Lena Johansson

Fru talman! Tack, försvarsministern, för svaret!

Jag är ändå lite bekymrad, måste jag säga. Vi har ett växande totalförsvar där unga människor kallas in för att göra en mycket viktig insats, och vi vill ju att de ska känna sig trygga, sedda och skyddade. Jag säger inte att de inte gör det, men Pliktrådet har lyft fram en brist: Det saknas en tillfredsställande visselblåsarfunktion för värnpliktiga. Det betyder i praktiken att unga människor som upptäcker missförhållanden eller bevittnar kränkningar inte har en tydlig och oberoende kanal att vända sig till, vilket de som är anställda inom Försvarsmakten har.

Vi ska inte vara naiva – hur väl en organisation än fungerar kan det alltid finnas brister. Försvarsmakten är inget undantag.

Att det i dagsläget inte finns en visselblåsarfunktion särskilt anpassad för värnpliktiga tycker jag faktiskt är en rättssäkerhetsbrist. Och det räcker inte att hänvisa till att lag 2021:890 inte gäller dem eftersom de inte räknas som anställda.

Man måste kunna ha två tankar i huvudet samtidigt: Ja, det är riktigt att lagen som styr visselblåsarfunktionen inte omfattar värnpliktiga. Men det innebär inte att vi politiker ska acceptera att det finns ett vakuum. Vi har ett ansvar att täppa till det här hålet. Vi är lagstiftare, och det handlar om ungas rätt till en trygg arbetsmiljö och deras tillit till systemet.

Frågan kvarstår alltså: Kommer försvarsministern att ta några initiativ, och i så fall vilka?

Fru talman! Det är oroväckande hur tyst regeringen är när det gäller konkreta åtgärder. Men vi kan inte bara stå vid sidan om och titta på när priserna tär på människors matbudget, som krymper månad för månad. Vi vet att producenterna kämpar, att handeln är koncentrerad och att marknadsmekanismerna inte fungerar tillräckligt väl just nu.

Socialdemokraterna har som sagt ett batteri av förslag, och ledamoten Damberg sträcker ut en hand. Men vad är regeringens plan om man inte vill ta denna utsträckta hand? Vad tänker man göra, inte på sikt, för det har vi inte tid med, utan här och nu för att pressa matpriserna, stärka våra producenter och värna hushållsekonomin? Det här är inte okej. Det här är obra, som vi säger i Västmanland, riktigt obra.

Jag får nog ställa frågan igen: Vad tänker man göra inte bara på lång sikt utan också på kort sikt?

Fru talman! Egentligen skulle jag vilja replikera omgående, men jag tänker hålla mig till det jag hade tänkt säga.

Sverige är ett land där vi länge har kunnat känna trygghet i vardagen. Så känns det inte längre, om man får säga så. Tryggheten i att det ska finnas mat på bordet och att vi ska ha tak över huvudet och ett tryggt samhälle att bo i har naggats i kanten.

Jag träffade mormor Majvor. Hon har låg pension, men hon har hand om sina barnbarn efter skolans slut ett par gånger i veckan. Hon brukar bjuda dem på en smörgås och ett glas mjölk. Det är inga konstigheter, men det har blivit tuffare även för henne. Den här smörgåsen är gjord på köpebröd i form av limpa. Det är lite ost, Bregott och en gurkskiva på och ett glas mjölk till. År 2021 kostade smörgåsen – oavsett dieselpriset – 6,20 kronor med mjölk till. I dag kostar den 10 kronor. Det är orimligt.

Vi pratar inte om oxfilé och havskräftor här, utan basmat. Vi pratar om en helt vanlig macka. Det är något som barn får i skolan och till frukost och som pensionärer äter till kaffet om de har råd med det. Ensamstående föräldrar försöker få mellanmålet att gå ihop. Det är inte bara siffror, utan det här är verklighet för många människor. Det är verklighet för barnfamiljer, låginkomsttagare och pensionärer och för människor som gör sitt bästa varje dag i Sverige men ändå inte får matkassen att gå ihop på grund av kostnaden på kvittot.

Fru talman! Detta är en utveckling vi inte kan acceptera. Flera har vittnat om det här och hur det drabbar dem, och vi ser dagligen människor i våra sociala medier som protesterar. Marknaden fungerar inte när hushållen får bära hela kostnaden själva och matjättarna fortfarande gör miljardvinster. Priset på en matkasse för vanligt folk sväller, men innehållet krymper.

Vi socialdemokrater menar att staten inte bara ska ta sitt ansvar. Staten bör agera. Om inte ens en smörgås längre är självklar är det verkligen dags.

Fru talman! Tack, statsrådet, för svaret!

När det gäller detta med digitala lotsar, eller vad man ska säga, har jag inte sett några siffror – det har säkert statsrådet gjort. Däremot vet jag att en båt som kommer fram bidrar till jobbtillfällen, tillväxt etcetera. Tillväxt är ju någonting som vi alla önskar.

Jag har motionerat om Hjulstabron och hoppas verkligen att man kommer till skott där – annars kan vi inte ha Mälarmax i Mälaren, och då faller alltihop.

Jag tackar för debatten och vill avsluta med en vädjan till statsrådet att inte låta detta bli ett exempel på att man konstaterar ett problem men skjuter åtgärderna framför sig. Jag tycker att det behövs handling och politiskt ledarskap här, inte bara i form av en utredning eller annat.

Jag vill ha fler transporter på sjön, inte färre. Jag vill ha hållbar logistik, inte ökade utsläpp från lastbilar. Jag vill ha trygga jobb och starka företag i hela landet, och jag vill ha dem vid Mälaren och i Västmanland. Jag vill inte ha tomma industrilokaler för att båtarna inte kan gå in i hamn.

Sjöfarten i Mälaren är nyckeln till regional utveckling, klimatomställning och näringslivets konkurrenskraft, och det handlar naturligtvis också om beredskapsfrågan. Därför måste lotsverksamheten fungera, och regeringen måste ta det ansvaret.

Jag kommer att följa den här frågan noga, och jag hoppas att det går fortare än vad jag tror just nu. På återhörande!

Fru talman! Tack, statsrådet, för svaret!

Det statsrådet anförde hjälper ju inte nu. Jag vill redan nu uttrycka att vi inte kan göra halvhjärtade insatser. Det finns ett växande tryck från både kommuner och näringsliv i den här frågan. Det är inte bara jag, som riksdagsledamot, som lyfter detta.

I ett gemensamt brev till regeringen har Köpings kommunstyrelseordförande Per Ågren, Annika Duàn från Västra Mälardalens Energi & Miljö AB och Anna Eriksson från Mälarhamnar AB tydligt pekat på vad konsekvenserna blir. De pekar på hur lotsbristen gör att fartyg inte kan gå in i tid, vilket i sin tur leder till stora produktionsbortfall, högre kostnader och sämre konkurrenskraft. De beskriver också hur höjda lotsavgifter riskerar att bli den så kallade nådastöten för vår sjöfart.

Vi måste se detta för vad det är: en systemkris för en transportgren som vi borde bygga ut och inte slå ut, ett hot mot sysselsättningen i våra kommuner och ett direkt hinder för klimatomställningen.

Vi har hamnar som har byggts ut och moderniserats, i vissa fall med statliga investeringar. Samtidigt är det lotsbrist som gör att fartygen inte kommer fram. Det är en samhällsekonomisk paradox, tycker jag. Vi har investerat miljarder i Mälarprojektet. Staten har investerat 2,9. Mälarhamnar i Köping och Västerås har investerat 1 miljard. Det är att kasta pengarna i sjön om vi inte får till sjöfarten.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Vi kan göra massor med långsiktiga åtgärder. Det är jättebra. Jag ger statsrådet kredd för att man gör olika insatser. Men problemet finns också här och nu. När det stasar i Södertälje eller ute vid Landsort är det ett problem.

Jag frågade om det finns digitala lösningar. Statsrådet sa att det har tagit lång tid. Man har tittat på detta, men det är långt ifrån möjligt just nu. Men man kan bara gå över ån efter vatten, så att säga, och titta på Finland. Där har man kommit bra mycket längre i den här frågan. Och de har ju samma, vad ska vi säga, arkipelag som vi har. Jag tycker att detta är en viktig fråga där vi bör kunna skynda på.

Flera företag signalerar redan att de undviker att skicka in gods i Mälaren för att det är för osäkert. Man kan bli fast. Det är ett varningstecken som regeringen inte kan ignorera, tycker jag. Därför upprepar jag: Vad tänker regeringen göra konkret och skyndsamt för att åtgärda det här? Jag måste ju säga någonting till kommunalrådet Per Ågren när jag kommer tillbaka.

Fru talman! Tack, statsrådet, för svaret!

Detta är en fråga som är av avgörande betydelse inte bara för oss kring Mälaren utan faktiskt för hela Sverige. Men jag har ställt interpellationen till statsrådet om problemen med lotsverksamheten i Mälaren och de konsekvenser de får för näringsliv, arbetstillfällen och i förlängningen kommuninvånarnas vardag.

Vi har under de senaste åren sett en utveckling där bristen på tillgängliga lotsar har lett till stora utmaningar för fartyg som ska in i Mälarhamnar, till exempel Västerås och Köping. Det innebär att transporter som är helt avgörande för industrin inte kommer fram i tid.

Detta drabbar många, och jag vill ge statsrådet ett exempel. I anslutning till Köpings djuphamn finns en Yaraägd fabrik som producerar salpetersyra och ammoniumnitrat med ammoniak som råvara. Yara investerade 1,7 miljarder under 2019 i ökad produktionskapacitet. Fabriken fick redan under 2024 dra ned på sin verksamhet, då Yara inte får in råvaror eller kan få ut produkter via hamnen på grund av brist på lotsar. Under 2024 hände detta tolv gånger. Situationen har successivt blivit värre. De återkommande problemen riskerar att fortsätta, i tillägg till den störning som ombyggnationen i slussen i Södertälje medför, som statsrådet refererade till i sitt svar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Möjligheten att lagra ammoniak och ammoniumnitrat är av säkerhetsskäl begränsad. Det gör tidsaspekten för försörjning av ammoniak kritisk. När båtlogistiken inte fungerar regelbundet tvingas Yara att reducera produktionen och ibland till och med stoppa arbetet i fabriken, vilket har en starkt negativ påverkan på såväl ekonomi som energiförsörjning och miljö. Ett fullständigt stopp i fabriken kan leda till riktigt allvarliga processreduceringar. Dessutom är man en stor leverantör av spillvärme till Köpings kommun.

Tar detta stopp där, eller finns det mer? Ja, det finns mer. Samtidigt har Sjöfartsverket nyligen beslutat att höja lotsavgifterna, vilket ytterligare försämrar sjöfartens konkurrenskraft, särskilt i Mälaren.

Resultatet är att fler företag börjar överväga att flytta transporter från sjöfart till väg och järnväg. Det är ju helt fel väg att gå, tänker jag. Vi vet att järnvägen i dag är hårt belastad, med över 200 incidenter rapporterade dagligen, och vägnätet är redan överutnyttjat. Att styra gods från sjöfarten leder bara till ökade utsläpp, fler trafikproblem och sämre punktlighet.

Tar det stopp där då? Nej – jag har inte berättat att det också är viktigt att vi har sjöfarten igång för beredskapens skull. Sjöfarten ska fungera i normala tider såväl som i kris och krig. Vi behöver ett helhetsgrepp. Det här handlar om mer än transporter – det handlar om hela regionens livskraft och beredskap.

Hur ser statsrådet på någon form av helhetslösning i den här frågan?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Herr talman! Tack, statsrådet, för svaret!

Avslutningsvis vill jag betona den digitala kedjan som är så viktig. En kedja är inte starkare än sin svagaste länk, något som jag har påpekat vid ett annat tillfälle i en debatt med statsrådet, och det gäller väl även den här leveranskedjan.

Vi har alltså en plan, vi får direktiv och vi har mål och strategier – gott så. Men säkerhet, uppgradering och att skapa resiliens kring olika system är också förenat med kostnader. Många system är även privatägda. Nu handlar inte den här interpellationen primärt om finansiering, men jag antar att vår cybersäkerhet kommer att kräva fortsatta satsningar i framtiden.

Det finns fyra frågor som vi måste kunna svara på: Vad är viktigt att skydda? Hur gör vi det konkret och praktiskt? Vem har ansvaret för att det faktiskt fungerar när det gäller? Hur finansierar vi det här?

Herr talman! Detta kan jag absolut hålla med om. Men om vi ska bygga den digitala resiliensen på riktigt måste vi först veta vad som är viktigast, tänker jag. Det handlar om att identifiera vilka system och vilka data som absolut inte får slås ut. Där måste man bygga den här resiliensen och robustheten. Slås någonting ut måste det kompenseras på ett annat sätt. Det handlar om att prioritera åtgärder utifrån detta.

Jag menar att statsrådets svar egentligen väcker en massa frågor hos mig. Det handlar om hur den här prioriteringen görs. Jag sitter själv i olika situationer med sekretessbelagd information. Det är inte det jag är ute efter. Det gäller mer systemet, hur man gemensamt på nationell nivå snickrar ihop det här.

Det handlar inte bara om myndigheter. Det handlar om företag. Det handlar om kommuner. Det handlar om frivilligorganisationer inom försvaret. Det finns många som berörs av datasäkerhet och systemsäkerhet.

Min poäng är att det i praktiken handlar om samhällets nervsystem, som vi har kommit fram till. Vi hade industrialismen. Nu har vi digitaliseringen, och den är viktig för oss allihop.

Herr talman! Tack, statsrådet, för svaret!

Jag vill inleda med att välkomna de här satsningarna. De är riktigt viktiga – på riktigt. Jag håller med om varenda satsning, höll jag på att säga. Det är fantastiskt. Vi behöver verkligen skala upp i den här frågan. Det är både efterlängtat och nödvändigt.

Samtidigt tycker jag att vi måste våga gå lite djupare i frågan om vad som faktiskt är de mest kritiska delarna att skydda och hur detta ska göras i praktiken. Det handlar ju kanske också i slutändan om att vi behöver prioritera saker och ting. Det är inte bara datasäkerhet i sig som avgör vår motståndskraft. Det handlar om konnektiviteten, alltså om att allting faktiskt hänger ihop och att det ska fungera även i kris och krig.

Vi vet att dagens samhälle är extremt beroende av att data kan röra sig fritt, snabbt och säkert mellan systemen. Det gäller vården, räddningstjänsten, betalflöden, informationsflöden och kommunikation mellan myndigheter och även inom vårt försvar.

Jag har egentligen en hel massa underfrågor, men jag tänker inte ställa dem. Jag tänker så här: Jag har en fråga som jag verkligen vill fokusera på. Jag tycker att den är så pass viktig. Den handlar om leveranskedjan, som ministern nämnde. Den är för mig så viktig att jag skulle vilja veta: Kommer det att göras prioriteringar när det gäller den? Jag tänker på om den skulle bli ansatt och vi skulle behöva prioritera. Vad kommer då att ske med just leveranskedjan? Kommer vi att prioritera streamingtjänster eller public service? Jag hoppas att statsrådet förstår vad jag är ute efter.

Jag efterlyser mer tydlighet i hur den digitala kedjan faktiskt kan skyddas från avbrott, sårbarhet – absolut – och intrång. Men jag undrar också när och var prioriteringarna kommer att göras.

Herr talman! Jag förstår precis – det är klart att Skinnskatteberg ska ha skyddsrum för sina äldre om det är detta som behövs. Det är klart att man ska ha livsmedelsförsörjning och att man ska ta hand om sina äldre om krisen kommer. I den delen är vi överens.

Min fråga gäller snarare om det på totalen finns någon form av rörelse i samhället som man redan i dag har gjort någon form av analys av och som skulle bistå kommuner, regioner och näringsliv. Det handlar om hamnar, infrastruktur och flera andra saker.

Statsrådet nämnde några saker i uppdragen till vissa myndigheter. Vi har 61 beredskapsmyndigheter, om jag kommer ihåg rätt. Det är många. Blir det någon samlad syn på detta, och blir det någon samlad rådgivning? Har varje beredskapsmyndighet möjlighet att rapportera till MSB och länsstyrelserna? Hur är detta tänkt att bli begripligt på aggregerad nivå, så att man kan skjuta till och avsätta resurser på ett annat sätt? Jag vet inte om det här var begripligt!

Herr talman! Jag tror absolut att vi har samsyn i fråga om att det är brådskande. Vi har också samsyn gällande att det behöver göras mer, och vi har samsyn gällande att den geografiska analysen är superviktig.

Det finns två delar i detta. Den ena har påbörjats. Den finns inte än, men ändå har kommuner, regioner, näringsliv, civilförsvarsorganisationer och civilsamhälle fått en uppmaning att arbeta. Jag tycker att denna uppmaning blir lite problematisk om man inte vet exakt vad man ska göra. Man ska naturligtvis bli vid sin läst; det är vi överens om. Det som fungerar i normalläget ska fungera också i kris och krig.

Om man däremot, apropå den andra delen, tittar på Ukraina – det var detta som var mitt utgångsläge – ser man att det inte blir samma situation över hela landet. Vi har ett ganska avlångt land. Vi har till exempel Mälarregionen och Norrland, som har olika geografiska förutsättningar och olika befolkningstäthet. Alla kan inte göra samma sak, utan olika regioner och kommuner och olika områden i landet behöver göra olika saker.

Min fråga blir därför: Fokuserar man i dag på rätt sak? Det kostar pengar för kommuner att göra vissa saker. Jag vet inte om Skinnskatteberg är den första kommun som behöver bygga skyddsrum, om statsrådet förstår vad jag menar. Det kan finnas variationer mellan olika kommuner när det gäller behovet av beredskapshöjande insatser. Jag tror på den geografiska analysen, för då kan MSB och länsstyrelserna hjälpa till att göra analysen och bistå på ett annat sätt.

Herr talman! Tack, statsrådet, för ett väldigt utförligt svar!

Jag noterar dock att ministern hänvisar till beslut, uppdrag och dokument som redan är kända, till exempel Försvarsberedningens rapporter, totalförsvarsbeslutet och olika inriktningsbeslut. Men det jag efterlyser är inte regeringens generella arbete med totalförsvar utan om det faktiskt, i ljuset av kriget i Ukraina, har gjorts en tydlig analys av de geografiska förutsättningar och behov vi har i vårt land.

Vi vet att geografin spelar en avgörande roll i modern krigföring. Det handlar inte bara om vilka platser som är sannolika mål utan om vilka platser som är kritiska för försörjningsberedskap, logistik, evakuering och skydd av civilbefolkning samt samhällsviktig infrastruktur.

I svaret nämns att MSB och länsstyrelserna ska göra en geografisk prioritering av skyddsåtgärder – det har jag alltså fått svar på – och att delredovisningen kommer först om några veckor. Det är därmed ett pågående, inte ett genomfört, arbete, men man har i varje fall börjat med det. Då är dock frågan: Hur har regeringen vägt in de geografiska risk- och behovsanalyserna i de beslut som är fattade fram till nu? Utan sådana grundriskbedömningar är det nämligen svårt att veta om åtgärderna faktiskt gör skillnad där de behövs som mest.

Det finns också en fara i att regeringen kanske slår sig till ro med att det pågår en massa arbete när det egentligen behövs tydlig styrning, prioritering och uppföljning. Det gäller inte minst i en tid då tiden är knapp. Statsrådet har ofta citerats gällande det han sagt om att det är fara i dröjsmål och att tid för handling är nu. Det har ändå gått en viss tid, och även om man har gjort mycket är frågan om man har gjort det geografiskt korrekt i och med att den geografiska bedömningen inte har gjorts än.

Fru talman! Tack, ministern, för svaret!

Precis! Dagens system hämmar hemvärnets anpassning och utveckling då många frivilliga helt enkelt inte har råd att delta i befattningsutbildningar, till exempel, eller utbildningsverksamhet för att få ökad operativ förmåga.

Dagens system utestänger också många specialister, som tidigare har genomgått värdefull militär specialist- eller ledarskapsutbildning, från tjänstgöring. Jag är därför glad att ministern och Försvarsmakten är på bollen.

Jag förstår försvarsministern när han hänvisar till att lagändringar har sin gilla gång. Vissa saker kan man inte skynda på, utan de måste få ta tid. Däremot, menar jag, måste man skynda så mycket man kan, för det är en ytterst viktig fråga. Vi behöver inte bara attrahera, rekrytera, utbilda och utveckla personal utan också behålla personal, enligt den kända ARUBA-modellen.

Jag tackar för svaret. Jag kommer att följa frågans utveckling lika intensivt som jag blir approcherad av hemvärnssoldater och frivilliga.

Fru talman! Tack, ministern, för svaret!

Vi är så eniga att det egentligen inte finns mycket mer att tillägga, men jag har ändå två frågor.

Den ena handlar om tidsaspekten. Ibland måste man smida medan järnet är varmt. Det här järnet är varmt, och det är en lågt hängande frukt att få vår försvarsförmåga att växa genom att få vårt hemvärn att växa och må bra. För mig handlar det om tidsaspekten. Hur länge ska man vänta?

Precis som ministern gör i sitt ämbete pratar jag mycket med och träffar många hemvärnssoldater, och det man säger till mig är att det finns två eller möjligtvis tre saker som är tuffa när man är hemvärnssoldat. En sak är att man är borta från sin familj under perioder då man egentligen ska vara ledig, för man har ju ett civilt arbete också. En annan sak är att man faktiskt får betala för sitt engagemang, det vill säga den lönedel som inte kompenseras.

Mot bakgrund av att vi har det som vi har det i världen med det säkerhetspolitiska läget och att vi behöver öka vår försvarsförmåga anser jag att det har tagit lite för lång tid. Sedan kan man skylla på många saker. Det har ju funnits fler regeringar, men nu när det är som det är behöver vi skynda på.

Civilförsvarsministern piskar på både kommuner och det civila samhället om det som man ska göra nu, om det inte påbörjades i går. Jag vill göra ett sådant medskick, att det brådskar. Jag vill också gärna höra om försvarsministern har någon tidsaspekt för när ersättningsfrågan eventuellt kan få en lösning.

Den andra frågan handlar om det som försvarsministern säger i sitt svar, att det pågår initiativ för att se över förutsättningarna för att öka tillgången till personal och uthålligheten inom det militära försvaret. Vad är det för initiativ som pågår? Vem har fått uppdraget, och av vem? Det kan vara jag som har missat något, men jag skulle vilja få detta förklarat. Vad är det för initiativ som pågår?

Fru talman! Jag tror att försvarsministern och jag är av samma åsikt att hemvärnssoldater - både kvinnor och män - är viktiga för Sverige. Vi vill dem väl och att de ska ha de bästa förutsättningarna, eftersom hemvärnet är en mycket stor del av Försvarsmaktens insatsorganisation.

Hemvärnet består av moderna insatsberedda krigsförband med hög beredskap. Från det att man får larm ska man inom 6 timmar börja lösa sina krigsuppgifter, och inom 24 timmar ska man vara fullt mobiliserad med sin förmåga och ha en uthållighet på 90 dygn.

Utvecklingen inom hemvärnet som den ser ut nu innebär att fler söker sig dit. Det är mot bakgrund av det rådande säkerhetsläget. Hemvärnet förändras även i och med att man har mer avancerad utrustning. Uppgifterna förändras förstås också och blir mer avancerade.

Alla dessa frivilliga som via avtal med Försvarsmakten förbinder sig att tjänstgöra har avtalat om ett visst antal dygn som ägnas åt övning och utbildning. Min fråga gällde en genomlysning av ersättningen och om man skulle titta på det system som finns i dag, som jag upplever som ganska orättvist. Det ger till exempel inte full ersättning för förlorad arbetsförtjänst.

Ministern svarade att en utredare bland annat ska analysera om det finns behov av att förändra förmånen för totalförsvarspliktiga. Jag vill mena att sådant tar tid. I juli 2025 ska man ha tittat på om det finns behov av förändring. Men det ser vi nog redan i dag, och det här kan göra att det drar ut ännu mer på tiden. Kan ministern förtydliga svaret? Har jag kanske missuppfattat det?

Herr talman! Under den socialdemokratiska regeringen fördes förhandlingar om att sälja svenska ubåtar till Polen. Det är väl känt att Polen behöver förnya sitt ubåtsvapen. Därför finns det stor anledning att förnya ansträngningarna att sälja just svenska ubåtar till Polen. Detta är mot bakgrund av att det skulle stärka Natos marina förmåga i Östersjön och att samordning av utbildning och operativ verksamhet mellan Polen och Sverige skulle stärka alliansens avskräckningsförmåga.

Min fråga går således till försvarsminister Pål Jonson: Vilka åtgärder avser försvarsministern att vidta för att sälja ubåtar till Polen?

Herr talman! Min fråga går till kulturministern. Trots att kostnaderna för kultursektorn ökar och inflationen skär i kulturarbetarnas budgetar har kulturstödet inte följt med i utvecklingen. Detta hotar inte bara kulturlivet utan också yttrandefriheten och det ideella engagemanget, som är ett fundament i vårt samhälle.

I den senaste regeringsbudgeten på området har detta nu drabbat också Amatörteaterns riksförbund genom personalnedskärningar i en redan liten personalgrupp men också genom att man har fått lägga ned den enda tidskriften för amatörteater. Då framstår regeringens politik som problematisk.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Frågestund

Min fråga går till kulturministern: Hur motiverar regeringen att man låter amatörkulturen tyna bort, och vad avser ministern att göra för att säkerställa att denna sektor får de resurser som krävs för framtiden?

Herr talman! I mitt anförande antog jag bara att statsrådet delade den uppfattningen, men jag vill ändå sälla mig till Linus Skölds fråga. Carl-Oskar Bohlin fick nämligen en fråga under frågestunden om hur viktigt han tyckte att civilsamhället var för säkerheten i vårt land. Han tyckte att det var superviktigt, för att sammanfatta det hela på mitt sätt. Jag antog alltså bara det här.

Då förstår jag än mindre hur statsrådet kan säga att man satsar på studieförbunden. I budgeten föreslår regeringen en gradvis justering. Förslaget innebär 250 miljoner mindre i budgeten till studieförbunden för 2024, följt av ytterligare sänkningar på 100 miljoner 2025 och 150 miljoner 2026. Detta skulle innebära en ny nivå för statsbidraget till studieförbunden på 1,3 miljarder kronor 2026 jämfört med 1,8 miljarder kronor för innevarande år. Jag vet inte hur det skulle vara en satsning.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Min fråga åtföljer Linus fråga: Anser statsrådet att bildning har betydelse för att skapa säkerhet i Sverige?

Jag undrar också hur detta kan vara en satsning. Det blev jag lite förvånad över.

Herr talman! Jag vill börja med att tydliggöra för statsrådet vad regeringen och SD prioriterar bort när man prioriterar ned stödet till studieförbunden och bildningen.

Studieförbunden i Sverige har tillsammans drygt 300 medlemsorganisationer. Dessa medlemsorganisationer inkluderar olika typer av ideella föreningar, religiösa samfund, politiska partier och andra intresseorganisationer.

Utöver medlemsorganisationerna samarbetar studieförbunden med tusentals olika lokala och regionala föreningar, företag och andra samhällsaktörer inom ramen för deras folkbildningsverksamhet. Totalt sett uppgår antalet samarbetspartner till drygt ett par tusen, beroende på hur man räknar, kanske till och med fler.

Här är några av de områden som studieförbunden och deras samarbetspartner samarbetar kring och med, för att tydliggöra frågan i interpellationen. Genom att erbjuda utbildning, folkbildning och plattformar för dialog stärker studieförbunden demokratin. Ett välutbildat och informerat samhälle är mindre sårbart för desinformation, extremism och splittring, vilket bidrar till socialt sammanhang och sammanhållning.

Vissa studieförbund samarbetar med civilsamhällesorganisationer som har en viktig och stor roll i såväl kris och krig som normalläge, till exempel inom utbildning om hur man hanterar kriser och katastrofer. Detta kan faktiskt bidra till att stärka Sveriges förmåga att hantera både naturkatastrofer och andra typer av kriser.

Folkhälsa och välmående vill jag också nämna. Studieförbundens kurser och aktiviteter inom exempelvis hälsa och livsstil stärker människors psykiska och fysiska välmående, vilket på sikt kan minska samhällskostnader och bidra till en starkare samhällsstruktur. Ett välmående samhälle är mer motståndskraftigt mot yttre hot.

Tycker statsrådet att regeringen genom att minska bidraget till studieförbunden och ökad bildning bidrar till mer bildning och större säkerhet i Sverige?