Fru talman! Ulrika Westerlund har frågat socialtjänstministern om regeringen kommer att lägga fram förslag till en lex Tintin och om förslaget kommer att innehålla de åtgärder som Miljöpartiet efterlyser.

Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som ska svara på interpellationen.

Det är en självklarhet för denna regering att barn ska skyddas mot våld och annan kränkande behandling och att varje barn ska ges möjlighet att vara delaktigt i frågor som rör honom eller henne.

Regeringen tog den 20 januari emot betänkandet Tryggare hem för barn. Utredningen presenterar förslag på lagändringar för att stärka skyddet för barn när det uppkommer fråga om barnet ska ha umgänge med en förälder som utövat våld eller gjort sig skyldig till någon annan allvarlig kränkning. I betänkandet överväger utredningen bland annat hur man bör se på umgänge i en situation där barnet eller en förälder har skyddade personuppgifter eller befinner sig i ett skyddat boende.

Regeringens ingång i denna fråga är tydlig: Barnets bästa ska alltid sättas främst. Det är barnets behov, inte föräldrarnas, som ska vara styrande.

Utredningens förslag är en betydelsefull del i regeringens arbete för att uppnå detta. För det fortsatta arbetet blir det naturligtvis centralt att ta del av remissinstansernas synpunkter. Om det skulle visa sig att utredningens förslag inte är tillräckliga är regeringen beredd att överväga ytterligare åtgärder.

Fru talman! Först vill jag säga ett stort tack för möjligheten att diskutera de här viktiga frågorna genom Ulrika Westerlunds interpellation.

Jag vet att det finns ett stort och inte minst blocköverskridande engagemang i riksdagen för det arbete som Unizon gör. Jag tog själv i förra veckan emot namninsamlingen, som var imponerande, med drygt 70 000 namnunderskrifter. Det är också en bekräftelse på att det finns ett brett stöd bland medborgarna för de frågor och perspektiv som vi nu diskuterar. De ställdes ju på sin spets på ett brutalt och förfärligt sätt i det fall som Ulrika Westerlund tar upp.

Det låter kanske som en självklarhet att säga att man delar utgångspunkten, men det är ändå viktigt att säga att de intressen som ska tas till vara inte är något som det råder någon åsiktsskillnad om. Det handlar om barnets bästa konkretiserat i en rad olika avseenden. Frågan är snarare hur detta intresse ska tas till vara på bästa möjliga sätt.

Låt mig ta de konkreta frågor som Ulrika Westerlund ställer. När det gäller utbildning för att höja kunskapen hos domstolar och för den delen också hos andra som på ett konkret sätt ska ta barnets intresse till vara vill jag verkligen förbinda mig att bidra till att det sker utbildningar i högre grad och med högre kvalitet än i dag. Det är helt oundgängligt att de som ytterst dömer och avgör de här frågorna har en ordentlig kunskap om de fall som de ska ta ställning till, och då menar jag inte bara kunskap om omständigheterna i det konkreta fallet utan också en bakgrundskunskap mot vilken man också kan pröva det enskilda fallet. Där tycker jag att det är enkelt att mötas.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Den andra frågan, om rätten för barn att ha ett ombud, har ju diskuterats tidigare och också varit föremål för statliga utredningar. Där har det funnits en ganska bred majoritet av röster som till slut har landat i att välja en annan väg för att låta barn komma till tals i domstolarna. Lite förenklat kan man väl säga att i stället för genom ett ombud i rättsprocessen ska de få komma till tals genom socialtjänst och andra som normalt sett har den här relationen med barnen. Och socialtjänsten har då en roll i rättsprocessen att säkerställa att dessa perspektiv kommer fram.

För egen del är jag öppen i frågan, för jag vet själv, som ett ganska ärrat ombud i domstol, att den som har egna rättigheter och intressen i en rättsprocess som regel vinner på att ha ett eget ombud när det gäller att komma till tals eller komma till sin rätt i processen. Sedan är det klart att detta kompliceras av att vi talar om barn och en väldigt speciell typ av rättsprocesser. Och jag tycker att de erfarenheter som tidigare har lagts till grund för linjen att man ska ta vara på barnens intressen på andra sätt än genom ett ombud fortfarande är värda att beakta.

Som sagt: Jag är öppen för frågan, och jag ser fram emot att diskutera den vidare framåt. Jag är inte beredd att ge något besked här och nu.

Fru talman! Vi kan börja med frågan om utgångspunkten ska vara inget umgänge i de situationer som Ulrika Westerlund nämner. Det är väldigt lätt att förstå och stämma in i bevekelsegrunderna bakom den ståndpunkten. Jag har ingen som helst anledning att ifrågasätta den breda mänskliga erfarenhet som ligger bakom den ståndpunkten.

Jag har noterat att utredarens utgångspunkt - det är också den utgångspunkt som finns i lagstiftningen - är att det ska ske en bedömning i det enskilda fallet, utifrån de förutsättningar som gäller i det enskilda fallet. De aspekter som Ulrika Westerlund nu tar upp är naturligtvis helt centrala. Om de förekommer i ett enskilt fall är det klart att de ska få ett stort genomslag i den bedömning som sker.

Det som är, ska vi säga, en risk eller tveksamt med att skriva in en så pass distinkt huvudregel är att man ger en sådan konkret rättslig vägledning att man inte kommer att bedöma förutsättningarna på samma sätt i det enskilda fallet. Det ska bli intressant att ta del av vad remissinstanserna skriver om detta med anledning av utredningen. Utredningen går ju inte så långt som Ulrika Westerlund och Miljöpartiet vill.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det finns ett grepp som utredningen tar och som jag tycker är principiellt viktigt och som adresserar denna fråga. Barnets bästa är, så att säga, ett grundackord i lagstiftningen. Sedan har det varit en utgångspunkt att det ligger i barnets intresse att ha ett umgänge med båda föräldrarna. Den principen har varit stark och har kanske ibland fått ett större genomslag än vad som möjligen kan anses vara förenligt med barnets bästa. Utgångspunkten ska vara att det ligger i barnets intresse att ha ett umgänge med båda föräldrarna. Det får naturligtvis aldrig slå över så att det blir båda föräldrarnas intresse av att umgås med barnet som tar överhanden.

En sak som utredningen slår fast är att det i dag läggs för stor vikt vid den aspekten, alltså barnets påstådda behov och intresse av umgänge med båda föräldrarna. Detta är ett sätt att närma sig frågan och tona ned det som kanske gör att man i alltför många fall bortser från andra intressen som kanske borde ta överhanden när man bedömer detta.

Jag har som sagt väldigt lätt att förstå de erfarenheter som ligger bakom en lite mer distinkt linje i frågan. Det motstående perspektivet är att vi inte ska hamna i ett läge där en rigid reglering gör att vi kommer bort från det som ändå måste vara grunden - att verkligen ta in omständigheterna i det konkreta fallet och låta det vara avgörande.

Men jag förutsätter, som sagt var, att detta kommer att vara en av de frågor som kommer att diskuteras ordentligt i samband med den remissprocess som nu drar igång. Vi får helt enkelt se vart den tar vägen.

Fru talman! Än en gång stort tack till Ulrika Westerlund för att hon lyfter den här oerhört viktiga och angelägna frågan i sin interpellation! Jag vet, och hon kan vara förvissad om, att det finns ett brett stöd bakom alla de intressen som både dagens interpellationer och debatten om de bakomliggande fallen aktualiserar.

Av de fyra krav som Ulrika Westerlund lyfter är det enkelt att på rak arm omfamna åtminstone de två sistnämnda. De två förstnämnda är det också lätt att stämma in i mot bakgrund av den erfarenhet som ligger till grund för dessa ståndpunkter. Själv vill jag ändå avvakta och se vad den här remissprocessen nu ger vid handen. Jag har också stor respekt för den erfarenhetsbakgrund som pekar i en lite annan riktning när det gäller de konkreta lösningarna.

Enkelt uttryckt får vi se vart den diskussion som ligger framför oss kommer att föra oss, men att det är viktigt att föra en fortsatt dialog kring de här frågorna råder det ingen tvekan om. Det gläder mig att våra båda partiledare sågs så sent som i förra veckan för att diskutera dessa frågor. Det är väl också ett uttryck för ett starkt ömsesidigt intresse av att frågorna ska tas om hand på ett så bra sätt som det bara går.

Det blir en spännande och viktig vår när det gäller dessa frågor. Låt oss återkomma i närtid!

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.