Fru talman! Lena Johansson har frågat mig om och hur Försvarsmakten arbetar med att säkerställa en fungerande visselblåsarfunktion för värnpliktiga och vilka åtgärder jag avser att vidta för att stärka alternativt initiera detta arbete.

Det är viktigt att bevaka och värna att grundutbildning med värnplikt fortsatt håller hög kvalitet. Den så kallade grundutbildningsenkäten 2024 visar att närmare hälften av de personer som genomgår grundutbildning avser att fortsätta sitt engagemang inom Försvarsmakten. Andelen som sedan gör det ligger på runt 30 procent. Tre av fyra värnpliktiga skulle rekommendera värnplikten för en vän eller annan bekant. Det vittnar om en utbildning som i allt väsentligt håller hög kvalitet.

För att följa utvecklingen har jag regelbundet möten med Pliktrådet, arbetstagarorganisationerna och Försvarsmakten.

Enligt lag (2021:890) om skydd för personer som rapporterar om missförhållanden ska alla offentliga och privata verksamhetsutövare med 50 eller fler anställda ha en visselblåsarfunktion på plats. Inom Försvarsmakten finns en visselblåsarfunktion. Värnpliktiga är emellertid inte anställda, och de är inte heller i ett arbetsrelaterat sammanhang. Därför omfattas de inte av lagen och de personkategorier som lagen anger.

Totalförsvarspliktigas möjlighet till medinflytande regleras i den så kallade medinflytandeförordningen (2017:1249). Försvarsmakten har med stöd av denna förordning föreskrivit om värnpliktigas deltagande i arbetsmiljöarbetet. Syftet är att utveckla verksamheten i enlighet med utbildningens mål och att främja goda utbildningsförhållanden. Medinflytandesystemet är organiserat på lokal nivå och på central nivå i form av Pliktrådet.

Jag kommer att ta upp frågan med Försvarsmakten om det finns behov av ytterligare åtgärder.

Fru talman! Tack, Lena Johansson, för interpellationen!

Som jag sa i mitt svar kommer jag att ta kontakt med Försvarsmakten för att diskutera behovet av en visselblåsarfunktion. Jag för också en löpande dialog med Pliktrådet.

Jag vill ta krafttag i det som Lena Johansson ringade in. Vi har nu ett mer omfattande utövande av värnplikt och med det allt fler personer som träffas av det instrumentet. Det kommer också en större del av varje årskull. Då är det naturligtvis extra viktigt att förhållandena är goda men också att det finns bra åtgärder och kanaler för att tydliggöra där det råder missförhållanden så att de värnpliktiga har så bra förutsättningar som möjligt.

Jag ville säga det som inledning. Jag kan nämna ytterligare några aspekter; sedan ska jag mer specifikt gå in på Lena Johanssons fråga.

Arbetsmiljölagen är tydlig med att de värnpliktiga ska ha en god arbetsmiljö som främjar hälsan och minskar riskerna för tillbud och olycksfall. Det finns också andra aspekter som jag tycker är viktiga och som man också behöver beakta. Det handlar till exempel om användandet av skyddsassistenter. Det ska finnas en skyddsassistent på varje pluton eller motsvarande enhet där totalförsvarspliktiga genomför grundutbildningen. I skyddsassistentens uppgifter ingår att kontrollera att det finns skydd mot ohälsa och olycksfall. Det finns också andra verktyg som skyddar de värnpliktiga.

Med det sagt: Lena Johansson frågar varför visselblåsarfunktionen inte omfattar de värnpliktiga.

Den information som jag fått är att när man tog fram den här lagstiftningen under förra mandatperioden uttryckte Försvarsmakten i sitt remissvar att den såg ett värde i att även värnpliktiga skulle omfattas av visselblåsarfunktionen. Men när det underlaget gick till regeringen och till Försvarsdepartementet missade man det i lagstiftningen. Det här var den förra regeringen. Jag är inte ute efter ett politiskt gräl mellan oss; de värnpliktiga är inte betjänta av det. Men den förra regeringen valde att inte lägga in värnpliktiga i den lagstiftningen.

Vad gör vi då framöver? Jag har för avsikt att ta upp frågan med Försvarsmakten för att identifiera om det finns ett behov. Den bedömning som vi har gjort när vi tittat på detta är att det inte nödvändigtvis måste vara en revidering av lagstiftningen. Jag föreställer mig att det kanske skulle kunna gå med till exempel en förordning eller en instruktion till myndigheten. Men det är min avsikt.

Jag kommer naturligtvis att fortsätta diskutera den här frågan också i den dialog jag har med Pliktrådet, som är bra och konstruktiv.

Fru talman! Det är bra att diskutera värnpliktigas villkor. Det är en viktig och angelägen fråga för hela samhället. Att göra värnplikten är som sagt en plikt, men det är inte en rättighet. Det är givetvis ett ingripande i människors personliga frihet – både skolplikt och värnplikt, som är centrala hörnstenar i samhället. Det är därför villkoren och förutsättningarna för dem ska vara bra.

I allmänhet är min bedömning att de värnpliktiga har bra förhållanden och att de också upplever det. När vi läser värnpliktsenkäten ser vi numera som sagt att det är få avgångar. Det ligger någonstans kring 7–8 procent, vilket är lägre än till exempel när vi hade frivillig rekrytering. Det finns i värnpliktsenkäten indikationer på att ungefär tre fjärdedelar skulle rekommendera andra personer att göra värnplikten.

Vi konstaterar också att ett stort antal personer stannar inom Försvarsmakten. Det är någonting som är mycket viktigt nu när Försvarsmakten ska växa, och det är en stor tillgång för hela samhället. Jag pratar med många av mina kollegor på den europeiska kontinenten som inte har värnpliktsinstrumentet. Där är personalen det absolut största hindret för en snabb militär tillväxt. Så är det i många delar av Europa.

Med det sagt upplever jag faktiskt också att Försvarsmakten är medveten om att man har ett stort ansvar, eftersom vi använder pliktinstrumentet, och att man också sörjer för att de värnpliktiga har så goda förhållanden som möjligt. Man vidtar också ett antal åtgärder för att kunna skapa så bra förhållanden som möjligt.

Försvarsmakten har ibland varit mer återhållsam än vad politiken i Försvarsberedningen har varit när det gäller att bygga ut värnplikten. Ett av de skäl de anfört är att till exempel bristen på officerare kan göra att man inte får tillräckligt bra utbildning. Det kan också vara så att infrastrukturen inte är så bra och så vidare. Jag upplever att Försvarsmakten själv är medveten om det ansvar man har när man bygger på pliktinstrumentet.

Jag vill lyfta fram ett par saker som jag tycker är bra och som också sker. Det är att värnpliktiga genom ett utredningsstöd gällande ovälkommet beteende ges vägledning, utredningsstöd och uppföljning vid sådant beteende. Det är jätteviktigt. Det ska givetvis vara absolut nolltolerans när det gäller ovälkommet beteende. Det är bättre nu än det i vissa fall har varit historiskt, men målet måste som sagt vara nolltolerans för detta.

Jag vill också lyfta fram det viktiga arbete som Pliktrådet gör, inte minst genom de återkommande förbandsbesök de gör. Jag tror att man gjorde minst ett trettiotal under förra året. De rapporterna läser vi noggrant på departementet, och om brister pekas ut brukar vi följa upp dem i riksdagen – precis som Lena Johansson har gjort i dag gällande att bygga upp en visselblåsarfunktion som också omfattar de värnpliktiga.

Fru talman! Tack, Lena Johansson, för interpellationsdebatten!

För att sammanfatta: Det finns åtgärder som vidtas för att skydda de värnpliktigas situation. Bland det viktigaste är naturligtvis arbetsmiljölagen och de skyddsassistenter som finns. Försvarshälsan spelar också en viktig roll. Vi har också användandet av värnpliktskonsulenter samt Pliktrådets viktiga roll. Det här är viktiga åtgärder för att försäkra oss om att de värnpliktiga har så bra förutsättningar som möjligt.

Inget system är dock så bra att det inte kan bli bättre. Det finns därför alltid skäl att överväga nya och andra åtgärder. Ett exempel är införandet av en visselblåsarfunktion som inte bara träffar Försvarsmaktens personal utan också de värnpliktiga. Det är någonting jag är villig att överväga, och det är någonting jag kommer att diskutera med Försvarsmakten och med Pliktrådet vid tillfälle.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.