Herr talman! Tack för svaret, ministern!

Jag fick backa bandet och gå tillbaka till det skriftliga svar som jag fick i januari på ungefär samma fråga, om vad regeringen och ministern avser att göra för att även Stockholm ska ha chansen att använda drönare i den polisiära operativa verksamheten.

För den som tittar på denna debatt låter det som något som redan används. Det stämmer till viss del. I dag används drönare, precis som ministern säger, för övervakning av stora arrangemang och liknande.

Det som vi i Stockholm efterfrågar är dock det som pågår i Malmö, där man kan jobba med drönare för att snabba på ingripandeverksamheten. För att snabbt kunna agera vid brott har man drönarstationer på taken runt om i Malmö. Det innebär att drönare med blåljus kan vara på plats snabbt för att säkerställa att man kan spåra en eventuell gärningsman, avbryta brottslighet och öka tryggheten.

Vi i Stockholm tycker att det låter som en ganska intressant och viktig del av polisens arbete för att just öka tryggheten och snabbt kunna vara på plats för att avbryta pågående brottslighet. Inte nog med det – man kan också styra och använda den resursen för att övrig operativ insats ska bli mer effektiv.

Det är mot den bakgrunden den här frågan nu har rests, både i form av en skriftlig fråga och som en interpellation. Vår uppfattning är nämligen att när vi ställer frågan till polisen får vi besked om att just Bromma flygplats och kontrollzonen är en del av svårigheterna i Stockholm när det kommer till möjligheten att använda den här resursen på ett effektivt sätt.

I den tidigare diskussionen här i kammaren pratades det om konspirationsteorier. Men det är ingen konspirationsteori att påstå att regeringen med precision har fört en Stockholmsfientlig politik under snart fyra år. Vår uppfattning är att Bromma flygplats borde ha lagts ned. Vi hade kunnat få 16 000 fler bostäder, en mer dynamisk arbetsmarknad och en omställning av vår stad.

Inte nog med det – vi ser också att Bromma flygplats ratas av flygbranschen själv. Från att ha strax över en miljon passagerare 2019 är det nu nere på runt 10 000 passagerare eller resor per år.

Herr talman! Jag tror att senfärdigheten har att göra med att det är moderata politiker som står bakom det avtal som staten har med Bromma och Stockholm. Avtalet skrevs nämligen av en Stockholmsmajoritet ledd av Moderaterna för snart 20–25 år sedan och innebär att man i dag betalar ungefär 8 000 kronor per månad i hyra för marken. Det är en hiskeligt låg summa pengar för mark som är värderad till 30 miljarder och som vi skulle kunna ha stor nytta av. Det tror jag att alla som lyssnar på den här debatten inser.

Man kan konstatera att Moderaternas misslyckande vad gäller markpolitik och planering av flygplatser har kostat och kommer att kosta. För alla som lyssnar kan jag säga att det även kostar resurser och möjligheter för oss att öka trygghetsarbetet, någonting som är otroligt viktigt. Jag vet att Gunnar Strömmer och jag delar uppfattningen att vi måste öka trygghetsarbetet. Varför sätter då regeringen käppar i hjulet? Varför agerar man inte?

Enligt svaret i januari följer regeringen arbetet med att få till stånd drönarmöjligheter även i Stockholm. Ett enkelt sätt hade varit att lyssna på oss, få bort Bromma flygplats och därmed ge den här möjligheten. Ett annat sätt hade varit att tydliggöra uppdragen till polisen och Luftfartsverket; detta är någonting som saknas i regleringsbreven. Jag frågar igen: Vad gör regeringen för att vi ska kunna köra drönare även i Stockholm?

Herr talman! Jag svarar på den sista frågan omedelbart. Låt oss se på de år som har gått och på tiden fram till 2029. Vi tillför ungefär 1 miljard till polisen i en satsning på ett ökat antal drönare och kameror. Sedan måste naturligtvis polisen själv avgöra hur man bäst disponerar de resurserna, men det råder inget tvivel om att vi gör en historisk satsning på att Polismyndigheten ska kunna använda ny teknik. Skulle det visa sig att det finns ytterligare behov är jag alltid beredd att lyssna, men jag konstaterar att den miljarden är unik i sitt slag och sin storlek och att polisen har väldigt stor operativ frihet att använda resurserna på det sätt som polisen tycker är lämpligt.

Vad gäller kontrollzonen är försöket i Norrköping ett sätt att i något mindre skala testa verksamheten i en sådan miljö som finns i Stockholm. Baserat på den erfarenheten kommer det i bästa fall att vara möjligt i Stockholm att inte bara dra i gång en pilot i närtid utan också på allvar implementera modellen i skarpt läge. Man måste se att det hänger ihop.

Vad gäller Stockholm – jag ska naturligtvis mycket nogsamt förhålla mig till de frågor som berör min portfölj – kan jag konstatera att vi tog över i ett läge då staden inte hade tillförts en enda ny polis på nästan ett decennium – mycket bekymmersamt ur trygghetssynpunkt. Glädjande nog ser vi att Stockholm nu tillförs hundratals nya poliser och att det är lapp på luckan på Södertörns polisutbildning. Det är naturligtvis fantastiska besked för stockholmarna. Det betyder att man för första gången i modern tid, höll jag på att säga, får se polistillväxt på våra gator och torg. Detta är naturligtvis ägnat att öka tryggheten för stockholmarna i vardagen på ett väldigt viktigt sätt.

Jag gläds också åt att man nu krossar de öppna drogscenerna. Det verktyg som används för att åstadkomma det är de preventiva vistelseförbuden, som regeringen har drivit igenom efter dansk förlaga och som ger fantastiska resultat. I Stockholms stad är det kanske starkaste exemplet Rågsved, som har levt under något slags lokal terrorregim. Småföretagare i Rågsveds centrum säger att det har varit förfärligt. Den öppna drogscenen har förstås varit en del av detta, och väldigt mycket annan brottslighet har cirkulerat kring den. När det gäller de preventiva vistelseförbuden tror jag att Farstapolisen var tvåa i landet med att kräva det här – polisen i Botkyrka var först ut. Det skedde redan under de första dygnen efter att lagen trätt i kraft. Detta verktyg har fått enormt positiva effekter.

Vi kan också glädjande nog se en kraftig nedgång i dödsskjutningarna. Det har skett en halvering på nationell nivå, men nedgången har varit ännu större i Stockholmsområdet. Det är klart att det är en otrolig framgång som förstås kan tillgodoräknas många aktörer, inte minst polisen, som har fått nya verktyg för att bland annat arbeta preventivt mot våldet.

Det är klart att vi ser väldiga trygghetsvinster för medborgarna i Stockholm. Jag vågar däremot påstå att de i mycket hög grad kan sammankopplas med de insatser som görs nationellt av polisen med de verktyg och straffskärpningar som regeringen har levererat med stöd av en majoritet här i Sveriges riksdag.

Till detta ska vi nu addera en drönarkapacitet som också ska komma stockholmarna till del. Beskeden från Polismyndigheten är glädjande nog att vi är på mycket god väg att åstadkomma det.

Herr talman! Tack för möjligheten att få diskutera den här viktiga frågan i dag.

Jag uppfattar att Mattias Vepsäs spetsigaste svar på frågan om vad vi ska göra för att få till de här drönarna är att lägga ned Bromma flygplats. Jag tror tempot i processen som polisen nu är inne i är snäppet högre.

Jag har ständig dialog med polisen också om den här väldigt konkreta frågan. Beskedet i nuläget är att regeringen inte behöver fatta några ytterligare beslut. Polisen säger att den ska fullgöra den försöksverksamhet som sker med en kontroll i Norrköping för att baserat på erfarenheten kunna implementera systemet också i Stockholm.

De besluten är redan fattade, och allt detta är på rull. Nu handlar det bara om att få ett lyckosamt resultat i det försök som bedrivs i Norrköping och att kunna implementera det i Stockholm på den grunden. I nuläget tror jag att vi från både regering och riksdag ska undvika att kliva in som elefanter i denna porslinsbutik. Det gäller att lita på polisen när de säger att alla relevanta beslut är fattade och att alla processer är på gång.

Nu skaffar vi oss de erfarenheter vi behöver för att i stor skala kunna säkerställa att medborgarna i Stockholm får tillgång till det fantastiska skydd och de fantastiska möjligheter som den här modellen har visat sig ha. Det gäller inte minst baserat på erfarenheterna i Malmö.

Jag ser också att det tillsammans med en lång rad andra delar som vi däremot kan påverka nationellt kommer att kunna öka medborgarnas trygghet i Stockholm. Det gäller inte minst att fortsatta att utveckla de verktyg som vi har talat om hittills, som exempelvis de preventiva vistelseförbunden som har haft en sådan enastående effekt inte minst mot de lokala drogscenerna i Stockholmsområdet.

Jag vill bara för sakens skull understryka att detta självklart ska kompletteras och sammanbyggas med andra och mer socialt inriktade preventiva insatser. Det är i det ljuset man ska se de rivna sekretesshindren, ny socialtjänstlag, nya verktyg till socialtjänsten, översyn av LVU och allt annat som också levereras i hög takt under mandatperioden.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.