Linus Lakso

Herr talman! I en tid när vi skulle behöva göra allt för att minska utsläppen har vi en regering som gör tvärtom. För första gången på 20 år eller mer har vi en regering som medvetet och aktivt fattar beslut som leder till kraftigt ökade utsläpp av klimatskadliga gaser. Transportsektorn, som står för ungefär 30 procent av utsläppen, står för en väldigt stor del av den ökning vi kommer att få se.

Regeringen har sagt att man vill jobba med elektrifiering för att minska utsläppen, men vad händer i verkligheten? Elektrifieringen bromsar in. Utbyggnadstakten när det gäller ny elproduktion minskar, enligt de prognoser som finns. Andelen elbilar i nybilsförsäljningen har minskat sedan regeringen tog bort bonusen, och utsläppen av växthusgaser ökar.

Vi kommer inte att klara Sveriges eller EU:s klimatmål till 2030. Klimatpolitiska rådet har nyligen granskat regeringens politik. Rådet, som består av några av Sveriges främsta experter, dömer ut regeringens klimatpolitik efter noter. Man menar att regeringen saknar en plan för klimatet. Professor Björn Sandén, rådets vice ordförande, säger till DN att planen inte visar hur vi når målen vare sig på kort eller på lång sikt. Åsa Persson, som är rådets ordförande, säger att rådets slutsats är att regeringens plan inte är en plan för att nå vare sig Sveriges eller EU:s åtaganden och att ansvaret för att nå målen skjuts över till nästa mandatperiod.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Vägtrafik- och fordonsfrågor

I rubriken på regeringens klimathandlingsplan står det att Sverige ska nå hela vägen till nettonoll. Vad finns det då för åtgärder som gör att vi når dit? Professor Björn Sandén säger att det när man tittade på detta tyvärr visade sig att de åtgärderna inte finns i planen och att man därför menar att regeringens handlingsplan är missvisande och brister i saklighet. Jag vet inte om jag har hört en så total sågning av regeringens politik på något område tidigare.

Klimatpolitiska rådet ger tolv rekommendationer till regeringen varav två är väldigt starkt kopplade till det vi debatterar i dag. De handlar om att besluta om ett åtgärdspaket för transportsektorns och arbetsmaskiners utsläpp och om att utforma en bredare och mindre sårbar elektrifieringsstrategi. Här är de ganska snälla - ett bra första steg hade varit att ha en elektrifieringsstrategi som över huvud taget fungerar och faktiskt leder till elektrifiering.

Herr talman! Ansvarslöshet är ett ord jag kommer att tänka på när jag tänker på vad regeringen gör just nu i klimatfrågan. Det handlar om total ansvarslöshet gentemot alla som drabbas av klimatförändringarnas konsekvenser här och nu men givetvis också om de än värre konsekvenser vi kommer att få se om vi inte lyckas vända utvecklingen.

I det betänkande vi debatterar i dag finns flera förslag som skulle göra skillnad för klimatet, men Tidöpartierna väljer att säga nej. Nybilsförsäljningen av fossilbilar behöver fasas ut. Det hade vi kunnat besluta i dag, men nu ökar i stället denna andel. Med tanke på att en bil i snitt körs i 19 år är det riktigt illa, och det får konsekvenser långt in i framtiden.

Om vi tittar på vårt grannland Norge ser vi att det går alldeles utmärkt. Norge är dessutom känt för att ha en väldigt bra landsbygdspolitik - bättre än Sveriges. Där uppgår elbilsförsäljningen snarare till 80-90 procent. Det skulle gå att ha en politik som både värnar hushållens ekonomi och gör att Sverige klarar klimatmålen, men man väljer att inte genomföra detta.

Det finns flera andra bra förslag, till exempel förslag om att underlätta för bilpooler. Enkla regelförändringar skulle kunna göra det lättare för människor som inte vill eller kan äga en bil att ändå ha tillgång till bil.

Att förbättra parkeringsnormen är ett annat förslag som skulle underlätta omställningen. I dag betalar många en onödigt hög hyra för en parkering som de kanske inte använder. Man skulle i stället kunna ha smarta mobilitetslösningar med bilpooler, som jag nämnde, cykelpooler, bra kollektivtrafik och så vidare.

Det var några viktiga exempel på saker i detta betänkande som jag hade varit glad om Sveriges riksdag hade ställt sig bakom.

Det finns väldigt många områden i detta betänkande. Vägunderhållet har nämnts; det har inte fungerat. Trafikverket har inte skött sitt uppdrag på ett bra sätt. Vi har varit kritiska till hur man hanterat järnvägen. Vi ser också brister på vägsidan, inte minst när det gäller konvertering till biogas och andra biodrivmedel. Jag kan bara beklaga det. Detta fanns faktiskt med i budgetpropositionen för 2022, men högerpartierna - inklusive Centerpartiet - såg tyvärr till att den inte gick igenom. Det hade varit ett väldigt bra komplement.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Vägtrafik- och fordonsfrågor

Herr talman! Vi från Miljöpartiet anser såklart att samtliga våra förslag i detta betänkande skulle behöva genomföras, men för tids vinning yrkar jag bifall endast till reservation 3.

Herr talman! Man blir inte lika övertygad när man läser Klimatpolitiska rådets utlåtande: "Planen visar inte hur vi når målen, varken på kort eller lång sikt." Rådets slutsats är som sagt att regeringens plan inte är en plan för att nå vare sig Sveriges mål eller våra EU-åtaganden.

Därför tänker jag att frågan blir vilka nya åtgärder som inte minst Kristdemokraterna tänker föreslå för att faktiskt nå klimatmålen. Och vad tänker man göra för att få fart på elektrifieringen? Som jag nämnde är prognosen nu att takten i utbyggnaden av elproduktionen kommer att minska. Efter att utbyggnadstakten ökade under sju åtta år med rödgrön politik kommer den nu att minska med den här regeringens politik, som prognosen ser ut nu. Därför undrar man ju, för framåt kommer det ändå att vara en fråga om el när det gäller arbetet med att elektrifiera inte minst fordonssektorn.

Sist men inte minst undrar jag vad man vill göra för att förändra trenden som den ser ut just nu, det vill säga att andelen elfordon minskar kraftigt? Det är jättebra med laddinfrastruktur - att det är en jätteviktig del är vi helt överens om - men det blir lite tandlöst om det inte säljs elbilar och folk i stället går över till att köpa bensin och diesel. En bil har just nu en livslängd på i snitt 19 år, så det blir väldigt svårt att lyckas om man inte snabbt vänder den här trenden. Vilka förslag har alltså regeringspartierna och Kristdemokraterna för att ändra på det här?

Herr talman! Jag får beklaga att detta återigen kan bli en energidebatt, men ledamoten tog upp frågan igen, och jag måste därför fråga Magnus Oscarsson något. Jag behöver inte läsa upp alla citat, men Vattenfalls tidigare styrelseordförande hävdade alltså att det var ett kommersiellt beslut. Ringhals 2 hade rostskador. Frågan blir därför: Stämmer inte det som han hävdar?

Vad gäller elförsörjningen var Sverige beroende av import av el från tysk och polsk kolkraft när Kristdemokraterna senast satt i regeringsställning och styrde. Efter sju år av rödgrön politik hade dock Sverige 2022 det största elöverskottet i hela EU. Det är alltså knappast elbrist som gör att regeringens elektrifieringspolitik misslyckas.

Visst ska människor kunna transportera sig billigt i hela landet, och då gäller det att man har en smart politik för det. Min andra fråga blir därför hur det kommer sig att Norge, som ofta anses ha en mycket bättre landsbygdspolitik, har en elbilsförsäljning som ligger på 80-90 procent medan elbilsförsäljningen i Sverige är mycket mindre - och att andelen dessutom faller på grund av regeringens politik. Hur kan man misslyckas så kapitalt med elektrifieringen när man menar att det är huvudnumret för att nå klimatmålen?

Det var mina frågor.

Herr talman! Allt tenderar att bli en energidebatt i riksdagen just nu. Lyssnarna får själva avgöra om de köper Sten Berghedens förklaring eller förklaringen från den tidigare styrelseordföranden i Vattenfall, som var ägare till kärnkraftverken.

Sten Bergheden hävdade att regeringen har en plan för att nå klimatmålen. Klimatpolitiska rådet säger i ett utlåtande att rådets slutsats är att regeringens plan varken är en plan för att nå Sveriges mål eller en plan för att uppfylla EU-åtagandena. Ansvaret för att nå målen skjuts över på nästa mandatperiod, säger rådets ordförande Åsa Persson.

I rubriken på regeringens klimathandlingsplan står det att Sverige ska nå hela vägen till nettonoll. Vilka åtgärder finns det för att Sverige ska nå dit? Professor Björn Sandén säger att det när man tittade på detta tyvärr visade sig att sådana åtgärder inte finns i planen. Han säger vidare att man därför menar att regeringens handlingsplan är missvisande och brister i saklighet. Detta är Klimatpolitiska rådets syn på regeringens klimathandlingsplan.

Sten Bergheden tog upp elektrifieringen som ett viktigt medel. Även här misslyckas regeringen kapitalt. Utbyggnadstakten när det gäller elproduktionen förväntas minska med regeringens politik. Andelen elbilar som säljs minskar, och utsläppen ökar.

Jag förstår inte riktigt varifrån dessa uttalanden kommer eller vad de är förankrade i.

Herr talman! Sten Bergheden hävdade att den förra regeringen lade ned kärnkraften. Jag ska nu läsa innantill vad Vattenfalls dåvarande styrelseordförande Lars G Nordström sa till Svenska Dagbladet för en tid sedan.

"Det var ingen påtryckning från den politiska sidan. Det var ett rent kommersiellt beslut. Vi satsade på att investera i de fem reaktorer som hade längst teknisk livslängd och där det krävdes minst investeringar för att gradera upp dem", sa Vattenfalls dåvarande styrelseordförande till SvD. "Vi hade sju reaktorer igång. En i Ringhals som gick riktigt dåligt och gick på dispens, den hade bland annat rostskador i bottenplåten. Och den hängde ihop med en annan reaktor i Ringhals produktionsmässigt", sa Lars G Nordström vidare. SvD skriver också: "Ägarna till Oskarshamns kärnkraftverk var i samma situation. De hade redan i januari 2014 aviserat att de förberedde att stänga reaktor 1, Sveriges äldsta reaktor, som togs i drift 1972."

Min fråga till Sten Bergheden blir då: Står Vattenfalls tidigare styrelseordförande och ljuger rakt ut i svenska medier? Hur ska man annars tolka påståendet?

Även en del andra påståenden var minst sagt tveksamma. Ledamoten hävdade att regeringen har en plan för att minska utsläppen. Min talartid börjar ta slut, så jag får återkomma till detta.

Herr talman! Cykeln är ett fantastiskt transportmedel på många sätt. Att cykla är samhällsekonomiskt fördelaktigt. Det gynnar samhället, miljön och den som cyklar. Därom tycks vi vara överens i riksdagen.

Trots detta har cyklingen minskat i decennier, om man bortser från större städer och tätorter. En bidragande orsak till denna trend är att vägnätet i allt mindre utsträckning lämpar sig för cykling. Bredare fordon, högre hastigheter och minimal vägren gör att det kan både vara och upplevas som direkt farligt att cykla på landsbygden i dag. Vägutrymmet räcker helt enkelt inte till. Här har även de säkerhetshöjande åtgärderna för bilen i form av sidoräcken och två-plus-ett-vägar, som naturligtvis är bra i ett avseende, ställt till det för de oskyddade trafikanterna. Det lilla utrymme som finns kvar äts upp helt och hållet. Detta hämmar cyklingen på ett olyckligt sätt. Jag anser att det för gående och cyklister ska finnas samma möjlighet att färdas som för motorfordon.

Cyklandet i hela Sverige bör öka, både för hälsans och för miljöns skull. För att detta ska kunna ske måste förutsättningarna för cykling avsevärt förbättras. Cyklande är en central pusselbit i arbetet med att få till ett hållbart transportsystem. Trygg, säker och gen cykelinfrastruktur måste finnas.

I våra svenska kommuner sker däremot i dag lite av en pånyttfödelse på cykelområdet. Cykelbanor byggs, cykelgarage färdigställs på centrala platser och företag ordnar lämpliga utrymmen för dusch och ombyte. Förmånscyklar blir vanligare, och cyklingen ökar kraftigt på många håll runt om i landet. Det är väldigt positivt.

På vissa ställen räcker dock infrastrukturen inte till. Det finns ofta tydliga mål i kommunerna om andelen cykling eller hållbara transporter, men på nationell nivå i Sverige behandlas cykeln rätt illa. Trafikverket, som har huvudansvaret för Sveriges transporter, fokuserar på annat. Det möjliga vägnätet för cykling krymper drastiskt, och tillskotten är försumbara. Transportstyrelsen, som sätter regelverken på myndighetsnivå, vill inte ändra reglerna till cykelns fördel. Det blir hela tiden halvmesyrer som ställer till det för kommunerna när de vill ge cyklingen en mer central roll.

Varför då? Ja, det finns inget nationellt mål när det handlar om cykling. Det finns generella målsättningar om ökad cykling men inget mål. Vi vet att när det saknas mål förlorar vi drivkraften hos våra institutioner och myndigheter. Vi behöver konkreta nationella mål för hur cykeltrafiken ska öka. Då kan vi kanske få lite fart på Myndighetssverige och dess prioriteringar. Vi har dock inget mål i dag. Däremot har Statens väg- och transportforskningsinstitut, VTI, på uppdrag av regeringen tagit fram ett förslag på ett mål om dubblerad cykling till 2035. Detta tycker jag att riksdagen ska fastställa.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Cykelfrågor

Ett mål behöver såklart också följas upp med tillräckliga resurser. Länder som Holland, Irland och Österrike som verkligen satsar på ökad cykling har avsatt ungefär 10 procent av sin infrastrukturbudget för cykling, medan Sverige ligger på blygsamma 1 procent - något som inte heller ser ut att öka.

Dessutom har den här regeringen beslutat om aktiva försämringar som att ta bort stadsmiljöavtalen, ett stöd till kommuner för att kunna förbättra för bland annat cykling och annat hållbart resande. Man stoppar även förslaget om ett färdmedelsneutralt reseavdrag, något som sju partier i denna riksdag stod bakom och som hade likställt cykling och kollektivtrafik med bilister i reseavdragshänseende.

Det finns några ljuspunkter på området. Trafikverket har föreslagit att tillåta högersväng mot rött för cyklister och att man ska få cykla mot enkelriktat där det är lämpligt. Sveriges infrastrukturminister skrev också nyligen, den 3 april, på den europeiska cykeldeklarationen, och där finns det mycket positivt för cyklingen. Jag hoppas verkligen att det följs upp av handling.

I det betänkande vi debatterar i dag behandlas också många viktiga förslag. Det har nämnts att väglagen behöver förändras så att stat och kommun får bygga en fristående cykelväg precis som för bilvägar. Utskottet föreslår dessutom ett tillkännagivande till regeringen om detta, så jag hoppas att regeringen återkommer inom kort. Ett annat viktigt förslag är hänsynsregeln för att göra det säkrare att cykla och få fler att cykla, nämligen en tydligare regel om ett avstånd på en och en halv meter vid omkörning. Vi skulle också behöva göra det säkrare för våra barn och unga att cykla och gå till skolan. Här skulle vi vilja se att man införde skolzoner med en hastighetsgräns på max 30 kilometer i timmen och även ökade möjligheter för kommunerna att se till att detta efterlevs.

Det finns många andra bra förslag som vi naturligtvis anser behöver genomföras. För tids vinning, herr talman, yrkar jag dock bifall endast till reservation 3.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 11 april.)

Fru talman! Jag tackar så mycket för svaret. Jag får alltså hoppas att det kommer mycket satsningar och även budgetsatsningar. Mig veterligen är nämligen det enda som har hänt hittills att man har tagit bort stadsmiljöavtalen och stoppat ett färdmedelsneutralt reseavdrag, vilket är negativt för cyklingen.

Därför tänker jag att man behöver skärpa till sig och komma med skarpa förslag från regeringens sida - i alla fall om Moderaterna menar allvar med att man vill främja cyklingen utifrån de positiva mervärden som Oskar Svärd nämnde. Jag tackar alltså för svaret och hoppas att det kommer fler förslag framåt.

Fru talman! Jag tackar Oskar Svärd för anförandet. Jag tycker att det var en glädjande och positiv inledning när Oskar Svärd talade sig varm för cykling.

Det enda konkreta som sedan nämndes var dock detta med kostnader för motionslopp och viss trafiksäkerhet. Ledamoten nämnde ju många fördelar, som miljö, hälsa och så vidare - till exempel yteffektivitet - och jag undrar om det finns fler åtgärder som regeringen avser att genomföra för att ytterligare öka cyklingen i Sverige. Jag är lite nyfiken på det, för eftersom ledamoten talar så positivt om cykling tänkte jag att det kanske finns mycket i pipeline här. Det är egentligen min fråga inledningsvis.

Herr talman! För det första noterar jag att Jessica Stegrud inte har en enda referens som stöder hennes påståenden. Det är fritt taget ur luften och hittepå. Möjligen är det upplevt i Jessica Stegruds filterbubblor och bland trollsvansarna, men det funkar inte så. Man måste kunna hänvisa till fakta om man ska påstå sig hänvisa till verkligheten.

För det andra kan det vara bra att kunna skilja mellan el och energi. Det du pratar om är Sveriges elsystem, Jessica Stegrud. Sveriges energisystem är fortfarande kraftigt beroende av fossil energi - till 20-30 procent, framför allt inom industrin och transportsektorn. Det Jessica Stegrud påstår är alltså helt enkelt inte sant.

För det tredje är det ganska roligt att hävda att vätgasen skulle vara ineffektiv. Elektrolysprocessen för att göra el till vätgas, som industrin behöver, har en verkningsgrad på mellan 60 och 90 procent. Kärnkraften har en verkningsgrad på 30 procent. Det är alltså lite magstarkt att påstå att detta skulle vara ineffektivt när man själv förespråkar en massiv utbyggnad av kärnkraft, som har en verkningsgrad på 30 procent. Det håller inte ihop.

Elmarknadsfrågor

Som sagt: De kostnader jag presenterade tidigare kommer alltså från oberoende universitet och forskare inom energisystem. Det är verkligheten. Jag, Rickard Nordin med flera har också väldigt många gånger, både för Jessica Stegrud och för många andra, redogjort för hur man kan balansera ett energisystem med mycket variabel kraft. Vi har föreslagit ett planeringsmål på 10 gigawatt baskraft till 2030, vilket skulle lösa de problem som Jessica Stegrud oroar sig för.

Jag tror alltså att vi från och med nu helt enkelt får utgå från verkligheten i energidebatten, Jessica Stegrud.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 4 april.)

Herr talman! Först och främst måste vi som sagt hålla oss till verkligheten.

Det är ju så att de stora problem som Tyskland, Sverige och hela Europa har genomlidit - den så kallade energikrisen - faktiskt har vissa orsaker som vi kanske borde prata lite mer om. De verkar nämligen okända för många i denna debatt. En orsak är att framför allt Europa, men därmed indirekt även Sverige, har varit kraftigt beroende av fossil energi från Vladimir Putins Ryssland - som ett flertal sverigedemokrater för övrigt hade nära kontakter med före kriget.

Det är precis detta som Miljöpartiet har varnat för väldigt länge, det vill säga beroendet av fossil energi. Det handlar naturligtvis om klimataspekten men också om de säkerhetspolitiska riskerna och att Ryssland har använt den fossila energin som påtryckningsmedel i geopolitiken. Problemet är alltså inte för mycket utan för lite miljöpartistisk politik. Vi skulle ha satsat på mer självförsörjning och en ännu snabbare ökning av produktionen, och vi skulle ha behövt utveckla dessa tekniker mycket tidigare. Detta har dock Sverigedemokraterna och andra högerpartier motarbetat.

Sanningen är att Sverige var Europas största exportör av el efter Miljöpartiets regeringstid. Vi hade ett gigantiskt överskott, de lägsta priserna på el och mest export av miljövänlig el i EU. Vi hade lägst användning av fossil energi i EU och högst användning av förnybar energi. Enligt Svenska kraftnät hade vi också det mest leveranssäkra elsystemet i världen. Jag delar alltså helt enkelt inte Jessica Stegruds uppfattning eller påståenden om verkligheten i det här fallet, och mina argument bygger på fakta.

Herr talman! Klimatpolitik är till stor del energipolitik, brukar vår nuvarande statsminister säga. Med den utgångspunkten är det lätt att utvärdera regeringens energipolitik.

Vi har redan konstaterat att den helt saknar konsekvensbeskrivning, och med den utgångspunkten kan den nog inte beskrivas som annat än totalt misslyckad. Det är nämligen så att utsläppen ökar kraftigt från och med i år på grund av högerregeringens politik, till skillnad från hur det var när Miljöpartiet satt i regering, då utsläppen minskade kraftigt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Elmarknadsfrågor

Detta sker när vi befinner oss i ett allvarligt läge när det gäller den pågående klimatkrisen. Vi ser redan i dag hur människor i både Sverige och världen drabbas av alltmer extremväder. Det är alltifrån översvämmade källare, bortspolade vägar och nedblåst skog till tropiska orkaner och döende korallrev.

I en tid när vi skulle behöva göra allt för att minska utsläppen har vi en regering som gör tvärtom. För första gången på 20 år eller mer har vi en regering som aktivt och medvetet fattar beslut om att öka utsläppen av skadliga klimatgaser.

Herr talman! Jag tycker faktiskt att det visar på en brist på sympati för dem som drabbas av klimatförändringarnas konsekvenser. Det är människor som får sina hem översvämmade, som vi har sett flera exempel på runt om i Sverige i vinter, inte minst i Skåne. Det är en brist på hänsyn när det gäller skogsägare som får sin skog nedblåst. Men framför allt är det en brist på omtanke om våra barn och kommande generationer som riskerar att drabbas än värre av konsekvenserna av klimatförändringarna.

Herr talman! Faktum är att det aldrig har varit viktigare än nu att klara av att leverera en fungerande energi- och klimatpolitik. När jag pratar med företrädare för industrin i hela Sverige - det gäller allt från de stora industrisatsningarna i norr till de omfattande industrisatsningarna på västkusten - säger alla samma sak. Vi behöver el till konkurrenskraftiga priser nu, inte om 20 år. Om 20 år har alla industrisatsningar redan flyttat till andra länder. Då är det för sent.

Ett sådant misslyckande skulle kraftigt försvåra för Sverige att klara sina klimatmål. Den fossila energin behöver fasas ut så fort som möjligt. För varje år som vi använder fossil energi samlas mer och mer växthusgaser i atmosfären som driver på klimatförändringarna.

Både industrin och klimatforskarna är alltså överens. Sverige behöver fokusera på att snabbt, billigt och miljövänligt leverera stora mängder fossilfri el. Men i stället går det mesta åt fel håll. Koldioxidutsläppen ökar. Elbilsförsäljningen minskar. Sverige har till och med krokat arm med Viktor Orbáns Ungern för att stoppa en ny EU-lag för att återställa skadad natur. Framför allt lyser åtgärderna för att öka produktionen av hållbart producerad el med sin frånvaro.

Svensk Vindenergi bedömer att cirka 45 terawattimmar ny vindkraft kan tillkomma redan till år 2030 och att ytterligare 100 terawattimmar kan tillkomma mellan år 2030 och 2035. Svensk Solenergi bedömer att det är möjligt med 30 terawattimmar solel till 2030. Redan i dag finns ansökningar motsvarande 50 terawattimmar inlämnade, så det är nog ingen orimlighet.

Men för att snabba på utbyggnaden av landbaserad vindkraft skulle kommuner och närboende behöva få tydliga incitament att säga ja. Här finns det till och med redan färdigutredda förslag, och som påpekats tidigare bör det finnas en majoritet i riksdagen. Men i stället har denna regering ägnat sig åt att baktala vindkraften.

Jag kan upplysa Liberalerna om att det är i en rapport från Chalmers som man har sammanställt hur det kommunala vetot används. Liberalerna är det minst dåliga borgerliga partiet. När det gäller 70 procent och uppåt använder man alltså det kommunala vetot för att stoppa vindkraft, inte minst i södra Sverige, där man själv säger att man vill ha mer effekt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Elmarknadsfrågor

Som nämndes tidigare har regeringen havsbaserade vindkraftsparker att besluta om på sitt bord.

Solkraften är som sagt på snabb frammarsch, och ansökningar motsvarande i princip hela Sveriges kärnkraftsproduktion är inlämnade. Men det har inte gjorts något för att snabba på anslutningsmöjligheterna och tydliggöra riktlinjer hos länsstyrelserna.

Vi skulle behöva investera för att utveckla svensk kraft- och fjärrvärme med ökad effekt och flexibilitet, men här ser vi inte mycket till initiativ.

Vi skulle behöva förbättra processen för hur anslutningar till elnätet fördelas, så att samhällsnytta och klimatnytta styr i högre utsträckning. Men här har regeringen inte tagit några initiativ, vad jag har sett.

Jag kan passa på att påpeka något när det gäller havsvindkraften. Det var väl cirka tre ansökningar som kom in när vi satt i regering. Vi godkände två. Nu har det kommit in väldigt många ansökningar. Denna regering har än så länge godkänt en bråkdel, några få av dem som har kommit in. Jag vet inte om det är 10 eller 20. Ansökningarna handlar i alla fall om el motsvarande 160 terawattimmar. Det är dessa som regeringen kan besluta om. Man får alltså sätta siffrorna lite grann i perspektiv.

Vi skulle också behöva en politik för en fungerande och kraftig energieffektivisering. Det är det billigaste, miljövänligaste och också det snabbaste sättet att tillgängliggöra mer el. Vi skulle definitivt också behöva ett tydligt planeringsmål till 2030. Allt det här saknas dock.

Problemet är att man säger en sak och gör en annan. Man säger att man är för alla fossilfria energislag, men i praktiken motarbetar man det förnybara. På rent ideologiska grunder vill man bara gynna ett enda kraftslag, nämligen kärnkraften. Det här blir väldigt skadligt för Sverige. Egentligen handlar det inte så mycket om vad man tycker om kärnkraften som kraftkälla. Problemet är att regeringens plan för energipolitiken helt saknar förankring i verkligheten.

Sannolikheten att en satsning på nya reaktorer skulle hålla sig inom utsatt tid till 2035 är i princip obefintlig. Tittar vi på kärnkraftverk som byggts i övriga Europa är bilden ganska tydlig. Jag ska ta några exempel.

I Frankrike byggs Flamanville 3. Planen var en byggtid på fem år och en budget på 40 miljarder. Resultatet är en byggtid på minst 16 år eller mer - den är inte klar. Den verkliga kostnaden beräknas nu till 150-200 miljarder, det vill säga fyra fem gånger den ursprungliga budgeten.

I Storbritannien byggs Hinkley Point C. Byggtiden är 16 år eller mer. Den är inte heller klar. Kostnaden för de två reaktorerna har fullkomligt skenat till 600 miljarder svenska kronor.

I Finland började man 2005 bygga Olkiluoto 3 med planerad driftstart 2009. Driftstarten blev i stället 2023 - 14 år försenad. Bara byggtiden var 18 år. Den planerade budgeten var 37 miljarder, och slutnotan uppskattas till cirka 125 miljarder.

Det här är inga undantag. Sammanställningar visar att kärnkraftsprojekt dras med de värsta förseningarna och fördyringarna om man jämför med storskaliga projekt i alla kategorier. Det är därför otroligt dumt att lägga alla ägg i samma korg, men det är precis det regeringen gör.

Då har vi inte ens pratat om kostnaden för ny kärnkraft. I en jämförelse av systemkostnaderna för förnybart kontra kärnkraft som det internationella energiorganet IEA, Blekinge Tekniska Högskola, Chalmers tekniska högskola och Institutet för näringslivsforskning har gjort, uppgår merkostnaden - alltså bara mellanskillnaden mellan ett förnybart system och ett med tio reaktorer - till mellan 1 000 och 5 000 miljarder som ska läggas på skattebetalarna. Detta är beräkningar som har gjorts av forskare inom energisystem vid ovanstående oberoende forskningsinstitut.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Elmarknadsfrågor

Slår vi ut dessa kostnader per hushåll i Sverige rör det sig om en kostnadschock på från 8 000 kronor till över 20 000 kronor per år och hushåll om man utgår från Institutet för näringslivsforskning och deras beräkningar - varje år i 35 år. Varje svensk ska dessutom riskera 40 000 kronor var i form av kreditgarantier ifall något av dessa högriskprojekt skulle misslyckas, vilket min tidigare uppräkning visade att sannolikheten är ganska stor att det gör. Oavsett vad man tycker om kärnkraft är det alltså inte ekonomiskt hållbart. Det funkar inte i praktiken.

Jag kan bara för skojs skull nämna siffrorna: Chalmers, en merkostnad på ungefär 1 890 miljarder, IFN, en merkostnad på mellan 1 400 och 3 850 miljarder och BTH, en merkostnad på mellan 500 och 1 000 miljarder beroende på vilket tidsspann man räknar på.

Jag kan passa på att tipsa om att Right Livelihood-pristagaren Mycle Schneider kommer till riksdagen i morgon för att presentera World Nuclear Industry Status Report 2023. Han är en av världens främsta experter på kärnkraft och faktiskt inbjuden bland annat av en kristdemokratisk riksdagsledamot - ett bra initiativ!

Schneider har uttalat sig i svenska medier, och hans omdöme om den svenska regeringens kärnkraftsplaner var ganska talande. Totalt orealistisk plakatpolitik som inte är baserad på industriell verklighet, var hans utlåtande. I samma avsnitt i P1 säger Paul Dorfman, kärnkraftsanalytiker på University of Sussex i Storbritannien, att det är mycket "buzz" och mycket pr kring kärnkraft, men verkligheten ser annorlunda ut.

Herr talman! När vi utformar Sveriges energipolitik, som hela vår klimatomställning och hela vår gröna industripolitik ska bygga på, är det ganska viktigt att man utgår från verkligheten så som den ser ut. Då behöver man göra lite av en omvärldsanalys, och det har regeringen inte gjort. Det känns nästan lite elakt att framföra det här, lite som att förklara för ett barn att enhörningar inte finns. Men det kanske är bättre att säga som det är än att köra i diket totalt.

Tyvärr ser vi att en misslyckad energipolitik riskerar att upprepas. Under alliansregeringen var vi som sagt beroende av elimport från Tyskland, med ett stort beroende av kolkraft. Nu ser vi att utbyggnadstakten minskar när den skulle behöva öka. När industrin har ett enormt behov av gigantiska satsningar som kommer att ge massor av jobb och dessutom är helt avgörande för vår klimatomställning bedriver regeringen en politik som enligt nuvarande prognoser inom överskådlig framtid kommer att minska utbyggnadstakten.

Herr talman! I det här betänkandet finns det väldigt många viktiga förslag som skulle behöva implementeras för att få fart på utbyggnaden av elproduktionen. Miljöpartiet står såklart bakom alla våra motioner, men för tids vinning yrkar jag bara bifall till reservation 3.

(Applåder)

Herr talman! Tack, Louise Eklund, för svaret! Det var ju bra att detta klargjordes. Men man kan ha olika åsikter om det, och då kanske vi kommer till en mer ärlig debatt angående effektskatten.

Effektskatten infördes ju som en kompensation för lagring av kärnavfall och för de kostnader som uppstår i samband med det. Det man gjorde var egentligen en växling, eftersom avgiften för hanteringen av kärnavfallet inte var tillräckligt hög. Det blev alltså ingen jättestor skillnad där, om man tycker att förorenaren ska betala och att alla kraftslag på lång sikt, om man bortser från introduktionsfaser, ska stå för sina egna kostnader. Då tycker jag att den lösning man valde är rimlig.

Jag tycker i och för sig att det är konstigt att man lade den som en effektskatt och inte direkt på kärnavfallsavgiften. Den historien kan jag dock inte, men det var detta som gjordes om. Det var väl rätt i sak.

Sedan betalar ju inte kärnkraften för sina försäkringskostnader. Man kan alltså inte påstå att det är en direkt utprisning. På totalen får man ändå anse att kärnkraften är rätt subventionerad, för försäkringskostnaden bedöms ju vara betydligt högre än vad effektskatten var. Det är viktigt att få historieskrivningen rätt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Elmarknadsfrågor

Men när jag ändå har ordet och har möjlighet att ställa en fråga skulle jag vilja komma in lite grann på framtiden och på den mer snabba utbyggnad av elsystemet som behövs.

Just nu säger Liberalerna nej till 70 procent av all vindkraft i kommunerna runt om i landet, inklusive i Skåne. Jag undrar egentligen bara om Louise Eklund är nöjd med sina kommunpolitiker som stoppar den otroligt viktiga utbyggnaden, som verkligen behövs för Sveriges framtid.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Elmarknadsfrågor

Herr talman! Tack, Louise Eklund, för anförandet! Jag ska läsa innantill ur Riksrevisionens rapport: "Det är dock svårt att avgöra i vilken utsträckning denna höjning påverkade marknadsaktörernas beslut om nedläggning." Detta skriver man angående effektskatten.

Om vi då ser på vad marknadsaktörerna har sagt kan vi i en artikel i SvD läsa ett uttalande från Lars G Nordström, dåvarande styrelseordföranden för Vattenfall: "Det var ingen påtryckning från den politiska sidan. Det var ett rent kommersiellt beslut. Vi satsade på att investera i de fem reaktorer som hade längst teknisk livslängd, och där krävdes det minst investeringar för att gradera upp dem."

"Vi hade sju reaktorer igång. En i Ringhals, som gick riktigt dåligt och gick på dispens, den hade bland annat rostskador i bottenplåten. Den hängde ihop med en annan reaktor i Ringhals produktionsmässigt." Så säger Lars G Nordström. Vidare säger han att ägarna till Oskarshamns kärnkraftverk var i samma situation. De hade redan i januari 2014 aviserat att de förberedde att stänga reaktor 1, Sveriges äldsta reaktor, som togs i drift 1972.

Menar alltså Louise Eklund att Vattenfalls styrelseordförande inte hade någon aning om vad han talade om eller att han blåljuger inför svenska medier om vad som hände? Det skulle jag vilja veta.

Fru talman! Jag noterar att Camilla Brodin är väldigt stolt, men inget svar kom på om man drog några slutsatser av frågan om konsekvensanalyser och ingen självreflektion över den lilla A4 som kallas konsekvensbeskrivning. Med rätta vågar man inte kalla det konsekvensanalys. Det kan jag förstå, för med den här regeringen kommer energipolitiken tyvärr åter att haverera.

Förut, under många av de år då Kristdemokraterna styrde med Alliansen, var vi beroende av import av tyskt kol och polsk kolkraft. Sedan hade vi en rödgrön regering. Vi byggde ut elsystemet kraftigt, och vi fick in väldigt många terawattimmar. Samtidigt behöll vi, enligt World Energy Council, världens bästa energisystem. Detta hör man när man lyssnar till oberoende granskare och inte till regeringsföreträdarnas egna fantasier.

Det är så det ser ut, men prognoserna framåt ser desto dystrare ut. Regeringen saknar helt verktyg för att upprätthålla en hög utbyggnadstakt. Enligt prognoserna minskar utbyggnadstakten, och det finns inga ytterligare incitament för att bygga ut snabbt.

Regeringens politik kommer återigen att leda till effektbrist och elunderskott, kanske redan till 2030, för det finns ingen politik. Eller är det något som jag har missat här, Camilla Brodin, som du vill berätta i dag och som gör att det inte kommer att bli som prognoserna säger? Det skulle göra mig glad.

Fru talman! Jag och Camilla Brodin sa just här utanför kammaren att vi väl kan chilla med replikerna, men det är svårt ibland!

Det finns mycket riktigt en del kritik i Riksrevisionens rapport, vilket Camilla Brodin framför på ett rätt syrligt sätt. Men då ska man komma ihåg att så sent som till 2019 var Kristdemokraterna med på i princip all energipolitik som ligger inom den här granskningens tidsperiod: energipolitiken som byggde på alliansregeringens energiöverenskommelse som sedermera byggdes ut till energiöverenskommelsen. Det finns en kritik mot att den låg fast, att vi inte förhandlade om den.

Jag var med på den tiden, dock i en annan roll än i dag. Jag var alltså inblandad när Kristdemokraterna och Moderaterna ville lämna energiöverenskommelsen för att man hade kritik. Då fördes det förhandlingar, och vi var beredda att omförhandla massor av punkter för att fortsätta att ha en bred stabilitet för att möta den kritik som fanns. Det är alltså ganska anmärkningsvärt att man är så totalt ansvarslös inför sin egen del i den kritiken.

Inte nog med det, utan när man sedan själv lägger fram en proposition för en långsiktig energipolitik har den inte bara en bristfällig konsekvensanalys, utan den saknas totalt. Det som finns kallas en konsekvensbeskrivning, och den ryms på ett A4-blad per del i den otroligt viktiga framtida energipolitiken.

Min fråga blir: Har Kristdemokraterna inte dragit några som helst lärdomar av den kritik man nu så gärna kastar mot Miljöpartiet och Socialdemokraterna?

Fru talman! Vi brukar ju för tids vinning yrka bifall bara till en reservation, och det blev enkelt för mig i dag eftersom Miljöpartiet bara har en motion i detta ärende. Jag yrkar bifall till reservation 5.

Det är många viktiga frågor som har debatterats här i dag. Jag tänkte dock börja med att prata lite om vår motion i detta betänkande. Den handlar om att minska utsläppen från transporter genom att stötta regioner och kommuner i deras arbete med fossilfria transporter.

För att understödja kommuners och regioners arbete föreslår Miljöpartiet en regional stödfunktion. Förenklat handlar det om att underlätta användandet av den så kallade fyrstegsprincipen i praktiken. Den handlar om transporteffektivitet och omställning.

Detta är ett förslag som finns utrett i ett underlag inför den klimatpolitiska handlingsplanen 2023 om lokal och regional omställning, som Länsstyrelsen i Uppsala län har ansvarat för. Förslaget heter regional mobilitets- och tillgänglighetssamordningsfunktion. Man kanske får hitta på ett snärtigare namn framöver.

Det handlar om medel och verktyg till regionerna för att genomföra åtgärder som minskar bilberoendet, gynnar gång, cykel- och kollektivtrafik och tar vara på digitaliseringens möjligheter för resfria möten. Det kan inkludera utbildningar, kampanjer och prova-på-aktiviteter och att stötta kommuner i deras planering för ett transporteffektivt samhälle liksom regionala cykelstrategier och att vara en kontakt gentemot Trafikverket.

Fru talman! Detta var ett ganska specifikt förslag och en liten pusselbit i den viktiga omställning vi står inför när det handlar om att komma bort från fossila bränslen i transportsektorn.

Men låt oss bredda perspektivet lite grann. Vi befinner oss i ett allvarligt läge. Vi har en pågående klimatkris. Vi ser redan i dag hur människor både i Sverige och runt om i världen drabbas av extremväder. Det kan vara alltifrån översvämmade källare, bortspolade vägar och nedblåst skog till orkaner och döende korallrev.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Yrkestrafik och taxi

I en tid då vi skulle behöva minska utsläppen kraftigt har vi tyvärr en regering som gör tvärtom. För första gången på 20 år eller mer har vi en regering som medvetet och aktivt fattar beslut som leder till ökade utsläpp och driver på klimatförändringen.

Vi ser konsekvenser runt om i Sverige och i världen. Vi har sett kraftiga översvämningar i Skåne och i städer längs Norrlandskusten. Det har varit kraftiga stormar som har haft stor påverkan här och nu. Det händer alltså här och nu, men än mer behöver vi ta ansvar för kommande generationer och framtiden. Då är det helt fel väg att gå att öka utsläppen.

Flera utredningar pekar på behovet av inte minst transporteffektivisering för att nå Sveriges mål att växthusgasutsläppen från inrikes transporter ska minska med minst 70 procent senast 2030. SOFT-utredningen från Energimyndigheten innehåller en lång rad bra förslag och beskriver lösningar inom alla de tre områden som är viktiga. Det handlar om transporteffektivitet men också om elektrifiering, energieffektiva och fossilfria fordon och inte minst förnybara drivmedel.

Just elektrifieringen är ett område som flera regeringsföreträdare har framhållit som viktigt för att klara omställningen. Det blir förvånande när regeringen då genomför en politik som leder till motsatsen. Vi har ju sett hur elektrifieringen har tvärbromsat. Försäljningen av elbilar minskar.

Nu på förmiddagen var jag på Fossilfritt Sveriges konferens, som samlade transportbranschen - åkerier, lastbilstillverkare och de som upphandlar transporter - och där fanns en stor oro för och besvikelse över att politiken inte klarar av att leverera långsiktiga spelregler. När förutsättningarna kraftigt förändras ställs ju alla kalkyler för investeringar och annat på ända. Kritiken var ganska svidande: Mindre populism och kortsiktighet, var ett uttalande från en vd för ett större företag. Jag kan tyvärr bara instämma.

Det lämnas ganska mycket att önska för branschen när det handlar om långsiktiga spelregler. Detta handlar också, som många framhöll, om Sveriges konkurrenskraft. Det handlar om att ligga i framkant i teknikutvecklingen och se vart världen är på väg. Då kan man utveckla ny teknik, vilket lastbilstillverkarna redan gör. De behöver ju en marknad för sina nya produkter. Det behövs en långsiktighet som vi tyvärr saknar i dag. Det är väl framför allt detta jag vill efterlysa här i dag.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 18.)

Fru talman! Jag tackar så mycket för svaret. Jag undrar fortfarande om det kommer att finnas ett siffersatt mål till 2030.

Det är ju väldigt många som har lyft fram det här. En bred palett av allt från Energiföretagen, Energimyndigheten och SKR till Naturskyddsföreningen och Svenskt Näringsliv har tryckt på att det är helt avgörande för att klara klimatomställningen men också för att klara vår gröna industriomställning.

Om statsrådet inte kan svara på just det förrän det presenteras vill jag fråga hur hon ser på riskerna med att inte kunna visa den tydligheten från politiken mot näringslivet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Frågestund

Fru talman! Min fråga är på samma tema som föregående frågeställares och går också till energi- och näringsminister Ebba Busch.

Vi står inför en omfattande elektrifiering. Sveriges elbehov förväntas fördubblas redan till 2035, så vi behöver möjliggöra en kraftig expansion av elsystemet.

Regeringen har nu på förmiddagen, i alla fall om man ska tro dagordningen för regeringssammanträdet, beslutat om energipolitikens långsiktiga inriktning. En proposition där man ska slå fast långsiktiga planeringsmål är nära förestående.

Miljöpartiet har lyft fram att det behövs ett mål till 2030 för att företagen ska vara trygga med att det finns el att tillgå för de stora industrietableringar som är på gång. Vi är långt ifrån ensamma om det; det är många som har lyft fram det behovet.

Min fråga är egentligen ganska enkel. Kommer det att finnas ett siffersatt planeringsmål även till 2030?

Fru talman! Jag tackar återigen för svaret. Då vill jag nog ändå understryka att jag tror att det vore bättre att snabbt komma fram i denna fråga av skäl som jag redan har nämnt. Jag tror inte alls att det är otroligt svårt att få till ett förtydligande här om att man faktiskt ska få använda detta till fler nyttor. Jag vill väldigt kraftfullt förespråka detta. Och jag vill skicka med finansministern att jag tror att detta är den rätta vägen att gå. Jag hoppas också att det är där man landar.

I övrigt vill jag tacka för en konstruktiv och bra debatt.

Fru talman! Tack så mycket, finansministern, för ett positivt svar!

Finansministern trycker absolut på något viktigt här, att vi behöver vara snabba från politikens sida. Vi verkar ju vara någorlunda överens om detta. Jag har varit påpasslig och snabb för att jag har fått tydliga signaler från personer jag pratat med i branschen och från personer som har installerat hemmabatterier. Man är väldigt orolig för vad som ska hända.

Det är också en bransch som är väldigt pressad. Vi hade väldigt stor efterfrågan på solceller under Rysslands energikrig. Sedan har det varit lite svajigt. Till detta kommer den stora osäkerheten med batterier. Det handlar också om privatpersoners förtroende för politiken - man vill vara en del av omställningen och inte behöva känna att man blir straffad när man har försökt göra någonting bra.

Dessa faktorer gör att det är väldigt angeläget att vara snabb med att reda ut detta. Ibland kan det vara mer eller mindre komplicerat att reda ut saker. I det här fallet tror jag inte att det vore jättesvårt. Jag tror att det skulle räcka med en ganska snabb och kort proposition från regeringen som förtydligar detta. Jag välkomnar och är glad över att höra att finansministern inte stänger sådana dörrar.

Jag gissar att det är svårt att få en exakt tidsplan, men jag ställer ändå frågan: Har finansministern någon tidsplan för detta? Jag tror att det är angeläget för många människor och företag att få någon typ av indikation om vilka tidsramar vi talar om, om regeringen avser att ta ett initiativ framåt.