Linus Lakso

Herr talman! Utsläppen ökar kraftigt från och med i år på grund av regeringens förda politik. När Miljöpartiet satt i regering minskade utsläppen varje år, och nu ökar de som sagt kraftigt. För första gången på 20 år eller mer har vi en regering som medvetet och aktivt fattar beslut som leder till kraftigt ökade utsläpp av klimatskadliga gaser.

Flyget som transportmedel har givetvis fördelar. Man kan ta sig väldigt långa sträckor på kort tid. Men denna debatt handlar enligt mig inte om att vara för eller emot flyget som transportmedel utan om prioriteringar och klimatet. Problemet med flyget är att det än i dag är till 99 procent beroende av fossila bränslen - en energikälla som vi behöver fasa ut för att nå klimatmålen.

Låt mig påminna om att klimatpolitik inte är något vi gör för klimatets skull utan för att skydda vanliga människor för farliga konsekvenser av klimatförändringarna, något som många drabbas av redan i dag både i Sverige och runt om i världen. Politiken måste ta ansvar och styra bort från det som förvärrar klimathotet och satsa på det som är hållbart.

Utsläppen från det samlade svenska flygandet, nationellt och internationellt, motsvarar ungefär utsläppen från all svensk biltrafik. Till skillnad från andra sektorer betalar flyget inte för sina utsläpp, utan man har skatteundantag motsvarande miljardbelopp varje år, även när man räknar med dagens flygskatt och flygplatsavgifter. Flyget betalar ingen bränsleskatt, inga energiskatter och ingen koldioxidskatt. Flyget har dessutom undantag från viss moms och flyger ofta från offentligt subventionerade flygplatser.

Herr talman! Covid-19 slog hårt mot många olika sektorer i samhället, och många har ännu inte återhämtat sig helt. Allt från turismen till kollektivtrafiken tappade stora intäkter, men långt ifrån alla har kompenserats fullt ut - trots att vi anslog väldigt mycket pengar under två år, närmare 400 miljarder.

Även flygsektorn tappade givetvis mycket intäkter. Som ett svar på det fick regionala flygplatser 100 miljoner i driftsstöd av den dåvarande regeringen. Tidöregeringen har aviserat att driftsstödet till kommunala flygplatser med upphandlad trafik och till de så kallade beredskapsflygplatserna ökas från 103 miljoner till 210 miljoner. Över 200 miljoner skattekronor har redan tillförts till flygnäringen. Nu öppnar regeringen genom sin proposition upp för ytterligare subventioner, denna gång i miljardklass.

Miljöpartiet ser inte ytterligare statligt stöd till flygsektorn som mer prioriterat än pengar till exempelvis sjukvården och kollektivtrafiken. Jag är inte principiellt emot stöd till flygsektorn, men då bör stödet gå till flygets omställning. Varför ger man inte 1 miljard till att stötta utvecklingen av elflyg eller 1 miljard till att skynda på utvecklingen av vätgasdrivet flyg? Vi har ledande företag som utvecklar dessa tekniker i Sverige, eller snarare hade. Ett ledande företag i Göteborg som utvecklar elflyg har berättat att man flyttar sin utveckling till USA eftersom man inte får tillräckligt med stöd i Sverige.

Jag är definitivt teknikoptimist, och jag hoppas verkligen att vi får se en snabb och kraftfull utveckling av alla fossilfria tekniker inom transportsektorn, inklusive flyget. Men då måste man ju satsa på att stötta det som är hållbart och göra riktade satsningar för att skynda på denna utveckling. Samtidigt behöver man vara realist. Vi vet att det kommer att ta tid att ställa om flygsektorn, byta ut flygplan och få ny teknik på plats.

Det handlar alltid om prioriteringar när våra gemensamma resurser ska fördelas. En granskning från SVT visar att priset på buss- och tågbiljetter ökat mycket snabbare än till exempel bensinpriset. Ändå är det just fossila bränslen som regeringen satsar på. Nu satsar man ytterligare 1 miljard på det fossildrivna flyget, och man aviserar dessutom halverad eller kanske borttagen flygskatt. Samtidigt har man skurit ned anslagen till kollektivtrafiken.

Priset på kollektivtrafik kan vara en viktig fråga, men det är regionernas ansvar. Det är inte min uppgift att ha synpunkter på detta, sa infrastrukturminister Andreas Carlson. Logiken är inte solklar. Varför skulle det vara regeringens ansvar att stötta flyget men inte regeringens ansvar att hålla nere priset på kollektivtrafiken för alla dem som är beroende av att åka kollektivt, vilket är väldigt många människor? Den senaste SOM-undersökning visar att hela 74 procent av svenskarna är positiva till att satsa mer statliga pengar på att bygga ut kollektivtrafiken.

Ett annat område som verkligen skulle behöva mer stöd är den svenska järnvägen. Under vintern hade Sverige sämre punktlighet på tågen än i krigets Ukraina, så här pratar vi om behov som verkligen borde prioriteras. Men i stället planerar regeringen ytterligare stöd till flyget. Det handlar inte om ett stöd till en hållbar omställning av flyget utan om ett allmänt stöd till det fossildrivna flyget och dessutom halverad eller borttagen flygskatt.

En Sifoundersökning visar att 73 procent av svenskarna är positiva till flygskatten. Idén om att låta det som släpper ut betala mer och att stötta det som är mer hållbart har stöd hos den svenska befolkningen - på tal om att ha folkets stöd för sin klimatpolitik.

Dessutom är en majoritet av svenskarna positivt eller neutralt inställda till en höjd flygskatt. Stödet för en höjning av flygskatten är störst på landsbygden, enligt SOM-institutet, förmodligen av den enkla anledningen att man till exempel i en kommun som Danderyd flyger sju gånger mer än i landsbygdskommunen Ockelbo.

Därför vill Miljöpartiet i stället lägga dessa pengar och mer därtill på att göra svensk kollektivtrafik billigare, på att få tågen att fungera och gå i tid och på att göra det lättare att leva klimatvänligt för vanligt folk.

Är det någonting vi ska stötta vad gäller flyget är det en hållbar omställning. Vi vill bland annat stötta produktion av hållbara bränslen så att flyget kan få möjlighet att ställa om.

Herr talman! Med det yrkar jag bifall till reservationen.

Fru talman! Cirka 90 procent av all handel sker via sjöfart, både internationellt och i Sverige. Kollar man på kartor över exportflöden ser man de enorma stråk av gods som går via våra hamnar.

Sjöfarten har en central roll i vår omställning till ett fossiloberoende samhälle. Stora volymer kan transporteras sjövägen med en mycket liten energianvändning per ton. Det finns alltså både ekonomiska och klimatrelaterade skäl till att vi behöver värna sjöfarten, och det gäller export och import både med fartyg som går långväga och, inte att förglömma, med inlandssjöfarten. Kan vi avlasta framför allt vägar men även järnvägen med hjälp av sjöfarten är alltså mycket vunnet miljömässigt; det kan jag bara instämma i.

Transportsektorn ska minska sina utsläpp med 70 procent till 2030. Det målet har i alla fall sju av riksdagens åtta partier kommit överens om i denna kammare. Frågan är nu hur vi ska nå målet - vi är ungefär halvvägs in i loppet, och regeringen är väl svaret skyldig där. Men jag vill i alla fall lyfta fram vad jag anser är en central del, nämligen omställningen av sjöfartens bränsle.

Jag tror att en viktig reform att få på plats är ett produktionsstöd för elektrobränslen. Det skulle underlätta och skynda på sjöfartens omställning till hållbara bränslen. På korta sträckor kan vi naturligtvis elektrifiera - där är det ett bra alternativ - men för långväga transporter är hållbara bränslen den lösning vi ser, i alla fall nu. Det gäller till exempel olika typer av elektrobränslen som metanol, ammoniak och vätgas. När jag pratar med dem som vill ställa om hör jag dock att priset för ny teknik är ett hinder just nu. Att få igång den här produktionen är därför en väldigt viktig pusselbit.

EU har äntligen införlivat sjöfarten i EU:s utsläppshandelssystem och i det stora reformpaket som rullas ut, Fit for 55. Från och med 2026 ska sjöfarten vara helt inkluderad i utsläppshandelssystemet, och den infasningen har redan inletts. Fartyg som färdas mellan EU och tredjeland får köpa utsläppsrätter för motsvarande 50 procent av de utsläpp som resan medför.

Det här kommer att betyda mycket för sjöfarten och dess arbete för en grön omställning. Inom EU gäller det 100 procent av utsläppen. Till att börja med omfattas koldioxid, men efter 2026 ska även metan och kväveoxider inkluderas. Det jag anser att vi behöver göra från politiskt håll är att stötta sjöfarten i den här omställningen.

Fru talman! EU har även tagit ett viktigt beslut om FuelEU Maritime-systemet, som också innebär ett reduktionspliktssystem för sjöfarten. Det är otroligt glädjande att detta kommer på plats redan den 1 januari 2025, men det gäller som sagt att kunna producera de här bränslena.

Som jag har nämnt har sjöfarten många fördelar när det kommer till miljön och klimatet, framför allt genom att vara ett väldigt effektivt sätt att transportera stora mängder gods. Men det finns även miljöproblem, vilket har nämnts tidigare, med så kallad skrubbning och de föroreningar som det leder till när det som skulle ha gått ut i luften i stället går ned i vattnet.

Det är också vanligt förekommande att fartyg tvättar sina lastrum och spolar ut tvättvattnet direkt ut i havet utan föregående rening. Stora mängder föroreningar som bland annat bidrar till Östersjöns övergödning spolas rakt ut i havet. Flera länder har till skillnad från Sverige förbjudit utsläpp av skrubbvatten, och här behöver Sverige följa efter.

Detta vore inte minst på sin plats sedan regeringen plötsligt insåg allvaret och hur illa däran Östersjöns fiskbestånd är. Jag hoppas ju att den presskonferens man höll om en havsproposition inte endast var ett spel för gallerierna inför EU-valet utan att Östersjöns framtida miljö faktiskt är viktig för och kommer att prioriteras av regeringen.

Miljöpartiet står såklart bakom alla sina reservationer i detta betänkande, men för tids vinning yrkar jag bifall enbart till reservation 21.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 12 juni.)

Fru talman! Som jag nämnde är ett exempel att Trafikverkets mobilsystem kan användas för att förbättra uppkopplingen. Det var detta som var jämförelsen med Tyskland, som är ett exempel på ett land som har lyckats bättre med uppkopplingen på tåg. Det är dock inte något uteslutande exempel.

Det handlar om att sätta in resurser. Jag vet att det har gjorts en del, men jag tror inte att någon av oss är helt nöjd med hur det är i dag. Det behöver göras mer för att förbättra för alla, kanske framför allt för dem som arbetspendlar och vill kunna nyttja tiden på tåget till att jobba och på så sätt spara in väldigt mycket arbetstid. Detta är också ett bra sätt att få kortare arbetsdagar och därmed mer tid till vänner och familj.

Jag tycker att detta är en fråga som bör vara högt prioriterad, även om det är en viktig fråga bland många när det gäller järnväg, digitalisering och AI, som vi har debatterat i dag.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 12 juni.)

Fru talman! Jag tackar Rashid Farivar för frågan.

Detta är ett exempel på hur man kan förbättra uppkopplingen längs järnvägen som jag har hört nämnas. Jag tycker att det är bra att titta på om vi kan lära oss av Tyskland i det här avseendet. Jag tror att både Rashid Farivar och jag åker ganska mycket tåg och att vi båda upplever hur dålig täckningen är och hur frustrerande det kan vara för många som sitter och arbetar - eller försöker att arbeta, får man ibland snarare säga.

Om vi kan lära av goda exempel, som Tyskland, eller lösa detta problem på andra sätt och få det att gå snabbare tycker jag att vi ska göra det.

Herr talman! Allt mer digitaliseras, och det är en process som har pågått en längre tid. Vi blir alltmer beroende av våra smarta telefoner och av uppkoppling för att utföra nödvändiga uppgifter som bankärenden, köpa en biljett i kollektivtrafiken och så vidare - listan kan göras ganska lång.

Därför anser jag - och vi verkar som tur är vara ganska överens om det i trafikutskottet - att det är ett väldigt viktigt samhällsansvar att ha bra uppkoppling i hela landet, inte minst på landsbygden. Så är det dock inte riktigt i dag, utan det finns fortfarande vita fläckar. När den grundläggande samhällsservicen nu är så beroende av att tekniken fungerar måste vi skynda på det arbetet.

Herr talman! Jag yrkar därför bifall till Miljöpartiets reservation nummer 17 om tillgång till elektronisk kommunikation i hela landet.

Herr talman! Möjligheten att arbeta digitalt på tåg är också en viktig fråga eftersom det ökar järnvägens attraktivitet. Nu finns det ju många andra utmaningar, som att tågen behöver komma i tid, men inte desto mindre saknar i dag upp till 50 procent av järnvägssträckorna mobiltäckning.

Även här behöver mer göras för att uppkopplingen ska bli bättre i takt med att allt fler arbetspendlar. Till exempel skulle Trafikverkets mobilsystem som redan finns för alla banor kunna användas, vilket man gör i Tyskland. Det vore ett sätt att förbättra uppkopplingen längs våra järnvägar.

Herr talman! AI är kanske den teknik som förändrar samhället mest just nu eller i alla fall har potentialen att göra det. AI är på väg att revolutionera vår vardag helt och hållet, och det går väldigt fort. Med nya prognostekniker kan sjukdomar upptäckas på ett sätt som vi kanske inte trodde var möjligt tidigare, och nya läkemedel kan utvecklas. Vi ser nya modeller som kan hjälpa oss även i klimatarbetet, till exempel med hur vi ska använda resurser effektivare och på så sätt minska utsläppen.

Att se hur AI-modeller kan ersätta människan på allt fler områden är både fascinerande och lite skrämmande. Möjligheterna synes oändliga. AI kan potentiellt sett bli bättre än vi på det mesta; den kan bli bättre läkare, bättre jurister, bättre samhällsvetare, bättre psykologer och kanske till och med bättre lärare. Visst finns det sådant som vi människor fortfarande är bättre på, men utvecklingen går väldigt snabbt. Ingen vet nog heller riktigt hur långt vi kan komma på det här området. Inte minst arbetsmarknaden kan ju vändas upp och ned.

AI kommer att påverka nästan allt vi gör. Det kan vara lite av ett paradigmskifte vi står inför, och jag tycker att det är otroligt viktigt att vi i Sverige ligger i framkant som ett innovativt och innovationsdrivet land på det här området. Samtidigt väcker det andra frågor, vilket flera andra talare har varit inne på. Det handlar bland annat om hur vi hanterar riskerna med utvecklingen men också om hur vi fördelar vinsterna i samhället.

Vi vet att det spelar stor roll vilka data artificiell intelligens tränas på; vi har redan sett exempel på AI som bara återspeglar ett ojämställt och ojämlikt samhälle i beslutsfattandet snarare än utgår från principen om alla människors lika värde. Ska AI i framtiden till exempel användas av en myndighet i dess beslutsfattande är det extremt viktigt att man har säkerställt att de beslut som AI:n fattar utgår från bra beslutsunderlag som inte blir diskriminerande.

Vi behöver även ta med illasinnad och antagonistisk användning av AI-teknik i beräkningarna, vilket också har nämnts här tidigare. Det handlar om alltifrån att det blir lättare att skapa manipulerat material i form av bilder och videor till att det kan utvecklas alltmer avancerade autonoma vapensystem. Exempel på annan illasinnad användning kan vara terrorverksamhet där AI-teknik som kanske är avsedd för att hjälpa människor inom sjukvården i stället används för att utveckla smittsamma och potentiellt dödliga virus.

Ja, listan över risker kan tyvärr göras lång, precis som listan över möjligheter. Därför är det otroligt viktigt att vi, samtidigt som vi driver på för en snabb utveckling, tänker efter före. EU har tagit ett första initiativ, men jag tror att man behöver följa den här utvecklingen väldigt noggrant eftersom det går så pass snabbt.

Sedan tycker jag också att vi kanske redan nu bör fundera på följande: Om vi nu ser den här revolutionen på arbetsmarknaden, hur ska vinsterna och nyttorna fördelas? Om det blir som många bedömare tror kommer AI nämligen att kunna ersätta en lång rad yrken, och det gäller även yrken med relativt avancerade arbetsuppgifter inom tjänstesektorn.

Under de senaste drygt 100 åren har vi som samhälle konsekvent tagit ut stora effektiviseringar i form av kortare arbetstid, men nu är det över 50 år sedan vi gjorde det. Samtidigt har vi gått från en utveckling där ofta bara en i hushållet har arbetat till att två gör det, så i praktiken har vi ju börjat arbeta mer.

Jag tycker att det är hög tid att titta på exempelvis fyra dagars arbetsvecka. Här kan den potentiella AI-revolutionen faktiskt möjliggöra mindre stress, mer tid till barn och familj och lägre sjukskrivningstal - om vi tar ut en del av den här potentiellt kraftfulla effektiviseringen i kortare arbetstid.

Fru talman! Jag tycker att det är fullständigt oförskämt att stå här och ljuga rakt upp och ned inför svenska folket, i Sveriges riksdag. Man gissar och hittar på. Rashid Farivar försöker inte ens föra en seriös debatt utan kommer med en massa falska påståenden som jag precis har sagt inte stämmer. Det är bara löjligt.

Vart vill du komma med ett sådant fullständigt oseriöst inlägg? Du har ju noll koll på vad du faktiskt pratar om. Det är fullständigt löjeväckande att stå här och hitta på en massa anklagelser helt tagna ur luften.

Jag förväntar mig faktiskt mer av någon som är invald i Sveriges riksdag.

(TREDJE VICE TALMANNEN: Jag påminner om den goda tonen som vi ska ha i debatten och att samtliga talare talar via talmannen.)

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 29 maj.)

Fru talman! Jag skulle vilja tacka för frågan, men det var ju bara en rad felaktiga eller snarare lögnaktiga påståenden. Det är ingen som har uttryckt något hat mot flyget. Jag sa precis att vi kanske borde lägga känslorna åt sidan i den här debatten och sluta snacka om skam, glädje och den typen av helt irrelevanta inlägg.

Att komma dragande med påståenden om hat blir helt oseriöst. Som jag redan har förklarat i mitt anförande är problemet med flyget att det är beroende av fossila bränslen. Men det är högst oklart om Sverigedemokraterna över huvud taget erkänner klimatvetenskapen.

För att det här, med mina ingångsvärden, ska bli en relevant debatt över huvud taget vill jag fråga om du över huvud taget erkänner IPCC:s väldigt tydliga forskningsresultat vad gäller hur utsläppen av koldioxid faktiskt påverkar atmosfären och det faktum att vi måste minska utsläppen. Det tycker jag är en relevant fråga att svara på först.

Fru talman! Flera debattörer har i den här debatten lyft fram flygets positiva sidor, till exempel att det går att ta sig långa sträckor på kort tid och så vidare. Det är ju helt sant. Men om man tror att den som har invändningar mot flyget har det på grund av att det rent fysiskt skulle vara ett dåligt transportmedel - för att det är i luften - tänker jag att man uppenbarligen har missat 20 år av intensiv klimatdebatt och det faktum att vi redan i dag ser klimatförändringarnas konsekvenser både runt om i Sverige och runt om i världen.

Problemet med flyget är naturligtvis att det än i dag är till 99 procent fossilberoende, det vill säga beroende av en energikälla som vi behöver fasa ut från alla transportslag, inklusive flyget. Man hade såklart kunnat önska att flyget inte var beroende av fossila bränslen; det hade ju varit jättebra. Det vore fantastiskt om man kunde flyga kommersiellt utan fossila bränslen redan i dag - ingen hade varit gladare än jag. Men önsketänkande löser inga problem i verkligheten.

Jag är dock teknikoptimist, som jag sa tidigare. Jag hoppas verkligen att vi ser en snabb och kraftfull utveckling av alla fossilfria tekniker inom transportsektorn, inklusive flyget. Men vi måste ju vara realister, titta på fakta och se hur fort den utvecklingen kan gå.

Många andra ledamöter här har ägnat sig mer åt känslor - huruvida man ska känna skam eller glädje när man flyger - men det är ett fullständigt irrelevant fokus från politiken. Politiken borde fokusera på hur man når klimatmålen och får bort utsläppen från alla transportslag, inklusive flyget. Klimatpolitik är nämligen inget vi ägnar oss åt för själva klimatets skull, utan vi gör det för att skydda vanligt folk från farliga klimatförändringar - och inte minst för att göra oss fria från beroendet av olja från skurkstater.

Politiken måste ta ansvar och styra bort från det som förvärrar klimathotet och satsa på det som är hållbart på riktigt. Tyvärr ser vi ju inte att den här regeringen gör det. För första gången på 20 år har vi en regering som fattar aktiva beslut om att kraftigt öka utsläppen av klimatskadliga gaser och riskera miljardböter av EU för att man bedriver en så fullständigt icke-fungerande klimatpolitik. Det tycker jag är sorgligt.

Flyget betalar inte för sina utsläpp i dag utan har skatteundantag motsvarande miljardbelopp, även när man räknar med dagens flygskatt och flygplansavgifter. Flyget betalar inga bränsleskatter, inga energiskatter och inga koldioxidskatter. Man har också vissa undantag från moms och flyger ofta från statligt subventionerade flygplatser. I det sammanhanget är flygskatten relevant, för här och nu, med ett flyg som till 99 procent drivs av fossila bränslen, påverkar mängden flygande utsläppen direkt.

Vi hade gärna sett att man kunde beskatta just koldioxidutsläppen från flyget, men jag tror att alla i trafikutskottet är väl medvetna om att det finns internationella regler som hindrar det i dag. Jag ser väldigt gärna en förändring på det området, för det hade naturligtvis varit mycket bättre att kunna rikta en skatt så att den blev betydligt mer klimatstyrande.

Jag var delvis förberedd på en flygskattdebatt, även om det inte riktigt var en del av det här betänkandet. Jag tog ändå med några siffror.

Flygskatten har utmålats som en skatt som slår mot vanligt folk och så vidare, men en Sifoundersökning visar att 73 procent av svenskarna är positiva till en flygskatt om den läggs på att få fungerande tåg. Jag tror inte att det är så konstigt, för enligt SOM-institutet är stödet för en höjning av flygskatten dessutom störst på landsbygden - förmodligen av den enkla anledningen att det är stadsborna som flyger mest. Enligt Stockholm Environment Institute flyger man sju gånger mer i storstadskommunen Danderyd än i exempelvis landsbygdskommunen Ockelbo.

Det finns alltså redan i dag ett starkt stöd för flygskatten så som den är utformad, men som jag nämnde hade jag gärna sett bättre klimatstyrning på hela flygets omställning, inklusive de satsningar på ny teknik som vi var med och genomförde via bland annat Energimyndighetens program för fossilfritt flyg. Problemet med flygets omställning är nämligen inte elförsörjningen, som vissa har låtsats, utan det är att få en tillräckligt snabb teknikutveckling vad gäller batteriteknik och vätgasdrift. Flygflottan i sig har dessutom en ganska lång omsättningstid.

Ska man vara realist får man alltså se att det kommer att ta tid att ställa om, och under tiden är det flygvolymerna som avgör hur stora utsläppen blir. Då kan man inte komma ifrån till exempel att tåget har en överlägsen kapacitet mellan Stockholm och Göteborg. Satsningar på infrastruktur bör alltså prioriteras till det som är effektivast, till exempel tåg mellan Stockholm och Göteborg, där vi har stora volymer.

Jag är positiv till elflyg så fort som möjligt mellan exempelvis Umeå och Östersund eller till Visby, men man måste liksom hålla isär begreppen och se var olika tekniker passar bäst - och hur snabbt de faktiskt kan fasas in. Det som regeringen gör nu, senast i vårändringsbudgeten, är att satsa på och ge subventioner till flyget som det ser ut i dag. Eftersom flyget som sagt är till 99 procent fossilberoende innebär satsningarna ingen som helst styrning mot det som flertalet ledamöter från regeringsunderlaget har talat sig varma för, det vill säga en omställning till elflyg och vätgas. Där ser vi betydligt färre konkreta satsningar från regeringen, och det tycker jag är synd.

Som noterades har det också kommit med en motion om hinderbelysning vid vindkraftverk, och jag vill bara kort säga någonting om den. Det finns betydligt bättre regler i våra grannländer, och det finns ett bra exempel där ena halvan av ett vindkraftverk ligger i Norge och andra halvan ligger i Sverige. I Sverige står det och blinkar hela natten; i Norge är det släckt. Det är bara otympliga regler i Sverige som gör att det här pågår helt i onödan.

Därför yrkar jag bifall till reservation 24 på det temat och till reservation 16 angående att minska flygets klimatpåverkan.

Fru talman! Jag tackar Oskar Svärd för svaren, som jag tyckte var betydligt mer positiva än det jag hörde från Moderaterna tidigare här i kammaren när vi hade energidebatt.

Om man bara tittar på det vi kallar för utsläpp inom territorialgränserna, som jag tror att det kallas, stämmer siffran säkerligen. Den är nog helt korrekt. Det är annat när man kollar på konsumtionsutsläppen, där man räknar in det internationella och långväga flyget.

Jag kan bara hoppas att det är Oskar Svärds inställning till vätgas som gäller snarare än Mats Greens tidigare här i kammaren. Jag tror att det är oerhört viktigt att vi satsar på vätgasen, framför allt för industrins omställning. Men det ska vara en vätgasproduktion i stor skala som man förser den med billig el. Här har Moderaterna en hemläxa att göra med att räkna på vad ny elproduktion kostar, men det är en annan debatt. Jag tror absolut att det finns en stor potential i att förse hela transportsektorn med dess olika transportslag med hyfsat billig vätgasproduktion längre fram.

Jag hoppas därför att det kommer strategier från regeringen för att främja en vätgasekonomi, för något sådant har vi inte sett över huvud taget än så länge.

Jag är ingenjör och teknikoptimist, och jag hoppas verkligen på de här teknikerna för att ställa om. Men vi ser inte att det finns någon strategi eller några incitament från regeringen för att omställningen ska ske tillräckligt fort. De pengar regeringen satsar går direkt till flyget som det ser ut i dag, som är till 98 procent fossilberoende. Pengarna är inte riktade till elflyg, vätgas och de tekniker som Oskar Svärd pratar sig varm för. Det blir därför ett stort frågetecken från min sida.

Fru talman! Jag tackar Oskar Svärd för anförandet, och jag har några frågor.

Först och främst måste jag ändå poängtera att det inte är någon som ifrågasätter att flyget har positiva egenskaper. Flyget har många positiva egenskaper, till exempel att man kan ta sig långt på kort tid. Det är inte det som är problemet, utan det är hur vi ska klara klimatomställningen. Jag tycker att det där blir lite av en halmgubbe.

Jag måste ställa några frågor, för mig veterligen är det inte alla moderata riksdagsledamöter som skriver under på klimatläget så som IPCC beskriver det. Först måste jag därför fråga Oskar Svärd om han står bakom IPCC:s slutsatser om behovet av att fasa ut fossila bränslen.

Det beror lite på hur man räknar, för om man tittar på svenskarnas flygande ser man att det motsvarar påverkan från ungefär hela biltrafiken. Det beror på hur man skär i det hela. Men hur som helst behöver all fossil energi fasas ut.

Oskar Svärd nämnde vätgas. Det är absolut en teknik som jag tror på. Men Oskar Svärds kollega stod för bara några timmar sedan här i kammaren och dömde ut vätgastekniken. Han tror inte alls på den. Jag förstår därför inte Moderaternas hållning här. Tror ni på vätgas eller inte? Det skulle vara bra med ett klargörande.

När det gäller elflyget hade jag egentligen samma frågor som Ulrika Heie. Jag är positiv till den utvecklingen, men det ligger ju lite längre fram i tiden om det handlar om att ställa om större volymer av flygtrafiken. Jag hoppas dock verkligen att det kommer att gå så fort som möjligt. Men det är knappast eltillförseln som är problemet, för vi har ett överskott på ungefär 30 terawattimmar el. Det blir helt irrelevant i den här debatten, så Oskar Svärd får till att börja med gärna förklara hur det hänger ihop.

Fru talman! Som kompensation för mitt långa anförande senast ska jag vara betydligt mer kortfattad den här gången, så att vi kommer hem någon gång.

Det här är ett steg i rätt riktning eller ett fall framåt. Vi står bakom förslaget att korta tillståndsprocesserna för elnät. Det är väldigt viktigt, och bakgrunden till det behovet har vi debatterat flitigt i dag. Det handlar om att kratta manegen för den gröna industriomställningen och klimatomställningen. Men jag vill ändå passa på att understryka att det här är för lite och för sent. Det har tagit nästan två år bara att få fram detta. Vi tycker också att förslaget lämnar en del att önska och står därför bakom reservation 1.

Framför allt på temat att snabba på och underlätta den gröna industriomställningen och utbyggnaden av elsystemet skulle jag vilja passa på att efterlysa några fler förslag från regeringen. Solkraften är på snabb frammarsch, och där skulle vi behöva politik för att kunna snabba på anslutningsmöjligheterna och tydliggöra riktlinjer för var man ska kunna bygga solkraft.

Vi har en färdig utredning, en strategi, för den svenska kraftvärmen och fjärrvärmen. Där finns det många bra förslag som jag snart hoppas att vi får på riksdagens bord som ett viktigt bidrag i Sveriges energisystem.

Vi skulle också behöva en betydligt bättre process för hur elnätsanslutningar ska fördelas, och vi har i tidigare motioner lämnat förslag om att samhällsnytta och klimatnytta ska styra i högre utsträckning. Svenska kraftnät har tagit ett första steg i att kunna styra efter mognadsgrad, men vi ser att mer behöver göras för att få rätt prioritering i tillgång till kapacitet. Ett extremfall: Om vi ska ansluta ett nytt sjukhus eller en datorhall för att producera bitcoin finns det i dag alltså ingen prioritering, utan det är mer eller mindre först i kön som gäller. Där ser vi att det behövs en styrning.

Precis som efterlysts tidigare behövs mycket snabbare beslut och tillståndsprocesser för havsvinden, och vi hoppas att det kommer inom kort.

Sist men inte minst: Genomför EU:s direktiv om förnybar energi som bland annat anger tidsgränser för tillståndsprövning och säkerställ snabba tillståndsprocesser för uppgradering och repowering av existerande vindkraftparker.

Detta är några processer som skulle behöva gå mycket snabbare än i dag. Det här är dock ett steg i rätt riktning.

Fru talman! Jag noterar att Tobias Andersson fortsatt har svårt att få siffrorna rätt. Vi har någonstans kring 30 eller 33 terawattimmar, och det jag tydligt nämnde i mitt anförande var att Svensk Vindenergi bedömer att det kan tillkomma 45 terawattimmar ny vind till 2030. Vi har haft en utbyggnad på snarare någonstans runt 5 till 8 terawattimmar per år.

Problemet är att Tobias Andersson utgår från den politik som hindrar vindkraftsutbyggnaden och utgår från den typen av prognoser.

Sverigedemokraterna säger nej i 100 procent av fallen runt om i landet, och det minst dåliga Tidöpartiet i dag, som är Liberalerna, säger nej i 70 procent av fallen. Miljöpartiet är, tvärtemot vad Tobias Andersson felaktigt påstår, det parti som tillsammans med Centerpartiet, beroende på hur man mäter, det senaste året eller de två senaste åren är det parti som säger ja i flest fall till ny vindkraft.

Man ska också komma ihåg att det behövs politik för att möjliggöra detta; det är alldeles självklart. Mycket har jag redan pratat om: Vi behöver ett mål för effekt, och vi behöver incitament för att vilja ha vindkraft. Det är centralt att man får något tillbaka. Det är något vi har drivit på för i tio femton år.

Sedan verkar Tobias Andersson inte själv riktigt förstå vad som föreslås i den här propositionen. Det är ju ett planeringsmål som föreslås, och ett planeringsmål betyder att våra myndigheter och politiken ska möjliggöra en viss nivå av utbyggnad. Det betyder inte att det blir så. Det betyder att om efterfrågan kommer att finnas från industrin, vilket ändå prognoserna pekar på, ska det vara möjligt att bygga så mycket. Jag blir lite förvånad över att Tobias Andersson verkar ha missat det helt och hållet.

I detta anförande instämde Jacob Risberg (MP).

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 29 maj.)

Fru talman! Var ska man börja? Tobias Andersson tycks totalt ha missat teknikutvecklingen - egentligen över huvud taget, men framför allt vad det gäller vindkraften.

Det som händer med vindkraften är framför allt att vindkraftverken blir större. Vi har ju en energiminister som gillar att tala om fysikens lagar, så vi kan ju göra det här. Om man ökar rotorbladet med en meter så ökar svepytan i kvadrat. Om man ökar höjden på tornet så kommer det upp högre och får högre vindhastigheter. För varje meter per sekund som vindhastigheten ökar så ökar energiinnehållet i kubik, alltså upphöjt till tre. Det innebär att man får en extremt stor utväxling energimässigt av att bygga ett stort vindkraftverk jämfört med ett mindre vindkraftverk.

Det är denna utveckling som har gjort att vindkraften nu är det absolut billigaste energislaget att bygga ut, precis som jag nämnde att mycket tunga industriaktörer påpekar. Det innebär att vi med Energimyndighetens prognoser kan producera 100 terawattimmar el från vindenergi med ungefär 6 000 vindkraftverk, om man räknar med att de blir större. Det skulle ta ungefär 1 ½ procent av Sveriges yta i anspråk.

Jag har själv besökt många olika platser där man har byggt vindkraft. Tobias Andersson har varit inne på acceptans för vindkraft. Den kan variera väldigt mycket, men en väldigt viktig förutsättning är att man känner att man har fått någonting tillbaka. Där vindkraftföretagen har gett en rimlig bygdepeng eller har kunnat bygga upp bygdegården, en idrottshall eller något liknande, där tycker man att vindkraften har varit ett fantastiskt tillskott till bygden.

Fru talman! Det är de påståenden Mats Green slänger sig med som är rena fantasier. Det går inte att ha ett system med bara väderberoende kraft, och jag har precis berättat om alla tekniker som kan balansera ett system. Nej, de finns inte i dag, men varför tror du att propositionen heter Energipolitikens långsiktiga inriktning? Den kärnkraft du vill ha finns inte heller. I dag har Sverige sex reaktorer. Ni vill ha tio till, och de finns uppenbarligen inte. Det blir helt oseriöst att ha en debatt där vi inte kan prata om samma sak.

Jag nämnde konkreta siffror för fyra fem olika tekniker och energikällor som är förnybara och reglerbara. Låt oss titta på energipriser. Efter åtta år med Miljöpartiet i regering hade Sverige Europas lägsta elpriser, mest export av miljövänlig el, lägst användning av fossil energi och högst användning av förnybar energi. Enligt Svenska kraftnät hade vi också det mest leveranssäkra elsystemet i världen. Men detta håller Moderaterna och Mats Green på att montera ned av rent ideologiska skäl. Det är ni som är svaret skyldig hur ni ska leverera reglerbar kraft och tillräcklig mängd energi för klimatomställningen, för det är ju det detta handlar om.

Du har ingen mer replik men får vid tillfälle gärna berätta om du tror på IPCC:s prognoser eller inte. Fakta verkar vara något du, Mats Green, tar ganska lätt på.

(Applåder)

Fru talman! Jag tycker att det är helt oseriöst av Mats Green att stå här och fara med direkta osanningar. Det han påstår om elsystemet och Miljöpartiets politik är inte sant. Det är tråkigt när man inte kan lyssna på varandra och bemöta argument i sak. Det är en sak att ha olika uppfattningar om saker och ting, och jag har gärna en seriös debatt om Sveriges energisystem. Jag är ändå energiingenjör i grunden och har jobbat med energifrågor i 15 år, så jag vet ganska bra vad jag pratar om. Jag uppskattar om vi kan ha en seriös debatt om hur vi ska leverera den el som behövs för klimatomställningen. Det man slänger sig med måste ändå utgå från någon typ av rimlighet.

Vi vill absolut inte ha ett system med bara väderberoende energi. Jag har precis räknat upp fem tio tekniker som är förnybara och reglerbara. Du måste lyssna på vad dina motdebattörer säger, annars blir det helt meningslöst att ha en debatt.

Det jag presenterar är siffror från rapporter och tunga bedömare, inte minst tunga industriföretag. Några av Sveriges tyngsta företag skriver att det i den energipolitiska debatten felaktigt påstås att Sverige är på väg att få en större andel väderberoende elproduktion än vad elsystemet kan hantera. Men dessa fakta rinner bara av Mats Green. Då blir det väldigt svårt att föra en seriös debatt.

I detta anförande instämde Jacob Risberg (MP).

Fru talman! Klimatpolitik är energipolitik, brukade vår nuvarande statsminister säga. Med den utgångspunkten är det lätt att utvärdera regeringens energipolitik. Den är totalt misslyckad.

Utsläppen ökar kraftigt från och med i år på grund av den här regeringens politik. När Miljöpartiet satt i regeringen minskade utsläppen varje år. Nu ökar de alltså i stället kraftigt. För första gången på 20 år eller mer har vi en regering som medvetet och aktivt fattar beslut som leder till kraftigt ökade utsläpp av klimatskadliga gaser.

Det ser tyvärr inte bättre ut på energiområdet. Under den förra borgerliga regeringen importerade Sverige el, bland annat kolkraft från Tyskland och Polen. Men tack vare en framgångsrik grön politik med en rekordsnabb utbyggnad av kraftproduktionen hade Sverige i stället Europas största överskott på el med 33 terawattimmar år 2022. Det är ett väldigt bra utgångsläge för den omfattande elektrifiering som industrin och transportsektorn står inför. Som jag tidigare nämnde har detta gjorts samtidigt som Sverige är världens bästa land när det kommer till leveranssäkerhet inom elsystemet.

Nu visar prognoserna i stället att investeringstakten minskar på grund av den förda politiken från den här regeringen, när den i stället skulle behöva öka. Med den här konservativa regeringens bakåtsträvande kulturkrig inom energipolitiken går Sverige mot ett elunderskott igen om ingenting görs, precis som förra gången högern styrde. Ett sådant misslyckande skulle kraftigt försvåra för Sverige att nå våra klimatmål, och det skulle verkligen skada det svenska näringslivet.

Industrin och klimatforskarna är rörande överens: Sverige behöver fokusera på att snabbt, billigt och miljövänligt leverera stora mängder fossilfri el.

Det har varit en hel del diskussion om vad industrin efterfrågar. På tal om energimål kom så sent som i måndags ett väldigt tydligt besked levererat av Hitachi Energy, Ovako, H2 Green Steel, Nordion Energi och SCA. Jag tänkte läsa upp några stycken ur deras mycket läsvärda debattartikel: Ett alltför ensidigt fokus på kärnkraft är problematiskt. Elbehovet de närmaste tio åren och ett politiskt fokus på 2045 är en ekvation som inte går ihop. Regeringens avsikt att möta ett fördubblat elbehov till 2045 behöver kompletteras med ett mål på kortare sikt. I potten ligger Sveriges konkurrenskraft som industrination. Vi efterlyser ett politiskt ledarskap som fokuserar på en utbyggd elproduktion och ett modernt elnät som tillför 10 terawattimmar ren och billig el varje år fram till 2035.

Det som kan ge ett nödvändigt tillskott av el tillräckligt snabbt och till konkurrenskraftiga priser är vindkraft. De vindkraftsprojekt som i dag väntar på tillstånd och investeringsbeslut kan, i en försiktig bedömning, ge ett tillskott på 140 terawattimmar fossilfri elproduktion till 2035.

I den energipolitiska debatten påstås felaktigt att Sverige är på väg att få en större andel väderberoende elproduktion än vad elsystemet kan hantera. Välgrundade studier och praktiska exempel från bland annat Portugal och Irland visar att snabb och storskalig utbyggnad av vind- och solkraft kan ge robusta elsystem och konkurrenskraftiga priser.

Merparten av de nya industrisatsningarna är flexibla i sin elanvändning, bland annat genom produktion och lagring av vätgas, vilket också bidrar till el- och energisystemets robusthet. Investeringarna kommer att ske på de platser i världen där det erbjuds ren och konkurrenskraftigt prissatt el tillräckligt snabbt. Det är ett ganska tydligt besked från synnerligen tunga aktörer.

När denna proposition var ute på remiss löd visan på samma sätt. Tunga remissinstanser, bland andra Energiföretagen, Energimyndigheten, SKR och Svenskt Näringsliv, men även till exempel Naturskyddsföreningen, efterlyser precis det som Miljöpartiet har pekat på: ett planeringsmål även på kortare sikt än till 2045.

För mig är det därför obegripligt varför regeringen inte lyssnar på både näringslivets och myndigheternas bedömning och lägger fram planeringsmål för el till 2030 och 2035. Det har vi spelat in från i princip samtliga oppositionspartier under en glorifierad fika, som Rickard kallade den.

När man lägger ihop industrins och myndigheternas bedömning av hur elanvändningen kan komma att öka till följd av elektrifiering inom industrin och transporter ser vi att det snarare handlar om en fördubbling till 2035 än till 2045. För att industrin ska våga satsa på omställningen behöver företagen veta att det finns tillgång till konkurrenskraftig grön el redan 2030. Annars är risken överhängande att företagen inte vågar investera i Sverige, och då hamnar investeringarna i andra länder. Det håller redan på att hända.

Därför föreslår Miljöpartiet följande planeringsmål för att tillgängliggöra mer el till 2030 och 2035.

Vi vill ha ett mål om 100 terawattimmar till 2030 och ytterligare 50 terawattimmar till 2035. Det gör vi genom både ny elproduktion och energieffektivisering.

Låt mig börja med elproduktionen. Svensk Vindenergi bedömer att cirka 45 terawattimmar ny vindkraft kan tillkomma till 2030 och att ytterligare 100 kan tillkomma mellan 2030 och 2035.

Svensk Solenergi bedömer att det är möjligt med 30 terawattimmar solel redan till 2030. Enligt elnätsbolagen finns ansökningar om anslutning för motsvarande 50 terawattimmar solel redan i dag. Det är inte orimligt.

Den andra delen är energieffektivisering. Det är det enskilt billigaste och snabbaste sättet att få fram mer el eller tillgängliggöra mer el. Med mer effektiv användning räcker elen som vi redan producerar till mer. Energimyndigheten bedömer att det är möjligt att få loss upp till 25 terawattimmar el till 2030 enbart genom satsningar på mer effektiv och flexibel användning. Ändå har regeringen i princip ingen politik för energieffektivisering. Man vill se över målet. Så långt har man kommit hittills.

Ett elsystem med mycket variabel energi behöver såklart balanseras, och det har diskuterats mycket. Därför ser Miljöpartiet behov av ett mål, inte bara för energi utan även för effekt och grön baskraft. Det är ett mål som regeringen helt saknar. Det finns ingenting om effekt i regeringens proposition, trots att den diskussionen har gått varm de senaste åren.

Av ekonomiska och tidsmässiga skäl kommer den absoluta merparten av ny elproduktion i Sverige fram till 2030, kanske all, sannolikt även därefter, att komma från förnybara energikällor som vindkraft och solenergi. Den vanligaste följdfrågan är såklart vad vi gör när det inte blåser och solen inte skiner. Då har vi sagt att vi vill ha ett mål om grön baskraft. Redan i dag är det det förnybara som är stommen i den reglerbara kraften, till exempel lagrad energi i form av vatten. Våra vattenmagasin reglerar i stor utsträckning elsystemet. Det förnybara energisystem som vi vill bygga vilar på den grunden.

Grön baskraft innefattar en kombination av förnybar produktion som inte är väderberoende samt lagring och tekniker för systemflexibilitet. Konkret handlar det om höjd effekt i vattenkraften, mer flexibilitet och effekt från kraftvärmen, energilagring i form av vätgas, punktkraft, värmelagring och även gasturbiner drivna på förnybara bränslen. Det handlar även om efterfrågeflexibilitet genom till exempel smart styrning av elbilsladdning och värmepumpar. Potentialen är stor. Vi vill ha ett mål om 10 gigawatt grön baskraft till 2030, vilket skulle kunna balansera en stor tillkommande mängd förnybar energi.

Låt mig nämna några siffror. Vattenkraften har en potential för effekthöjning på kanske 3 gigawatt, och kraftvärmen 1 ½ gigawatt. Efterfrågeflexibilitet inklusive vätgasen ger 8 gigawatt till 2030, enligt våra myndigheter. Batteriprognoserna säger 6-10 gigawatt till 2030. Man kan även titta i SVK:s senaste långsiktiga marknadsanalys. Om man inkluderar teknikerna är risken för effektbrist 0 med stor mängd förnybar energi.

Regeringen föreslår ett leveranssäkerhetsmål för elsystemet, men man missar helt att elsystemet är bara en del av Sveriges energisystem. För att klara klimatomställningen, industrins konkurrenskraft och en anpassning av energisystemet för ett nytt säkerhetspolitiskt läge behövs ett betydligt bredare grepp. Därför föreslår vi ett mål om energisäkerhet.

I sitt remissvar på regeringens promemoria Förslag om nya energipolitiska mål pekar Försvarsmakten på att det krävs stora satsningar på el och energiberedskap.

I dag är Sverige kraftigt beroende av import av energi. All fossil energi är nämligen importerad, och det utgör en allvarlig sårbarhet för Sverige. Vi har redan sett hur Europas djupa beroende av rysk energiförsörjning allvarligt har försämrat Europas säkerhet. Putins energikrig mot Europa har visat att övergången från det fossila till det förnybara är akut, även utifrån ett renodlat säkerhetsperspektiv.

I det här sammanhanget är det en skam att Sverige fortfarande importerar rysk fossilgas i stora mängder, rakt emot riksdagens uttryckliga beslut. Vi har redan nu fått rapporter från Ukraina. De har fått ta emot många attacker på sitt energisystem, och motsvarigheten till vd:n för Svenska kraftnät i Ukraina har sagt att om de fick göra om sitt energisystem för att bli mindre sårbart skulle de ha många små distribuerade produktionsenheter, precis som vi skulle få med ett förnybart energisystem.

Det finns ett exempel där Ryssland skickade in en missil i en solkraftspark. Missilen kostade sannolikt betydligt mer än den lilla andel man lyckades förstöra, och den var sedan uppe snabbt igen och kunde producera el. Vi har hört rapporter om hur elbilar är det som funkar eftersom allt bränsle skickas till fronten och används i stridsvagnar. I det här sammanhanget skulle energigemenskaper där vi blir mer självförsörjande och kan köra ödrift även i mindre skala inte bara vara bra för energisystemet utan också för vår säkerhet.

Vi behöver också bättre prioritera vad vi ställer om i första hand. All vår matproduktion är i dag beroende av importerad fossil energi. För att få mat på bordet är vi beroende av fossil energi. Här behöver vi prioritera. Det finns en utredning om vägen mot fossiloberoende jordbruk. Vi borde prioritera att ställa om arbetsmaskiner, transporter och sådant som är nödvändigt för att få mat på bordet.

Regeringen skriver också vackra ord om biogasen i propositionen, men man sätter absolut inte upp några konkreta mål. Man har inte ens lyckats ta bort den straffskatt på biogas som finns i dag. Därför föreslår vi ett planeringsmål om 10 terawatt till 2030. Det är också helt i linje med vad industrin efterfrågar. Alla förslagen har spelats in i de samtal vi har haft, men de har inte tagits om hand. Det vill jag understryka.

Sammanfattningsvis, fru talman, har vi en regering som inte levererar vad klimatet eller näringslivet behöver och som fortsätter att importera fossil energi från Ryssland. Jag tycker att Sverige förtjänar bättre.

Vi står naturligtvis bakom alla våra reservationer, men för tids vinnande yrkar jag bifall endast till reservationerna 7 och 27.

(Applåder)

I detta anförande instämde Jacob Risberg (MP).

Fru talman! Tusen tack för frågan, Camilla Brodin! Jag hörde inget svar på min fråga, men jag diskuterar gärna effekt. Vi har lagt fram ett förslag om ett mål för just effekt, som ni har yrkat avslag på, och jag kommer att berätta mer om vårt förslag i mitt huvudanförande.

Enligt tunga institutioner som Energimyndigheten, Vattenfall och Svenska kraftnät kan tio gigawatt reglerbar grön baskraft balansera väldigt mycket väderberoende kraft. Vi har presenterat en lösning, men ni har ingen lösning för hur vi ska få tillräckligt med energi eller hur vi ska balansera effekten.

Sverige har en energiminister som är stolt över att kunna skilja på en kilowatt och en kilowattimme, men hon kan uppenbarligen inte skilja på effekt och kapacitet i elnätet. Det som hindrar de flesta industrietableringar är nämligen inte effektproblematiken utan kapaciteten i elnätet. Detta ska vi debattera mer längre fram, så vi ska inte snöa in på det nu. Men det är ändå viktigt att förstå skillnaden om vi ska försöka reda ut olika tekniska termer.

Jag besökte kemiindustrin i Stenungsund i förra veckan, och dess problem är kapaciteten i elnätet, inte att det inte finns tillräckligt med energi och effekt i Sverige som helhet. Lokalt handlar det dock naturligtvis om effekt, och där har vi presenterat lösningar.

Jag vill också ställa frågan varför det inte finns ett tydligt mål till 2030. Tunga remissinstanser som Svenskt Näringsliv, myndigheter, industrin och även Naturskyddsföreningen - en bred uppsjö av intressenter - har efterfrågat ett tydligt planeringsmål till 2030.

Vi spelade in det redan vid första mötet. Jag spelade även in ett mål för effekt, för övrigt, som inte togs om hand över huvud taget. Vad är problemet med ett sådant mål? Jag förstår inte det. Det får ledamoten gärna svara på.

Fru talman! Jag tackar Camilla Brodin för anförandet.

Innan jag ställer mina frågor ska jag reda ut ett och annat. Historiebeskrivningen är totalt felaktig och bygger inte på fakta. Om vi tittar på statistiken för import och export ser vi att när Alliansen styrde och Kristdemokraterna satt i regering var Sverige importberoende av bland annat tysk och polsk kolkraft. Då hade vi en nettoimport på årsbasis. Men efter sju år med grön politik hade Sverige Europas största elöverskott och den största exporten någonsin. Kraftbalansen är fortfarande god. Enligt Svenska kraftnät har Sverige det mest leveranssäkra elsystemet i världen, och vi hamnar också etta i World Energy Councils rankning av världens elsystem. Det Camilla Brodin anför är alltså en falsk beskrivning.

Den väderberoende variabla kraften kommer att byggas ut mer eftersom den är billigast och mest effektiv och går snabbast att bygga. Här ser jag dock inget konkret förslag på hur man ska klara detta. Leveranssäkerhetsmålet är bara fluff, och det finns ingen konsekvensanalys av vad som händer när man ska implementera detta. Den kärnkraft ni vill bygga ligger sannolikt 15 år framåt i tiden. De problem Camilla Brodin tar upp är reella, men det enda hon ägnar sig åt är en felaktig historiebeskrivning.

Hur ska ni lösa effektproblematiken?

Herr talman! Jag börjar med att bemöta ett felaktigt påstående. Det var inte politiska beslut som ledde till nedläggning av kärnkraft utan olönsamhet.

Låt mig återgå till ämnet. Om jag inte missminner mig sätter vi inget slutdatum för försäljning av nya fossildrivna bilar men ett slutdatum för försäljning av fossila bränslen till 2030. Det är för att regeringens förda politik här och nu gör att det blir svårt att nå detta 2025 när vi i dag skriver 2024 och andelen elbilar minskar. Norge var förra året uppe i 80-90 procent, så Sverige hade kunnat nå målet om man hade haft en konsekvent politik som strävar mot detta. Det hade givetvis varit möjligt att även fasa ut fossila bränslen till 2030 om man hade börjat i tid.

Om man ska vara efterklok borde vi aldrig ha börjat använda fossila bränslen utan, som tidigare nämnts i debatten, använt el och elektrifiering redan från första början. Men tyvärr måste vi utgå från där vi är i dag, och vi befinner oss inte på ett bra ställe. Vi har en regering som tillsammans med Sverigedemokraterna gör precis motsatsen till vad vi skulle behöva göra för klimatomställningen, vilket kommer att drabba många människor hårt både här och nu och i framtiden, och jag tycker att man behöver känna att man har ansvaret för de beslut man fattar här.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 11 april.)

Herr talman! Jag kallar ledamotens historiebeskrivning för ren historieförfalskning. Jag läste förut i debatten upp ett citat av Vattenfalls tidigare styrelseordförande där han sa att det inte fanns någon politisk påverkan utan att det var ett rent kommersiellt beslut. Det fanns till exempel stora rostskador i Ringhals 2 och så vidare. Vidare har Riksrevisionen tittat på detta och säger att det är svårt att säga hur effektskatten påverkade beslutet, och går man till dem som faktiskt tog beslutet säger de att det togs på kommersiella grunder. När beslutet togs visste man också utifrån energiöverenskommelsen att effektskatten skulle tas bort, men det påverkade inte beslutet. Det är alltså ganska lätt att bevisa att det ledamoten hävdar inte är sant.

Kärnkraften hade kraftiga subventioner under uppbyggnadsfasen, och det kan vara bra när det gäller ny teknik. Men sedan har man haft fortsatt kraftiga subventioner i och med att man inte har betalat sina försäkringskostnader, som vida överstiger det man betalat i effektskatt.

När man höjde avgiften för kärnavfall utgick man från en bedömning av vad det faktiskt kostar att lagra avfallet, och avgiften bedömdes ha varit för låg, vilket också var en indirekt subvention av kärnkraften.

Lägger man ihop detta är sanningen precis tvärtom, nämligen att kärnkraften har varit subventionerad på totalen. Ändå var de gamla reaktorerna inte lönsamma, och det är ju inte så konstigt. En gammal bil är uttjänt när kostnaden för reparationerna är högre än värdet, och då skrotar man den. Jag förstår inte varför man gör en så otroligt stor grej av detta.