydd här. Den uppenbara konsekvensen av en sådan politik är en större grupp papperslösa som lever under ännu svårare villkor utan möjligheter att påverka sin egen situation. Skuggsamhället fördjupas och förvärras. Denna politik har som sagt prövats i flera steg, och det enda den har lett till är ökad utsatthet.

Detta påpekas och bekräftas av många remissinstanser. Det finns gedigen forskning, kunskap och erfarenheter och flera studier som visar att människor inte lämnar landet bara för att man förvärrar livet för dem här. Exempelvis visas i Röda Korsets rapport Avslag på asylansökan 2023 – Upplevelser av att leva som asylsökande i Sverige att ingen av de personer som intervjuats har uppfattat ett återvändande till hemlandet som ett möjligt alternativ, trots utsatthet och svåra levnadsvillkor i Sverige – ingen! Denna bild bekräftas av flera remissinstanser och Advokatsamfundet liksom av andra studier.

Herr talman! Regeringens förslag om att ett utvisningsbeslut som ska gälla den asylsökande så länge denna är kvar i Sverige och därefter i fem år bygger på den idé som vi fick höra om här tidigare: I migrationspolitiken ska ett ja vara ett ja och ett nej vara ett nej. Det har blivit lite av regeringens mantra. Det låter naturligtvis begripligt, men det är inte så enkelt. Verkligheten ser inte ut så.

Jag har precis beskrivit anledningar till att asylsökande inte kan återvända. Dessutom omprövas asylansökningar så att ett nej kan bli ett ja. Så var det för alla de afghanska flickor och kvinnor som fick utvisningsbeslut men som över en natt fick stanna. Sådan är verkligheten. Omständigheterna ändras. Verkligheten är någonting annat än retoriken. De asylsökandes verklighet har politiker i denna kammare antingen en bristande förståelse för, eller så vill de helt enkelt inte veta av den.

Tidigare i debatten fick vi höra att en amnesti skulle undergräva systemet. Men så är det inte. Inget system har undergrävts av att flickor och kvinnor från Afghanistan har fått amnesti. Ett avslag på en asylansökan innebär ju inte nödvändigtvis att den asylsökande inte har ett skyddsbehov utan bara att denna inte har lyckats göra sitt skyddsbehov sannolikt just vid prövningstillfället.

Regeringen skriver i sitt förslag att ett problem med att söka asyl igen efter fyra år är att det kan leda till falska förhoppningar hos den enskilde om att uppehållstillstånd kan komma att beviljas längre fram. Det finns en del studier kring det. Men det har också visat sig att 21–29 procent av alla som söker någon form av uppehållstillstånd efter fyraårsperioden beviljas ett sådant. Med tiden och på grund av omständigheterna blev deras nej ett ja.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Preskription av avlägsnandebeslut, avskaffande av spår-byte och vissa frågor om återreseförbud

Än viktigare är att asylbeslut måste fattas på rättssäkra grunder. Om regeringen vill ha ett legitimt återvändandesystem måste det bygga på ett legitimt asylsystem. Den legitimiteten ligger i rättssäkerheten hos asylbesluten, och alltför många är inte rättssäkra. Det visar inte minst alla rapporter om rättsosäkerheten i asylbesluten.

Nyligen kom till exempel Statskontoret fram till att det finns stora rättssäkerhetsbrister i Migrationsverkets handläggning. Samtidigt tillåter man att juridiska beslut som inte ens går att genomföra fattas. Det är ett problem att man fortsätter att fatta beslut om utvisning till länder som det inte ens går att utvisa till.

Sammantaget riskerar detta att underminera rättssäkerheten i asylprocessen ännu mer. Det är ju inte så att alla asylbeslut fattas på rättssäkra grunder, och uppenbarligen kan inte alla beslut verkställas. Advokater och människorättsorganisationer har återkommande lyft fram dessa brister, men regeringen gör ingenting. De enda som drabbas av detta är de asylsökande, som pressas ut i papperslöshet och utsatthet.

Herr talman! Med regeringens politik kommer människor som är i behov av skydd inte längre att kunna få det i samma utsträckning eftersom man bara får en chans i den process som beskrivs som ett lotteri eller som att ta sig igenom ett nålsöga. Människor kommer i stor utsträckning att stanna kvar i Sverige trots att de inte får det.

Innan jag avslutar, herr talman, vill jag också säga några ord om att regeringen avskaffar systemet med spårbyte. Vänsterpartiet motsätter sig också det, vilket framgår i flera yrkanden. Här yrkar jag dock bifall till reservation 2.

Vi är kritiska till den utveckling som har skett under senare år och som har inneburit försämrade möjligheter för asylsökande att arbeta. Dessa försämringar innebär också sämre möjligheter att komma in i samhället och bidra till det. Förslaget om att avskaffa möjligheten till spårbyte går i samma riktning. Det är dessutom helt oskäligt att personer som har etablerats på arbetsmarknaden behöver lämna landet och sin anställning och ansöka om uppehållstillstånd utifrån.

Herr talman! Avslutningsvis vill jag rikta ett stort och ett särskilt tack till alla dem som fortsätter att arbeta för papperslösa och deras rättigheter, som vårdar, som ger direktstöd och rådgivning och som finns till hands när någons barn behöver trygghet och omtanke. Vi ser er. Ni har politiker på er sida.

(Applåder)

Herr talman! Det vi hör här är fin retorik som inte har någonting alls med verkligheten att göra. Jag beskrev just att människor inte kan återvända. Det är det stora problemet. Det bekräftas av Migrationsverket, gränspolisen och polisen. Människor kan inte återvända.

När regeringen nu skapar detta system pressas människor ut i papperslöshet, ut i skuggsamhället och utsattheten. Man har ingen kontroll över människor över huvud taget.

Med fyraårsgränsen vet man åtminstone att människorna är här. Nu kommer man inte att veta det över huvud taget. Det är djupt problematiskt att man förvärrar och fördjupar skuggsamhället.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Preskription av avlägsnandebeslut, avskaffande av spår-byte och vissa frågor om återreseförbud

Den fina retoriken om att människor ska lämna Sverige om de får ett nej – det funkar inte så. Så ser verkligheten inte ut. Vad ska då denna målgrupp göra? Jag fick bara höra att de ska lämna landet. Det sa den förra regeringen också, men människorna är kvar ändå. Ledamoten beskrev det själv. De är kvar i fyra år och söker sedan igen. Sedan är de kvar i fyra år till och söker en gång till, för de kan inte lämna landet. Så är det ju.

Man kan inte få inresetillstånd till exempelvis Afghanistan. Ledamoten har kanske ett återvändandeavtal med talibanerna i bakfickan? Ledamoten vet själv att människor inte kan utvisas dit. Den fina retoriken håller inte över huvud taget.

Jag fick en fråga om reglerad invandring. Vill man ha ett arbete för återvändande och att människor lämnar måste vi ha en rättssäker process. All kunskap och forskning visar att människor följer beslut om de är rättssäkra. Men är de rättsosäkra, som i dag, och det fattas juridiska beslut som inte går att följa, då följer man dem naturligtvis inte. Det är verkligheten.

Herr talman! När det kommer till ändringarna i preskriptionstiden, som lagts fram av regeringen och stöttas av Sverigedemokraterna, Socialdemokraterna och till viss del Centerpartiet, handlar det i grunden om att regeringen gör det omöjligt att söka asyl på nytt efter avslag utan att man först lämnar landet. Det innebär att ett utvisningsbeslut aldrig kan avskrivas för de personer som inte kan lämna Sverige. Detta skulle medföra svåra humanitära konsekvenser, särskilt för barn. Det är de som tvingas leva under rädsla, fattigdom och utsatthet.

Vi röstar i dag om att göra människor permanent papperslösa i Sverige. Det fördjupar och förvärrar det skuggsamhälle som regeringen säger sig vilja bekämpa. Forskning, studier, kunskap och erfarenhet på området visar tydligt att asylsökande inte återvänder för att man gör det svårare för dem här. Flertalet remissinstanser påpekar samma sak.

Inte ens regeringens egen utredning har kunnat uppskatta i vilken utsträckning den här lagen kan påverka utvisningar. Man kan helt enkelt inte återvända många gånger. Så är det för asylsökande i Sverige. Vi har prövat den vägen tidigare. Preskriptionstiden har också förlängts tidigare, och det gav inte den effekt som regeringen nu vill se. Vi har prövat repression mot denna målgrupp, men det har aldrig funkat. Man har gjort det svårare och svårare i omgångar. Det har inte funkat.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Preskription av avlägsnandebeslut, avskaffande av spår-byte och vissa frågor om återreseförbud

Först lagstiftar ni om att ta bort deras försörjning. Sedan lagstiftar ni om att ta bort deras boende. Sedan lagstiftar ni om att de inte ska få studera mer. Sedan vill ni ha ett angiverisamhälle. Ni vill att vårdpersonal ska ange papperslösa. Det är angrepp efter angrepp.

Var går gränsen? När är man nöjd? Återvändande till hemlandet är för många inget alternativ, trots utsatthet och svårare levnadsvillkor. Min fråga till ledamoten är: Vart ska de ta vägen?