Elisabeth Svantesson

Herr talman! Tack, Eva Lindh, för frågorna!

Jag tror på att säga som det är. Det kanske är en väldigt hemlig lista, för jag har absolut inte någon aning om det som Eva Lindh nu nämner. Det är inte så att regeringen har suttit och arbetat fram något förslag utifrån det som Eva Lindh nu berättar och beskriver. Det kanske finns en utredning; jag vet inte. Men det är antagligen ingen utredning på mitt område i så fall, för då hade jag nog vetat det. Annars blir det såklart ännu mer pinsamt i efterhand.

Det är väl alldeles uppenbart att om det finns frågor av den här karaktären – vad det nu än är som har tagits fram och skrivits – kommer de att remitteras och diskuteras. Både Eva Lindh och jag vet att sådana här frågor, där man försöker ändra Kommunsverige, inte är någonting som man driver igenom i ett klubbslag, utan tvärtom. Jag tror att det skulle finnas väldigt lite stöd för det både i riksdagen och regeringen och ute i landet. Vi får återkomma om det blir någon annan typ av förslag.

Herr talman! Jag är inte expert på exakt hur riktlinjerna för vården och kommunerna ska se ut. Men med det sagt har det som man gjort i framför allt Partille och på några andra ställen verkligen fått genomslag. Det hjälper kvinnor, och det blir bättre arbetsmiljö. Man har lägre sjukfrånvaro, och livet blir lite enklare.

Därför menar jag att det är en fråga som måste genomsyra det man gör. Jag kan inte förstå att man år 2025 inte gör det mer. Med det kommunerna gör, det vi gör i budgeten och det som görs tillsammans på olika sätt bör vi lyfta frågan – och inte bara lyfta frågan, utan också se till att man får hjälp och stöd. Just nu är 1,2 miljoner kvinnor i klimakteriet, herr talman.

(Applåder)

Herr talman! Tack, Helene Odenjung, för den frågan!

Klimakteriet är inte att leka med. Ungefär 1,2 miljoner kvinnor befinner sig i den ålder där man genomgår klimakteriet. Ändå talar vi så sällan om alla de utmaningar och problem som många kvinnor har.

Precis som ledamoten sa är många medvetna om vad det är för utmaningar man har. Andra kanske känner sig deprimerade eller har ont i kroppen. Det finns massor av symtom som man inte kan koppla till klimakteriet, och det gör inte heller vården. Det påverkar det privata livet och arbetslivet.

Jag tycker att det är dags att göra något åt det. Det är därför som vi i budgeten för nästa år när vi gör satsningen på kvinnohälsa också riktar den mot klimakterievård. Här behövs upplysning.

Jag ska inte göra någon genusanalys nu. Jag kan bara konstatera att när det är så många kvinnor som drabbas så hårt borde fler kvinnor stå på barrikaderna som Helene Odenjung gör i dag. Jag tackar för frågan.

(Applåder)

Herr talman! Tack, ledamoten, för frågan!

Jag är bekymrad, och det gör mig lite ledsen när vi vet att det finns evidensbaserade sätt att arbeta på. Jag känner själv att det är rätt så gammalmodigt att jobba som man gjorde för 10, 20 eller 30 år sedan. Människor kunde inte få bo någonstans om de inte var helnyktra eller om de hade droger i kroppen. Då vet man inte vad beroendeproblematik är.

Ska människor verkligen komma till rätta med det som kanske är tufft i deras liv måste de först ha en trygg plats och inte tvärtom. Jag hoppas att fler ska arbeta vidare med just Bostad först eller på andra sätt för att hjälpa dem som inte har ett hem.

Herr talman! Tack, Larry Söder, för en väldigt viktig fråga!

Ett land är aldrig starkare än hur man lyckas hjälpa, skydda och ta ansvar för dem som är allra mest utsatta. Sverige är ett rikt land med välstånd. Vi har fina och bra socialförsäkringssystem. Trots det hamnar människor fel av olika skäl. Det kan handla om psykisk ohälsa eller droger.

Det finns många orsaker till att många människor i dag är hemlösa. Jag har träffat många äldre hemlösa här i Stockholm. Jag vet att speciellt kvinnorna har det fruktansvärt tufft på så många sätt och vis. Det måste vi göra någonting åt.

Bostad först är en väldigt bra modell att jobba med som jag hoppas att fler kommuner ska ta efter. Den gör skillnad på riktigt. Man får dessutom pengar från den budget som riksdagen förhoppningsvis snart ska besluta om inför nästa år. Jag hoppas att fler ska arbeta med den och att vi också ska sprida informationen om hur den fungerar.

Herr talman! Jag delar Mikael Dambergs insikt om att detta kommer med en kostnad. Frågan är vem som ska betala. När vi inte har haft något karensavdrag alls och man har fått ut 100 procent eller 80 procent hela vägen vet vi att fler har utnyttjat systemet.

De flesta människor jobbar hårt och använder det på rätt sätt. Men när en undersköterska, en polis eller en montör som inte har samma arbetsmoral stannar hemma är det de andra, de hårt arbetande människorna, som får göra jobbet. Det tycker jag är orättvist. Och kostnaden, herr talman, kommer till arbetsgivarna, till staten och till dem som får gå till jobbet trots att de är de hederligaste och alltid stannar hemma när de är sjuka.

(Applåder)

Herr talman! Tack för en viktig fråga, Mikael Damberg!

Jag noterar först att Socialdemokraterna nu å ena sidan talar om tillväxt och att svensk ekonomi ska växa, å andra sidan gärna vill höja skatten för alla som arbetar och lägga skatt och tunga bördor på bolånetagare. Man vill inte, som vi andra, ha en låg reduktionsplikt och så vidare. Allt det där drabbar hushållen, men det drabbar också den svenska ekonomin. Det tycker jag är olyckligt.

När det gäller den här specifika frågan kan man absolut diskutera rättvisa. Jag förstår verkligen Mikael Dambergs argument. Men arbetsmarknaden har förändrats efter pandemin. Det var då det blev tydligt. Men det handlar egentligen inte om sjukförsäkringen utan om att en del kan jobba hemifrån en eller två dagar i veckan, andra kan det inte. Det kan upplevas som en orättvisa.

När det gäller själva sjukförsäkringssystemet och karensen är det bara ett faktum att om du är sjuk ska du vara hemma och är du frisk ska du jobba, oavsett var du är. Att värna det systemet är också att värna rättvisa och långsiktig tillväxt.

(Applåder)

Herr talman! Jag förstår att det är jobbigt för många socialdemokrater att sitta på läktaren och ibland smågnälla eller bara vara allmänt småtrötta och hoppas att de ska vinna val. Jag förstår att det är jobbigt att inte vara med i matchen.

Jag nämnde bara några saker av allt det vi gör för att fokusera på både långsiktig och kortsiktig tillväxt. Just nu handlar det också om att bryta lågkonjunkturen, som är utdragen, och stärka hushållen så att de får framtidstro.

Det är enorma satsningar, herr talman. Vi ska inte underskatta dem. Allt jag nämnde om infrastruktur, forskning och energisystem är viktigt. Men tänk också på de investeringar som vi gör tillsammans i försvaret just nu.

De investeringarna, tillsammans med de fängelseplatser som nu byggs, kommer att leda till väldigt många fler arbetstillfällen i Sverige, vilket kommer att förändra svensk ekonomi och arbetsmarknad. Det är enormt stora projekt som också kommer att påverka tillväxten, och det tar tid. Vi kanske inte har tänkt på den typen av offentliga investeringar tidigare, för vi har även haft andra behov. Nu är behoven många på många ställen, och vi gör enorma investeringar. Detta kommer att påverka tillväxten. Nästa år räknar vi med en tillväxt på drygt 3 procent, och delar av det handlar om effekter av budgeten. Det är så prognosmakare gör och såklart även våra tjänstemän på Finansdepartementet.

Jag har full förståelse för att Socialdemokraterna inte håller med mig, men jag tror att det kan vara bra att se vad som görs och säga som det är: Vi är aktiva, och det är stora investeringar som görs.

Jag går till jobbet tidigt på morgonen varje dag med Sveriges bästa för ögonen, både för dem som lever här och nu och för framtida generationer. Steg för steg gör vi det som borde ha gjorts för länge sedan. Och för att säga något kort gällande tillväxten: Det handlar också om skatter. Det handlar också om att möjliggöra och underlätta för människor att konsumera.

Jag kan påminna er här inne och er som ser på debatten att här i Stockholm, Socialdemokraternas skyltfönster, har man höjt skatten två år i rad för helt vanliga människor. Ändå blir inte kvaliteten särskilt mycket bättre.

Vi gör lite tvärtom.

Trevlig helg!

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Herr talman! Tack till både interpellanten och Eva Lindh för den här diskussionen! Den är viktig.

Jag kan berätta, herr talman, hur det var när jag fick ansvar för de statliga bolagen. Jag tror att jag är den första finansministern någonsin som har det. Då var det väldigt tydligt för mig att det var en fantastisk portfölj med stora värden som staten förvaltar och utvecklar. Men jag kände också att de hade blivit lite bortglömda. Det var därför som vi satte igång ett arbete som handlade om ägarpolicy och om att förtydliga kraven och uppgiften. Det gjorde vi också för att göra de statliga bolagen mer alerta. Ibland brukar jag säga: Att alla äger ett bolag betyder inte att ingen äger. En vd, en ordförande och en styrelse måste alltså vara medvetna om att man ska förvalta åt hela svenska folket.

Vi tog fram en ny ägarpolicy – det är precis det vi har gjort – som fokuserar på värdeskapande och på det som också interpellanten är inne på.

Dessutom är det redan i dag så att LKAB, till exempel, betyder enormt mycket för Sverige. Man bidrar med enorma värden – man är dessutom en stor skattebetalare – och med sin malm till SSAB. Det är ett exempel. Och Vattenfall är, som jag sa, ett av Europas största energibolag.

När man förvaltar bolagen ska man såklart se till att de fattar affärsmässiga beslut men också vara tydlig i styrningen. Vi har varit tydliga med att svenska staten, regeringen, vill ha kärnkraft.

Det som nu sker menar jag är precis det som interpellanten efterfrågar. Sedan är interpellanten en socialdemokrat i opposition och jag är moderat finansminister. Därför kan vi absolut ha skilda sätt att se på detta.

Jag skyller absolut inte på omvärlden. Det är inte bara jag som beskriver den globala ekonomin så här: När Trump klev in på banan blev det en stor osäkerhet.

Skillnaden, tror jag, när det gäller svenskar är att många svenskar har investerat och sparat – ISK och pensionssparande – mer än man har gjort i många andra länder. Det gör att man blir väldigt orolig när de här beskeden kommer. Detta är jag inte ensam om att mena.

Jag är väldigt glad för att vi som har en av de absolut starkaste statsfinanserna i världen nu kan använda den styrkan för att bryta lågkonjunkturen och förstärka hushållen på olika sätt. Det är sänkt skatt på arbete för tredje året i rad, sänkt skatt på pension, lägre förskoleavgift, halverad matmoms från den 1 april nästa år till den sista december 2027 och så vidare. Det gör skillnad. Och vi har varit aktiva under hela den här tiden.

Får jag bara komma tillbaka till den långsiktiga tillväxten. Jag ska säga någonting kort också om den kortsiktiga. Ja, det är helt klart så att flera länder i EU nu har högre tillväxt än Sverige. Men det finns tyvärr också de som har det oerhört tufft, och det är ett problem. Tyskland har haft nolltillväxt i flera år. Vi är ju beroende också av omvärlden. Alla socialdemokrater i kammaren vet att vi är det. Men vi i den svenska regeringen ska göra vad vi kan för att få fart på ekonomin nu men framför allt också långsiktigt. Jag uppskattar den ingången.

Nu har jag 45 sekunder kvar av min talartid. Då tänkte jag glädja ledamoten med att berätta om några av de saker som vi har gjort och gör. Vi gör den största satsningen på forskning och innovation någonsin, och vi gör historiska satsningar på infrastruktur. I den proposition som vi har lagt fram omhändertar vi hela underhållsskulden på väg, och vi gör det som enligt Trafikverket är möjligt på järnväg. Vi har gjort skatteförändringar som gör det enklare att driva företag. Vi gör det mer lönsamt att utbilda sig och att jobba. Vi genomför regelförenklingar. Vi gör det lättare att starta och driva företag. Vi har höjt omsättningsgränsen för moms. Vi har avskaffat kvittokrånglet. Vi utreder borttagandet av matkravet. Vi sänker tillfälligt arbetsgivaravgiften för unga och inför nya 3:12-regler, som betyder sänkt skatt för ungefär 60 000 fåmansbolag.

Ni kanske tyckte att det gick fort nu. Det beror på att min talartid är slut. Detta var ändå bara halva listan. Jag återkommer, herr talman.

Herr talman! Tack, Peder Björk, för den här interpellationen! Den berör två viktiga ämnen. Den berör tillväxt, och den berör hur vi förvaltar och utvecklar verksamheterna i de statligt ägda bolagen, som vi äger tillsammans.

De senaste fem sex åren har varit prövande med både krig i vårt närområde och höga energipriser. Det var en pandemi strax före som också var med och pressade upp priserna. När vi tillträdde hösten 2022 ärvde vi en inflation på 10 procent, låg tillväxt och hög arbetslöshet.

Jag delar bilden av att läget i svensk ekonomi nu är tufft i makrobemärkelse: Konjunkturen är utdragen och alldeles för seg. Det beror naturligtvis på flera saker. En orsak är att svenska hushåll mer än andra hushåll i världen är högt belånade och mer räntekänsliga med korta räntebindningstider. Helt plötsligt såg hushållen sina bolånekostnader gå från hyfsade nivåer till att äta upp stora delar av konsumtionsutrymmet. Väldigt många som hade det tajt och tufft redan innan har nu fått det ännu tuffare när priserna är högre. Det var just därför, herr talman, som det var så viktigt att pressa ned inflationen.

Vi fyra partier med majoritet i riksdagen kunde vara återhållsamma trots att konjunkturen var knagglig och kanske skulle ha behövt en skjuts. Vi stöttade hushållen. Ännu viktigare i början var kanske också de satsningar som vi gjorde på välfärden, eftersom pensionskostnaderna sköt i höjden.

När nu inflationen är bekämpad har alltså kommuner och regioner bara i år 50 miljarder mindre i pensionskostnader. Jag är glad över att vi har lyckats med detta.

Vi såg en återhämtning i slutet av förra året. Det var glädjande. Men sedan klev Donald Trump in på arenan. Och vad gör han? Jo, han skapar otroligt mycket oförutsägbarhet och osäkerhet med sina besked om tullar. Precis som Eva Lindh säger är vissa hushåll försiktiga för att de inte kan medan andra är försiktiga för att de inte vet vad som ska hända.

Ni har hört mig tala om detta många gånger sedan jag fick det här jobbet. Tillväxt och hur vi kan få igång tillväxten på kort och lång sikt är väldigt viktiga frågor för mig. Jag är också glad över att jag nu för första gången på många år hör Socialdemokraterna prata tillväxt.

Det vi gör steg för steg och nu i budgeten är att ge en energiinjektion. Tidigare har vi sänkt skatt på arbete, i det närmaste halverat drivmedelspriserna och gjort mycket för att stötta hushållen. Men det här är en injektion. Varför? Jo, för det är bara detta som kan bryta lågkonjunkturen.

Riksbanken gör uppenbarligen bedömningen att det också behövs mer expansivitet – vi är expansiva – för att hushållen ska kunna känna framtidstro och tillförsikt. Sverige står i grunden på en stabil ekonomisk och politisk grund, och vi har goda chanser framöver.

Interpellationen handlar ju trots allt om statligt ägda bolag. Jag kan komma tillbaka till tillväxten i nästa inlägg. Många av dessa bolag är fantastiska, och de bidrar med tillväxt. Svenska Vattenfall bidrar just nu till de största investeringarna på mycket länge. Man ska vara försiktig med att kalla det ”historiskt”, för man kan få kritik för det, men det är alltså en väldigt stor satsning på kärnkraft. Det kommer att vara väldigt många som jobbar vid Ringhals under flera år framöver. Det handlar om tusentals människor. Man gör stora investeringar för att svenska företag ska ha tillräckligt med ren el framöver och för att vi ska kunna fortsätta vår resa med den gröna omställningen. Detta är ett exempel av många.

Herr talman! Totalt sett har de statliga bolagen över 120 000 anställda. Värdet på portföljen, alltså deras sammantagna värde, är över 800 miljarder. De bidrar. Detta att vi har tydliga avkastningskrav, att bolagen ska skapa värden, handlar just om tillväxt. De ska vara med och bidra i den svenska ekonomin, vilket de gör. Det är självklart att flera av dem kan göra det bättre. Men nej är det korta svaret på frågan om jag har tänkt ändra uppdragen nu.

Herr talman! Peder Björk har frågat mig om jag avser att ta initiativ till förändrade eller nya uppdrag till statliga bolag för att de ska bidra till att ta Sverige ur den ekonomiska krisen och hur jag ser på just de statliga bolagens roll för svensk tillväxt.

Det statliga bolagsägandet i Sverige har tillkommit vid olika tidpunkter och av olika skäl. Utgångspunkten är att statens bolagsägande motiveras av ett nationellt eller marknadsspecifikt intresse. Ett nationellt intresse kan vara att staten har ett behov av eller ser ett värde i att äga bolag med tillgångar av strategiskt intresse. Ett marknadsspecifikt intresse kan vara att staten äger bolag som är naturliga monopol eller som verkar på marknader som karakteriseras av ett marknadsmisslyckande. Det kan också handla om att riksdagen beslutat om ett samhällsuppdrag som är svårt att hantera utan statligt inflytande, vilket motiverar ett statligt ägt bolag.

Regeringen har riksdagens uppdrag att aktivt förvalta de statligt ägda bolagen så att den långsiktiga ekonomiska värdeutvecklingen blir den bästa möjliga och de av riksdagen beslutade samhällsuppdragen utförs väl. Regeringen beslutade i februari i år om en ny ägarpolicy för bolag med statligt ägande, där en viktig princip är att bolagen agerar affärsmässigt. Regeringen förväntar sig därmed att bolagen agerar affärsmässigt, hållbart och föredömligt. Bolagen förväntas anpassa sig efter de förutsättningar som råder i samhället och bidra till ekonomisk tillväxt genom att fokusera på långsiktigt värdeskapande. Genom ett sådant agerande bidrar bolagen till såväl svensk tillväxt som svensk konkurrenskraft.

I statens roll som aktiv ägare av de statligt ägda bolagen ingår att löpande pröva skälen för ett fortsatt statligt ägande såväl som bolagens olika uppdrag och inriktning. Jag ser just nu inget behov av att ge förändrade eller nya uppdrag.

Herr talman! Jag står fast vid det. Självklart får vi jämföra oss med jämförbara länder. Så är det absolut, men vi är väldigt, väldigt framgångsrika.

Jag skulle vilja vända på frågan – det ska jag dock inte göra eftersom ledamoten inte kan svara. Men hur ska Centerpartiet, Miljöpartiet, Socialdemokraterna och Vänsterpartiet nå ESR-målen? Vad jag vet fattas ungefär 4 miljoner ton till 2030. Det är den lilla saken. När det gäller svenskt skogsbruk fattas det 70 miljoner ton. Hur ska man lösa detta?

Det finns två sätt. Det ena är att höja reduktionsplikten, men det räcker inte; vi får nog stänga av varenda bil i Sverige alternativt sluta bruka skogen under en ganska lång tid framöver. Det vore ett sätt att nå 70 miljoner. Hur tänker ni på den andra sidan annars nå dit?

Jag gillar att kalla en spade för en spade och säga som det är: Vi ska sänka utsläppen, men vi måste göra det på ett realistiskt sätt som är möjligt och där vi faktiskt har svenska folket med oss, för tro det eller ej: Vi och jag representerar svenska folket. De som har röstat på oss vill att vi för en bra politik både för klimatet och för deras ekonomi.

(Applåder)

Herr talman! Det korta svaret är nej. Jag kan också lägga ut texten lite.

Jag tycker och menar att det är viktigt att säga som det är. Ja, utsläppen ökade. Varför det? Jo, för att vi förändrade reduktionsplikten. Varför gjorde vi det? Jo, därför att det var en helt ohållbar situation för hårt arbetande människor.

Med det sagt: Sverige är ett föregångsland. Under många år har svenska företag, svenska hushåll och svensk politik på båda sidor haft en väldigt ambitiös klimatpolitik för att minska utsläppen, och det fortsätter vi att ha. Det är ett faktum att Sverige är ett av de länder i världen som har lägst utsläpp per capita. Det är ett faktum att vi kan säga att vi har nästan hela vår elproduktion fossilfri – 98 procent. Det är det inte många länder som kan.

Detta är att vara ett föregångsland. Är vi nöjda med detta och allmänt stolta? Nej, vi är realister. Vi vet att om vi ska få med oss människor och ha legitimitet för det vi gör måste vi också se hur det påverkar svenska hushåll. Hur kan vi både få ned utsläppen och se till att svenska folket är med på den resan?

(Applåder)

Herr talman! Tack, Martin Ådahl, för en viktig fråga! Företagen är ju de som anställer, och Martin Ådahl tycker inte att jag nämnde dem nu. Nej, men jag handlar. I alla våra fyra budgeter har vi naturligtvis varit måna om att se till att skapa ett bra klimat för företag. Vi har i den här budgeten lagt fram ett bra förslag om 3:12-regler. Vi fortsätter, som jag sa, med linjen att öka efterfrågan. Vi har till exempel förenklat kvittokrånglet, något som jag vet att många är glada för att vi gör. Vi sänker arbetsgivaravgiften för unga. Vi har förändrat växa-stödet. Vi sänker drivmedelspriserna och mycket, mycket annat.

Jag förstår att många av de svenska företagen vill ha mer, och det kan jag lova att våra fyra partier tillsammans kan leverera. Jag är inte lika säker på att de fyra partierna på oppositionssidan kan göra det. Det krävs vilja och en riktning. Vi ska fortsätta på den inslagna vägen med att öka efterfrågan så att det finns mer pengar hos hushållen, men vi ska också fortsätta att underlätta för Sveriges företag genom att sänka kostnaderna och minska regelkrånglet.

(Applåder)

Herr talman! Tack, Martin Ådahl, för en väldigt bra och viktig fråga!

I den lågkonjunktur som vi befinner oss i är arbetslösheten fortsatt hög. Martin Ådahl vet mycket väl att en del handlar om att den är konjunkturell. När efterfrågan minskar och företagen håller tillbaka ökar alltså arbetslösheten. Det är allvarligt. Det är därför vi behöver bryta lågkonjunkturen. Det viktigaste vi kan göra är just att få igång den inhemska efterfrågan så att konjunkturen vänder och man kan komma tillbaka till arbete. Det är A och O när det gäller den delen.

Den andra delen, herr talman, handlar om den strukturella arbetslösheten. Den är bland annat en effekt av en mycket hög invandring och en kravlös politik. Men det handlar också om en missmatchning och ett litet haveri ibland med Arbetsförmedlingen. Det ska jag inte just nu beskylla Martin Ådahl för, men jag kanske kommer tillbaka till det i replikskifte två. Skämt åsido: Där behövs det reformer på skattesidan, jobbpremie och tydliga krav vad gäller en bidragsreform, som jag hoppas att också Martin Ådahl och Centerpartiet ställer sig bakom.

(Applåder)

Herr talman! Okej, det finns en skillnad till i svensk politik. Man kan prioritera. Under de här åren, då vi lägger fram budgetar, omprioriterar vi 46 miljarder kronor. Det är i skattesänkning räknat 1 000 kronor varje månad för en sjuksköterska. Det går alltså att göra saker på ett annat sätt.

För mig och för oss är det viktigt att nu få ekonomin att växa. Vi är väldigt känsliga för det som har hänt i omvärlden. Tillväxtreformer kommer att få ekonomin att växa, och den injektion vi nu gör för svenska hushåll kommer också att ha stor effekt.

Herr talman! Jag tycker slutligen att det är bra att påminna om något. Ibland låter det som att kommuner och regioner får 1 eller 2 miljarder. Först och främst har man egen beskattningsrätt, men vi kommer alltid att behöva stötta. Det tycker jag är helt självklart, speciellt om vi lägger på olika lagar. Finansieringsprincipen gäller. Kom då ihåg att statsbidragen under pandemin var 258 miljarder! Nästa år är de 297 miljarder – från staten till kommuner och regioner.

(Applåder)

Herr talman! Här är skillnaden väldigt tydligt i svensk politik. I den här budgeten sänker vi för tredje gången sjuksköterskornas skatt. De får behålla mer av sin lön. I den här budgeten lägger vi mer pengar på ätstörningsvård. Här i Stockholm, där Vänsterpartiet styr, höjer man skatten och lägger ned ätstörningskliniker eftersom man inte förstår att man kan prioritera och ha en skattepolitik som gynnar hårt arbetande människor.

Det är skillnaden, herr talman, i svensk ekonomisk politik. Det handlar om att alltid ropa efter höjda skatter och bidrag men inte förmå använda pengarna på det bästa sättet.

Herr talman! Vi har under de här åren – och det är jag stolt över – prioriterat regioner och kommuner, vården och skolan, speciellt när det var som allra tuffast med den höga inflationen. Det var rekordhöga nivåer och är det fortfarande. Det har aldrig någonsin varit högre statsbidrag än de som kommer regioner och kommuner till del nästa år.

(Applåder)

Herr talman! Jag förstår att Mikael Damberg tycker att det är jobbigt att sitta på läktaren och inte vara med i matchen. Jag förstår det, och jag tänker att även svenska hushåll behöver få lite klarhet.

Vad jag vet har Socialdemokraterna och Mikael Damberg aldrig någonsin sett till att svenska hushåll och barnfamiljer på bara ett år får 1 800 kronor mer i månaden. Vad jag vet har Mikael Damberg aldrig sänkt drivmedelskostnaden med 500 kronor per tank – den har tvärtom höjts.

Vad jag vet, herr talman, var det också så att Mikael Damberg oftast röstar nej när vanliga människor, hårt arbetande löntagare, ska få sänkt skatt. Det är intressant, också med tanke på framtiden och på valet. Vad kan svenska hushåll vänta sig om, gud förbjude, vi skulle ha en annan regering med fyra partier som drar åt olika håll?

Herr talman! Vad jag vet var det faktiskt till och med så att Mikael Damberg, när han var finansminister, inte ens fick igenom en budget, och det ger inte speciellt stabila spelregler för svenska företag och hushåll.

(Applåder)

I detta anförande instämde Sara-Lena Bjälkö (SD).

Herr talman! Tack, Mikael Damberg, för frågan! Vi har ju nu en majoritet för det som Sverige verkligen behöver, nämligen kärnkraft. Jag uppfattar också att Socialdemokraterna i grunden ställer sig bakom detta. Det finns en bred majoritet för det. Samtidigt säger vi alla ja till både vindkraft, vattenkraft och sol. Det finns alltså en majoritet. Men vi får säkert anledning att komma tillbaka till det.

På något sätt känns det, herr talman, som att Mikael Damberg gärna vill prata om andra saker än just detta. Det här är en fråga som vi har pratat om ganska mycket. Verkligheten kanske är lite för besvärande och ibland också Mikael Dambergs värsta fiende.

Vi har alltså en majoritet som är för kärnkraft. Det är bra för svenska företag. Socialdemokraterna får gärna ansluta.

Men det är också så, herr talman, att jag den här dagen uppfattar en viss gnällighet från Mikael Damberg. Jag tänker att det för Sveriges bästa är bra det vi nu gör för företag, för hushåll och för att stärka svensk ekonomi. Jag vet inte om Mikael Damberg inte vill prata om det i det här replikskiftet.

(Applåder)

I detta anförande instämde Fredrik Ahlstedt och Adam Reuterskiöld (båda M).

Herr talman! Det är krig i öster och handelskrig i väster. Sverige, som är ett handelsberoende land och en handelsberoende ekonomi, påverkas i hög grad av det som händer i vår omvärld. I det läget är det en styrka för Sverige att den här budgeten kommer att röstas igenom här i riksdagen. Det vi föreslår kommer dessutom att genomföras. Det skapar i en orolig tid stabila förutsättningar för hushållen, företag, regioner och kommuner. Det går att planera framtiden.

Vi behöver inte gå tillbaka särskilt långt, bara till den förra mandatperioden, för att minnas hur budgetkaos och regeringskriser avlöste varandra. Statens finanser och svenskarnas ekonomi låg under en tid till stor del i händerna på en vänsterpartistisk vilde.

Man skulle ändå kunna tro, herr talman, att oppositionen nu har ägnat de gångna tre åren åt att prata ihop sig, ta fram en gemensam politik och få ihop ett budgetunderlag. Nej, det har man inte gjort eller inte lyckats med. Ett parti säger att de vill ha sänkt skatt, men de andra tre vill ha höjd. Vissa är försiktigt positiva till kärnkraft, och andra säger blankt nej. Vissa säger sig nu för tiden vara för många av de verktyg som vi genomför mot gängkriminella, medan andra fortsätter att rösta nej.

Men det finns två saker man är helt överens om, herr talman: högre invandring och högre drivmedelspriser. Var hade Sverige varit i dag om de här fyra partierna hade styrt under de här åren?

Avslutningsvis vill jag tacka mina kollegor i Sverigedemokraterna, Liberalerna och Kristdemokraterna för ett mycket gott samarbete med den här budgeten. Den gör skillnad på riktigt för Sverige, för svensk ekonomi och framför allt för hårt arbetande människor. Vi har visat att det går att vända riktningen. Vi är inte framme, men vi är på god väg. Steg för steg kommer vi att fortsätta det samarbetet och göra Sverige bättre.

(Applåder)

I detta anförande instämde Gustaf Göthberg (M) samt Sara-Lena Bjälkö och Erik Hellsborn (båda SD).