Gunnar Strömmer

Herr talman! Det blev en ganska bred diskussion på slutet om allt från medborgarskap till hederskultur och andra frågor.

Min utgångspunkt är att det är uppenbart att det finns en svensk historia och en svensk kultur. Jag uppfattar att vi är väldigt många medborgare som lever i den, som står upp för den och som även vill att den ska vara öppen för människor som kommer till Sverige.

Låt mig återvända till det som är grundackordet i hatbrottslagstiftningen. Alldeles oavsett historia, kultur och vid vilken tidpunkt man har kommit till ett land - om man har varit här för evigt eller kommit ny till Sverige - är hela utgångspunkten i lagstiftningen att det är du som individ och ditt skydd mot kränkande särbehandling som är grejen, och detta alltså alldeles oavsett vad du har för etniskt eller nationellt ursprung.

Detta är som sagt grundackordet i diskrimineringslagstiftningen och hela idén i det individuella fri- och rättighetsskyddet i våra grundlagar. Det är också hela utgångspunkten för hatbrottslagstiftningen.

Var och en av oss, även vi som är medelålders och födda i landet med svensk etnicitet, har ett skydd mot kränkande behandling i form av en av hat driven förnedring i samband med ett rån eller annat. Detta grundackord ska vi vara utomordentligt rädda om.

Den brottslighet vi talar om är oavsett motiv, höll jag på att säga, utomordentligt brutal i sina förnedrande inslag. Det räcker väldigt långt att göra det vi nu gör och höja straffen för denna typ av rån och se till att det också höjs på ett sådant sätt att det alltid är fängelse som minimistraff med obligatorisk häktning. Det blir ett ordentligt tryck mot de människor oavsett etnisk bakgrund som ägnar sig åt denna typ av förnedrande brottslighet.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Herr talman! När Pontus Andersson drar iväg i breda resonemang om påstådd svenskfientlighet och förnekelse av svensk kultur och svenska traditioner är jag inte med honom. Däremot tycker jag att det är utomordentligt intressant att diskutera själva sakfrågan, nämligen hatbrotten och hur de ska hanteras. Detta gäller alldeles oavsett vilket etniskt eller nationellt ursprung den som blir utsatt för ett hatbrott har.

Pontus Andersson tog upp det väldigt uppmärksammade fallet i Solna och beskrev de väldigt förnedrande och kränkande inslagen i detta rån. Jag uppfattade dock att det kom en enorm respons från det svenska samhället mot dessa gärningsmän och till stöd för brottsoffret.

Om vi tar detta fall som utgångspunkt skulle jag vilja säga att det var ett förfärligt fall. Det var ett fall där gärningsmännen visade en råhet som inget anständigt samhälle kan acceptera. Jag uppfattar att det som kom som respons från det breda samhället var ett utomordentligt starkt avståndstagande och en väldigt stark reaktion mot detta. Jag upplevde inte att det var någon som var beredd att resa sig upp och försvara de motiv som kan tänkas ha legat bakom denna förnedrande behandling, och det tycker jag att man ska ta fasta på. Jag tror inte att det finns någon acceptans alls för detta, i alla fall inte bredare i samhället.

Jag tycker inte heller att man från statligt håll har försökt att skyla över detta. Jag tog del av en Brårapport från 2021 som är ganska krass i beskrivningen av det som vi talar om. De försöker att definiera vad dessa förnedringsrån innebär. Det handlar om en vilja att skada, skrämma eller kränka brottsoffren. I denna rapport är de väldigt explicita med att majoriteten av dem som misstänks för dessa ungdomsrån är pojkar i åldern 15-17 som har utländsk bakgrund och som bor i socialt utsatta områden. Två tredjedelar av de misstänkta under perioden 2015-2019 hade utländsk bakgrund, medan tre fjärdedelar av målsägarna under samma period hade svensk bakgrund.

Det är svenska statliga myndigheter under Justitiedepartementet som på ett mycket sakligt sätt slår fast att det är på det sättet. Ska vi kunna trycka tillbaka denna typ av brottslighet behöver vi inte i onödan bygga mystik kring frågorna.

Jag tycker att man kan gå till lagstiftningen som den ser ut, titta på de fakta som bekräftas på olika sätt, exempelvis av rapportunderlag från våra statliga myndigheter, och ta det som en utgångspunkt för att trycka på för att denna typ av motiv - om de kan konstateras - ska leda till straff i högre grad än tidigare.

Jag tycker att det är berättigat att fråga sig varför det inte förekommer i större utsträckning än vad det gör i dag att hatmotiv - eller i alla fall tänkbara hatmotiv - mot personer med svensk bakgrund får en konsekvens också vid straffmätningen. Jag tycker att det är värt att vi diskuterar frågan. Detta inkluderas i de uppdrag som de ansvariga brottsbekämpande myndigheterna redan har fått.

Jag tycker naturligtvis att detta stämmer till eftertanke för alla aktörer i våra rättsliga processer som kan påverka i denna fråga. Det gäller inte minst åklagare och de advokater och ombud som stöttar brottsoffren i dessa fall.

Herr talman! Jag tackar för möjligheten att diskutera dessa viktiga frågor.

Jag tycker att det är väldigt viktigt att slå fast vad som är grundackordet i den svenska lagstiftningen. Hatbrottslagstiftningen är en straffgrund som träffar alla kränkningar som motiveras av att man på olika sätt vill slå ned på ett nationellt eller etniskt ursprung, och det alldeles oavsett om det nationella eller etniska ursprunget är svenskt, afrikanskt, amerikanskt eller vad det nu kan vara. Det är själva utgångspunkten för lagstiftningen.

På precis samma sätt utgår diskrimineringslagstiftningen ifrån detta, och på precis samma sätt utgår de grundläggande konstitutionella principerna om likabehandling från att var och en ska vara skyddad mot en kränkande behandling som har att göra med faktorer de själva inte kan påverka.

Detta kan man också se i det sätt på vilket hatbrottslagstiftningen har behandlats inte bara här i kammaren utan även i utskottet: Det har så att säga bekräftats att lagstiftningen alltså är ett skydd för var och en - varje individ - oavsett etniskt ursprung. Det innebär att det om någon blir kränkt eller utsatt för ett hatbrott på grund av sin svenska etnicitet är ett hatbrott i lika hög grad som om man hade haft en annan etnisk eller nationell bakgrund.

Jag tycker att detta är det första viktiga att säga, det vill säga att det är en lagstiftning för var och en. Det är det ena.

Det andra handlar om vilka som har huvudansvar för att den här typen av motiv får genomslag också vid en rättslig prövning. Först är det naturligtvis åklagare som väcker åtal och kan peka på ett hatbrottsmotiv som någonting som så att säga ska leda till ett högre straff. Sedan är det klart att den som drabbas av ett brott som regel har ett målsägandebiträde, som också har möjlighet att i en rättegång påtala denna typ av kränkningar om man bedömer att det rör sig om kränkningar av det slag att det har varit brottsligt.

I och med det fokus på hatbrottslagstiftningen som finns bland brottsbekämpande och rättsvårdande myndigheter och i och med det sätt på vilket våra rättsprocesser ändå är uppbyggda - med åklagare som ska väcka åtal när de ser denna typ av brottslighet, liksom advokater och andra ombud som har till uppgift att ta det enskilda brottsoffrets utgångspunkt och bevaka dennes intressen vid rättegången - föreställer jag mig alltså att det finns en rad olika aktörer som har goda möjligheter att lyfta den här typen av motiv om de upplever att de finns i det konkreta fallet.

Jag vill också bara säga att vi nu har den här diskussionen med utgångspunkt i de så kallade förnedringsrånen. Det handlar om ungdomsrån med förnedrande inslag där man utöver att ta unga människors mobiltelefoner, jackor, datorer eller vad det nu kan vara också - genom det sätt på vilket man genomför rånet - uppenbarligen vill kränka sitt brottsoffer i något slags djupare bemärkelse. Att detta förekommer vet vi. Det är belagt. Att ungdomsrån av den typen kan vara brutala, inte bara i förnedringshänseende utan även i form av fysiska övertramp av olika slag, vet vi också.

Låt mig bara understryka att den typen av rån mot unga människor är någonting som regeringen - och jag kan inte tänka mig annat än att det också gäller varje parti i det här huset - vill slå tillbaka mot med full kraft. Det hör nämligen inte hemma i ett anständigt samhälle.

Herr talman! har frågat mig om jag och regeringen kommer att vidta några åtgärder för att bekämpa svenskfientligheten.

Detta handlar om arbetet mot hatbrott som är ett utomordentligt viktigt arbete. Som jag tidigare har lyft fram för Pontus Andersson i ett svar på en skriftlig fråga har Polismyndigheten ett pågående regeringsuppdrag på detta område. Uppdraget syftar till att öka uppklaringen och lagföringen av hatbrott och andra brott som hotar demokratin. Uppdraget syftar också till att öka kompetensen inom myndigheten för att utreda dessa brott.

Polismyndigheten har nyligen lämnat en delredovisning av uppdraget. I denna redovisning beskrivs en rad pågående insatser som myndigheten genomför internt och tillsammans med andra aktörer, bland annat en stor kompetenshöjande insats för att upptäcka fler hatbrottsmotiv vid polisanmälningar. Parallellt pågår ett nära samarbete med Åklagarmyndigheten för att öka lagföringen i denna typ av ärenden. Vid varje åklagarkammare i Sverige finns det minst en särskilt utsedd hatbrottsåklagare. Denna åklagare ska leda förundersökningen gällande hatbrott så snart det finns en skäligen misstänkt person för brotten. Även Åklagarmyndigheten arbetar löpande med kompetenshöjande insatser, bland annat i form av en årlig hatbrottskonferens och metodstöd inom området.

Sammantaget framgår det att de brottsbekämpande myndigheternas arbete när det gäller hatbrott utvecklas i rätt riktning, men det är viktigt att fortsätta detta arbete och att fortsätta utveckla detta arbete med oförminskad styrka. Det är självklart ett arbete som regeringen kommer att följa mycket noga.

Fru talman! Får jag först upprepa ett tack till Moderaternas riksdagsgrupp för initiativet till den här debatten och även rikta ett tack till alla som har deltagit i debatten. Jag tycker att den på ett väldigt bra sätt har belyst problemens djup och bredd när det gäller riskerna för integriteten för våra demokratiska institutioner, om det så handlar om den offentliga förvaltningen, de politiska partierna eller domstolarna och nämndemännen. Det finns ingen annan uppgift som är mer angelägen från demokratisk utgångspunkt än att värna integriteten för dem som bär vår demokrati.

Jag tycker inte heller att det finns skäl, vilket den här debatten visar, att blunda för kopplingarna till den grova organiserade brottsligheten, klanstrukturer och i vissa fall till och med våldsbejakande politisk extremism.

Jag ser verkligen fram emot att på ett systematiskt sätt nu ta itu med de här frågorna framåt, och att göra det i en bred parlamentarisk förankring.

Den särskilda debatten var härmed avslutad.

Herr talman! Det långa talets korta mening är ja. Båda de frågor Jan Riise tar upp tycker jag utan tvekan ska ligga på bordet när partierna ska resonera om spelreglerna framåt.

Sedan ska vi ha med oss att dessa frågor är grundligt utredda, i närtid och i ett brett parlamentariskt sammanhang, och att de regelverk vi nu har inte har särskilt många år på nacken. Jag tycker dock att det är mycket lämpligt, också utifrån den debatt som har varit under senare tid, att utvärdera hur reglerna har slagit i verkligheten och om det finns utrymme för att förbättra dem på olika sätt.

En fråga som alltid har avvisats tidigare har varit den om transparens eller lobbyistregister. Det finns i och för sig goda skäl för att avvisa det; man har pekat på demokratiska risker även med det, som att man stänger ute eller försvårar kontakten med omvärlden för politiska partier. I ljuset av hur det har sett ut i en del länder på senare tid, inte minst i ett europeiskt perspektiv, tycker jag också att det finns anledning för oss att ånyo diskutera dessa frågor. Det gör vi lämpligast i ett brett parlamentariskt sammanhang.

Herr talman! Man kan ju säga att tillströmningen av nya medlemmar inte nödvändigtvis behöver vara enbart gynnsam; jag har förstått att det exempelvis när det gäller Botkyrkahanteringen har varit så att flera nytillträdda inte får komma till. Men med det sagt är partiernas stora utmaning över lång tid naturligtvis att medlemstillströmningen har försvagats, och det gäller alla politiska partier.

Tittar man på de exempel där kriminella strukturer försöker ta sig in i politiska partier ser man ändå flera exempel som rör inte bara stora partier utan, inte minst på senare tid, även mindre partier med små medlemstal. Dessa är skörare för yttre påverkan och därmed också lite enklare offer, kan vi kalla det, för dem som vill komma åt dem. Det råder alltså ingen som helst tvekan om att detta är en aspekt av partiernas krympande storlek: en ökad sårbarhet gentemot intressen som på olika sätt vill ta sig in och ta över på ett otillbörligt sätt.

Herr talman! Man kan möjligen säga att den utredning som tillsattes av den förra regeringen tillsattes tämligen motvilligt. Det har möjligen också återspeglats lite i tonträffen i direktiven till den utredningen. Det var ju riksdagen som så att säga drev igenom detta, mot en väldigt motsträvig regering.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Särskild debatt om otillbörlig påverkan på demokratiska institutioner

Det finns andra utredningar som också leder fram till slutsatser - slutsatser som med ett annat uppdrag, inte minst ett tydligt uppdrag att lämna konkreta förslag, möjligtvis hade kunnat se annorlunda ut. I det avseendet bedömer jag alltså att det är utomordentligt viktigt att ta ett nytt grepp och komma fram till skarpa förslag.

Jag vet att det finns farhågor om att ett straffansvar ska leda till en ännu större försiktighet när det gäller att fatta beslut. Jag tror för egen del - och detta ligger bakom Tidöpartiernas linje i den här frågan - att oklarhet och otydlighet i ansvarsfrågor är en mycket allvarligare hämsko både för förvaltningens sätt att fungera och för medborgarnas tillit till förvaltningen än tydlighet. Sedan måste det självklart finnas robusta regelverk kring detta för att det ska fungera på ett rättssäkert sätt.

Herr talman! Jag tackar Malin Björk för en utomordentligt viktig fråga. Jag tycker att det är av stor betydelse att vi pratar om korruption i bred bemärkelse, också när det gäller sådant som i grund och botten inte har med politiskt beslutsfattande att göra utan med andra beslut som sker exempelvis i näringslivet.

Samtidigt är jag nog av den uppfattningen att det privata har kommit mycket längre än det offentliga i korruptionsfrågor just när det gäller såväl lagregleringen som, för den delen, tillsynen. Det gäller inte minst den kommunala nivån och den regionala nivån. Det gäller dessutom flera av de nya fenomen vi nu pratar om, såsom grov organiserad brottslighet som i många fall är tydligt kopplad till olika klanstrukturer som inte drar sig för att på djupet tränga in i våra demokratiska institutioner - inklusive partierna.

Jag säger på intet sätt att de frågor Malin Björk lyfter upp är obetydliga, tvärtom. Men jag tror faktiskt att både kunskapsunderskottet och lagstiftningsunderskottet är ännu mycket större när det gäller det offentliga.

Herr talman! Jag ska göra ett nytt försök att stilla oron.

Det är helt riktigt att Gudrun Nordborg inte fick något svar; tiden rann ut. Nu hugger jag till! Ja, Brå har fått ett uppdrag, och det är väldigt naturligt av det skälet att bakgrunden till den otillbörliga och otillåtna påverkan vi nu talar om som trycker mot den offentliga förvaltningen och mot politiska partier i hög grad har sin upprinnelse i grov organiserad brottslighet. Att just Brå får ett sådant kartläggande uppdrag tycker jag därför är väldigt naturligt. Dessutom är det en mycket kvalificerad myndighet som kommer att kunna ge oss som politiska beslutsfattare ett utomordentligt högkvalificerat underlag i den delen.

När det sedan gäller sekretessfrågor vill jag bara säga: Ja, det är klart att vi ska ha offentlighet som utgångspunkt - offentlighetsprincipen är stark av goda skäl - men det är alltid en avvägning mellan det och information som är integritetskänslig för den enskilde. Det är inte så att alla utbetalningar till enskilda från Försäkringskassan är föremål för offentligheten, utan det finns en avvägning i lagstiftningen mellan just offentlighet och personlig integritet. Exakt hur den avvägningen ska se ut i varje enskilt fall är naturligtvis något man måste hantera löpande och med gott omdöme.

Herr talman! Jag vill naturligtvis ta tillfället i akt att stilla Gudrun Nordborgs oro i båda avseendena.

I fråga om tjänstemannaansvar tycker jag för egen del att det är utomordentligt viktigt att komma ihåg att när det gäller den offentliga förvaltningens oberoende, saklighet och objektivitet och medborgarnas tillit till den offentliga förvaltningen handlar det också i väldigt hög grad om en transparens och om goda förutsättningar till ansvarsutkrävande. Hur än detta ansvarsutkrävande ska gå till vinner alla, både medborgarna och den offentliga förvaltningen, på om det är klart och tydligt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Särskild debatt om otillbörlig påverkan på demokratiska institutioner

Om jag ska ta en mycket konkret aspekt av det hela när det gäller myndighetsutövning mot enskilda är det väl uppenbart att den som har den offentliga makten i förhållande till enskilda naturligtvis också måste kunna bli föremål för ett ansvarsutkrävande om det går snett på något sätt.

Det är det som den här utredningen är ägnad att räta upp: tydliga processer för ansvarsutkrävande till gagn för medborgarna och den offentliga förvaltningen.

Herr talman! Den här regeringen kommer inte att väja för några frågor som har betydelse vad gäller korruption och infiltration och inte heller när det gäller samspelet mellan det offentliga och privata intressen.

När det gäller de frågor som i hög grad dominerar debatten om påverkan på de offentliga förvaltningarna och påverkan på partier är det väl ändå i första hand andra problem som är i förgrunden och detta på goda grunder. Grov organiserad brottslighet eller kriminella gäng kopplade till klanstrukturer av olika slag, som i och för sig i hög grad också ägnar sig åt att använda företag som brottsverktyg, har varit mönstret om man tittar på uppmärksammade fall exempelvis i Göteborg, Södertälje, Botkyrka och på andra håll. Det gäller både i fråga om påtryckningar på den offentliga förvaltningen och de, får man nog ändå säga, ganska påtagliga försök till infiltration av politiska partier som vi också sett.

Som sagt var, jag väjer inte för andra frågor exempelvis när det gäller snittet mellan näringsliv och det offentliga, men jag tror att det huvudsakliga problemet som vi behöver tackla är ett annat.

Herr talman! Jag ser framför mig att vi kommer att ha en parlamentarisk kommitté. Frågan är bara vad snittet när det gäller frågorna för kommittén ska vara.

Jag tycker att det är självklart att en sådan parlamentarisk kommitté ska ägna sig åt det som är partinära. Om vi tittar på hur de frågorna har hanterats, alltså vilka regler som gäller för finansiering av partier i frågor som har rört exempelvis olika transparensregister för kontakter med omvärlden och så vidare, är det i bred parlamentarisk enighet och med riksdagen som bas. Det tycker jag är självklart.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Särskild debatt om otillbörlig påverkan på demokratiska institutioner

I vad mån en sådan kommitté även ska ägna sig åt de bredare frågorna eller om det ska tas i särskilda spår genom expertutredning eller annat är det någonting som vi bereder för närvarande. Jag kommer gärna tillbaka till det i diskussionen med riksdagens olika partier.

Herr talman! Som jag sa i mitt första anförande kommer regeringen och jag som justitieminister att arbeta vidare med dessa frågor metodiskt och i flera parallella spår. Jag skulle nu vilja lyfta några av de grepp som är ägnade att stärka samhällets samlade motståndskraft mot otillåten påverkan.

För det första är det helt riktigt att vi gör ett omtag när det gäller utredningen rörande dessa frågor. Vi uppfattade att den utredning som vi lade ned hade ett renodlat kartläggande uppdrag. Vi vill göra om det så att det är en utredning som kan lägga fram skarpa lagstiftningsförslag när det gäller den straffrättsliga regleringen av korruptionen. Vi ser alltså framför oss en skärpning av de straffrättsliga reglerna när det gäller korruption.

I samma utredning ska en annan väldigt viktig fråga utredas, nämligen frågan om ansvarsutkrävande, som i hög grad är den andra sidan av myntet. Det så kallade tjänstemannaansvaret, som också följer av Tidöavtalet, kommer att vara en viktig del av den utredningen.

För det andra råder det ingen tvekan om att det är viktigt att få mer kunskap och information. Och de delar av den tidigare utredningen som handlade om rena kartläggningsfrågor tar vi hand om på andra sätt. Vi ger Brå ett nytt regeringsuppdrag att analysera otillåten påverkan som utövas av systemhotande aktörer och grupperingar. Fokus kommer att ligga på det hot eller den påverkan som riktas mot förtroendevalda, politiska partier och beslutande församlingar på alla nivåer. I sammanhanget vill jag också lyfta fram ett uppdrag som Statskontoret har - att analysera frågor om korruption och infiltration just på kommunal och regional nivå. Där kommer alla aspekter av dessa frågor att tas om hand.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Särskild debatt om otillbörlig påverkan på demokratiska institutioner

För det tredje finns det en nationell handlingsplan mot korruption. Den löper ut i december i år. Hur den ska tas vidare kommer att vara en av de centrala processerna för att ta hand om dessa frågor på ett systematiskt sätt. Handlingsplanen ligger under min kollega Erik Slottner, och Justitiedepartementet och Finansdepartementet kommer att arbeta mycket nära varandra i de processerna.

För det fjärde kommer jag att bjuda in företrädare för riksdagens alla åtta partier till överläggningar dels om det bredare greppet om de här frågorna, hur de ska tas och hur det snittet ska förankras på ett bra sätt, dels om partinära och andra demokratirelaterade frågor som rör just partierna, finansiering, kontakter med kommersiella och organiserade intressen etcetera.

Vi har ett starkt allmänt och gemensamt intresse av att göra det här på ett systematiskt sätt, och vi har också ett starkt intresse av att de processer som vi drar igång leder fram till mer konkreta resultat än bara kartläggningar. Det handlar om ytterst skarp lagstiftning ägnad att trycka tillbaka den grova organiserade brottslighet som i hög grad ligger bakom den otillbörliga och otillåtna påverkan vi i dag debatterar.

Herr talman! Först och främst stort tack till Moderaternas riksdagsgrupp och Louise Meijer för initiativet till denna mycket viktiga debatt!

En utbredd tystnadskultur bland tjänstemän i Göteborgs stad efter påtryckningar från kriminella nätverk. En bygglovshandläggare på Södertälje kommun som beviljar bygglov på löpande band till personer i kriminella gäng. Kriminella personer och aktiviteter i fritidsgårdar som drivs i ABF Botkyrka-Salems regi. Det är tre uppmärksammade exempel på otillåten påverkan eller infiltration från kriminella nätverk som kommit fram i olika granskningar under senare år, antingen mediegranskningar eller granskningar som gjorts av drabbade kommuner själva.

Det här är uttryck för en samhällsutveckling där hot, våld och trakasserier men också mer systematisk korruption och infiltration har fått fäste djupt in i vårt fria och öppna samhälle. I bakgrunden finns en organiserad brottslighet som inte drar sig för att ge sig på våra demokratiska institutioner och de människor som i olika roller företräder dessa demokratiska institutioner.

Särskild debatt om otillbörlig påverkan på demokratiska institutioner

Allt blir förstås särskilt allvarligt när resultatet blir att den som utsätts för påtryckningarna tvekar inför eller avstår från att vidta olika åtgärder eller att fatta beslut - eller omvänt och kanske ännu värre fattar beslut, vidtar åtgärder eller agerar på annat sätt som gör att den sakliga och opartiska tjänsteutövningen kan ifrågasättas.

Enligt Brå har den rapporterade förekomsten av otillåten påverkan mot myndighetspersoner ökat. Sveriges Kommuner och Regioner, SKR, kopplar samman denna otillåtna påverkan med välfärdsbrott, kommunala beslut och kriminella aktörer, ofta i socioekonomiskt utsatta områden.

De myndigheter som ingår i den så kallade gemensamma satsningen mot organiserad brottslighet bedömer också att mörkertalet är väldigt stort, det vill säga att problemen med otillåten påverkan kan vara mycket mer eller betydligt mer utbredda än vi i dag känner till.

De flesta av oss tror jag också har tagit del av olika vittnesmål som handlar om politiska partier, där man har misstänkt att personer utifrån på mer eller mindre kuppartade sätt har velat tränga sig in och ta kontroll. Det här är ofta svårutredda fall, och partierna har ofta varit försiktiga med att peka ut kriminella kopplingar. Men låt oss i varje fall vara överens om att varningssignalerna är många och att den potentiella skadan av att olika kriminella aktörer tränger sig in i politiska partier och därmed kan påverka och ta över olika beslutsprocesser i det offentliga är närmast oöverblickbar.

I det ljuset tycker jag också att man bör se på debatten om partierna och de villkor som omgärdar partierna, allt från finansiering till kontakter med olika kommersiella eller organiserade intressen. Vi har ett gemensamt intresse av att vårda partiväsendet och se till att det är robust och har medborgarnas fulla förtroende.

Att stå upp mot den otillåtna påverkan handlar om att skydda våra demokratiska institutioner. Det handlar om att skydda rättsstaten och värna medborgarnas tillit till det offentliga. Regeringen kommer att ge dessa frågor högsta prioritet och arbeta med dem metodiskt på flera parallella spår - lagstiftning, handlingsplaner, kartläggningar, samverkan och andra konkreta åtgärder.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Särskild debatt om otillbörlig påverkan på demokratiska institutioner

Jag kommer i kommande anföranden att återkomma till vad det här betyder konkret, men låt mig redan nu säga att jag varmt välkomnar alla partier i Sveriges riksdag och alla goda krafter i samhället i stort att vara med i arbetet ägnat att värna vårt fria och öppna samhälle.

(Applåder)

I detta anförande instämde Gustaf Göthberg (M) och Lena Hallengren (S).

Fru talman! Tack, Sanna Backeskog, för en bra debatt om en väldigt angelägen fråga!

Får jag förmånen att vända mig direkt till Kriminalvårdens medarbetare är det första jag vill säga att de ska vara rakryggade och stolta över det viktiga arbete de utför i hela det svenska samhällets tjänst och intresse. Jag tycker också att de ska vara förvissade om att de är sedda och att de problem som de ser i sin vardag, på sina arbetsplatser, också är sedda, som jag uppfattar det både av arbetsgivare och av den politik som mycket riktigt är huvudman för alla våra myndigheter, inklusive Kriminalvården.

Naturligtvis är inget av det som tas upp i den här rapporten, oavsett om det gäller säkerhetsproblem, farligt ensamarbete, hot och våld eller påtryckningar av otillbörligt slag, något som ett anständigt samhälle kan acceptera inom väggarna, murarna och grindarna till svensk kriminalvård. Det är en mycket legitim förväntan från medarbetarna i svensk kriminalvård att dessa problem tas på största allvar och möts på ett väldigt konkret sätt.

När det gäller Kriminalvården är inget namnbyte på myndigheten aktuellt. Men den djupare frågan är vad vi har Kriminalvården till. Där vill jag stå upp för vikten av hårda straff och inkapacitering. Detta är också en väldigt viktig del i ett anständigt samhälle. Min bestämda uppfattning är att vi långsiktigt måste skifta fokus från gärningsman till brottsoffer och till samhällets behov av skydd mot grov brottslighet. Det innebär också att fler personer kommer att behöva låsas in under längre tid.

Med detta sagt ska vi alldeles självklart arbeta lika metodiskt när det gäller vad vi gör med människor under den tid de är inlåsta. Ambitionen ska hela tiden vara att människor ska komma ut på andra sidan som bättre människor, med bättre förutsättningar att hugga tag i ett hederligt liv.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Fru talman! Låt mig först adressera frågorna som rör Kriminalvårdens medarbetare, som överlag gör ett fantastiskt arbete. Detta gäller enligt min uppfattning alla, från chefer hela vägen ned i organisationen till lokalvårdare, personal i bespisningar och vad det nu kan vara. Jag uppfattar också att det finns en stor hängivenhet och en väldigt stor stolthet över det arbete som utförs. Jag utgår från att de också upplever medborgarnas oreserverade stöd och uppskattning för detta.

Sedan råder det ingen som helst tvekan om att det tryck som Kriminalvården utsätts för, som en följd av en samhällsutveckling som gör att allt fler får långa fängelsestraff för väldigt grova brott, inte har matchats med motsvarande satsningar när det gäller Kriminalvårdens utbyggnad. Det är klart att detta skapar ett tryck också på medarbetarna.

De problem som aktualiseras i den rapport som interpellanten pekar på är alla ett uttryck för detta. Vart och ett av dessa problem ska tas på största allvar. Jag talade utförligt om detta med Kriminalvårdens generaldirektör så sent som i förrgår under en förmiddag på besök i Hall. Det är något som vi kommer att ha en fortsatt dialog kring mellan myndighet och regeringskansli. Det är också sådant som redan adresseras och kommer att adresseras på ett tydligt sätt genom de styrmedel som regeringen besitter.

Med detta sagt är det naturligtvis alltid så - det tycker jag är viktigt att säga gentemot medarbetarna - att arbetsgivaren har det fulla ansvaret för detta. Sedan ska politiken förstås backa upp sina myndigheter så att det finns goda förutsättningar att bedriva en verksamhet som säkrar en god arbetsmiljö för medarbetarna.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

När det gäller samverkan har jag inga som helst problem att samverka med någon när det handlar om möjligheterna att trycka tillbaka den grova organiserade brottsligheten, som nu eskalerat till nivåer som är fullständigt historiska inte bara ur ett svenskt perspektiv utan också vid en internationell jämförelse. Det råder ingen som helst tvekan om att det, om vi gör som vi hittills har gjort, också kommer att gå som det hittills har gått. Det gäller kriminalpolitiken och alla förgreningar av den, inklusive hanteringen av Kriminalvården.

Vanföreställningen att den här regeringen bara skulle se på ena sidan av myntet blir inte mer sann bara för att den upprepas i varje meningsutbyte vi har i denna kammare. Det är alldeles självklart att vi med längre straff kommer att behöva vara ännu mer genomtänkta när det handlar om vad man ska göra med människor som är inlåsta - vad de ska ägna tiden åt och hur man kan göra allt för att förbättra förutsättningarna för att de ska komma ut på andra sidan som bättre människor med goda verktyg att hugga tag i sin tillvaro och slå in på en hederlig levnadsbana. Detta kommer inte bara att vara riktningen för den här regeringen, utan vi ska säkerställa att vi som land och som kriminalvård blir ännu mycket bättre än vi har varit hittills när det gäller de delarna.

Vad gäller resurs- och ansvarsfrågorna har jag inget som helst behov av att stå här och gaffla om vem som ansvarar för vad i ett historiskt perspektiv. Möjligen tyckte jag att det var en lämplig respons, med tanke på att flera av deltagarna i den här debatten ville göra gällande att de stora arbetsmiljöproblem vi ser i Kriminalvården i dag och de utmaningar vi ser när det gäller tillväxtfrågorna skulle vara ett resultat av den politik som förts eller inte förts under de senaste två tre månaderna. Skälet till att jag tog upp ekonomin var att en av kollegorna adresserade just den frågan.

Jag kan försäkra er alla om att jag är öppen för samverkan varje dag i veckan, för rätt reformer som leder landet och Kriminalvården åt rätt håll. Detta får väl sägas vara en rimlig utgångspunkt för det fortsatta samarbetet.

Fru talman! Det känns underbart att se denna laguppställning och ett engagemang i frågorna denna tidiga fredagsmorgon. Jag faciliterar gärna samtal om jag kan bidra till att pysa ut lite grann av den socialdemokratiska riksdagsgruppens frustration.

Sekorapporten är ett magnifikt arbetsmiljöbokslut efter åtta år av socialdemokratiskt styre. Det är ändå ni som samlas här i dag som har ansvar för att vi befinner oss där vi befinner oss. Det är ni som har stått för avvägningarna mellan straffskärpningar, resurssättning och arbetsmiljöfrågor.

Jag tar Sekorapporten på stort allvar, som en utgångspunkt för den omläggning av politiken på bredden som nu måste ske. Det ser jag som en utomordentligt central uppgift för min del. Om Socialdemokraterna vill vara delaktiga i det arbetet välkomnar jag det, men vi har en del erfarenheter att dra av de år som ligger bakom oss, inte minst som de kommer till uttryck i Sekos rapport.

Låt oss börja med ekonomin. Det är alldeles självklart så att Kriminalvården måste dimensioneras efter politiken i stort. Såvitt jag känner till tillförde inte Socialdemokraterna i sin budget nämnvärt mycket mer resurser till Kriminalvården än vad regeringen gjorde i sin. Jag vet inte om det ligger andra överväganden bakom Socialdemokraternas budget, och jag tar gärna del av dem. Uppenbarligen har vi gjort samma ekonomiska analys i nuläget.

Det råder heller inget tvivel om att Kriminalvården har fått precis de resurser man pekar på baserat på den utveckling som man ser framför sig givet var politiken ligger nu. Vi ligger före kurvan genom att redan nu, långt innan kommande straffskärpningar kommer på plats, ge Kriminalvården ett uppdrag att beräkna vad det får för konsekvenser. Det underlaget kommer redan i vår.

Jag kan försäkra interpellanten med adjutanter att Kriminalvården ska få de resurser som krävs, och det i god tid, för att kunna säkerställa den tillväxt som är avgörande för Kriminalvården som sådan men naturligtvis också för medarbetarna och deras förutsättningar att göra ett gott arbete.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag ska komma till medarbetarfrågorna; jag ska bara ta dem via Tidaholmserfarenheten.

Det är klart att det finns en viss dramaturgi i det som Mattias Vepsä tar upp. Men den stora erfarenheten av Tidaholmsincidenten var en annan omläggning av politiken. Det var att säkerställa säkra anstalter. Det var säkerhetsproblematiken som var den stora lärdomen - att vi tidigare hade en kriminalvård där det var alldeles för enkelt att orsaka upplopp och alldeles för enkelt att rymma. Det innebar enorma säkerhetsrisker för medarbetarna.

Jag var så sent som i förrgår på Hallanstalten i Södertälje en hel dag. Det gläder mig storligen att se på vilket sätt svensk kriminalvård arbetar med säkerhetsfrågorna och att vi verkligen tycks ha dragit lärdomar av den alldeles för vaga och mjuka hållning i säkerhetsfrågor som rådde tidigare.

Jag vill komma till medarbetarna - jag får väl tillfälle att komma tillbaka igen - och bara understryka att samtliga av de vittnesbörd som kommer fram i Sekos rapport har vi alla som politiska beslutsfattare och ledande befattningshavare i myndigheter anledning att ta på allra största allvar. Alla de brister som lyfts fram, riskerna för otillåten påverkan, hot och våld och riskfyllt ensamarbete - inget av det är acceptabelt. Allt det ska adresseras genom politiska beslut, genom resurstillskott och genom myndighetsstyrning. Jag är beredd att föra diskussioner och handla i dessa frågor varje dag i veckan.

Fru talman! God morgon! Det gläder mig att se en så man- och kvinnostark laguppställning denna fredagsmorgon i kammaren!

Sanna Backeskog har frågat mig hur jag ser på Sekos rapport och vilka åtgärder jag är beredd att vidta för att medarbetarnas arbetsvillkor ska förbättras. Sanna Backeskog har också frågat mig hur jag ser på Kriminalvårdens möjligheter till kompetensförsörjning på sikt och om jag har för avsikt att verka för att den ska säkras.

Den grova organiserade brottsligheten hotar det öppna demokratiska samhället. Regeringen sätter därför in kraftfulla åtgärder för att vända utvecklingen. Det rör sig bland annat om fler poliser men också om bättre och effektivare verktyg för de brottsbekämpande myndigheterna. Tillsammans med kommande straffskärpningar innebär det att trycket på Kriminalvården även fortsättningsvis kommer att vara högt.

Kriminalvården behöver därför byggas ut kraftigt. Myndigheten har fått i uppdrag att översiktligt beräkna vilken kapacitet som behövs för att kunna genomföra eller möta reformerna i Tidöavtalet. Anslagen har redan stärkts kraftigt, och Kriminalvården har fått de medel den bett om för att klara den redan planerade utbygganden. Från och med 2025 förstärker regeringen myndigheten ytterligare, och tillsammans med tidigare förstärkningar uppgår beloppet till 4,5 miljarder kronor. Tillskotten ger Kriminalvården förutsättningar att fortsätta arbetet med en långsiktig och permanent utbyggnad av kapaciteten i häkte, anstalt och frivård.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Kriminalvårdens viktiga uppdrag kräver en god och långsiktigt hållbar personalförsörjning. Samtliga kriminalvårdsanställda ska samtidigt ha en trygg och säker arbetsmiljö. Kriminalvården har därför fått i uppdrag att inkomma med en genomförandeplan som syftar till att säkerställa myndighetens kompetensförsörjning de närmaste tio åren.

Sekos rapport belyser viktiga frågor vad gäller arbetsmiljön inom Kriminalvården. Arbetsmiljöansvaret är ytterst arbetsgivarens, och arbetsgivaren ska enligt lag vidta de åtgärder som krävs för att alla anställda ska ha en trygg och säker arbetsmiljö. Arbetsgivaren ska även samverka med skyddsombud.

Utbyggnaden av Kriminalvården och därmed också kompetensförsörjningen och arbetsmiljön för de anställda är av stor vikt för att regeringens satsningar mot den organiserade brottsligheten ska få effekt. Regeringen kommer att ha stort fokus på att Kriminalvården har goda förutsättningar att fullgöra sitt uppdrag i alla dessa delar.

Fru talman! Än en gång stort tack till Ulrika Westerlund för att hon lyfter den här oerhört viktiga och angelägna frågan i sin interpellation! Jag vet, och hon kan vara förvissad om, att det finns ett brett stöd bakom alla de intressen som både dagens interpellationer och debatten om de bakomliggande fallen aktualiserar.

Av de fyra krav som Ulrika Westerlund lyfter är det enkelt att på rak arm omfamna åtminstone de två sistnämnda. De två förstnämnda är det också lätt att stämma in i mot bakgrund av den erfarenhet som ligger till grund för dessa ståndpunkter. Själv vill jag ändå avvakta och se vad den här remissprocessen nu ger vid handen. Jag har också stor respekt för den erfarenhetsbakgrund som pekar i en lite annan riktning när det gäller de konkreta lösningarna.

Enkelt uttryckt får vi se vart den diskussion som ligger framför oss kommer att föra oss, men att det är viktigt att föra en fortsatt dialog kring de här frågorna råder det ingen tvekan om. Det gläder mig att våra båda partiledare sågs så sent som i förra veckan för att diskutera dessa frågor. Det är väl också ett uttryck för ett starkt ömsesidigt intresse av att frågorna ska tas om hand på ett så bra sätt som det bara går.

Det blir en spännande och viktig vår när det gäller dessa frågor. Låt oss återkomma i närtid!

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.